Långasjönäs med några baksidor

Vi åkte till fina, fina Långasjönäs naturreservat. i Blekinge igen för vi tänkte att sen när vi flyttat så blir det ganska långt dit. Det var lika härligt som alltid att komma dit och jag och Anders valde att börja löpturen med 5ans spår tillsammans.

Nu är det ju ganska blött överallt och det visade sig att Anders är lite rädd för att blöta fötterna (!!!) medan jag bara klafsar vidare (det blir som swimrun men utan simning) och efter 27 stopp för att han skulle hitta torra partier fortsatte jag mitt klafsande själv. (Han blev sen såklart blöt om fötterna ändå…)

Det är ett perfekt ställe för all typ av löpning men kanske ffa för ett lugnt återhämtningspass. Terrängen är verkligen varierande och otroligt vacker. Jag glömmer liksom både tid och rum när jag är på sådana här ställen!

Det blev två timmar myslöpning på gul, mörkblå, ljusblå slingor och lite grusväg.

Och skorna, tja de blev ju som de blev.

Det som var lite tråkigt var att de håller på att avverka en massa skog där och det blir otroligt fula spår i naturen. Jag fattar att det nog finns en plan och ett behov men fordonens hjulspår är banne mig varken vackra eller springvänliga.

En annan tråkig sak var att någon/några tydligen tyckte det var roligt att vandalisera herrarnas bastu. Varför gör man en sån sak? Så vansinnigt onödigt!

Jag fick i alla fall badat i kanske det enda lilla hål som fanns i hela sjön.

Tyvärr har vårt favvoställe Mormors bakeri stängt ca en månad till så vi testade Golden Mug.
Jag var jättekaffesugen och sa säkert 5 gånger att jag ville ha kaffe till semlan och att vi skulle ha det + falafelrullen samtidigt.

Falafeln kom direkt och strax efter semlan men inget kaffe.

Falafeln var helt ok. Semlan var torr och tråkig och något kaffe fick jag inte. Mannen påstod att jag inte betalat för det men han kom ändå fram och sa att “du ville ha kaffe men det har du inte betalat för”. Fattar fortfarande inte hur det kunde bli så fel. Jag beställde, han tog betalt. Hur många gånger ska man liksom behöva säga att man vill ha kaffe? Så nej, jag kan inte rekommendera stället om man vill ha kaffe och semla.

Här var jag fortfarande hoppfull men jag är glad vi valde att dela på semlan…

Kram från Ingmarie

100% fredagsmys

Det blåste friskt på bästkusten i dag men jag var ändå sugen på “Prinsen” Jag skriver “ändå” för blåst i Halmstad betyder garanterat mycket vind utmed havet. Det är liksom inte frågan om om det blåser utan snarare från vilket håll och hur mycket.

Det var motvindsväggen direkt. Tänkte att jag tar mig åtminstone till Grötvik för där kan man vända upp in i skogen och sen tillbaka igen. Jag slirade och stretade på men hur det än var så tänkte jag mest på hur fint där är!

Väl i Grötvik kommer det en asfaltsraka och ha motvind där är en kamp både med att ta sig fram och med att hålla sig på benen. Det var också där mitt ansikte helt frös till is. Det var nästan tur jag sprang solo för jag hade inte kunnat säga många ord.

Jag vet inte vad som flög i mig där. Kanske förståndet flög bort för jag fortsatte. Tyckte att till Tylösand kunde jag ju kuta och sen ta cykelvägen hem i medvinden.

Vid handikappbadet börjar backarna. De är jobbiga i vanliga fall och blir inte direkt enklare av modd, is och vind. Men utsikten och omgivningen slår även mjölksyrestinna ben.

I Tylösand var det lika öde som det är full rulle där på sommaren. Det blev också medvind och cykelbanan lockade inte alls så jag fortsatte resten av Prinsen. Det gäller att passa på när kroppen och huvudet är med och det inte fanns någon klocktid att passa. Faktum är att det är just den biten mellan Tylösand och Möllegård som jag gillar allra mest.  Isformationerna förändrade allt så det såg helt annorlunda ut mot när det är grönt.

Efter Möllegård blev det vägar och cykelbanor ner till havet igen och det var tur det var medvind för benen var ganska trötta. 2,5 timme senare kunde jag låsa upp ytterdörren och stappla upp till 4e våningen. (Jo där finns hiss men jag har som princip att bara ta den, eller någon annan hiss, om jag har packning.)
Dusch och mat sen promenad till tåget. Det är ju fredag så även om jag jobbar i morgon och klockan var efter 15 så slog jag till med en kaffe. Kl 15 är min kaffegräns om jag vill kunna sova så kanske jag ångrar mig. Men gott var det!

Resan flöt på bra ända till Hässleholm. Där blev det strul och som vanligt får man ingen info. Men jag kom hem. Hann bara in, lämna väskan och sen ut igen för detta drog! Som att vara i en saga!

Stegen var lite isig igen men det funkade fint.

Det fina var att det nu finns ett alternativ för någon har plogat upp en fin väg genom isen, snön och tången rakt ner i havet! Det finns t o m ett hjärta i isen. Kan du se det?

Nu sitter jag i fåtöljen med benen i högläge och jag tänker inte ta några onödiga steg resten av kvällen. Detta borde ju liksom räcka för i dag.

Kram från Ingmarie

Solskensdag på alla sätt och vis

Ja jag har träningsvärk sen i går. Massor! Mest i överkroppen men även benen. Det värsta satte dock inte in förrän nu i kväll och det blev väl kanske inte bättre av att jag fick för mig att jag skulle köra intervaller i morse..

En stor fördel med att kunna ett ställe är att man (oftast) vet var det är bäst att springa beroende på väder och vind. Trapporna och backarna på Galgberget funkar oftast bra men jag var mer sugen på kort med lite fart. Typ 20 x 60-30 sekunder. Nu är det också så himla bra att vi har kvar ett regemente här som behöver kunna köra på vägarna på berget så därför är de prioriterade vid snöröjning. Själva rundan är asfalt och jag har haft den som intervallrunda oräkneliga gånger förr i tiden när det var lite mer fart i benen så jag kan den både utan och innan. 80-90 % var perfekt och resten helt ok.

Det var inte jättelättsprunget men jag kände mig märkligt nog både pigg och stark! Det kanske var bra att blåsa ut hela kroppen dagen innan?

Efter det där satt det hur bra som helst med lunch och jag hade bästa sällskapet av mamma, Ulf och lillebror. Så mysigt!

Brunchbaren är verkligen ett mysigt ställe med väldigt god mat och trevlig personal. Jag hade dock gärna velat ha lite mer mat. Är det bara jag som tycker portionerna blir mindre och mindre trots att priserna stiger?

Sen var det det där badviruset som helt tog över skallen igen. Cyklade ner till småbåtshamnen efter tips om en badstege där och jag hittade den! Men det var helt omöjligt att bada. Isen vek sig inte en millimeter trots att jag stampade allt vad jag kunde.

Vada ut från västra stranden till Danmark (det är vansinnigt långgrunt) lockade inte men var ett alternativ men då kom jag på snilleblixten att fråga i en Fb-grupp om någon kanske skulle bada och jag kunde tigga skjuts. Det var det och vilka quinnor alltså! Lite läskigt var det att åka med främlingar men jag tänkte att om man gått med i en kallbadsgrupp kan man ju inte vara helt psykopat. haha

Vi fick en helt makalöst trevlig stund tillsammans och har redan planerat för fler. Fb har sina fördelar!

Jag älskar verkligen det här att vara i hemstaden varannan vecka och det enda “måste” jag har är torsdagens jobb på Sats. Det är å andra sidan så skoj att jag mest tycker jag är ledig. Tänk att få betalt för att ha roligt och se till så att andra blir både snortrötta (Indoor running) och sovtrötta (Yin yoga).

 

Dog nästan

Har du varit så där trött att du nästan kräkts och fått en slags nära döden-upplevelse?
Det har jag.
Många gånger och senast i dag.

Det var dock inte av snöovädret även om det tog extra lång tid att ta sig till gymet och jag emellanåt inte ens såg var jag satte fötterna pga sjukt vassa is-flingor rakt in i ögonen. Fy bubblan alltså. Det gör jätteont om du inte redan vet det. Jag tycker verkligen det räcker nu!

Det var inte heller av cykelpasset jag svettade mig igenom i min ensamhet.Jag trodde faktiskt jag skulle ha lite sällskap av andra än Glenn & co på skärmen med tanke på att det är januari och alla nyårslöften fortfarande är färska. (I mitten av februari är de flesta brutna…) Det kanske helt enkelt ingen som gjort just “fler cykelpass” till ett nyårslöfte. haha

Nej det som nästan dödade mig var Transformer-passet här i Halmstad. Den vanliga instruktören är sjuk och istället vickade en av PT:na. Han trodde dessutom att det var 60 minuter i stället för 45 så vi slet inte bara extra mycket utan även extra länge. Det ska bli väldigt intressant att se vilka ställen jag inte har träningsvärk på i morgon…

Men du vet hur det är. Vi blev alla snortrötta men sen glömmer man snabbare än det går att säga gurkburk och längtar till nästa gång. Hjärnan är en bra konstig manick ändå, eller vad säger du?

Undrar du över resan till Halmstad från Åhus så gick den förvånansvärt bra. Endast 20 minuter försenat!

Kram från Ingmarie

Rätt ordning

Det händer allt för sällan men när det händer så vill jag bevara det så länge som det bara är  möjligt. Dvs när jag äntligen har tid hos världens bästa frissa då simmar jag före jag ska dit. 😄

Nu lär ju håret inte hålla sig fint särskilt länge men det är najs så länge det varar! Som t ex en hel tågresa hem! Som dessutom nästan var i tid.🥳👌


Kram från Ingmarie 

Wiiild

2 x 30 min med Glenn & Co + eget tramp mellan klasserna blev 80 minuter hyfsat hård träning för mig. Jag är lättroad, och kanske lättlurad, men jag dras verkligen med när de peppar. Dessutom kör de själva så hårt att svetten rinner och de ibland inte orkar prata. Sånt gillar jag. Inget fusk och mes liksom.

Jag hade verkligen valt rätt dag för innecykling för det var inte några varken ljumna eller milda vindar ute. Det är andra gången jag inte vågade eller ens kunde ta mig ner för stegen. (Första var när Babet hälsade på.)  Men det behövdes inte för att få “bada”. Jag behövde bara stå på bryggan, som guppade oroväckande mycket, för att bli lika blöt som om jag hade doppat hela mig.J ag hoppas verkligen, verkligen denna stormen inte blir så illa att bryggorna blåser bort igen…

På något mirakulöst sätt har jag sedan lyckats ta mig till Halmstad med tåg utan försening. Bara hoppas det blir lika lyckosamt när jag ska hem igen…

Kram från Ingmarie

Sällskaps-sim och månskensbad

Lite besviken var jag allt över att inte ha en hejdundrande träningsvärk från i går. Maskade jag? Eller fuskade på något vis fastän jag inte varken fattade eller tyckte det för min trötthet var absolut äkta.

Men lite kändes det ändå på simpasset. Musklerna var inte helt återhämtade och intervallerna sved ovanligt mycket men jag hade fantastiskt bra sällskap av Eeva så det gick ändå jättebra. Simma med sällskap är typ triljoner gånger roligare än att simma solo för jo, simning är en social sport.

Hemresan gick otroligt smidigt. Fina vägar, lugn rytm och få bilar. Det var betydligt kämpigare att handla men jag hade planerat den bästa belöningen. Nu har nämligen bryggan fixats efter stormen så halva är öppen igen. Lägg till månsken och nästan vindstilla och jag tyckte jag fått årets julklapp i förskott!

I morgon är det julafton och jag är så laddad och förberedd som jag kan inför att jobba och mysa.

Firar du jul och i så fall hur?

Kram från Ingmarie

På bästkusten igen

Det heter ju att grönt är skönt och jag håller med. Särskilt grön skog och grön mjuk mossa. Åhus-tallskogen är guld på det viset!

Det var där jag började denna dag men nu när det är ojämn vecka betyder det också att jag slutar dagen i Halmstad. Ett svettigt sådant!

Nu hoppas jag bara att den där stormen Pia inte ställer till med allt för mycket oreda. Dels vill jag kunna ta mig dit jag tänkt och dels behöver jag ju kunna ta mig hem senast lördag. SMHI ändrar prognosen hela tiden så det är omöjligt att veta. Meterolog måste vara universums svåraste jobb.

Kram från Ingmarie

Tomtelöp och annat skoj

Jag har läst om Tomtelöpet på Annas blogg typ 100 gånger (nästan i alla fall) men pga avstånd, jobb och logistik har jag aldrig lyckats vara med på detta som verkat vara årets happening.

Tills nu!

Jag ska ärligt erkänna att jag var lite orolig för att jag inte skulle hänga med. Med åren har jag nämligen lärt mig att det där med “lugn fart”. På något inlägg stod det att vi skulle springa 18-20 km inkl. stopp för dans, dricka och foto på 2 timmar. På något annat stod det att det skulle ta 3,5. Nu vet jag att det var någonstans mittemellan och att jag inte alls behövde vara nervös.

Anna kom och mötte upp mig så vi kutade de ca 4 km till starten tillsammans. Den snabb-inhandlade ej testade tomtedräkten visade sig vara en glidig och allt för stor historia men med en hårsnodd och lite smarta knutar löste det sig riktigt bra!

Jag har sprungit med tomteluva oräkneliga gångetr men då under själva julen och med max en till. Nu var vi några fler…

Kanske är det just tomtar som ger mig energi? Det verkade ju så i fredags. Inte en enda gång kändes det jobbigt eller segt. Att springa tillsammans så här är verkligen både superskoj och supersocialt. Dessutom var just detta event ett perfekt sätt att göra sightseeing i Malmö på! Vi började med löpning längs hela fina Ribban och jag tänkte i mitt stilla sinne att stackars den som hade tänkt köra fart i motsats riktning mot oss. Sen var det in på Centralen, genom stan, dans runt x antal granar, sång (eller vad man nu ska kalla det), genom flera köpcentra och upp och ner för Malmös (enda?) backar.

Ungefär halvvägs var vi vid Stadion där det bjöds på godsaker.

Man kunde hoppa på och av längs vägen precis hur man kände men jag tror det flesta sprang hela varvet. Svårt att veta hur långt det egentligen blev för Gps:en funkar ju en smula dåligt i köpcentra och under mark men jag tippar på 23 km. Det kändes dock som max 13. Så galet skoj och jag längtar redan till nästa år!

När man är i Malmö måste man ju även testa någon av deras badbryggor. Här har man fattat grejen! Jag var inte ensam om att vilja i. Dessutom jättebra vindskydd så kläderna inte blåser i väg och en säker stege. Fler ställen borde ta efter dem!

Malmöbesöket avslutades med guda-god mat hemma hos Anna, Fredrik, Bertil och Ove. Svårslaget!

Kram från Ingmarie

En liten Skåneturné

En stor fördel med Skåne, förutom att det är så otroligt fint och för att det mestadels är barmark, är att allt är så nära. På en halvtimme kommer man många mil bort och på 1,5 ännu fler. I 08 a land kan man behöva tillbringa timmar bara för att ta sig några mil tvärsöver stan! Helt galet när man tänker efter…

I dag började vi hemma i Åhus. Jag hann dessutom gå till gymet för ett pass.

Strax efter lunch var vi i Helsingborg för att kolla på en lya (ja vi kollar fortfarande) och jag passade på att ta ett dopp. Så ljuvligt! Anders var åskådare. Han har ju liksom märkligt nog inte fattat grejen med det här. Efter att ha sett mig lyrisk så många gånger så borde han ju faktiskt verkligen begripa vid det här laget, eller hur?

Ännu lite senare var vi incheckade på hotell i Malmö och redo för dejt och mat med bästa Anna och Fredrik. De har stenkoll på Malmös matutbud och hade valt att vi skulle gå till Manto. En helvegansk restaurang några stenkast från hotellet.

Tack och lov hade Fredrik bokat för det var fullbokat hela kvällen enl skylten. Jag förstår numera varför…

Stället är jättemysigt och personalen verkligen både trevlig och service-minded. Det svåraste var att välja från menyn.

Vi valde till slut kimchi, sookju namu, korean tofu burger, kado och munto. Mamma Mia så gott! Och vackert! Kommer du till Malmö bara måste du testa detta ställe!

Vårt sällskap var det allra bästa och ännu bättre är det att vi ses redan i morgon igen men då blir det på ett helt annat sätt.

Kram från Ingmarie