Hopp och tröst

Min arm är mer eller mindre helt ok nu. Känner egentligen bara av den när jag simmat (för) länge och när jag gör fel. Det sista är ju faktiskt bara bra.🤪

Benet är inte lika lyckligt. Vattenlöpning funkar fortfarande fin-fint, körde t.o.m intervaller i dag, och cykla funkar ok. Inte för att jag trampar några jättelånga rundor (tycker ju cykel är ganska trist) men sammanlagt blir det ändå några mil bara av att jag transporterar mig. Gå/stå/sitta är inga som helst problem. Det börjar helt enkelt bli sådär att jag funderar på att testspringa. Men nu när jag förlikat mig med tanken på att det högst troligt inte blir något Borås swimrun om 2,5 veckor så tänker jag att det är väldigt onödigt att testa för tidigt. Men det svider så klart en smula i swimrun-hjärtat. Ännu en gång har jag fått “bevis” på att det där med att planera långt i förväg inte verkar vara min grej nu för tiden. Min skalle riktar helt in sig på det gamla tävlingstänket då lagd plan ligger och liksom stänger av kroppens alla signaler. Då blir det så här. Tvärstopp. För kroppen är så himla intelligent! Och smart! Med facit i hand skulle jag bromsat ännu mer då jag kom hem, och efter påskens tokjobberi, för jag var verkligen trött. Ffa sovtrött. Men jag lyssnade dåligt så nu får jag stå mitt kast. Och kanske skämmas lite för jag borde ju ha lärt mig…

Jag har ju mina boys Guru-Danne och Micke som hjälper mig så jag vet att det kommer bli bra. Jag vet bara inte när.

Så jag kör det jag kan. Och tröstar mig duktigt.

T.ex med Espresso house nya ”Veganska cappuccino med ärtmjölk”.

Vet inte varför de inte har havre-cappu längre men det funkade bra med denna också! Supergod och inget djur har behövt lida för att jag ska få njuta.❤️

Tröst-shoppat har jag också gjort. I favvo-butiken.

Ingen stor påse men med väldans fint innehåll! Två baddräkter och ett par medium-stora paddlar. Här ska simmas och byggas axlar-rygg-arm-muskler med färg!

Så nu känner jag mig lite mer som min neon-girl. Färgfull och lite små-cool. 😀

Kram från Ingmarie

Från moll till dur

Vissa dagar startar bara helt fel. Du vet när man spiller, glömmer, får tjafsiga kommentarer, det är kallt, benet och ryggen gör ont, tar fel tåg och SL är både fullpackat och försenat. När känslan till slut blir att man bara vill åka hem igen och lipa. Eller i alla fall inte behöva prata med någon eller simma i grupp.

Ändå gjorde jag precis det! Pratade och simmade i grupp alltså. För jag vet att det hjälper. Måndags-gruppen med Coach Anna är ett av de mest idiotsäkra glad-piller man kan hitta utan recept och biverkningar. (Dock är det ruskigt beroende-framkallande.)

Eftersom jag missat första kvarten, inte hade bråttom efteråt och jag hade fint flyt så fortsatte jag en bra stund till. Vem kan förresten motstå att simma i en helt, tom och tyst simhall? Inte jag i alla fall! Så läckert!

Riktigt slut på strulet var det dock inte för min handduk hade fått fötter. (!) Men badvärden lät mig låna en och sen bara vände liksom allt! Jag åkte in till Södermalm, drack en stor kaffe och åt en ännu större lyxig vego-bagel. Var på ett skönt och svettigt Hot vinyasa-pass, köpte målar-färger för ett presentkort från mamma och Ulf, kollade på Hötorgs-vimlet och fick en grymt bra behandling hos bästa Micke.

Med hjälp av honom och Guru-Danne ska mitt ben och min arm bli glada på rekordtid! Jajjemensan!

Och bara för att dagen var som den var och blev som den blev har jag köpt några Triss-lotter. För du vet ju. Plötsligt händer det!

Kram från Ingmarie

Sånt som hjälper vid (tillfälligt) avbrott

När man inte kan/får/bör kuta så är det en väldans tur att det finns andra sätt att bli (fysiskt) trött på och få en endorfin-kick av. Det hjälper också att ha en ledig fredag så det går att få plats på hot yoga under “kontorstid” och att besöka E-badet på tider då man slipper sardinburks-stämningen som ex i går.

Jag hade dock inte lika fint sällskap i dag som i går, faktiskt inget alls, men egen bana i två timmar är en ruskigt bra kompensation!

Jag hoppas verkligen, verkligen att mitt vänster-ben bara har ett tillfälligt avbrott. Och att min högerarm inte blir mer ledsen än vad den är. 🙏🏻 En dag i taget som sagt var. Tills allt blir som det ska får jag helt enkelt öva på tålamod och roa mig med annat.

Kram från Ingmarie

Höger-vänster strul

Om man vill ha lugn och ro och gott om plats på sitt simpass ska man inte välja att simma på E-badet efter kl 16.30. Men vill man öva på att testa trängsel och samtidigt gå en studie i psykologi så är det absolut perfekt.

Trängsel har jag inga problem med, det är bra träning, men knäppskallarna som inte begriper att man måste samsas kan jag vara utan. Mitt Ulrika-sällskap var dock bästa tänkbara!

Betydligt lugnare och mycket mer plats är det i skogen. Körde fartlek i en timme. Plus upp- och nedjogg förstås.

Men kroppen är inte helt glad. Eller rättare sagt vänster ben och höger axel/arm är en smula sorgsna. Det började i samband med tokjobberiet i påskas och har varit “ok” för det mesta men liksom  inte “bra” och de senaste dagarna tyvärr t o m värre.

Det är då det bara finns en sak att göra. Boka Guru-Danne! 

Tur för mig att han hade tid så snabbt för som alltid hittade han “felen” på min stackars kropp. Och som alltid är det omöjligt att förklara vad och hur han gör men vi kan väl säga som så här. Allting hänger samman.

Tokjobb, miljöomställning, höger axel och vänster ben, stress, korsben, nervbanor och nackspärr. It´s all connected.
Bra blir det ju alltid förr eller senare men jag är hoppfull om att detta ska bli bra fortare än fort.

Kram från Ingmarie

Gymliv

Jag är verkligen tacksam att jag gillar styrketräning. Har ju förstått att det är många som märkligt nog inte gör det. Jag behöver verkligen det. Både gör att klara av vardagslivet och den övriga träningen. Troligtvis gör väl förresten alla det i vårt “moderna” samhälle. Åtminstone kan jag inte direkt komma på ett jobb som ger en allsidig och jämn belastning på hela kroppen. (Finns det ö h t?)

Så det där att “gyma är tråkigt” förstår jag mig inte riktigt på. Mitt problem brukar tvärtom vara att jag liksom fastnar och helt glömmer bort tiden. Det finns ju miljarder roliga grejer och övningar att träna och förbättra sig på.

Kram från Ingmarie

Dubbel-kalas

Att få gå på kalas efter ett bra gympass på arbetstid hör inte direkt till vanligheterna. Men i dag hände det! Ett dubbelfirande dessutom. Dels hade två kollegor fyllt 60 år och dels fyller Södersjukhuset 75 år.

Men jag ska helt ärligt säga att jag inte ens smakade av tårtorna. 😳 Och det beror inte på att de inte var “fina” nog eller att jag har någon slags viktnojja. (Vet inte ens vad jag väger nu för tiden…) Jag var helt enkelt inte sugen för när den serverades hade jag precis ätit lunch och var proppmätt. Att äta bara för att man “ska” har jag slutat med för längesedan. Och det gick såklart bra ändå! Kaffe fanns och det var jag sugen på. 🤩

Kram från Ingmarie

Varannandags-symtom

Ända sen jag kom hem har jag haft någon slags varannandags-symtom. Ena dagen är jag superpigg. Den andra supersömnig. Trots att jag sover ganska exakt samma antal timmar/natt. Jättemärkligt!

I dag har det varit en sömnig-dag. Men jag har inte somnat. På gymet skulle det väl i och för sig kanske gå, är man sömnig så är man ju liksom och det finns trots allt utrymme som skulle funka att ta sig en tupplur på, men som alltid vaknade jag till och lyckades bli både genomsvett och bli (muskel)trött. Skönt!

På jobbet finns det däremot inte en chans att somna. Tvärtom!

Men jag fick rast och sluta i tid! Inte illa det.

Valborgsbrasorna var slocknade sen länge innan jag kom ut men röklukten från dem, kombinerat med spritångorna, höll mig åtminstone vaken hela vägen hem.

Hur har din Valborg varit?

Kram från Ingmarie

Bra start

Det känns som om det kommer bli bra det här. Att vara i i 08a land igen alltså. Det är väldigt mycket enklare att komma hem i mitten på april när våren garanterat är här kontra i början på mars då det fortfarande är is och massor av minus-grader. Att det dessutom är strålande sol och nästan sommarvärme gör verkligen inte ont någonstans.

Jetlagen är brutal men jag gör mitt bästa både för att komma in i rutinerna och för att hålla mig vaken.

Framförallt ser jag till att göra saker jag mår bra av. Som att njuta av solen i Humlegården tillsammans med Lisa och en ny liten människa, träna på Sats och äta god vegolunch med Yvonne.

Det som ändå mest gjort att det känns som jag är hemma är detta.

Sprada alltså. Älskar det! Tippar på att det var mellan 6-8 grader i vattnet. Hade gärna simmat en längre stund och det kommer snart! Då ska jag ha de nyinköpta termometrarna med mig så jag slipper gissa tempen. 😄

Och kolla! Årets första nyckelpiga! Har för mig det betyder tur!😍

Kram från Ingmarie

Urblåst

Jag vet sen innan att just våren verkligen är “the windy season with gusty winds” här men hur mycket man än försöker förklara vad det innebär så går det banne mig inte. Det är en sån sak som bara måste upplevas för att helt förstå. Ungefär som att det inte går att förklara hur rosa ser ut för en som är färgblind…

Dessa “gusty winds” gör att det yr skräp från precis alla håll och kanter, gångare och cyklister välter, bilarna skakar och både vägskyltar, trafikljus, staket och flaggor halvt viker sig.

Tack och lov varar de där blåsperioderna inte särskilt länge men när de kommer är de desto intensivare. När jag gav mig i väg till Academy parken i morse för att köra intervaller höll jag på att vända redan innan jag startat klockan. Då är det illa… T o m riktigt illa. Men jag tänkte att det kanske skulle mojna och att jag åtminstone skulle prova.

Mojna gjorde det inte. Tvärtom. När jag körde första omgången av mina tänkta 5 x (3-2-1) min. trodde jag skorna skulle blåsa av alternativt att jag skulle bli begravd under sand och tumbleweeds. De sistnämnda far fram i en jäkla fart från alla väderstreck och sticker som fasen när de träffar en.

Det gäller att vara snabbfotad och parera när de kommer farande. Vilket inte alltid är så lätt när man kör intervaller. Inte ens när de går långsamt som i dag.( Förutom i medvinden!😱)

Det är sällan jag avbryter påstartade intervaller pga vädret, vet förresten inte ens om det någonsin har hänt, men i dag var det väldigt nära. Inte för att det var svårsprunget eller extra jobbigt. Jag ser sånt mest som extra bra träning för hur ofta är egentligen yttre (och inre) förhållanden helt perfekta? Nej det var mer för att jag faktiskt tycker sånt här är lite läskigt. Naturens krafter är oerhörda när de visar den sidan. Fördelen med parken är att där inte är något direkt farligt hårt som kan flyga på en tokig människa som springer. Och du vet hur det kan vara. Man vänjer sig liksom. Eller kanske rättare sagt, adrenalinet gör att man fokuserar på en intervall åt gången och “plötsligt” var alla 15 gjorda. Efteråt ångrade jag mig såklart inte och när man ser det så här så ser det ju ganska najs ut, eller hur? ( Så det där att en bild aldrig ljuger är en lögn!🤪)

Det var oerhört skönt att få vila öronen från blås-dånet inne på gymet efteråt. Och att få yoga i en lugn sal. Vindar rör inte bara om i naturen. Och håret. De verkar röra om i hela mitt inre system också. Men nu är det lugnt igen. På alla plan.

Särskilt bra blev det efter att jag tillbringat flera timmar med mina vänner Erin och Lorraine. Vi bestämde nämligen att vi borde göra något annat än att bara simma, fnissa, äta donuts och huttra tillsammans. 😀 Så vad kunde väl vara bättre än att käka god Vietnamesisk vegan food en dag som denna?

Och smida planer som bara månen vet om.

Kram från Ingmarie

Lätt-lätt

Jag tror alla har åtminstone en grej man är extra bra på. Vet inte om jag vill kalla det talang för jag är inte ens säker på att det finns. Ännu har jag nämligen inte hört talas om någon med “talang” som inte samtidigt lagt ner oräkneliga timmar på att lyckas. 🤪

Jag tänker mer att det är som en gåva. Något man har extra lätt för och som övas upp extra enkelt.

Något jag är bra på, och har väldigt lätt för, är att tåla och hantera värme. Det ska galet mycket till för att jag ska gnälla över den.Tror inte ens det har hänt när jag tänker efter.🙄

140 min svettig löpning i bergen på höghöjd under Albuquerques stekande sol med bara 2 dl vatten utan några som helst problem “bevisar” det ganska bra.

Liksom det “bevisar” att detta är mitt element. Inte något kallt vinterland.🤪 Men jag övar på att tåla även kyla som du vet. Det är bara väldigt mycket svårare.😱

En annan bra grej med värme är att vattenlöpning i Highpoints solskenspool blir ännu bättre och härligare än annars. 😍☀️

Vad är du extra bra på?

Kram från Ingmarie