Hon som aldrig vinner på lotter…

…fick i går reda på att hon vunnit en plats till ÖtillÖ. Jag och klubbisen Micke köpte en ynka lott mest bara för att. Det var bråttom och jag sa liksom ja utan att tänka mig för. Jag var ändå så himla säker på att vi inte skulle vinna.

Så nu sitter jag här med en minst sagt kaotisk blandning av känslor. 65 km löp + 10 km sim är sjukt långt! Typ ofattbart långt!

Visst har jag börjat fundera på att ens fundera på att försöka vara med. Men redan i år? Jag vet inte jag… Jag väger plus mot minus mot plus och minus om och om igen men blir inte mycket klokare.

Plus:

• En unik chans som kanske aldrig kommer tillbaka.

• Micke är en klippa och stark som en björn. Jag tror jag skulle känna mig trygg även om havet är skutbudigt. Micke har dessutom varit med på hela min “simresa” och har sett mina absolut sämsta sidor med panik, rädsla och ångest.

• ÖtillÖ är både urmodern och urfadern till Swimrun och det blir inte mycket coolare, häftigare och tuffare än så där.

• Vädret har hittills varit extremt gynnsamt. Har vi tur håller vattnet sig varmt ändå till den 3/9. Och marken hyfsat torr.

Minus:

• Det är ruskigt långt! Vi snackar långt över 12 timmars jobb! Non-stop. Kanske i iskallt skitväder.

• Det är snordyrt! (13 500kr/lag) Dvs dyrt som i mycket pengar. Man får dock mycket för dem.

• Det är i havet! Och bland hala klippor, stenar, rötter, berg och annat bröte. Regnar det småspik och blåser orkan blir det inte roligt.

• Jag kommer inte kunna köra de race jag planerat fullt ut.

• Jag behöver få ledigt från jobbet.

Vi har några dagar på oss innan vi måste spika. Förnuftet säger nej men jag ska låta mage och hjärta bestämma. Det brukar bli rätt då.

Om jag vetat att förhållandena kommer bli som i dag hade jag dock inte tvekat en sekund. Varmt och skönt med lagom vind. Hade ingen att leka med så jag körde solo. 160 min utan våtdräkt. Bara Tri-dräkten. Då är det varmt! Och jätteskönt!😍

Lika härligt här. Hela utegymet för mig själv!

Kram från Ingmarie

En sån där Super

Hade tänkt köra 3 x 10 min rel. hårt i dag men det blev 4 x 10 (+ hopp&skutt-övningarna) för hela jag bara ville! Det tycker jag var jättebra gjort av mig! Faktiskt.😄 Jag skiter fullständigt i den där Jante för jag kände mig som en Superwoman! Jag är min egen bästa vän och då ska jag ju vara snäll mot mig själv och stolt över det jag gör tänker jag. Eller hur tänker du?

Och kolla vilken Super-simkväll vi i TS fick! Det var nära på jag dog både vacker- och härlighetsdöden på samma gång!

Inte ens jag frös trots att vi var i ganska länge och t.o.m jag kände mig som en simmare. Långsammast men ändock!

Mest var det ändå superroligt och superhärligt! Som alltid med detta gänget!

Extra tack till Inger, Lena och du okända lille kille som tagit en del av fotona.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

I stället för fotboll

Jag vet att det är fotbolls-VM och jag vet att Sverige spelade i dag (hur skulle man förresten kunna missa det) men jag är absolut totalt 100% ointresserad. Nu blir jag kanske idiotförklarad, för det här är väl som att svära i kyrkan, men faktum är att jag tycker fotboll är en fjantsport med alldeles för mycket mes, filmningar, idiotiska fans, onödiga samhällskostnader och överbetalda spelare. Så nu var det sagt.🤪

Jag tycker dessutom det är mycket roligare att sporta själv! Som att kuta upp och ner för Hammarbybacken en massa gånger. 6 varv á 2 km blir 12 backar upp och lika många ner för att vara mer exakt. Plus alla de på vägen dit och hem. Inte konstigt att jag hade lite “funny legs” på slutet men det var också det som var meningen. Tänker att det nog är bra att tvingas kuta trots det.

I början hade jag även sällskap av bästa Fredrik. Jag är lite osäker på om han tycker backen är lika “skoj” som jag gör men oavsett var det jättekul att han hakade på en bit och bra träning blir det vare sig man vill eller ej. Och svettigt!

En bra grej med fotbolls-VM finns det dock. Det var jätte-tomt på folk på gymet så jag hade jätte-mycket plats att härja runt på.😀

Kram från Ingmarie

Sår

Som de flesta andra berättar jag såklart inte allt om vad som händer här på bloggen. Dels för att det troligtvis är totalt ointressant vad jag har för kläder på mig, att det var en helveteskväll på jobbet i går eller att grannarnas ungar är världsbäst på att slänga leksaker överallt.

Dels för att vissa saker är privata och dels för att när något händer så tänker man inte så mycket på det just då för det var ingen stor grej men med facit i hand så påverkade det plötsligt livet ganska mycket. Man glömmer bor det helt enkelt. T.ex nämnde jag aldrig att jag dängde i mitt ena ben inte bara en utan två gånger i några stenar när vi övade Swimrun förra torsdagen i Torvsjön. Det gjorde ont som fasen, det gör ju det när man slår sig och fläker upp köttsår, men jag tänkte att det går väl över. Och jag har ju inte mått dåligt eller haft så ont att det på rekat mig. Det visade ju bl.a loppet i söndags.

Men faktum kvarstår. Alla sår utom ett har läkt och det ser förskräckligt ut. Så som den sjuksköterska jag är så har jag har varit på vårdcentralen för odling. Läkaren tyckte också det var en god idé och ordinerade antibiotika direkt. Känns ju si så där men jag får härda ut och acceptera. Såret är bara litet, och infektionen bara just där, men av erfarenhet vet även jag att pyttesmå sår som ser ut så här kan bli livsfarliga om man inte ser upp. Och som den sjuksköterska jag är så har jag såklart även ett bra förråd av både det ena och det andra för att skydda såret från mer bacillusker.

Svett är däremot ok! Tur det för det rann rejält både på intervallerna och på utegymet. Har jag sagt att jag älskar värme?🤪

På tal om värme. Kolla vattentemperaturen vid Hellasgården!

Men jag valde ändå våtdräkten. Så jag var säker på att jag kunde vara i länge för det var en ljuvlig kväll! Och för att (det vattentäta) förbandet satt kvar där det skulle. (Det gjorde det!😄)

Kram från Ingmarie

Klen

Man kan spendera pengar på många olika sätt och vis. T.ex på sina tänder. Jag sköter mina efter konstens alla regler men ändå pajjar de titt som tätt och ibland har några t.o.m lyckats ha såna där extremt ovanliga skador att de skapar förvåning och huvudbry även hos den mest garvade tandläkaren. Som den tand jag till slut fick ta bort i höstas efter 18 sorger och 78 bedrövelser. (Typ…) Det tomrummet ska snart fyllas med ett implantat vilket inte precis är billigt. Dessutom har en annan tand kraschat så där blir det en krona. Ännu en för jag har redan några. För tillfället sitter där en provisorisk som jag hoppas håller tills den riktiga kommer.

Det är en himla tur att det finns tandvård, att jag har jordens bästa tandis och ffa att jag har råd! Visst blir det subventionerat efter ett tag men det är fortfarande ruskigt mycket pengar som ska ut! 😱 I alla fall är många 10 000kr-lappar det med mina mått mätt.

Men det är som det är och jag får bara gilla läget. Resten av kroppen mår i alla fall helt ok även om benen var en smula motsträviga i början på dagens löptur. Men jag känner väl igen det och är inte ett dugg varken orolig eller förvånad. Swimrun-race tar mer på mina krafter än jag vill tro.”Dagen efter” är jag pigg men sen kommer några sege-dagar då jag liksom inte är på hugget riktigt.

Jag märkte det på simningen också. Allt funkade bra men när vi simmade iväg på en längre sträcka började jag frysa. Inte jättemycket men jag kände att jag inte hade riktigt lust att fortsätta utan kortade helt enkelt ner turen en aning.

Bara så där! Utan att ens försöka veva på lite så jag hade fått upp värmen.

Klen eller klok? Jag tror klok! 😄 Jag hade kul, det kändes bra och jag slapp bli så där vansinnigt nedfrusen. Dessutom är det alltid jättekul och det var en fantastiskt vacker kväll!

Kram från Ingmarie

Halmstad Triathlon 2018

Tvärtemot de andra två Halmstad Triathlon jag har varit med och arrangerat, då det regnat och varit snorkallt på morgonen, så har årets upplaga bjudit på sol och värme precis hela dagen. När jag cyklade i väg i ottan i morse var det så där magiskt vackert och stilla som det bara kan vara en svensk sommarmorgon.

Jag och Håkan fixade det sista på löparbanan och jag vågar nog påstå att det blev en av de mest och bäst välmarkerade banor ever!

Det jag vet är att vi lyckades bra även i år och att lovorden från deltagarna var snudd på oräkneliga.Jättekul såklart!

Tvärtemot de andra åren var jag dock inte med hela dagen tills sista snitseln var nedplockad. Jag prioriterade och valde att fika och hänga med mamma, Ulf, Markus och lilla Juno i stället. Vem vet liksom när det blir nästa gång?

Och i ärlighetens namn ville jag även hinna med lite vattenlöpning efter alla cykelturer fram och tillbaka till stan och runt på banan. Tänkte att det kanske kunde göra mina icke-cykelbenen lite piggare tills i morgon.🤪 Om det hjälpte lär visa sig.😀

Kram från Ingmarie

Midsommarafton

Många piffar till sig med folkdräkt eller någon annan finklädsel på midsommar, har blommor i håret, dansar och äter jordgubbstårta. Jag har fått hålla till godo med landstingets icke så tjusiga mundering. Tur jag gillar mitt jobb.🤪

Men jag har för all del även haft löparkläderna på. I 90 sköna regnfria minuter minsann! Och börjat planera för en lite senarelagd midsommar-fest. 😄

Och även om det varit oväntat mycket att göra på jobbet så har vi sett till att få i oss av den goda buffén som dukades upp.

Inklusive jordgubbar!

När mitt pass var slut kunde jag ju dessutom gå hem på mina egna två ben, har lungor och ett hjärta som funkar utan hjälp och har full känsel på hela kroppen. Så det är faktiskt inte synd om mig någonstans.

Hur har du firat denna afton?

Kram från Ingmarie

48-timmars

De där pigga benen i söndags har tagit semester. Milde himmel så segt det var att försöka få igång dem till att springa i dag. Hela jag var osynkad och mitt i allt kom värsta ösregnet så skorna blev ännu lite tyngre. Ja jösses. Men jag träffade fantastiska Kajsa som gjorde mig sällskap på utegymet och när solen kom tillbaka så kändes det åtminstone inte sämre!

Simningen gick inte heller så bra i dag, tyckte det var tungt att andas, men det funkade ändå typ 1580 ggr bättre. Var på en ny kurs vid Hellas. Den är egentligen inför Vansbro, som jag inte ska köra i år, men som coach Ville säger: Man kan såklart vara med ändå! Det är bara ett namn, Open water är Open water oavsett, och efter Vansbro fortsätter kursen för det finns alltid något nytt race att träna inför. Och vem vet var detta kan sluta med? 😍

Kram från Ingmarie

När livet krånglas till

För mig är det viktigt att vardagslivet flyter på så bra och enkelt som möjligt. Du vet sånt som t.ex nära och smidigt till jobbet, affären och träningsställen. Så det här med att SL i dag började med sin gigantiska restaurering av bl.a “min” gröna linje (och snart även vissa delar i city när Söderströmsbron ska fixas till) är si så där skoj. Restiden är plötsligt tre gånger så lång och vi resenärer tvingas byta tåg x flera och trängas ännu mer eftersom även regelbundenheten av tåg försämras. Och så här ska det vara till 19/8! 😱 Jag vet att det är lyxproblem men det hjälps inte. Vardagslivet har krånglats till ordentligt. Och de har inte ens vett att ge oss gratis kort. Eller åtminstone reducerat pris.

Jodå jag både kan och ska cykla till jobbet men helt ärligt så är det inte jätteskoj att behöva cykla hem vid 22 när man är tröttmössa. och jodå. Jag har redan gnällt och mina åsikter är skickade till ledningen. Det må vara många som snart går på ledighet och många som drar ner på öppettider, men t.ex sjukvården pågår ju 24-7 oavsett. Och vi behöver fortfarande komma hem i hyfsad tid så vi hinner sova innan nästa pass.

Men allt ligger ju tack och lov inte “långt” bort. Hela härliga springskogen finns ju i princip in på husknuten och jag har massor av utegym att välja på. Just i dag blev det Kärrtorps. Bra med plats och lagom stora stenar.

I morgon vägrar jag SL. Kanske hela veckan förresten…

Kram från Ingmarie

Intervaller med nödhjälp och simgupp

Skorna fortsätter att leverera. Men det är klart. De har ju vilat sen i torsdags så de borde vara pigga! 10 x2 min. + 10 x 1 min + 10 x 30 sek. betade jag av. Och det kändes riktigt bra! Sommarvärmen gör mig verkligen gott! Att det sen inte går så himla fort skiter jag faktiskt i. Jag kutar helt enkelt så fort jag kan i förhållande till vad benen tillåter. Svårt att göra på något annat vis förresten…🤪Och svettigt var det! Fick stå utanför och svetta av mig en stund för att inte förstöra den nystädade lyan. Vem vill liksom städa två gånger på samma dag?

Men även om allt gick väldans bra så fick jag ett högst ofrivilligt stopp mitt i en av de där en-minutrarna. På en av grusvägarna möter jag en kvinna på cykel med sitt lilla barn i en sån där barn-sittstol fram vid styret. Jag hann inte mer än att tänka tankarna klart att det måste vara kul för ungen att sitta så, men också både vingligare och osäkrare, förrän jag hör ett grusslir, ett brak och barnets gallskrik. Det blev ett jäkligt snabbt stopp på mig om jag säger så. Och en ännu snabbare vändning för hur adrenalin- och endorfinstinn jag än var så kopplas (tack och lov) medmänniska- och sjuksköterskehjärnan på direkt.

Ungen verkade mest skärrad och hade i alla fall inga synliga skador. Mamman var lika skärrad och hade skrapsår eftersom hon reflexmässigt skyddat sitt barn när de föll. Barnet hade hjälm men den hade trillat av. (!?) Mamman hade ingen. Jag har alltid undrat hur man tänker då. Det jag kommit fram till är att man nog inte tänkt mycket alls… Hur som helst. Det tog sin lilla tid att undersöka dem, plocka ihop alla pinaler och vara försäkrad om att de klarade sig tillbaka hem samt att hon skulle fortsätta hålla barnet under observation. Lång intervallpaus alltså men märkligt nog gick det ändå bra att köra vidare. Jag fick väl helt enkelt en extra adrenalinkick på köpet.

Betydligt lugnare var och blev det vid Flaten. Men det blev en annorlunda stund där. Solen sken men det kom regndroppar större än tefat flera gånger. Eller i alla fall större än vanliga regndroppar. Man kunde liksom se dropparna falla! Skitcoolt! Det var härligt varmt men också rejält blåsigt så det blev en väldans guppig simsession. Men vet du, jag tycker numera det är kul! På riktigt! I alla fall i en sjö. Det kan ju inte hända så väldigt mycket där menar jag. Värre med havet. Men jag har alltid respekt för vattnet vare sig det är stilla eller busigt. Och jag simmar aldrig solo utan min Saferswimmer.

 

Kram från Ingmarie