Tyresta Nationalpark

Vi hade garanterat kunnat välja en mer “perfekt” dag för traillöpning i Tyresta Nationalpark men det är som bekant alltid lätt att vara efterklok. Eller så valde vi rätt dag för den har varit 100% både äventyrlig och karaktärsdanande.

Jag har bara sprungit förbi denna pärla en gång innan när jag sprang SUM för tre år sedan. Enda anledningen till att jag inte varit där är för att det är otroligt mekkigt och tidskrävande att ta sig dit kommunalt.  Det går absolut att cykla de där cirka fyra milen tur och retur men i dag fick jag skjuts av coach Ulf så det var perfekt! Och extra tacksamt just i dag visade det sig också…

Tyresta är en liten by där också själva huvudentren till parken finns. Nationalparken är det största urskogsområdet söder om Dalälven och det finns vandringsleder mellan allt från några kilometer till nästan två mil. Totalt finns där 55 km med olika leder. Den enda som är absolut “bröt-och snubbelfri” är barnvagsslingan. Allt annat är trail de lux. (Läs rötter, stenar, hällar, spång, backar, mossa, stigar, sly och hällar.) Ulf har stenkoll på varenda gren där så det var bara för mig och Josefin att haka på honom! Utom när han fick extra mycket spring i benen. Då är jag chanslös även om det är pannkaksplatt.

Det regnade när vi började, det regnade i mitten (med några minuters undantag)  och det regnade på slutet. Och det blåste. Och det var ensiffrig temperatur. Med andra ord var det så in i bängen kallt! Våra händer slutade fungera ungefär samtidigt så det där med att dokumentera med foto kom liksom av sig lite…

Ingen av oss hade kunnat bli blötare. Eller gladare för hur mycket vi än frös var humöret på topp. Vi kämpade på, peppade varandra och påminde oss om att dels behövde vi ju inte simma, bara vada, och dels är det väldigt många som skulle velat byta med oss och få vara med om vårt lilla äventyr. Nästan 2,5 timmar trailrun med babbel, plaskande och klafsande i urskogen är minsann inte alla förunnat!

Att kunna och få göra en sån här grej med fina vänner i fantastisk och unik natur är ett privilegium som varken är självklart eller ens en rättighet för många. Jag tror det är viktigt att påminna sig om det allt som oftast. Kanske extra mycket nu. Även när man fryser så tänderna skallrar. Men jag får ju lov att erkänna att det var hiskeligt skönt att kunna sätta sig i en bil och få skjuts hela vägen hem efteråt…

Kram från Ingmarie

 

En märklig tid

Det är en konstig och förvirrande tid vi lever i just nu. För en del människor har livet helt stannat av. För andra, som mig och mina kollegor, går det i en rasande fart och allt förändras hela tiden. Jag är absolut inte den som jobbar hårdast men jag jobbar hårt och jag gör mitt yttersta för att det ska bli bra. Vi måste göra det bästa av denna situationen oavsett. Och komma ihåg att also this will pass.Vi vet dock inte när, eller ens hur. Kanske det är så enkelt att det är något vi ska lära oss även om det just nu kan verka totalt obegripligt…

Men jag är säker på att allra, allra tuffast har de sjuka och deras anhöriga. Det är ett krig och en kamp som inte går att slåss mot. Man får bara vänta, hoppas det går bra och ta all den hjälp som går att få.

Grips inte av panik men var försiktig.❤️

Kram från Ingmarie

Testad!

Det verkar ha lönat sig att vara flitig med styrketräningen och ha en den superbästa PT:n.  Jag har nämligen gjort en fystest i dag för “den där framtida grejen”. Och jag klarade det! Med råge. Högsta poäng på allt minsann.

Det firade jag med att köra vidare så svetten lackade och köpa 10 nya PT-pass. Det kan bli dyrt när man blir glad…

Har också kört (nästan) tusen 25-metersintervaller. Det kändes plättlätt i början men vilan blev kortare och kortare och kortare och kortare och till slut nästan ingen alls. Skitskoj pass!

Kram från Ingmarie

 

Glad!

Jag älskar verkligen den här tiden på året! När allt börjar gro och spira igen och jag vet att hela den härliga sommaren ligger framför mig.

Men jag vet ju också att många tycker detta är en jättejobbig tid. Särskilt de med allergier och SAD. Årstidsbunden depression. Jag vet inte hur det är att ha allergi men jag vet hur det är att ha depression. Något jag inte önskar någon för det är verkligen inget att ha… Kanske därför jag känner mig extra glad när jag är glad. 😀

Kram från Ingmarie.

 

Dessa prylar

När jag började med simning tänkte jag att det var så “enkelt” rent prylmässigt för man behövde ju bara badmössa, baddräkt och goggles. ja så trodde jag alltså. Den sanna verkligheten är däremot att simning är en ruskig prylsport! 😱 Långt värre än löpning men tack och lov inte lika “illa” som cykel. (Fattar i ärlighetens namn inte hur triathleterna mäktar med det varken utrymmesmässigt eller ekonomiskt.)

Jag har länge tänkt att jag skulle försöka kuta till simningen för att slippa tuben och spara tid men det där att få med allt är knepigt. Men det går. Om man bara skalar ner det till det absolut nödvändigaste och inte är så kinkig med hur man ser ut eller vad man har på sig efteråt…😁

Simsällskapet var det bästa av de bästa. Tyvärr fick jag och Veronica reda på att vårt (första) gemensamma mål, Utö Swimrun i slutet på maj, är framflyttat till slutet av september. Jag vet redan nu att det högst troligt inte kommer att funka pga den där förändringen jag kommer att göra. Men även om det såklart är skittrist så är vi ändå (fortsatt) glada för någonstans var vi ju halvt förberedda på att det skulle bli så. Dessutom så tränar vi för att träna och för att det är så himla skoj! Särskilt så här tillsammans! 😍 Och det funkar utmärkt att simma ihop även om man simmar med en racerswimmer som Veronica. Hon får helt enkelt vila lite mer och/eller simma några längder extra.😁

Foto Veronica W.

Visst är den fin? Min nya fina mössa. På tal om prylar…

Kram från Ingmarie

 

Naturpasset 2020

Jag gillar verkligen själva tanken och grejen med orientering men jag är 99.9% säker på att jag aldrig till fullo kommer att fastna för det. Helt enkelt för att jag är för kass på trail och obanat. Dvs sån terräng det oftast är på orientering… Mitt steg och min usla teknik gör att jag måste gå och när jag tvingas gå blir det tråkigt och kallt och jag blir less på nolltid för lika lättroad som jag är lika lättless kan jag också bli.

Ändå har jag ägnat nästan 5 timmar i skogen i dag för att leta kontroller! Kanske kan jag skylla på dåligt minne..🤪 Naturpasset är dock en himla bra grej för man gör det precis när man själv känner för det och precis så mycket/lite man vill. I dag var det premiär för årets upplaga så jag passade på att vara med på Skogsluffarnas arrangemang.


Deras fina klubbstuga ligger bara några kilometer bort och är ett ställe jag verkligen gillar. (Det är även de som ordnar 50 touren med swimrun samt trailrun + att de har ett supermysigt café!)

Själva letandet gick helt ok. Det var bara en av de jag sökte som jag gav upp på efter 48 evigheter. Men attans vad det sved! Jag ogillar starkt att ge upp. Hörde efteråt att en del av kontrollerna hade ”försvunnit” (klåfingriga knasbollar finns tydligen även i skogen) så kanske den var en av dem. Känns i alla fall bättre att få tro det.😁

Problemet för mig är som sagt var när det blir för mycket off-road och ”mekk”. (Läs rötter/stenar/bröte.) T o m gegga är bättre!

Men det blev en bra utedag och efteråt serverades ”Corona-fika” i stället för deras sedvanliga goda våfflor och pajer.

Inte heller några som helst problem med att hålla avstånd! Både själva stället och skogen har gott om plats! 🥳

Långt ifrån alla 50 kontrollerna är tagna men jag har som mål att hitta dem alla innan säsongen är slut. Det borde väl gå nu när jag började så tidigt. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

Rätt eller fel – vem vet?

Man ska hålla avstånd dessa tider, man ska tvätta händerna ofta och mycket (+ handsoprit), man ska undvika att resa (särskilt kommunalt), man ska jobba hemma om man kan, man ska stanna hemma om man har minsta lilla förkylningssymtom och man ska ta covoid 19/corona på allvar men man ska inte gripas av panik eller sluta träna, umgås eller vara ute. (Om man är frisk och inte tillhör någon riskgrupp vill säga.) Dvs egentligen ungefär så som det alltid borde vara.
Corona är allvarligt men man måste sätta det lite i perspektiv. Den här artikeln är bra tycker jag för den ger perspektiv.

men vi vet inte hur det här slutar eller vad det leder till. Vad vi vet är att vi behöver ta hand om oss extra väl. På avstånd. T.ex springa och simma med en kär vän. Jag fick Ingers fina sällskap i dag. På köpet fick vi frisk luft, bra träning, blev gladare och piggare.

 

Rätt eller fel är det ingen som egentligen vet. Hur gör du?

Kram från Ingmarie

 

Många ”äntligen” på samma dag

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

Tegelstens-pass och filmtajm

Fast egentligen heter tegelstens-pass “brick-pass/brick-session” på träningsspråk och jag tror det härstammar från triathleternas träning när de kör två eller alla sina tre grenar efter varandra. T.ex cykel-löp eller sim-cykel eller sim-löp eller… Ja du fattar. Grejen är att man vill vänja kroppen vid att byta sport helt enkelt för det kan bli en slags otrevlig överraskning annars när det väl är dax för ett helt triathlon-pass. Det finns brick-pass i swimrun också för det krävs verkligen övning för att vänja sig vid känslan av att försöka få igång benen efter en simning (särskilt om det är kallt) och att få ner både andningen och pulsen om man kutat så man kan simma.  Dessutom behöver man förbereda kroppen vid att hålla i gång en längre tid med olika muskelgrupper.

Ännu är det lite för tidigt att köra “på riktigt” ute, i alla fall om du frågar mig, men det är bara en tidsfråga innan det är dax och jäklar vad jag längtar! Det kanske inte blir ett enda lopp i år (heller) men det struntar jag i bara kroppen är glad och jag får hänga med på äventyr! Dagens program skulle egentligen köras i helgen men eftersom jag ska på andra äventyr möblerade jag om. Är 100% säker på att det inte spelar någon som helst roll. Kroppen vet ändå inte om det är onsdag eller söndag.

Så det blev ett brickpass med 50 minuter löpning och 90 minuter sim. Gjorde det enkelt för mig och sprang bl.a runt Årstaviken. Väldans mycket folk ute även om det inte syns på bilderna. Lunchträning/gående möte verkar ha blivit väldans poppis och det är ju bra!

 

Där borta ligger jobbet!

Det var inte utan att jag hade lite små-ångest inför simningen men det gick så himla bra att jag fick förlänga så det blev 90 minuter. För precis som när det gäller löpning så är det 90 minuter så är det. Inte 87. Inte ens 89. Ja så löjlig är jag och har alltid varit. Man ska inte fuska!

 

Och på tal om program. Nu är filmerna klara! Vi gjorde inte en enda omtagning förutom några undantag när ljudet pajjade. Jag tycker de blev jättebra! Vad tycker du?

Kram från Ingmarie