Goe-fredag

Efter en (för mig) tuff dag som i går behöver jag ta det easy i 2 dagar. Minst. Sen är ju såklart allt relativt men man ska bara jämföra med sig själv. Alltid! Och man ska vara självsnäll. Inte självtaskig. Ja så tänker i alla fall jag…

Simbassängen har dragit hela veckan men jag har verkligen velat få “halk-axeln” så glad som möjligt och därför tvingat mig själv att avstå. Och jag tror jag lyckats få den go och glad igen! Ett helt pass utan känning i någon av axlarna! Att det var snorjobbigt, långsamt, kändes osynkat och allmänt hemskt struntar jag i. Har ju lärt mig att den rätta känslan kommer tillbaka bara jag håller i. Och håller mig på benen…🙄

Swimrun-säsongen är ju här så nu är det extra viktigt med hela axlar. Och ben. Och rygg. Och händer. Och fötter. Och att ha bra utrustning såklart. Det går att skaffa nästan hur mycket prylar som helst om man vill, har råd och har plats. Efter att ha testat x antal våtdräkter hos Peter på Trispot blev varken jag, Inger eller Richard direkt mindre sugna på Arks nya swimrundräkt. Är den lika skön som snygg blir vi absolut livsfarliga i vattnet!🤪

Jag nöjde mig med en ny lina. Helt enkelt för att det bara fanns provex inne just i dag. Men jag vet minsann när säljleveransen kommer… Liksom jag vet att svett är halt. Men med stor handduk håller även jag mig på benen. Trots svettsjön runt mig. Nu är även Richard och Inger invigda i hot salens magiska värld. Eller nåt. De ser i alla fall glada ut! Och svettiga.😅

Kram från Ingmarie

Ny utmaning

Jag tror på utmaningar och att ta sig utanför bekvämlighetszonen. I alla fall om man vill utvecklas och lära sig nytt. Och det vill jag! Kommer fortsätta utsätta mig för både det ena och andra så jag förhoppningsvis inte får en alltför inskränkt och intorkad hjärna och kropp.

Därför har jag börjat en ny kurs. I målning och teckning. Under sex eftermiddagar kommer Steven hjälpa mig och mina kurskamrater till att lära oss nytt och mer om denna spännande värld.

I dag var första träffen och det är rejält annorlunda mot mina kurser i Skaparladan men jag tänker att det är nog bara bra. 😄 Det är svårt och frustrerande och jag har redan gjort fascinerande fula grejer. Men vad är väl en utmaning om den inte är utmanande? 🤪

Resten av dagen har varit sånt jag gjort triljoner gånger innan men löpintervaller och svettig hot mojo är ändå alltid utmanande på sitt lilla vis.

Så berätta! Utmanar du dig på något vis?

Kram från Ingmarie

När det är dax att bromsa…

Jag mår bra nu. Tycker livet känns meningsfullt och känner livsglädje för det allra mesta. Träningen går bra, kroppen är glad (ja förutom den där axeln då), jobbet känns “skoj” (känns en aning knasigt att tycka något är kul när det handlar om svårt sjuka människor men du fattar nog), jag har fina vänner och en familj jag älskar.

Ändå vet jag att det är nu jag måste bromsa. Det är nu jag är snubblande nära kanten till det där svarta hålet och att det är nu jag paradoxalt nog är som skörast. För när min bägare är full är den full även om det är enbart guld och diamanter i den.

Svårigheten är att verkligen göra det. Vem vill liksom tacka nej när i princip allt känns bra, allt som erbjuds och dyker upp verkar så himla roligt och hela naturen spritter av liv igen?

 

Men jag har lärt mig tyda tecknen den hårda vägen och efter senvinterns hårda kamp mot det svarta hålet är jag extra lyhörd. Jag vill inte ner där igen. Till meningslösheten och livsledan. Det är egentligen bara små saker som gör mig vaksam. En slags mental och fysisk trötthet som inte går att sova bort. Små stunder av irritation över struntsaker och en känsla av inre stress. Jag tror även jag har blivit väldigt påverkad av Tim Berglings död. Förstå mig rätt. Jag kände honom inte, har aldrig träffat honom och jag vet inte hur han dog. Ändå berörde det mig så väldigt djupt. Han markerade så klart och tydligt att han inte mådde väl i själen, att han inte orkade eller ville leva som han gjorde. Ändå fick han, vad vi vet, ingen hjälp. Kanske för att det här med psykisk ohälsa fortfarande är så förbenat tabu. Och för att man i samhällets ögon fortfarande anses som “svag”. Jag har skrivit om det en massa gånger. Andra ännu fler. Gustav Gelin har t.ex skrivit en väldigt bra liten artikel om dettal i ETC som jag rekommenderar alla att läsa.

Själv har jag slutat tänka att jag är en svag människa bara för att jag emellanåt lider av det som kallas depression. Faktum är att jag har inte ens vett att skämmas längre. Den finns där men den är inte jag. Lika lite som en människa med MS eller astma är sin MS eller astma. Eller någon med cancer är sin cancer,

Så jag backar. Gör det jag lovat och bokat in mig på men planerar inte in en massa nya saker i kalendern. Tvärtom säger jag nej tack, nej tack, nej tack. Eller kanske kanske…

Och därför är jag extra noga med att ta pauser nu. Mikro såväl som makro.

Hur gör du? Tar du pauser när du känner att du behöver?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Ingen ledig vilodag

Vissa dagar får man lov att bara göra, och köra, utan att varken tänka eller känna efter för mycket. Till en viss gräns såklart. Jag hade ju t.ex inte gjort som jag gjort i dag om jag varit sjuk eller haft ont-ont någonstans. Då är det röd varningslampa som gäller. Alltid!

Eftersom jag ville vara ute så mycket som möjligt denna lediga söndag så sprang jag till Indoor Running-passet jag ju lovat hålla, körde det så svetten stänkte och sprang sen vidare hemåt igen.

Passade på att kuta genom Kungsan för att se de vackra körsbärsträden och även om de inte var i full blom så var de lika fina som alltid!

Springa genom stan tillhör inte mina favvovägar, jag vill ju vara i skogen, så för att få även den dosen tillfredsställd blev det en liten extratur i Nackareservatet. Och som av en händelse så råkade jag komma precis vid Söderbysjön. Ja du fattar va? Totalt omöjligt för mig att inte hoppa i…🤪

Tro det eller ej men trots att isen legat där för bara någon dryg vecka sedan så var snudd på ljummet! Vet egentligen inte om jag tycker det är helt bra för det känns liksom inte riktigt som det ska vara…

Allt det där tog sin lilla tid såklart. Typ fyra timmar. Sen skulle det ju hinnas med lite annat “nödvändigt” också. Städa, äta, göra matlådor och ta en powernap t.ex. Och testa axeln med ett simpass. Funkade ok men inte helt bra. Fast jag är ju åtminstone färgglad med mitt kinesiotejp.🤪

Är inte jätteorolig, ännu, men den får väldigt gärna bli glad fortare än fort igen. Särskilt nu när Swimrun-säsongen snart, snart drar igång. 😍 Har börjat med samma taktik som med den andra lilla stackaren. Funkade ju faktiskt strålande bra!

Kram från Ingmarie

Evighetsdag

Antagligen är denna dagen exakt lika lång som alla andra dagar men det känns som den varit extra lång. Jobbade ju sent i går men behövde gå upp tidigt för att hinna göra det jag ville innan kiropraktorbesök och jobb. Blev förresten så här tjusigt tejpad på armen av Micke pga den där svettvurpan.

Troligtvis biceps-senan som fått sig en rejäl smäll så det får bli lite lugnt för den stackars armen… För mig som aldrig haft ont i axlarna förut är detta snudd på ofattbart. Först höger och nu vänster. På mindre än 3 månader! Och allt pga klantighet! Och till mitt försvar får jag väl även tillägga lite otur… Så hoppas axelskade-dosen är uppnådd nu.😳

För att återgå till det jag ville hinna med förutom det vanliga med yoga, meditation, frukost och göra matlådor var ett intervallpass. Barbent! Hur härligt var inte det?

Nu är jag äntligen hemma igen och ska ladda om mig så jag är redo för en ny dag!

Kram från Ingmarie

Innedag

Det är verkligen heltokigt att träna inomhus när vårsolen skiner där ute men jag vågade helt enkelt inte spänna bågen med ännu ett löppass. Gym + Crosstrainern fick duga men jösses vad den sistnämnda är själsdödande. Bara att tacka sin lyckostjärna att man inte behöver stå på den varje dag.🙏🏻

Och även om jag sen även fick stå inne från lunchtid till sent på kvällen så är jag evigt tacksam över att jag faktiskt kan gå därifrån på egna ben när arbetspasset är slut. Och att jag har fönster att titta ut genom…

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

En dag här känns som en flera veckor lång resa till ett annat land. Det blir liksom omöjligt att förklara och beskriva hur gärna jag än vill. Och kanske det är så det ska vara…? Upplevelsen är unik och det här gör jag enbart för min egen skull. För att få inspiration, finna lugn, skapa, uppleva kravlöshet och bara vara jag.

Det är bl.a därför du inte kommer se mina tavlor. De är mina. Så fort man visar det man skapat eller gjort för någon annan, oavsett vad det är, så blir man bedömd. Och det är precis det jag inte vill. I alla fall inte just nu. Jag har liksom fullt upp med att begripa mig på mig själv och vad det är som visar sig i mina tavlor. För så tror jag att det är. Att själen speglar sig där på duken. Det är galet spännande men lika galet jobbigt på något vis. En sak jag kan “avslöja” är att det är många sådana här figurer som dyker upp från precis vilken målarkladd som helst. Vore intressant att få en tolkning av någon som kan det där med bildterapi.😄

Denna dagen har vi varit tysta. Inte ett pip har kommit från mig. Inte ens när jag var som tröttast på intervallerna eller när jag spradade trots att det var lika friskt i plurret i dag som i går. Ändå sprang jag i tre gånger! Bara för att jag ville!😄

Vi började vår tysta dag med en meditationspromenad i skogen och på ängarna här runt omkring.. Har du aldrig testat så gör det! Du går helt enkelt väldigt långsamt, känner dina fotsteg, lyssnar på alla ljuden, känner dofterna och verkligen tittar på det du ser. Är man ovan kan det kännas konstigt men jag lovar att det gör både kroppen och själen gott!

Kanske därför jag fick intervall-feeling förresten. Plötsligt blev liksom t.o.m lerpölarna vackra! Men helt ärligt är det inte ett skvatt svårt att få feeling för i princip vad som helst här.

Dessutom har jag avverkat årets första utelunch i denna del av världen! Hemlagad av Skaparladans underbara ägare och sååååååå god! 💕🙏🏻

Och jag har fått se en räv!

Antagligen sitter du nu och undrar hur det varit att vara tyst en hel dag och kanske även hur jag, som är en rackare på att babbla, fixat det? Den som känner mig på riktigt vet dock att jag är minst lika bra på att vara tyst. Och att jag både gillar och uppskattar det. Har du inte provat så rekommenderar jag dig att testa även det. Med eller utan folk runt omkring dig.💕

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 1

Ända sedan jag satte min fot på Skaparladans gårdsplan den där lördagen förra sommaren har jag vetat att jag ville vara där så mycket som möjligt. Och jag tror på något vis det var ödet som tog mig dit för hur förklarar man annars att jag fick för mig att vi skulle åka på konstrunda just där och då? Det har ju aldrig hänt varken före eller efter…

Men nu är jag på kurs här igen! För tredje gången. Och jag har riggat upp mina prylar vid ett av de vackra fönstren.

Kursen heter som rubriken: Målningsretreat i Skaparladan. I praktiken innebär det att vi målar, yogar, chillar, mediterar och övar mindfullness. Om vi vill. Inget är nämligen egentligen obligatoriskt.

Mina tre mindfullness-ord för dagen.

Man får spilla precis hur mycket man vill på golvet!

För mig är detta himmelriket! Det lugnet som jag känner varje gång jag här är oslagbart! Faktum är att just nu känns det så där som när jag var i Australien. Jag vill helst inte sova bara för att allt är så vansinnigt härligt och skoj! Det enda jag egentligen behöver tänka på är att vara i nuet.

Det enda som är lite trist eller vad man ska säga är att jag inte kan bo i “min” stuga. Vattnet har frusit i ledningarna.😳 Så det är därför jag bor på hotell och löpturen i morse blev därför i en annan skog.

Fördel med hotellet, förutom att jag slipper diska och bädda, är att här finns även ett riktigt bra gym så det nyttjade jag i kväll.

Någon Sprada blev det dock inte i morse som jag hade tänkt (stavas i-s) men det går ju faktiskt att göra del två (dvs bada) lite senare när man hittar en (nästan) isfri liten vik!

Jag hade tagit på mig baddräkten innan för jag tänkte det kanske var fler där och nakenbad är ju inte alltid så uppskattat. Men jag var helt ensam. Märkligt…🙄

Och jo, det var svalt.🤪

Kram från Ingmarie

Märker du också?

Det är fortfarande kalla vindar, is på alla sjöar och ganska mycket snö i skogen men helt klart börjar det hända grejer! Fler och fler av mina stigar är åter springbara och när solen ligger på känner man den! Våren! Helt ärligt har jag verkligen tvivlat och trott den glömt oss i år och att vi var förbannade med detta island för evigt… Tur jag hade fel!

Man t.o.m hör den! Ja du vet. Fåglarna, bäckarna och klafset under fötterna.

Jag är tacksam jag fick den där stunden för mig själv i förmiddags för det blev ett långt och tufft arbetspass i dag. Men också väldigt spännande och intressant. Jag förundras över hur mycket min stackars skalle klarar av att lära sig och komma ihåg. Men det sköter sig bra tycker jag!

Nu ska jag sova 7 kvartar i timmen så jag pallar även i morgon.🤪

Kram från Ingmarie

Jobbladdning

Jag har förstått att vi alla laddar olika inför en jobbkväll. Många sover extra länge och chillar. Jag vaknar tidigt (åtminstone första jobbkvällen) och ser till att få rasta av mig innan. Inte för att jag inte blir rastad på jobbet. Att jobba som sjuksköterska där jag är innebär definitivt inget stolsnötande och pulsen kan galoppera iväg rejält. Ibland är det faktiskt ganska svettigt också. Men du fattar vad jag menar. Tränings-rastande är liksom på en helt annan nivå och av helt annan anledning än jobb-rastande. Jag blir lugn av träningen. Det blir jag inte av jobbet.

Några timmar på gymet med styrka och Hot mojo – sen är jag redo!

Hur laddar du inför jobb?

Kram från Ingmarie