Övrigt

Inte ett aprilskämt

Så här såg det ut när jag drog upp persiennerna i morse.

Jag får erkänna att jag hade önskat det var ett aprilskämt för detta var jag inte med på och jag tyckte inte det kändes skoj någonstans.

Men du vet hur det är, det är alltid värst att stå inne och titta ut och det jobbigaste av hela löp-passet är (oftast) att ta sig ut.

Det blev en helt magisk tur!
Emellanåt såg jag inte bergen för all dimma och allt hade förvandlats till en tyst sagoskog. Molnen låg så lågt att jag nästan inbillade mig att jag kunde nudda dem. Det festliga och mest fascinerande var och är att trots att buskar och träd var täckta med snö så var stigarna helt snöfria och torra! Jag träffade på flera löpare (de verkar ha hittat hit igen) och av leendena så tolkar jag det som att de upplevde samma eufori!

Var en sväng på Highpoint-gymet också. Jag tränade men största anledningen till att jag åkte dit var för att kolla när de öppnar sin utomhuspool. Fick ett diffust svar med “very soon” och “in a few weeks”. Vet man inte sånt innan? Har aldrig varit med om att svenska bassänger har flexibla öppettider i alla fall…

När jag skulle till Del Norte-gymet både regnade, haglade och snöade det!

Athletic yoga passet var lika svettigt härligt och utmanande som alltid men för första gången ever var det inte fullpackat. Antar att många rest iväg. Barnen på Public schools har hela två veckor ledigt nu! De privata har haft en vecka som tog slut i dag för de går i skolan igen fastän det är annandag.

När jag for hem igen hade molnen skingrats, vägarna var redan torra och från i morgon är det solskensväder igen! Vem sa att väder är tråkigt? haha!

På tal om första april så tror jag att jag har klarat mig från att bli lurad. Har du?

Kram från Ingmarie

Påskdagen

Som jag skrev i går så såg jag inte jättemycket fram emot denna dagen för jag trodde den skulle bli stel, tråkig och “konstig”. Ibland är det extra skönt att ha (jätte)fel.

Många går till kyrkan varje söndag här och på påskdagen är det extra många. Jag har varit med oräkneliga gånger förr och vet att det inte alls är som i Sverige där man får träsmak och ibland riskerar att somna för det är så långdraget.

Så är det inte här. I dag var vi dessutom i en annan församlingskyrka men man skas komma ihåg att kyrkorna här ser inte alls ut som våra. Det är oftast bara vanliga byggnader och inuti är det storbildskärmar, poppig live musik, mjuka stolar, kaffe- och kakservering, massor av värdar som hälsar en välkommen och t o m ett stort “badkar” där man döper människor som s a s “hittat” Gud och Jesus i vuxen ålder.

Jag vågade inte fota under tiden men om det blir en gång till så vet jag numera att det är helt ok.
Gudstjänsten börjar prick i tid och slutar lika prick i tid. Vet inte om det alltid är så just i denna kyrkan men prästen var inte där live i dag utan pratade via storbild och alltså, jag har nog aldrig skrattat så mycket på en gudstjänst. Inte ens här för det är roligt och extremt lättsamt. Folk är enormt välkomnande och snälla, det finns liksom inget rätt och fel hur man ska göra (inom rimliga gränser förstås) och man applåderar både efter dop och sång.
Jag kan faktiskt fatta att man tar sig tid att åka dit varje söndag för oavsett om man tror eller ej så är det en upplyftande och glädjefull timme!
Barnen som är med tas om hand av värdar och får både leka och lära sig om bibeln. För många är detta jätteviktigt och jag accepterar det även om det är väldigt mycket jag inte fattar. Ex det här med hur man behandlar djur. Det finns en ny film nu som heter Christspiracy där man ifrågasätter just detta. Är det egentligen ok att som kristen stötta dödandet av djur bara för att man vill äta dem? Hur gjorde och sa Jesus?
Regissören är själv kristen men började ifrågasätta detta och studerade fleras olika religioner, studier och historiska berättelser för att få fram ett svar.

Filmen visades bara under två dagar på utvalda biografer men den kommer kunna ses snart igen av i princip alla. Jag vill verkligen se den!
Personligen tror jag många vill fortsätta blunda för sanningen för det är lättast så…

Hela eftermiddagen har tillbringats med min USA-familj och vänner.Massor av god mat, spel och såklart “Egg-hunt”. (Ungarna behöver inte mer godis detta året om jag säger så. haha)

Tror det eller ej men gymen stängde redan kl 15 i dag så det visar att påskdagen är väldigt mycket viktigare än långfredagen då allt var som vanligt. Vilket make sense för återuppståndelse är ju faktiskt roligare än död!

Jag hann dock med det jag ville. Gym + poolrun.

I morgon är allt som vanligt igen! Hur har din påsk varit?

Kram från Ingmarie

Påskafton

24 grader i skuggan på påskafton. Det tycker jag är precis jätteperfekt!

Blev ingen flygtur till Blåkulla men en del höjdmeter och kilometer i The Foothills är minst lika bra! Eller nej förresten för det var såklart bättre!

Slappat i solen, ätit god mat, svalkat mig med poolrun, målat och fått se ännu en vacker solnedgång. Svårt att önska sig så mycket mer.

 

Morgondagen har jag lite blandade känslor inför men jag har bestämt mig för att se den som “intressant” och göra det bästa möjliga av den.

 

Kram från Ingmarie

Långfredag

Nu låter det som jag är jätte-gammal men förr var långfredagen verkligen lång. Absolut inget var öppet och inget hände. Knappt ens här för jag minns hur man var tvungen att vara säker på att inte bli sugen på något man inte hade hemma.

Men precis som med ex juldagen så har det förändrats radikalt. På gott och ont antar jag. Det jag tycker är extra intressant med just Usa är ju att religionen spelar så himla stor roll här, tänk bara på hur ofta man säger God save America, och då borde ju påsken verkligen vara helig. Den är ju en av de största, kanske t o m den största, händelsen i bibeln. Borde man då inte verkligen hedra, minnas och ära den i stället för att flänga runt, shoppa, jobba o s v?

Jag har i alla fall levt som vanligt. Vanligt för här alltså.

Efter lite jobb och fix tog jag mig ut till trailsen och solen. Det har tydligen varit årets varmaste dag so far och det ska bli ännu varmare i morgon. Sånt gillar ju jag som du vet!

Att alltid dricka lite mer när man är på höghöjd är jätteviktigt och en sån här dag är det såklart extra viktigt. Det luriga är att den torra luften gör att man inte riktigt märker att man svettas så det gäller att vara disciplinerad och se till att man får i sig för när man väl blir törstig har det gått alldeles för långt och det kan vara supersvårt att “komma i kapp”. Dessutom förlorar man massor av energi vid vätskebrist.

400 höjdmeter på 2 timmars löpning + lite gång och klättrande blev det. Det går verkligen inte snabbt och blir inte särskilt långt men jag hoppas alla pass ändå ska göra att jag klarar det där  Cedro Peak-loppet . Det kommer garanterat att bli en gigantisk utmaning för mig!

Inte ens bassängen svalkade nämnvärt i dag. Då är det varmt! Jätteskönt tycker jag.

Och just det ja! Jag skrev ju i går att klarat av en kurs. Jag kan numera titulera mig Certifierad Yin yoga instruktör!

Hurra för det!

Kram från Ingmarie

Flodspring och nya goggels

En sak jag upplever annorlunda mot alla andra gånger är att det är inte alls lika många löpare nere vid floden. Förr var det alltid flera stycken oavsett dag och ofta även grupper med elitlöpare.
Jag kör på ungefär samma tid som jag alltid gjort men det kan ju hända att “alla andra” ändrat på sina..
Egentligen tror jag det beror på att dt inte är så mycket elitlöpare här just nu och det verkar över lag ha avtagit. Tror att det är en kombo av ekonomi och efterdyningar av den där covid då många inte kunde/ville/fick resa. Jag har inte kunnat åka hit förrän nu eftersom jag vägrat ta experiment-sprutorna. Något jag är tacksam över ju mer jag lärt mig. Dessutom vet vi ju att de inte skyddar varken mot att smitta eller smittas så rent resmässigt/folksamlingsmässigt är det ju bara fjantigt att det krävts diktatoriska “vaccin-pass”.

Hur som helst.
I dag såg jag i alla fall två andra som sprang. Det kanske var fler för det där med fokus blir lite svajjigt när man (läs jag) kör intervaller. Åtminstone på slutet. Haha!

Det blev en fartlek med 30 st 60-30 sekundare. Dvs 60 sek “snabbt” och 30 sek väldigt långsamt.
Sol, hyfsat ok vind, vacker utsikt och snabbdojjorna. Vad mer kan man liksom begära?

 

Fortsatte på gymet och fick ännu tröttare muskler. Gårdagens yogaintervaller gjorde sig påmind…

När jag träffade Erin i söndags fick jag ett par tonade goggels av henne. Mina ligger nämligen fint kvar hemma..
Såklart ville jag testa dem i solen och wow alltså! Som gjorda för mig! Jag älskar solen men den är inte bra för ögonen när man är i super-reflekterande bassäng-vatten!

Kram från Ingmarie

Chocolate and Coffee Run

Ibland blir det ungefär som man tror eller t o m värre.

Jag har kutat ett 5-kilometers lopp som heter Chocolate & Coffee run i dag och jag anmälde mig för några veckor sedan just för namnets skull för vem vill inte springa ett lopp som bjuder på det efteråt? Plus inträde och rabatter till The Southwest Chocolate & Coffee fest om några veckor. Jag har varit på den innan och den är riktigt bra även om jag i princip är mot inträde för att man ska handla…

Hur som helst.

Jag hade laddat “som vanligt” med Athletic yoga och poolrun i går. Två bra pass där det första var svettigt och utmanande medan det andra var mest superchill.

Jag fixade även en del projekt här hemma, pluggade och passade på att kolla in ABQ Collective när jag hämtade nummerlappen. Jättemysigt ställe med allt från barberare och coffee-shop till Open Mic, bokhandel och “secrets doors”. Och kolla in den coola väggen!

Redan i går så kände jag dock att jag inte var så sugen på lopp  och det blev väl inte direkt bättre av att jag sov lite kasst men jag tänkte att det är ju “bara” 5 km. Ibland känns det ju så och jag anade det för jag har tränat på både mycket och bra hela veckan men jag mådde inte dåligt så jag valde att se det som bra träning oavsett.

Vi kan väl säga som så här. Jag blev så trött att jag trodde jag skulle trilla ihop på mållinjen…

Det var motvind i början, sidovind på mitten, sen kom det regn från andra sidan, det var mycket betong (=bendödarunderlag) och när det väl svängde mot målet igen och det var lite medvind och jag trodde det var högst 100 meter kvar så visar det sig att man skulle springa ett varv på löparbanan också.

Jag t-v-ä-r-d-o-g.

Jag kom 12a totalt, 2a i min AG och tiden var över 30 sekunder bättre än förra 5 km loppet så helt kasst var det inte. Det var känslan som var tuff. Fick liksom inte tillräckligt med syre och då blir det en smula jobbigare än annars. men jag tog mig runt och faktum är att det var en bedrift bara det just i dag.

Något jag dock är bra på är att återhämta mig så efter lite nedjogg högg jag in på godsakerna och all trötthet var som bortblåst.

Jag var t o m en sväng på Midtown-gymet för lite styrka innan jag träffade min vän Erin för lunch på Annapurna.

Supergod mat och som alltid hade vi obeskrivbart mycket att prata om.

Helt klart var krafterna inte slut för sen blev det både poolrun och jaccuzzi innan jag for till Wholefoods för att handla, åka hem och sen umgås med ett härligt gäng hela kvällen.

Kroppen och knoppen är verkligen intressanta för man vet minsann inte riktigt hur de funkar eller ens när och om. Haha!

Just nu känner jag mig i alla fall nöjd och ffa väldigt tacksam. Jag är en mycket, mycket lyckligt lottad människa.

Kram från Ingmarie

Som sommar

Det blev plötsligt sommar. Eller åtminstone svensk sommar för somrarna här är betydligt varmare än 22 grader i skuggan. Jag toknjuter så länge det varar för precis som hemma kan våren svänga rejält.

Min plan var en lugn 50-minuters runda efter gårdagen och när jag sprang iväg på hyfsat stela ben så kändes det som en perfekt plan. När jag kom till en korsning så bestämde jag mig för att ta höger och se vart den stigen skulle ta mig och alltså, vilket bra val för den var makalöst fin!

De där 50 minutrarna försvann och jag hamnade på ytterligare en högersvängs-stig. En som jag trodde jag visste vart den gick men det var visst inbillning. Jag kom längre och längre bort från hemmet och hade jag haft vatten med mig så hade jag fortsatt för förr eller senare binds trailsen ihop. Jag visste bara inte hur långt bort och även om fågelvägen kan vara kort så kan kringelikrokarna göra det mycket, mycket längre.

Så jag vände. Kände mig väldigt förståndig och klok men om det är något jag har extremt stor respekt för så är det vätskebrist och tro mig, det kan komma vansinnigt snabbt på höghöjd. Även för oss som tror vi är kameler…
Man vill absolut inte få det här där man dels kan ha långt till närmsta range-station och dels kan vara där ytterst få passerar under en dag. Det är en sak att larma om det händer en olycka men att behöva göra det för att man skippat att ta med vatten vore oerhört pinsamt..

Nästan 300 höjdmeter på 95 minuter blev det och när jag kollade på Garminappen så såg jag klart och tydligt vart jag skulle ha kommit ut på för trail. Summan av kardemumma-kilometerna hade nog blivit ungefär samma men jag väljer att tänka att jag ändå valde rätt som vände. Nu har jag den rundan kvar att göra!

För första gången, kanske någonsin, så frös jag inte en enda sekund i bassängen. Jag brukar nämligen bli lite sval i slutet på passen men inte i dag. Då är det verkligen varmt och som jag älskar det!

Varenda träd med blommor blommar nu och det börjar komma små gröna blad på vissa andra. Visst är det en härlig tid? Har jag tur får jag uppleva det en gång till när jag är hemma igen.

Kunde stå ute och måla till sent på kvällen och det är verkligen obeskrivbart härligt och rogivande.

Jag har förresten hittat en sjukt god cashew-kokos yoghurt. Det finns tydligen i Sverige med och den är svindyr där men jag vågar nog påstå att det kan vara värt det om den är lika god som denna!

Kram från Ingmarie

Jakten på höjdmetrar

För någon vecka sedan fick jag ett infall och anmälde mig i, för mig, god tid till ett lopp. Cedro Peak trail run 26 km den 20/4 kommer bli ett av mina största utmaningar ever.

Dels är det på höghöjd där lägsta nivån är runt 1700 m ö h , dels är det minst 470 höjdmeter som ska avverkas och dels är den emellanåt väldigt teknisk.

Men vad vore livet utan utmaningar och det värsta som kan hända är att jag inte tar mig runt.

Oavsett vilka trails man väljer vid Sandia-berget så får man höjdmetrar. I dag blev det nog dessutom ett slags rekord för mig tror jag… I alla fall på 2000-talet

Jag började med välkända stigar och det var så där perfekt väder att jag minsann fick lite glädjetårar i ögonen!

Sen kom jag till denna skylten och plötsligt var jag (oplanerat) på den där stigen som verkar gå rakt upp i himlen.

I början är den hyfsat lättsprungen men ju högre upp ju knepigare underlag. Man passerar roliga stenformationer, en slags vindskydd och strax efter kommer en söt liten bäck med ett litet vattenfall.

Jag fortsatte och fortsatte men till slut var det så mekkigt att ta sig fram att jag vände trots att en jag mötte sa det skulle gå att ta sig runt.
Utsikten på nedvägen var minst sagt hisnande!

Efter det där kände jag att det fick vara nog med äbventyrandet och valde välkända trails igen.

Jag höll på i nästan 3 timmar men sprang inte mer än i 2.10. När jag går/pausar stänger jag (såklart) av klockan annars blir det ju väldigt konstigt. haha
500 höjdmeter blev det i alla fall!

“Knorren” är min lilla avstickare som jag sen såg inte alls går runt utan till en dead end.

Det var riktigt, riktigt skönt med poolrun eoch jaccuzzi efter det där!

Och just det ja, i morse hade vi besök av dessa fina! De var inte blyga utan både drack ur fontänen och kollade på oss.

Kram från Ingmarie

Rädsla (?) och sånt som är trevligt

Många undrar om jag inte är rädd för allt våld och kriminalitet när jag är här. “I USA skjuter de ju hej vilt hur som helst”.
Faktum är att jag fick samma fråga när jag bodde i Stockholm för där var ju “folk tokiga”.

Det är troligtvis mer våld både här och hemma och de flesta skolor här har numera helt låsta områden så ingen kan komma in. Tyvärr tror jag det bara är en tidsfråga innan det blir samma i Sverige.

Utanför Walmart står det alltid tungt beväpnade vakter och vissa supermarkets har det också men inte utanför ex caféer, andra butiker, gym eller teatern vi var i för några veckor sedan. Jag vet inte riktigt hur man resonerar men jag antar att det handlar om någon slags statistik på var det har/kan hända något.

En sak som man dock inte bryr sig så mycket om är trafiken. Albuquerque-borna är ökända för hur de kör och jag förstår verkligen varför. Hastigheten hålls ytterst sällan, man åker zickzack utan att blinka och genar gärna p-r-e-c-i-s innan en avfart. (!!!) Skitläskigt!
Det är förbjudet att prata i mobil utan handsfree och att ö h t pilla med den medan man kör men jag ser var och varannan göra det ändå. Vid “Stopp-märket” bromsar man bara in och köra mot rött är inte alls ovanligt. Polisen bryr sig helt enkelt inte enl de som bor här och det är ju helt galet! Helt ofattbart att det inte händer mer olyckor men kanske de har mer koll än det verkar?

Det som dock är bra är att de flesta är mycket hänsynsfulla och släpper fram en om man t ex är i fel fil och man får alltid svänga höger även om det är rött. Sjukt bra!

En annan väldigt hänsynsfull sak jag upplever många amerikaner i allmänhet och här i synnerhet är att ursäkta sig om man t ex ska gå förbi någon, råkar gå för nära eller bara allmänt “är i vägen”. “Excuse me” är lika vanligt som “thank you” och jag tycker det är både trevligt och liksom respektfullt.

När jag springer på trailsen så hejar 90% av alla och man lämnar plats för varandra oavsett om man går, springer eller cyklar. På gymet blir man alltid välkomnad och önskas en fin dag när man lämnar vilket också är trevligt och något jag vet många gym tagit efter i Sverige. Det är så små saker som gör att man kan känna sig sedd och glad så det är något som de flesta kanske borde tänka på.
Eller vad tycker du?

Så för att sammanfatta det jag började med, om jag är rädd, så är svaret nej. Inte för att jag inte tror att det kan hända något utan för att jag vägrar låta mig skrämmas av en förhållandevis liten grupp galna människor. De flesta är trots allt godhjärtade och vill väl. Sen tänket jag att man naturligtvis inte ska utsätta sig för risker men att det faktiskt kan hända otäcka saker precis var som helst. Även i små hålor i Sverige.

Löpturen vid berget var helt odramatisk. Träffade två par som var ute och gick och två gäng mountinebikers. Resten var det bara jag, solen och den där magiska utsikten.

Kiropraktorbesöket, Athletic yogan, projektjobbet och pluggandet var lika odramatiskt men däremot trevligt, härligt, roligt och lärorikt.

Kanske allt handlar om vad man fokuserar på? Om jag hade letat efter elände hade jag helt klart hittat det men vad skulle det göra för gott?

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

Shamrock Shuffle

I dag är det St Patricks day och fastän det är en irländsk tradition så firar man dagen även här med en massa olika slags aktiviteter, parader, shamrock-kostymer och jippon. The Shamrock, treklövern, är en symbol för vårens återkomst och i det forna Irland var det även en symbol för deras stolthet över sitt arv, sin kultur och ogillandet av att engelsmännen försökte ta över deras land på 1600-talet.
Irländarna som flyttade hit tog med sig traditionen och som med så mycket annat har amerikanarna gjort det till en festlighet med allt vad det innebär. Den största paraden är på Manhattan men det finns nog inte en enda liten håla som inte firar på något vis.
Jag tycker sånt är skoj fastän jag såklart fattar att det även blivit en kommersiell grej precis som jul,  mors/fars dag, hallowen osv osv.Man får se till att inte dras med i köphysterin bara utan fira för firandets skull tänker jag

Hur som helst, jag spontananmälde mig till ett Shamrock lopp i går trots att jag visste vilka jobbiga backar det skulle innebära. Senast jag sprang det var för 5 år sedan så jag borde väl ha glömt men vissa grejer biter sig tydligen fast lite mer än andra. Haha!

Starten var redan kl 9 och på andra sidan stan så det var tidig uppgång. Hade jag inte varit anmäld vet i sjuttsingen om jag ens hade kommit upp!

RunFit är en av de största arrangörerna av lopp här och som alltid är det ordning och reda. De är proffs!
Det fanns 4 miles (ca 6,5 km) , 10 km och 10 miles (16 km)  att välja på. Jag valde den första.

Målet var att ha en bra känsla och inte tokdö mitt i eller på slutet och jag tycker jag lyckades riktigt bra.  Visst blev jag ruskigt trött i uppförsbackarna, särskilt den sista som är 1 km in i mål, men jag höll liksom ihop! Morgonen var sval men jag frös inte när loppet väl var i gång. Tvärtom!

Etta i min age-group och 7a totalt. Några minuter sämre än för 5 år sedan men det är ok! Jag kanske är jättetöntig men jag tycker faktiskt det är jätteskoj att vinna min AG och få medalj! faktum är att jag tror det skulle locka många fler (ffa äldre) att våga springa i ex Sverige om man hade det oftare.

Hängde med lite kompisar efteråt, åt lunch, körde poolrun och chillade i jaccuzzin innan jag for hem för att plugga, måla och jobba lite. Man hinner mycket på en dag när man går upp i snorottan men jag vet också en som kommer somna ovanligt tidigt så summan av kardemumman blir antagligen ändå densamma.

Kram från Ingmarie