Tisdags-filosoferande

En del skulle kanske kalla det tröst-shoppande. Jag kallar det investerings-shoppande. För när de gamla leksakerna börjar bli lite väl utslitna måste man ju skaffa nya, eller hur? I alla fall om man vill kunna fortsätta leka och det är väl typ det livet går ut på tänker jag.🤪 Och som i princip alltid så hittar jag de roligaste prylarna på Trispot. 😍

Om jag har något som kan kallas talang så är det väl just att jag är bra på att leka. Själv eller med andra. Efter egen-simmandet (om man bortser från alla andra som simmade vill säga) så blev det poolrun med bästa Lisa. Det där är guldstunder för vi inte bara tränar utan hinner även prata om både små och stora livsviktigheter. Jag tror faktiskt det har bearbetats, avslöjats, funderats, tjurats, filosoferats, skojats, bråkats och förenats extra mycket bakom dessa väggar.

Men jag tror också att skogen och naturen är en av de bästa ställena oavsett var och hur man är i livet. Den är ju på något vis grunden till allt och där vi enklast kommer i kapp oss själva. Det är liksom väldigt mycket svårare att stressa eller ha överspeedade tankar bland stadiga träd, tunga stenar och långsamt växande svampar. Naturen bara är. Kravlös, stabil och icke dömande. Och det smittar. Åtminstone är det så för mig.

Inte ens om jag kutar och rör mig framåt med fart kan jag undgå att tagga ner. Särskilt inte när foten är nästan, nästan, nästan som vanligt. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

En slags bakslag

Det här att gå och stå många timmar på hårda betonggolv non stop var inget min fot gillade.😱 Den blev genast bulltjock och oglad. Kände det redan i tisdags men trodde den liksom skulle vänja sig och bli glad igen av lite nattvila men icke… Nästan så den inte vill i skon…

Enl läkaren är det troligtvis inte själva stukningen som spökar utan att den blivit överansträngd och inflammerad av det där stågåpåbetonggolvutanvila. Det var ju nämligen inte så innan.

Så jag backar.och kör aktiviteter som inte belastar. Ja du vet sånt där som yoga, meditation och simning t.ex. Turligt nog är ju TS-träningen i full gång med inomhusträningen nu så trött kan jag bli även utan löparskor!

För att få tillgång till simbanor får man dock vara beredd på att både åka en bit, simma snortidigt som på måndagar alt toksent som i dag när vi började kl 20.30. Men det är värt att vänta en hel dag på detta! Snacka om uüberlyx!!!

Coach Tomas drillade oss väl under de där 90 min. När jag såg passet innan vi började så tänkte jag milde himmel hur ska det här gå men som alltid hade jag så fullt upp med att fokusera att tiden verkligen bara försvann! Och som alltid lärde jag mig (minst) ännu en ny grej! Tycker det är skitcoolt att få känna att jag utvecklas trots att jag väl inte direkt kan kallas ung och lovande längre.🤪 Age is just a number eller vad man nu brukar säga. 😄

Sen hjälper det ju till att det är 100% härliga människor som är med! Lena är en verkligen förebild som alltid gör mig glad i magen! Då gör det absolut ingenting att man kommer hem mitt i natten med blött hår och goggle-ögon.

Kram från Ingmarie

Ny resa och bara två dagar kvar…

Sitter på tåget norrut och myser efter en jättehärlig dag. Hela kusten verkar vara full av vindsurfare av olika varianter!

Det är såklart jättetråkigt att lämna “hemma” men jag är supertacksam för dessa fantastiska dagar! Och jag ska inte hela vägen till 08a land ännu utan är på väg till Göteborg för ett litet stopp.

Foten gjorde ont som fasen i natt men jag är säker på att det var efter gårdagens behandlingar. Jag hade blivit varnad och tydligen är det “positivt” för det betyder att den läker. Den blir bättre och bättre hela tiden och i dag bjöd den på en hel timmes löpning innan den blev lite väl trött. Men vilken timme! Varma regnskurar i ångande skog och du vet säkert hur gott det luktar!

Innan tåget hann jag mysa lite hemma hos mamma och Ulf där även dessa sötnosar är just nu.

Plus ett ruskigt bra simpass på egen bana! Två t o m! Det är vad jag kallar simlyx!

Två dagar till deadline och jag vet inte vad jag ska tro. Men jag vet vad jag hoppas på…

Kram från Ingmarie

Testar

Drömmen och önskan om att kunna köra The Race finns kvar. Åtminstone till söndag. Sen måste jag ha bestämt mig. Foten är i alla fall inte sämre efter gårdagens lilla äventyr men inte heller (mirakulöst) jättemycket bättre. Fast så länge den blir bättre är det jättebra tycker jag, eller hur?

I går köpte jag även en rulle sporttejp för att verkligen stabilisera foten när jag tränar. Inte annars för då kommer den aldrig bli stark igen. Tänkte därför att jag verkligen skulle testa hur mycket svett och väta det egentligen tål.

Började med 50 min intervaller på crosstrainern. Så där hårt att man liksom känner hur svetten rinner ner i strumporna. Ljuvligt! Och välbehövligt! Har svettats på tok för lite senaste tiden.

Sen direkt vidare in i gymet där jag bl a testade att belasta foten med diverse olika övningar. Det gjorde inte ont-ont men det var heller inte smärtfritt och ffa kändes det oroväckande vingligt.😱

Snabbt ombyte och sen ner i bassängen för vattenlöpning i 40 min. Sån här lyxbana hittar man förresten inte särskilt ofta!

Sen såg tejpen ut så här…

Så tror inte det är ett alternativ att ha på swimrunrace oavsett längd…

När jag simmade och vattenlöpte nu i kväll hade jag inget stöd, inte ens en dolme, och det funkade faktiskt riktigt bra! Vatten är grymt bra när man behöver undvika stötar! Och Brottet är aldrig fel! Särskilt inte när det är varmare i plurret än i luften. Ville nästan inte gå upp.

Jag har en plan fram till söndag kväll som jag hoppas håller! För om ca 1,5 vecka vill jag verkligen, verkligen bli så där toktrött att man inte ens vet om man orkar andas. Och jag vill bli det tillsammans med Micke någonstans inte allt för långt från målet på Utö.😍

Kram från Ingmarie

Kissnödig

Det jobbigaste med vattenlöpning är varken det faktum att man måste ta sig till en bassäng (sjöarna är för kalla för sånt nu om man är frysklen som mig), själva aktiviteten i sig eller att kuta runt, runt, runt, runt utan att egentligen komma någonstans. Särskilt inte i dag när jag hade sällskap över halva tiden av bästa Lisa. Nej, det jobbigaste är att man blir så vansinnigt kissnödig om man kör länge och varken orkar eller har tid att ta sig över den oändliga gräsmattan fram och tillbaka där toan finns. Ja jag vet. Lat är bara förnamnet men egentligen är det för att ett toabesök från utebassängen lätt tar 10 min från den “riktiga” träningen och det är inte ens en sprängfärdig blåsa värd.🤪

För det är den!

Efter 2,5 timme var jag så kissnödig att jag inte ens kunde kissa trots att jag t o m såg hur full den var! Hade jag använt scannern vi har på jobbet för att kolla urinmängd hade den garanterat flippat ur. Det är grymt obehagligt, och kan såklart vara farligt, men jag har lärt mig hur jag får igång det hela igen och när det väl börjat får jag ränna till toan 5-6 gånger/timme! Då gäller det att även fylla på med vätska för att inte bli ännu mer russinlik. 😱

Ö h t kan vattenträningen oavsett aktivitet vara lurigt på det viset eftersom man ju inte direkt toksvettas men ändå förlorar mycket vätska. Samma som när man tränar i kalla förhållande. Vatten duger dock fint som ersättare!

För dig som undrar över foten så kan jag berätta att den känns ganska ok efter en stel morgonstart. Tror dock det var den “vanliga” stelheten och nu efter ännu en behandling av Fredrick så känns den nästan som vanligt om än fortfarande lite småfet.🤪

Nu får den i alla fall vila för jag är på väg med tåget igen. Söderut denna gången. Med direkttåg! 😍 Och det är nära till både toan och bistron😄

Kram från Ingmarie

Skrynklig

Det här att köra mestadels av sin träning i vatten kräver sin hud! Känner mig redan konstant ihopskrynklad. 😳Men den blir faktiskt inte enbart skrynklig. Sjövatten gör den nämligen även sammetslen och mjuk som babyfötter. Simdrillades i finsjön av Coach Ulf tillsammans med resten av gänget i morse. Fikabåten var såklart också med.😍 Och även om det är tidigt så är jag så vansinnigt tacksam att jag har dem och att jag ö h t kunde ta mig dit!

Avrundade som alltid med en stunds meditation. Älskar att jag kan göra det just här!

Nyttjade även Eriksdalsbadets bassäng för 2 timmars vattenlöpning och bastun nästan lika länge.

Och mittemellan blev det ännu en behandling av Fredrick och om det är den, något av allt det andra eller allt tillsammans kommer jag aldrig få veta men kolla här! Foten går i skon igen och jag kan gå både upp och ner för trapporna! Det är minsann inte illa för en fossing som var mer eller mindre obrukbar för bara 3 dygn sedan. 🙏🏻💪🏻💕

Den är färgglad också! Vem behöver liksom en Pride-flagga när man har det här?🤪

Kram från Ingmarie

Fetfots-gnäll med hopp

Tja vad ska jag skriva i dag som åtminstone låter lite muntert…🙄

Svullnaden har nog gått ner någon millimeter. Eller så är det en synvilla för nu är allt på något vis jämntjockt men med extra feta tår. 😱

Var på behandling hos Fredrick i dag igen. Det känns som att lasern hjälper för svullnade går ner direkt! Bara hoppas det hjälper i långa loppet. Justeringarna han gjort har i alla fall helt klart gjort nytta I dag kan jag nästan gå vanligt även ner för trappan.

Det är såklart kämpigt att ha ont. Vaknade pga smärta vid 03.30 i natt och kände efter ett tag att jag faktiskt inte stod ut så jag tog en painkiller-tablett. Funkade sådär…😢 Det jag ändå mest måste kämpa med är att inte trilla ner i det där svarta hålet. Passar jag mig inte så tar det mig direkt. Fördelen är att jag vet om det och förhoppningsvis är mer förberedd än i vintras… Två timmar i bassängen, i solsken, gjorde i alla fall ingenting sämre. 😍💕 Varken fysiskt eller mentalt. Men jag blev väldans kissnödig !🤪

Jag vet ju att detta kommer att gå över, och att allt kunde varit väldigt mycket värre, men det känns allt lite taskigt att nu när jag äntligen får lite ledigt så händer detta! Dessutom verkar regnet ha parkerat sig över hela landet från nu fram till forever! 😱 Bellmans familj är hemma igen så inget mer sånt mys just nu heller.😢

Håhåjaja. Nu ska jag sluta gnälla! (Fast det var skönt att få göra det!) Jorden snurrar vidare och jag är ju faktiskt på bättringsvägen! Har precis druckit en bauta-cappuccino (koffeinfri med havremjölk) så god att jag nära på dog smarrighets-döden! Och mätthets-döden. 😄

Kram från Ingmarie

Gör i alla fall mitt bästa av det jag har och kan

Ingen kan säga annat än att jag åtminstone försöker fixa till fossingen så den blir glad och springbar igen. Jag tränar vidare så all träning fram tills nu inte varit förgäves. Försöker därför även hitta bra artiklar på var man kan läsa om hur långsamt (eller snabbt) det går att förlora kondis, styrka och teknik om man håller uppe. Tipsa mig gärna! Så jag vet om jag behöver/inte behöver oroa mig så förbenat.🤪

Simning (med dolme) och vattenlöpning verkar i alla fall funka! Tog det easy i dag för att se hur reaktionen blir men det gjorde inte ont ens en sekund!

Jag har varit hos bästa Fredrick på Kiropraktorkompaniet också. Ja det är där även Micke håller till men dels var han ledig i dag och dels är Fredrick en suverän fotspecialist! Och kolla så bra det blev med laser och lätt justering! Jag kan faktiskt nästan gå normalt nu. Åtminstone på platten. Trappor är värre. Men det går ju onekligen framåt, eller hur?😄

Har även köpt ett ordentligt vriststöd som förhoppningsvis gör att svullnaden minskar ännu mer. Och kanske kan jag få ner foten i en sko…

Och jag har börjat med vitkålsomslag. Grymt bra grej och både billigt och biverkningsfritt! Funkade det för Anja så ska det väl funka för mig!😃

Och självklart bombar jag med Curcumin. Något som förresten alla borde ha hemma alltid. Bra till mycket! Idrottare eller ej.

Fast jag undrar just om Bellman-mys ändå inte är det som ger största läkningen.😻

Kram från Ingmarie

När det roliga tar hastigt slut (för ett tag)

Jag lovade ju i går att berätta om det läskiga jag skulle göra och om Bellman. Jag börjar berätta om Bellman. Han är nämligen enbart glädje och absolut oläskig.

Nej, han har inte flyttat in till oss men han bor nästan granne så nu när hans familj är på lite äventyr så får vi vara stand-in!😍 Bellman är söt som få och så himla mysig och go att jag helt ärligt inte vet om jag kommer låta honom bo kvar på sin nuvarande adress. Fast å andra sidan är jag ganska säker på att han inte vill flytta. Kissekatter är ju oftast väldigt bestämda både med var och med vem de ska bo hos och han har det superfint hos sig! Jag är i alla fall glad vi får låna honom då och då!🙏🏻💕

Så till det andra…

Eftersom jag är så himla kass på trail, och tycker det är ganska läskigt med alla rötter som kan gripa tag i en och stenar man kan snubbla över och slå halvt ihjäl sig på, så bestämde jag mig för att ta till proffshjälp. Tomas Granberg är en både extremt erfaren och duktig traillöpare samt en fantastisk coach. Jag har använt honom lite då och då även innan och alltid lärt mig nya grejer!

Det gjorde jag även i dag! Fick massor av bra tips och nya tricks och det gick riktigt, riktigt bra! Med mina mått mätt alltså.🤪

Vi körde massor av bra övningar, Tomas filmade och gav råd och vi sprang på. Ett tag kände jag mig nästan som en “riktig” traillöpare och det var kanske just det som var felet och gjorde att jag slutade fokusera och slarvade.

Helt plötsligt, när det dessutom var nästan plant och snubbelfritt, så stupar jag. 😱 Platt fall och jag känner hur det gör fruktansvärt ont i min högerfot. På bara några sekunder sväller fotleden till en tennisboll och det första jag tänker på är “av med skon och linda”. Både jag och Tomas brukar ha någon slags förband med oss men av någon anledning hade vi båda glömt så det fick bli min tröja….

Den lilla biten som var kvar till stora vägen tog sin lilla tid men sen körde Tomas mig hem så jag fick duschat, lindat och lagt den stackars foten i högläge… Och jodå, jag vet att jag har knöliga fötter. Det är inget nytt. Och de funkar. Ännu så länge…

Sen började karusellen med att försöka få tid hos läkare. Ringde vårdcentralen som inte hade tid i dag. Blev skickad till närakuter/1177 som tyckte jag skulle avvakta men ringa VC igen för läkartid i morgon. Ringer dit igen och blir då ombedd att direkt åka till närakuten efter jag förklarat symtomen. Så det gjorde jag. Med snordyr taxi för att gå längre än 10-20 m åt gången är bara att glömma. Tur det inte är allt för kallt för flipflops är det enda som går att få på foten…

Sen var det bara att vänta i 13 evigheter. Eller i alla fall 3 timmar innan allt var klart. ( Vilket ändå måste anses vara ok i 08a land.)

De goda nyheterna är att inget är brutet! Mitt skelett är gjort av pansar! 💪🏻 Ledbanden är antagligen inte heller av.

De dåliga nyheterna är att detta är en ovanligt kraftig stukning som kommer ta tid. Semestern blev avbruten och i stället är jag sjukskriven. Löpning kan jag glömma för ganska lång tid framöver. Plus helgens race och troligtvis även ÖtillÖ. Å andra sidan har jag satt världsrekord i rehab förr…

Jag är såklart skitledsen. Inte bara för att det gör ont som attan utan för att alla semester- och tävlingsplanerna blev helt förstörda bara för att jag klantade mig. Förlåt min franska men skit, skit, skit! Och varför, varför, varför?

Samtidigt tänker jag att jag kan alltid välja hur jag tar det. Jag kommer fortsätta deppa tokmycket ett tag, jag tror nämligen man ska tillåta sig det, men jag väljer också  att tänka att det kunde blivit så väldigt mycket värre!
Kanske det blir något bra av detta? Kanske finns det någon mening med det? Kanske jag ska lära mig något? Kanske behöver jag denna (ofrivilliga) vila eller kanske det är för att jag ska satsa på att simma ännu mer? Vad vet väl jag? Egentligen tror jag inte på något av det där men jag väljer ändå att tänka att det kommer bli bra och att det är någon mening med det hela helt enkelt för att alternativet att tänka att allt är kört och livet är orättvist är så otroligt mycket både tråkigare och sämre. I alla fall i min värld.

När jag snorat färdigt och snutit näsan så har jag några grejer jag direkt ska jobba med och fokusera på.

Att kunna gå.
Att fortsätta träna allt det jag trots allt kan.
Att meditera ännu mer för att hålla skallen lugn.

Om någon har tips på yoga och/eller simresa till varmt land med snar avgång tar jag tacksamt emot det.🙏🏻 Och såklart om någon har tips på hur man rekordläker en sån här grej…

Kram från Ingmarie

Semesterstart

Jag skonar dig från att läsa om de där inte så jätteroliga sysslorna som liksom var absolut nödvändiga att göra (läs städa-tvätta-handla) så här på första semesterdagen och går i stället rakt på godbitarna.

Kutade bl.a en längre runda än jag egentligen planerat. Inte för att det kändes extra lätt på något vis men det var liksom så extra härligt! Och varför inte njuta extra länge då?

Samma sak när jag besökte min kära vän Camilla som bor max två stenkast från Drevvikens ljuva vatten. Visst kändes det att jag simmat 5 km bara i förrgår men det var ändå så himla härligt!

Jag toknjöt! Och inte blev det mindre njutfullt av att efteråt få hänga tillsammans med Camilla, Rebuz och fyrbenta Milton på denna fina veranda. Ja hela huset och dess omgivningar är förresten som en enda stor underbar oas!

Jag har bokat en spontan miniresa till ett litet äventyr också. På fredag. Norrut. Men innan dess ska jag bl.a njuta av (den sista?) värmen.

Kram från Ingmarie