Övrigt

Är det i november det sker?

Jag kör fortfarande med barbent. Även när jag cyklar till och från jobbet. Ännu är det absolut ingen fara trots friska vindar och regnstänk. Jag inbillar mig att så länge jag inte tar på mig brallorna så är det som med åretrunt-badandet att man successivt vänjer sig vid det kalla om man aldrig slutar. Dvs aldrig tar på sig de där långbrallorna. Men vi får se. Kanske jag inte ens pallar denna månaden ut.

Två gånger har jag dock fuskat. Båda var efter havsbad och innan jag skulle cykla hem igen för det finns alltid undantag! Även med utmaningar.

Hur som helst är man ju bara en liten mes i jämförelse med de som är ute och kämpar på Kullamannen. 20 och 50 km hade jag k-a-n-s-k-e kunnat fundera på men 100 eller 160 km –no way! I alla fall inte där och denna årstiden. Mest hejar jag på bästa Catrine och hoppas hon känner all kraft jag sänder genom rymden till henne.

Kram från Ingmarie

 

 

Höstljus

I går hann jag ”bara” med ett vattenlöpningspass och jobb. Det ena gjorde mig snorkall, det andra genomsvettig. Jag tror du kan gissa vilket som gjorde vad…

I dag har jag hunnit, och fått,  göra desto mer och vilken måndag det blev!

Fin tur i skogen innan gymet. Vi, jag och Anders alltså, var där samtidigt men vi tränar faktiskt väldigt sällan ihop. Kanske helt enkelt för att vi har olika fokus och vill olika grejer… Men det är ändå härligt att vara där tillsammans tycker jag!

På eftermiddagen kom ungefär 1/4, eller kanske t o m bara 1/5 av min familj hem till oss för att fika. Om alla ska få plats måste vi flytta till en bra mycket större lya och då ska man veta att vi har ingen liten nu.. Så himla mysigt att ha dem här och jag är så obeskrivbart tacksam över att ha dem i mitt liv.

Vi fick i alla fall lätt plats på Sofiero Slotts ”Höstljus”.

”När mörkret sänker sig tänds Sofiero upp och hälsar dig välkommen till två magiska veckor i parken. Ljusinstallationerna är inspirerade av fantasins och sagoäventyrens värld – både svenska och utländska, klassiska och moderna. Specialkomponerad musik och spännande ljudinstallationer förhöjer upplevelsen.”

Det var verkligen makalöst både magiskt och vackert! Vi gick runt i flera timmar och upplevde allt det fina, förundrades, förtrollades, drack chai te och varm choklad, åt brända mandlar, värmde oss vid brasorna och lyssnade på musik.
Om du inte gillar bilder så kan du skrolla till slutet för nu blir det bildkavalkad!

Dimman och mörkret gjorde att allt förstärktes och fastän det var mycket folk kändes det aldrig trångt. Har du möjlighet så åk dit!

Kram från Ingmarie

Finskogar

Det är verkligen en lyx att ha två fina ställen lättillgängliga och där båda bjuder på magisk (löp-)natur.

Galgberget må vara mindre än Pålsjöskogen men den är lika magisk !😍 Jag lullar mest runt utan planer just nu och det är jätteskönt för jag varken vill eller pallar pressa mig ännu mer för tillfället. Men det vänder garanterat för det gör det alltid förr eller senare.

På gymet kan jag ta i lite mer men jag maxar bara om jag har lust. Det hade jag inte i dag.🤪

Har också ätit jättegod lunch hos mamma , Ulf och sötaste Sheila. Hon vet verkligen hur man smälter hjärtan!

Nu är jag hemma igen och det är (också) jättehärligt!

Kram från Ingmarie

Färger

Våren och ffa sommaren är mina årstider men jag får ju lov att säga att höstens färger är makalöst vackra! Extra bra blir det när solen skiner och jag har tid för en sprada efteråt.

I ärlighetens namn tog jag hojjen till havet för att samtidigt hinna fixa med lite andra grejer så det var väl egentligen ingen riktig sprada. Havet var i alla fall underbart och vattnet så där klart så jag såg varenda sandkorn trots att det guppade en hel del.

Kanske är det för alla dessa färger som naturen bjuder på som mitt måleri just nu är ännu färgrikare? Roligt är det i alla fall! Om det ”blir” något återstår som alltid att se.

Det enda tråkiga just nu är väl att det mörknar snabbare och snabbare. Om jag inte missminner mig helt var det hyfsat ljust när jag cuyklade hem från Hot yogan förra veckan men i dag var det kolsvart.

Kram från Ingmarie

Det blev inget äventyr

Jag skrev i går att jag skulle på ett annat slags äventyr. Well, vi kan väl säga som så att så blidde det inte.

Det blidde jobb i stället. Extra länge..

Äventyret finns tack och lov kvar och jag hann med både ett besök hos bästa Rebecca och ett simpass så även om det inte blev en lika rolig måndag som det var tänkt så blev det ändå helt ok.

Kram från Ingmarie

Påminnelse

På Hot Yoga-stället finns en liten låda med kort och detta var det jag drog i dag.

Det hade antagligen passat de flesta och alla veckans dagar men det var en fin och viktig påminnelse oavsett. Åtminstone för mig. Jag måste påminna mig om detta då och då för det är så otroligt lätt hänt att jag slutar att både tänka och känna efter vad jag egentligen vill och ska. Livet liksom rullar på, ofta i en rasande fart, och jag glömmer ibland bort att trycka på pausknappen. Kanske är det samma för dig?
I ärlighetens namn är det dock sällan jag glömmer bort den där pausknappen nu för tiden. Tvärtom är jag snudd på proffs på det. Både att trycka kort och på att trycka länge och sen lita på det jag känner och kommer fram till. Enda undantaget är väl på jobbet för där kan det vara knepigt värre att pausa hur man än försöker men även där har jag blivit bättre på det.

Yoga är ett perfekt sätt att pausa på och vara i nuet.
Simma också.

Liksom att bada (året runt).

Ett annat bra sätt är att besöka vackra  Linneaträdgården och äta fantastiskt god mat. Du vet så där god att man inte ens kan prata.

Hur pausar du?

Kram från Ingmarie

Skogen

Jaha ja. Måndag igen, ny jobbvecka och mitten på oktober. Hur är det möjligt att det är det redan? Det är inte konstigt jag känner mig lite fartblind emellanåt. Samtidigt känns det som evigheter sen jag var i Albuquerque, sen vi flyttade hit och sen det var sommar-varmt.

Skogen förändras också i en rasande fart men oavsett hur den är eller ser ut så ger den mig alltid både lugn och energi.

Hur har du det i denna höstmånad?

Kram från Ingmarie

En blandad dag

Alla dagar är inte lätta (tränings)dagar och i dag var en typisk sådan. Seg och utan power och sånt märks extra väl när det vankas backar och trappor.
Men det är som det är och jag vet både att det är så det är ibland och att det går över. Ofta utan att man fattar varken hur eller varför.

Jag hade i alla fall bästa sällskapet av Catrine, finfint väder underbar utsikt och jag klarade alla trapporna upp till vår lya trots att jag var dödens trött efter de där 2,5 timmarna.


Catrine ska kuta Kullamannens 100 miles, dvs 16 svenska mil, om någon månad och är grymt stark så jag är glad jag inte blev helt avhängd.

Vi hängde sen hela eftermiddagen tillsammans med våra gubbar och jag hade helt ärligt kunnat fortsätta med det väldigt mycket längre.
Istället blev det en tur med hojjen ner till havet och.. ja du vet…

Sen vann jag minsann  i Dam-spelet också!

Kram från Ingmarie

Huvudrensning

Det blev inte särskilt långt och absolut inte hårt men allt räknas och jag njöt av varenda sekund. Simning är verkligen ett bra sätt att rensa skallen på för det enda man egentligen tänker på är antalet längder och andningen. 1-2-andas, 1-2-andas, 1-2-andas osv osv osv
Dvs perfekt både före och efter jobbet.

Kram från Ingmarie

Blött från alla håll

Benen var konstigt nog inte helt mosiga i dag men det hjälpte inte mot regnkylan.  Milde himmel vad det har regnat i Halmstad  i dag. Från absolut alla håll! Det regnade t o m in och igenom min 100% vattentäta regnjacka! Hur nu det är möjligt men blöt blev jag ända in på skinnet.

20 minuter av de dryga 110 jag var ute var dock regnfria och jag är ju inte gjord av socker så det finns egentligen ingen anledning att gnälla. Jag fick och jag kunde springa i vacker natur vilket inte är alla förunnat. (Det är så jag tänker nu när jag sitter varm och torr inomhus igen. Not so much then..)

Innan jag åkte tillbaka hem, en resa som var förenat med skräck pga det där regnet i kombination med lastbilar och fartdårar, så lunchade jag med mamma, Ulf och sötaste Sheila.

Jag var också en andra gång hos Martin på Bodywork. Jag kan fortfarande inte förklara vad/hur han gör men jag vet att något hänt med fötterna för de är gladare. Martin tror dessutom de kommer kunna bli ännu gladare så jag är mycket hoppfull! Operation känns inte som något bra alternativ oavsett just nu.

Min plan var att jag skulle tagit ett dopp innan jag åkte hem men inte ens jag var sugen när det blåste (!) regn och jag trodde hela bilen skulle flyga iväg.
Men det var där och då. Här hemma var det inget regn och havet var förvisso en smula busigt men mest alldeles, alldeles underbart! Så det blev som jag önskade fast på ett annat, minst lika bra, vis!

Kram från Ingmarie