Jag tog tydligen i mer än jag trodde i går för jag tror banne mig inte det finns en muskelcell i benen som inte gör ont i dag. Men det är helt ok att ha stolpiga ben när man vet att det är för att man gjort något vettigt med dem. Jag hoppas dock de inte ska vara så här allt för länge för de behöver vara pigga redan i morgon.
Kram från Ingmarie
Det tar mellan 40 och 50 minuter att ta sig till Malmö från oss. Hur smidigt som helst! Från lördag kan man dessutom åka på sommarkortet under 2 månader så då blir det även billigt!
Jag hade tid hos kinesiologen Thomas igen och då passade jag såklart på att vara med på ännu ett Prformance strength-pass. Tobias som har det är grym och mitt mål är att få honom som PT när/om han får en lucka i sitt schema. (Välbokad man och jag fattar varför…)
Eftersom alla goda ting är (minst) tre har jag sprungit en sväng här hemma också. Finns verkligen inget jag inte gillar med Pålsjöskogen!
Plus ett bad men även i dag fick jag hålla i stegen för att inte dras ut för även om Danmark syns från vår landskant så är det en bra bit bort och även om vattnet är varmare än luften just nu så är det inte varmt nog för mig att simma några längre sträckor i. (I alla fall inte utan våtdräkt.)
Jag hade sjukt roligt och skrattade högt för mig själv mest hela tiden.
Kram från Ingmarie
Knappt två-siffrig temperatur, friska vindar och rikligt med regnskurar. Med andra ord inte mitt väder men det är väl också (tyvärr) typiskt svensk sommar så det är bara att gilla läget. Men inte ens kylan och vätan kan ta bort lyckan av att få och kunna springa här. Provade några nya vägar österut och norrut och hamnade till slut i Laröd och Hittarp innan jag vände tillbaka och sprang utmed havet upp i Pålsjöskogen innan jag var tillbaka hemma.
Jag frös så mycket, särskilt om händerna, att jag nästan inte fick upp nyckeln och jag är väldigt tacksam både över att det är en bricka som låser upp ytterdörren och att vi har hiss för benen hade förvandlats till två ispinnar efter de där 21 km.
Men med varm dusch och mat i magen så var allt bra igen och när vi fick finbesök av mamma och Ulf hade det slutat regna och vi fick en fin promenad i mestadels medvind.
Vi hann precis hem innan det öste ner igen men när solen äntligen visade sig en liten stund bjöd Moder jord oss på detta! Hon vet verkligen hur hon ska få oss på gott humör igen vår fina Moder jord.
Kanske det var därför jag också fick ett extra härligt och vilt bad. Det var så vilt att jag inte vågade släppa stegen för det var ett galet sug i vågorna.
Kram från Ingmarie
Jag brukar tänka att man vet att man blivit “en riktig” local när man köpt någon slags årskort dit man flyttat så det är jag nu för jag har köpt ett årskort till Filborna simhall. Det kommer bli fler på andra ställen men jag är tacksam jag i alla fall slipper köpa gymkort….
Det här kortet vet jag att jag kommer utnyttja rejält. Fastän de inte har någon utomhus-bassäng… Faktum är att jag aldrig har köpt ett årskort och sen inte använt det flitigt. Har väldigt svårt att förstå (läs “jag är för snål för att förstå”) de som köper ex dyra gymkort och sen använder dem 5-10 gånger. Så himla onödigt liksom! Det finns tydligen undersökningar som visar att de som köper gymkort med gruppträning nyttjar sitt kort mångfalt mer än de som “bara” har gym. Något att tänka på kanske om du/någon du vet ska köpa ett. (Om du vill ha bra erbjudande till Sats i Halmstad så kontakta mig så fixar jag!)
Mitt kort är i alla fall invigt och om fredags-eftermiddagar är så här lugna och med så gott om plats som i dag så kommer jag garanterat att hänga här varje gång jag är ledig!
När jag sprang i dag tog jag mig bort till Maria Park igen och nu hittade jag en riktigt fin runda! Jag hittade även ett mat-ställe som absolut måste besökas plus enmassa av de där blå pilarna till maran jag hoppas kunna vara med på i september.
Kram från Ingmarie
Jag var lite, lite nervös för dagens pass med Catrine men samtidigt så vet jag att vi har samma definition på vad “lugnt” innebär. Det där är ju annars ett ytterst diffust ord. Kroppen har ju liksom inte riktigt velat det knoppen velat men jag tror det börjar vända nu! Den där kinesiolog-Thomas verkar minsann ha haft rätt hittills även om jag inte riktigt begriper allt. Eller så hade det släppt oavsett. Vem vet? Och kanske man inte alltid ens behöver veta och fatta allt?
Hur som helst så blev det en makalöst fin runda genom Pålsjöskogen, förbi Sofiero hela vägen till Domsten där vi sen tog Skåneleden tillbaka längs havet till Pålsjöskogen och Ringstorp där vi bor. Vi babblade så mycket att jag både glömde bort tiden och nästan glömde fota. Då har man verkligen ett perfekt tempo och perfekt sällskap!
20 km blev det och jag var/är så himla tacksam över detta! Har inte kutat så “långt” sen Cedro Peak-loppet 21 april! Just därför hade jag inte tänkt köra crosstrainingen på kvällen men plötsligt var jag ändå där. Märkligt va? Haha!
60 minuter riktigt tuff och riktigt skoj träning!
Jag har såklart badat också men det var både osvettigt och ojobbigt.
I morgon ska jag förhoppningsvis göra något jag aldrig gjort förut och det känns jättespännande även om benen kommer bli ännu tröttare…
Kram från Ingmarie
Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli säsongspremiär för havs-simning i dag men när jag såg vågorna så tänkte jag om. jag kan absolut simma i vågor men inte solo första gången på nytt ställe och efter lpngt uppehåll.
“I might be crazy but I´m not stupid”
Bada var dock inga problem och i dag ville t o m Anders i! Eller ville och ville, det var väl kanske att ljuga en smula, men han ångrade sig i alla fall inte!
Trots Ingmarie-vädret har jag inte sprungit ett steg och det har varit helt självvalt! Nej ännu har jag inte blivit varken senil eller fått total hjärnsläpp men jag har tagit ett beslut om att ändra om lite och se vad som händer.
Dels ska jag försöka dra ner på antalet löppass. Jag springer ju mest för att jag älskar det men kanske kan färre pass göra att benen blir piggare och fötterna gladare? Newton-skorna är min räddning men inte ens de kan göra mirakel med mina (genetiskt) extremt knöliga och ömmande fötter. Ja jag har funderat på operation men ännu har ingen läkare sagt att det garanterat skulle kunna bli bättre av det, tvärtom faktiskt, så jag håller ut så länge det funkar.
Det jag däremot ska köra lite mer av är styrka. Jag blir ju inte yngre och jag vet att muskler är livsviktigt för åldrandet plus att jag tror det kan vara en fördel rent löpmässigt att bli starkare (igen.)
Turligt nog ligger gymet bara 700 m hemifrån så det blev både ett Body Balance pass och ett styrkepass för överkroppen. (Benen fick ju sitt i går.)
Efter att ha börjat hos kinesiologen Thomas, plus en himla massa positiva inlägg/vibbar från diverse håll, så har jag en önskan jag inte trodde jag skulle få någon mer gång. Jag vill springa en “riktig” mara igen och den jag vill kuta är Helsingborgs marathon. Visst hade det varit skoj att kuta Stockholm men då får det bli nästa år då det blir ett slags “jubileum” för mig men först ska kroppen såklart vara med på det hela. Jag ska försöka så får jag se hur långt det räcker. Provar jag inte så kommer jag aldrig veta och det vore värre än att prova och inte klara hela vägen. Har ju faktiskt inget att förlora, eller hur?
Kram från Ingmarie
Oavsett varför jag är på ett nytt ställe så brukar jag försöka börja med att springa åt alla vädersträck för att få en liten hum om området.
I och för sig har jag redan varit norrut så för att få upptäcka mer svängde jag österut när jag kom till Maria Park via skogen.
Maria Park är ett före detta sjukhusområde i stadsdelen Mariastaden i norra Helsingborg. Sjukhuset hette förr Sankta Maria sjukhus och fungerade som mentalsjukhus från invigningen 1927 till 1990-talet då sjukhuset avvecklades. Samtidigt med avvecklingen bytte området namn till Maria Park och byggnaderna innehåller nu bostäder, kontorslokaler och ett antal skolor. Här finns också ett par kommunala förvaltningar, liksom Skånes Näringslivsarkiv.
Man har verkligen lyckats bevara alla fina gamla byggnader och sett till att de nya liksom passar in. Det finns kilometerlånga vackra alléer och stora grönområden. Jag lyckades missa att fotografera precis allt. Skyller på att jag hade fullt upp bara med att glo och att hitta. haha.
På tillbakavägen sprang jag förbi Nya Kungshult där vi var nära att köpa en lägenhet för ett tag sedan men just nu känns det väldigt, väldigt bra att vi hamnat där vi har på Ringstorp. Jag försöker lära mig vad alla områden heter så det är bl.a därför jag name-droppar en massa. Inbillar mig att det kan hjälpa…
Vid Östra Pålsjö tog jag mig in i skogen igen och det var ett himla bra val för ungefär då öppnade himlen sig! Trots de breda och täckande trädkronorna blev jag totalt plaskblöt och det blev minsann både sprada och swimrun samtidigt trots att jag inte var i närheten av varken hav eller sjö.
Det blev en fin pöl efter mig i hissen…
Däruppe påvåning 13 och 14 bor förresten vi!
För att bli ännu lite blötare har jag simmat också. Samtidigt som de riktiga simmarna. Vi kan väl säga som så att det märktes vem som nöter kakel oftast…
Kram från ingmarie
Precis där simhallen ligger i Filborna finns det en skog som, passande nog, heter Filbornaskogen.. Beroende på hur man springer så är det ca 2,5 – 3 km dit. På kartan ser den väldigt liten ut men i verkligheten var den om inte stor så i alla fall inte liten.
Jag har inte hittat exakt hur många kilometer det är runt den men det spelar ingen roll. Parken är perfekt för all slags löpning utom möjligen långpass men om man fortsätter bara lite förbi parken och under väg 111 så kommer man till Bruces skog. Här kan man absolut få till ett långpass enbart genom att kuta där. Jag upplevde bara en pytteliten bit så jag har massor av roligheter kvar att upptäcka där!
Efter det drog havet och det var både busigt och ljuvligt!
Min “nya” lilla hemma-ateljé är nu äntligen invigd! Som jag längtat!
Sen funderar jag på varför jag inte är riktigt som de flesta andra tränande. När jag t ex var på crosstraining-passet i kväll, och detta är inte första gången, så svettades i princip alla massor men inte jag. Jag är snustorr. Har inte ens fukt på tröjan. Mesar jag trots att jag inte hade kunnat göra en enda DB Squatjump eller armhävning till? Eller är jag bara sjukt dålig på att svettas om jag inte är i en Hot Yoga-sal eller det är 30 + grader och strålande sol? Å andra sidan är jag ruskigt bra på att hantera värme så jag hade garanterat vara en av få som inte klagat på vädret på Stockholms maran på lördag.
Kram från Ingmarie
Det finns tydligen de som tycker skog och vatten är läskigt. Som känner sig orolig i dess omgivning och t o m att den är hotfull. Det finns även de som tycker det är hemskt att svettas, få hög puls och att behöva ha träningskläder på sig.
Jag tillhör i-n-t-e någon av dem.
Skog och vatten är mina element. Utan dem skulle jag ruttna och dö inifrån. Min fasa är att hamna i en situation då jag inte kan/får komma ut som jag vill. Jag borde starta ett äldreboende där man garanterat både får komma ut i skogen och får bada varje dag och som har ett gym så jag kan garantera mig en plats redan nu. Eller finns det kanske redan? Hade det funkat så hade jag kunnat ha träningskläder på mig alltid men ibland behöver jag verka lite “normal” och ha vanliga kläder på mig och sen är det ju bra att ha på den där landstings-pyjamasen om jag vill få lön emellanåt…
Nu hoppas jag såklart jag inte kommer behöva ett sånt boende ö h t och ännu mer önskar jag att förslaget om att WHO ska få mer makt så de kan bestämma lite hur som helst om vi ens får gå ut inte går igenom.
Nåja, just nu kan jag göra i princip hur jag vill och det är nu som gäller, eller hur?
Löpturen blev här hemmavid. Det är så grönt att det nog inte kan bli grönare!
Badet blev i Malmö. Minst sagt annorlunda på alla sätt och vis mot förra gången!
Anledningen till att det blev i Malmö var dels för att jag har varit på en spännande behandling som jag återkommer till vid ett annat tillfälle och dels för att vi har varit på kalas med allt från glass och jordgubbar till fiskdamm.
Det är minsann inte varje dag man är på 6-årskalas!
Kram från Ingmarie
Ibland får man göra saker som är mindre roliga för att sen kunna ha roligt. Som att köra 50 mil för att lämna den färdig-leasade bilen och hämta den nya.
Jag antar att du undrar varför vi krånglat till det så när man kan hitta oräkneliga bilar bara här i Helsingborg.
Svaret är enkelt.
Vår nya Leasing-bil som vi beställde innan vi visste vi skulle flytta fanns i Kristianstad men vår gamla, vars kontrakt vi tagit över från en annan, hörde hemma i Värnamo.
Därför har vi tillbringat dagen med att frakta oss 50 mil. Lagom skoj men jag vet ju också att en bil bl.a innebär många roliga äventyr.
Vi hade egentligen tänkt att ha picknick någonstans men tiden rann iväg så det blev inomhus för att inte riskera svälta ihjäl. Haha! Nutidens trams det där egentligen för såklart vi inte hade svultit ihjäl om vi väntat men hur som helst blev vi både mätta och gladare.
Träningen gjorde jag innan vi for. Andra besöket i Filborna-bassängen och jag är lika nöjd denna gången.
Kram från Ingmarie