Halmstad dag 1

Vara hemma i Halmstad är som att vara på ett mini-trainingcamp. Här finns ju allt på nära håll plus att jag har massor av härliga lekkamrater. 😀

Vattenlöpningen körde jag dock själv. Men inte ensam för det var tokmycket folk i Actic-bassängen. Det är superbra där för man behöver inte ens ha med eget bälte. Det finns en hel bunt på plats att välja mellan.


Simningen hade jag toppsällskap av Micke på. Fick till ett ruskigt bra pass. Mycket teknik och jag inbillar mig att jag simmade lite bättre på slutet. Kul var det i alla fall! 

Men efter en väldig massa timmar i (klor)plurret var jag ganska nöjd, det finns ju liksom en gräns till hur skrynklig man vill bli menar jag, så då var det perfekt med ett hot-yogapass på bästa Yogainstitutet. Sara tog mod till sig och hakade på (det har krävts en del övertalning om jag säger så) men nu är jag säker på att det inte kommer krävas fler mutor för att få dit henne.. 😍


En bra sak med att träna mycket är att man blir hungrig så man orkar och kan äta mycket. Käkade bl.a lunch med fina pappa på Spis&deli


Kikärtsbullar med grönt. Vansinnigt gott men helt ärligt är det hutlöst dyrt med tanke på att man inte får mer mat…


I kväll blev det Thai-hämtmat hemma hos bästa mamma och Ulf tillsammans med lillebror Markus, lilla Juni och Silverkatten.



Och vi kan väl säga som så att det var fler än jag som var hungriga för det fanns nästan inte ett riskorn kvar när vi var klara.😜


I morgon ska jag trötta ut mig med andra härliga äventyr. Och lyckas bli hungrig igen. 😃

Kram från Ingmarie

Bästa sättet att umgås på

Läste någonstans att man blir som de man umgås med så med tanke på att (minst) 95% av mina vänner är sport- och idrottsnördar av något slag är det väl inte så konstigt att jag är som jag är. Och de som de är. Som umgås med mig menar jag. 😜

När jag får välja, och det får jag ju fint nog, så umgås jag helst sportandes. Garanterat en win-win situation! Vissa gånger är det väldigt planerat. Du vet med tid, plats och exakt upplägg. Ibland blir det tokspontant och kan bli precis hur som helst.

Som t.ex ett orienteringpass med Fredda, Carola och Anders. Orientering är exakt som Swimrun på så vis att tiden bara försvinner. Man ”ska bara” och vips så har tre timmar försvunnit utan att man ens druckit en droppe vatten.



Stockholm är verkligen fantastiskt! Här härjade vi runt i massor av timmar i djup skog utan att höra en enda bilmotor. Faktum är att vi stötte inte på särskilt många människor heller. Som om vi vore helt ensamna i hela Nackareservatet. Magiskt! Hur många (huvud)städer kan bjuda på något liknande?


Lika spontant var bassängpasset med Lisa. Och där försvann 90 min. på ett litet tjillenix! Plus bastutid.😍 Sånt jag kallar 100% kvalitetstid!



Förresten lika gott om plats i plurret som i går. Älskar att Stockholm stad och Eriksdalsbadet bjudit på så mycket öppet alla dessa röda dagar så vi likasinnade kan fortsätta umgås så som vi vill. 😍

Kram från Ingmarie

Lasrad

Jobbet att göra diskbråcksryggen glad igen fortsätter ihärdigt för den behöver helt klart hjälp. Det där är en kämpig grej för den och vill man inte det ska bli värre, eller att det förblir same same, så får man göra det som kan och bör göras.

Guru-Danne jobbar på sitt vis och han hjälper massor. Alltid! Nu har jag även tagit hjälp av bästa, bästa Micke på Kiropraktorkompaniet. Jag har nyttjat honom i många år så jag vet att han är ett pansarskåp-säkert kort. Nu kör vi en intensivkur med laser för att hjälpa diskbråcket ytterligare lite och jag upplever det redan som bättre efter bara tre behandlingar.😄Heja ryggen!💕

Och för att inte over-do något, det är ju lätt att bli en smula för ivrig när det vänder du vet, så är jag supernoga med mina low-impact dagar. D.v.s dagar då jag har så lite belastning från stötar på kroppen som möjligt. M.a.o håller jag mig i plurret så mycket som möjligt och bästa sättet att roa sig där några timmar är ju med vattenlöpning och simning.😍




Hoppas det är ok att vara skrynklig inför påskfirandet. 😜

Kram från Ingmarie

När ondskan, och skräcken, kommer på besök

Min plan var att skriva något om hur fantastisk denna tid är. Den när naturen åter igen vaknar till liv och ännu en gång ger av allt det vackra och spirande till oss människoknytt.


Och kanske skulle jag skrivit något helt meningslöst om hur in i bängen kissnödig jag blev efter de där timmarna i bassängen med mina leksaker.


Men i stället upptas alla mina tankar av attentatet mitt i 08a land och vad som kunde hänt med mig om mitt möte inte hade blivit en halvtimme senare som det nu blev. Då kanske jag hade varit en av de som blivit påkörd, en av de som fick uppleva dödens och skräckens närhet och en av de vars liv troligtvis aldrig blir riktigt detsamma. Som det var nu var jag så pass långt ifrån att jag var trygg. Men ingen som var i stan gick egentligen ”fri”. Överallt fanns rädda, upprörda och förskräckta människor. Polis, vakter och räddningspersonal jobbade stenhårt med att få bort alla från själva city. Jag har aldrig i hela mitt 51-åriga liv sett så många poliser, militärer, vakter och brandmän på en och samma plats eller hört så många sirener ljuda på samma gång. Och jag har aldrig varit så nära något som, enl. Statsministern, verkar likna ett terrordåd.


Jag ville bara därifrån men det var inte helt enkelt. Alla tublinjer stängdes av, alla stationer evakuerades, inga bilar eller bussar fick åka genom stan och de taxibilar som fanns blev snabbt upptagna. Så det var bara att traska. Och jag var ju inte direkt ensam. Vi var tusentals som fick oväntad och oplanerad, kanske t.o.m ofrivillig, motion.


Så i stället för en skön Yogatimme i värmesal blev det 2 timmars promenad. Men vad gjorde väl det? Det regnade ju inte ens. Och när jag gick där, kånkandes på min fullpackade rygga, så tänkte jag på alla de 100 000-tals människor som har det så här varje dag och dessutom ännu värre. Människor som inte har ett hem att traska till, en ryggsäck att kånka på eller ens tillräckligt med mat för att känna en stunds mättnad. Och jag tänkte på alla de ungdomar som Sverige skickar tillbaka till det som kallas deras hemland trots att de etablerat sig här och inte har någonting eller någon att komma tillbaka till. Och jag tänkte  på alla de som dagligen måste tigga för att få pengar till mat och husrum för att överleva åtminstone ett dygn till.

Hur har det kunnat bli så här? Hur kan liv bli så orättvisa? Hur har vi människor börjat hata varandra så? Och hur kan vi fortsätta hata så? Oftast pga religion, kön eller hudfärg. Eller i alla fall verkar de flesta tro det är så. Personligen tror jag att i grunden handlar allt om makt och pengar. Kanske t.o.m enbart pengar för har du dem så har du även makt…

Må alla de som drabbats av elakheter denna dag, oavsett var i världen, få kraft och mod att kämpa vidare utan att själva förgöras av ondskans kraft… Må i stället vänskap, omtanke och kärlek vara det som är ledorden i livet.❤

Kram från Ingmarie

En knepig tolkningsfråga

Jag har hört att om man är snabb löpare så är man långsam gångare och vice versa. Så frågan är hur jag ska tolka hur jag på rekordtid gick från min klass på Sats Stadion


…till Sats Spårvagnshallarna för att hinna vara med på ett Hot mojo-pass. 


Jag får väl tänka att det är ju kul att vara bra på något.😀

Att få svettas ut allt skräp på mars sista fredag var hur som helst finfint!.😍 Ja det är såklart finfint vilken dag som helst om man ska vara petig.


Mellan plikterna har jag simmat med.


Och vattenlöpt.


Så där länge att jag blev så kissnödig att jag började se u-båtar.😳 Men är det fredag så är det!🎉

Hur har din fredag varit?

Kram från Ingmarie

När packningen är för liten för att den är för stor

Det kanske verkar skrytsamt men jag tycker jag är hyfsat bra på att planera mina dag-packningar. De där när jag har med allt som kan behövas under en dag hemifrån. Allt från jobbgrejer och matlåda till planeringskalender och bastubadshandduk efter träningen.

Men det innebär också ytterst lite plats för spontanträning. Så när jag kom till badet och fick ett våldsamt sug efter att vattenlöpa fick jag helt enkelt hyra ett bälte. För 30 riksdaler får man använda det hur länge och mycket man vill så länge det är öppet där. Ruskigt bra! Att det sen inte är jordens bästa får man leva med. Det där smala bandet sitter nämligen inte alls lika bra som ett brett. 


Men en gång är ju som bekant ingen gång och jag stod ju liksom ändå ut så pass länge att längtan blev stillad.? Simgrejerna var i alla fall med och där är jag dubbelgarderad rakt igenom. T o m alltid två lås med mig för att jag ska få plats med allt. ? Ja du fattar va? Packningen är stor nog även utan spontanaktivitets-prylar.


Kram från Ingmarie

Fredagsfunderingar

Att man kan ha olika kraft och ork från ena dagen till den andra kan jag lätt begripa. Liksom att kroppen kan kännas lätt, tung, seg, alert, snabb eller långsam. Men att tekniken i något kan variera så kraftigt från en stund till en annan är väldigt svårbegripligt för mig. Det är (förstås) simningen jag syftar på. I flera veckor, t.o.m månader, har det känns riktigt bra och jag har faktiskt inbillat mig att jag kommit på simknepet och hela dess hemlighet. Tills nu då. De senaste passen har varit som att simma motströms i någon slags mix av centrifug och vågmaskin. Inte kul någonstans. Faktiskt förskräckligt trist. Hur kan det bli så??


Men jag antar att det bara är att kämpa vidare, ha tålamod och hoppas det vänder snart. För vänder gör det ju. Alltid! Det tar bara olika lång tid. Jag blev också påmind om att aldrig ta något, eller någon, för givet. Villet är bra för jag tror vi alla behöver en påminnelseknäpp på näsan mellan varven.

Vattenlöpningen funkar fint i alla fall. ?


Och yogan. Yogar som en tok just nu och i morgon blir det extra mycket när jag ska på event. Underbart!  Tror faktiskt att jag dras extra mycket till yogan just nu för att jag behöver den extra mycket av många anledningar. Brukar ju vara så du vet. Att kroppen och knoppen vet vad som behövs för att det ska bli balans och det vettigaste man som människa kan göra är väl att lyssna på dem. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie

Tre löppass på en dag!

Typ i alla fall…

Ett var med bälte i plurret. Inte som att springa på land förstås men intervaller är intervaller oavsett form.


Ett var jag mest åskådare till. Men en peppande och ej stillastående sådan! Jag är ju både lättroad och lättpåverkad så jag tycker Indoor Running är grymt skoj även om jag står ”på golvet”!


Ett ”riktigt”  pass har det dock blivit. Vågade mig på svindlande 20 min. i ett svep innan kort gå-paus. Kan väl inte precis säga att det känns ”bra” men absolut inte heller ”dåligt”.  Och alla steg framåt räknas, eller hur?


Kram från Ingmarie

Älska vardagen

Något jag verkligen kan förundras, och bli förskräckt, över är när människor fasar för måndagen och mer eller mindre bara lever för helgerna. Om man inte gillar sin vardag är det verkligen läge att tänka till för hur det än är så är veckorna ju faktiskt mest fyllda av vardagar. Jag älskar alla mina dagar. På riktigt! Kanske för att jag har fest varje dag? ? Det känns som två evigheter sedan jag hade mitt vanliga fredagsmys men i dag så äntligen! Stängde kontoret strax före lunch, packade trunken, cyklade till tuben som tog mig in till söder och Eriksdalsbadet.

Sen höll jag på i plurret tills huden var helt skrynklig och jag var så kissnödig att jag nästan inte kom upp ur vattnet. Så blir det nämligen när man är för lat för att pausa för ett toabesök.? Simningen gick ok. Särskilt när jag nästan var klar…


Vattenlöpningen gick perfekt. Kunde ju inget annat när jag hade supersällskap av Lisa.


Avrundade sen det hela med ett härligt Hot vinyasa-pass en bit bort från bassängen.


Inte konstigt att jag älskar mitt vardags-fredagsmys, eller hur?

Kram från Ingmarie

Återresa

Inget varar som bekant för evigt. Särskilt inte hotellfrukostar, drönarliv och familjemys. Troligtvis är det ju också därför det blir så extra fint och mysigt när det sker! ?

Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen och försöker tänka på det där braiga ordspråket: Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.


För så är det ju faktiskt. Helt fantastiskt att kunna ha det så här med guldkorn titt som tätt i vardagen. En vardag som för övrigt skulle vara värsta lyxlivet för väldigt många människor på vår jord. Viktigt att påminna sig om tänker jag…

Hann fint med både sovmorgon, hotellfrukost och träning innan jag äntrade mitt (mobila) favoritkontor. Lånade vattenlöpningsbälte och körde parallellt med vattenjympan som höll på. Värsta discopasset!


När sen allt det var klart, när vattenjympafolket fått nog och linorna var på sin plats igen, så var det precis lagom att svira om. Man hör ju ändå inget annat än sin egen andning när man simmar.?


Kram från Ingmarie