Laddar för osvett

Undra just vad som är jobbigast. Köra race själv eller vara den som är jämte. Rent fysiskt är det såklart svettigast att köra själv men puls- och nervositetsmässigt vet i sjuttsingen. Jag tycker i alla fall det är multum-mycket värre att stå jämte. Jag kan ju inte göra ett skvatt mer än att heja. Och kanske sända kraft genom atmosfären. I morgon kommer det därför bli kämpigt värre. Anna ska kuta Ultravasan 90 km.Hur coolt som helst men det kommer ju ta sin lilla tid vilket betyder att det blir en lång dag även för mig som vill hänga med.

Sen har jag en hel bunt klubbisar och andra vänner inkl. Jona som ska köra Kalmar Ironman. Det tar minst lika lång tid som Annas race. Men jag har hittat bra appar till telefonen så att jag i alla fall (förhoppningsvis) slipper sitta still vid datorn.😜För då blir det ju dubbel-jobbigt.

På tal om att stå jämte så är det här med att ordna tävling ganska tufft också. Fel. Det är skittufft! Men på kvällens möte kunde vi konstatera att Halmstad triathlon 2017 över lag var superlyckat! Kul! Nu är det fokus på 2018 som ska bli minst lika bra!

För att orka i morgon har jag laddat så gott jag kunnat i dag.

Vattenlöpning och gym är bra sätt tänker jag. Actic i stan är så himla käckt att allt finns under samma tak. Smidigt!

Det här är f.ö en bra liten övning för att både lugna systemet och öppna upp både fram och baksida.

Mest chill, och mysigast, har ändå utan tvekan långlunchen med mamma varit. Så himla mysigt att kunna ses så här lite hur som helst. Precis när vi slagit oss ner vid mysiga Rotundan och fått våra smarriga smörrebröd så kom dessutom solen. Och ja, det var lika gott som det ser ut.

Kram från Ingmarie

Ett slags 4-athlon

Ännu en natt med nio timmars god nattsömn för jag vet inte vilket dygn i rad. Vissa dagar har jag dessutom tagit en (akut) powernap. Har helt enkelt inte kunnat hålla mig vaken. Helt makalöst!
Men lika mycket som sömnbrist bryter ner kroppen lika mycket bygger bra sömn upp kroppen så jag ser det enbart som bra.
Och jag tror det börjar vända åt rätt håll nu för i dag har jag lyckats hålla mig vaken hela dagen och inte ens haft en dipp trots mycket fys-aktiviteter. Dessutom har ryggen hållit sig riktigt lugn.

En dryg timmes löpning som kändes typ 150 gånger bättre än i går. Hurra!!!!

Lika lång poolrun med bästa Lisa. Att hänga med henne är alltid rätt och fördel taskigt väder är att vattnet är varmare än land och det är massor av plats.

I Hellas blev det ca 1400 m sim med min nyfunna vän Inger. Hon jag "hittade" på FB och körde Swimrun med för några veckor sedan. Vilken pärla hon är! Och så härligt det var!

Mellan allt detta har jag klämt in några mils transportcykling med. Så ännu är jag nog inte redo för skroten.😜

Kram från Ingmarie

Summerfeelings

Det har varit lite väl klent med "riktiga" sommardagar detta år om du frågar mig. Men i dag var det äntligen en! Du vet en sån när det är varmt även i skuggan, vinden är ljummen och man helst inte vill lämna sin plats i solen.

Och det tydligen fler som känner som mig.
Eriksdalsbadet var smockfullt och kön ringlade sig lång både när jag kom och gick. Tur jag har "gräddfil" (=årskort) och kunde gå direkt in annars hade det nog blivit mer köande än vattenlöpning.

Att det var fullt där kan jag lite förstå, det är ju ändå både barnvänligt, vuxenskoj och lättillgängligt, men jag blev förvånad att det var så otroligt mycket folk vid Flaten. Många som fortfarande är lediga eller jobbade halvdag som jag. Anders tillhör dock de förstnämnda. Good for him!

Framåt seneftermiddagen fick vi finfint sällskap av bästa Camilla och härliga Rebuz.

De där två är så himla härliga! I morgon ska de köra Ångaloppet Swimrun familj tillsammans. Supercoolt! Och på tal om både det och Camilla så har hon skrivit en väldigt fin och bra artikel om att träna med barn.

Och på tal om race. I morgon kommer jag berätta om mitt beslut om Stora stöten Swimrun...

Kram från Ingmarie

Åland

Spontanaktiviteter är skoj! Och blir oftast bra. Vår stugbokning var ju en sån och hittills har det ju varit snorbra! För några dagar sen kom vi också på att vi ju kunde åka till Åland. Jag har varit på andra sidan jorden men pinsamt nog har jag aldrig varit där. Och med tanke på att vi bor en dryg mil från Kapellskär vore det ju skamligt att inte passa på, eller hur?

Så vi drog till stora båten i snorottan och köpte biljett på plats. Man måste nämligen ha bestämt sig minst 4 timmar innan om man vill ha den extra-extra-extra billiga biljetten (25kr/skalle) via nätbokningen. Om man är spontanare än så får man snällt punga ut med 50kr/skalle via biljettluckan på terminalen. Fortfarande hutlöst billigt för en resa till annat land tycker jag.

Det var evigheter sen jag åkte färja. Minns inte ens när det var sist men tror det var 15 år sedan när vi åkte Helsingborg-Helsingör. Och vi kan väl säga som så att det verkar inte som om det ändrats så mycket på turfärje-fronten. Samma heltäckningsmattor, samma enarmade banditer, samma taxfree, samma bufféer, samma dofter av diesel, öl och matos, samma sorts coverband som spelar Gasolin-låtar (du under 35 får troligtvis googla dem) och samma vana shoppinggäng som kommer med tomma trolleys och specialväskor som snart ska bli överfyllda av flytande varor. Men det finns i denna tidsera numera även eluttag i t.ex taket så mobilerna kan laddas och det hänger handsprit lite här och där. Mysigt var det hur som helst och lite simsugen blev jag allt…

Eftersom vi inte planerat ett skvatt, mer än att hinna med båten, så bestämde vi oss för att "bara" göra Mariehamn. På 6 timmar hinner man förvisso en himla massa men inte obegränsat mycket. Cykeluthyraren tjänade därför inga pengar på oss. Denna gången. Hit vill vi nämligen igen! Så himla mysigt!

Vi har traskat en vansinnigt massa steg. Runt, hit, dit, upp och ner.
Kollat på vackra vyer, köpt två små hantverk.


Och käkat förstås. Ingen kulinarisk vego-höjdare men är man hungrig duger även det mest simpla.

Hittade massor av löpvägar och lite harm var jag allt att inte springskorna var med. T.o.m många av cykelbanorna var fina grusvägar! Men ryggen och den där tån behöver vila så det var nog ändå bäst att det var som det var.

Jag fick ändå rastat mig lite. Hur spontant det här än var så visste jag att att det fanns ett badhus i Mariehamn och som av en händelse kom både badkläder och bälte med i min lilla packning. Så nu har jag kört vattenlöpning på Åland också! Verkligen inte alla som har!

Badhuset var ok men inte värt 90kr. Litet, emellanåt stökigt och rörigt, få toaletter, få duschar och fisljummen bastu. Men nästan halva tiden hade jag egen bana och utsikten och läget var det då inget fel på!

Verkligen en heldag som heter duga och som jag absolut rekommenderar! Särskilt om man älskar rörelse, tystnad, lugn, vidder, hav och natur som jag gör. Och glöm inte att ta med både spring- och badkläder!

Kram från Ingmarie

Kicks

Jag är kanske onormal men (bl.a) sånt här går jag igång på:

*Dra in på gymet trots sol ute bara för att längtan blivit för stark. Det är något med mig och lukten av järn-stål-damm-svett-magnesium jag går i gång på. (Don't ask…) Jag kan vara absolut omotiverad innan men efter 5 min finns det liksom ingen hejd på mig. Efter en timme slutar jag bara för att armar och ben är spagetti och jag helt enkelt inte orkar mer.😜

* Bada såklart! När som helst och (nästan) var som helst. I dag fick jag t.o.m med mig hela Anders brors familj med vänner när vi (våld)gästade dem en stund. Bra "släkt" det där!❤️

* Vattenlöpning. Och simning. Jag älskar det baske mig. Fick ett par paddlar modell dasslock av bästa Camilla. Jösses vad det gick undan men trippeljösses vad det var jobbigt! Här kommer krävas lång, långsam tillvänjning om inte mina armar och axlar helt ska dö…😳

Hit me, vad får du kickar av?

Kram från Ingmarie

En extra(härlig)blöt fredag

Jag är med i en Facebook-grupp som heter ”swimruntjejer”. Tror vi är 1000 st där nu! Det är en helt fantastiskt bra grupp där alla stöttar, peppar, ger goda råd, tips och hejarop till varandra. Aldrig några elakheter eller något nedvärderande. Alla är lika mycket ”värda” och betydelsefulla oavsett om man är superproffs eller absolut jättenybörjare inom Swimrun. Fint tycker jag! Särskilt i dessa tider när det stundtals kan vara väldigt hårt klimat både i den virtuella och verkliga världen.

En annan bra grej med just den gruppen är att man får chansen att träffa och lära känna likasinnade. Det var så jag tex fick kontakt med Inger. Och hennes kusin Richard. (Han är av förklarliga skäl dock inte med i just den gruppen…) Vi möttes upp vid Hellas och fastän vi aldrig träffats IRL så kändes det så!

Vi sprang, babblade, simmade, sprang, babblade, simmade, sprang… Ja du fattar. Tiden försvinner alltid extra rasande fort vid swimrun men i dag vet i sjuttsingen om den inte försvann i någon slags turbofart. Det regnade en del men inte en vindpust och vattnet var absolut perfekt!
Är så himla glad och tacksam både över passet, för att kroppen pallade och för att jag fått möjlighet att lära känna dessa två superfina människoknytt.

Ännu mer regnade det när jag lite senare mötte upp goa Lisa för poolrun. Det syns inte här men det regnade duktigt mellan varven. Så där så regndropparna studsade upp från vattenytan ändå till ögonen. Helt crazy ju! 😳 Hann precis bli klar innan åskan kom och badvakterna sjasade upp alla. Bastun var ovanligt välbesökt om jag säger så…


Och inte blev jag direkt torrare av ett hypersvettigt Hot mojo-pass. Men det satt vansinnigt fint kan jag berätta.


Nu är jag både hemma och torr ända upp bakom öronen för lagom till kvällningen så kom solen igen. Få se hur länge det kan vara…🙄

Kram från Ingmarie

Inne vs ute

Här står jag i tuben och försöker se cool och osvettig ut.


Vet i sjuttsingen om jag lyckades men det bra med 08a land är att absolut ingen bryr sig för jag är inte precis ensam om att åka hem direkt från träningen. Två löp-pass på raken innebär ju nämligen en hel del svett. Särskilt det första för tro det eller ej men Sats Indoor Running innebär full klass även på sommaren. Helt ofattbart i min värld.

Det intressanta är att det var 100% tjejer som var med just i kväll. Plus mig men jag får ju liksom betalt för att göra det. Undra varför? Jag hoppas det inte är av rädsla för att springa ute. I så fall skulle ett bra alternativ ha varit att köra Sats Outdoor Running som jag hade direkt efter. (Den korta pausen mellan passen var förresten absolut tuffast på hela kvällen. Du som försökt byta kläder snabbt när svetten rinner vet exakt vad jag menar…😜)

Det perfekta löparvädret gjorde det ännu mer obegripligt att någon väljer att köra på hamsterband. De som valde utevarianten fick istället uppleva fart och fläkt i fina Humlegården. Betydligt "trevligare". Ingen kom dock därifrån osvettig om jag säger så. Inte jag heller som sagt var. Men eftersom förmiddagspasset var mer osvettigt, plus att även det var ute, så anser jag dagen ändå hamnat i någon slags balans.😀

Kram från Ingmarie

Sidsjön och Himlabadet

Man får tycka vad man vill om fejjan men den är ett fantastiskt bra redskap när man vill hitta likasinnade och/eller få tips på i princip vad som helst. Och är man bara det minsta open-minded kan det sluta med att man både lär känna nya människor och får en upplevelse man aldrig kommer glömma.

I går kväll klurade jag på var som skulle kunna vara bra simställe här runt Njurunda/Sundsvall. Så kom jag på att FB- kompisen Magnus bor ju här. Så jag skickade iväg ett mess för att fråga och svaret kom nästan omedelbums.

Hej Ingmari😊 kom till Sidsjön imorgon så kan vi träna ihop om du vill. Där brukar vi träna.” ”En tjej som heter Linda hänger också med”.

Nu ska man först veta att Magnus är en sån som klarar stentuffa race som t.ex Höga kusten Swimrun. Linda var en okänd filur men om hon brukar träna med Magnus så antog  jag att hon väl var av typ samma kaliber. Dvs en helt annan nivå än min. Men man ska också veta att Swimrun-människor är till 99% härliga, snälla, hjälpsamma och trevligt folk. Så jag sa ”ja tack”. Tänkte att jag hade ju absolut inget att förlora. Det var ju liksom mest synd om de två som skulle dras med mig. 😜

Som alltid så oroar man sig dock mest i onödan. Magnus och Linda är såna där man vill hänga med 24-7. Så himla goa och mysiga. Och rundan! Magisk. Ner till Sidsjön, simmade över den, uppför skidbacken och sen vidare. Lugnt och fint utan hets och stress.















Anders hängde också med. Men utan simgrejer. Det är förresten han som fotat.😄


Undra just om spontanbesök och spontanplanering ändå inte är bland det bästa? Så otvunget och avslappnat liksom. Linda bjöd på fika efteråt och sen drog jag och Anders till Himlabadet. Jag älskar det stället! Perfekt för både vattenlöpning och sim inkl voltövningar. Anders är lustig för han säger att han inte gillar att simma i bassäng men gissa vem som simmade 1500m.? Han simmar bra också! (Så gissa även vem som försöker bearbeta honom till att börja med Swimrun…?😜)



Kram från Ingmarie

Vattenläge

Ibland önskar jag verkligen att jag hade börjat simma när jag var yngre för det ÄR svårt att lära sig i mogen ålder. I alla fall för mig. Jag får jobba stenhårt för varenda litet framsteg som jag (trots allt) gör. Men jag är supertacksam att jag börjat öht och jag är i alla fall förbenat glad och entusiastisk! Att jag sen antagligen aldrig kommer bli ”bra” eller vinna några Swimrun-races gör inget. Jag vill ju kunna det här så jag kämpar vidare och jag gör det väl! Var det leder till är ingen som vet och det gör bara det hela ännu roligare och mer spännande!

 Vattenlöpning går däremot inte precis att förbättra. Man bara kör. Precis som löpning har alla sin egen stil. Och det är nog snudd på omöjligt att tävla i för ju hårdare man kör ju långsammare rör man sig ju framåt. Och kör man mer hundsimaktigt så går det snabbare framåt än om man är mer upprätt. Viktigast för mig när det gäller denna träningen är att syftet uppnås. I princip alla löppass går ju att ”översätta” till vattenlöpning. Utom möjligtvis backe… Jag och bästa Sophie tog det easy i morgonsolen. Precis som planerat. På 70 min. poolrun med lagom intensitet hinner man babbla av sig lite. Sånt är ju svårt när man simmar.😄

Kram från Ingmarie

Det är i alla fall inte långtråkigt

Det är inte helt märkligt om man blir lite snurrig i bollen och ter sig en smula förvirrat i tider som dessa.

När jag stack ut för ett swimrunpass stekte solen från en klarblå himmel. Det var så där varmt att jag på allvar funderade på att köra utan våtdräkt. Ja du fattar. Då är det varmt! Men jag hann inte mer än komma till Hellasgården, där Fredrik väntade, innan himlen blev gråare än bly. Redan vid vår första simning kom några regndroppar. Vid den andra och tredje regnade det rejält och sen öppnade sig himlen! Det var verkligen som om någon hällde hinkar med vatten på oss. Stigarna vi sprang på förvandlades till rinnande bäckar och klipphällarna till små vattenfall. Helt crazy! Åskade gjorde det med. Och haglade! När vi simmade smattrade vattnet så högt att man inte såg något och det kändes som om en jättefågel satt och pickade på min badnösse-skalle. Men det var bara de där snöbolls-stora regndropparna. Eller haglet. 

Men vad kunde vi göra annat än att skratta åt det hela? Vi klafsade vidare och njöt faktiskt! Vi var ju liksom blöta ändå och Swimrun är alltid ett äventyr. Att simma i regn är så galet häftigt! Önskar vi hade kunnat fota det hela men det här är det enda vi fick ihop.



Fredrik är en klippa och jag älskar att hänga med honom! Hoppas innerligt att vi kan få till något race tillsammans även i år.😀

Regnet avtog så småningom och bara några timmar senare var det som att det aldrig kommit.


Så det blev en massa varv i poolen med bältet. Hur skönt som helst!


I morgon ska det tydligen bli samma variation men i annan ordning. Spännande! Eller inte…

Kram från Ingmarie