Vattenlöpning

Dagpass

Det där att börja jobba kl 7 är verkligen inte min grej. Särskilt inte när den enda pausen under över 8 timmars non-stop full rulle är ett matuppehåll då man på 10 minuter ska få i sig både mat, kaffe och gå på toa. Så är nämligen helgpassen och så är den svenska (akut)sjukvården allt för ofta i dag.  3 miljoner övertidstimmar hade sjuksköterskorna förra året. TRE MILJONER. Det är nästan 8000 heltidstjänster. Det är inte ett dugg konstigt att personal lämnar och börjar med något helt annat. Bara att hoppas att blockaden och strejken som pågår kommer att göra en förändring för det är minst sagt nödvändigt om vi ska ha någon sjukvård kvar i framtiden.

Jag trivs dock på mitt nya jobb och ska berätta mer om det lite senare. Börja kl 07 kommer jag inte gilla oavsett hur mycket bättre det blir. Det enda bra är att jag slutade innan kl 15 och därmed hann fint till Filborna-bassängen för lite vattenlöpning. Precis som i går hade jag egen bana och när jag kom var det t o m helt tomt i tävlingsbassängen.

På tal om vatten så tycker jag det mer än väl räcker med det som kommer uppifrån. Stäng kranen och sätt på värmen igen!

Kram från Ingmarie

 

Svettigt grått

Grå och mulen himmel behöver verkligen inte betyda kyla. Det kan lika väl betyda tryckande värme och svett ända ner i skorna. Intervallerna vid floden i dag var precis så.

 

Det är makalöst fint där nu och så grönt att jag nästan blir bländad. Cottonwood trees är stora och ståtliga, det vanligaste trädet utmed floden och har funnits där i över 2 miljoner år. The Native Indians använde trädet bl.a till att göra trummor, behållare för ex vatten, tuggummi, elda med och bota sjukdomar som diarré, artrit och som njurproblem. Skogen ger skugga både för djur och människor och är en välbesökt plats ffa på sommaren.

Pga jobb, jag är som sagt var inte helt ledig och förslöad, så fick jag ändra mina planer lite men hann i alla fall även med både vattenlöpning och gym.

Kram från Ingmarie

En typiskt bra lördag

Att börja en lördag med Yael´s Athletic yoga är en ynnest både för kropp och själ. Alltid något nytt att lära sig, utmanas med eller återupptäcka. Hon är unik och jag är så tacksam att hon vill dela med sig av sin kunskap och energi.

Avrundade det hela med poolrun och jaccuzzi. Hur härligt som helst!

Efter diverse fix träffade jag min vän Erin på en av Albuquerques många vingårdar. Casa Rondena Winery ligger i Rio Rancho vackert inbäddat i grönska.

Man kan äta här, gå på rundtur, hyra in sig för privata event såväl som vara med på deras event och såklart testa/dricka vin. Själva huvudbyggnaden innehåller även en liten presentshop och det finns en stor fin uteplats men just i kväll kändes det lite för svalt så vi valde att sitta inne.

Gillar man vin och vacker miljö är detta ställe ett måste att besöka.
Vi hängde där i över tre timmar och njöt av det vackra, det goda vinet och av att vi hade tid att prata. Om detta var bra inför morgondagen lär visa sig men oavsett så vill jag inte ha det ogjort! Passade på att köpa med mig en flaska hem så Anders också får njuta av det.

Kram från Ingmarie

Solo

Jag har inga problem att vara/resa själv men nu när Anders åkt hem blev det väldigt, väldigt tomt. Det är såklart också positivt för det hade ju varit illa om det vore tvärtom… Hittills verkar han ha en smidig resa i alla fall och vi hade en jättemysig sista kväll tillsammans på ett tag. Jag tror också att det var viktigt att längta och sakna för då blir man påmind om vad som är viktigt i livet.

När jag hade lämnat honom på flygplatsen så åkte jag till Tijeras och Cedro Canyon. Förutom att jag kutat det där Cedro trail-loppet så var jag där i februari men kunde inte kuta överallt pga snö och is. Det är inte ett problem nu. Stigarna var torra och fina och hyfsat lättsprungna. Starten på den trailen jag valde är en brutal uppförsbacke, en sån som gör att man tror man är helt slut som löpare, men som också bjöd på en makalös utsikt på toppen.

Det var ingen lång tur så jag kompleterade med lite poolrun. Var nästan helt solo i hela bassängen!

Var också på ett Yoga-barre pass igen men det var mer en slags pilates-barre klass pga att det var en vikarie som hade det. Det var ok men långt ifrån lika jobbigt som det brukar. Fördelen är att jag inte kommer ha träningsvärk i en vecka…

Kram från Ingmarie

Cedro Peak trail Run 2024

Enligt väderprognosen skulle det bli upp mot 25 grader och strålande sol denna dag, dvs ett perfekt Ingmarie-väder för ett rejält långpass eller egentligen vad som helst utomhus, och det stämde men det gällde inte Cedro trots att det ligger så nära Albuquerque.
Vi kan väl säga som så här; jag var inte förberedd och väderprognosen var tokfel.

Men låt mig ta det från början.
Klockan 5 ringde klockan. På tok för tidigt för mig, och Anders, och särskilt efter en dålig natts sömn. Men det var som det var och vi kom i väg i bra tid. Ju närmare vi kom Cedro ju kallare blev det och till slut visade termometern på två (!!!) plusgrader.
TVÅ!

Vi var inte ensamma om att sitta kvar i bilen in i det sista, fördel med längre lopp för då vill man ändå inte värma upp med någon längre löpning, och jag tog på mig varenda tröja jag hade med mig (3 st) plus jacka och Anders mössa + buff.

Det blåste dessutom kalla vindar men det var åtminstone uppehåll…

Klockan 8 gick starten för oss som skulle springa Cedro Peak trail run 26 km. (50-km hade startat redan kl 7.)

 

Trots kylan såg jag fram emot loppet för jag hade bara hört positivt om det och att det skulle vara väldigt fint. Jag kan bara säga att det stämmer till 100%!
Förhoppningsvis kommer jag kunna visa lite bilder från loppet så fort de kommit  Superfina, slingrande trails i skogen, extremt välmarkerad bana, tre bra energi-depåer, en hel del tekniska bitar men inte alls så mycket som jag läst om/blivit varnad för och m-y-c-k-e-t backar. Allt över 2100 m ö h och det gjorde väl inte direkt uppförsluten lättare..

Inte en enda gång var jag uttråkad och inte en enda gång funderade jag på om jag skulle orka trots att luftrören ibland pep så jag tror det skrämde bort alla ev björnar.
Jag hade några olika mål och det första var att ta mig runt. Detta är ett tufft lopp så det var ingen självklarhet.
Det andra var att klara det under 4 timmar och det tredje verkliga målet var att klara det under 3.30.
Jag kom i mål på 3.08 så gissa om jag är jättenöjd! Långt efter proffsen i täten men heller absolut inte sist. 5a totalt av alla mellan 50-59 år (jag var äldst av alla i den gruppen) och 26a totalt. Jag är jättenöjd!

Jag hade sagt till Anders att han inte behövde komma förrän efter 3,5 timme så för en gång skull fick jag vänta på honom. Det händer inte överdrivet ofta om jag säger så… Han borde faktiskt få någon slags tålamodspris.
Tack och lov hade det blivit lite varmare och jag var inte särskilt svettig så jag hann aldrig bli nedkyld. Dessutom fanns det gott om mat att smaska i sig om man ville/orkade.

Jag är verkligen jätteglad över den här lilla medaljen och tröjan. Fick jobba hårt för dem och det var garanterat inte särskilt vackert i den sista uppförsbacken men jag gjorde det!

Det här loppet är utan tvekan ett av de finaste och bästa jag kutat och jag hoppas verkligen jag får möjlighet att göra om det.

Värmen fanns några hundra meter ner och det fanns inte en chans att frysa. Den och lite vattenlöpning blev min första ”nedjogg” och återhämtning.

Den andra blev på Thai Vegan. Wow alltså! Hur mycket som helst att välja mellan, jättemysig miljö och maten var outstanding. Dessutom var det helt ok priser.

Den tredje var den här. Ett av fynden på Chocolate & Coffee-festen. Lika god som den andra!

F.ö är kommer jag inte ta några extra steg eller trappor just i dag.

Kram från Ingmarie

Kära återseende

Den här bassängen alltså. Man kan inte annat än älska den. Särskilt i solsken och med perfekt vattentemperatur.

Samma sak med gräsmattan. Så härligt att kunna yoga lite där efteråt.

Kram från Ingmarie

Sista hela dagen i Moab

En av alla bra saker med att kunna springa är att när man är på nya platser så kan man ta sig till ställen som många andra inte kan eller ens vet om att de finns. Man får se, höra, uppleva och känna dofter som de flesta, ffa turister som vi, aldrig får.
I dag åkte vi till Arches nationalpark  en andra gång. Jag tog en verklig dustroad där bara fyr-hjulsdrivna fordon och motorcross-hojar kan ta sig fram. Och vi till fots.
Det fanns inte ens en skylt om pärlan som väntade utan bara en pytteliten text på en av alla kartor jag råkade se.

Vägen var vackert böljande med en del stenpartier och väldigt mycket sand som sög rejält i benen. Inbillar mig att det är bra träning.

Sen låg den där. Valen. Som från ingenstans.

Och där fanns också denna sjukt coola ”The Eye of the Whale Arch”. Det kändes som jag hade hela stället för mig själv för jag var helt ensam. De anda jag hade sett var en grupp i någon slags guidad tur som åkte ett 4-hjulsdrivet monster. De undrade antagligen lika mycket över hur jag kunde kuta ut dit som jag undrade hur de kunde åka i de där fordonen…

Jag hade lite svårt att slita mig men Anders väntade och vi hade mer att upptäcka så jag kutade tillbaka och fick njuta av utsikten från andra hållet.

Längst upp i Arches nationalpark ligger Devil´s garden. Ett namn de första européerna tydligen hittade på när de kom dit på 1800-talet. Oklart varför. Indianerna har tvärtom kallat det”The Smiles of Gods”.
Totalt finns det nästan 13 km olika trails där och största delen är mycket svår. Vi valde att gå de enkla och det var mer än tillräcklig! Så otroligt vackert!

 

Tunnel Arch

Pine tree Arch

Landscape Arch

På tillbakavägen kollade vi även in Skyline Arch. Ännu ett ofattbart mirakel av naturen.

Många timmar senare var vi tillbaka på hotellet och det var onekligen skönt med lite vattenlöpning även om poolen är lite för varm för att riktigt svalka.

Kvällen har tillbringats inne i byn. Moab må vara litet men det är inte varken dött eller direkt stillsamt. Många små butiker, restauranger, caféer, glassbarer, parker och en stor utomhus Food Truck Park. med i princip all sorts mat och en live-trubadur.

Såklart vi åt där! Stor Falafeltallrik och ännu större falafel-wraps. Mumsigt värre!

För att se, upptäcka och göra allt som finns i och runt Moab skulle vi behöva många många månader, kanske t o m år, men man kan inte få allt här i livet. Åtminstone inte på en gång.
Vi har haft helt fantastiska dagar här och denna sista hela dag har varit lika magisk som de andra.

Tack Moab!

I morgon drar vi till ytterligare en ny stat.

Kram från Ingmarie

När verkligheten överträffar sig själv

Har du någonsin varit med om en upplevelse som är så stor att du känner att det nästan inte kan bli mer vackert eller hisnande?

Jag har fått göra det magiska flera gånger och fastän jag varje gång verkligen trott att just  ”det här” måste vara det häftigaste ever så har det hänt om och om igen.
Senast i dag.
Livet alltså. Så himla häftigt det är!

Vi kom iväg i hyfsad tid från Albuquerque efter att jag hade kört ett yoga- och vattenlöpningspass.
De första ca 20 milen till Gallup har vi kört innan men det var tydligen så längesedan att vi glömt hur cool vägen trots allt är. Den kan tyckas platt och kal men de röda bergen, de oändligt långa tågen, de enorma lastbilarna och husbilarna, husen ute i ingenstans och skolbussarna som släpper av ungarna på en väg där man får köra i hundra knyck (!) gör att det aldrig blir tråkigt.

Vi åt medhavd mat från Wholefoods på ett av alla roadstops. Det finns mat att köpa där men om jag är snäll så kan jag väl säga att det inte riktigt är vad jag vill stoppa i munnen… Inte Anders heller.

Däremot köpte jag kaffe och som allt i detta landet är det stort även när det är small.

När man nästan precis passerat gränsen till Arizona så kommer man till Windowrock där det välkända monumentet Tribal Park & Veterans Memorial finns.
This small park established sometime around 1936, features the graceful red sandstone arch for which the capital is named Tségháhoodzání (Window Rock). 

In 1936, the Navajo Nation headquarters and other government offices were built in close proximity to this arch, due to its history and cultural significance, paricularly with the Waterway Ceremony. In Navajo culture and history, there was once a water pond right below the arch opening on the ground, a Navajo medicine man would collect this water to use in the Waterway Ceremony. This location was one of four sacred water ponds. Although today, you likely won’t witness a ceremonial water collection while visiting. But nonetheless, the area should be respected and there is no climbing allowed onto the Window Rock arch or its surrounding sandstone formations.

A Veteran’s Memorial was established in 1995, this is also at the base of Window Rock to honor the many Navajos who served in the U.S. military. Many Navajo soldiers are recognized in the annals of history for their role as Code Talkers, whereby they used the native Diné language to create a code that was never broken by the enemy. Historians credit the Navajo Code Talkers for helping to win World War II.

Är du i närheten så åk dit!

90 minuter senare var vi vid dagens slutstation Chinle..  Trodde och tänkte vi i alla fall. Vi skulle åka in en liten bit i Canyon de Chelly eftersom vi fått det rekommenderat. Inte hade vi fattat att detta var bland det mäktigaste, coolaste och vackraste vi någonsin sett. Inga bilder i världen kan beskriva dessa hisnande vyer, färger och utsikter! Som Grand Canyon och Körsbärsdalen i en unik kombination men också ändå helt olika.  Långt ner i  dalarna rann floden kantat av träden, hästar och kor betade och det var så stilla att jag ibland trodde allt bara var ett foto och en illusion. Jag fick en så stor lyckokänsla att tårarna rann.
Jösses alltså.

 

Vi avslutade denna magiska 3-timmars tur med att äta vår kvällsmat med denna vyn.

Min hjärna och mitt hjärta är överfulla av lycka och tacksamhet. I natt sover vi i Arizona. I morgon blir det en annan stat och en plats jag velat till i minst 10 år.

Kram från Ingmarie

Chocholate & Coffee

Just nu sitter vi i soffan med benen i högläge, några bagels med ett berg av groddar, hummus och annat gott. Man skulle verkligen kunna tro att vi inte fått mat på hela dagen men så är det i-n-t-e. Det är egentligen tvärtom.

Vi har dels frossat i oss, efter en gigantisk frukost, varsin jättelunch på Wholefoods. Dyrt som skam men jösses så värt det!

Sen har vi varit på årets Southwest Chocolate & Coffee fest på Expo New Mexico. Själva festivalen är gigantisk med 200 utställare både ute och inne, olika scener med demos och tävlingar plus oräkneliga smakprover. Själva Expo NM är x antal gånger större med allt från Horse-racing till Fleamarkets och där är alltid en massa olika aktiviteter. Jag har varit där flera gånger och aldrig blivit besviken även om det (också) är snordyrt. Bara parkera bilen kostar $10 och inträdet $15/skalle. Sen vill man ju antagligen köpa något också. I princip är jag emot inträde till ställe där det handlar om att man ska köpa. Väldigt osmart faktiskt för om det hade varit gratis hade jag garanterat köpt mer. Jag hade dock ett ”gratis” inträde efter det där jobbiga loppet.

Vi åt och drack så mycket att jag trodde magen skulle spricka. Kaffe, rostade nötter av olika slag, ännu mer kaffe, Cbd-olja, choklad, choklad, choklad, lite mer kaffe och cookies.
Det finns verkligen sjukt mycket kaffe- och chokladsorter! Där fanns även massor av olika NM- delikatesser, te, hudvårdsprodukter, vin, öl, krimskrams, muggar och köksprodukter.
Galet skoj men efter ett par timmar var vi heeeelt slut och väldigt nöjda både med besöket och våra inköp.

Det är inte mjölkchoklad utan ÖL! Plus Chokladmandel, några organic soaps och mjölkchoklad.

Nu antar jag att du inte tror att vi bara ätit och druckit oss igenom denna dagen.
Det stämmer inte heller.
Vi har faktiskt tränat också.

Började med löpning nere vid floden. Intervaller för mig och ett första distanspass denna gången för Anders.
Det har blåst friskt här i dag och i motvinden dog jag nästan. I medvinden kände jag mig som Bolt. haha

3 x 10 min med 2 min vila + hopp&skutt.

På tal om hopp. Det gick si så där med att synka våra hopp.

Jag har dessutom kört ett pass på gymet (mest ben) och vattenlöpt.

Nu blir det inte mycket mer aktiviteter i dag för någon av oss. Ska ladda för morgondagen.

Kram från Ingmarie

Startar upp Anders

Tiguan-bilen var hur bra som helst men vi har bytt upp oss ännu ett snäpp.
Gratis!
Hur?
Tja är man trevlig så är man. haha

Fast inte bara. Vi kom på, i dag, att det inte fanns varken varningstriangel eller bagage-insynskydd så jag ringde till uthyraren.
Nemas problemas. Vi kunde åka till flygplatsen direkt och byta bil. Wow liksom!
Det var i och för sig ett ”problem” för det var i rusningstrafik och eftersom Albuquerque är en miljonstad så hjälper det inte med fem + filer för att det ska rulla på.
Vi kom i alla fall dit och det gick förvånansvärt smidigt för att vara USA så nu har vi en grym BMW i stället. Kanske skitlöjligt men det känns kul för vi har aldrig varken haft eller kört en sån och det är ett himla drag i den.
Varningstriangel är har vi lärt oss nu inget man måste ha i bilen. En del vet inte ens vad det är…

Vi har byggt ett litet mini-skrivbord med stolar också. Inte till oss dock om nu någon trodde det. 100 000 bitar och sämre beskrivning än IKEA men vi lyckades!

Jag har även tränat på gymet inkl lite extra yoga och vattenlöpt. Bra alltihopa!

Anders har traskat i bergen och upplevt höghöjdsflåset än en gång.

Och just det. Vi har slappat i solstolarna också. Kan ju inte köra helt slut på Anders redan första dagen här. Vi har massor av skoj framför oss!

Kram från Ingmarie