Det är enkelt att älska livet när man har det så här. Sova, äta, träna, måla, äta, träna, måla, sova i precis den takt man själv vill.
Två simpass, yoga, ett vattenlöpningspass, många timmars målande ute i det fria, meditation och lunch vid vattenkanten är lite av det jag pysslat med denna ljuva sommardag.
http://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1942-1.mov
Kram från Ingmarie
Det är här jag är!
Och jag ska få vara här en hel vecka! Lyckan är fullkomlig. Det enda jag behöver tänka på är att måla, träna, äta och sova. Hur mycket bättre kan det egentligen bli?
Som alltid på Skaparladans kurser så är det ledorden frihet, tillit, nyfikenhet och närvaro som styr. Det är också bl.a just det som gör detta ställe så unikt och så rackarns underbart!
Kursen jag går denna gången heter ”Vedic Art” och betyder ungefär “läran om konst”. Det handlar inte om att man ska måla och göra på något visst sätt och vis med en viss färg eller viss teknik utan mer om 17 principer.“Verktyg som motverkar prestationskrav och som även kan hjälpa till att lösa upp olika kreativa blockeringar.”
Är du det minsta lilla nyfiken på att testa att måla så rekommenderar jag av hela mitt hjärta någon av alla kurser som finns här. Och nej, man behöver inte “kunna” innan. Jag lovar! Det enda du behöver är viljan och lusten att prova. För vem “kan” egentligen. Konst är ju extremt brett och subjektivt.
För mig är konst ett sätt där jag kan få utlopp för min kreativitet. Jag gör det enbart för min egen skull och mina tavlor är verkligen “jag”. De ändras och förändras beroende på hur min insida är men de är fortfarande “jag” och mina skapelser. En del gillar dem, en del inte, och jag är ok med båda. 😊
Som det hittills alltid varit är jag helt planlös i mitt målande. Jag skapar på i min lilla hörna och ser sen vad som händer.
Det här är förresten en del av innehållet i min gigantiska packning. Färger tar plats!
Liksom träningskläder. Löparkläder för en vecka t.ex. Jag har redan börjat svetta ner några av dem.
Avslutade med lite yoga vid “mitt” hus efteråt. Bra najs alltså!
Hittade även en ny sjö som helt klart ska testas. Så himla gullig och den har t.o.m en egen grill!
Det var dock inte den jag simmade teknikpasset i. Där valde jag Hattsundet mest för att jag visste det skulle funka. Om det var rätt val vet i fasiken. Väldigt svalt och väldigt guppigt. (Om du undrar över “sandhögen” på pappersbiten så fick jag helt enkelt fylla en sån där plastleksak med sand och lägga på lappen där passet var nedskrivet för att den inte skulle blåsa bort.)
Nu många timmar senare fryser jag fortfarande. Saknar min Dryrobe men den fick helt enkelt inte plats!
Kram från Ingmarie
Vår lilla kompis Demi är på besök igen! Vilken lycka för oss! Jag hoppas verkligen hon känner samma och kommer trivas här.
Hon älskar att gosa och sova nära.
Och att yoga och meditera.
Så himla mysigt!
Som den värmeälskare jag är så tyckte (tycker) jag dock inte det är riktigt lika mysigt ute. Kalendern säger 5/7 men det känns mer som 5/10.🥶
Springa och utegyma är en sak. Då kan jag hålla värmen. Särskilt som i dag när jag kunde kuta hela tiden utom i en ynka backe där jag valde att gå för benets skull bara för att den är så förbenat brant. Backen alltså.
En av mina (p)rehab-övningar för benet.
Det är segt och tungt men allra mest bara väldigt härligt och jag är så lycklig!!!
Temperaturen i Hellas-sjön är förvisso högre än lufttemperaturen men på bara några dagar har det blivit betydligt svalare. Typ 4 grader. Fortsätter det så här är det ju snart en-siffrigt. Huga!
Men jag och Fredrik var på plats ändå för det ska ruskigt mycket till för att jag/vi skulle missa eller ställa in vårt första coachpass med Simfröken Ville..
När det är så här skoj spelar det ingen som helst roll att det är lite svalt. Ville är grym! Nya insikter, nya drills, nya tips och galet mycket skratt. (Det är också Ville som tagit sim-bilderna.)
Att mina fingrar blir så här “färgglada” är smällar man får ta… Det går över och är så värt det!
Längtar redan till nästa pass! Tack och lov har jag numera även ett gediget simprogram à la Ville att följa. Ett program som förhoppningsvis ska ta mig ända fram till ett nytt mål. Mer om det sen.
Och jag har ju mina goa Dryrobe! Den värmer upp även de allra stelfrusnaste fingrar.
För att inte tala om den där fyrbenta lilla kaminen.
Kram från Ingmarie
Hoppet är det sista som överger en heter det ju och tur är väl det. För skulle man ge upp hoppet varje gång det tog emot hade man inte kommit långt här i livet. Det kanske t.o.m är som så att vi ska ha motgångar för att utvecklas. Precis så som Anders Hansen pratade om i “Sommar”.
Är det för enkelt och lätt finns en hög risk att man tröttnar och tappar intresset har jag märkt. Det är också lätt att tro att “alla andra” har flyt och framgång mest hela tiden men vet du, det är inte sant. Ingen har (hittills) glidit fram genom livet på en slät väg utan minsta gupp. Alla möter hinder av olika varianter utmed livets väg. A-l-l-a. Dock hanterar och tacklar vi dem olika.
För mig handlar det nog om hur starkt jag vill något. Och hur mycket kraft jag har för tillfället. Och tid. Allt går ju faktiskt inte att lösa pga just tidsbrist. Ex går ju ett lopp när det går oavsett vad en deltagare råkat ut för. Då handlar det mer om att acceptera och veta att inget varar för evigt men också att det kommer nya chanser! Om man vill.
Under de mer än 35 år jag hållit på med löpning har jag haft fler motgångar än jag kan räkna till. Ändå har jag aldrig gett upp. Med en dåres envishet har jag tagit mig igenom och ur skador och svackor gång på gång och tro det eller ej men för varje gång har det blivit enklare. Och jag har blivit starkare. Kanske delvis för att jag inte längre har löpning som profession. Det är ju trots allt en vis skillnad om man lever på sin idrott. Men mest tror jag det beror på att jag numera vet att det (mesta) kommer gå över. Och att det faktiskt kan bli något både nytt och bra även av elände.
Benet börjar sakta, sakta bli gladare. Det går långsamt och trögt. Det är tungt och den fina formen jag byggde upp i USA är gone by the wind för längesedan.
Men det går framåt och jag känner stort hopp just nu!
Att just detta ljuset kom när jag yogade lite efter dagens löptur är inte planerat eller fixat på något vis men visst är det en smula coolt? Är man på det humöret kan man ju t.o.m tro att det är någon slags (krigar)tecken!
Som du kanske vet är simning inget som varit “naturligt” för mig. Det är inget som varit enkelt, lättsamt och lustfyllt. I alla fall inte de första åren. Ändå har jag fortsatt. Lika dåraktigt envist. Helt enkelt för att jag någonstans långt inne så har jag verkligen, verkligen velat kunna simma.
Nu kommer belöningen. Jag är inte varken snabb eller simmar “bra” men jag grejar att simma utan några större problem. Jag kan och vågar simma i grupp, ensam, i bassäng och i öppet vatten. Det är det som varit mitt mål och nu är jag där. I dag simmade jag först 2 km utan våtdräkt och sen drygt 2,2 med. Utan problem. Något jag inte var i närheten av förra sommaren. Flit och envishet lönar sig!
Simningen och swimrun har ju också gett mig en massa nya vänner. Fredrik är en av dem. Efter mitt första simpass i dag satt vi länge i solen, åt lunch och snackade om livets alla (härliga) kringelikrokar.
Jag har också börjat klura på några nya (sim)mål. Jag känner och tror nämligen att det är dax att ta ännu ett steg på “simstegen”.
Vill du bli inspirerad lite extra så rekommenderar jag denna boken. Låt dig inte skrämmas av titeln. Boken handlar ffa om livet, om hur lågt man kan sjunka och ändå ta sig upp igen.
Liksom ex denna podden när Rich Roll blir intervjuad av Dr Chatterjee. Och förstås hans egen podd.
Enjoy!
Kram från Ingmarie
Jag sov ruskigt dåligt i natt. Så där du vet när natten känns evighets-evighetslång. Ingen aning om varför. Det var bara en sån natt.
När klockan ringde var jag övertrött, typ lipfärdig, men jag tog mig ändå upp och ur sängen. Och ja, jag funderade faktiskt på att sjukskriva mig för en trött skalle är inte någon vidare hit på mitt jobb. Men jag bestämde mig för att ge kroppen en chans för att se hur det utvecklade sig.
Yogade, meriterade, åt frukost och stack ut på en helt kravlös tur i skogen. Och minsann!Ddet vände! Inte så mycket att jag plötsligt kände mig utsövd men det där luddet i skallen gav i alla fall vika. 70 min varav 90-95% jogg!
Besöket hos Micke på Kiropraktorkompaniet var som alltid både upppiggande och upplyftande. Det där ställer är verkligen bra för både in-och utsidan av kroppen. Klokskap och tänkvärdheter ingår.
Till synes små saker som gjorde dagen väldigt bra trots att natten var så obra. Jobbpasset tog dessutom slut ovanligt fort. Vilket det ju sällan brukar när man är trött.
Kram från Ingmarie
Visst är det härligt när man kan göra all träning ute? Jag älskar det!
Det fanns inget som kunde motivera mig till att köra styrka inne i dag. Inte ens kälken.Eller box-säcken. 🤪
Vattenlöpningen brukar ju vara utomhus då länge utebadet är öppet men i dag kände jag att det var dax att testa i närmsta sjön. Underbart! Fast jag fuskade med att ha swimrundräkten på. Det märkliga är nämligen att det är mycket kallare att vattenlöpa än att simma så utan “fusket” hade det inte blivit särskilt länge.
En sak blev dock inne. Yin yogan. Helt enkelt för att det var ett arbetspass och jag var (den anställda) instruktören. Då får man lyda.🤪
Men vad jag saknat det! Älskar både att utöva och instruera yin och jag blir såklart extra glad när så många kom fram efteråt för att säga tack.🙏🏻 Och för att de sagt till i repan att de vill jag ska ha fast klass där (igen).😍
Jag tänker att det blir som det är menat. Annars fortsätter jag helt enkelt att leva vikarieliv. Även om det är inomhus.
Kram från Ingmarie
Some days alltså.
Klockan 09.15 hade jag yogat, mediterat, käkat frukost, borstat tänderna, klätt mig, cyklat till tuben som tog mig till Medis, gymat ca en timme, duschat och var på väg till jobbet.
Klockan 09.50-18.30 jobbade jag non-stop-fullrulle-mångasteg- ingenvila. Förutom de 30 min jag hade rast mellan 14.30-15. Då satt jag faktiskt ner…
Hade det inte varit för att solen sken, Eriksdalsbadet ligger på vägen hem och att jag toklängtade efter både att vara ute och att få sänka ner min trötta kropp i vatten så hade jag åkt hem direkt och lagt benen i högläge. Men jag vet av många års erfarenhet att pool-run i princip aldrig är fel. Inte i dag heller.
Nu är klockan 21. Jag har kommit hem, packat upp, gjort kvällsmat och lagt benen raklånga i soffan. Trött. Och nöjd.
Kram från Ingmarie
Visst är det märkligt hur man kan uppleva att alla, precis a-l-l-a, är hela, friska och vinner pokaler när man själv inte kan vara med? I helgen har t.ex Utö swimrun gått och fastän jag vet att det absolut inte är sant så upplever jag det som att varenda uppdatering på FB/Insta handlar om hur folk kört superbra race där.
Knäppt…
Men det hjälper som bekant inte att hänga läpp och tycka synd om sig själv. De flesta som håller i drabbas förr eller senare av någon skavank och får sitta på avbytarbänken. Faktum är att alla drabbas av någon skada/sjukdom under livets gång oavsett om man idrottar eller ej men märkligt nog är det sällan någon säger “det är bara för att du inte sportar” när det händer. Men väldigt ofta tvärtom…🙄 I så fall skulle ju ingen icke-tränande någonsin vara skadad/ha ont. Liksom att många säger “du fryser så där mycket bara för att du inte har tillräckligt med (underhuds)fett”. Tänk om det vore så enkelt. Jag vet väldigt många “tjockisar” som fryser. Och jag har en hel del fett på kroppen jag med men inte fasiken hjälper det.
Hur som helst. Jag har varit ledig hela, hela helgen! Plus fredagen. Snacka om lyx!!
Det har varit jätteskönt! Och jättebra!
Lördag:
Jag kände mig en smula modig och hade nog någonstans någon gång i det omedvetna bestämt mig för att just denna dagen skulle vara en bra dag för att testa benet lite. Dessutom var vädret fint! Så jag gav mig ut. Med ett beslut om att bara jogga korta sträckor och att avbryta direkt om det gjorde ont. (Vet inte hur jag tänkte där för det är ju inte helt enkelt att avbryta om man är mitt ute i skogen och redan går..)
Det gick typ en miljard gånger bättre än väntat! I hela två timmar gå-joggade jag i sagoskogarna. Sen var jag hemma igen och benen mest trötta. På ett skönt vis! Hade inget egentligt “ont” utan mer att benet är stelt vilket är ok enl. Guru-Danne och något jag nog får jag räkna med ett tag till. För mig är ändå varje steg framåt det viktigaste. Även baby-steps!
Utelivet drog i mig ännu mer och mest drog Hellasgården. Så jag övertalade Anders att det just där just den dagen var extra fint för att springa runt sjön. Medan jag simmade. På så vi fick han springa och jag var säker på att någon hade lite koll på mig. Det bra med Hellas är att där i princip alltid är folk så jag känner mig faktiskt alltid trygg även om jag är där själv. Faktum är att det var fler som simmade, med och utan våtdräkt, för det är väldigt mycket varmare nu.
Jag invigde dagen till ära en av mina nya baddräkter. Var kan väl vara bättre för sånt än här?
Så himla härligt! Jag simmade fram och tillbaks och hit och dit. Hela tiden med hyfsad närhet till land för även om Anders skulle komma tillbaka så skulle det ju dröja och jag känner mig fortfarande inte helt säker på hur kroppen reagerar när den blir (för) kall.
Men det gick fint. Höll på “lagom” länge tror jag. Hann precis upp och få av mig baddräkten innan skaket kom. För även om det är varmare så är det inte varmt och är jag bara i tillräckligt länge så blir det som det brukar. 🤪 Så om någon tror att jag inte fryser har hen helt fel! 🥶 Men som sagt var. Jag har blivit biten av “the bug” och sen är man liksom fast.
Anders nöjde sig med att vara på land. Märklig människa…
Söndag:
Jag sov 10 (!!!) timmar i natt! Utan att vara sjuk. Men kroppen behövde det väl och om det var det eller något annat som gjorde att energin varit obegränsad denna dag låter jag vara osagt. Pigg har jag i alla fall varit!
Körde sista poolrun-passet inomhus på många månader. (Utebadet öppnar ju i morgon!)
Direkt efter traskade jag bort till SoFo-gymet. Och tok-körde! På riktigt! Jag verkligen galenpanna-körde! Lastade på, svettades, stånkade, skrattade, lastade på och svettades ännu mer! Det var skitskoj och jag hittade en ny leksak att utmana. (Dock ingen aning om vad den kallas. Man bär järnstängerna med vikter på helt enkelt.)
Plus en massa gamla godingar. Har jag inte träningsvärk i morgon är jag både förvånad och besviken.
Avrundade med lite skön yoga. Och mat såklart. På tal om det, eller i alla fall flytande mums-mums, så har jag fått klarhet i Espresso house havre-cappuccino förändringar. De har alltså dels den nya som kallas ”vegan cappuccino” och som är med ärtmjölk. (Inte alls lika god som iKaffe om du frågar mig.) Den vanliga cappon finns kvar men bara en storlek och då med dubbel styrka. Så vill man ha den som förr får man be om en enkel. Begriper dock inte varför de ändrat om. Det förut så enkla blev ju genast krångligare…
Hur har din helg varit?
Kram från Ingmarie
Vissa dagar startar bara helt fel. Du vet när man spiller, glömmer, får tjafsiga kommentarer, det är kallt, benet och ryggen gör ont, tar fel tåg och SL är både fullpackat och försenat. När känslan till slut blir att man bara vill åka hem igen och lipa. Eller i alla fall inte behöva prata med någon eller simma i grupp.
Ändå gjorde jag precis det! Pratade och simmade i grupp alltså. För jag vet att det hjälper. Måndags-gruppen med Coach Anna är ett av de mest idiotsäkra glad-piller man kan hitta utan recept och biverkningar. (Dock är det ruskigt beroende-framkallande.)
Eftersom jag missat första kvarten, inte hade bråttom efteråt och jag hade fint flyt så fortsatte jag en bra stund till. Vem kan förresten motstå att simma i en helt, tom och tyst simhall? Inte jag i alla fall! Så läckert!
Riktigt slut på strulet var det dock inte för min handduk hade fått fötter. (!) Men badvärden lät mig låna en och sen bara vände liksom allt! Jag åkte in till Södermalm, drack en stor kaffe och åt en ännu större lyxig vego-bagel. Var på ett skönt och svettigt Hot vinyasa-pass, köpte målar-färger för ett presentkort från mamma och Ulf, kollade på Hötorgs-vimlet och fick en grymt bra behandling hos bästa Micke.
Med hjälp av honom och Guru-Danne ska mitt ben och min arm bli glada på rekordtid! Jajjemensan!
Och bara för att dagen var som den var och blev som den blev har jag köpt några Triss-lotter. För du vet ju. Plötsligt händer det!
Kram från Ingmarie
När man inte kan/får/bör kuta så är det en väldans tur att det finns andra sätt att bli (fysiskt) trött på och få en endorfin-kick av. Det hjälper också att ha en ledig fredag så det går att få plats på hot yoga under “kontorstid” och att besöka E-badet på tider då man slipper sardinburks-stämningen som ex i går.
Jag hade dock inte lika fint sällskap i dag som i går, faktiskt inget alls, men egen bana i två timmar är en ruskigt bra kompensation!
Jag hoppas verkligen, verkligen att mitt vänster-ben bara har ett tillfälligt avbrott. Och att min högerarm inte blir mer ledsen än vad den är. 🙏🏻 En dag i taget som sagt var. Tills allt blir som det ska får jag helt enkelt öva på tålamod och roa mig med annat.
Kram från Ingmarie