Tillbaka!

Visst gillar jag storstadsliv i allmänhet och Perth i synnerhet men bara i små doser. Sen känner jag mig helt skruvad och uppspeedad. För att inte tala om trött i huvudet. Men jag antar att är man född lantlolla så är man. Ränderna går liksom inte ur. Därför jag har valt att bo vid skogskanten i 08a land och antagligen därför det känns extra skönt att vara tillbaka i mysiga Bunbury. Inte för att det är så litet här egentligen men det är liksom lugnt. Och tyst! Jättehärligt!

Mitt nya uppdrag är inte så nytt utan mer en repris från förra vintern. Minus min superhjälte… Det är väldigt tomt utan honom men fyrbenta Amber är en sötnos som får alla hjärtan glada igen! Hon är inte bara vansinnigt söt hon är även vansinnigt rolig!

Och jag älskar huset! Det lär bli mer om det sen.

För att palla sitta i bilen i två timmar passade jag på att inviga vatten-polo poolen i Beatty park. De är inte helt vana vid vattenlöpare någonstans har jag märkt för varje gång jag frågar om det finns plats att vara på så beskriver de “the walking lane”vilket alltså betyder att man går/springer tills det blir för djupt. Jag gör ju liksom tvärtom. Springer på tills det blir för grunt. Men det behövdes inte i polo-delen för där är det djupt all over. Gott om plats också! Och sol.😍 Gillar inte solbrillor i vanliga fall men ibland “måste” man om man inte vill bli helt förblindad.😜

Och för att rasta mig efter den där bilturen stack jag en sväng till bästa gymet här. Vågade mig på en del “nya” grejer med axeln men jag skyndar långsamt. (Mot det där världsrekordet i snabb rehabilitering av axel-luxation…) Och kolla! Den är inte så tjusig och “perfekt” kanske men jag tror den här hunden är ungefär så “bra” jag brukar kunna göra den oavsett.

Kram från Ingmarie

Back in Perth

Phju! What a day! Började tidigt i Albany med yoga och frukost som vanligt innan packning av alla pinaler och en fin löptur i skogen. Plus ett bra kiropraktorbesök. Nu ska förhoppningsvis ryggen vara som den var innan den där vågen ställde till det. Axeln är redan jätte-mycket bättre! 😍

Klockan 11.30 hade vi sagt goodbye till både vår fantastiska husvärd och fina Albany.

Hade vi kört non-stop till Perth hade det tagit ca 4,5 timme men eftersom vi inte hade bråttom och vi (ffa jag) behövde undvika sitta stilla för länge blev det ganska många stopp. Nu är denna sträckan inte direkt full av varken hus eller samhällen. Men väldigt mycket raksträckor, vidder, gigantiska fält, stora gårdar och oändlig skog.

Och Road trains förstås!

Och rastplatser.

Och bensinmackar för vätskepåfyllning av både oss och bilen. Plus rengöring av rutor för den röda sanden gör ju inte bilen renare precis…

Det verkliga guldkornet hittade vi i Kojonup. 1257 personer bor det tydligen där så utan Google maps hade vi ganska säkert bara susat förbi. Men jag hade googlat “swimmingpool” och en swimmingpool fick jag minsann!

Som jag önskade jag kunde ha simmat där! Så som Anders gjorde…

Men vattenlöpning är inte fy skam även om jag fick hålla till på kortsidan för att få tillräckligt djupt.

Vi var rörande överens om att det var ett av de bästa roadstoppen ever! Och priset! 2 AUD/person!!!! ( Ca 14 spänn!)

Efter nästan 7 timmar kom vi fram till Perth.

Och ännu en ny lya för några dagar. Känns helt ok.

Från balkongen kan vi se The super blue blood moon ovan gatlamporna! Sjukt coolt!

En annan lite cool och festlig grej är att trots att vi har åkt många mil norrut, vilket oftast ju betyder svalare väder, så är det över 10 grader varmare här. 😍 Inget ovanligt för hur det än är så är ju Albany ett av de första ställena Southern Ocean vindarna kommer till.

Kram från Ingmarie

Bergsbestigning med en skuggsida

Redan när vi kom hit första dagen och körde förbi Mt Melville så sa Anders “dit upp ska jag!”

Det dröjde dock till i dag, buzy days du vet, och jag hakade såklart på. Är ju inte så svårövertalad när det gäller sånt.😄

Och tur var väl det för vilken vandringstur vi fick! Jo vi gick faktiskt… I flera timmar! Trots att jag brukar tycka det är astråkigt.Tumlas runt i en våg kan tydligen ställa till oreda mer än i en axel och en rygg. Eller så hänger det ihop på något vis…

Mt Melville är 157 högt. Dvs inget jätteberg men ändock mer än en kulle. 😜 Trailen upp och runt var hyfsat välmarkerad och jag höll mig på benen även när det var en del trixiga partier. (Läs gick bakom Anders och höll i honom…) Och utsikten! O lalaaaa!

Högst upp finns ett utsiktstorn man kan gå upp i och då även kan se hela Albany och surrondings i 360 grader. Skitcoolt! Nu älskar jag banne mig denna del av världen ännu mer!

Och där nere bor vi just nu!

Det där var bra för min själ. Jag har absolut inget att varken klaga på och gnälla över men av någon anledning känner jag mig lite låg efter “olyckan”. Kanske för att jag har ont (ffa i ryggen) och kroppen liksom inte funkar. Särskilt eftersom det känts så himla bra innan vågen kom. Kanske är det någon efterdyning. jag kunde ju faktiskt lika väl ha dött. Kanske är det båda. Det går över såklart, det vet jag och det är skönt att veta, men just nu går allt på sparlåga. Kanske jag helt enkelt behöver få vara just lite låg ett tag för att sen kunna kravla mig upp igen. Det brukar ju vara så det går till. 🙂

Cykla hojen svettig och gyma (det som går) är absolut bra grejer men handen på hjärtat så är det ju bara en slags substitut…

Längtar tills jag åter igen kan kuta och yoga för fullt utan att ha begränsningar eller smärta. Och simma! Något jag aldrig trodde jag skulle längta efter! Som det kan bli…

Kram från Ingmarie

En-axlad

Det är på något vis lite nyttigt att vara (fysiskt) begränsad ett tag för om inte förr så är det då man inser hur viktig varje liten del av kroppen är. Och jag ska ärligt säga att jag inte ägnat just höger axel någon särskild tanke innan gårdagens händelse. Kanske inte ens någon omtanke!

Förrän nu…

Jag inbillar mig att dit tanken går går också kraften så jag tänker extra många snälla, ömma och vårdande tankar om den just nu. Gullar med den som aldrig förr. Oavsett gör det ju absolut inte någon som helst skada tänker jag. Jag har också bestämt att ta all hjälp och alla råd jag kan få men ffa lita på min känsla för vad som är rätt och fel. Det brukar bli bäst då. Därför har jag t.ex lagt av mig mitellan. Tyckte den gjorde att jag fick mer ont.

Och i dag har jag tagit det mega-lugnt. Har helt enkelt velat det! Testat försiktigt, försiktigt hur mycket axeln klarar och var smärtgränsen är just nu. Och so far är det inte mycket. Prova under en dag, eller bara en timme, att inte använda din högeraxel så fattar du, liksom jag, hur vansinnigt betydelsefull den är! Det mesta klarar jag av med lite lirkande och hjälp av vänster. Du vet sånt där vardagligt som att ta på och av sig kläderna, laga mat, tvätta håret (och torka det), blogga, borsta tänderna och äta. Men det finns två saker jag absolut inte klarar hur jag än klurat. Förutom rent uppenbara grejer som t.ex att göra ” hunden”, cykla, axelpress, ta ner något från en hylla med höger arm eller stå på händer. Fast just det ja. Kunde inte stå på händer innan heller.😜

Den ena grejen är att ligga på mage och läsa.

Den andra, som jag vet Anna haft samma bekymmer med, är att sätta upp håret. Helt omöjligt!

Om någon har någon lösning så please tell me!

Förutom de där två små dilemmana så mår jag ok. Mörbultad och omskakad men hoppfull. Det som grämer mig, nu när jag har livet i behåll, är att jag hade tänkt kuta ett lopp i morgon på Australian Day men det är bara att glömma. Liksom Busselton jetty swim. Skittramsigt såklart men det är så det känns just nu och kanske det är så vi människor funkar. Glömmer fort…

För att rasta mig lite, och testa axeln, har vi gått en lång härlig runda.

Det gick finfint men du förstår kanske hur det gick när rundan blev så här…

Jag var ju bara tvungen att testa springa lite! Det vore kriminellt att inte göra det. Inte långt, bara korta snuttar, och inte fort men vet du? Det funkade! Ja på så vis att det inte gjorde mer ont.

Några vågiga hav har jag såklart inte utmanat. Kanske aldrig mer hur mycket jag än mediterar och jobbar med hjärnan om det vill sig illa. Men man får börja med det lilla och precis som man ska upp på hästen så fort som möjligt igen när man druttat av så tänkte jag att jag måste i plurret a.s.a.p. Tror inte jag kunde valt ett vackrare och lugnare ställe än Emu Point .

Med hjälte-sällskapet.😍

Och när Anders testade simbanorna testade jag vattenlöpning. Lugnt, försiktigt och superkort men även det funkade!

Nu återstår att se reaktionen av dagens tester. En dag i taget. Med tålamod och kärlek.

Och tack från djupet av mitt hjärta till alla som peppat och hjälpt på något vis! Är övertygad om att det gör axeln gott!

Kram från Ingmarie

Det här med samband. Och annat som hör ihop

Jag tror stenhårt på att kropp och själ hör ihop. Det går att skita i den ena eller andra men i längden blir det förödande. Antingen blir man sjuk i kroppen eller i själen eller i båda eller så gör man tokiga saker som ställer till det i ens liv. Jag har såklart inga som helst vetenskapliga bevis för att det är så men å andra sidan så finns det väl inga bevis på att jag inte har rätt heller.😜 Ungefär som att ingen kan bevisa varken att Gud finns/inte finns eller att universum är evigt/har ett slut.

Hur som helst så är den här, för mig, så livsviktiga samhörigheten mellan kropp och själ en av många anledningar till varför jag yogar och mediterar varje dag. Det är inte varken så märkvärdigt eller krångligt som det låter. I princip alla kan göra samma sak om man bara vill. Om du inte kan gå till en studio/gym med lärarledda klasser så kan du t.ex ta hjälp av internet och appar. Det fullkomligt kryllar ju av dem! Jona har en massa små filmer man kan haka på och appen Insight timer bjuder på oräkneliga olika slags meditationer. Varför inte prova att i 30 dagar yoga och meditera lite varje dag för att se vad som händer? Nothing to lose!

Jag gillar att göra det direkt på morgonen. Då är hjärnan ren och kroppen orörd. Ofta blir det samma yogaserie (mycket för ryggen) och sen mediterar jag beroende på tid, känsla, syfte eller sinnesstämning. Ibland flyter det på hur lätt som helst och jag är helt fokuserad. Ibland är det trögt och tråkigt. Men det är så det är och det är även en del av grejen. Att lära sig att acceptera, att inte värdera och att vara seriös men inte ta det hela på för stort allvar. It’s only yoga and meditation. ❤️

Och man måste inte ens ha det så här för att det ska bli fint och bra. Alla ställen funkar!

Och det hjälper förstås att ha extra tid men som med allt annat så handlar det om prioriteringar och val. Jag gör ju exakt samma oavsett hur mina dagar ser ut. Det är fortsättningen på dygnet som oftast blir olika. Särskilt här.

Vi har hängt på Cosy corner beach halva dagen. Ja du fattar nog redan på namnet hur mysigt det var!

Och simmat i en vik i The Inlet utanför gulliga lilla Denmark väster om Albany.

Och just det. Jag har lyckats svetta ner ännu en cykel totalt.

Och allt har jag gjort med både kropp och själ. Tillsammans.

Kram från Ingmarie

De finns visst även här…

Visst är det märkligt att det finns gnällspikar överallt? T.o.m här där solen, ljuset, magiska skogar, ofattbart vackra stränder och utomhuspooler finns. Besökte ännu en av de sistnämnda i dag. Ljuvligt!

Billigt är det som sagt var också. Snittpriset är 40kr! Inkl allt! Och oftast bra med plats och välmarkerade banor. Ändå ska det gnällas… Jag råkade nudda en surtants fötter två gånger när jag kom i kapp och andra gången började hon slåss!😱 Jösses liksom. Trodde bara sånt hände på Eriksdalsbadet.😜 Hon borde besöka just det badet i rusningstid så hon begrep vilket sim-lyxliv hon lever.

Men kanske hon bara haft en skitdag, kanske trodde hon jag var en fisk som skulle bita henne eller kanske jag helt enkelt valt helt fel bana trots att jag ägnade mesta tiden åt drills. (= slow.)

Men slåss kändes ju lite onödigt. Jag brydde mig inte om det. Hade ändå garanterat inte hjälpt att käfta tillbaka. Man får välja sina krig noga tänker jag och inte ödsla energi på struntsaker. Ibland är det extra bra med ett yogiskt “let go” sinne.😍 Så jag nötte vidare och fick till ett bra pass till slut!

Löppasset var betydligt “lugnare” när det gäller gnäll i alla fall. Om man bortser från benen som visst blev tröttare än vad som var tänkt och planerat. Vi tog oss till Lake Monger eftersom den skulle vara bra och vacker att kuta de där 3,5 km runt. Absolut pannkaksplatt (även om Anders Garmin-klocka av någon skum anledning sa att det var 8 höjdmeter/ 2 varv) och absolut omöjligt att springa fel. Om man inte irrade ut sig på sjön eller bilvägarna jämte vill säga.😄

Jag hade tänkt lufsa runt och foto-stanna extra många gånger men jag fick feeling och eftersom jag nästan enbart går på känsla nu för tiden, oavsett vad det gäller faktiskt, så blev det som det blev. Ett lugnt varv, två tuffare och sen ett lugnt till. Två åt varje håll så det blev jämvikt.🙃

Anders fick också feeling och körde två varv i stället för 1,5. Tydligen extra bra vibbar där!

Kram från Ingmarie

Vem sa att söndag är vilodag?

Kommer du ihåg att jag hittade en fin park när jag testade närområdet? Well, jag testade den i dag och den var verkligen så perfekt som intervallställe som jag trodde!

På ren känsla sprang jag ett egenpåhittat varv och om min klocka inte hakat upp sig så var varje varv på snudden exakt 800m. Bara det liksom!

8 st blev de och jag lyckades hålla i princip samma tempo på alla +-3 sekunder. Jag fick slita lite mer på slutet (värmen tar även på mig) men jösses vad det kändes bra!!!! Det ryggonda efter bilstolsnötandet är som bortblåst och jag tackar yogan (och meditationen) för det denna gången.❤️

Jämte parken finns ännu en park där jag körde de där hopp&skutt-övningarna jag envisas med innan hemjoggen.

Stackars Anders är krasslig så jag drog till South beach i Fremantle själv. Ensam är man dock inte men det är ändå absolut trängselfritt. Massor av plats!

Vågorna var galna men på högra sidan finns en stenmur så jag lyckades på något vis få till lite vattenlöpning på andra sidan av den där det var lite lugnare.

Men jäklar vad det guppade! Jag blev nästan sjösjuk och fick lugna ner mig med lite extra yoga på gräset.

Och ett riktigt bra simpass i en helt vanlig 50-metersbassäng. Eller vanlig och vanlig förresten. För mig är detta exotiskt som attan!

Skönt att inte helga söndagen som vilodag för då hade jag ju missat allt detta!

Kram från Ingmarie

Ett grandiost avslut!

Jag funderade för en stund sedan ett kort ögonblick på hur det kom dig att jag kände mig helt både full och tom i bollen på en och samma gång.

Men så tänkte jag till. Och håll i hatten nu men du kommer snart också begripa varför min skalle är proppfull.😜

Morgonyoga och frukost på balkongen inledde denna sista dag 2017. Inget märkligt eller ovanligt med det. Förutom balkongfrukosten då.

Jag fixade matlådor och vi packade bilen full och drog söderut till mysiga Margaret River. Förutom att hela området ju är världskänt för sina viner så är det också varje traillöpares, cyklist och outdoor-människas dröm. Finns massor att upptäcka i och runt orten och trots att vi varit där ett par gånger innan har vi garanterat inte upptäckt mer än max en hundradel. Hur som helst så stannade vi vid Rotary park och början av 10 mile Brook Trail. Men det är två fel med denna startbilden…

< strong>Ett: Trailen var avstängd. För ett brobygge! Hur kunde de planera så kasst? Fattar väl varenda kotte att jag ville kuta den på nyårsafton!😳

Två: Jag och keps hör inte ihop hur god tanken och syftet än är. Så den hamnade här medan jag körde intervaller i sagoskogen.

10- milern var ju inte helt stängd och när det är så här fint funkar det hur bra som helst att kuta 5-minutare fram och tillbaka 8 gånger hur lätt (nåja) som helst!

Bonus var att det kändes grymt bra! Och att vi kunde avrunda det hela med bad och picknick ännu några mil söderut i Augusta och Granny’s pool. Jo den heter så. Denna magiska lilla plats som gjord för vilken reklambroschyr som helst!

Det kunde ju räckt där.Egentligen. Men när vi nu ändå var på utflykt kan man ju lika väl gå all in, eller hur?

Så vi åkte till Cape Leeuwin Lighthouse. Australiens mest sydvästliga punkt. Where the Southern and Indian Oceans meet. Mäktigt! Och lärorikt!

Lite norrut finns flera olika grottor man kan besöka. Vi valde (såklart) den största i västra Australien. Jewel cave. Det är en extremt väldekorerad grotta med fyra stora valv med fantastiska formationer av olika slags stagmaltiter, corals, heleciter och allt vad de nu heter. Inga foton i världen kan visa hur magnifikt det var men du får fantisera om en sal med 40 m till taket, frusna vattenfall, orgelpipor och gigantiska portaler.

Vi fortsatte vår tur genom Boranup Karri forest och dess fantastiska natur. Man blev ju rent gråtmild av vackerhets-lycka.

Liksom detta. Solnedgång på ena sidan och månen på den andra!

Innan vi kom hem tankade vi, precis som förra året, i Whitchcliffe. Det är liksom lite för crazy för att missas.

Och vi hann även inköpa en varsin brun påse.

Nu återstår att se om vi orkar vara uppe till 12-slaget så vi får användning av innehållet.( I år.)

Gott slut på 2017 alla! I morgon skriver vi 2018 och frågar du mig känns det ruskigt spännande!

Kram från Ingmarie

Softardag

Allt är som bekant relativt men i dag har det varit en riktig softardag i min värld. Lite yoga, lite trädgårdsfix, lite vattenlöpning, lite lek och lite picknick på stranden.

Men en himla massa läsande! Jag blir helt uppslukad när jag fastnar i en bra bok. Kan liksom inte varken läsa fort nog eller vända blad tillräckligt snabbt. Och som jag älskar det!

Och just det ja. Jag har ju faktiskt simmat några kilometer också. Vattnet ser lugnt ut på bilderna men det var ganska både choppigt och strömt kan jag berätta! Men med det salta vattnet, plus våtdräkt, låg jag ändå mest som en kork med vevande armar hur det än guppade.😜

Kram från Ingmarie

Glad jul!

Julafton i dag! Och jag kan verkligen inte komma på varken ett bättre ställe eller ett bättre sätt än så här!

Yoga och frukost ute innan intervaller runt The swamp som jag hittade i går. 3 x 2,2 km (+ dit och hemjogg) och jag var både galet nöjd, galet trött och galet plaskblöt av svett.

Faktum är att det var ruskigt skönt att få komma tillbaka till vårt hus för svalka och vila. Ser du förresten Anders där bakom staketet?

En del vill ha kallt och vit snö på julen. Själv föredrar jag vit sand, 30 grader och svalkande hav för vattenlöpning. Men det är ju tur vi är olika för det skulle ju bli trångt om alla skulle varit på samma ställe.😜

Anders tycker typ samma.

I kväll gjorde vi ungefär som förra året. Packade picknick-korgen (som i verkligheten var en massa påsar) och såg på solnedgången.

Och ännu en gång traskade vi runt alla kvarteren för att kolla på The Christmas Light show. Svårt att fånga på bild men det är verkligen makalöst coolt och trots att vi höll på att svettas bort gav det absolut julstämning!

Vi har faktiskt en massa bling-bling här “hemma” också. Inklusive gran. Men julklapparna är inte våra.😜

En fortsatt god, glad och fridfull jul önskar jag dig!

Kram från Ingmarie