Month: september 2016

Mitt bästa  fredagsmys (igen)

Då stänger man kontoret kl. 13. Packar trunken, gör matlåda och hojjar till bassängen.

Där gör man coachens läxa och kör längd efter längd enl. programmet. Skittufft (för mig) men också skitskoj!



Sen äter man innehållet i den där matlådan, softar en minikort stund och hojar vidare till Sats Sjöstaden för ett Hot Vinyasa flow-yogapass med bästa Sami. Jag vet att jag sagt det innan men hans pass är banne mig outstanding! Du som kört med honom vet vad jag menar. Ni andra säger jag bara stackare till.?

Sen hojjar man hem över den där f.d. sophögen och hinner till garageporten precis innan det blir allt för mörkt.

Resten av kvällen är det bara att ladda inför helgen.?

Kram från Ingmarie.

Tips och inbjudan

Nu är det höst. På riktigt. Temperaturen sjunker, löven skiftar färg, naturens lukter förändras och dagarna känns kortare när mörkret sakta kryper på. En del kan känna både en slags trötthet och missmod över detta. Andra älskar det. Vi är ju olika. Jag tillhör de som lätt kan bli smådeppig av mörkret, tända ljus räcker liksom inte för mig,  men jag har märkt att sedan jag för flera år sedan började med  D-vitamin hanterar jag det hela väldigt mycket bättre. Det är ju inte för inte den kallas för solens vitamin. ☀️

Hitta på skojiga (ljus)grejer hjälper förstås också. Så nu kommer jag och Coach Nicolas att ordna 8 veckor med trail- och pannlampeträning inkl. styrka och rörlighet.


Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att utmana mig själv ännu en gång. Är ju egentligen inte någon stor fan av mörkerlöpning. Mest för att risken att snubbla drastiskt ökar och snubbla kan göra skitont! Det är även ett supertillfälle för mig att lära mig mer om både traillöpning och att kuta med pannlampa på obanad reflexbana.  Jag är nämligen mer känd som hon som snubblar på sin egen skugga än hon som susar över stock och sten.? Som ”tack” ska jag bjuda på styrke- och rörlighetsövningar som blir en utmaning även för Nicolas the Superman. Hehe.?

Nu vet jag att inte alla som läser här bor i 08a land men kanske du känner någon som kan vara sugen. Det kommer bli tokskoj! Faktiskt helt galet skoj! Här hittar du all info. Träningsvärk ingår.?


Kram från Ingmarie.

Det ÄR enklare att vara ”olydig”

Softa en hel vecka kan låta plättlätt i teorin men visa sig vara skitsvårt i praktiken. I synnerhet om man verkar vara född med myror i brallan och har detta som arbetskläder mest hela dagen.


Så när den gula användes passade jag på att före (coach)passet springa en (lång) skön tur i skogen och njuta av den nyregnade naturen.  Hur kan man inte liksom?


Och när jag hade den svarta, och ändå var på gymet för att drilla andra, så kunde jag ju lika väl passa på att leka själv ute i gymet.


Och svettas i hot-salen.


Men vem har sagt att det ska vara enkelt? Och vem har sagt att man måste följa planen? Inte var det då jag. ?

Kram från Ingmarie.

Alltid lär man sig något

Lyssna på föreläsningar är i princip aldrig fel. Inte ens när det är dåligt faktiskt. Det är ju då man kan komma på hur man inte vill tänka/ vara och hur smart man själv är.?

I går kväll var jag dock på en hyfsat bra. Min favvobutik ordnade en helt gratis (bara det liksom) föreläsning med Fredrik Spring snabbare Zillen. Temat var ”löpteknik” och även om mycket var gammal skåpmat så var det även en hel del aha-upplevelser. Kort sammanfattat så kan man väl säga att det finns inte ett svar eller en sanning utan ”det beror på”. Som med det mesta i livet.?


Han är i alla fall rolig och lättsam att lyssna på och som xtra plus bjöd Trispot på supersmarriga drinkar, wraps och rabatter! Snacka om party en helt vanlig måndagskväll.(Och nej, jag shoppade inget. Ännu…?)

En annan som alltid, alltid, alltid (sa jag alltid?) är både intressant att lyssna på och som är superbäst är Guru-Danne. Varje gång jag är hos honom lär jag mig minst tre nya grejer om mig själv, om kroppar i största allmänhet och om livet. Alla borde verkligen ha en egen Guru-Danne. Både för förebygga, behålla och återbygga oavsett vad det gäller. Är säker på att det skulle göra att världen blev ännu lite bättre då. ❤️


Kram från Ingmarie.

Bassäng-häng

Vissa saker får man kämpa lite extra med för att klara av. I alla fall får jag det.

Som det här med att softa efter lopp. Jag sprang förvisso varken särskilt hårt eller fort i lördags men 3 mil Lidingölopp går ändå inte helt obemärkt förbi. I synnerhet om man inte är särskilt träningsförberedd på det. Så därför tänkte jag ta en vecka med lite lugnare träning och samtidigt passa på att göra lite såna där grejer som liksom inte riktigt hinns med annars. Typ rensa i röran… Och vara lite mer tids-flexibel och social.

För att hjälpa återhämtningen har jag kört, och kommer att köra, extra mycket yoga  i olika former. Fina grejer! Jag kan riktigt känna hur varenda liten cell gör små kullerbyttor  av glädje. Samma sak i  bassängen. Man kan köra precis hur lugnt och hur hårt som helst i vatten utan att slita hårt på kroppen. Nu är det ju dessutom så himla bra att en del av mina vänner tänker likadant och som vill göra det tillsammans med mig. ❤️  Jenny som jag inte träffat sen före sommaren, vilket känns som 18 evigheter sedan, har från att ha bara en pytteliten kula på magen fått en rejäl bulle. Så otroligt fin! Vilken grej det där är ! Nu dröjer det inte länge förrän vi får säga hej IRL till underverket. Men bullen är knepig att kuta på land med. Den väger ju liksom en del. ? Men i bassängen funkar det finfint! Den är verkligen ett perfekt träningsställe oavsett kulmage eller ej.


Samma bassäng är även bra att köra vattenlöpnings-intervaller i om man vill ha minsta chans att hänga på racergrabbarna Fredda och Roger. Vi kom på att vi nog inte kört så här tillsammans på över ett år! Förskräckligt! Och scary för hur snabbt går ett år egentligen? Så längesedan känns det ju liksom inte som. Men fr.o.m nu kommer det bli ändring på det. Nu ska det minsann köras poolrun så vågorna skvalpar!


Vi har ju förvisso träffats emellanåt men det fanns miljarder grejer vi inte hann  (läs orkade) prata om i bassängen så vi fortsatte med mat i munnen.? På det här stället vet man även att man garanterat får både god mat och blir proppmätt.


Jag tror faktiskt jag ska klara av några softdagar till.?

Kram från Ingmarie.

Lidingöloppet 2016

Du som följt mig ett tag här vet att jag inte är mycket för att planera allt för långt framåt i tiden. I alla fall inte när det gäller löptävlingar. Min hjärna verkar direkt gå in i det gamla elittänket och blir så tokfokuserad att den slutar lyssna på kroppen. Ingen bra kombo någonstans. Något jag lärt mig den hårda vägen… 

När min snälla kompis Åsa frågade för mindre än 2 v. sedan om jag ville kuta Lidingöloppet  30 km tänkte jag först att ” nej det går ju inte”. Har inte kutat långt på 15 evigheter och var egentligen inte alls redo för den där minst sagt kuperade banan. Men så funderade jag lite. Jag gillar ju det där loppet! Med tanke på hur nära det var kunde jag ju heller inte göra ett smack åt formen men bra träning skulle det ju onekligen bli! Ett långpass med service hela vägen är ju faktiskt aldrig fel. Dessutom skulle jag få kuta helt gratis eftersom det var en av huvudsponsorena som fixade min plats. Hur skulle jag kunna säga nej till allt det??

Så i dag var jag en av 10 000-tals andra som drog till Lidingövallen för att sen ta oss till starten på Grönsta gärde. Vet inte hur de andra laddat men jag har tränat och levt precis som vanligt utan någon som helst ”formtoppning”. Ska det vara ett hyfsat lugnt tränings-långpass så ska det.


Jag får nog lov att säga att det här är ett av de smidigaste och mest välorganiserade race jag vet. Allt är genomtänkt in i minsta detalj. Fast det är klart. Efter 51 år borde de veta hur sånt här ska skötas.?Och ännu smidigare blev det när jag fick gå i VIP-fållan för att hämta nr.lappen. Snacka om lyx!


Sen var det bara att svira om och lämna in grejerna.Väskan på vallen och överdragskläderna vid starten. Sen efteråt väntar alltihop vid målet. Hur smidigt som helst.


Att starta i en senare startgrupp har både sina för- och nackdelar. Fördelen är att man aldrig behöver kuta ensam. Nackdelen är att det är sjukt trångt! Särskilt i början. De första 5 km gick så långsamt att jag höll på att få spatt. Alltså jag har inga problem att ta det lugnt men det finns liksom en gräns för hur lugnt. Sen släppte det tack och lov och jag kunde springa mer i min egen fart. Vet du, det var så galet skönt och kul att inte ha några som helst krav på sluttid! Jag har aldrig kutat det här loppet så långsamt, typ 35 min. från PB, men jag har heller aldrig haft så skoj! Eller varit så pigg hela vägen. Jag lovar att det finns inte ett enda foto eller en enda filmsnutt där jag inte antingen ler, skrattar, klappar händer eller babblar. Tog mig t.o.m tid att babbla med vätskelangarna.? 

Tiden må vara skrot men jag är på riktigt jättenöjd och så otroligt tacksam att jag både fick och kunde kuta.?


Som ”VIP-gäst” till TCS blev jag efteråt dessutom bjuden på massor av god mat och härligt mingel. För dig som inte vet kan jag berätta att TCS skänker över halva sin vinst till välgörenhet! Hur många företag kan skryta med det?


Nästa år vill jag vara med igen för LL är speciellt! Och jag vill kuta ”fort”. Så nu ska jag jobba med att lära knoppen och kroppen att bli ett superteam som lyssnar på varandra även när det blir lite mer ”allvar” i leken.
Men först ska jag duscha av dammet.?

Tusen tack för allt i dag och tusen tack alla som stod och hejade utmed banan! Ni är fantastiska!

Kram från Ingmarie.

Fredagsrutinen

Det gäller att ha (vardags)rutiner som man gillar annars kommer de snart antingen att försvinna eller göra livet trist tänker jag. Bryta och byta rutiner kan och ska man nog göra emellanåt men göra livet trist känns ju inte som någon särskilt bra ide’…

Jag älskar t.ex mina nuvarande fredagsrutiner. Strax efter lunch loggar jag ut från allt vad jobb heter, gör matlåda,  packar träningstrunken och cyklar till Eriksdalsbadet för att träna. Vid den tidpunkten är det oftast gott om space och lugn atmosfär. Så himla skönt!

Coach Nicolas har skickat nytt program som på pappret såg ganska ”behagligt” ut men visade sig vara ett groteskt tufft pass. ? De där ”hypoxic” övningarna är inte att leka med. Här snackar vi cräjsy syreskuld!

Men som du förstår överlevde jag det med så jag kunde njuta av både bastun och innehållet i matlådan.?

 Sen trampar jag vidare till Sats Sjöstaden för ett Hot Vinyasa pass med bästa Sami. Du vet han som utför magi. 


Sen hojjar jag hem över Hammarbybacken, pussar på två-och  fyrbent, packar upp, gör mat och ser till att soffan nöts.? (Elvira brukar ha värmt upp den till oss två-benta.?)


Hur ser din bästa (rutin)dag ut?

Kram från Ingmarie.

Två ggr/vecka är lagom

Och då menar jag inte träningstillfällen/vecka för där behövs det betydligt mer om man vill bibehålla en god fysik. Och ännu mer om man vill förbättras förstås. Det där är ingen rocket science precis och det finns massor av forskning och studier på hur viktigt det är att hålla igång. Ordentligt! Det här är en bra artikel t.ex som visar att det krävs väldigt mycket mer än vad de flesta tror.

Men nu kom jag visst bort från ämnet. Igen. Inte lätt att ha en spretig hjärnaktivitet.?

Nej det jag tycker är lagom två ggr/v. är att ta på ”vanliga” civilkläder. Du vet. Typ jeans.


Och jobba med sånt som  inte har med träning att göra. I alla fall inte direkt. Indirekt har ju kost och näring extremt mycket med träning att göra. Kanske är det omöjligt för mig att bli helt ”träningsfri”.?

Det är absolut inget fel på varken civilkläder eller osvettigt jobb men allra bäst trivs jag ändå som i morse när jag får springa (och svettas) i någon fin löparkjol.


Eller som i kväll när jag klev i ett par sköna tajts för ett långt härligt Yin yoga pass.


Ja så tycker jag. ? Vad tycker du är bästa kläderna?

Kram från Ingmarie.

Gladpacks-dag

Jag har förstått att en del människor inte gillar intervallträning. Eller att träna över huvudtaget. Och om de ändå tar sig till någon slags fysik aktivitet är det högst ofrivilligt. Obegripligt i mitt huvud men vi är ju olika tack och lov. När jag håller pass för andra så är jag dock ganska säker på att de gillar både att bli trötta och svettas. Annars ser jag till att de gör det! Hur det än är så är det ju bara träning. Inte ett spel på liv och död. Träning är lyx och ett privilegium tänker jag. En del får ju dessutom göra det på arbetstid. ? Man gör så gott man kan efter de förutsättningar man har för dagen. Mer än så går ju faktiskt inte. Smile and keep it simple.


Just i dag verkar ingen på mina pass haft brist på varken motivation eller lust utan kört järnet hela tiden! Ute såväl som inne! Förhoppningsvis kom de dit frivilligt också.?

Jag var glad och pigg redan när jag vaknade men positiv energi sprids som du vet lika lätt som den tunnaste fjädern i vinden. Så glad blir gladare ich blir piggare. Enkel matematik!

Jag har (oftast) inga som helst problem med att varken ta mig till träningen, svettas eller bli trött. Känns det motigt så tänker jag helt enkelt på

hur det känns när jag väl är igång och hur det är efteråt. Intervaller är jobbigt, det är ju liksom en del av grejen, men känslan efter – den är outstanding! Även när man får ta lite hjälp av ett träd för att stå upprätt.
Eller duscha med darriga armar efter gymet.


Men kroppen är easy to please för det mesta. En braklunch inkl. en riktigt rivig ingefärashot på  ett av mina vego favvohak och det går nästan att känna hur energin sipprar tillbaks in i minsta cell.


Kram från Ingmarie.