20 km på min bakgård denna söndag och alltså vilken bakgård jag har! Lyllos mig! Att solen sken från en klarblå himmel gjorde ju inte det hela direkt sämre. I medvinden med solen i ansiktet önskade jag att jag hade kortbrallor. I motvinden i skuggan önskade jag att jag hade mössa.
Egentligen hade vi planerat en utflykt men insåg att tiden inte skulle räcka till för eftermiddagen var vigd åt kulturen. Jag har sett Phantom of the Opera en gång för 130 år sedan i Stockholm, eller i alla fall minst 40 år sen, och minns hur hänförd jag var. Det blev samma känsla i dag även om träsmaken pga dåliga stolar höll på att döda min rumpa och mina ben. (Anders också!) Jag är helt fascinerad över de medverkandes röster och orkesterns musik. Ofattbart när man funderar på hur mycket de måste ha övat och hur de kan leverera föreställning efter föreställning.
Den där musiken klingar fortfarande i mitt huvud och var med mig på hela simpasset utom när jag höll på att dö av mjölksyra och syrebrist. Tufft och skoj! Coach Håkan vet minsann hur vi ska utmanas.
Kram från Ingmarie
Jag är väldigt glad i min bakgård här i Hindås också. Imorse nyttjade jag den i mörkret under ett snortidigt morgonpass. Härlig känsla att få äga hela världen 🙂 Och mer kultur! Jag har blivit alldeles för “dålig” på det, men ska iaf på konsert i mars 😀
Fina bakgårdar är banne mig bland det bästa! Tror bara jag åkt förbi din bakgård. Skämmigt!
Kul med konsert!Vad blir det?