När jag ska jobba vill jag träna men jag vill inte bli tokslut. Jag behöver verkligen all energi jag kan få till min hjärna när jag är där. Så jag valde 30 x 30-30 sek. Ett rackarns tidseffektivt pass och jag kan absolut bli trött men inte utmattad.
Jobbet är en utmaning men på ett bra sätt. Alla är otroligt snälla och hjälpsamma, det är extremt utvecklande och ingen dag är den andra lik. Om jag skulle lära mig lika mycket i vardagslivet som jag gör där varje pass så vore jag snart en dubbel-professor. Haha!
Det bästa är nog att alla gillar sitt jobb här. Aldrig att man hör något gnäll om att det är tråkigt, stressigt eller dåligt och efter alla år inom vården på olika ställen vågar jag påstå att det är unikt! Sen kan man såklart tycka att vissa saker är mindre bra men då gör man något åt det. Underbart!
Eftersom jag är en liten Alfons som “ska bara” händer det att min matpaus blir både kort och sen men det är ok för det är (oftast) självvalt.
Kram från Ingmarie
Min lunchpaus är det viktigaste på hela dagen. Den måste börja någonstans mellan 11:45 och 12:00 annars är det kris och panik. Tur jag har ett jobb där jag kan styra sånt själv. Annars hade det kunnat gå illa 😀
Haha! Jag tror jag har vant mig vid att det blir lite hur som helst. På gott och ont antar jag…