Två tjoho!

Kolla!
Barmark på grusvägen!

Det var t o m så långa sträckor att jag kunde köra intervaller på dem! I sol! Fatta lyckokänslan!

4 x (5+3+1) minuter blev det och varenda en kändes bra. Ja alltså jag blir ju såklart trött, det är ju liksom själva grejen med intervaller, men på ett bra och skönt vis.

I dag kunde jag dessutom äntligen simma igen. Kryobehandlingen (“kylbehandlingen”) jag gjorde för snart två veckor sedan är mer eller mindre helt läkt och det är fritt fram att plaska hur mycket jag vill. Jag var så lycklig att jag inte ens brydde mig om att jag var där på helt fel tid och det var megatrångt i bassängen. Kände mig som en liten delfin och röjde fram som en bulldozer. De som “råkat” hamna fel i crawlbanan, dvs de crawlade inte, flyttade snabbt på sig. Haha.

Kram från Ingmarie

Fullt

Jag tycker det är oerhört fascinerande hur det nästan från en dag till en annan helt har slutat skrivas, varnas, skrämmas, rabblats siffror och tjatas om restriktioner när det gäller covid. Nu handlar allt i stället om Ukraina. Försvann virusen med kriget? 🙄 Jag har ju inte varit särskilt orolig trots att jag jobbat mitt i det men har sett och hört så mycket rädsla att detta faktiskt gör mig förbryllad.

På tunnelbanan är allt precis som vanligt. Samma på stan, på bussarna, gymen och på E-badet är det åter fullpackat både i omklädningsrummen, i bassängerna och i duscharna. Jag hade dessutom missat att det var sportlov så det var lite tur i oturen att kryobehandling (“frysbehandling”)  i ansiktet för någon vecka sedan gör att jag fick avstå simning ännu en gång för när man kör vattenlöpning behöver man minimalt med plats.😄

Kram från Ingmarie

Abstinensbefriad!

Två hela veckor utan ett ordentligt (crawl)simtag. Det är minst 10 dagar för mycket. Men nu är blåsorna och sår-skorporna efter kryo-behandlingen borta och vad är då bättre än att starta måndagen och den nya veckan med att stilla abstinensen och simma tillsammans med TS-gänget? Typ inget!

Det var så härligt att jag fortsatte en stund extra efter passet. Fördel med att jobba kväll.😄

Men himmel vad jag blev trött snabbt. Simkondis är lika mycket färskvara som löpkondis. Kanske t.o.m mer. Men nu kan det bara bli bättre och jag har i alla fall fått stilla abstinensen en smula. 😍

Kram från Ingmarie

Underdelen är i alla fall bra

För bara några dagar sen var det ju den där kryobehandlingen x 2 i ansiktet. Jag märker egentligen inte direkt av det förutom när jag kollar mig i spegeln, påminns om att jag inte får simma och när det kliar… I dag spenderade jag även över en timme hos min tandis för att fixa den spruckna framtanden. (Och det var bara första besöket…. ) Men det är tur han finns och är så himla bra.

Så det ovan halsen känns kite skruttigt just nu men underdelen funkar tack och lov finfint!

En timme på gymet med lite ny-gamla övningar. Har som mål att kunna göra det där “vägg-springet” riktigt snabbt innan nyår.

Och även om jag inte får simma så kan jag ju nyttja bassängen. I vattenlöpning är det ju just överdelen som inte är under vatten och blir blöt. Lite stänk gör inget men jag bör liksom inte ligga med nunan i klorvatten i onödan…

Det här är såklart inga “verkliga bekymmer” utan rejäla lyxproblem. Om man nu ens kan kalla det problem? Jag är inte allvarligt sjuk, jag mår bra, jag har det bra och jag fick uppleva ännu en magisk hemmels-vy.

Kram från Ingmarie

Svett, kyla och ett annorlunda plåster

Kroppen är  väl ändå en ganska märklig manick? Nu tog vi det som sagt var väldigt lugnt i lördags men nog trodde jag att sex timmar i skogen skulle sätta mer spår än så här i benen. (Typ ingenting.) Däremot känns måndagens PT-drillande desto mer men bara i överkroppen. Jösses alltså. Men det är bra för det betyder att 1: jag gjorde rätt, 2: det finns utvecklingspotential och 3:  jag maskade inte trots att PT-Rafael påstod det var “tändsticksvikter”.

Man botar som bekant träningsvärk bäst genom att röra på sig och även om överkroppen inte rör sig jättemycket i löpning så rör den sig. Och framförallt behöver den använda sina muskler för att hålla ihop sig med underdelen.

Huvudpasset blev en enkel fartlek, 40 x 30-30 hard-easy, plus 240 utfallsteg (jo jag räknade) i backe, grodhopp och enbens-hopp.

Kändes riktigt bra! Och kul!

Belöningen var en skön men kort simtur i Söderbysjön. Änderna var inte så sällskapliga i dag utan höll sig långt bort på andra sidan. Hoppas de inte tröttnat och övergett mig…

Så vansinnigt vackert. Måtte isen hålla sig borta länge, länge så jag kan fortsätta med det här.

Sjövattnet var förvisso kallt men det riktigt kalla hände här.

Jag har en mycket mild variant av något som kallas Aktinisk keratos. En slags skada på huden som man oftast enkelt kan ta bort med kryobehandling som innebär att man med hjälp av dikväveoxid fryser bort förändringen. I sanningens namn kändes det inte så kallt trots att det är nära -90 grader.Biverkningarna är få men det kan bli ett litet sår så simningen lär tyvärr få vila ett tag. Tur i oturen så får jag ju kuta och extra bra att det just i dag kom ett paket på posten med två par Altra-skor.. Ganska bra “plåster på såren” ändå.

Kram från Ingmarie