Author: Ingmarie

Två blöta och en film

Leave a Comment

Jag testade en bassäng i Issaquah och precis som den i Everett så var den så där ljuvligt varm  att det var omöjligt att frysa och lika omöjligt att inte gilla det.
Love it!
Ett bra pass blev det också!

Vi åkte vidare till Lake Sammamish State Park som just i dag var helt gratis. Här är det annars ganska ofta att man måste köpa någon slags ”park/forest-pass” för att få vara där. Just nu är ju dock en stor del av The Government nedstängt så vet i sjuttsingen om de kollat om vi betalat även om det inte hade var gratis just i dag. Vi betalar dock gärna de få dollar som krävs för att allt det vi får uppleva ska få finnas kvar.

Hur som helst. Parken ligger vid en jättestor sjö och när vi körde dit regnade det men som ett mirakel så slutade det helt när vi kom dit så du fattar hur det blev antar jag…?

Vi såg nog också den mest Halloween-pyntade vägen ever!
Plus lite till.
Omöjligt att ta bilder på allt för då skulle molnet sprängas på ett tjillenix.

Skrev ju i går och frågade om du kommer ihåg megacoola serien/filmen Twin Peaks? Och den där numera klassiska intro-låten?
Well, det var just här den spelades in och även om det kanske är löjligt tycker jag det är jättehäftigt att få se allt live.

Det helt otroliga är att egentligen finns det ingen skylt men just när vi kom så kom även en liten guidad tour och vi fick vara med på ett hörn. T o m FBI var där!

 

Och här är Ronett´s Bridge.

I morgon hoppas jag på lite film-vyer till och ffa ska jag göra en mycket spontan utmaning.
Stay tuned!

Kram från Ingmarie

Höjdare

Leave a Comment

Vi har hamnat i trailhimlen!
Det finns så mycket att välja mellan att det är snudd på omöjligt att göra det.
Men till slut så blev det Rattlesnake Lake Recreation area men även där måste man sen välja. Jobbigt värre! Haha

Jag började vid sjön medan Anders gav sig uppåt mot Cedar Butte summit dit jag också skulle ta mig så småningom.

Trots sitt namn så har Rattlesnake lake inte en enda snake och sjön förser tydligen stora delar med mycket rent vatten. Men helt ärligt kändes den lite kuslig trots sin magnifika bakgrund så det var inte där jag så småningom doppade kroppen och som sagt var, det finns en mening med det mesta.

Vägen upp till toppen gick verkligen uppåt. På först en bred grusväg och sen en smal slingrande stig genom minst sagt varierande skog. Obeskrivbart fint!

Älskar hur allt regn och all fukt gör att mossan växer på nästan varenda gren och det faktum att det är vindstilla.

Och toppen.
Alltså wow!
Hisnande är bara förnamnet.

Du vet väl förresten att megafilmen ”Twin Peaks” spelades in just här? Om du såg den och alla coola landskaps-scener så kan du ana hur fantastiskt vackert det är här.

 

Vi var där i flera timmar innan vi drog vidare till Twin Falls.  Jag har velat åka hit jättelänge! Det var nämligen också med i Twin Peaks och såg fantastiskt ut.
Trailen dit är plättlätt i början men sen får man kämpa lite. Det går upp, upp, upp , lite ner, mer upp, trappor hit och dit men sen så!

Makalöst vackert men just där kunde jag dock inte bada men den som söker du vet.
Bakom detta jätteträd närmare bestämt.

Om jag var lycklig?
You bet!!!!

Kram från Ingmarie

Från fint till megalyx

Leave a Comment

I dag lämnade vi ”veranda-huset”. Mysigt som attan och vi kan absolut tänka oss att bo där igen men helt ärligt finns det bättre områden runt Seattle att satsa på.

Då visste vi ju inte heller att vi skulle komma till THE HOUSE i North Bend..
Vi har bott på många Airbn´b genom åren och detta är utan tvekan på topp tre listan! Sjukt fint, mysigt , stort, rent och proppfyllt med en massa lyx.

På vägen hit åkte vi de mindre vägarna, vi gör ofta det för att få se mer, och pausdade vid en park i Carnation så jag fick rasta av mig lite.
Det var visserligen sammanlagt ingen lång bilresa men har man myror i brallan så har man…

Började med att springa och efter lite virrande hittade jag en perfekt grusväg utmed Snoqualmie river där jag kunde springa lite intervaller.

 

Precis innan jag kom tillbaka till bilen såg jag denna:

Så nu har jag badat även i denna vackra flod! Friskt vatten från bergstopparna!

Precis som i Seattle så finns det mycket broar här och jag tycker de är så himla fina! Fika gjorde vi i solen i en liten, liten park i lilla, lilla jättesöta Fall City.

 

Coolaste i dag var det oplanerade stoppet vid Snoqualmie falls.

Vi är inte direkt ensamma om att ha varit där för att beundra fallet. 1,5 miljoner (!) besökare kommer dit varje år. Den intressanta historian med allt från hur the Native Americans var här från början till hur det blev en kraftstation kan du bl.a läsa om här.

Fallet är 82 meter högt och fastän vi var där när det var ”lite” vatten så var det oerhört mäktigt och ljudet nästan öronbedövande.

Kram från Ingmarie

Fler pärlor!

Vi hade bara vaga planer i dag men jag hittade en park jag ville se för den verkade så cool.
Gas Works Park är ett gammalt gasverk vid Lake Unions norra del.  I stället för att riva allt har man gjort det till en öppen park med bl a picknick-platser, kite-surfing, och olika slags event samtidigt som man har en makalös vy mot Seattle. Sjön kantas av grönområden, flotta hus, flådiga båtar och superfina båthus. Jag hade lätt kunnat bo i detta område!
En väldigt oväntad super-häftig pärla!

Några kilometer norrut ligger Green Lake som är ett himmelrike för alla som gillar uteaktiviteter. Man kan spela tennis, springa/gå/cykla/åka inlines runt sjön (ca 5 km), spela boll, paddla, simma mm mm
Vi gick en promenad och njöt av solen, och bagels, på en parkbänk.

Min plan var att jag skulle bada här och på avstånd såg vattnet fantastiskt ut men på nära håll not so much och detta var anledningen.

Men du vet hur det är. Det finns en mening med det mesta för hade jag badat där hade vi aldrig åkt omvägen runt Edmonds och då hade jag missat både det fantastiska havsbadet och att få göra det med sälar på nära håll.

Jodå de är där. Svårfångade som attans på bild

För den som undrar så har vi tränat också. På ett toppenställe!
Förra YMCA vi var på tyckte de av någon anledning att bassängen skulle vara stängd mellan 12-16.
Varje dag!
Fråga mig inte varför. Gymet var litet men helt ok och jag blev ju både svettig och fick träningsvärk.

Det finns dock gym och sen finns det G-Y-M.
Samma kedja som ovan men det här i Everett är makalöst fint och nästan sprillans nytt. Gigantiskt stort med massor av salar för olika slags träningsformer, bollplaner, en löparbana (!), stort-stort-stort gym och en bassäng som inte bara var öppen utan som också hade massor av plats och ljuvligt varmt vatten.
Som en stor lekplats för såna som mig så det blev en del timmar där. T o m Anders gillade det.

Anders tyckte också jag skulle ta en bild på denna skylt eftersom vi varit på båda de ställena. Vi har alla olika sätt att bli roade på. haha!

Vi hittade förresten ännu ett toppenställe bara några kvarter bort från där vi bor just nu.

Bayside café är 100% vegan och maten var så god att jag glömde fota!

I morgon drar vi vidare österut mot andra äventyr!

Kram från Ingmarie

Segben och lyckligt hjärta

Jag har hört att det är regn, rusk och busväder hemma.
Här är det så här!

Som du kanske förstår så njuter jag varje sekund.

Vi testade en ny park i dag. Lord Hills Park som ligger ca 25 minuter sydost om Everett.
Även denna park är ganska liten men den är proppfull av trails. Nästan 5 mil för att vara exakt. På en av alla sidor jag läst på om detta ställe varnade man för att det var lätt att springa vilse eftersom alla stigar inte är markerade.

Lägg till denna skylt så kändes det ju en smula extra spännande.

Samtidigt så tänker jag att det vore en ära att få träffa på ett sånt djur för chansen, eller risken beroende på hur man ser det, är så minimal att den är obefintlig.
Särskilt när man vet att där är en massa andra människor, hundar och hästar ute i samma skog.

Det började bra med stora fina skyltar med stigens namn på men sen vet i sjuttsingen vad som hände för jag hamnade helt utanför kartan.
Namnen på stigarna fanns väldigt sällan så jag följde skyltar där det stod ”trail” på men på kartan fanns de inte ens med.
Enda anledningen till att jag vet att jag var helt off är för att jag fick ta gps:en till hjälp. Utan den hade jag garanterat hamnat ännu längre bort.

Skogen var fin och stigarna minst sagt varierande. Det var omöjligt att springa ens halvfort för de gick i kringelikrokar, hade branta backar, var snåriga, knöliga, bitvis steniga och ofta fulla av löv så jag inte så vad som låg under.

Två gånger hamnade jag helt bananas fel och fick vända.Andra gången gjorde felvalet att jag fick se denna vy så helt tokigt var det ändå inte men helt ärligt är det lite stressande att inte ha en susning om hur långt det är tillbaka till start eller ens om man ska hitta tillbaka.

Benen var sega som en gammal kolarem men kroppen och knoppen lyckliga så detta var egentligen perfekt som återhämtningspass.

Det blev inte så långt trots att jag var ute i flera timmar men vem bryr sig? Vi fick båda vara ute i fin natur och vädret var helt magiskt! Enda djuren, förutom Homo Sapiens,  jag så var de där hundarna och hästarna. jag vet med 100% säkerhet att där också finns en spindlar som gör megafeta nät. Förstörde nämligen flera då jag sprang rakt in i dem…
Är sånt kanske bra för huden?

Bara 10 minuter bort, i Monroe, ligger Lake Tye Park. En stor park och en liten sjö men oj så fin!

Några hundra meter bort hittade vi ett kalasfint cafe och köpte med oss kaffe + bagels och tog med ner till sjön. Jo då, jag älskar forfarande de där runda brödbitarna. Jättemycket!
Satt länge vid sjön och jag somnade minsann en liten stund där i solen. Så himla härligt!

Innan vi åkte hem gick vi ett varv runt sjön också. Gäller verkligen att passa på när det är så här!

Hur har du det?

Kram från Ingmarie

 

På platten

I dag hittade jag minsann det perfekta stället för intervaller! I alla fall om man vill ha platt, ny fin asfalt utan en enda bil i sikte, mycket skog och oändligt långa raksträckor med lite svaga kurvor. Totalt är Centennial Trail  30 miles (ca 48 km) så det fanns inte en chans i välden att den skulle ”ta slut” under mina intervaller även om jag inte började i ”änden” av den.

4 x 5-3-1 min blev det med en hyfsad känsla. Jag känner mig stark och har energi men benen har liksom inte så många växlar. Typ 3 och den högsta är verkligen inte snabb.
Men men.
Viktigast är ju faktiskt att det känns bra och att jag blev trött och det blev check på båda!

Anders tyraskade en massa kilometer och vi var tillbaka vid bilen snudd på exakt samtidigt.

Nästan precis där vi parkerade fanns en sjö men trots fin brygga var det omöjligt att ta ett dopp där. Då hade jag behövt en extra jättelång stege alternativt vada i en massa sjögräs och inget av det kändes lockande ens för mig och då är det illa!

Istället körde vi några minuter bort till Lundeen Park vid Lake Stevens. En fin liten park som just i dag hade fullt av ungar som firade någons födelsedag. I vattnet var det dock bara jag. Långgrunt, ljummet och inte en av de bästa sjöarna jag hittat men helt klart godkänt!

När vi kom tillbaka ”hem” (man har många ”hem” när man reser) så gick vi direkt till Everetts farmers Market.
Varje söndag har de detta och flera gator är därför helt avstängda. Det var massor av folk och fina produkter att köpa. Vi hamnade på ett cafe för att stilla hungern och åt de dyraste avocado-mackorna och drack det dyraste kaffet/varma chokladen ever. Men är man hungrig så är man… Vi blev i alla fall mätta ett tag.

En lång promenad, plus en liten biltur, senare så hamnade vi i norra Everett och Evergreen Arboretum & Gardens i Everett’s American Legion Memorial Park.  Parken är liten men otrolig fin, det är gratis och allt sköts av volontärer. Fantastiskt om du frågar mig!

Kram från Ingmarie

Nytt ställe

Innan vi lämnade gulliga Poulsbo hann jag med ännu ett gympass. Glömde helt bort att fota så det blev bara det här. Skoj var det i alla fall och svettig blev jag.

Hann förresten med en grej till. Ännu ett dopp i fina Hidden Cove! Det stället är både ”hidden” och magiskt.  Märkligt nog bara jag som var i. De två som satt och fiskade skrämde jag tydligen bort för de gick när vi kom. Tippar på att det var ca 12 grader men det är alltid svårt att veta. Salt är det i alla fall. Man flyter som en kork!

Vi har sen åkt ännu en färja och denna gången med bilen och mer norrut till Edmonds. Sjukt smidigt istället för att behöva köra hela vägen tillbaka till Tacoma, genom Seattle och slutdestinationen Everett.

Och här är det! Huset med verandan som är ”vårt” en liten stund. Inuti är det helt bedårande fint och hela området är som i den mysigaste feelgood-movien från någon amerikansk småstadsidyll. Dvs en sån som vi är i!

Jag som gillar hur amerikanarna går all in på varenda högtid älskar hur de har pyntat inför Halloween. Det här är bara en promilles promille av alla roliga hus vi har sett men det lär komma fler bilder…

Kram från Ingmarie

Banner, Long Lake & en egen gata

På vinst och förlust åkte vi till Banner Forest Heritage Park en bit söderut i morse. Parken är liten, ca 2,5 x 2,5 km men enligt källor skulle där finnas över 43 km med trails vilket lät lite för bra för att vara sant men även om jag inte testade alla så är jag säker på att det var minst så mycket.

Milde himmel alltså!
Det här är utan tvekan varje trail/skogs/hike/vandrares dröm! Stigarna var mjuka och fina med enbart korta partier av rötter/stenar och de slingrade sig hit och dit, upp och ner och huller om buller hela tiden så det fanns inte en chans att bli uttråkad. I princip gick det inte att springa vilse heller just för att skogsparken var begränsad åt alla håll plus att det var bra skyltat och markerat. Det enda svåra var att veta hur lång varje kringelikrok stig var.

Som jag njöt och numera vet jag att även Anders gjorde det. Han brukar ju vara den som får vänta på mig när jag ska vara ute i ”några timmar” men i dag kom vi tillbaka nästan samtidigt trots att jag höll på i flera timmar.

Vädret var perfekt och det känns ofattbart att det är galen storm där hemma. Hoppas verkligen ingen har skadats,,,

 

 

Undra om Corona farm är ett av biolabben…?

Nästan precis jämte ligger Long Lake som visade sig vara en lika otippad pärla. Det är perfekt att vara här nu för vi hade hela parken för oss själva. Antar nämligen det är ganska knökat under sommartid.

Så himla bra grej som vi sett på flera ställen.

T o m Anders badade! Utan att ångra sig. 🙂

 

På hemvägen var vi inom Sprouts som är en av mina favvobutiker i Albuquerque. Det var inget fel på den här men personalen var inte alls lika trevlig och hjälpsam. Trist och hoppas det var tillfälligt. Vi hittade ok mat i alla fall även om det inte var någon gourmet precis. Fattar inte heller varför de ska ha AC på i tid och otid! Äta och frysa är väldigt omysigt….

På den lilla extrakroken hem hittade vi Anders helt egna väg. 100% rättstavad! Jag tycker det borde innebära att man får ett hus att bo i där.

I morgon åker vi vidare norrut mot ännu fler äventyr!

Kram från Ingmarie

Kär

Vädersnubbarna lovade oss regn och kyla men i stället fick vi sol och över 23 grader. Det tycker jag var en väldans bra fel-prognos!
Vår dag blev därför den absolut bästa ever och ett minne för livet. Jag har dessutom blivit kär. Återkommer till det.

Började med att springa runt ”byn” och besöka gymet som vi får träna på. I princip alla husen har en veranda där man kan ha en gunga och som är mitt drömhus. Tänk att sitta där och se solen gå upp och ner när man dricker sitt kaffe.
Om jag har tur så kommer det att bli verklighet om några dagar.

Smygfotade några av dem för är inte helt säker på att de skulle uppskatta om en springande gråhårig dam stannade och tog bilder på deras hus…

Sen tog vi färjan in till Seattle. På 30 minuter är man mitt inne i stan och det är helt gratis när man åker dit. Från får man dock betala en liten slant men det är 100% värt det. Vyn man möts av är obeskrivbar och det var då jag insåg att jag blivit kär i detta ställe. Seattle är precis lagom på alla sätt och vis och var du än är så har du nära till naturen och havet. Trafiken kan vara lika crazy som i vilken stad som helst men den känns ändå inte så hetsig. Det finns hur mycket som helst att göra och se oavsett vad du gillar. Mat, konst, sport, arkitektur, shopping, musik, teater, kaffe, sightseeing eller bara vara. Allt finns och allt är möjligt!

Tyvärr finns det även en baksida med hemlöshet, droger och fattigdom men jag upplever det inte värre än i t ex Stockholm. Oavsett så svider det alltid i min mage och mitt hjärta men att ge pengar direkt är oftast helt meningslöst. Bättre att köpa mat och/eller ge till organisationer som hjälper dessa människor.

Roliga tröjor finns såklart också!

Det första vi gjorde var att åka ”The Seattle Great Wheel”. Jag har faktiskt aldrig åkt ett sådant så här vid vattnet i en stor stad och det var så himla häftigt! Lite som att vara med i en film!

På tal om film så var det här i Pike Place Market som Tom Hanks käkade i ”Sleepless in Seattle”.

Hela Pike Place är ett sammelsurium av all möjlig sorts mat, hantverk, blommor, nördgrejer och olika drycker. Inte på det där billiga krimskrams-viset utan det är verkligen kvalite på i princip allt. Här ligger också det allra första Starbucks-caféet.

Vi köpte mat på ett helt veganskt Burrito ställe och tog med ner till Waterfront park. Galet gott, galet mycket och galet härligt!

Tillbakafärden till Bainbridge var lika smidig och vyn lika storslagen men på ett helt annat vis.

Avslutade denna fina dag på allra bästa sätt med detta.

 

Jag borde kanske göra en bok med badpärlor på de mest oväntade ställena..

Kram från Ingmarie

Vilse och rumpskav

Det har blivit många timmar i bilen i dag som varit planerade men ändå oplanerade.
Vi vill ju liksom ”passa på” att se så mycket som möjligt för vem vet när det blir nästa gång? Därför blir det lätt både omvägar och extrarundor. Men det har det varit värt!

Det svåra är att välja för det är en omöjlighet att hinna se allt. Inte ens om du lever hela ditt liv här hinner du uppleva allt.
Men det är ett lyxproblem att behöva välja. T o m rumpskav pga allt bilåkande är det.

Vi har bl a varit i Port Gamble där det även finns en gigantiskt stor park man kan springa vilse i (återkommer till det), gulliga små butiker, den festligaste General Store jag varit i och en vik så jag kunde ta mig ett dopp i Stilla havet. Det var uppfriskande om jag säger så.

Parken ligger precis före Port Gamble och har ett myller av stigar och vägar. På kartan kändes det som att det skulle vara lika enkelt att hitta  som alla andra vi varit i. Jag hittade direkt skyltar att följa och gav mig iväg. Upp, upp upp upp.

Det var fina skogsvägar och magiskt vackra stigar. Emellanåt var jag i en djungel!

Hela tiden tyckte jag att jag hade koll på var jag var. Även när jag sprang in på denna stigen. F ö en dröm att springa på!

Jag hade uppenbarligen inte koll för när jag väl kom ut på en väg igen stämde ingenting. Tog till telefonen och den nedladdade kartan och sprang fram och tillbaka för att försöka fatta var jag var.  Fattade om möjligt ännu mindre men tack och lov kom en man med sin hund precis så med hans hjälp kom jag åtminstone på rätt håll.
Stressen att inte kunna förmedla mig till Anders att jag skulle bli lite sen gjorde att jag försökte pinna på allt benen kunde vilket var minst sagt slitigt i backarna.
Är man löpare här blir man garanterat snabbt en bergsget!

Sladdade in 25 minuter sen på parkeringen men tack och lov är ju Anders ganska van så han var inte överdrivet orolig.

Efter Port Gamble drog vi över till Olympic National Park-sidan. Om man kör non-stop kortaste vägen runt tar det ca 8-10 timmar så den trippen har vi lagt ned för längesedan men vi tog oss till Port Angeles och hann därmed se lite av den norra sidan. Kan lätt konstatera att det finns mycket skog här, bergen är gigantiska och vädret hur som helst. Kanske därför väders-folket här spår vädret lika dåligt som SMHI…

Lunchen åt vi i jättemysiga Port Townsend.

Vi var båda jättehungriga och tog första bästa ställe vi hittade vilket visade sig vara en höjdare.

Vi såg även denna på vägen!

Innan vi var hemma var det kolsvart men här är några bilder från söta Poulsbo där vi är nu.

I morgon blir det andra äventyr!

Kram från Ingmarie