Besviken
Jag hade verkligen sett fram emot simeventet i Båstad och Torekov i dag som bl.a Torekov openwater och openwaterswimclub ordnade.
Det var fokus open water men vi startade dagen på Malenbadet. Jag hade ingen aning om att det fanns men det är en jättefin anläggning med en 50-metersbassäng.
Snälla Fredrik hade hämtat upp mig och det var flera av alla som var med jag kände sen innan. Bl.a Carin som jag ju simmade med senast i fredags.
Vi var tre olika grupper med olika ambitioner och vana. Felix blev vår coach och han gav en massa bra tips och övningar. Så roligt!
Enda minuset var att det blev en del väntan och jag började frysa så jag både skakade och hackade tänder så jag var tvungen gå upp i förtid. Tack och lov fanns en varm och skön bastu men jag behövde ändå två tjocka tröjor efteråt för att tina upp. Jösses så klen jag är. Vinterbad funkar helt klart inte om man vill bli bättre på att hålla värmen. Däremot att är det bra för att klara ”chocken” av att gå i kallt vatten.
Lunchen bestod av pizza och det var väl ingen direkt gourmet-upplevelse om jag säger så… Men solen var härlig och sällskapet det bästa!
Nästa del var havs-simningen och den jag längtat mest efter. Vi tog oss ända ut till yttersta spetsen av Hovs hallar. Jag kände redan när vi kom dit och jag såg havet att det skulle bli en utmaning för mig för dels blåste det och vågorna var riktigt rejäla och dels var det en massa sten och klippor som vågorna slog mot.
Men man ska ju utmana sig heter det och det var ju för att ville simma i havet med andra jag ville vara med på detta. Dock hade jag inte trott de skulle välja ett så utmanande ställe. (Det var inte bara jag som tänkte så…)
Jag kom i och ut en bit men om det är något jag inte grejar så är det vågorna. Kraften i dem blir liksom övermäktigt för mig och jag har ingen som helst lust att ens försöka bli vän med dem. Paniken blev helt enkelt för mycket så jag valde att avbryta innan vi ens hade börjat.
Jättetråkigt och jätteledsamt både för att jag inte grejade det och för att jag liksom blev snuvad på det roliga.
På bilderna ser det ut som det är ett jättelugnt vatten men jag lovar att det var det inte.
Anders hade kommit dit för att möta upp och han fattade direkt att, och varför, jag hade gått upp.
Så istället för en härlig upplevelse-dag blev det en besvikelse. Så där så jag nästan kände att dagen var bortkastad.
När vi kom hem cyklade jag ner till havet men det var lika galet där. Jag vågade mig i alla fall till slut i en kort stund för jag tänker att det är lite som när man trillat av en häst. Man behöver komma upp igen för att rädslan inte ska bita sig fast.
Nu var det så stökigt att det också kom in massor av tång som slingrade sig runt mina armar så de blev snudd på obrukbara. Läskigt!
Men jag kom upp som du kanske förstår. Nästa sim har jag bestämt ska bli en lugn och fin historia för det här var inte ens roligt.
Kram från Ingmarie
