Skåne Frozen Trail

Helt klart behöver de byta namn på  Skåne Frozen Trail-loppet till Skåne sluschy mud trail eller liknande för detta var bland det geggigaste och blötaste jag kutat. Kallt – ja, men inte fruset.

31 km med lera, gegga, rötter, is-snö och is-regn som stuckit som knivar i ögonen, isvattenbad (inte pölar alltså utan mindre sjöar!), hård vind och ännu mer lera-rötter-gegga-is-snö-reg-vind. Vad jag kan minnas har jag aldrig haft så mycket kläder på mig på ett lopp, eller ens någonsin när jag sprungit, men det behövdes. Jag höll mig faktiskt ganska lagom varm på kroppen. Värre med fötter och händer trots att jag hade handvärmare i vantarna.

Banan går i en cirkel och det är mestadels Skåneleden. Den var jättebra markerad och trots det galna vädret var det superfint! Mycket backar (600 hm), mossbeklädda stenar, höga vackra träd, spång, raviner, kringelikrok-trails, grindar, trappor, grusvägar, trails som var alldeles röda av barr, söta gårdar, vilda djur och tama hundar. Ska verkligen bli kul att springa där till sommaren!

Efter ca 17-18 km var den enda vätske-kontrollen där det serverades mackor, dricka, choklad, chips, bananer och kanske något mer jag missade. Blev inte många foto för jag var rädd fingrarna skulle frysa till is om jag tog av mig vantarna.

Som så ofta får man följe med några, tappar den, kommer i fatt, tappar, kommer i fatt men mest sprang jag själv. Hade verkligen velat ha Annas sällskap men hon blev krasslig och fick ställa in. Det är sånt jag brukar tänka på när det blir lite tjurigt med kalla fötter och händer. Att hur det än är så är det ett privilegium att få och kunna kuta lopp. Det fanns garanterat tusentals som hade velat byta med mig i dag. Även när jag slirade runt som mest. Märkligt nog trillade jag inte en enda gång men det var nära minst 837 gånger! Precis innan mål skulle man dessutom klättra över ett staket! Men det gick bra och jag kom i mål på ungefär den tiden jag trodde och först av damer över 50 år.

Jag är glad jag gjorde det men det vet i tusan om jag vill göra om det. I pm:et hade det stått att det skulle finnas varm dusch och mat efter men det stämde inte alls. Iskallt vatten var inget jag längtade efter att göra mig ren i och de få vego-pizzor de verkade ha beställt kom aldrig så länge vi var kvar. Det finns ju liksom en gräns för hur länge man kan vänta. Särskilt när man inte fått duscha…
Inte heller fick man någon finisher-gåva trots att det stod men jag lyckades få en liten fin skyffel eftersom jag frågade då jag såg alla andra hade fått. De var tydligen bara för de som anmält sig jättetidigt.

Så nej, de får inget högt betyg av mig. För 420 kr förväntar jag mig att det som står i inbjudan gäller. Eller har jag bara ovanligt höga krav?

Tack och lov hade Anders följt med som chaffis. (Han roade sig dock med annat medan jag plaskade omkring.) Skönt att slippa köra hem ensam i busvädret!

Nu har jag både duschat och fått mat i magen så ordningen är återställd. Tror inte heller jag behöver ta några extra rundor för att få tillräckligt med steg i dag.

Kram från Ingmarie

Lättövertalad

När det gäller äventyr är jag oftast lättövertalad och när bästa Anna frågar är det tydligen ännu lättare att få mig att säga ja. För någon vecka sedan skickade hon en länk till detta loppet som jag redan tidigare tänkt var både på tok för långt just nu plus att det skulle ställa till problem med jobbschemat. Samtidigt så ville jag ju egentligen både få ett rejält långpass och uppleva nya miljöer.

Äventyrsvirus är tydligen lika envisa som de där vinterbadsvirusen… När det planterat sig så ger dig sig inte!
Så jag lyckades på något vis ändra om mitt schema och knipa en plats. Att det inte kommer bli “frozen” som i kallt, hårt, frostigt såg vi ganska snart. Faktum är att jag var nära på att ställa in eftersom prognosen visade snudd på snöstorm. Ta mig genom 3 mil skulle nog funkat men jag ska ju ta mig både dit och hem också utan att riskera att hamna på jobbet. (Dvs sjukan/IVA.)
Nu visar det dock bara regn, regn och ännu mer regn med några få plusgrader och jag är rädd för att jag kommer förvandlas till ett stelfruset russin innan jag är i mål. OM jag kommer i mål. Det står dock ingen maxtid så bara jag hinner runt innan mörkret så kanske det går. Målet är att ta mig i mål och förhoppningsvis ha en extra trevlig dag i skogen! Att det råkar bli med nummerlapp ser jag mest som ett bonus för då får jag snitslad bana, service på vägen och dusch efter.

Jag ser i alla fall fram emot det och har laddat med att jaga modem i stora gallerian, bli intervjuad en första gång för ett program, simma ett riktigt bra pass, leta kläder/värmefilt/första förband så jag förhoppningsvis klarar mig utan frostskador i morgon, kört ett virtuellt Body Balance-pass, leta gardinstänger och badat i havet. Kan berätta att det är väldigt mörkt där utan pannlampa men också väldigt fridfullt, mysigt och härligt!

Kram från Ingmarie

 

Ventilen

Många timmars jobbrace är över för några dagar. Kan inte låta bli att tycka att det är lite skönt. “Det är mycket nu” som man säger men det är inte pga covid. Inte direkt i alla fall men tyvärr påverkar de negativa effekterna av alla injektioner som tagits. Förstår fortfarande inte att även Pfizers stoppas. Nu erkänner man också att testerna inte är helt tillförlitliga. Dvs det vi “foliehattar” sagt hela tiden och det är alltså det man baserat hela den sk pandemin på. En definition WHO lite lägligt ändrade på strax före svininfluensan. Liksom definitionen av vaccin. (De sk covidvaccinen är ju inga  vanliga vaccin utan genterapi.) Svininfluense-vaccinet stoppades ganska snabbt när biverkningarna kom fram men ändå blev skadorna stora för många människor. Hittills har över 100 000 biverkningsrapporter inkommit på mRNA injektionerna bara i Sverige vilket är tusenfalt mer än vad som är acceptabelt för vilket läkemedel som helst i normala fall. Ändå fortsätter man pusha på. Sjukt! Nu har man dock “plötsligt” ändrat sig till att det är ffa de över 65 år som ska ta…. De flesta har nu också fattat att det inte skyddar varken mot smitta eller att smittas. Inte heller mot svår sjukdom och död. Något som bl.a FHM har påstått men nu nekar till att ha sagt. Det finns dock sparat som bevis och journalisten Per Schapiro beskriver allt väldigt bra här.
Jag kan skriva spaltkilometer om detta bedrägeri och experiment som är på väg att avslöjas som kanske den största lögnen i världshistorien men jag nöjer mig här för det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Jag är bara så sjukt trött på denna hysteri, alla lögner, sveket, osämjan och allt elände injektionerna, restriktionerna, tvånget och munblöjorna ställer till med att jag tydligen behövde skriva av mig lite…

Utan träningen hade jag antagligen hanterat detta ännu sämre. Den är min ventil som ger energi och lugn på samma gång. I går blev det riktigt bra intervaller i solsken. 30 st 30-30 sek och eftersom jag hade spring i benen och lite bråttom hem blev det även 10 min. tröskel.

I dag var det inte riktigt lika varken soligt eller snabbt. Men det är ju också det som är tjusningen med löpning, eller hur? Inget pass är det andra likt. Lugnt och stillsamt i skogen och vid havet i regn under grå himmel blev det.

Regnet hade slutat när jag klev av bussen och månen kämpade bakom molnen. Stor och fin gatlampa när den fick en chans!

Kram från Ingmarie

 

Mina låtsaskompisar

När jag var liten hade jag massor av låtsaskompisar. Både “svenska” och “utländska”. Det var nog dock bara jag och den där utländska kompisen som förstod språket. Haha!

Grejen är att jag fortfarande har låtsaskompisar fast på en storbildsskärm. De snackar med mig (på “riktig” engelska) och peppar mig till att köra hårdare, snabbare, mer och längre. Jag går på det varje gång. Inbillar mig att instruktörerna är där, att de pratar till just mig och ser om jag maskar. Jo jag vet, jag är som sagt var både lättroad och lättlurad men i detta sammanhanget är det enbart positivt! Det gör att jag blir plaskblöt av svett och får ben som spagetti efteråt.

Kram från Ingmarie

 

 

De första 2023

Jag älskar att springa från A till B. Det blir liksom ett öäventyr även om jag vet vart jag ska/ hur det ser ut. I dag visste jag hur halva vägen var men resten var outforskat. Anders parkerade vid Fårabäck och jag sprang först dit och sen en runda i skogen där. Jag kan konstatera att “vår” skog är en guldklimp i jämförelse, att det är skönt med medvind när det blåser så man nästan lyfter, att det kan vara lika varmt första januari som på midsommar, att kusten kan vara smärtsamt vacker, att tuffa intervaller + tung styrka ger trötta ben och att tallksog skyddar extremt mycket mot vinden.

En ovanlig syn men den sista dryga kilometern till bilen höll vi faktiskt sällskap!

Naturligtvis ville jag bada också så här på årets första dag och jag råkar vara ledig. Ofattbart nog hittade vi en vik på Landön där det var lä! Kolla färgerna! Nästan så man tror det är på låtsas men det är det inte.

Vårt hem börjar också ta mer och mer form. När vi fått (betalat) Halmstad-lyan och får bort det som ska dit kommer allt bli ännu bättre!

Hur började du ditt 2023?

Kram från Ingmarie

Gott slut och Gott Nytt!

Gott slut på 2022 och Gott Nytt 2023!
🌟🌟🌟🌟
Detta året har varit mestadels snällt mot mig och jag hoppas få ännu ett år på vår jord. Några planer har jag men mest ska jag bara låta livet hända.❣️
Dvs lite som detta året men ännu mer. Kanske verkar det flummigt men för mig funkar det att inte ha allt för inrutat. Jag behöver flexibilitet och möjlighet att göra spontana grejer. Min magkänsla brukar leda mig rätt när jag verkligen lyssnar på den.
I dag hade jag bestämt intervaller. 6 x 5 min men det blev visst 8 bara för att det var så skoj! Med denna omgivning är det tydligen lätt hänt för det är inte första gången det blir mer än tänkt. Haha!
För att utnyttja energin drog jag direkt till gymet. Jag gillar det stället men det är inte som min favvo-SoFo, det finns nog inget som kan slå det, men det funkar utmärkt att trötta ut sig på.
Årets sista bad blev tre. Kunde inte låta bli. Havet alltså, det är ändå något speciellt med det! Snart har jag också testat alla stegarna på bryggan!
Hoppas du haft ett bra 2022 och får en fin start på 2023!
Kram från Ingmarie

Så här (illa) kan det bli

När man sovit max tre timmar, jobbat som en dopad gnu hela dagen, simmat och vattenlöpt, tja då blir resultatet typ så här….

Men hela helgen är jag ledig och jag ska fira både 2022 års sista dag och 2023 första dag ordentligt. Tjohoo!

Vad ska du hitta på?

Kram från Ingmarie

SL 6 och havsgupp

Om man startar från vårt hus, tar hela Skåneledens SL 6 runt Åhus så får man 19 ljuva kilometrar. Det går att vandra men jag föredrar ju som du vet att springa. Den går på stigar, asfalt och lite, lite sand. Man passerar djup tallskog, ängar, golfbanan, nybyggda hus, gamla hus, en miljon (nåja) grindar, öppna fält, hagar, kullerstensgator i byn, havet och dess små hytter. Några få korta snuttar är “tråkiga” (vid en stor väg t ex) men 98% är rena vackerhetsruset. Även när det blåser motvind.

Den är mest platt men några små gupp har den och jag fick t o m uppleva lite sol trots att SMHI sa regn hela dagen. (Älskar när de har fel på det hållet!) Mina nya skor skötte sig förresten perfekt! Vilken skillnad mot de andra blankslitna. Fullkomligt studsade fram!

I dag var det tre dagar sen jag badade sist så min bad-tarm skrek på mig. Då är det bara att lyda. Härligt som alltid. Guppade runt i vågorna en bra stund innan jag kände mig nöjd. Nu hoppas jag att jag är tillräckligt laddad för bra sömn och ett sånt där (hemskt) dagpass igen i morgon.

Kram från Ingmarie

Fridag = lekdag

Det blev lite extra sent från jobbet i går så det blev därmed lite extra sent upp i morse. Men man hinner en hel del ändå!

Intervaller och gym t.ex. Körde 16 x 2 min. med 1 min gå/joggvila på lilla eljusslingan. För ovanlighetens skull var det en till som körde och jag gjorde som jag brukade när någon annan kör samtidigt som mig. Jag hejar några uppmuntrande ord. Fick inte ens en blick i gensvar! Alltså hur trött jag än är på en intervall så hejar någon på mig kan jag/man alltid pressa fram ett leende, ett tack eller i alla fall en liten höjning av handen.

Antingen var hen döv eller så bara väldigt ouppfostrad och tog sig själv på för stort allvar. Tyvärr tror jag det sistnämnda eftersom hen stod och pratade med någon innan hen körde i gång. Trist för även om personen nu trodde jag bara var en gammal lallare som inte visste något om löpning (haha) så kan man vara trevlig tillbaka. Eller hur?

Nåja. Benen var pigga men det känns som jag liksom har klistrigt damm i lungorna efter munblöjorna som jag beskrev för någon dag sedan.. Vilket jag antagligen även har…

En timme på gymet blev det också med fokus ben och spänst. Benen kommer vara möra i morgon…

Och alltid rörlighet

Himla tur att min skobeställning kom i dag då för då kan jag i alla fall hoppas nya pjux hjälper trötta ben i morgon! (Mina distansskor är så slitna att det snart är hål under dem…)

Min lilla målarstudio är förresten klar sedan några dagar så nu kan jag äntligen måla igen. Som jag längtat! Den känns väldigt fin och bra för både skapandet och kreativiteten.

Kram från Ingmarie