Långasjönäs med några baksidor

Vi åkte till fina, fina Långasjönäs naturreservat. i Blekinge igen för vi tänkte att sen när vi flyttat så blir det ganska långt dit. Det var lika härligt som alltid att komma dit och jag och Anders valde att börja löpturen med 5ans spår tillsammans.

Nu är det ju ganska blött överallt och det visade sig att Anders är lite rädd för att blöta fötterna (!!!) medan jag bara klafsar vidare (det blir som swimrun men utan simning) och efter 27 stopp för att han skulle hitta torra partier fortsatte jag mitt klafsande själv. (Han blev sen såklart blöt om fötterna ändå…)

Det är ett perfekt ställe för all typ av löpning men kanske ffa för ett lugnt återhämtningspass. Terrängen är verkligen varierande och otroligt vacker. Jag glömmer liksom både tid och rum när jag är på sådana här ställen!

Det blev två timmar myslöpning på gul, mörkblå, ljusblå slingor och lite grusväg.

Och skorna, tja de blev ju som de blev.

Det som var lite tråkigt var att de håller på att avverka en massa skog där och det blir otroligt fula spår i naturen. Jag fattar att det nog finns en plan och ett behov men fordonens hjulspår är banne mig varken vackra eller springvänliga.

En annan tråkig sak var att någon/några tydligen tyckte det var roligt att vandalisera herrarnas bastu. Varför gör man en sån sak? Så vansinnigt onödigt!

Jag fick i alla fall badat i kanske det enda lilla hål som fanns i hela sjön.

Tyvärr har vårt favvoställe Mormors bakeri stängt ca en månad till så vi testade Golden Mug.
Jag var jättekaffesugen och sa säkert 5 gånger att jag ville ha kaffe till semlan och att vi skulle ha det + falafelrullen samtidigt.

Falafeln kom direkt och strax efter semlan men inget kaffe.

Falafeln var helt ok. Semlan var torr och tråkig och något kaffe fick jag inte. Mannen påstod att jag inte betalat för det men han kom ändå fram och sa att “du ville ha kaffe men det har du inte betalat för”. Fattar fortfarande inte hur det kunde bli så fel. Jag beställde, han tog betalt. Hur många gånger ska man liksom behöva säga att man vill ha kaffe? Så nej, jag kan inte rekommendera stället om man vill ha kaffe och semla.

Här var jag fortfarande hoppfull men jag är glad vi valde att dela på semlan…

Kram från Ingmarie

Är det åldern????

Ja inte vet jag vad som hände men plötsligt har benen blivit lite raska igen. Det var längesedan intervallerna gick så här “fort” (ja allt är ju såklart relativt) som i dag och ffa att de kändes så bra! Det liksom spritte i de och trots att de blev tröttare och tröttare, intervaller har ju den effekten, så fanns det tryck kvar.

3 x 5+3+1 min. med 1 minuts vila rakt igenom. Plus upp och nedjogg som vanligt förstås.

Men inte bara det! På gymet förvandlades jag till en människofärgad Hulken och lassade på och lassade på och lassade på. Jag hoppade, drog, lyfte och puttade så svetten rann och det var som om jag inte kunde bli trött. Det kommer säkert att straffa sig i morgon men det är då det. Att vara odödlig en hel dag är värd att vara halvdöd nästa dag för. Eller kanske flera dagar…

Sånt här ska såklart firas. Förutom med god mat så på mitt favvo-firarställe så som jag gillar att fira du vet…

Är det bara hälften så här bra som i dag att vara 58 så kommer det bli ett toppenår!

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

58 år!

Det känns som jag skrev lite om i går väldigt märkligt. Härligt men också lite läskigt. När man är 58 ska man väl liksom veta vad man vill med sitt liv, slagit lite rot och  ha lugnat ner sig en smula? Eller så är det tvärtom. Det är nu man verkligen kan balla ur, göra knasiga grejer och leva loppan för vem bryr sig egentligen?
Det jag lärt mig är att människor verkar tro att alla är intresserade av vad man själv gör men jag tror det är mest önsketänkande.
De flesta har fullt upp med sig själva och de som är närmast i ens liv och struntar fullständigt i vad andra gör. Eller vad tror du?

Min födelsedag har varit väldigt fin och (nästan) precis som jag ville ha den. Jag skriver nästan för helst hade jag velat ha sol och vindstilla men det har mest regnat och nu blåser det friskt. Igen. Visst har denna vintern hittills varit väldigt vild?

Det var åtminstone uppehåll i förmiddags så jag fick både springa och bada regnfritt. Stor kontrast mot i går både på land och i havet men lik väl otroligt härligt! Så länge det är is- och snöfritt står jag ut med det mesta vädermässigt.

Fredag betyder simtid med klubben och nu när jag äntligen kunde så passade jag såklart på!

Det har inte blivit en enda aktivitet med 58 i den men jag satsar på att klara av det när jag (förhoppningsvis) blir 60. Inbillar mig att det är enklare.

Framförallt satsar jag på att göra mitt 58e år riktigt roligt, utmanande, lärorikt, svettigt och spännande men också lugnt, vardagligt och öote lagom tråkigt. För det är så livet är och det är väl så det ska vara. Utan tråkigt kan man inte ha roligt, utan vardag kan man ine ha fest och utan lugn kan man inte ha fart.

Gillar du att fylla år?

Kram från Ingmarie

 

De sista som 57

Många verkar tycka att  födelsedagarna efter 30 mest är sorgligt och nästan som ett nederlag. Kanske för att för varje år så är det ett år närmare slutet. Jag tänker inte riktigt så även om jag såklart fattar att det är så. Det är inte “roligt” att bli äldre, rynkigare, långsammare, stelare och allt vad det nu kan vara men samtidigt så tycker jag det är härligt att få fortsätta vara med i livet. Alternativet är väldigt mycket sämre. Jag må vara just långsammare, stelare och rynkigare men jag är också lugnare, kunnigare, mer ödmjuk och starkare än innan. Det går alldeles utmärkt att fortsätta utvecklas och utmana sig själv trots att man blir äldre. Det går också alldeles utmärkt att strunta i den där åldern och bara leva som man vill, känner för och mår bra av. Tack och lov har ju det där förändrats en hel del. Man “måste” liksom inget bara för att man är i en viss ålder. Visst finns det vissa saker som det är en bäst-före-datum på men ärligt talat är det inte så många grejer.  (Jag tänker ffa ex på att skaffa barn eller försöka bli världmästare på 100 meter.)
Vill man något så kan man oftast oavsett födelseår.
För bara några generationer sedan var man ju rent av gammal när man var 50. Så är det ju knappast nu. Tvärtom!

I morgon blir jag 58 år. Det känns konstigt. Snart 60. Jag känner mig mer som 35-40. Åtminstone i sinnet. Kroppen är väl inte riktigt lika vass som då. Haha!
Men den hänger med och är i hyfsad form. Det är inte alltid den gillar det huvudet vill men faktum är att den ändå inte helprotesterar och det är gott nog för mig.
Att kuta två timmar efter gårdagens tuffa pass utan att tvärvägra är ex något jag är väldigt tacksam över att den ville. Fötterna ojar sig förvisso men det är förståeligt. Deras gener är inte de bästa och jag har lärt mig att acceptera och anpassa mig något sånär. Jag tog Skåneleden runt Åhus och det var så himla härligt att kunna kuta en hel runda utan att behöva riskera att halka eller att behöva slira i snö och modd. Hurra!

Vinden var emellanåt ganska kall men i solen och i lä kändes det som vår!

Dagen har ägnats åt flyttfix, kiropraktorbesök och måleri och denna sista dag som 57 åring avslutades på absolut bästa, vackraste och mäktigaste viset med ett månskensbad.

Jag önskar på riktigt att alla fick uppleva denna magi. Det är omöjligt att förklara så det måste verkligen upplevas.

Helt stilla, klart och djupt vatten, tyst och obeskrivbart vackert.

Kram från Ingmarie

Hurra-feelings

Det är inte ett dugg konstigt att jag hux flux fick feeling och ville springa intervaller och att jag dessutom gjorde fler än jag tänkt. Barmark alltså! Det gör underverk för (mitt) humör och min (livs) lust!

Inte ens regnet och vinden kunde ta lyckokänslan från mig. Som jag njöt! Eller ja så mycket man nu njuter av intervaller. haha. Men känslan var ok och jag toksprang verkligen inte utan blev helt enkelt bara så där svenskt lagom trött..

Om det var barmarken som även gjorde att crosstraining-passet gick bra vet jag inte men det gjorde det. Så där bra så jag tyckte det tog slut för fort. Roliga övningar och bra blandning.

Egentligen hade jag tänkt åka hem direkt efter det där passet men så blev det så där som vanligt. Bryggan, stegen och havet drog trots regn och halvstorm. Det blev ett perfekt avslut på en aktiv dag. På any day förresten. Finns absolut inget bättre sätt att släppa alla tankar och verkligen bara vara i nuet.

Och ja, jag var ensam där ute.

Kram från Ingmarie

Swimrun på land

Det är tur jag är van vid swimrun och känslan när man sätter fötterna i iskallt vatten för hela världen (nåja) har förvandlats till en skridskobana md inslag av isvattenpölar.

Ibland kom det några mycket små och korta strof av barmark där lyckan fullständigt svämmade över. Tänk när det är så överallt igen!

Ser du gruset!

Vår gata. Inte mycket till “halkbekämpning” här inte…

Jag slapp i alla fall regnet som SMHI spådde så det var åtminstone positivt. Alltid något.

Längtar du också efter vår och barmark?

Kram från Ingmarie

Behövs allt? Och några bra idéer

Det är nästan med livet som insats som man beger sig utanför dörren här nu. Isagatorna brer nämligen ut sig ända upp till vår trappa.
Eller så är det slirig modd med iskalla vattenpölar. Alltså jag är skeptisk till det här. Vad kan det möjligtvis göra och ha för nytta? Behövs det över huvudtaget?

Det tog 18 evigheter att slira till och från gymet i går. Så där så jag nästan började fundera på att börja med tyngdlyftning eller hopprep i stället. Nästan. Jag är så pass gammal att jag ju vet att det kommer bli vår, barmark, sol och grönt i år också.

Efter jobbet var det riktigt läskigt och jag var faktiskt rädd för att jag skulle behöva åka tut-tut bilen in med spräckt skalle. Eller åtminstone ett brutet ben. Simma i dag var därför ett extra bra val!

För att inte tala om hur himla bra ide det var att hänga med våra vänner! Gofika och sen bio på coola Roxy biografen. Där sitter man i bekväma fåtöljer, blir serverad kaffe och te i pausen och man kan beställa både vin och mat om man är sugen. Filmen “The Holdovers” var en riktig pärla. Rekommenderas!

Kram från Ingmarie

100% fredagsmys

Det blåste friskt på bästkusten i dag men jag var ändå sugen på “Prinsen” Jag skriver “ändå” för blåst i Halmstad betyder garanterat mycket vind utmed havet. Det är liksom inte frågan om om det blåser utan snarare från vilket håll och hur mycket.

Det var motvindsväggen direkt. Tänkte att jag tar mig åtminstone till Grötvik för där kan man vända upp in i skogen och sen tillbaka igen. Jag slirade och stretade på men hur det än var så tänkte jag mest på hur fint där är!

Väl i Grötvik kommer det en asfaltsraka och ha motvind där är en kamp både med att ta sig fram och med att hålla sig på benen. Det var också där mitt ansikte helt frös till is. Det var nästan tur jag sprang solo för jag hade inte kunnat säga många ord.

Jag vet inte vad som flög i mig där. Kanske förståndet flög bort för jag fortsatte. Tyckte att till Tylösand kunde jag ju kuta och sen ta cykelvägen hem i medvinden.

Vid handikappbadet börjar backarna. De är jobbiga i vanliga fall och blir inte direkt enklare av modd, is och vind. Men utsikten och omgivningen slår även mjölksyrestinna ben.

I Tylösand var det lika öde som det är full rulle där på sommaren. Det blev också medvind och cykelbanan lockade inte alls så jag fortsatte resten av Prinsen. Det gäller att passa på när kroppen och huvudet är med och det inte fanns någon klocktid att passa. Faktum är att det är just den biten mellan Tylösand och Möllegård som jag gillar allra mest.  Isformationerna förändrade allt så det såg helt annorlunda ut mot när det är grönt.

Efter Möllegård blev det vägar och cykelbanor ner till havet igen och det var tur det var medvind för benen var ganska trötta. 2,5 timme senare kunde jag låsa upp ytterdörren och stappla upp till 4e våningen. (Jo där finns hiss men jag har som princip att bara ta den, eller någon annan hiss, om jag har packning.)
Dusch och mat sen promenad till tåget. Det är ju fredag så även om jag jobbar i morgon och klockan var efter 15 så slog jag till med en kaffe. Kl 15 är min kaffegräns om jag vill kunna sova så kanske jag ångrar mig. Men gott var det!

Resan flöt på bra ända till Hässleholm. Där blev det strul och som vanligt får man ingen info. Men jag kom hem. Hann bara in, lämna väskan och sen ut igen för detta drog! Som att vara i en saga!

Stegen var lite isig igen men det funkade fint.

Det fina var att det nu finns ett alternativ för någon har plogat upp en fin väg genom isen, snön och tången rakt ner i havet! Det finns t o m ett hjärta i isen. Kan du se det?

Nu sitter jag i fåtöljen med benen i högläge och jag tänker inte ta några onödiga steg resten av kvällen. Detta borde ju liksom räcka för i dag.

Kram från Ingmarie

Solskensdag på alla sätt och vis

Ja jag har träningsvärk sen i går. Massor! Mest i överkroppen men även benen. Det värsta satte dock inte in förrän nu i kväll och det blev väl kanske inte bättre av att jag fick för mig att jag skulle köra intervaller i morse..

En stor fördel med att kunna ett ställe är att man (oftast) vet var det är bäst att springa beroende på väder och vind. Trapporna och backarna på Galgberget funkar oftast bra men jag var mer sugen på kort med lite fart. Typ 20 x 60-30 sekunder. Nu är det också så himla bra att vi har kvar ett regemente här som behöver kunna köra på vägarna på berget så därför är de prioriterade vid snöröjning. Själva rundan är asfalt och jag har haft den som intervallrunda oräkneliga gånger förr i tiden när det var lite mer fart i benen så jag kan den både utan och innan. 80-90 % var perfekt och resten helt ok.

Det var inte jättelättsprunget men jag kände mig märkligt nog både pigg och stark! Det kanske var bra att blåsa ut hela kroppen dagen innan?

Efter det där satt det hur bra som helst med lunch och jag hade bästa sällskapet av mamma, Ulf och lillebror. Så mysigt!

Brunchbaren är verkligen ett mysigt ställe med väldigt god mat och trevlig personal. Jag hade dock gärna velat ha lite mer mat. Är det bara jag som tycker portionerna blir mindre och mindre trots att priserna stiger?

Sen var det det där badviruset som helt tog över skallen igen. Cyklade ner till småbåtshamnen efter tips om en badstege där och jag hittade den! Men det var helt omöjligt att bada. Isen vek sig inte en millimeter trots att jag stampade allt vad jag kunde.

Vada ut från västra stranden till Danmark (det är vansinnigt långgrunt) lockade inte men var ett alternativ men då kom jag på snilleblixten att fråga i en Fb-grupp om någon kanske skulle bada och jag kunde tigga skjuts. Det var det och vilka quinnor alltså! Lite läskigt var det att åka med främlingar men jag tänkte att om man gått med i en kallbadsgrupp kan man ju inte vara helt psykopat. haha

Vi fick en helt makalöst trevlig stund tillsammans och har redan planerat för fler. Fb har sina fördelar!

Jag älskar verkligen det här att vara i hemstaden varannan vecka och det enda “måste” jag har är torsdagens jobb på Sats. Det är å andra sidan så skoj att jag mest tycker jag är ledig. Tänk att få betalt för att ha roligt och se till så att andra blir både snortrötta (Indoor running) och sovtrötta (Yin yoga).