Himmel & helvete

I princip ingen träning är väl särskilt lustfylld när det går trögt och tungt och i princip all träning är det väl när det flyter på och är lätt men jag tror banne mig simning är där det märks mest oavsett åt ”vilket håll” det är.

Är det trögt så är det ett mindre helvete att ta sig igenom ett pass. Det finns ju liksom inte ens något att titta på för att distrahera skallen. Dessutom ska man försöka att andas utan att drunkna.
Men när simningen känns bra och lätt då är det som att vara i himmelriket. Tiden stannar, kroppen är viktlös och både andningen och rytmen sköter sig själv.
Som i dag.

 

Kram från Ingmarie

Finskogar

Det är verkligen en lyx att ha två fina ställen lättillgängliga och där båda bjuder på magisk (löp-)natur.

Galgberget må vara mindre än Pålsjöskogen men den är lika magisk !😍 Jag lullar mest runt utan planer just nu och det är jätteskönt för jag varken vill eller pallar pressa mig ännu mer för tillfället. Men det vänder garanterat för det gör det alltid förr eller senare.

På gymet kan jag ta i lite mer men jag maxar bara om jag har lust. Det hade jag inte i dag.🤪

Har också ätit jättegod lunch hos mamma , Ulf och sötaste Sheila. Hon vet verkligen hur man smälter hjärtan!

Nu är jag hemma igen och det är (också) jättehärligt!

Kram från Ingmarie

På vift

Jag började dagen i skogen hemmavid. Lika vackert i dag som i går.

Tåget (som höll tiden!) tog mig till Halmstad och benen resten av vägen till Brooktorpsgården där det blev både god mat och många härliga timmar tillsammans med mina fina och härliga kusiner. Det är en ynnest att få ha dem i mitt liv.

Benen och cykeln tog mig sen även till Galleri 70 för att bl.a fixa inför ett event och för att njuta av allt det vackra som finns där. Om du är i närheten så kan du komma inom och även se några av mina tavlor.

Kram från Ingmarie

 

Färger

Våren och ffa sommaren är mina årstider men jag får ju lov att säga att höstens färger är makalöst vackra! Extra bra blir det när solen skiner och jag har tid för en sprada efteråt.

I ärlighetens namn tog jag hojjen till havet för att samtidigt hinna fixa med lite andra grejer så det var väl egentligen ingen riktig sprada. Havet var i alla fall underbart och vattnet så där klart så jag såg varenda sandkorn trots att det guppade en hel del.

Kanske är det för alla dessa färger som naturen bjuder på som mitt måleri just nu är ännu färgrikare? Roligt är det i alla fall! Om det ”blir” något återstår som alltid att se.

Det enda tråkiga just nu är väl att det mörknar snabbare och snabbare. Om jag inte missminner mig helt var det hyfsat ljust när jag cuyklade hem från Hot yogan förra veckan men i dag var det kolsvart.

Kram från Ingmarie

Det blev inget äventyr

Jag skrev i går att jag skulle på ett annat slags äventyr. Well, vi kan väl säga som så att så blidde det inte.

Det blidde jobb i stället. Extra länge..

Äventyret finns tack och lov kvar och jag hann med både ett besök hos bästa Rebecca och ett simpass så även om det inte blev en lika rolig måndag som det var tänkt så blev det ändå helt ok.

Kram från Ingmarie

Skåneleds-äventyrslöpning

Jag älskar att kuta från A till B. Särskilt om det är på en ny plats och jag verkligen inte vet vad som väntar.

Skåneleden har enormt många sådana varianter och man behöver absolut inte följa exakt från en starpunkt till en annan utan kan bygga ihop lite hur man vill. Det gjorde jag i dag.
Jag vet inte ens vad det heter där jag startade men det var någonstans mellan Lannamärket och Hulrugered på en liten, liten landsväg.

Början var lätt och på asfalt men efter några kilometer svängde leden av in på en grusväg genom skogen.

Efter ytterligare några kilometer började det svåra med såp-hala spång blandat med gegga, lera, rötter och en massa löv som gjorde att jag inte såg vad som fanns under. Där gick det om möjligt ännu långsammare än vad jag trodde var möjligt. haha

För en gång skull tyckte jag det var himmelriket att komma ut på asfalt igen och även om mina fötter inte älskar det så funkade det ok hela vägen. Något har hänt sen jag var hos Bodywork-Martin första gången. Min plan är att fortsätta men det är lite knepigt att få ihop schemat.. Hur som helst, vägen och vyerna var makalöst vackra och solen värmed så mycket att tröjan åkte av. I oktober!

Målet var Båstad hamn för att möta Anders som valde att gå i dag och för att .. ja du vet vad.

Båstad må vara en metropol under sommaren men nu är den det då inte. Vi hittade dock Knut Jöns café som var öppet och som fixade oss varsin go-macka så vi fick hungern stillad.

Efter en kort men ack så ljuvlig tupplur på soffan hemma drog vi till gymet och jag vet inte om det var Båstad-luften, mackan eller den där mini-siestan som gjorde det men jag gick bananas i nästan en timme bland vikterna inklusive lite extra yoga-moves innan jag tyckte det fick räcka.

I morgon väntar ett helt annat äventyr!

Kram från Ingmarie

Inte som planerat

Egentligen skulle jag (och Anders) ha kutat mitt favvolopp Åhus Trailrun i dag men av diverse anledningar valde jag/vi att avstå. Det var verkligen inget enkelt beslut men absolut det rätta.

Men istället för att sitta hemma och deppa begav vi oss ut på upptäcktsfärd i närområdena och vilka upptäckter det blev!

Vi började i Jordbodalen som är ett hyfsat stort naturområde mellan all bebyggelse. Naturen är otroligt omväxlande med allt från träbroar och dammar till några mindre vattenfall och dramatiska branter där berggrunden syns tydligt.

Några kilometer bort via en ganska tråkig transportsträcka ligger Ramlösa Brunnspark.

Den är förmodligen mest känd för att det är här källan till Ramlösa mineralvatten finns.
Brunnsdrickningen i Ramlösa brunnspark invigdes på Karl XII:s födelsedag den 17 juni 1707. Under de närmaste åren blev Ramlösa brunn, under Johan Jacob Döbelius ledning, alltmer känd och hälsobrunnen utvecklades snart till en av de mera kända i landet.

Parken förklarades som byggnadsminne 1973 och är en unik och levande brunnsmiljö med byggnader, landskapspark, planteringar, källor, en ravin med skogspark och promenadstråk. Det järnhaltiga vattnet har sipprat fram ur bergen i hundratals, kanske tusentals, år. Länge hade dalgången där källan ligger rykte om sig att vara tillhåll för rövare och det var ingen som vågade sig dit. I slutet av 1600-talet upptäcktes det att källan var bra för hälsan och Ramlösas era som brunnsort startade. Idag finns många av de vackra byggnaderna kvar från källans storhetstid i början av 1800-talet. Gångarna i parken kantas av vackra blommor, alléer med gamla träd och en lekpark.

Skåneleden är en av lederna som går här igenom så det är enkelt att ta sig dit till fots!

På vägen tillbaka tog jag en lite annan väg och en extra loop bara för att jag hade lust!
Långsamt och inte särskilt långt men med en bättre känsla än på länge.

Sen vet du ju vid detta laget hur det blir när jag har sprungit och är nära havet…

Testade Råå havsbad och vilken pärla! Finns ett fint litet ”hus” med väggar, tak och bänkar (jag är inte så bortskämd..) och vid stegen har man satt en cykelkorg för att lägga sina grejer så de inte blåser bort. Genialt!

Några kilometer bort ligger Gantofta och Rååns dalgång där vi var i slutet på augusti. Där finns också Cafe Dalstugan som inte liknar något annat cafe vi varit på. Coolt, roligt, mysigt, trevligt, häpnandsväckande och med jättegod soppa och bröd. Finns annat också att mumsa i sig men våra magar blev för fulla för att testa våfflorna/pajerna/kakorna.

Så du ser, det blev en väldigt bra dag trots allt. Jag har varit ledsen men sen gäller det att fokusera på det positiva som trots allt (nästan) alltid finns.

Hur och vad gör du när du inte kan göra det du velat och planerat?

Kram från Ingmarie

När det flyter

Sådana här dagar alltså! När precis allt flyter som smältande smör, då är det banne mig extra lätt att både simma, jobba och att leva.

För ovanlighetens skull var det precis lagom att göra på jobbet i dag och jag kunde t o m gå hem 5 minuter tidigare! Sånt händer typ lika ofta som jag vinner på Triss så fatta hur förvånad jag varit hela kvällen!

Simpasset hade samma flyt (!!!) och jag ville inte sluta. Så himla härligt!

Kram från Ingmarie

Inget varar för evigt

Mina ben har förvandlats till två blyklumpar som fastnat i tjära. Att kuta är segare än segt men jag tror mig veta varför så det är bara att acceptera, åtgärda det som går att åtgärdas och lita på att det vänder. Skogen är i alla fall vacker och ger energi oavsett hur långsamt det går framåt. Blev korta turer både i går innan jobbet och i dag på ledig dag.

Det som dock är lite märkligt är att att all annan träning går bra och på gymet är benen verkligen inte varken trötta, sega eller klena. Samtidigt så vet jag ju att löpning är väldigt mycket mer energikrävande än de flesta andra grejer jag gör.

På en ledig dag finns det även tid att fylla på med energi både i min lilla målar-atelje och i havet. Så obeskrivbart tacksam för båda!

När det är segt och tungt av en eller annan anledning så gäller det att påminna sig om att inget, inte ens eländet, varar för evigt.
Så det tänker jag nu.

Kram från Ingmarie