Author: Ingmarie

Olika variationer

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågorna;
– hur långt springer du varje gång?
– är det inte tråkigt och enformigt?
– vad tänker du på när du springer?

Jag kan förstå att man undrar men det är ändå obegripliga frågor. För mig är löpning så otroligt varierande och inget pass är det andra likt. I går blev det distans och i dag intervaller. Olika fart, olika längd och olika platser. Ibland tänker jag på allt och inget, ibland löser jag problem och ibland tänker jag inte alls.

Egentligen är få saker särskilt enformiga i mitt liv. Det är ju ett val man gör tänker jag. I går jobbade jag och det är väl typ allt utom just enformigt. I dag har jag varit ledig och vi har bl.a varit på en liten utflykt norrut för att vidga våra vyer. Sverige är vackert och det finns många ställen jag kan tänka mig att bo på. Men också en del där jag skulle få snudd på panik om jag skulle bo.

F.ö kan jag berätta att det nu verkligen kan kallas kallsim.

Undrar förresten om Puzzel fattar hur söt och rolig hon är? (Förutom när hon väcker oss på nätterna vill säga…)

Kram från Ingmarie

 

Nästan som en startlista

Mitt jobb är lite som startlistan inför ett lopp. Det kan se bra ut på pappret med klara resultat men sen blir det helt annat i verkligheten. För saker händer och det är levande människor som springer. Inte några maskiner eller robotar.

Samma sak på mitt jobb. Det är människor det handlar om. Inga standardiserade program som tar si och så lång tid. Patienterna kan ha svår smärta, blöda, få blodtrycksfall eller för högt blodtryck, hjärtflimmer/fladder, må illa, få snedtändning, bli förvirrade, ha svårt att vakna, andnöd, slangar och infarter sluta fungera, kan inte kissa, få elektrolytrubbningar osv osv. Vår planering kan verka superbra på pappret (eller snarare i datorn) men sen är det alltid saker som händer och inget blir som man tänkt sig. Det är på något vis ”charmen” med denna typ av jobb, att aldrig riktigt veta, och man måste gilla att vara i ett halvständigt kaos. I dag var inget undantag… Men förr eller senare är jobb-passet slut och man får lämna över till nästa gäng.

Simningen är enklare på det viset. Man gör det som står på pappret och det enda som kan variera är väl egentligen känslan..

I dag var det ett tufft program men jag hade Åsa som sällskap och det var längesedan ett simpass kändes så kort! Tycker bara vi började sen var vi klara. Visst är det fascinerande!

Kram från Ingmarie

Älskar torsdagar!

Torsdagar är mina fun-days! De ser i princip likadana ut varje vecka.
Då tar jag lite sovmorgon, yogar och mediterar, käkar frukost i lugn och ro innan dagens första träning. I dag blev det en fin löptur i skogen inkl. sprada.

Efter lunch och en kort powernap (älskar powernaps!) drar jag till SoFo-gymet. Först för en timmes svettandes med PT-Rafael. Det är fokus ben, ben, ben och ännu mer ben just nu. Tufft som attan men också sjukt skoj! Träningsvärken i morgon och några dagar framåt ingår…

Nästan direkt efter har jag egen Indoor running-klass och även om jag inte maxar så mesar jag inte. Är det (svett)fest-torsdag så är det!

Sen är det hem, dusch, mat, kattmys och soffhäng som gäller!

Vilken är din fun-day?

Kram från Ingmarie

Dubbelt (ofashionabel)

Dubbelpass av The Trip betyder dubbelt jobbigt, dubbelt kul och dubbelt svettigt. Två olika banor och två olika instruktörer så absolut ingen risk att bli uttråkad. Förresten tveksam till om det går oavsett…🥳

Passen är på Sats Stureplan och jag är allt lite udda som inte kommer dit, och går därifrån, med märkes-dräkt, högklackat, make-up, stylat hår och med någon snordyr väska. Mina träningskläder och slitna kasse funkar dock utmärkt.🤪

F.ö säger jag det ännu en gång. Alla borde ha en egen Guru-Danne! 😍🙏🏻  Nya insikter och nya planer och ffa ny motivation!

Kram från Ingmarie

Slöar lite

Det här att bara softa omkring efter långlopp är himla fint ändå! I alla fall några dagar! Typ 3-4. Slösprang helt kravlöst i finskogen och avslutade med lite yoga ute innan jobbet. Jättehärligt!

Min träning är i princip alltid kravlös men för mig är det viktigt att då och då helt släppa fokus och ha noll planer. Dagar då jag bara vaknar och känner efter vad jag är sugen på att göra.

Hade förresten medarbetarsamtal med min chef i dag. Kändes väldigt bra och jag är oerhört tacksam över att ha just den chefen. Alla våra, vi har fem till, är fantastiska vilket jag vet inte är någon som helst självklarhet eller ens alltid så vanligt. 😱

Jag hade bytt jobb direkt om min chef varit dålig.

Kram från Ingmarie

 

2020 års julklapp

Den som spar den har heter det ju. Förra julen fick vi presentkort på jobbet där vi kunde välja bland en massa olika grejer. Allt från ljusstakar och köksvågar till lakan och väskor.  Jag valde massage men det var först i dag jag utnyttjade den. Faktum är att det var ju egentligen alldeles väldigt perfekt! Mina ben känns förvisso oförklarligt pigga och fräscha men det blev en fin belöning till dem för att de alltid ställer upp! Jag borde helt klart göra det där oftare. Bara för att det är så skönt! I alla fall den typen av massage jag fick i dag. SPA-massage. Hur behagligt som helst!

Jag hade fintröjan på mig på gymet och jag tror banne mig den gav mig dubbel kraft! Allt gick lekande lätt!

Samma med simningen!

Och jag fattar (som så ofta) ingenting om hur kroppen är funtad. Eller är det månen som påverkar? Den är i alla fall vansinnigt vacker och enormt starkt lysande!

Brukar/brukade du få julklapp av ditt jobb?

Kram från Ingmarie

 

Omotiverad

Jag hade verkligen inte tänkt springa i dag efter gårdagens äventyr.. Planen var i stället att simma innan jobbet. Perfekt aktivitet (bl.a) för ömma fötter. Men när städningen var klar och solen fortfar sken så kunde jag bara inte motivera mig till att kånka med mig alla grejer för att trängas i en bassäng.

Så jag snörade på mig löparskorna och lufsade runt en runda i skogen.

Denna roliga dök upp! Ingen aning om vem som gjort den.

Benen kändes riktigt bra! Fötterna också! Undra vad som hänt under natten. Eller busade de bara med mig i går för att pannbenet skulle få sig en utmaning? 🙄

Enda jag känner av är att jag varit en smula sovtrött. Men det har (som vanligt) inte varit någon risk att somna på jobbet…😳🤪

Kram från Ingmarie

SUM 2021

Hittills i år har alla de lopp jag kutat varit roliga och känts bra men som med det mesta så varar inte ens det för evigt. Dagens, och årets, SUM 50 km var en hiskeligt tung och tuff historia. Jag minns faktiskt inte när jag tog mig fram så här långsamt sist! Om man kan göra PB i störst tidsskillnad mellan två lopp så gjorde jag det i dag. (Alltid något…)

Banan är tuff med mycket svår teknisk trail, lera och gegga, slir, klättring, snåriga kalhygge och backar men det är också långa partier med grusvägar, en del asfalt och snubbelfria stigar. Första energistationen kommer efter ca 18,5 km men sen kommer de tätt. Totalt 5 st välfyllda med bullar, choklad, chips, dricka, bananer och saltgurka. På den näst sista kan man t o m få sin cola spetsad!

 

Det var inget fel på min energi men mina fötter gjorde fruktansvärt ont precis hela tiden och det blev ju inte direkt bättre av all sten och alla rötter de tvingades springa på. (Du som sett hur de ser ut förstår varför..) Det fanns absolut noll power i benen och det var liksom bara allmänt trögt. Det hjälpte inte att vädret var perfekt och banan vacker men det underlättade helt klart. Det här loppet var utan tvekan ett av mina jobbigaste någonsin och det handlade enbart om pannben, vilja och till viss del erfarenhet. Det var ju inte första gången jag upplevde den här känslan menar jag och även om det var slitsamt så var det inget jag skulle dö av. Inte heller var det några röda smärt-lampor som blinkade så att bryta fanns inte på världskartan. Vilket jag är en smula stolt över att jag inte gjorde faktiskt. Jag kom i mål, fick medalj och  t-shirt och jag kom inte ens sist! Haha!

Belöningen, förutom dusch och fika, var ett dopp i fina Rudan.

Bästa Kajsa var snäll och väntade in mig (hon är en odödlig traildrottning som alltid presterar när det gäller) så jag fick verkligen bästa sällskapet hem. Väl hemma hade världens bästa sambo fixat med mat. Så lyxigt! Och ja, man får ha medaljen på sig när man äter efter att ha sprungit långt.

Tror förresten inte jag behöver gå något extra varv runt huset för att få ihop stegen i dag…

Kram från Ingmarie

När man tror fel

Fredag morgon vid kl 7.30 en regnig och småblåsig kall oktober. Då trodde jag det skulle vara jättelugnt på Eriksdalsbadet. Men tji fick jag! Det var full rulle både i och ovan bassäng-vattnet. T o m bastun efteråt var välfylld! 😳

Det kanske är så alla fredagar? Har nämligen aldrig testat denna fredags-tiden förrän i dag men nästa gång ska jag i alla fall inte gissa på egen bana och gott om plats.🤪

Jag trodde fel om jobbet också. Studiedag för anestesin betyder färre operationssalar vilket betyder minskat flöde och färre post-op patienter. Men det behöver inte betyda att det är extra lugnt. Som alltid räcker det att det är en till två knepiga fall som kräver mycket resurser för att man ska ha mer än fullt upp.

Men jag kunde sluta i tid! T o m fem minuter tidigare! Något jag absolut inte heller trodde gör det har typ aldrig hänt på just 10-18 passet. 😀

Kanske borde köpa en Triss-lott..🤪

F ö är en av dessa lampor månen. Det kanske man inte heller kan tro?🤩

I morgon ska jag göra något jag heller inte trodde jag skulle. Men jag vet ju å andra sidan inte ännu om jag klarar hela vägen….

Kram från Ingmarie