En ledig fredag med fint väder. Såklart jag ville vara ute och såklart jag ville springa lite längre. Jag visste dock inte varken var eller hur långt. Inte ens när jag stack ut. Tänkte att jag bestämmer efter hand och eftersom jag inte hade någon som helst tid att passa och ett sommarkort som gör att jag reser ”gratis” i hela Skåne så kände jag mig oerhört fri!
Började i Pålsjöskogen och tog mig upp mot Maria Park och sen till Laröd. Där har jag alltid tagit vänster ner mot havet men i dag valde jag höger in mot landet i stället.
Någonstans djupt in i hjärnan hade en liten idé och önskan om att korsa hela Kullahalvön fastnat och när det händer så sitter det fast hårdare än om jag använt Proxylim. Samtidigt visste jag att om jag väl tagit höger i Allerum så fanns det ingen återvändo och inte ens en buss.
Jag tog inte höger. Jag sprang faktiskt rakt fram. Av misstag. För jag ville ta höger. Jag ville prova springa hela vägen till Ångelholm. Både för att se hur det såg ut och för att testa hur mycket fötterna skulle protestera.
Så jag vände och svängde norrut.
Det var många väldigt långa rakor och mycket asfalt. Enda gruset, förutom i början, var en halv evighetslång raka utmed järnvägsspåret. I motvind…
Två gånger fick jag stanna för att fylla på vatten. Båda gångerna från snälla människor som var ute i sina trädgårdar. Man får inte vara blyg när man springer på ödsliga vägar och det samtidigt plötsligt blivit riktigt sommarvärme för en dag.
Förutom många raksträckor var det också många roliga skyltar, magiskt vackra ängar, oräkneliga kor och hästar, öde vägar, öde hus, pampiga gårdar och både racercyklister och långfärdscyklister men noll (!) andra löpare.
När jag korsade 112an mellan Tånga och Utvälinge hade fötterna protesterat av och till en bra stund men nu blev de jättearga på mig. Mitt vänsterben också. Men med ”bara” 7-8 km kvar ville jag verkligen inte stanna. Det hade förresten inte hjälpt för då hade jag fått vänta till kvällen när Anders hade kunnat hämta mig. Så jag gnetade på. Sprang fel en gång men sen såg jag den! Ängelholms tågstation!
Efter 34 km nådde jag mitt mål!
Fötterna och vänsterbenet var varken gladare eller surare och helt ärligt hade jag nog kunnat lite till om jag hade velat men jag var väldigt nöjd där. Jag hade hoppats att det skulle finnas en Pressbyrå eller liknande på stationen men det var lika öde som en nedlagd bensinmack. Det bra var dock att jag behövde bara vänta 15 minuter på tåget och ytterligare 30 minuter senare hade jag både kommit fram till Helsingborg, sterssköpt en macka och satt på bussen hem.
Men i stället för att chilla i lyan resten av dagen tog jag direkt hojen ner till havet. Det är ju nedförsbacke dit och efter att ha plaskat omkring en bra stund var jag som ny igen och uppförsbacken tillbaka kändes precis som vanligt.
En mycket bra fredag och jag tror jag somnar ovaggad.
Kram från Ingmarie