En annan slags dag

Märkligt hur olika man kan känna sig från en dag till en annan och hur olika det mesta kan vara bara från en dag till en annan.

I går var jag absolut inte spring-sugen, benen ville nästan inte ens cykla till bassängen, men i dag var det precis tvärtom. Spring i benen och lätt steg. I alla fall till de sista intervallerna. Men det är väl så det ska vara. Man vill ju liksom inte bli trött varken för tidigt eller för sent.

20 x 1 min. med 30 sek vila + upp- och nedjogg.

På hemvägen såg jag förresten denna nya fina skylt!

Det var extra tur att benen var pigga just i dag för i motsats till gårdagens lugna jobbpass så var dagen det motsatta. Tror jag satte nytt rekord i att äta snabbt….

Kram från Ingmarie

Dålig merit

Första gångerna jag var på Åhus Kantarellbad så trodde jag att det var jag som var ovanligt klen för jag tyckte det var så förbenat kallt i vattnet. Tog flera timmar innan jag tinat upp och slutat skaka. Jag  kortade t o m ner simtiden till slut för det blev liksom för obehagligt.

Sen ”kom jag på” att jag kunde ha swimrun-dräkten vilket hjälpte en del men jag fryser fortfarande gräsligt mycket efter bara 1500 meter. Numera vet jag att jag inte är ensam om att tycka det är lite väl svalt. Just denna bassäng är tydligen lite ”känd” för det. En dålig merit om du frågar mig! Inte helt omöjligt det är därför jag alltid har haft egen bana….

Men jag blev snabbt varm på jobbet så nu är ordningen återställd för denna gången. Kanske kan man önska att de åtminstone investerar i en bastu där om de nu inte kan/vill höja vattentempen…

Kram från Ingmarie

Åhus-Bromölla

Som du vet är jag inte överförtjust i Skånetrafiken men de har åtminstone en väldans bra grej. Sommarkortet! Mellan 15 juni och 15 augusti får man åka precis hur mycket som helst i hela länet för lite över 800 kr. Kanske inte låter så billigt men kollar man vad ordinarie priser är så inser man att det är ett kap. Jag betalar massor varje månad bara för att ta mig till och från jobbet så detta kortet är guld värt för mig.
Inte bara för att jag ska jobba utan ffa för att jag har en helt annan möjlighet att göra A till B-löparäventyr.

Egentligen hade jag inga planer på det men av någon anledning dök tanken upp att jag skulle kunna springa till Sölvesborg. Sen kom jag på att det ligger ju i Blekinge så efter ny koll på kartan bestämde jag mig för Bromölla. Det extra bra var att där gick buss/tåg varje halvtimme tillbaka till Kristianstad och sen hem.

Det går att bara följa cykelbanan hela vägen men bara tanken fick mig att dö tråkdöden. Nu var den vägen jag tog inte jordens roligaste hela tiden  men det visste jag inte innan utan var lyckligt omedveten.

Första biten sprang jag genom skogen och över/genom hela Rinkaby skjutfält. Enda orosmomentet där var korna men de befann sig långt bort så jag slapp sprinta. (De har tydligen sitt sommarbete på hela fältet.)

Vannebergavägen är låååång och raaaaaak och väldans enkel att följa och den går ända till.. just det – Vanneberga. Men den är förvånansvärt fin för att vara så rak.

Mitt flow avbröts tvärt när jag såg en stor hund mitt på vägen som gick mot mig. Springa ut på åkrarna var inget alternativ och hade högst troligt inte hjälpt om hen velat äta mig, vända ville jag inte så jag började helt enkelt gå och pratade som jag brukar med hundar. Om det var därför eller om den bara var snäll eller tyckte jag såg för seg ut vet jag inte, den var väldigt ”svårläst”, men jag fick i alla fall gå förbi. Precis när jag började springa dök en till upp och den var inte glad. Visade tänderna, reste ragg och morrade högt.
Tvärstopp igen. Men jag fortsatte gå långsamt, långsamt framåt med en sned blick bakåt. Jag var beredd att ta av mig västen som skydd men hunden stannade där den var. Efter ett par hundra meter såg jag att den gick tillbaka och jag vågade kuta igen.
Det där var såklart inte ok att detta hände, man ska kunna springa/gå på en allmän väg utan att riskera bli överfallen, men jag hade ingen som helst lust att stanna och riskera något för att skälla på ägaren.
Fast jag vet ju vilket hus det är…

Nåja, det gick ju bra. Inget värre än rejäla störtskurar och galna vindar hände efter det där. Det var mycket väder om jag säger så.

Efter Vanneberga, som verkligen är en liten håla, kommer Trolle Ljungby som förvisso är litet men vansinnigt fint med sin kyrka, sina gårdar och sitt slott.

Tog denna bilden för att komma ihåg att kolla upp stället!

Efter ytterligare några regnskurar blandat med stekande sol så sprang jag under E22 men missade var den ”riktiga” cykelbanan gick och hamnade istället på en flera kilometer lång raka på en 80-väg. Not so fun. Särskilt inte när jag såg cykelbanan på andra sidan järnvägen. (Inbrottssäkra staket så nej, det gick inte att gena över.) Just då ångrade jag nästan att jag inte hade tagit tråkvägen..
Men jag hade i alla fall medvind!
Efter ytterligare några omvägar kom jag till första målet.
Badet!

Det blåste vågor på Ivösjon men det var så härligt att få plaska där en stund. Hade hela stället för mig själv! Vad är det för fel på folk? Varför badar de inte?

Sista kilometrarna till stationen var en smula stappliga till en början men sen i full fart när jag insåg jag kunde hinna med ”bästa” bussen. Dvs den som gick snabbast hem. (Egentligen 2 olika men med bra förbindelser.)

Tack och lov var det nästan tomt på bussen så jag kunde byta tröja osedd. Dock hann jag inte köpa kaffe så det sög rejält i den tarmen när jag kom hem!

Så här blev rutten. Ca 25 km.

Lite mat senare, och innan ännu en tomt-koll, (ja vi kollar som sagt var runt på alternativ) så hann jag med ett bra gympass också!

Kram från Ingmarie

 

Slut på drönarlivet

Så ar ledigheten slut för denna gången men det kommer snart en ny så det kändes inte allt för betungande att dra på lanstings-dressen. Dessutom hade vi en förvånansvärt lugn kväll så det blev en riktig mjukstart!

Jag hade laddat tillsammans med Glenn & Co, du vet de där virtuella instruktörerna som jag tror att jag känner, och svettats ner både min och grannarnas platser. Nu var det dock bara jag i hela salen så ingen annan stackare behövde ducka för stänket.

Kram från Ingmarie

På (om)väg

Vi ”behövde” åka till IKEA igen men för att göra det hela mycket roligare (jag vet att det är både en lyx och ett privilegium att ”behöva” åka dit men jag ljuger om jag säger att jag tycker det är ”skoj”) så passade vi på att köra en omväg för att testa några ställen vi aldrig varit på.

Alltså vilka pärlor det finns!

Vi började med Friluftsanläggningen i Tågaröd. Ett ställe jag inte visste fanns förrän i dag då jag hittade det på Google. Förutom jättefina spår så finns det ett utegym, en klubbstuga med fin (öppen) toalett, massor av uteplatser att sitta vid och stor informations-tavla inklusive gratis kartor. (Sånt går Anders igång på!) Men inte en enda mer än vi var där på hela tiden! Hade vi missat något stort event? Var det något fel på stället? Sov alla? Många frågor som vi fortfarande inte har några svar på för det är högst märkligt! Detta stället rockar!

Spåren är extremt välmarkerade, även när man springer åt ”fel” håll, och de var så fina att jag till slut var tvungen ge mig själv foto-förbud för att ö h t komma vidare.

Vädret var lika varierande som spåren. Regn och sol (jackan åkte av och på oräkneliga gånger), trail, grusvägar, upp och ner.  Tiden bara försvann!

Anders valde att gå och var lika fascinerad. Ett guldställe! Flera timmar senare åkte vi vidare till nästa lilla pärla. (Också ett ställe jag inte visste fanns förrän jag hittade det på Google.)
Breanäs badplats ligger bara en liten åktur från Tågaröd och precis lagom till vi skulle i, och upp, regnade det men vem bryr sig? Vi skulle ju ändå bli (ännu mer) blöta. Dessutom var det ju varmare i vattnet än på land!

Ser du Anders?

 

Sista stoppet innan det stora varuhuset blev Cafe Kronan i Lönsboda.

Också tack vare Google och i ärlighetens namn ett telefonsamtal för vem vill komma till ett ställe som inte har vego? Kronan hade inte bara flera rätter att välja på utan var även jättemysigt och hade supertrevlig personal. Många plus!

Efter allt det där härliga var det en baggis att överleva det som var slutmålet.

Kram från Ingmarie

Dubbelt hårt

Det här är inte en fejk-bild för jag var på riktigt så trött efter intervallerna att jag var tvungen sätta mig ner en stund.

Men de där 4 x (5-3-1) minutrarna kändes rackarns bra så jag var också sjukt nöjd!

Nu var det dock inte slut där. Jag försöker ju verkligen pulsera min träning genom att köra hårt de dagar det är menat och sen superlugnt de andra dagarna. Dvs ytterst få ”mellanmjölkspass”. Rätt eller fel vet jag inte men jag tror att det kan vara bra för mig.
Hur som helst, det blev ett bra pass på gymet så nu är snudd på varenda muskel mosad. Passade också på att köra lite extra yoga. Alltid rätt!

På vägen hem tog jag rundan mot havet. Helt otroligt hur det drar i mig! Eller inte för hur kan man inte älska alla dess skiftningar?

Helt ärligt har jag inte bara roat mig på det här viset i dag. Jag har även städat, tvättat, handlat, lagat mat, letat efter en superliten mojäng till en gardin-anordning vi har men monterade fel (hittade inte den..) och strukit gardiner som nu ligger och väntar på att få en fungerande anordning..
Har man inte jobb så skaffar man sig tydligen. haha

Kram från Ingmarie

Slut på denna resan

Nu är vi hemma i Åhus igen och resan hit flöt på så bra att vi fortfarande är i någon slags chock. Haha! Skånetrafiken kan tydligen lyckas ….
Förutom det vanliga när man kommer hem efter en resa oavsett längd, packa upp/handla/vädra/läsa posten, så har jag varit på Kantarellbadet och simmat. Svalt som vanligt men det är å andra sidan bättre än kallt och definitivt bättre än ingen simning alls!

Köpenhamn var verkligen en höjdare och allt har varit obeskrivbart bättre än jag kunde både önska och drömma om. (Utom möjligtvis boendet…)
Det är något med Danmark som alltid tilltalat mig (har varit där en del genom åren) men jag har svårt att sätta fingret på det. Norge har däremot inte ”det” för mig. Intressant det där, eller hur?
Jag upplever det som att Danmark och dess invånare är trevligare, snällare och liksom vänligare. Tycker också att det överlag är renare, lugnare och mysigare!
(Jo jag vet att vi var lediga och att det är annorlunda då men jag har varit ledig både i Stockholm, NY, Chicago, LA, Wien m.fl städer och ffa länder så det är inte det.)
Enda lilla negativa är väl att det är smått omöjligt att begripa det där med siffrorna och att det röks mer.. Helt klart är deras husväggar i alla fall ett föredöme!

Kram från Ingmarie

Köpenhamn dag 3

Det härliga med att vara ledig är att man inte behöver planera så himla mycket utan ta det lite som det kommer eller ändra på ursprungsplanen utan att hela tiden kolla på klockan.

Vår plan var att jag och Ulrika skulle ses och kuta till Copen Hill, möta upp Anders och min amerikanske vän Sam som också är här, bada och äta någonstans. Allt det där blev det men även så mycket mer.

Vägen till Copenhill är mestadels utmed vattnet förbi båtar i alla dess storlekar, de gamla industrilokalerna som nu är hippa kontor och butiker och vi tog även en tur runt Operahuset för att uppleva dess storhet.

Copen Hill syns på långt håll och är egentligen ganska ful. Det är en stor byggnad som de gjort en skidbacke på men även en enorm klättervägg (jag hade a-l-d-r-i-g ens velat testa den för jag fick svindel bara av att kolla!), ett café och en slags ”trapp/sten-bana” man kan springa upp för.

Ser du klätterväggen?

Starten

Betongtrapporna är ojämna och sjukt jobbiga att ta sig uppför. Vad jag/vi då inte visste var att vi skulle hitta ännu fler bara några stenkast därifrån..

Väl uppe har man en makalös utsikt över hela Köpenhamn och ända bort till bron och Sverige.

Av en händelse hade jag zoomat in Google maps och hittat något som heter ”Himmeltrappan”. Enl. Google skulle den vara stängd men det hade jag missat och tur var väl det för det var den inte.
Detta var galet mycket coolare än backen! Och ja, vi sprang även alla dessa trapporna upp som inte tar slut där bilden tar slut!

Trappan är vid en biobränslebyggnad och är dekorerad med 7449 eucalyptus-stammar.

Badet hade jag och Ulrika hittat av en händelse på vägen dit. Finns inte på Google maps kan jag avslöja så inte lönt du letar. Helt underbart och vi, dvs jag och Ulrika, var i flera gånger.

 

Vid detta laget var vi rejält hungriga och det var med nöd och näppe vi klarade oss de där kilometrarna till matställena vid Inderhavs-bron.

Helt klart värt att traska dit för!

Kaffet tog vi på andra sidan bron och det var även där vi sa hej då till både Sam och Ulrika. Jag kände mig både oerhört glad och väldigt, väldigt ledsen för helst hade jag velat fortsätta hänga med dem en oräknelig tid framöver. Så mycket prat, upplevelser och skratt på en och samma dag är sällsynt!

Jag och Anders fortsatte till ”Runda Tornet” som är en av de kända byggnaderna i staden. 7,5 gånger går man runt tornet på ”spiral-rampen”. En gång i tiden ska bl.a den ryske tsaren har ridit här och den danske kungen åkt med häst och vagn. Historierna är minsta sagt många! Utsikten är hur som helst fantastiskt och stället helt klart värt ett besök!

Allra längst upp finns ett litet observatorium

Klockan hade hunnit bli nästan 18 innan jag var på gymet och jag hade verkligen inga förväntningar på att det skulle kännas bra men tji fick jag. Det gick kalas!

Kram från Ingmarie

Köpenhamn dag 2

Alltså jag är så himla glad ock tacksam över att vara här att det liksom inte finns ord.

Gårdagen var ju en riktig höjdare och det har tydligen smittat av sig på denna dag.

Först intervaller med Ulrika i fina Faelledparken. En oas! Som en liten Central Park men med mer plats. Hur bra som helst!

Tillbaka i lyan så köpte vi med oss mat och tog oss till en annan liten pärla. Svanemöllestranden. En liten strand med en stor trä-pir som var perfekt både för picknick och att bara slappa på.

Och simning! Ulrika dök upp som en räddande ängel med extra badmössa och goggels (mina låg fint kvar i lyan…) för jag hade nog gråtit längtans-tårar om jag hade missat detta!

Dagen avslutades först med mysig promenad på Assistens kyrkogård. Kan kanske låta både makabert och groteskt men dels älskar jag kyrkogårdar, tycker de är fridfulla, och dels är denna väldigt speciell och annorlunda. Här är det ok både att springa intervaller, ha picknick och gå med hundar. Allt sker respektfullt så det känns absolut inte ovärdigt.

Ulrika hade sen fixat supergod mat till oss som vi avnjöt under flera timmar i den mysiga innergården. Så lyxigt att det är galet!

Det kan bli svårt för morgondagen att slå allt detta men jag skulle ändå på något vis inte bli förvånad för Köpenhamn är unikt!

Kram från Ingmarie

Köpenhamn dag 1

Bästa sättet att upptäcka en ny plats på är onekligen springandes. Man får se mycket på kort tid samtidigt som man upplever både, ljud, lukter och väder.
Vi lämnade mini-lyan efter frukost med en halv plan.

Den halvan var Kastellet, den lilla havefrun, Amalienborg och Frederiks kirke. Är man turist så är man och mest kände vi det vid havefrun. Verkligen helt galet hur vissa grejer/platser kan bli så stora attraktioner medan andra minst lika coola inte blir det. Kastellet är f.ö ett jättefint och bra ställe att kuta på!

Ser du Anders? 🙂

Jag fortsatte lite själv när Anders svängde av hemåt och kollade även in  gulliga Nyhavn, Inderhavsbroen och Sats. Ja de sistnämnda finns även här så jag var ju liksom ”tvungen” att passa på!

Men sen blev det bara promenad. Efter go-fika tillsammans med Ulrika och Johnny.

Vi gick till Ströget och genom hela det till Tivoli och Centralstationen. Hemåt blev det via Gammelstrand och Kungens nytorv.

Men det var inte slut på traskandet där för sen kom det som är orsaken att vi skulle hit. Konserten med Depeche Mode!! Vi hängde på låset och köpte biljetter samma dag de släpptes i höstas så detta är extremt lång-planerat!

I ärlighetens namn gick vi bara till konserten och tog metron hem. Det blev tillräckligt många steg ändå i dag. Plus dans! DM levererade magi precis som de andra gångerna vi sett dem. Denna gången var det ju dock utan Andy Fletcher som gått bort så på något vis kändes det extra stort. Vi är så galet nöjda över att ha fått uppleva detta!

Kram från Ingmarie