Author: Ingmarie

Nattsudd

Att nattjobba är egentligen inga problem för mig. I alla fall inte före och under tiden. Dagen innan är åtminstone inte jag helt ”ledig” för jag både vill och behöver förbereda mig genom att sova/vila några timmar innan. Eftersom jag älskar powernaps, särskilt förlängda och liksom ”legala” sådana, så är den biten en baggis. Bäst blir det när jag hållit igång hela dagen och varit ute mycket. Som i går. Löpning, trädgårdspyssel, bad och cykeltur. Förresten helt otroligt vilken variation miljön här runt omkring bjuder på! Det är väl i princip bara några rejäla backar som saknas men å andra sidan kan sandlöpning ge snudd på liknande känsla som en brant uppförsbacke… Havet börjar också kännas småljummet. Åtminstone mycket varmare än baden jag gjorde i Stockholm!

Oftast är jag sen ganska pigg hela natten med undantag vid kl 4-5 kanske. Det finns en anledning till varför de kallas vargtimmarna antar jag och jag skulle inte vilja göra ett intelligenstest då! haha!

När dagpersonalen kommer är jag nästan som piggast men sen går det utför rasande fort och det är mest ett under att jag kommer på rätt buss, hoppar av vid rätt busshållsplats och inte somnar på cykeln…

Jag somnar omedelbums jag lägger mig men vaknar efter några timmar för att blåsan håller på att sprängas. Händer aldrig på natten! Ibland somnar jag inte om och ibland, som i dag, är det tur jag ställt klockan för annars hade jag sovit fortfarande. (Bra såklart om man ska köra flera nätter men inte så bra om man bara ska jobba en natt.)
Du som någon gång varit jetlegad (eller bakis) vet hur det känns efter ett nattpass så det är där någonstans jag är just nu. Det finns i princip bara ett sätt att mildra den är (förutom att sova ordentligt natten efter) att träna och hålla i gång. Jag har t ex simmat, handlat, lagat mat och tvättat. Simningen gick märkligt nog galet bra!

Kram från Ingmarie

Man ska inte tro på allt man ser

Efter städning och innan jobbet så var jag en sväng på gymet. Ett ganska ”normalt” pass för mig med övningar för hela kroppen.

Klockan tyckte dock att efter det där skulle jag göra så här:

70 timmar är ju flera evigheter! Jag undrar även hur i all sin dar den kom fram till just den siffran och inte till ex 72 så det blev jämna dygn? Tycker det låter skumt så jag väljer att lyssna på mig själv. Dvs det blir inte som klockan tycker. Däremot hade jag gärna haft 70 timmars vila från jobbet! Men det lär inte heller hända…

Kram från Ingmarie

 

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa ”gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta ”mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

Frysfritt

Det är som alltid. När solen och värmen kommer vaknar hela jag till liv igen. Ja alltså jag är ju vid liv annars också men nu börjar min tid. Precis allt blir enklare, roligare och mer lustfyllt. (Förutom möjligtvis städning…)
bara det här att slippa alla kläder, kunna sitta ute och äta, plantera, ha dörren öppen, se hur naturen spirar, höra fåglarna och slippa frysa!

Eller förresten, lite har jag faktiskt frusit i dag.

Det var inte på gymet.

Inte heller när jag cyklade vidare till havet för ett bad. (Som f.ö blev mitt i en filminspelning! Dock utan att jag fastnade.)

Nej, enda gången jag frusit, eller snarare känt mig lite kall, var på simningen. haha. Snacka om att vara klen.. Men kul var det!

jag hoppas och tror detta var en bra laddningsdag för morgondagens äventyr!

Kram från Ingmarie

Hemma!

Stockholm är fint och det är mycket möjligt vi flyttar dit igen men just nu känns det skönt att åter vara tillbaka i fina Åhus!
Innan jag gick på tåget hann jag med en riktig nostalgirunda i Nackareservatet inklusive Hammarbybacken och en sprada i Sickla-sjön. Vet verkligen inte varför men jag älskar den där sophögs-backen!

En annan grej jag hann med var ännu nytt besök hos tandis för att vara säker på att käken är ok och just nu är den tack och lov det! Han är verkligen världens bästa! Det är väl också därför han är hovleverantör.
Tågresan gick fint. Hann t o m ett tidigare tåg från Hässleholm. Tur förresten att jag åkte hem i dag och inte i morgon med tanke på strejkvarningen.

 

Kram från Ingmarie

Pingisboll i munnen

När jag vaknade i morse var det som jag hade en halv pingisboll under tungan. Yrkesskadad som jag är såg jag framför mig hur den svällde, jag skulle få svårt att andas, blev tvungen att åka in till akuten, blev intuberad, förd till  IVA och sen typ död….

Nu blev det, som du förstår, inte riktigt så illa.

När jag varit uppe ett tag minskade svullnaden men tandis ville kolla så det blev ett nytt besök. Troligtvis var det en inre blödning plus inflammation som orsakade det hela vilket tydligen inte var helt oväntat med tanke på hur de grävt i mitt stackars käkben i går… Jag var mest lättad över att inte behöva gå igenom mer skärande.

Efter ett sånt här ingrepp finns alltid risk för blödning så dagens löptur blev en extremt lugn historia. Tog mig bort till Årstaviken och runt den för om det hade hänt något så hade det garanterat varit någon som kunnat hjälpa mig. (Det är i princip aldrig folktomt där.)
Lite segt men ändå härligt!

När jag sprang förbi ”min” brygga var det omöjligt att inte sprada. För den som undrar så är det 8-9 grader i vattnet nu.

På något vis har jag traskat/sprungit över 31 000 steg i dag och en hel del av dem blev tillsammans med Kari. När jag bodde här sprang vi alltid när vi sågs. Nu går och äter vi. Haha. Blev en fin runda runt de fantastiska kolonistugorna. Lyllos de som har en lott där för det är makalöst vackert och fridfullt.

Maten blev på Nemnem. Vietnamesiskt med massor av vego att välja på och supergott! Rekommenderas verkligen!

I morgon ska jag hem igen och det känns väldigt bra! Nästa besök hit blir i augusti men först ska jag ha en lång härlig sommar i söder!

Kram från Ingmarie

Äntligen över

Man ska väl egentligen inte önska man var i framtiden, det är ju liksom på något vis som att önska sig närmare livets slut, men jag har längtat efter just denna stund. Den när jag nu på kvällen sitter i soffan och operationen är gjord. Det gick ”bra” rent tekniskt sett. Jag vet också att jag högst troligt inte lider av benskörhet för käkbenet är tydligen stenhårt. Haha! Men nästan två timmar tog det så nu har jag inte bara träningsvärk i kroppen sen i går utan även i hela käften. Tur i alla fall att det finns bedövningsmedel och painkillers! Ännu så länge har jag inte heller behövt ta till de extra suddarna för att stoppa någon blödning. Hurra!

Nu är det bara två enklare ingrepp till innan det förhoppningsvis är helt klart. Jag hade tydligen glömt det för trodde det skulle bli klart i dag. Minnet alltså… Men det är väl kanske tur att man inte kommer i håg obehagligheter allt för länge…

Dagen har varit väldigt lugn och jag har på något vis lyckats välja de allra bästa boost-bitarna.

Bara vara i solen bland körsbärsträden gör åtminstone mig på bättre humör!

Hänga med bästa Lisa är också en garanterad glädje-boost. Hon är så jättegravid att vår poolrun hade kunnat sluta med BB-besök. Nu blev det inte så utan vi fick tid för massor av härligt snack.

Avslutningsvis har jag varit hos världens bästa Guru-Danne. Säger det igen. Alla borde ha en sån som honom. Besöket var välbehövligt och som alltid när jag träffat honom blir jag full av ny energi och inspiration.

Kram från Ingmarie

 

Maxat!

I morgon lär jag behöva ta det lugnt efter käk-operationen så därför har jag gjort mitt bästa för att både bli trött och för att få en rejäl träningsvärk. Om jag inte lyckats efter dagens övningar så kommer jag aldrig mer ha ömma muskler för så här blev det:

  • Löpintervaller. 3 x (5-3-1) minuter. Körde i mina gamla hoods och nu förstår jag varför jag varit hyfsat stark i backar. Hade helt glömt hur många där är! Passet gick si så där, det var liksom trögt, men vädret var fint och energin bra!
  • Nästan direkt efter blev det ett Prf Advance på Sats Sjöstaden. Har aldrig kört just den varianten och kan konstatera att den var väldans nyttig! Hade sällskap av bästa Kajsa men på något vis pratade vi så mycket (efteråt) att det blev klent med bilder. Det märks att hon varit flitig på styrkepassen för hon är grymt stark! Jag måste/vill verkligen hitta liknande klasser hemmavid för jag inte bara behöver det utan även för att det är superskoj och jätteviktigt!
    Mest önskar jag förstås att Sats öppnar ett nytt center i Åhus. Eller Kristianstad. Och/eller sponsrar mig med ett livslångt kort för lång och trogen tjänst. Hehe

  • Eftersom jag älskar Sats, skäms inte ens över att säga det, så blev det ett till på mitt SoFo-favvogym  MA Circuit har jag kört oräkneliga gånger men eftersom det alltid är nya övningar så tröttnar man aldrig! Däremot blir man lika glad, lycklig och trött varje gång.
  • Utesims-premiären var verkligen inte jobbig. Mer som en härlig grej att göra mellan passen. Fortfarande kallt och jag frös så jag skakade ett bra tag efteråt men när jag la mig i solen och värmen kom tillbaka i kroppen så somnade jag minsann en stund. Underbart!


    Har jag förresten berättat att jag är körsbärsträdsblom-tokig? Förhoppningsvis får jag en dröm i uppfyllelse inom en vecka men tills dess njuter jag av alla här!


    Kram från Ingmarie

Närmare och närmare

Jag har äntligen jobbat klart denna extra intensiva period och är nu ledig en hel vecka tack vare det utan att behöva ta semester en endaste dag! Eller sjukskriva mig… På tisdag ska jag nämligen göra den där käkoperationen som bestämdes redan i september förra året efter att jag gjort den förra operationen. Minns inte hur många det har blivit totalt men nu hoppas jag verkligen det blir den sista ever!
Jag fasar för det samtidigt som jag vill ha det gjort. Försöker att inte tänka ”värsta scenariot” men det är svårt nu när jag vet att det där som ”aldrig ska hända” hände mig. (En implantats-skruv gick rakt av så de fick bända upp benet…)

Så från lugna ljuva Åhus och löpturerna där de senaste dagarna är jag via en riktigt behaglig tågresa åter i vår huvudstad.

Känns lika märkligt som förra gången att komma hit. 13 år bodde vi ju här och jag kan inte säga att jag inte vill bo här igen för det finns otroligt många fördelar med att ha sin adress i 08a land. Samtidigt så älskar jag närheten till havet, tallskogarna, tystnaden, lugnet och närheten till allt. Skåne är fantastiskt och jag har så otroligt mycket kvar att upptäcka där. Redan nästa lördag har vi planerat in ett rejält äventyr men det är då det. Här har jag planerat in roliga saker varje dag för att det trots allt ska bli några bra dagar. Mitt boende visade sig också vara en (dyr) tio-poängare! Själva operationen går på någon slags garanti men alla resor och boende får jag betala själv. Svider i kassan men alternativet att inte få detta gjort är trots allt sämre….

Kram från Ingmarie