Author: Ingmarie
Fredagskyla
Åtminstone jag är naiv nog att tro att man ska slippa vantar 5/5 men oj vad fel jag hade! Mina fingrar var totalt obrukbara efter dagens Hitta ut-äventyr äventyr i Furuboda. Det blåste is-vindar och vid havet blev jag helt sandblästrad. Försökte tänka att det ju var som en gratis peeling men det var inte helt enkelt att övertyga mig om jag säger så…
Men det är ruskigt fint där och allt utom platt. Sandbackarna är inte att leka med! Eller jo, det är de men de suger musten ur benen. Helt klart ett av mina favvo-områden här!
Jag är dock evigt tacksam att jag inte behövde fippla med någon bilnyckel när jag var klar för mina fingrar hade helt enkelt inte klarat av det. (Räcker man tar i bildörren och har nyckeln i fickan så låser den upp sig.)
Inte en enda gång tänkte jag dock att jag skulle strunta i det och jag prickade minsann varenda kontroll! Även de svarta och fortfarande utan kompass.
Helt ärligt frös jag fortfarande när det var simdax men längtan efter klubbkompisarna, vattnet och passet var starkare. Så länge jag inte är stilla så håller jag mig åtminstone ljummen så för att inte börja hacka tänder allt för våldsamt fick jag se till att vi hade så kort vila som möjligt. Tur jag har pigga kompisar! Det gjorde också att passet gick lite fortare än vanligt, duschen extra lång och jag blev extra trött.
Hur är vädret hos dig?
Kram från Ingmarie
Månljus
Man får ju säga och tycka vad man vill om att knega sent men det är i alla fall bra coolt att få se denna när man (äntligen) kommer ut!
Vi har fortsatt väldigt mycket att göra. Att det går upp och ner tillhör men så här länge brukar en ”topp” inte vara enligt de som varit där länge. Jag hoppas verkligen det lugnar sig snart…
Men jag fick åtminstone ett bra pass på gymet innan och i morgon är jag ledig en hel dag!
Kram från Ingmarie
Oplanerat
Som du ju kanske vet så har jag sällan några spikade träningsplaner. Jag har en grundstruktur men exakt vad det blir vet jag oftast inte förrän några dagar innan beroende på hur jag jobbar, hur jag känner mig eller vad som lockar. Det är väl både bra och dåligt antar jag. Bra för jag är fri och gör som jag vill samtidigt som jag är bra på att lyssna på kroppen, men mindre bra om man verkligen vill uppnå ett specifikt resultat och mål.
Anledningen till att jag gör så här är för att jag haft mina år med minutiös planering och för att om det blir för mycket planering så stänger jag av från halsen och nedåt. Dvs jag är enbart i huvudet och struntar fullständigt i hur kroppen mår vilket förstås kan få ganska tråkiga konsekvenser.
I dag hade jag dock en plan. Gymet. Men så sa kroppen, vädret, hjärtat, känslan och skallen något helt annat så jag lyssnade och löd. Fem vinner ju liksom ganska enkelt över ett, eller hur?
Uppvärming, 30 minuter tröskel och nedjogg blev det och jag ångrade mig inte en millisekund. Bra känsla, underbart väder, fin natur och riktigt roligt.
Hur gör du? Planerar du din träning exakt och lång tid i förväg? Om ja, varför? Om inte, varför inte?
Kram från Ingmarie
Världspremiär!
Det är verkligen verkligen en världspremiär för det här har nämligen aldrig hänt innan i världshistorien varken för oss eller för platsen eller för möblerna!
Huset är ju nybyggt, möblerna nya och vi har aldrig suttit här och ätit förrän nu i kväll. Gissa om jag ser fram emot (förhoppningsvis) många härliga sommarkvällar här! Maten var förresten också ny. haha
Slå sig ner för att äta mat är extra härligt efter en ny aktiv (upptäckar)dag. I dag tog jag mig ännu lite längre bort och parkerade vid badriket.
För ovanlighetens skull hade jag en plan men den falerade redan efter tredje checkpointen för jag blev så himla sugen att fortsätta på Skåne- och Linnéleden. Lust och längtan ska man lyssna på anser jag så det blev en helt annan runda med fågeltorn, stormarknad (två kontroller finns vid ett stort shoppingcenter!), kohagar, lantgårdar, backar (!) , vattenland och asfaltsrakor i motvind.
Jag hade lätt kunnat fortsätta även den planerade rutten men samtidigt ville jag hinna simma innan kiropraktor-besöket. Beslutsångesten var inte nådig men simlängtan vann. Med facit i hand tror jag det var absolut rätt för det blev ett grymt bra och roligt pass. Goggle-ögonen hann precis försvinna till kiropraktorbesöket. Tror jag…
Kram från Ingmarie
I stället för en fest blev det en (annan) fest
Plötsligt hände det! Ledig och fint väder! Då får man slå på stort. Särskilt när de ordinarie planerna som jag sett fram emot jättelänge blev inställda. Egentligen skulle vi nämligen haft finbesök av bästa Anna och Fredrik men Anders är lite klen (läs har en mancold) så det fick skjutas på framtiden.
Kanske det är därför allt flutit på så himla bra i dag? Som plåster på såren.
Jag tog mig till Ekenabben för att börja leta checkpoints. Förr i tiden var det tydligen där man höll till för att festa men numera är det en jättefin plats för både vandring, picknick och fågelskådning! Snacka om häftiga kontraster! Tänk om det är så det blir på Stureplan i framtiden?
Eftersom jag är en smula kass på att bedöma avstånd så betar jag bara av de checkpoints som syns i närheten av där jag är. Dvs en livsfarlig metod om man vill ha ork över till annat efteråt.
Jag tog den ena efter den andra. Sprang jämte gigantiska ekar, förbi hästhagar, på snirkliga stigar, över broar och nedfallna träd, tog en extrasväng på en vacker grusväg bara för att jag var nyfiken, passerade ryttare på häst och plötsligt var jag mitt i stan!
Springa i stan när det är hyfsat folktomt är ett bra sätt att verkligen se hur det ser ut och när jag kom till Tivoliparken fick jag uppleva både ett Första maj-tillställning, en hälsoträdgård och ett hönshus.
Sen begav mig tillbaka till bilen för jag hade annat jag också ville hinna. Enda negativa på hela rundan var att på två av kontrollerna så gick det inte att knappa in koderna och jag med universums kortaste minne trodde jag skulle komma ihåg dem för att prova senare. Jag kom i håg två av de fyra totala bokstäverna….
Men det ger mig en anledning att springa dit igen för det finns massor av ställen kvar att upptäcka och utforska! Har jag tur kanske ovan nämnda Anna vill med!
När jag fixat det jag skulle tog jag hojjen till byn för att köpa blommor. Jag lägger på tok för mycket pengar på det men de är vackra att se på och gör mig så glada. Visst är det ok då?
Är man i byn så kan man lätt ta svängen om havet också. Något annat vore ju liksom absolut otänkbart en dag som denna.
Medvind hem på det och dagen blev trots allt fulländad!
Kram från Ingmarie
Nu tar jag helg!
Kolla!
Blå, fin himmel, sol och (nästan) ljumna vindar hela helgen och jag är här. Såklart. Det var ju det där med att kolla mitt schema i stället för SMHI:s prognos…
Men vad är där att göra? Jag får bara gilla läget och hoppas på en fin måndag för nu börjar min ”helg”.
Jag ska ju heller inte gnälla allt för mycket för även om jag inte kunnat vara med på diverse aktiviteter just denna helgen så har jag ändå kunnat njuta lite av finvädret. Brukar dessutom tänka att jag får i alla fall gå hem när jag jobbat klart. De stackars patienterna däremot…
I går hann jag både städa, handla och springa i ”min” skog innan jobbet. Vet att jag sagt det innan men att ha detta inpå knuten är en ovärderlig lyx!
I dag valde jag gymet och sprang dit och hem. Som du vet gillar jag att styrketräna men helt ärligt tar det emot mer och mer att gå in när det är sol och härligt ute. Men stämmer det där med vädret och mitt schema lär jag kunna göra det på mina lediga dagar i sommar. haha
Och kolla här! Fortfarande lite ljust när jag lämnade jobbet! Plus att jag hann med en tidigare buss! Borde jag köpa en lott?
Kram från Ingmarie
Blomhav
Att jag glömde ta med en löparjacka gjorde tack och lov inget. I dag rök dessutom både långbrallor och vantar. Underbart!
Känner du förresten som mig att det är nu det händer? Den där tiden som är så vacker att man inte kan titta tillräckligt mycket på allt det fina. Om jag blir ett träd i mitt nästa liv vill jag bli en bok och blir jag en blomma vill jag bli en vitsippa för tänk så mycket glädje de sprider! Alla gillar väl liksom just bokträd och vitsippor?
På Galgberget är det stora hav av de vita små glädjespridarna.
Jag sprang omkring med ett härligt lyckopirr i magen och njöt så jag nästan svimmade. Så vansinnigt fint!
Man hinner förresten onekligen mycket på två dagar när resvägen ”bara” är två timmar. (Dock över tre om man åker kommunalt…) Fixa i lyan, besöka kyrkogården, handla, konsult med snickaren, hälsa på pappa, träffa lillebror + mamma och Ulf, slöa, laga mat som kan ätas långsamt och se till att även bilen blir sommarfin!
Nu är jag hemma i Åhus igen och det känns himla fint det också även om det vankas helgjobb igen…
Kram från Ingmarie
Får både och
Det finns faktiskt en sak jag saknar i Åhus. Eller det var fel, som jag saknar inpå knuten för det finns men en bit bort. Det ’är dessa lövskogar där marken just nu är täckt av vitsippor och träden börjar få små små gröna musöron. I Åhus är det liksom ”alltid grönt” tack vare alla ståtliga tallar.
Nu är det ju dock så himla bra att precis inpå allti-i-allo lyans husknut så finns den där skogen. Snacka om att ha lyckats få det bästa i två världar!
Nu börjar äntligen, äntligen, ä-n-t-l-i-g-e-n ”min” tid. Den med ljus, grönska, liv och värme, Jag har ingen varken längtan efter, eller behov av, kyla, snö och 13 lager kläder. Flip-flops och klänning däremot! Det kan jag ha alltid.
Nu var det i ärlighetens namn ingen vidare värme i dag, åtminstone inte i motvinden, men det räcker att jag får se grönskan och att jag vet att vi går åt rätt håll för att min själ ska tina och livslusten stiga till normalnivåer.
Vilken årstid är din favvo?
Kram från Ingmarie