Som du kanske märkt brukar mina rundor vid bergsfoten börja uppåt. På så vis har jag ju liksom det lätta på slutet.
I dag gjorde jag tvärtom.
Om du frågar mig så är detta mycket jobbigare. I alla fall på höghöjd.Benen vänjer sig snabbt vid att rulla nedför och både de, hjärta, lungor och skalle hamnar i någon slags chocktillstånd när det sen blir uppför. Det gick inte snabbt om jag säger så, ibland hade jag knappt styrfart, även om det ansträngningsmässigt kändes som jag sprintade.
Jag gillar dock denna rundan som går ner till John B. Robert Dam och när chocken väl lagt sig så är det bara att gneta på.
Trots att jag trodde jag hade gnetat på flera evigheter så fick jag springa extra-loopar för att få ihop de där 2 timmarna jag hade bestämt. Det syns väldigt tydligt på Garmin-appen var det var upp och ner. haha
Yaels yoga kändes extra härlig i kväll även om den emellanåt är rejält utmanande. Hon är verkligen outstandig bra!
I morgon ska jag berätta en jätterolig grej för dig!
Kram från Ingmarie