Author: Ingmarie

När man är klen och ska jobba sig tillbaka till normalläge tror jag det är jätteviktigt att ha struktur och många, många små delmål.

Jag sover förvisso väldigt mycket varje dag (oftast 2-3 x 30-60 minuter😱) men för övrigt håller jag i mina rutiner när det gäller tid att gå upp, yoga & meditera,  mat, ”träning” ( dvs gå ut och gå) och läggdags.
Jag har också en rasande massa delmål och mål. De gör att jag upplever att det går framåt för det är inga stora grejer!
T ex har några varit att orka laga mat, lyssna på intressanta poddar (bl.a  fantastiska Huberman lab),  fixa med tandläkarbesök och fylla i alla miljarder (nåja) rutor till Försäkringskassan, rensa en garderob, ta mig lite längre för varje gång jag är ute och klara gå uppför alla trapporna till vår lya på 3:e våningen. Allt det har jag gjort nu!🥳😄 Det sistnämnda gav mig dock snudd på maxpuls. Det är syrefattigt att vara blodfattig.😱🤪

Så där kommer jag fortsätta. Små babystep framåt. Det största målet just nu är när jag pallar gå till gymet och när jag kan börja springa några sekunder åt gången. Det känns dock väldigt långt bort.☺️

Kram från Ingmarie 

Äntligen kom dagen då jag kunde klippa id-bandet i mini-bitar! Som jag längtat!

Sjukhus är bra när man behöver dem men det är inget ställe jag vill vara en sekund längre på än jag behöver och nu är jag äntligen utsläppt!🥳
Klenare, blekare och tunnare men med starka livsandar.

Lyckan att få andas frisk luft, doften av naturen och kunna sköta sig själv efter att ha varit instängd är obeskrivlig.

Två av mina älskade bröder och min lika älskade mamma har tagit sig ända hit för att peppa och ge mig energi. Något de verkligen lyckats med!🥰

Vill också säga tusen, tusen tack till alla som på olika vis peppat, önskat mig bättring och gett kärlek. Det har hjälpt massor!🙏🏻💕

Kram från Ingmarie 

En sak man verkligen lär sig, och blir påmind om, när man är sjuk är att uppskatta det lilla och det man så ofta tar för givet. Jag tycker ändå jag är ganska bra på det i vanliga fall men nu blir det liksom på mikronivå.

T ex att kunna borsta tänderna, kunna gå utan att världen snurrar, alla vänner som bryr sig och hör av sig (tack❤️, min älskade familj, en vacker utsikt och att kunna och få äta även om aptiten inte är som vanligt.

För att inte tala om att få duscha och tvätta håret! Plus nya lakan.Det är extra lyxigt!  (Har svettats floder.😱)

En annan grej är lyxen med eget rum och badrum. Alla rum i den nya delen har det.🤩

Jag skrev ju i förra inlägget att jag verkligen borde begripit att jag skulle söka hjälp men förträngde det. Pratade med läkaren om det och hon skrattade lite och svarade att vårdpersonal oftast är värdelösa på att be om hjälp och så är det nog. Vi vet för mycket och det gör att man befarar det värsta därför vill man inte veta. Som om det skulle hjälpa… 🙄 Plus att åtminstone inte jag vill vara till besvär när jag vet hur mycket kollegorna har att göra och det finns sjukare människor som kanske behöver platsen bättre. Knäppt, absolut, men så går (de ologiska) tankarna.

Hade någon haft de symtom jag haft skulle jag skickat in den personen direkt! Med blåljus! Men själv är jag tydligen både ett undantag och odödlig.😱🤪
Nåja, det går framåt och även om blodvärdena är dåliga så är de inte längre katastrofala. Jag är verkligen tacksam för varje litet framsteg och för att jag får vara med här på jorden lite till.❣️ Det kunde ha varit något mycket, mycket värre. Detta är bortbart och jag kommer bli bra även om det tar tid. Jag har inte gjort något ”fel” eller misskött mig för detta kan hända i princip vem som helst. En bakterie som nästlar sig in och hamnar på en svag punkt vid fel tillfälle.

Ta aldrig någon eller något för givet för du vet inte vad som väntar eller när det är sista gången oavsett vad det gäller. Lev livet fullt ut för det kommer ingen repris. Det kommer jag fortsätta att göra men lite långsammare ett tag.❣️

Kram från Ingmarie