Gym

Fina Falun

Minns inte när det var sist det hände men jag vet att det är extremt längesedan.

Jag har  badat badkar! Med badsalt och så där varmt att svetten rann. ?


Egentligen vansinnigt  miljöovänligt och ”onödigt”, jag skäms faktiskt lite, men jag kände att jag både ville och behövde den lyxen i dag. Kanske jag kompenserar det (i alla fall lite) med att jag i princip alltid nyttjar SJ och SL. Eller ben/cykel. Och lever vegoliv…

Falukontors-dagar är hur som helst intensiva och fullspäckade som attan med massor av jobb.


Men de är allra mest otroligt skojiga och lärorika. Bäst är att få träffa alla härliga kollegor.De bästa man kan tänka sig.

Men hur fullt det än är så tar jag mig tid att träna helt enkelt för att jag vill och behöver det. Det finns i princip alltid möjligheter om man bara vill. På mitt hotell finns t.ex ett riktigt bra gym som var perfekt att besöka i kväll när knegandet var klart.


Falun är ju dessutom välkända marker för mig så det är bara att snöra på löpskorna och sticka ut. Behöver varken karta eller gps vilket såklart underlättar för det vet vi ju alla att det tar hiskeligt mycket tid att springa vilse.?

Ett par km. från hotellet finns några sjöar som är perfekta för intervaller så där härjade jag runt i morse. 22×60-30 + hopp&skutt.



Fina Falun! Man blir liksom aldrig besviken trots grårusk.Lyllos mig!

Kram från Ingmarie.

Korthelg

Dagarna går rasande fort i allmänhet och helgerna i synnerhet. Särskilt när den sistnämnda bara är 1,5 dag lång. Eller kort beroende på hur man ser det.

Men man hinner ändå roa sig riktigt bra när hushållsplikterna är fixade. Man kan t.ex. springa långpass där en stor del är upp och ner för Hammarbybacken. 10ggr. närmare bestämt.?

img_7223 img_7224 img_7226

Inbillar mig att det är grymt bra att drilla kropp och knopp med såna här (back)pass. Jag blir i alla fall trött i musklerna och är galet nöjd när jag är klar.

img_7219.jpg

img_7218.jpg

img_7220.jpg

img_7221

Om man sen är som jag så springer man (om)vägen till sjön för ett dopp. Lite Sprada är nämligen aldrig fel även om jag var regnblöt redan innan. En garanterad dubbel endorfin-kick. (Och jo, det är härligt svalt i plurret nu. )

img_7232.jpg

img_7228.jpg

img_7229.jpg

img_7230.jpg

Det blev ganska många timmar ute i höstrusket så lite skönt var det att kunna hänga på gymet lite senare. Lättroad som jag är så kan jag busenkelt glömma både tid, rum och att kvällsmaten väntar där hemma.

img_7239.jpg

Sen kan man kuta ännu lite mer i höstrusket på stigar fulla av färgglada löv.

img_7254.jpg

Det blev lite längre än jag tänkt men tack och lov var min biljett till ”mobila kontoret” ombokningsbar annars hade det blivit krisigt.

img_7255.jpg

Och sämre office kan man ju ha där utsikten hela tiden växlar och kaffet är fritt. Hoppas jag inte drack för mycket nu bara…

img_7256.jpgMen om det blev för många koppar kommer jag i alla fall att ligga vaken i en stor lyxig hotell-säng.

img_7259

img_7261

Och behöver jag gå upp till det stora überlyxiga badrummet så har jag fina tofflor att trä på fossingarna. 🙂

img_7262

Kram från Ingmarie.

 

 

 

Trippel-onsdag

Nu är vi igång! Jag och Coach Nicolas.


Åtta  trailrunning-pass med fokus på att bygga en bra bas. Reflexlöpning, pannlampa, teknik, trail och  styrka i en härlig blandning.

För mig är detta  dubbelbra. Samtidigt som jag får öva mig på en massa nytt, träffa härliga människor och lära ut en del av det jag kan så får jag också egen träning.
Vi var nästan 30 pers i olika åldrar, former, erfarenheter och mål som samlades vid Hammarbybackens fot. Men det spelar ingen roll för man kan ändå både träna och ha skoj tillsammans.


Och jäklar vad vi körde! Var och en utifrån sin nivå och ambition. Uppvärmning, teknik och obanad back-reflexbana x antal varv som avslutades med cirkelträning a la Nilsson. Sen var det spagettiben på samtliga. Jag tror jag kan sätta en fet peng på att alla som var med kommer att komma ihåg oss några dagar framåt…?


Nu sitter jag i soffan och oroar mig en smula för hur jag ska ta mig upp ur sängen i morgon. För detta var inte det enda jag gjort. Det gäller ju att liksom att passa på när tid och möjlighet finns.

Dels har jag kört en bunt två-minuters intervaller i skogen så gruset sprätte. Eller i alla fall så löven yrde. Hoppas de håller sig så här vackert länge!


Och eftersom jag ändå var på Sats för att hålla en  klass så passade jag såklart på att slita lite på gymgrejerna också.?


Å andra sidan hann jag liksom aldrig varva ner så mycket mellan fys-aktiviteterna att jag hann komma in i ”softat-modet”.  Du vet det där när man liksom kommit igenom endorfinstimmet och man bara är toksömnig.

Om du bor/är i 08a land de närmsta månaderna är du förresten mer än välkommen att hänga med på onsdagskvällarna.


Kram från Ingmarie.

Norrut igen

Det är alltid en smula vemodigt att lämna Halmstad. Det är ju på något vis det som är det ”riktiga hemma” i denna del av världen för mig.


Men som jag brukar säga: ”Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”

Det har ju varit fantastiska dagar och Halmstad bjöd på perfekt löp- och utegymsträning innan jag klev på tåget. Bokskogen levererar fortfarande.?


Jag hade ju tänkt mig ett litet bildinlägg från lördagskvällen och minnena from the old times men hela tågresan har jag intensivjobbat så hårt att nu är jag helt slut i rutan.? Det gäller ju att passa på när energin finns och kontoret är ett av de bästa.


Och helt illa är det verkligen inte att komma tillbaks till 08a land. Världens bästa sambo mötte mig vid tåget och i lyan väntade ju världens sötaste kissekatt.?


Kram från Ingmarie.

Halmstad-helg

Mycket kan man säga om de här dagarna i Halmstad men det är då inte ett viloläger.? Det är mycket som ska (för att jag vill) hinnas med och göras. Men vill man bara så funkar det mesta.

I går velade jag lite över vilket löppass det skulle bli.Försökte känna efter men velade lika mycket ändå.  Men så skrev Anna om en ”trappträningsbok” hon fått ( ja man kan tydligen skriva om det med ?) och vips kom jag på vad jag skulle göra! Galgbergstrapporna så klart! De jag härjade i några gånger i somras.

Tanken var 8-10 varv på min lilla 630-metersslinga. Det blev 12. Inte för att det var plättlätt och lattjolajbans utan mer för att något inom mig ville. Jag kände mig helt enkelt stark! Men de suger de där stegen och när jag väl är uppe kommer raka jag ”måste” trycka på steget (det är ju jag som hittat på reglerna) innan det bär nerför.


100 min totalt och tusental trappsteg innan jag var hemma igen. Snabbdusch och sen direkt ut i de riktiga tassemarkerna (Googla Bögilt i Halland så förstår du) tillsammans med lillebror Daniel för att hälsa på pappa. Och äta! Smörgåstårta (vego såklart) är i princip aldrig fel. I alla fall inte i rätt sällskap.


Supermysig eftermiddag och med all den där maten i magen är det kanske inte så konstigt att styrkepasset gick som tjohejsan.

Namnet till trots är Gladius gym ett riktigt hardcore-ställe. Här är det svett, järn, talk, hårdrock och biffiga grabbar som gäller.


Men även såna som mig.?


Lördagen kunde varit slut där men kvällen fanns ju kvar. För mer mat. Och mer familjemys.


Mamma hade plockat fram en gigantisk låda med alla fotografier hon samlat genom åren. Du vet såna där vanliga i fotopapper. Herregud vad roligt det var! Vilka minnen! Men mer om det i morgon.

Sen var det plötsligt i dag. Söndag. Bästkusten har bjudit på ruggväder men det är ju som det är. Man får ta på sig det som finns, gilla läget och ge sig ut. 2,5 timmars löpning är 2,5 timmars löpning även om man efteråt fryser så förbenat om händerna att man nästan inte ens får i nyckeln i låset.


Och en timmes simträning på det är en timmes simträning oavsett hur trött man blir. Men det gick ruskigt bra även i dag. Och var sjukt skoj. Dessutom var sällskapet samma fantastiska som i fredags. Liksom ormglosögonen…

Sen är det ju så himla käckt att mitt emellan badhuset och ”hemma” bor mamma och Ulf. Så vad var väl bättre än att smita inom där för mer mys (och mat) innan sista promenixen hem till pyjamasen.


Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie.

Inne-mys

Nu märks det att många vill krypa inomhus för att träna. I alla fall kvällstid och den börjar tidigare och tidigare nu känns det som. I synnerhet om man räknar kväll när mörkret infaller. Snart är jag redo för pyjamas kl. 17.?


Gymet är i och för sig nästan alltid knökfullt på kvällarna och man får vara flexibel när det gäller vad man ska köra om man inte vill få ofrivillig vila. Typ tråkig ståochvänta-vila. Men nu är även de flesta  klasserna lika knökfulla och kön för att komma med är lång. Mina är inget undantag. Tack och lov får jag väl tillägga för annars hade jag börjat fundera på varför.?

Det där med att ha pannband så headsetet sitter på plats var förresten grymt smart! Det sitter som klistrat oavsett hur mycket svett jag stänker. Det är så bra att jag har investerat hela 15 riksdaler i ett nytt!


Hade velat ha ett guldigt och glittrigt men något sånt fanns inte att finna. Kanske ska köpa eget blingbling och klistra på för att liva upp det hela ännu lite mer…

I Eriksdalsbadet var det däremot ovanligt mycket plats när jag, Fredda och Roger härjade där i morse.  Ryktet kanske går om vilka vågor vi skapar så de andra helt enkelt inte vågar sig dit??


Måndagsmorgnar är vi där och det är fritt fram att haka på om du är i närheten. Vi har sjukt skoj (nåja…)  och om man inte fuskar så finns det inte en chans i världen att man fryser. Inte ens jag. Fördelen med att svettas i bassäng är att där är man redan blöt.?

Kram från Ingmarie

Mental Health Run 2016

Ska jag vara helt ärlig så var jag inte ett dugg sugen på lopp i dag. Egentligen var det väl ingen särskild anledning. Jag var bara osugen. Eller kanske det finns en anledning när jag tänker efter. Min ”säsong” har varit lång, typ hela året, och jag var nog i grunden ganska ”färdigtävlad” redan innan Lidingöloppet men ibland blir det ju inte riktigt som man planerat du vet.

Anledningen till att jag ändå tog mig ända bort till Sjöhistoriska muséet på Djurgården för att kuta Mental Health Run var dels p.g.a ett jobb om det hela och dels för att jag tycker syftet med loppet är enastående bra. Psykisk ohälsa är fortfarande, trots att vi skriver 2016, tabubelagt, skämmigt och ofta förenat med stor okunskap. Även inom vården. Jag har ju själv haft perioder med bl.a djup och svår depression så jag kan nog säga att jag vet.

Psykiatriläkaren Anna Malmqvist ville ändra på detta och drog därför igång det hela förra året. Dels för att skapa en mötesplats för drabbade och dels för att anordna en plattform för att nå ut till fler. Loppet kommer gå nästa år också och både Malmö och Storfors (!) har sina egna Mental Health race.

Start och mål var utanför Sjöhistoriska och banan (5 km.) gick runt Djurgårdsbrunnsviken. Det var väldigt många fler löpare än jag hade trott och köerna till nummerlappsutdelningen var lång och ganska seg.

img_6984
img_6986
Kallt var det med. Så in i bängen. Tröja, tre jackor, vantar, mössa, luva och fetbyxor. Ändå frös jag. Hur ska det här gå? Det är ju bara oktober!

img_6982
Tacksamt nog var de på museet supersnälla och lät oss klenisar komma in för att värma oss och nåla på nummerlappen. Det är nämligen inte så enkelt med stelfrusna fingrar och huttrande kropp att hantera säkerhetsnålar. Jag hade tänkt kuta barbent men insåg ganska snart att det skulle inte bli så bra. Isben har liksom en tendens att inte funka så bra om man vill kuta. Inte till något annat heller förresten. Eftersom toaletterna var gemensamma, och jag behövde svira om, så smet jag in här för att inte chocka de andra gästerna. Ett sånt rum borde väl kanske inte behövas men just där och då tyckte jag det var väldans bra. 🙂

img_6985
Det blev långbrallor under kjolen. Plus långärmat, vantar och mössa. Helt rätt beslut.
Mina tår var inte upptinade förrän jag kom i mål.

img_6987
Loppet är inte så mycket att berätta om mer än att det är en otroligt fin bana och jag var skittrött fastän jag sprang skitlångsamt.
Men det blev ett bra pass och man fick en stor påse med både det ena och det andra när man kom i mål.
img_6995
På plats fanns flera olika organisationer och företag som berättade och informerade om psykisk ohälsa och jag lärde mig massor av nya grejer! Med mig fick jag även en hel bunt med läsvärt material.

img_6998
Det blev inte mycket svettande på det där loppet så det fixade jag på gymet i stället. Inomhus. Fortfarande med långbrallor och kjol på. 🙂

img_6997
Du kommer förresten kunna läsa en mycket utförligare artikel om loppet i nr. 3 av Magasin Spring. Don´t miss it!

Kram från Ingmarie

Gör jag det omöjliga?

Vet inte hur många gånger jag har hört kommentarer som att ”man kan och ska inte springa efter man fyllt 40”, ”det går inte att träna hårt när man blir äldre” eller ”det går absolut inte att träna varje dag”.

Var de här människorna har fått de där påståendena från vet jag inte. Jag vet många som långt efter pensionen kör hårdare än de flesta 25-åringar och lika många som sprungit varje dag  i massor av år och gör fortfarande.

Jo förresten. En gång hörde jag att någons läkare sagt att det är farligt för kvinnor över 40 år att springa. Knäna ”kunde gå sönder”. ? Var den läkaren fått det ifrån skulle jag bra gärna vilja veta för hittills finns det ingen varken forskning eller studie som visar något sådant vad jag vet. Tvärtom!

Det vi däremot vet är att sitta still är snudd på livsfarligt. Liksom röka, äta för mycket, äta näringsfattig mat, miljögifter, stressa och sova för lite. Och om påståendena ovan stämmer gör jag något man inte kan och ska mest varje dag. Undra vad kvinnorna som jag hörde säga att det inte är möjligt att träna varje dag, det var f-a-r-l-i-g-t och t-r-å-k-i-g-t, skulle säga om de hörde att jag tränar minst en gång om dagen i princip året runt och springer snudd på varje dag. Och har gjort i himla massa år nu. Utan ens en sekunds smärta i knäna. ( Peppar peppar…)

Jag säger inte att det är vanligt, eller ens ”normalt”, men omöjligt eller farligt är det inte så länge man inte tokkör för ofta, är sjuk eller gör något som gör ont-ont.

Dessutom tycker jag faktiskt det är skoj nästan alltid!


Kram från Ingmarie.

Mall of Scandinavia

Egentligen är väl Mall of Scandinavia (MoS) ingen som helst nyhet längre. Men varför vara med på överhypade invigningar med galna jippon och mer packat med folk än sardiner i en plåtburk när man kan gå dit och traska omkring precis hur som helst utan att ens behöva bromsa på farten p.g.a trängsel.


Helt sant var väl kanske inte det sista för det var ju inte direkt folktomt när jag var där. Trots en ”udda” tidpunkt. Kan inte låta bli att fundera på vad folk egentligen gör om dagarna när de har tid att gå omkring där. Det här är ju liksom bara en av en himla massa andra shoppingmalls. Samma på t.ex en flygplats. Reser alla hela tiden? ?

Eller så kanske de gör och lever som jag…? Jobbar här och där, passerar från ett ställe till ett annat och har Sats som sitt gymhak.

För det var till Sats  jag skulle.


Klämde in det mellan två jobb för jag visste det fanns ett bra pass som jag så gärna ville när jag nu äntligen var i närheten. (MoS ligger nämligen på helt fel sida av stan om du frågar mig…) Tonny som är en av mina favvoinstruktörer har varje tisdag, men bara då och bara där, ett Hot Vinyasa flow yogapass som jag hittills aldrig lyckats gå på. Det jobbiga är att nu när jag verkligen fått bekräftat att passetvar så bra som jag trodde, plus att hela gymet är riktigt fint, så kommer jag få kämpa stenhårt för att slå knut på mig själv ich hinna dit alla nästkommande tisdagar. Men det kommer det vara värt!

Om själva mallen är det inte mycket mer att säga än att den är skitstor och väldans flådig. Mycket blingbling och specialeffekter  så att allt ser ännu större och ännu flådigare ut. Här har det liksom inte sparats på lull-lullet!


Tycker absolut stället är värt ett besök om man är i 08a land. Även om man inte besöker Sats.?Extremt smidigt att ta pendeltåget dit (bara två stationer från centralen) och sen kort promenad över nya bron. Sats ligger direkt till höger när man kommer in och bara en liten bit bort finns en av många foodcourts. Någon har visst tänkt till där.?

Kram från Ingmarie.

Relativa betydelser

Ordet, och betydelsen av, ”vackert” är verkligen relativt. Liksom ”härligt”.

I går t.ex blev det ett (lugnt) 2-timmars i vackra skogen.


Samma vackra skog där vackra Flaten-sjön ligger. Det här håller nog alla med om att det är just vackert. 🙂


Så hur i all sin dar skulle jag inte vilja Sprada där?? Det finns ju liksom inte på livskartan att jag skulle kunna låta bli något så fantastiskt härligt! Här snackar vi Livskvalité med stort L! För mig. 🙂


Eriksdalsbadet är väl kanske inte ”vackert” som skogen och sjön men det är det ändå på sitt lilla vis. I min värld är det vackert och härligt att ha en alldeles egen bana under hela passet. Och att inte ge upp trots att det stundtals kändes en smula övermäktigt med Coachens program.


I dag var det inte lika folktomt men då hade jag å andra sidan härligt vattenlöpnings-sällskap av bästa Fredda. Roger den svikaren är på varmare breddgrader. Hur man nu kan välja det istället för detta…?


Lika svårt det är för mig att låta bli att bada i en vacker sjö lika svårt har det blivit att låta bli att simma när jag är i en bassäng just för att jag verkligen tycker det är så härligt. Vem hade väl kunnat tro att jag skulle bli en sådan passionerad kakelstirrare?  Tänk som det kan bli.


Snorigast och svettigast, men lika härligt och roligt, var utan tvekan kvällens Indoor running-pass. Att se så många kämpa utifrån sina förutsättningar och mål är vackert tycker jag. Power by passion.  Trots, eller kanske tack vare, att jag körde hårt med gänget så var det flera deltagare som efteråt tyckte det hade varit ett riktigt roligt pass. Jag som innan mest hade oroat mig över att det kanske var för tufft. Men där ser man. Fler än jag som gillar svett och mjölksyra.?

 Och precis som jag har svårt att låta bli att hoppa i en vacker sjö och simma i en bassäng  när de finns i min närhet, lika svårt har jag att låta bli gymet när jag är där. Blev så trött att jag nästan fastnade på golvet.

Kram från Ingmarie