Meditation

När det flyter på

Leave a Comment

Sömnviruset är nästan helt borta så hurra för det!

I dag har det mer varit den ”vanliga” sömnigheten som kan infinna sig efter t ex intervaller och mat.

Körde en slags fartlek. 20 x 60-30 sekunder plus distans före och efter.😀 Valde Prins Bertil stigen och när det inte blåser allt för mycket är den guld. (Blåser det så kan man få slita som en gnu i motvinden och det är si så där skoj om det är på hemvägen när man är trött…)

Hann med en minikort siestan efter maten innan nästa skojighet som jag också kan bli akut sovtrött av. Simning. Det är något med kombon bli kall och sen varm igen tror jag.

Fick med mig Eeva, Maria och Malin till Torvsjön (de var i ärlighetens namn väldigt lättövertalade) och himmel så härligt drt var.

Maria och Malin är ”riktiga” simmare så de simmade lite längre men jag och Eeva är jättenöjda med våra 1400 m. Simma i sjö är mitt absoluta favvosim och jag hoppas på en slags repris i morgon!🥳

Avrundade det hela med att ha min Yin yoga klass.

Det är lite festligt det där med just Yin för jag var ganska frusen innan och hade dubbla tröjor på mig men efteråt var jag jättevarm trots att jag ju liksom inte ”gör” något. Jag får höra det nästan varje gång från någon deltagare. Avslappning kan minsann göra många underverk!👌

Nu är jag hemma i Helsingborg hos Anders och de två fyrbenta sötnosarna.

I morgon väntar ett nytt litet äventyr innan sista jobbhelgen före lite semester!🥳.

Kram från Ingmarie

 

 

Ur (sov)balans

Jobbhelg = ledig måndag. Det är sedan gammalt och tack och lov för det.
Det är en himla röra i mina arbetstider just nu så min sömn är helt bananas. (Sommartider i vården du vet…) Kände mig helt överkörd när jag gick upp men tog mig så småningom ut. De första 30 min var en pina värre än att gå till tandläkaren och eftersom jag avskyr att gå dit så kan du ju ana…
Men jag har ju varit med förr så jag höll i och plötsligt vände det! Inte så jag flög fram precis men den där fot- och handbromsen släppte åtminstone så det blev 15 km till slut.

Jag har varit badsugen i en himla massa dagar så trots att det blåste hej vilt hojjade jag ner till havet. Jag fick trampa nedför Hälsovägen för att ta mig fram! Så mycket blåste det! Men det var extra lätt på vägen tillbaka. Haha.

Det var verkligen wild och jag höll stenhårt i stegen samtidigt som vågorna sköljde över mig och jag skrattade så jag nästan tappade andan. Ja jag vet att jag är lättroad..

Ser du mig? 🙂

Avslutade denna dag med en härlig Ashtanga-yoga på Bindu. Nu hoppas jag att jag sover gott i natt för i morgon är det tidig morgon igen efter helgens tre jättesena kvällspass. Inte konstigt kroppen undrar vad som händer! Men det kommer bli bättre så småningom.

Kram från Ingmarie

Packat om väskan

Första morgonyoan på terrassen 2025 är gjord!
Det var lika underbart som jag önskade och jag hoppas på många, många fler! Det är ju liksom en viss skillnad på att göra det där mot att göra det inklämd mellan möbler inomhus.🤪

Märkligt nog är benen ganska ok. Kanske jag maskade ändå i lördags för även i dag tyckte Garmin att jag skulle köra ”sprint”. 😳 Det tyckte inte jag. 55 minuter i skönt tempo kändes som ett bättre beslut. 😀

Plus ett uppfriskande bad! Det blåste vilt i dag kan jag berätta!  🤪😱

Via ett vikarie-crosstrainingpass på Sats tog jag tåget norrut till Halmstad. Det var med andra ord ingen lång paus hemmavid och det dröjer ett tag tills dess. Resväskan kommer nämligen nyttjas flitigt ett tag framöver och bara till skoj saker!

Kram från Ingmarie

 

Snart dax för nästa skojighet

Om en dryg vecka så hoppas jag vara på Bornholm och stå på startlinjen till ”Ett av Danmarks tuffaste trail-lopp”. Man kan välja mellan 8, 17, 25, 50 km + 50 miles. Jag valde svenskt lagom 25 km. Det kommer garanterat att räcka både för att uppleva och för att få trötta ben. Väldigt mycket upp och ner (om jag fattat det rätt så är det ca 1000 höjdmeter) och en massa bröte så det kommer bli en del timmar där ute. Jag längtar och vädret verkar bli perfekt!

Så idag gjorde jag ett sista lite längre och ffa backigare pass. 18 km inklusive 20 (!) gånger upp och ner för ”Kinesiska muren backen”. Varje varv är ca 600 m och 45 höjdmeter.

Jag kände mig hyfsat stark hela tiden men det är klart att benen blev trötta. jag kommer dock inte köra några galna crosstraining-pass dagen innan som i går så jag har förhoppning om att de kommer vara jättepigga. Haha!
Det enda som egentligen oroar mig är att jag har en ”inåtvänd” blodblåsa under en av mina tår som är ur led (kom på ÖST) och den stör en del. Men det är inget farligt så jag får bara hoppas den hinner bli mindre till den 3/5!

Badet satt fint efteråt kan jag berätta! Nästan 10 grader i vattnet så nu är det vårbad!

Hot Yogan var en perfekt avslutning på denna dag. 75 minuter svettfest! Visst har jag sagt att jag älskar detta ställe och att bo här?

Kram från Ingmarie

 

En fredag med allt möjligt härligt

Yin Yoga med singing bowls. Ja du hör ju redan på namnet att det måste vara något speciellt och det var det! Min själ svävade helt iväg. Underbart!

Tror det blev extra härligt eftersom jag kom dit direkt efter att ha simmat 2000 m. Då passar det liksom perfekt med värme och lugn.

Lunchen åt vi på Sveriges kanske mest gömda pärla. Borgeby stenugnsbageri & café
ligger nämligen väl gömt i ett megatrist industriområde. Det var rena turen att vi hittade det en gång för längesedan när vi var i krokarna. Jättemysigt och jättegott och så fantastiskt att kunna sitta ute i deras träödgård i solen.

Lite mer österut ligger Ale stenar. Vi har varit där en gång förut, jag springandes och Anders körandes för att plocka upp mig när jag var klar, och den gången var vi verkligen inte ensamma. Ale stenar måste vara ett av Sveriges mest besökta platser men i dag var vi där helt ensamma! Vilken magi!

Nu är vi dock här. I gulliga Simrishamn. Där vi snabbt konstaterade att husen inte är gjorda för anders.

I morgon åker vi till Christinehof slott där jag ska få (hoppas jag) njuta av 22 km i vacker natur. Ser verkligen fram emot det!

Kram från Ingmarie

Inte alltid skorna hjälper

Som du vet så älskar jag alla Newton-skor men det finns några som är lite mer favvisar än de andra och som har en delad första plats.
De delar för alla har liksom lite olika användningsområde. Ja du vet, sistans, fart och klafs-trail.

Momentum är en sko som är ganska ny på deras marknad och redan första gången jag satte dem på mina fötter kände jag att de var något extra speciellt. Som att ha en socka på fötterna som studsar fram!
Ändå har jag mest haft dem på gymet. Tills i går och himmel alltså! Underbara! Lägg till alla fina blommor och lite sol så var lyckan fullkomlig! Dessutom blev det ett ovanloigt lugnt lördags-pass på tokhuset. (Dvs jobbet…)

I dag var det inte riktigt lika lätt trots de verkliga snabbskorna. Mjölksyran kom redan på uppvärmningen men eftersom jag inte var varken skadad eller kände mig sjuk så hade jag två val.
Strunta i det eller ändå köra och se det som ett skallbens-pass.

Jag valde det senare alternativet. Det var fruktansvärt segt, tungt och mjölksyrefullt från början till slut men jag drog ner på farten, kämpade på och gjorde t o m 8 istället för 6stycken  5-minutare! Men sen dog jag nästan och nedjoggen var nog den långsammaste detta seklet.

Så där är det ju ibland och den typen av trötthet kan man dock oftast bota.

T ex med smarrig mat på Linneaträdgården. Vi har hittills aldrig blivit besvikna när vi varit där.

Ett härligt dopp i havet gör alltid underverk!

Ledig söndag betyder också chans att vara med på Kundalini-yogan så den möjligheten tog jag!

Kram från Ingmarie

Halv helg

Jobba en halv helg (fredag + lördag) har fördelen att man är ledig åtminstone en av dagarna som de flesta andra är lediga. Då kan man hänga med underbart fina vänner, gå lång-promenad och käka gott på t ex ett av favvo-ställena här.

Jobb eller inte så både vill och behöver jag träningen. I går blev det gymet. Kul som alltid! Märkligt egentligen att jag tycker det med tanke på att jag helst vill vara ute i sol och värme…

I dag testade jag 3 x 10 min i någon slags tröskelfart. Fy sjuttsingen vad jobbigt det var. Trots lusfart. Det jag verkligen märker ”med åldern” är att kondisen är hyfsat lätt att träna upp igen efter ex en sjukdom men styrka och balans försvinner blixtsnabbt och tar evigheter att få tillbaka. Men jag harvar på. Det kommer (förhoppningsvis om jag får fortsätta leva länge) en dag senare i livet när jag tycker att den fart jag har nu är snabb. En gång i tiden tyckte jag ju att 4.30 – 5 min/km fart på långpassen var ”lugnt”. Det tycker jag inte nu och kan inte en s fatta hur jag kunde kuta 3 timmar i den farten och samtidigt prata. Hur som helst så oavsett fart var och är så var det skoj och jag är tacksam över passet.

Det var längesedan jag var på någon annans Kundalini yoga-pass. Eller haft något själv för andra.. Vet inte riktigt varför faktiskt. Däremot gör jag lite egen varje dag och det kanske är så jag vill ha det och så det ska vara. Åtminstone just nu. Jag gillar att ha mina Yin yoga klasser och så länge det känns så så fortsätter jag. I dag var jag dock på just någon annans Kundalini yoga och det var verkligen härligt att bara parkera sig och liksom ”följa med” och helt fokusera på känslan inuti. För det är ju det yogan i mångt och mycket handlar om och betyder. Att förena kroppen och själen.

Kram från Ingmarie

En dag i Halmstad

Även om jag inte vill bo i Halmstad så gillar jag jättemycket att vara här. Eftersom det enda ”jobbet” jag har är mitt pass på Sats så har jag massor av tid till att träffa vänner och familjen, göra ingenting och såklart att träna. Och bada.

Av någon mycket oförklarlig anledning så kändes trapp-varvet på Galgberget kortare än det brukar. Det var det såklart inte. Lika många trappsteg och lika långt varv som alltid.
184 trappsteg och 700 m /varv. 10 gånger blev det och jag hade nog kunnat göra några till utan att snubbla på de sista.

Vid varje varv trycker jag på direkt när jag tagit mig upp och springer så fort jag kan tills jag passerar överfarten för 3 km slingan och tar det sen lugnare tills jag börjar om igen. Väl uppe är det svagt utför men jag lovar att när benen är trötta hjälper det inte ett skvatt.

Fanns bara en grej jag ville göra direkt efteråt. T o m innan mat. Ja du vet nog…

Vattnet var ganska grumligt och vinden var av den extra isiga sorten men du som vet vet att man ångrar aldrig ett bad.
A-l-d-r-i-g!

Innan yin yogan hann jag med en halvtimme på gymet också. Perfekt!

Och på tal om Halmstad. Den/de som dekorerar här oavsett årstid är helt fenomenala på det! Detta är bara några få exempel.

Kram från Ingmarie

Bästa sättet

Förutom att jag inte är så förtjust i att gå upp tidigt så finns det andra anledningar till att jag väljer att jobba (nästan) enbart kvällspass.

Jag kan alltid yoga/meditera en stund på morgonen och äta frukost i lugn och ro.
Jag hinner också alltid träna innan benen blir blytunga av att ha traskat på betong och jag hinner njuta av både dagsljus och frisk luft oavsett årstid. Sen får jag ju lite extra ob-tillägg också fast det i ärlighetens namn mest är ett hån.

Det bästa sättet (för mig) att bli redo för ett jobbpass är utan tvekan att sprada. Då får jag liksom det bästa av det bästa!

Vilka tider jobbar du helst när du får välja?

Kram från Ingmarie

Yogadag

Tre yogapass i dag. Två Yin och ett Athletic yoga. No wonder jag känner mig lugn och smidig. haha

De två första var på egen hand i ffa utbildningssyfte. Det andra var med Yael på gymet.
Alla var härliga och utmanande på sitt sätt. Yin må vara långsamt och osvettigt men det kan vara nog så svårt för både kropp och knopp. Det inkluderar också ofta en stunds meditation. Athletic yoga blir alltid svettigt för det är verkligen Yang-fokus på det.
Jag gillar och behöver båda för de påverkar och jobbar med och i kroppen på olika vis men det är ju också som så att alla yoga-former har ett gemensamt mål. Att skapa förening mellan kropp och själ, balansera, acceptera, respektera och finna harmoni. Det är en urgammal lära och har absolut ingenting med religion att göra.


Har även jobbat lite och sprungit en lugn fin runda vid bergsfoten. Trots att jag blev så toktrött i går på loppet så kändes benen helt ok i dag. Jag kanske bara inbillade mig…? Fast nej, det vet jag med bestämdhet att jag inte gjorde.

Kram från Ingmarie