Yoga

(O)smart av svett?

Ibland inser jag verkligen att det inte kan vara helt enkelt att vara kropp under mitt huvud. Och inte blir det väl enklare när den behöver svettas litervis.

Kuta utan vätska i fuktig värme i över två timmar är nämligen inte så smart ens för min värmetåliga kropp. Det liksom bara blev så. Kom på några av mina favoritspår djupt in i skogen bort mot Erstaviken och vips blev det plötsligt väldigt både långt hem och törstigt. Men jag lyckades hitta två vätskestationer. Golfklubbar har sina fördelar även en bra bit från klubbhuset.

Ett par kilometer från Hellasgården finns även Sandakällan där det rinner extra rent och mineralrikt vatten.

Folk vallfärdar dit för att fylla sina dunkar och det sägs t o m att vattnet föryngrar. Kanske det kan göra att hjärnan i det här huvudet, dvs mitt, blir lite smartare. Gott som attan är det där vattnet i alla fall!

Löpturen var hur som helst fantastisk!

Yin yogan i kväll var inte så mycket att orda om, det är ju verkligen bland det osvettigaste man kan göra, men det är inte Hot mojo. Den sprillans nya releasen var nog en av de tuffaste de gjort av de hittills 24 stycken som producerats. Jösses liksom ! Jag fick ge mig både 3 och 7 gånger. Ari är en av de bästa (och mest entusiastiska) instruktörer du kan hitta på denna planet och han kan också konsten att pressa ut det sista ur i princip vem som helst. Kan onekligen bli en intressant morgondag…

Kram från Ingmarie

Fördelstänk (är roligare)

Det finns nästan alltid något positivt att hitta oavsett.

”Dåligt” väder (= regn&rusk) innebar t.ex massor av poolrun-space för mig och bästa Maria. Plus att när det är kallt i luften så känns även Brottets vattnet riktigt varmt.😜

En annan grej är att det blir extra, extra, extra härligt att kliva ini hotsalen.

Å andra sidan så spelar det ingen roll om det är beachväder för Pernilla är Pernilla och hennes pass vill man bara inte missa.

Har jag sagt att I Love her och detta stället? 😍

Kram från Ingmarie

Lite yogaliv

Det finns yogainstruktörer och sen finns det y-o-g-a-l-ä-r-a-r-e. I min värld är skillnaden milsvid. Typ längre än härifrån till både Haparanda och månen.

En instruktör instruerar. Visar positionerna och säger när in- och ut-andetagen ska ske. Titta hit. Titta dit. Sträck där. Böj här. Hen justerar och rättar till när man gör en asana (position) ”fel” och har alternativ om det är för komplicerat. En lärare däremot är och gör allt det där men också så mycket mer. En lärare lär ut hela yogabiten. Den inre såväl som den yttre delen. Som t.ex hur de olika asanas hänger ihop med våra känslor, energifält och inre organ. För det är det yoga handlar om. Att allt hör samman och att kroppen ”talar” sitt eget lilla språk. Gäller liksom ”bara” för oss att lära hjärnan att både lyssna och koppla av.

Pernilla på Yogainstitutet är verkligen en yoga-lärare. Under alla år jag yogat, både här och där i världen, så är hon utan tvekan en av mina top 5 lärare. Stentuff på utsidan men silkesmjuk på insidan. Kvällens pass innebar att första halvan var yang och svetten rann som alltid i strida strömmar. Andra halvan var yin och det var då det hände. Igen. Jag har upplevt det innan och det är lika härligt varje gång.

Jag tror det var orden Pernilla sa när hon visade hur jag skulle göra en position som jag undvikit för jag varit rädd för ryggens skull. Den är egentligen ofarlig när man gör rätt men du vet hur det kan bli när man haft ont länge. Man skyr liksom allt som även kanske kan åsamka smärta.

Men hon var säker. När jag låg rätt (utan att det gjorde ett skvatt ont) så sa hon ”it’s only fear”.

Då kom de. Tårarna. Inte för att jag var ledsen utan mer som att det var något som bara skulle släppas ut. Ungefär som när det killar som attan i näsan och man bara vill nysa och när den äntligen kommer så är det så himla skönt!

Du som varit med om det vet känslan. Befrielse!

Men gråten var liksom stillsam så jag tror inte jag störde någon. Inte ens ”mattgrannen” Peter som hakade på i dag igen. Jag tror minsann det bor en liten yogi i honom. Också. ( Yoga var ju inte min grej en gång i tiden. Eller om det var i mitt förra liv?)

Löpningen och utegymandet var inte lika omvälvande men fantastiskt härligt!

Att göra det man gör med glädje, öppen nyfikenhet och tacksamhet är viktigt för mig. Livet är för kort för annat.

Kram från Ingmarie

Kroppen & knoppen

Det är en smula knepigt ibland det här med kroppen. Hur mycket man/ska/bör testa och våga utmana den. Hur det än är så förändras den ju ständigt så det finns ju liksom inget givet standardsvar. Plus att nu när den är äldre så är den också både lite skörare och behöver annan typ av omtanke mot när jag var 20-30-40 år. Det är liksom bara att acceptera, gilla läget och försöka både förstå och lära sig hur den funkar.

Ryggen är ok men jag vet aldrig riktigt var jag har den eller hur den egentligen mår. Det svänger en hel del. Dock har jag märkt att min lilla morgonyoga-ritual och långsam start oavsett aktivitet är ett måste. Och att den absolut inte vill springa ”fort”.

Så alla löppass går i slowmotion i allmänhet och långpass i synnerhet. Men vad gör väl det när man har finaste Prinsen att springa på? I sol!

Jag har nästan alltid nötcreme med mig som lite proviant men har även börjat använda Mighty sport gel. Rena raketbränslet! Även för skallen. Jag brukar annars bli ganska less efter några timmar, i synnerhet när jag kutar solo, men nu fick jag verkligen hejda mig efter tre. Det är ju en dag i morgon med…

Förresten, jag har fått fixat trollhåret med.

Vet inte hur hon gör men Anne lyckas alltid fixa till det för visst syns det?

Jag är i alla fall supernöjd och njuter av att känna mig hårfin.Så länge det varar…

Kram från Ingmarie

Ännu mer Happy feelings!

Plötsligt blev det jättemycket sommar! Turligt nog kunde jag ta många pauser från jobbet för en sån här dag vill då åtminstone jag bara vara ute!

Så jag har kutat i sagoskogarna.

Och utegymat. Egentligen behöver man inte så mycket grejer för att få ett bra pass, det räcker långt med den egna kroppsvikten, men jag gör det liksom mer ordentligt med hjälp av lite redskap och en träningsinspirerande plats. Det där med att träna hemma är inte min grej.

Hot yogan blev dock inne för så varmt har det inte varit ute. Tyvärr. Men passet var lika bra som alltid när Pernilla guidar.Hon är outstanding och bara så bäst! I Love her!

Min fina, goa, roliga klubbis Sara var också med och på något vis lyckades jag övertala henne (och mig själv) till en kvällssimning i Nissan. Och vilken tur att jag gjorde det för jösses så härligt! Det här är ännu en av de magiska ögonblick jag aldrig kommer glömma så länge de grå funkar. ❤️

Jag känner mig nästan fånigt lycklig. Så där så det känns långt in i magen och man nära på spricker. Vem vet, kanske det stämmer att eklips-nymånen, d v s när det är nymåne och total solförmörkelse i Lejonets tecken, är starten på nya positiva saker i våra liv där vi vågar mer och där kärleken får ta ännu mer plats. Tycker i alla fall det låter både fint och bra!

Kram från Ingmarie

Så många hjältar!

Jag är så vansinnigt impad över alla dessa prestationer som mina vänner gjort i dag! (Ja alla andra okända med för den delen.😄) Hoppas de känt hur jag hejat och sänt kraft, glädje och energi till dem genom luften.

Anna och Fredrik rockade på Ultravasan. 90 km är väldigt långt att kuta men de grejade det med bravur!

Ännu längre är Ironman och mina kompisar i Kalmar har verkligen topp-presterat i dag. Så himla roligt att det gått bra för alla mina klubbisar! Peter och Daniel var grymma! Första Ironman-racet och de liksom bara kööööör! Samma med Elina som trots oflyt vägrar ge sig. Inte utan att jag blivit lite sugen på att en gång i livet göra en IM jag med… Kanske en 55-års grej? Vem hjälper mig?😀

Och Jona…. Vilken quinna!! Hon staplar sina IM-medaljer på hög. Helt ofattbart i min värld!

En annan superquinna är Inger. Hon har haft det grymt tufft på många sätt och vis men den lilla knoppen har blommat ut för fullt och jag är supertacksam över att få följa med i denna utveckling. Pallplats på en av sina första Swimrun-race är fantastiskt bra gjort!

Min lilla träning denna dag är som en fis i rymden men man gör så gott man kan och bör väl egentligen bara jämföra med sig själv.

Jag var oförklarligt nog sugen på de där Galgbergstrapporna. ”Värmde upp” med 45 min jogg i mestadels ösregn. Borde haft swimrunstassen där…

Men precis lagom till jag tog mig an de där 197 trappstegen/630 metersrunda kom solen!

Ryggen styr helt men jag tänkte att jag skulle klara av åtminstone 6 st. Som blev 8 som blev 10 som blev 12 varv.. Yes!!!! Eller 13 om man ska vara petig för jag fick ju ta ett extra för fototagningen.😜Overall känslan var ok och nu efteråt verkar ryggen inte gnälla mer än innan i alla fall.❤️

Sen sprang jag en liten omväg hem så det blev 120 min. totalt. Det var jag nöjd med!

Liksom den där halvtimmes simningen. Övade på läxorna Pedda gav oss i måndags. Skitskoj!

Mitt i denna träning-mat-kollarace-dag fick jag till en gofika med bästa Kenth. Vi kommer ju båda två härifrån, och bor båda i 08a land, men att få till gemensam tid kan vara knepigt värre så himla turligt vi var här samtidigt för det var hiskeligt mycket som skulle avhandlas. Så även himla turligt att solen sken och cappuccinon på Cortados var himmelskt god. (Superställe b t w!)

I morgon väntar andra skojigheter. Tjohooo!

Kram från Ingmarie

Mer (Ingmarie-)filosofi

Jag har många (hemmasnickrade) filosofier.😀

En är det här att man ska ha utmaningar och emellanåt göra ”obekväma” saker. Vad det är beror ju helt på vem man är.

För mig kan det t.ex innebära en så banal sak som att ”ta bort” någon jag känner på FB för att jag inte längre pallar hens rasistiska, elaka och nedlåtande inlägg. (”Ta bort” någon man inte känner är däremot inga problem.)

En annan är att kasta om i den från början planerade dagen bara för att få chansen att göra något jag tycker är lite småläskigt. Kanske minns du att jag förra året blev påkörd av en roddbåt när jag simmade i Nissan? Jag fortsatte en stund efter för att övervinna rädslan men efter det har jag ändå bara varit i max två gånger. Jag är inte direkt rädd men jag tycker det känns sjukt obehagligt helt enkelt! Befogat enl mig för en del av de där som sitter i båtar av något slag far fram som vettvillingar trots att de vet att Nissan nu för tiden ofta är belamrad av simmare.

Simma OW på morgonen innan löpning tillhör inte heller min favvorutin helt enkelt för att jag oftast blir nedkyld och vimmelkantig. (Swimrun är en helt annan sak.)

Så när mina klubbisar Peter och Daniel frågade om jag ville med för en morgonturen i det svarta vattnet så kände jag att nu var det dax! Face your fears and dare to dare du vet.

De här två är inte bara supersnabba och sjukt starka (båda kör IM på lördag…) utan även supersnälla och verkliga gentlemän! Vi simmade mellan broarna och under varje väntade de snällt in mig och gav mig ny pepp!

Alltså vilka killar! Man tror ju nästan inte de är sanna!

Löpning blev det efter en varm dusch och en stor het kopp kaffe. (Nissan är betydligt svalare än de flesta sjöar.) Kantigt i början men solen och den varma luften tinade snabbt upp mig och det blev t.o.m längre än jag tänkt. Jättehärligt!

Passade även på att svettas lite på utegymet uppe på Galgberget. Älskar det!

Liksom jag älskar havet! Fick några sköna timmar vid dess kant i dag. Gäller att passa på.

Jag älskar mycket för jag älskar även Yogainstitutet. Man vet aldrig vad som väntar, särskilt inte när bästa Pernilla är guide, men man vet att det alltid är bra. Yoga och meditation är ett perfekt sätt att lära sig att utmana sig på och s a s ”våga” se sig själv. Det som händer och det man upplever på mattan speglar nämligen även oftast livet utanför. Kroppen kan vara oerhört avslöjande. Eller informativ beroende på hur man vill tänka. Vi bär alla vår historia och har grejer vi behöver jobba med för att komma vidare. Det är bl a sånt som kan pluppa upp när man står/ligger/sitter där. Jag tycker det är skithäftigt! Det är ju det som är livet tänker jag. Utmanas och utvecklas. Tänk så oerhört tråkigt det skulle bli utan det.

Kram från Ingmarie

Jord, vatten och svett

Sömnviruset har helt tagit tag i mig. Om jag ska sova i kapp över en veckas missad sömn så lär det väl dessutom stanna kvar ett tag. Men det är bara att hålla i och hålla ut. Inget varar som bekant för evigt. Inte ens eklips-månens effekt.
Kroppen är fortfarande i en slags zombie-läge men jag tror banne mig ryggen är lite gladare! Och oavsett så kändes det som att de där 100 min. swimrun jag gjorde i morse gjorde gott. Det verkar som om kombon jord och vatten är bra för mig. Hinner liksom aldrig sega ner mig innan det är dax för nästa grej.

Även varit på ett Hot vinyasa-pass. I sista stund hade de bytt instruktör till en av de ytterst få jag inte riktigt är synkad med. Men det är egentligen bra. Då får man träna sitt lilla yogiska sinne. Öva på att acceptera, be in the moment och hänga med. Det blev ändå ganska ok och det var verkligen vansinnigt skönt att få toksvettas. Kändes liksom som det behövdes lite extra just nu. Inbillar mig att det går att svettas ut både det ena och det andra som inte längre behövs.

Jag har även varit på mitt livs första "plogga". Det krävs ett eget inlägg för denna supergrej som tyvärr behövs. Och den kommer i morgon. Don't miss it!

Kram från Ingmarie

Tack!

En vecka kan gå otroligt fort. Särskilt när man har det fint och roligt! Vår lilla spontanhyra av stugan på Rådmansö har verkligen varit just så och jag begriper nästan inte hur vi nu helt plötsligt kan vara tillbaka i 08a land igen. Det har varit en fantastisk vecka men vi hade inte haft det så bra, och så smidigt, utan all "hjälp".

Tack Silke som lät oss få bo i din fina, fina stuga. Utan dig och den där bilden på den renskrubbade verandan hade det ju liksom aldrig blivit något ö h t. Vi har verkligen älskat varje sekund!

Tack stugan som hela tiden gjort att vi känt oss välkomna! Jag älskar din veranda och lyxen av att äta frukost på den.


Tack lilla yogaglänta som varje morgon väntat på mig med sin stillhet och gett mig extra sinnesfrid. Mina små medyogisar gjorde att jag kände extra mycket att detta absolut var en no-stress plats.🙏🏻💕

Tack Mattis och Maja för att vi fick låna den lilla pärlan så vi enkelt och smidigt kunde ta oss överallt. Inklusive packning…

Tack Roslagen, Rådmansö och Mariehamn för den fantastiska miljön och de upplevelser ni bjudit på. För löpvägarna, bageriet, kulturen och alla simsjöarna. I dag bjöds det först på ett härligt backpass på en av skogsvägarna och sen ett lika härligt simpass i "vår" lilla vik. Man kan ju dö lyckodöden för mindre.


Tack vädret för man får säga vad man vill om det, det är då åtminstone inte enformigt…

Tack Anders för att du är världens bäste sambo och för att du härdar ut med mina spontaninfall och mitt träningsbehov.❤️


Och tack livet för att jag får vara med här på jorden en liten stund och för att du vill mig väl. 🙏🏻

Här i 08a land är det sig likt jag har hunnit både packa upp, handla, svettas lite på utegymet, hämta paket och vattna blommorna. Nu är det kväll och i morgon är det en ny vecka. Igen.❤️

Kram från Ingmarie

Hemmahäng och Friskis

Vår lilla stuga är verkligen supermysig. Varje morgon har jag rullat ut yogamattan i en glänta och haft min lilla stund. Bara det liksom!

För oss som bor i lägenhet är det extra lyxigt att kunna äta ute såklart. Morgon såväl som kväll.


Och att kunna traska några få steg ner till den fina och mysiga badplatsen, det är megalyx!

Där har vi hängt en massa goa timmar under solen i dag. Och i vattnet såklart. Jag simmade ett par varv mellan de perfekt placerade bojorna medan Anders.. Ja du ser ju.😄




Bästa sättet att lära känna ett ställe är, enl. mig, att kuta. Testade en massa nya vägar och även om de flesta innebar dead end så var det lite småroligt. Det finns väldigt många fina små stugor om jag säger så. Och vackra skogsvägar.

Och mitt i allt kom denne lille krabat. Hoppas bara det inte är en sommarkatt… Har ju förstått att alla människor inte begriper det där med att djur man tagit hand om inte "plötsligt" klarar sig själva… Eller ens att alla djur både tänker, kommunicerar och känner.

En liten utflykt blev det dock. Till Friskis inne i Norrtälje. Superfint och trevligt.
Jag blev så exalterad av den där säcken att jag lyckades panga min ena stortå så illa att den nu är mest blåsvart.😱 (Besparar dig bildbevis…)

Borde kanske göra som Anders och hålla mig till mindre våldsamheter. Men det är ju inte lika skoj. Eller svettigt.😄

Kram från Ingmarie