Author: Ingmarie

När en slöis goes svettbananas

Leave a Comment

Utbildningsdag på jobbet betyder mycket fika, mycket information och nya kunskaper och mycket nöta rumpa.

Superbra på alla sätt och vis men jag blir skittrött av såna dagar. Och slö! Jädrans vad jag fick kämpa emot för att inte åka hem direkt och lägga mig på soffan i stället för att dra till favvo-gymet.

Men det var en himlar tur att jag inte lydde latmasken för jösses vad bra det gick! Gick loss på i princip allt som var ledigt!

Inkl. boxsäcken. När jag lämnade tillbaka handskarna frågade han jag lånat dem av lite försynt om jag hade duschat på vägen!🤪😄💪🏻

Jag har sagt det förr och säger det igen. Kroppen är banne mig inte helt att lita på. I alla fall inte min.Särskilt inte i inspirerande miljö med alldeles för mycket fika i kroppen.

Kram från Ingmarie

Bra start

Leave a Comment

Ny dag, ny vecka, nya chanser, nya drills av Coachen, några nya simkompisar, nya goggle-ögon och flera nya (sim)leksaker!

Jag har börjat gilla de här måndagsmorgnarna även om de är förskräckligt tidiga och emellanåt vansinnigt jobbiga! Men mest är de faktiskt skitskojiga!

Efteråt tycker jag alltid att jag är extra värd någon slags belöning. T.ex ett skönt Yin yoga-pass och en Anna-favvo.

Hur har din vecka börjat?

Kram från Ingmarie

Spontanare

2 Comments

Om någon sagt till mig när jag vaknade att jag snart skulle kuta ett trail-lopp hade jag trott hen fått hjärnsläpp. Eller jag hade i alla fall skrattat högt. Väldigt högt.

Men har man ett öppet sinne, och släppt allt vad krav och prestation heter för ett tag, så kan det sluta precis hur som helst.

Det började med att Fredda skickade ett sms. “Ses snart. Fin dag för lite Skogslunk”

Jag visste direkt vad han syftade på.Brotorp trail 50-turen.

Som f ö nog har den tjusigaste postern ever!

Ett lopp som har samma start, mål och arrangör som 50-turen swimrun och alltså är max 10 min cykelväg från lyan. Men det är också känt som tufft och utmanande med rejäla backar och mycket bröte. Dvs inte min typ av race. I synnerhet inte nu med en småledsen fot.

Men ibland gör man sånt man inte tror man ska. Särskilt när solen skiner. På mindre än en kvart hade jag cyklat hemifrån och fått på mig en nummerlapp med hela 15 min. till godo innan start.

Uppvärmning och banprofil brydde jag mig inte om men jag visste hur snitslarna såg ut och att det var två vätskekontroll på 13-km banan. Och att jag verkligen, verkligen skulle ägna mig åt skogslunk i solen med kroppen i behåll till målet. Och det gjorde jag! Joggade när det var ok underlag och gick när det var brötigt. Någon gång, när det var absolut snubbelfritt, lät jag benen gå så fort de mäktade med.

Det är en tuff bana men jag kom i alla fall inte sist. Observera även den tjusiga klassisk 70-talsnummerlappen!

Fredda var som alltid racersnabb och hade hunnit byta om innan jag och Carola ens hunnit till målrakan.

En riktig snabbis är alltid lika starka och fantastiska Kajsa Friström. Tvåa av alla damerna på långa banan är grymt bra! Begriper inte hur hon gör för hon är banne mig ostoppbar!

Efteråt var det precis som vid deras andra arrangemang. Hemlagad soppa, macka, våfflor med grädde och sylt, bullar, kaffe och häng i gräset. Anders kom också för vem vill liksom missa detta oavsett om man haft nummerväst på sig eller ej.

Vi fastnade nästan där. Så härligt var det! Men även de bästa kalas tar ju slut. Jag hade dock tur för jag hittade ett nytt. Nämligen en egen 50-metersbana!

Kram från Ingmarie

Lättpåverkad

Leave a Comment

Jag har kommit på varför jag mått som jag gjort de senaste dagarna. Matt, trött, “korkad”, ännu mer trött och liksom avdomnad och avstannad i hela kroppen.

Jätteläskigt!

Att det skulle varit en infektion efter operationen avskrev både jag och tandis direkt helt enkelt för att inga sådana tecken finns. Inte heller att jag skulle vara i någon slags fortsatt “chocktillstånd”. (Det där att gå till tandis och bli opererad, särskilt inte när det handlar om att borra i själva kindbenet, är ju liksom inte min favvo-syssla…) Inte hade jag ont heller för jag tog ju painkillers.

Det var när en vän frågade om jag kände igen känslan som jag efter en stunds funderande kom på att jag faktiskt gjorde det. Det är ju exakt så här jag blir när jag tar painkillers! Jag tar bara smärtstillande tabletter i yttersta nödfall, sist var i januari när axeln slogs ur led, men skillnaden är att då har jag ju kunnat sova och jag har alltid tagit det skitlugnt. Det finns ju liksom en anledning till att man tar de där pillrena… Jag har aldrig jobbat och stressat med det där i kroppen. Förrän nu då. Vilket alltså inte var varken bra eller smart. Nu var det inga jättestarka grejer jag tagit, “bara” Panodil och Ipren, men det är potenta läkemedel och jag är dessutom vansinnigt lättpåverkad.

Jag vet att jag har rätt för jag har slutat ta och nu är jag i princip som vanligt. Dvs inte mer vimsig än jag brukar vara.🤪 Och kroppen känns liksom “påslagen” igen. Så oss mycket att jag kunnat träna både löpning, styrka och hot yoga!🙏🏻

Och fixa en massa hemma! Bl.a är mitt lilla målarrum nu helt klart!😍

Det som slagit mig ännu en gång är det här med hur lättvindigt en del tar på just ex. Panodil och Ipren. En del kan knapra i tid och otid men det är inget godis! Och ingen av dem är utan minst en biverkan. Precis som alla läkemedel förresten. Men det är förstås tur de finns. Åtminstone en del av dem.

Kram från Ingmarie

Hej från klenisen

6 Comments

Det där att ha träningsförbud brukar ju normalt sett vara värsta tänkbara straffet. Men inte nu. Hade inte ens orkat byta om till träningskläder om jag så fått betalt. Ja du fattar, då är det illa…

Jag tog mig till jobbet i alla fall. Och jobbade typ 4 timmar sen sa både kropp och knopp tack och goodbye. Jag liksom rasade ihop. Kallsvettig, yr och med minimalt blodtryck. (Det positiva är att jag i alla fall gjorde det på “rätt” ställe…)

För att göra en lång story kort (har haft kontakt och hjälp av både läkare och tandis) så är det helt enkelt en reaktion från gårdagen. Hade jag haft ett lugnt och stressfritt jobb där man hinner både dricka vatten och tänka klart så hade det nog funkat men nu är ju inte mitt jobb sånt…. Det är ofta turbofart, oräkneliga saker att hålla reda på samtidigt och där det krävs snabba beslut.

Hjärnan sa helt enkelt stopp.

Så det blev till slut taxi hem och ryggläge i soffan. Med hamsterkinden som sällskap.

Vi får se vad det blir av detta för jag tror även det kan vara en annan liten varningssignal. Stress och ansvar tär när det blir för mycket…

Kram från Ingmarie

Nyopererad

2 Comments

Förhoppningsvis är sista tand-operationen på väldigt länge (gärna forever) gjord nu. Skruven till implantatet sitter äntligen fast i käkbenet så nu ska det “bara” läka.

Ärligt talat var det ganska brutalt och jag är rejält knockad av både anspänningen och alla painkillers. Men det är tur det finns! Tänk för längesedan när det var sprit och tandutdragning hos smeden som gällde.😱 Jag hade dött direkt. Om inte av blodförgiftning/blodförlust så av smärta.

Tur är det också att jag har jordens bästa tandis och tandsköterska. Jag vet liksom att de är proffs och att det kommer bli bra så småningom. Dessutom får man alltid en liten “Goodiebag” med sig när man gapat extra länge.🤪

Kram från Ingmarie

Vackert och smart

2 Comments

När jag kom till jobbet i dag kändes det som att jag kom för sent trots att jag var ovanligt tidig. Det blir ju lätt den känslan när man redan hunnit med en massa innan uret ens visar instämplingsdax. (Vilket för mig är kl 12.50.)

Förutom det vanliga jag gör på morgonen så hann jag t.ex kuta en riktigt härlig runda i skogen. Och så bedårande vacker!

Sen var det bara att direkt packa ihop och dra till Liljeholmen. Fågelvägen är det inte så långt dit men med SL tar det sin lilla tid för tuben går ju liksom inte raka vägen…

Målet var mitt företags-löpgäng där jag bjudit in Coach Ulf att föreläsa om bl.a “Träningsoptimering”.

Om jag får säga det själv så var det himla smart att fixa en föreläsning som jag själv ville lyssna på.🤪 Nu kallade ju dock den där plikten så jag hann inte lyssna färdigt på riktigt hela men nästan och allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Gråmåndag

6 Comments

Jag vill inte tro det men jag inser att det är så. Hösten är på väg med sitt mörker och sin kyla.

Jag kan i och för sig tycka det är helt ok med höst. Den har sin charm med alla färger, friska luft och inneaktiviteter som börjar igen. (Däremot har jag extremt svår vinterallergi.)

Innesimningen är ju redan i full gång. Innegymandet också. Körde faktiskt båda i dag. Och jag har tänt varenda lampa i lyan!

Men trots denna mysighet, och trots den fantastiska sommar vi haft, så känner jag mig liksom snuvad. Här har jag gnetat på hela sommaren i landstingets kläder med hopp om några fina lediga veckor i mitten/slutet av augusti. Men vad händer? Ledigheten börjar med regn och efter bara någon vecka stupar jag och får en obrukbar fot. Borta var både de efterlängtade soldagarna och de långa springpassen i skogen. Kvar blev en, troligtvis två, DNS-lopp, noll dagar liggandes på en handduk i solen och noll löppass i skogen över 30 min.

Antagligen borde jag skämmas som gnäller men just nu tycker jag ändå lite synd om mig själv och har inte ens vett nog att känna någon skam.😳

Men även denna känsla av “snuvenhet” (tror inte det ordet finns i SAOL) kommer såklart gå över. Just för att det bara är en känsla och de kommer ju och går lite hur som helst beroende på hur mina tankar är. Men tankar kan man styra så jag fortsätter där och jobbar dem mot rätt väg igen. Och planerar flyktvägar.😍

Kram från Ingmarie

Inspirerande helg

Leave a Comment

Ledig helg och finväder! Ändå valde jag att vara inne en massa i går.😱 Men det kan bli väldigt bra ändå!

Först en massa timmar i Eriksdalsbadets ena bassäng. Fick nämligen fint sällskap av Lisa plus att det var nästan solobana på crawlbanan igen! Då får man minsann passa på! Hot vinyasa-yogan lite senare var en av de hetaste jag varit på, och jag har varit på en hel del, och även en av de bästa. Var som en mjuk disktrasa efteråt. Det blir ju lätt den känslan när hälften av ens kroppsvätska ligger som en mindre sjö på ett golv.🤪

Bra lördag men som sagt var mycket inne. Fast jag cyklade åtminstone utomhus!😄

I dag har jag däremot varit ute desto mer! 95 min löpning bjöd kroppen på! Det var ganska ok, i alla fall bitvis, men efteråt kändes det som jag kutat i 3,5 timmar. Minst! Vansinnigt stel och mör. Löpform är utan tvekan en färskvara!

Men den blev i alla fall inte stelare än att jag kunde cykla till Hellasgården för att träffa Fredda en stund. Alltid lika trevligt och inspirerande! Vi testade även en varsin drink från Raw food-cafét. Grymt smarriga!

Fredda stack sen på en löptur och jag hoppade i vattnet för en simtur. Lite svalare nu men fortfarande lika ljuvligt!

Några andra som inspirerat mig denna dag är de här två! Paula och Michaela.

De är grymma tjejer på alla sätt och vis. Och ruskigt bra swimrunners. Det var en helt oplanerad dejt och helt plötsligt har det börjat smidas en massa roliga planer!

Röstat har jag också gjort såklart. För att jag vill, kan och får. Och jag hoppas verkligen att du också gjort det!

Kram från Ingmarie