Det här att vänta till ”sen” är egentligen en väldigt oklok sak att göra.
Man vet ju inte ens om man får ett ”sen”!
Inte heller är det särskilt ofta man är helt ”redo” eller fullt förberedd.
Så med det i minnet frågade jag min Hyrox-proffsiga vän Åsa för några veckor sedan om hon ville följa med på en simulering i Kristianstad och det ville hon!
Jag kunde inte få en bättre ”förstagångs-partner” för Åsa är proffs på Hyrox, stark och snabb och dessutom en av de snällaste jag vet. Dvs även om jag helt skulle braka ihop så hade hon fortsatt peppa och få mig att tro att jag var världens bästa för sån är hon.
Jag var märkligt lugn när vi åkte dit men när vi kom fram och jag såg den där spiraltrappan vi skulle ner för inför varje löpning och sen trappan vi skulle uppför innan varje station fick jag snudd på mjölksyra utan att ens röra mig.
Och svindel!
Vi var i god tid och pga” tekniska missar” fick vi starta sist av alla. (De släppte iväg alla med 5 minuters mellanrum.)
Det var en av de mindre bra sakerna med just detta event. Återkommer till det.
Vi hade bestämt innan hur vi skulle dela upp det hela men som alltid när man kör par så måste man kommunicera. Är den ena tröttare än den andra får den som är piggare göra lite mer och man får anpassa farten efter den som är långsammast.
Min svaghet är ffa burpee broadjumps och wallballs och även om jag har förbättrats så finns det en gigantisk förbättringspotential om jag säger så…
Som alltid innan ett lopp vill jag bara få börja så jag liksom vet hur kroppen är och vad jag har att ”deala” med. Sånt kan jag sällan känna på uppvärmningen nämligen.
Spiraltrappan var inte så farlig som den såg ut och det bra med den var att den tvingade oss att ta det lugnt direkt efter stationerna.
Trappan upp märkte jag nästan inte av! Däremot blev det extremt halt på vissa ställen eftersom det regnade en stund men efter första varvet blev jag proffs på att torka av skorna i raketfart på mattorna innan hallen.
Så här är det fördelat för dig som inte vet.
Löpningen kändes förvånansvärt bra. T o m efter utfallsstegen!
Stationerna betades av en efter en och jag kan ärligt säga att jag älskade varenda sekund! Det är en svettfest utan dess like!
Åsa hade tippat att det skulle ta 75 minuter för oss. Jag 90. Det blev 74,5! Nu är en simulering inte riktigt detsamma som en ”riktig” hyrox där ”Rox zone” är betydligt längre. Å andra sidan har man inte heller de där trapporna på en riktig.
Oavsett så är jag sjukt glad och tacksam över att ha fått göra detta i dag med Åsa och jag längtar redan ihjäl mig efter nästa gång!
Börjar t o m fundera på om jag ska testa en solo!
Det blir ju också väldans roliga Garmin-figurer..
Det som var trist var bl a det där att det var så utspritt. De första hann ju bli både klara och kört hem innan vi var klara så vi hade ytterst få som hejade på oss. Man hade heller ingen samling med genomgång innan utan det fick vi lista ut själva. På en riktig Hyrox följer allt en mall men här var stationerna utplacerade lite överallt.
Man började även plocka ihop innan de sista var i mål och det är BIG BIG NO NO att göra så!
Vi blev heller inte ens serverade vatten utan man fick se till att ha en flaska placerad på så bra ställe som möjligt. På många av stationerna var det ingen som kollade om vi gjorde rätt vilket är ett grundkrav för att inte få straff/bli diskad.
Med tanke på att vi betalade nästan 800 kr för detta så var det uselt! Vi var flera som tyckte samma och jag har mailat dem men inte fått svar.
Nåja.
Skoj var det i alla fall och jag vet exakt hur det ser ut runt den där byggnaden efter att ha kutat runt 2 + 16 varv där!
Som du kanske vet är jag ju ganska bra på att hhitta badsjöar och i dag var inget undantag.
För dig som inte vet kan jag berätta att Sparrsjön i Bjärnum (du får Googla) är en gömd liten pärla!
Helt vindstilla, lätt regn och bara vi där. Alltså som vi njöt!
Nu är jag i Halmstad för några dagars jobb. Avslutade dagen med Body Balance som bästa Nina höll i . Jag hade plättlätt kunnat vänja mig vid att sluta varje dag på det viset!
Kram från Ingmarie
