Hur man vänder en eländes-dag. till en toppen-dag

Ibland blir en dag precis tvärtemot vad man trott. Denna tisdag skulle börja hos tandläkaren (igen) och jag visste inte hur “illa” det var. Lägg till att jag är nyopererad sen i går och att tanden jag behövde ta bort var ingen enkel historia och hålet krävde många stygn efteråt. Jag och värktabletter är heller ingen bra kombo, jag blir helt sänkt, men jag är såklart tacksam över att de finns och tar när det behövs. Smärta orsakat av ex en operation kan man nämligen inte “vänja” sig vid och det kan t o m bli värre om man inte bryter den.
Så jag trodde det skulle bli en smärtsam, jobbig, lång, seg och tråkig dag.

Tji fick jag!

Tandläkaren Charlotte och tandsköterskan Dennis som jag har hittat här är outstandning! Som 60-talist har jag sjuklig tandläkarskräck efter alla fysiskt och psykiskt smärtsamma besök och mår dåligt flera dagar före jag ska dit. Ännu värre är det under tiden och jag mår nästan inte ens bra efteråt för då är jag orolig något ska hända så jag måste dit igen. De jag haft i vuxen ålder har varit bra men spåren sitter tydligen väldigt djupt rotat.
Men nu tror jag banne mig jag kan slappna av för att besöka dessa två är som att gå på en liten fest! Nej jag skojar inte! De är inte bara superproffsiga och kunniga utan även snälla, trevliga, roliga och enormt lugnande. Dessutom är miljön fantastiskt vacker och stillsam.

Allt gick smidigt även i dag och eftersom jag får träna “fullt ut” igen så stack jag ut och sprang så fort jag kommit hem. Trots tung kropp så var det underbart!

Tog en (välbehövlig) kort tupplur och fick massor av ny energi för att gymma. Kände mig stark och tog i så svetten rann.

För några veckor sedan hade Sats en Insta-tävling och jag var med trots att jag aldrig vinner men tydligen gör jag det för kolla! En stor påse med fina grejer som en yogamatta, ett block, gummiband och en boll. Nu ska jag tävla mer!

Allt detta firade jag på mitt bästa sätt.

Nu var ju dagen inte slut där. Vi fick ett ryck och hojjade iväg till Kärnan. Försvarstornet uppe på höjden vars historia började år 1070. Vi trodde det bara var själva utsikten som var grejen men det finns massor av jättefina utsällningar och audio-berättesler att se och lyssna på. Upp till toppen är det 146 snirklande trappsteg och väl där uppe ser man långt mer än hela Helsingborg. Vem behöver New York när man har Helsingborg?

De högsta husen längst bort är där vi bor.

Så summa sumarum så kan i princip vilken dag som helst bli en toppendag! Även de som från början verkade bli bland de dystraste. Jag behöver inte ens några värktabletter längre! Hurra!

Kram från Ingmarie

Blött & kallt

11 timmars jobb i går igen. Hyfsat lugnt med akuten-mått mätt men jag kan berätta att man är ganska mör när man går hem..

Det här s.k “sommar-vädret” gör ju inte det hela enklare. Hur mycket regn finns det egentligen? Den där klimatpåverkan och hotet om överhettning verkar helt ha skippat Sverige… Jag var både plaskblöt och genomfrusen efter mina cykelturer i går. Först till/från gymet och sen till/från jobbet. Tur gymet är inomhus och tur vi har jobbpyjam..  jag menar jobb-kläder att byta om till!

Min måndag har förvisso varit en ledig sådan men den började med ett 2,5 timmars (!!!!) besök hos tandläkaren. Hujedamej! Jag hoppas på ett något kortare i morgon…
Enda träningen jag vågat mig på (pga blödningsrisk) var vattenlöpning och det var såklart helt klart bättre än inget men jag hade verkligen velat göra något som fick upp värmen i min kropp en smula mer.

Kram från Ingmarie

 

Bockstens trail med efterfest

Aldrig hade jag kunnat ana vilken heldag det skulle bli när klockan ringde kl 07 och det var kanske tur för då hade jag kanske blivit trött redan innan.

Vi hämtade upp Maria för att åka till Åkulla och Bocksten trailrun. Maria skulle springa 12 km, Anders 5 och jag 22. Det märkliga var att Maria startade först, en kvart senare Anders och ytterligare en kvart senare jag. Jag kan inte riktigt få ihop varför de valde den ordningen. Själv hade jag ju valt de längre sträckorna först. 44 km startade kl 08 så där var det “rätt” tänkt.
Förutom lite kaotisk parkering så flöt det i alla fall på bra och jag kunde heja på båda när de sprang iväg.

Hela loppet var i princip fullt och i min klass tror jag taket var nått med 350 deltagare. Totalt var det ca 1000 deltagare och det är verkligen bra för ett traillopp ute på vischan.

Så här beskrivs 22 km banan;

Rundan följer delvis 12 km banan men gör en fantastiskt vacker 9 km extra loop längs ytterligare tre vackra sjöar och magisk natur. Ca. 500 hm slingrande tekniska stigar, offtrail, skogsbilvägar och grusväg väntar er som tar er an denna utmanande bana! 

Jag kan garantera att det stämde med råge. Uppförsbackarna tog aldrig slut, t o m upp till målet var det en, och nedförsbackarna var oftast väldigt branta och/eller innehöll rötter, stenar och slirig gegga. Vi tog oss genom träsk och djupa bäckar, över och under elstängsel, klättrade över hala stenar och snubblade på grästuvor. Hade det inte varit för att banan var extremt välmarkerad så hade jag inte ens sett vissa av “stigarna”. (Läs Obanat med stort O.)

 

Men den här banan alltså. Den är så vacker att det nästan gör ont och att det var perfekt väder och trevliga människor att snacka med emellanåt gjorde ju inte det hela direkt sämre.

Jag tog det lugnt, hann ju t o m att ta en del bilder, för mina enda mål var att hålla mig på benen och att komma i mål vilket jag gjorde. En bra bit efter ungdomarna på toppen men däremot i toppen (faktiskt 1a)  bland damer i min ålder så jag är jättenöjd. Skorna är nog inte riktigt lika nöjda och kommer aldrig mer bli sig lika trots vattenslangen..

Alkoholfri såklart

Alla nöjda och glada och jag är tacksam över att de ville vänta på mig

Vi hittade en ljuvlig sjö att svalka oss i bara en kort bit från tävlingsområdet. Så himla underbart!

Via ett galleri jag ska ställa ut på så småningom och en dusch i Halmstad-lyan hamnade vi på mysiga Rotundan tillsammans med mamma och Ulf. Smörrebröden där är jättegoda!

Men dagen var inte slut där. När vi kommit hem och packat upp fixade vi lite picknick-mat och cyklade ner till stan för att kolla in HX-festivalen med allt från danskurser, tivoli och oräkneliga olika sorters mat till marknad, styrkeutmaningar och artister och allt var gratis (!) att uppleva. Helt otroligt mycket folk men det var lugnt och städat utan några incidenter. Jag älskade det! Helsingborg levererar om och om igen!

Bäst var ändå dessa. Galet bra!

Det blev verkligen en magisk kväll på en magisk plats och ett perfekt avslut på en magisk dag.

Kram från Ingmarie

 

Laddar (?)

Lopp i morgon och jag ser verkligen fram emot det! Har absolut noll krav eller mål och det enda jag önskar är en trevlig tur i underbar natur på åtminstone hyfsat pigga ben. Jag har kört swimrun där flera gånger och det är verkligen magiskt fint. Tyvärr har de tagit bort swimrun-loppet och nu är det “bara” trail men jag vet att det väntar både teknisk trail, många backar och hisnande vyer.

Vet inte om städning, tvätt, måla, transportcykla, simma, köra vattenlöpning, handla och resa till Halmstad är en bra laddning men så blev det i dag.

Kram från Ingmarie

 

Älskade sommar

Om jag hade kunnat hade jag stannat tiden nu,  Eller i alla fall sett till så vi hade den lite längre än de få ynka månaderna/år som den är. De här varma dagarna är ännu mer lätträknade och jag kan helt ärligt bli ganska irriterad på folk som gnäller över dem. Vi har betydligt fler kalla och regniga dagar än dagar med + 25 grader eller mer.

Det var i alla fall  väldigt många som liksom jag njöt av finvädret i dag. Både i skogen och vid havet. Bokskog är nog den vackraste skog jag vet. Det är som att vara i en grön kokong där mjukt ljus strilar genom trädkronorna.

Det blev bara en kort tur för dels vill jag spara benen till lördag och dels skulle jag träffa en ortoped som är specialist på “min typ av  fötter”. Det första han nästan sa är att “jag förstår att du har ont när du springer men jag förstår inte hur du kan springa”. Minst fem av mina tår är helt ur led och exakt hur många och hur mycket får jag veta när de röntgats. Sen ska jag klura på om jag vill bli opererad eller ska vänta tills det absolut inte går längre..  Det finns ju inga garantier för att det blir bättre men han var ganska optimistisk till att åtminstone få de “små” tårna rätt igen. Själva stortåna och hallux valgusen får vänta för det kommer kräva steloperation av hela stortålederna och det i sin tur kan göra att jag absolut inte kan springa.
Det blir lång rehab och sjukskrivning, särskilt eftersom jag behöver operera båda fötterna, och det kommer bli en vansinnig utmaning för mig att inte få träna men allra värst är nog att jag inte kommer få varken simma eller bada på 5-7 veckor. (!!!!!!!) Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag komma på något knep.. haha!
Om jag bestämmer mig för att göra det vill säga och om läkaren tror det kan bli bra efter att han sett röntgenbilderna…

I dag var det om möjligt ännu härligare än i tisdags att simma i havet. Vattnet här är verkligen ofattbart fint och det funkar fint att simma mellan bryggorna. Just i dag var det massor av folk både i och jämte vattnet så jag kände mig extra “vaktad”. Ville nästan inte gå upp och jag tror jag hade klarat mig fint med bara en swimrun-dräkt. Det kändes snudd på för varmt med våtdräkt nämligen!

Kram från Ingmarie

Soldriven

Sol och över 25 grader!  När man är solskensdriven som mig så var det egentligen inte ett dugg konstigt att intervallerna kändes så galet lätta i dag.

 

Det var inget märkvärdigt pass, 20 x  60-30 sekunder men det viktiga var att det kändes bra och det gjorde det! Helst hade jag velat vara ute i finvädret hela dagen men plikten kallade och jag tror banne mig jag svettades nästan lika mycket på jobbet som på löp-passet.

Men jag är glad för de strålar jag fick och förhoppningsvis är de kvar i morgon.

Kram från Ingmarie

Äntligen!

Äntligen några dagar med Ingmarie-våder. Då gäller det att max-njuta och max-nyttja det! Jag lyckades dessutom göra det i mina två favvo-element.

Skog och hav.

Trailrun i skogen på riktigt pigga ben men jag tog det easy. Njöt av ljuset, dofterna och ljuden. Kan verkligen inte förstå de som springer med musik i öronen utomhus. Då missar man ju inte bara naturens ljud utan även på något vis sina tankar och känslor för hur det än är så distraherar musik. För mig är det just en stund med mig själv, min andning och naturen jag vill ha och behöver och då vill jag inte ha något som stör.  Undantag är förstås bra sällskap men det märkliga är att ju längre man springer ju mer brukar samtalen bli både djupa och viktiga. Det finns ju också en slags oskriven regel att det man pratar om på en löptur stannar där så då är det lättare att prata om det mesta.

Havet var så stilla som det nog någonsin kan bli i dag och jag tror inget hade kunnat stoppa mig från att simma i det. Finns inga ord över känslan. Jag var så lycklig att jag nästan grät en skvätt.

Så obeskrivbart tacksam över att ha allt detta så nära och så lättillgängligt.

Kram från Ingmarie

Måndagslyx

En väldigt bra grej med helgjobb är att då har jag (oftast) måndagsledigt och det tycker jag är helt fantastiskt härligt!

Särskilt när det samtidigt blev finväder! Fick ihop 19 km på fm och även om det inte kändes jättelätt så var det en magiskt vacker runda på både kända och okända stigar och vägar inklusive en sprada.

Tandläkarbesöket gick bra men det kommer bli många fler ej lika “trivsamma” besök där närmaste tiden.. Fötter och tänder är tydligen mina svaga länkar för det känns som det nästan alltid är något som krånglar på just de ställena. Men resten är hyfsat bra så jag ska inte gnälla. Det kunde ju vara betydligt värre!

Min gamla hoj har helt säckat ihop och eftersom jag är extremt beroende av en så fick det inhandlas en ny i dag. Inget märkvärdigt alls men i jämförelse med den andra så känns den som en megalyx-hoj! Den är ju t o m helt tyst! haha! Glömde dock ta bild på den men jag har redan invigt den genom att cykla hem den från Väla.

Har även varit en sväng på gymet och anmält mig till ett lopp flera dagar i förväg.

Kram från Ingmarie

Pustar ut

Phju!
Jag överlevde jobbhelgen. I går var det galet mycket men i dag mer “lagom” med akuten-mått mätt.. I morgon är jag ledig och har en plan för en snudd på perfekt dag. (Det som tar ner det hela från helt perfekt är ett tandläkarbesök…)

Har i alla fall hunnit både kuta en sväng i lördags på oväntat pigga ben. Trodde de skulle vara stendöda efter fredags-passet! Mycket märkligt… Kroppen kanske var i någon slags chockläge och fattade inte att den borde vara trött?

I dag blev sim och i motsats till de andra söndagar jag varit där så var det full rulle med både “vanligt” folk och såna där “riktiga” simmare. Kanske var det just därför jag fick extra mycket energi och simmade både mer och längre än på länge.

 

Kram från Ingmarie