Extra-lampan

Den ger mig sömnproblem så in i bängen men ändå älskar jag den där månen! Som en extra lampa lyser den upp i mörkret och gör att det liksom blir extra mysigt att komma ut från SÖS-dörrarna.

Mest glad är jag ändå över att benen och foten (fötterna) funkade att kuta med även i dag. Inget ont-ont någonstans för träningsvärk räknas ju inte in i den kategorin.🤪 Det är bara skön-ont och ett bevis på både att man tagit sig ur sin comfort-zone och hittat försummade (och slumrande) muskler.😍💪🏻🙏🏻

Kram från Ingmarie

Jag tror det har vänt! 😍

Sex veckor minus en dag efter olyckan tog det innan foten var med på att köra lite intervaller igen. Det kan tyckas lång tid men det är faktiskt skitkort i dessa sammanhang!  Ledbandsskador tar tid att läka. Faktiskt längre tid än benbrott. Nu var det dock inte varken fort eller mycket men ändå. Det var intervaller!

Det är förvisso jag som gjort själva jobbet till att göra den glad igen, och jag har jobbat hårt, men utan Fredrick och Micke samt PT-Rafael så hade min fot inte varit så här glad. Det är då ett som är säkert för utan deras proffs-hjälp hade jag troligtvis på sin höjd kunnat jogga i backarna här.

På tal om PT-Rafael så har vi kört i dag igen. Eller rättare sagt han såg till att jag körde.

Det kommer bli en spännande höst och vår för nu vet jag vilka vikter han siktar på att jag ska greja. Inte utan att jag får lite bendarr.😱 När jag dessutom fått börja pudra nävarna så fattar jag att det börjar bli very serious.

Simprogrammet bjöd också på ett kul pass och fastän jag var på “värsta tiden” så var det märkligt nog helt ok med plats. Det var nästan så jag tänkte hoppa över i “snabbsim-banan” för jag fick simma om hela tiden. Men bara nästan. Helt ärligt kändes det bra för egot att inte vara långsammast.🤪 Goggleögonen ingick som alltid…

En bra träningsdag med andra ord och det känns som att jag åter igen har medvind!

Men mysigast av allt har utan tvekan varit att få träffa Karin igen! Det är svårt att synka två liv ibland men när det väl sker så är det extra ljuvligt och tacksamt.💕🙏🏻

Kram från Ingmarie

Bästa kureringsmetoden

Alla som känner mig vet att jag verkligen, verkligen, verkligen ogillar att behöva gå upp tidigt på morgonen. ( I min värld är det = före kl. 07…) Inte för att det (enbart) är “jobbigt” utan mer för att jag faktiskt mår lite fysiskt dåligt av det.

Men det finns förstås (som alltid) något undantag.

Som måndagsmorgnar. Då går jag gladeligen upp i snorottan för att åka till simträningen med Coachen och TS-gänget.

Men visst är jag trött när klockan ringer och utan powernapen efteråt hade jag både mått illa och haft det tufft med en jobbkväll. Powernaps är banne mig bästa botemedlet mot det mesta! Borde vara obligatoriskt för alla som vill och behöver! ( Varför lovar ingen politiker det?🙄) Under själva träningen är jag i alla fall ruskigt pigg! Kul är det alltid!

Kram från Ingmarie

Vad-lurad

Min lilla (nåja) fot är fortfarande ganska rund och stel men den blir gladare och gladare för varje dag! Särskilt efter specialrörlighets-övningarna jag fick av PT-Rafae i fredags.

Han fixade även så jag fick träningsvärken från hell i vaderna. Jag som trodde de var några av mina starkaste muskler! 😱 Men tji fick jag…. Rejält! Jag fuskar (såklart) ändå inte utan har gjort min läxa i dag. Det är faktiskt jättekul! Fast i ärlighetens namn tog jag det lite mer easy med de där vadövningarna än vad som var tänkt. Jag vill ju inte utmana de stackarna för mycket.

Märkligt nog känns inte vaderna jättemycket när jag kutar. I alla fall inte förrän efter ett tag. I slutet av dagens löptur gnällde de faktiskt ganska duktigt. Ja hela kroppen förresten om jag ska vara petig. Provade nämligen att springa lite längre och kunde ännu en gång konstatera att det där med “långt” är väldigt relativt. Just nu är 90 min. fullt tillräckligt. Kondis är verkligen en färskvara! Men fatta mig rätt, jag är jättetacksam!🙏🏻

Kram från Ingmarie

Recept på en superlördag

Jag är så himla bra på att roa mig och dränka missat lopp-sorg att jag banne mig borde få pris! Eller skaffa patent.

För så här gör man! (Efter yoga, meditation, frukost eller vad det nu är man pysslar med på morgonen.)

Börja med en kravlös löptur i finskogen. Spring dit näsan pekar och magkänslan styr dig. Spring i den farten kroppen vill och stanna precis innan kroppen börjar bli allt för trött.

Ta en snabbdusch, lite mellanmål och åk sen så fort som möjligt till närmsta bassäng. (Vilket i mitt fall är Eriksdalsbadet. ) Strunta i att det är helgtrångt och fokusera enbart på att genomföra det tänka passet. Kör på, bli trött, tänk att snabbsimmarna på samma bana är inspirationskällor snarare än störande konkurrenter och känn dig som en vinnare när alla övningar, intervaller och kilometrar är avklarade!

Snabbdusch igen. Skippa sånt som hårtvätt och frisyrfix för då hinns det med en cappuccino på vägen till nästa grej. Hot Mojo yoga. Extra bra och svettig träning blir det när man har Tindra som leder.

Efter detta kan man såsa precis hur länge man vill och orkar i duschen för det enda som ska göras efter detta är att ta sig hem och käka. Så det blir lite ny energi i kroppen för att måla.

Och spela spel.

Hur det gick? Vi kan väl säga så här. Jag är tydligen inte bra på varken kvinnliga eller manliga fördomsfulla frågor medan Anders däremot är skrämmande bra. 🤪 Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska tolka det…🙄

Kram från Ingmarie

I stället för…

I dag skulle jag åkt till Finland för att köra Solvalla Swimrun i morgon. Det där loppet jag körde med Peter förra året och tokälskade!

Men du vet hur det kan bli. Man planerar, förbereder sig och laddar men så pang händer något och det blir inte alls så. Typ att man först snubblar och pajjar foten för att därefter operera käken, få ont i ryggen plus jobbar häcken av sig på sjukan. Och har det så pass besvärligt vecka ut och vecka in att träningen blir både kass och för skral för att kroppen ska mäkta med ett tufft Swimrun-race.

Så vad gör man/jag?

Jag deppar duktigt en stund och svär över orättvisorna (som ju egentligen bara är lyxproblem) och klurar sen ut hur det ska vända och bli så där bra igen. Sen börjar jag om! Och tar nya tag!

Så istället för en rolig resa med tävlingspirr har jag roat mig med annat. Som att börja träna med PT! Självklart har jag valt den bäste på bästa gymet. Jag tror stenhårt på det här och har redan fått många tips och aha-upplevelser För hur mycket jag än kört innan så finns det alltid nya grejer att lära sig! Och ffa behöver jag bli både utmanad och uppmuntrad. Något Rafael är extremt bra på. (Bland annat..)

Jag har även börjat simma lite mer strukturerat efter schema. Jättekul! Och jättejobbigt!

Hann dock inte till slutet av programmet för jag hade i ett svagt ögonblick lovat att jobba extra i kväll. Vilket ju är en slags träning det också. Åtminstone för skallen och för benen. Och det är i alla fall ingen som helst risk att somna även om timmen blir sen innan man får gå hem.

Nu tar jag helg!

Kram från Ingmarie

Slutkörd

Jag har sagt flera gånger att jag gillar mitt jobb jättemycket men ibland är det bara för mycket. Belastningen och stressen kan vara omänsklig, trots att vi jobbar med människor🙄, och efter vissa pass är jag verkligen helt rökt. Finns inte en gnutta energi eller ork kvar för jag har förbrukat precis allt genom att ta hand om svårt sjuka samtidigt som logistik, flöde och planeringar ska funka och flyta på. Som i dag. Konstant galet tempo som slutade med (ännu mer) övertid vilket gjorde att jag missade kvällens simträning.😢 Och helt ärligt hade jag troligtvis inte orkat mer än en halv längd även om jag slutat i tid….

Det är ju tyvärr inte bara min arbetsplats som är så här. I princip all akutsjukvård är “sjuk” och jag känner igen precis allt i denna artikel skriven av en läkare. Jämförelsen med brandmän är både bra och intressant!

Mina chefer är fantastiska och de gör ett makalöst bra jobb! Men de kan ju inte trolla med knäna. Det krävs politiska beslut för att det ska bli bättre. Få se hur många av alla löften som gavs innan valet som kommer bli verklighet… Jag gissar på max 10%.

Men jag fick i alla fall en fin löptur till jobbet i morse. Den som alltid slutar med uppför eftersom SÖS ligger som det gör.

Efter ett pass finns det dock inte på världskartan att mina ben skulle palla kuta. Inte ens fastän det går neråt i början av hemvägen.

Kram från Ingmarie

När en slöis goes svettbananas

Utbildningsdag på jobbet betyder mycket fika, mycket information och nya kunskaper och mycket nöta rumpa.

Superbra på alla sätt och vis men jag blir skittrött av såna dagar. Och slö! Jädrans vad jag fick kämpa emot för att inte åka hem direkt och lägga mig på soffan i stället för att dra till favvo-gymet.

Men det var en himlar tur att jag inte lydde latmasken för jösses vad bra det gick! Gick loss på i princip allt som var ledigt!

Inkl. boxsäcken. När jag lämnade tillbaka handskarna frågade han jag lånat dem av lite försynt om jag hade duschat på vägen!🤪😄💪🏻

Jag har sagt det förr och säger det igen. Kroppen är banne mig inte helt att lita på. I alla fall inte min.Särskilt inte i inspirerande miljö med alldeles för mycket fika i kroppen.

Kram från Ingmarie