Kortisar

 Ett kort extremt långsamt joggpass på 35 minuter och ett lika extremt långsamt simpass på 35 minuter. Det är vad jag gjort i “aktivitetsväg” denna torsdag som jag lyckats byta bort så jag fick ledigt. (Tack kära kollega!).


Förutom att städa och fixa till söndagens lilla hemma-vernissage. (Välkommen om du har lust!)

Kram från Ingmarie

 

 

Alltid är det något

Jag vet inte hur det är för dig men visst är det märkligt att det liksom alltid är någon liten grej man ska fundera på och vara åtminstone lite orolig över innan en större utmaning ska ske? Är det inte vädret, om man kan sova eller pengar så är det vilka skor man ska ha på sig eller ett vänsterben som tjurar. Vädret är ju inget någon direkt kan påverka så det är ju extremt onödigt att ens fundera på men det mesta annat kan man ju faktiskt påverka. Framförallt kan man påverka skallen! Så det gör jag (med meditation) men man måste ju också komma ihåg att vi är bara simpla människoknytt och att det därför inte är helt plättlätt att sluta oros-fundera.

Efter dagens besök hos “mirakel-Erik” (jo jag kallar honom så just för att han hittills alltid har gjort mirakelfix med mig) på Kiropraktorkompaniet så har jag stor förhoppning om att benen ska vara piggelin på lördag. Särskilt då det vänstra som varit lite ledet av och till. Min känsla att det var “låst” i bäcken var helt rätt och nu är det fixat. Löppasset skedde före så jag vet inte riktigt ännu hur det kommer kännas så hoppet lever om lätta ben och full rörlighet!

Passade på att besöka favvo-butiken också när jag nu ändå var inne i stan, och är numera ägare till ett nytt swimrunbälte så nu blir det plättlätt att haka på och av linan. (Jo, swimrun är en prylsport den med…)

Och om det nu blir så illa att vi inte får någon medalj på lördag så fick jag i alla fall en på posten i dag för att jag klarat The Grand Canyon Virtual challenge. 280 miles utmed Colorado river till Grand Canyon. Virtuellt alltså. Och uppdelat i etapper. Tro inget annat.

Bling är kul!

Kram från Ingmarie

 

 

Genrep och galenkväll

Med bara några dagar kvar till LED testade jag och Josefin vilken lina vi ska ha och jag tror vi valt rätt. Vi övade också på att “byta plats” i vattnet så att vi kan skifta att dra. Vågar påstå att vi är ruskigt bra på det nu!

Ska bli så himla skoj och jag längtar verkligen till lördag! Oavsett vad som händer ska vi kämpa tillsammans och göra så gott vi kan för dagen. Hur långt det tar oss får visa sig.

Jag fick flexa och komma lite senare till jobbet i dag (många övertidstimmar) men det “jämnade ut sig” för jag fick ingen rast och inte gå hem i tid. Det hart varit helt galet. Svetten har runnit och hjärnan kokat men vi kämpade på bra och jag fick ju trots allt gå hem. Är lika glad varje dag jag är frisk och slipper vara patient.

Fördelen, eller vad man nu ska kalla det, med att ha gått och stått så där galet många timmar är att t o m jag tycker det är skönt att få sitta ner…

Kram från Ingmarie

Jobb innan jobbet

Det är inte ofta men ibland händer det att jag dubbelarbetar.

Som i dag.

Innan sjukhusjobbet sprang jag till Sats på Hornstull och hade ett outdoor-running klass. Inte för att det känns särskilt mycket som ett jobb, det är ju faktiskt enbart roligt, men det är ju faktiskt det.

 

Hann även med ett lätt gympass på Sofo och en lunch på Chutney tillsammans med ❤️.

I morgon nöjer jag mig med ett jobb. Sådana här dagar är förvisso roliga men de gör inga ben direkt piggare och de behöver bli det nu.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Alla (tränings)pass är inte tjolahoppsan

Det var inte många rätt på dagens intervallpass.

Tunga ben, trög kropp, omotiverad skalle, dålig fart och kass känsla. Men vädret var i alla fall fint! Bara hoppas det var en tillfällig svacka…

Hade också en hyfsat lugn jobbkväll och har kunnat chilla lite. Mycket najs!

Ingen vet hur framtiden blir och man ska ju aldrig säga aldrig men den här söndagen var min sista jobbhelg för mig på SÖS för nu. Känns onekligen jättekonstigt! Nästa helgpass blir på ett helt annat ställe med ett (nästan) helt annat jobb.

Kram från Ingmarie

 

Lördagsmorgnar de luxe

Även om jag inte varken direkt jublar eller skuttar upp ur sängen när klockan ringer tidigt så är jag lika glad och tacksam varje gång jag kan vara med på Team Snabbares lördags-sim. Klockan 08 är vi alla redo att hoppa (eller gå) i vattnet för 90 minuters distans-och tekniksim.

Dagens coacher. Tomas och Pål.

Och fika såklart! På vår lilla fika-klippa!

Foto:Tomas Granberg

Denna sommaren går det ju dessutom att lägga till en timmes yoga efteråt. Mycket bättre än så kan en lördag nästan inte börja.

Sim- och yogacoach Pål.

Bra för balans, skuldror, axlar och höfter.

För övrigt vill jag rekommendera ännu ett ”Sommar”. Den med Miss Li. Det jag hört av hennes musik är inget jag direkt minns jag gillar men detta, DET var bra! T o m JÄTTE-bra!

Kram från Ingmarie 

Svåraste veckan

Jag undrar just om det inte är denna veckan, dvs veckan innan sista veckan före ett race, som är den svåraste när det gäller träningen. Man ska träna men inte för mycket och man ska vila men inte heller det för mycket. Tränar man för myclket kommer det straffa sig i form av trött kropp, och vilar man för mycket kommer det också att straffa sig i form av seghet. Sista veckan har jag mer koll på men denna…

Snacka om lyxproblem! Eller förresten det är såklart inte ens ett problem utan mest en slags hjärn-nojja man har.

Nåja, jag simmade lite i sjön i går men mest chillade jag vid den. Lyssnade bl.a på Gunilla von Platens “Sommar”. Mycket, mycket bra!

I dag har jag haft Sats-klass (sprang dit men körde inte hårt på själva passet) + lite styrka. Fattar fortfarande inte riktigt, trots alla dessa år som coach, att man kan få betalt för att ha kul på jobbet!

Avslutade med att springa till Eriksdalsbadet för en timmes vattenlöpning med bästa Lisa. Tro det eller ej men det var inte ens en kö! Folk har kanske tröttnat på att inte veta om de ens kommer in… Bra för oss!

Hur brukar du göra veckan innan sista veckan innan ett (långt) lopp?

Kram från Ingmarie

Nu blir det inte mycket mer (långt)

Jag tror inte jag kan vara mer förberedd än vad jag är just nu inför LED.. Inte så som livet och kroppen varit hittills i alla fall.

Hade jag haft några veckor till hade det såklart varit ännu bättre. Å andra sidan tror jag att man nästan alltid tänker så innan man ska göra något ”utöver det vanliga”. Att man skulle haft lite mer tid för att ha kunnat göra lite mer av allt. Åtminstone är det så för mig. Med 1,5 vecka kvar vet jag dock av erfarenhet att det sämsta jag kan göra just nu är att försöka göra mer. Efter i dag är det tvärtom göra mindre som gäller. Vilket kan vara nog så svårt…

Om det jag gjort är tillräckligt för att jag ska ta mig ända i mål tillsammans med Josefin återstår att se. Just nu känns det helt obegripligt hur man ö h t kan swimrunna så långt (45 + 10 km) och hålla igång så länge. Kommer bli mer än dubbelt så länge som i dag. Utan paus. Jösses liksom.

Jag började med tre timmar solo-swimrun här hemmavid. Kändes helt ok och jag hade ganska lätt kunnat fortsätta ett bra tag till! 🥳💪🏻

I kväll körde jag med Wolff wear som kör swimruntrning i Brunnsviken varje onsdag. Rekommenderas! Superbra arrangerat, jättekul och alltid många som är med. Det tar förvisso typ 18 evigheter att ta sig kommunalt dit och hem för mig men det var det värt! Ytterligare 75 minuter bra träning som delvis leddes av bästa Inger.

Man kan t o m låna dräkt! Jag passade på att testa en Mako. Riktigt najs fastän den var lite för stor.

Dessutom hade jag sällskap av min superwoman-kompis Veronica så nu är jag verkligen fulltankad med energi!

Och så här vackert var det när vi var klara. Man blir ju tårögd av lycka!

T o m Kärrtorps t-banestation var vacker!

Nu återstår att se hur jag ska lyckas chilla “lagom mycket”…

Kram från Ingmarie 

 

 

Stark

Vissa dagar känner jag mig (minst) lika stark som en björn. Eller Karl Alfred. Eller t o m som Hulken. (Fast utan päls/tokstora underarmar/bli grön. )

I dag var en sån dag!

 

Jag lär inte vara lika kaxig i morgon…

Kram från Ingmarie