Author: Ingmarie

Om om

Ibland är det spännande att fundera på hur ens liv skulle ha varit om man var född på ett annat ställe än i Halmstad och Sverige.
Som här t ex. Hade jag då kanske varit simmare i stället med tanke på denna simbassängen?

Jag kanske t o m hade vågat mig på cykling ute och blivit bli triathlet! Inte för att jag tror att det är direkt enklare här utan för att vädret skulle förenkla. Det är ytterst sällan som det ex blir snömodd men det i och för sig både snö och blåsa då och då… Fast de dagarna hade jag valt simbassängen, löpning, yogasalen eller gymet såklart!

Eller så hade jag varit en stressad och otränad hemmafru/knegare med 4 osnutna ungar, ett ruckligt hus, en skranglig bil, en ännu mer otränad gubbe och en hoper med ouppfostrade katter och hundar.

Ja vem vet?

Samtidigt så tror jag någonstans att det blir precis som det är tänkt att bli fastän inte alltid så spikrakt. Vad tror du?

Jag är i alla fall väldigt glad och tacksam över att jag är just här just nu.

Kram från Ingmarie

Nya höjder

Jag har sprungit förbi denna lilla skylten jag vet inte hur många gånger men det var inte förrän i dag som jag följde den.

Det var ett bra val även om benen nog emellanåt tyckte annat för det var upp, upp, upp till över 2000 m ö h. Som alltid är det helt omöjligt att fånga storslagna vyer med en litern mobilkamera men kanske du kan ana.

Helt ärligt var det svårare att ta sig ner igen för det var rejält brant och på vissa ställen ligger det fint grus som man riskerar åka kana på. Men det gick bra och jag tog en liten extrasväng ännu mer upp innan jag svängde ner “hem” igen. För att du ska fatta hur långsamt det går, det går liksom inte att “springa tillbaka” uppförsbackarna precis som man inte kan “springa tillbaka” motvind, så kan jag berätta att dagens 11 km tog 70 minuter. Men som sagt var, vem bryr sig?

För att resten av kroppens muskler också skulle få sitt var jag en sväng på gymet med. 2-3 gympass/v vill jag få till även om jag helst bara är ute.

Under alla år jag varit här har det alltid varit samma instruktör på Restorative yogan, Barbara, men nu är det en ny som har den. Förr eller senare blir det ju så även om man tror en del är både odödliga och oersättliga. Det var väldigt bra och väldigt skönt!

Dock gör det mig en smula ledsen att se att t o m på en sån här klass så envisas en del med att ha munblöja. Oftast såna där i tyg som är om möjligt ännu mer värdelöst.

Rädsla alltså. Tänk vad det kam få människor att göra konstiga saker..

Faktum är att det är ganska många som fortsätter med dessa munblöjor här. Även fast de kan gå helt själva ute eller sitter helt solo i en bil. Jag kan verkligen inte låta bli att undra hur/vad man tänker då? Jag har fått berättat för mig att det har varit sjuka restriktioner här så på något vis tror jag en del folk har blivit helt hjärntvättade. Jag tycker det är riktigt läskigt men framförallt sorgligt och även lite fascinerande. Det är ju liksom inte vi osprutade som är så där rädda utan de som tagit både 3-5-9 stick. Borde de inte vara skyddade då?

Nåja, förlåt urspårningen men jag blir liksom hela tiden påmind för de där munblöjorna dyker upp överallt. T o m när jag köpte kaffe på Panera i Nob Hill i dag. Munblöjor på både expediter och kunder men när de sen ska dricka/äta åker “skydden” av. Är det mindre farligt så? Jag fattar verkligen ingenting.

Kaffet var i alla fall gott och även om Nob Hill, Route 66 och Downtown är coolare att besöka när det är mörkt för då ser man alla häftiga neonskyltar så är det värt ett besök även dagtid. Där finns i princip allt från konst, matställen och ölbryggerier till biografer, vintage och cannabis-butiker. (Jo du läste rätt.)

Kram från Ingmarie

Cibola

Jag ljuger verkligen inte när jag säger att det finns triljoner trails att upptäcka här i närheten. Hela Cibola National Forest är som ett stort gottebord för alla som gillar att vara ute i naturen och det finns verkligen något för alla.

Platt, kort. långt, enkelt, svårt, kuperat eller mittemellan. Det är bara att välja!

Min runda var nog någon slags mittemellan. Eftersom jag började och slutade på samma ställe så fattar jag att det var lika mycket upp som ner men +400 höjdmeter (enl Garmin) på 1800-1900 m ö h känns i både ben och hjärta.

Med min fart här just nu kommer jag inte jättelångt men allt är som bekant relativt. När jag tjitt-tjattade lite med en MTBare för att fråga vart en stig ledde och även fick berätta vart jag börjat blev han väldans impad. Han sa det kanske för att vara snäll men jag är så löjlig att jag blev lite stolt. Haha!

Det blev i alla fall en väldigt fin runda med makalös utsikt!

Det var onekligen himla skönt att bassängen var platt. Har jag förresten sagt att jag älskar denna simbassängen?

Efter att ha hängt med min kompis Susan och tjitt-tjattat ännu mer hade det hunnit bli mörkt och fullmånen bjöd verkligen på storslagenhet!

Mot Sandia-berget

 

Mot staden

Kram från Ingmarie

 

En av alla

Det finns väldigt många saker jag älskar med Albuquerque, det är ju därför jag har åkt hit om och om och om och om igen sen mitten 1990-talet. Japp, dvs sen förra seklet!

Bland topp tre är utan tvekan solen.
Den är aldrig långt borta.

Även om det är shitty väder på morgonen, eller bara molnigt som i dag, så kan man till 90% vara säker på att det kommer ändras under dagen. (Undantag finns som bekant alltid.)

Varmt men molnigt vid 9.30.

12.30 var himlen klarblå igen och solen värmde ännu mer.

Jag klurar på en längre topplista så småningom. Om det ens går för det kommer vara omöjligt att rangordna.

Kram från Ingmarie

Mjölksyra-chock

Nere vid floden finns flera mil av stigar, cykelvägar och grusvägar. Jag brukar parkera vid Alameda Open space mest för att det är den enklaste för mig att ta mig till men det finns massor av andra ställen att börja på också.

Man kan vara helt säker på att inte vara ensam för det är alltid folk som cyklar, går och springer där men det är aldrig trångt. Ibland är där riktigt vassa elitlöpare och det är nog enda gången jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden lite så jag hade kunnat utmana åtminstone en del av dem lite. Å andra sidan är det skönt att slippa den hetsen och de kraven som elitlivet trots allt innehåller.

Det finns gott om olika markeringar från ffa löpare men även “riktiga” markeringar varje 1/4 mile. Dvs ca var 400e meter. Jag tog mig dock åt andra hållet för att helt undvika asfalten och där är inga markeringar men det spelar ju liksom ingen roll om man kör 2-minutare som jag valde som det första intervallpasset här. 12 för att vara mer exakt.

Det var snorjobbigt!

Inte de första 30 sekundrarna men sen kommer mjölksyran och det blir som att springa in i väggen direkt. För mig hjälper det inte att dra ner på farten utan jag måste verkligen stanna för att bli av med den. Tur det var 1 min vila mellan varje…
Det syns inte här men jag dreglar för jag var så trött att jag inte ens orkade spotta! Haha!

När jag kollade tiderna efteråt så såg jag att de inte var så mycket långsammare än på havsnivå så inte konstigt jag tog tvärslut!
Men på riktigt, med denna utsikten, värmen, solen och underlaget blir väl vem som helst inspirerad och benen fulla med spring-lust?

Bara en kort bit därifrån ligger S&W Riverpoint där jag gjorde av med den sista energin i gymet.

Hade matlåda med mig som jag åt i solen. Det finns förvisso en miljard mathak att välja mellan men dels vill jag inte äta “ute” för ofta för då känns det liksom inte så speciellt att göra det efter ett tag, dels vill jag veta att jag får (bra) mat snabbt efter hård träning och dels är jag helt enkelt för snål. Som du nog vet är ju den svenska kronan extremt klen i förhållande till de flesta valutor just nu och dollarn är inget undantag så i princip inget är billigt här. Tyvärr. (Förutom bensinen.)

Jag minns de gånger en dollar kostade 6 kr. Jösses vad jag bunkrade på mig då! Dock är ju utbudet makalöst bra här och vill jag beställa online så slipper jag åtminstone den hutlösa tullen Sverige kräver. Förra gången jag var här vann jag ett litet, litet (första)pris men det stod fel på den så de skickade den senare i stället. Tror den vägde max 10 gram och var väl värd typ 20 kr. Tullen krävde flera hundra för att jag skulle få ut den!  Men ett pris är ett pris så jag betalade snällt. Hehe.

På hemvägen passade jag på att “simma av” mig lite och slappa i the Hot tub. Jag älskar denna poolen! Alltid perfekt temperatur oavsett väder.

Kram från Ingmarie

Athletic yoga

Jag borde väl ha kommit i håg men  det gjorde jag inte.

Det här är nämligen ingen vanlig yoga.

 

Yael som har den är en sån där super-instruktör och har nog varit på S&W sen tidernas begynnelse. Fast hon verkar banne mig inte åldras en minut! Helt ofattbart! (Och nej hon är inte “lyft”, bara sjukt snygg och vältränad.)
Hennes pass är alltid extremt välplanerade, varierande, inspirerande och utmanande. Hon kände förresten t . o. m igen mig direkt, trots att det var 5 år sen sist, så du fattar hur många av hennes pass jag har varit med på va? Haha
Hur som helst så var det med svettiga kläder och darriga muskler jag gick därifrån efter 70 minuter men såklart också lugn och väldigt nöjd. Dock kände jag mig inte så “Athletic” men om jag övar på så kanske jag gör det!

Vattenlöpningen var blöt, som den ju alltid är, men inte i närheten av lika jobbigt fastän jag försökte köra på lite. Egentligen var jag mer springsugen för vädret är makalöst fint men det är det där med att försöka vara lite klok..
Jag njöt av solen i ryggläge i stället och helt ärligt så var det inte fel någonstans.

Kram från Ingmarie

Coyote-möte, reunion och skapande

Det är inte ofta det händer att man får se en Coyote så när det gör det känns det extra häftigt och exklusivt! De är inte ovanliga men de är ganska skygga och smälter väl in i naturen så de är inte alltid helt enkla att se. De är inte farliga men man ska ha stor respekt för dessa vilda djur och absolut inte gå nära dem. Åtminstone här i Albuquerque vill man bevara dem och låter dem vara så länge de inte är någon fara för människor.
Jag tycker de är jättefina!

Löpturen var också jättefin och man kan väl säga som så här; det är väldigt mycket enklare att springa nerför än uppför! Ja det är det väl i och för sig alltid men här på höghöjd märks det extra tydligt. Det kan skilja upp mot 2 min/km upp mot ner!  Varje pass på stigarna vid berget ger många höjdmeter så det vore ju märkligt om jag inte skulle bli starkare!

Lätt att se var det är upp resp. nerför. Haha!

Som du kanske vet sen innan är jag en Bagel-fantast av största mått men det lustiga är att det är bara när jag är i detta landet. I Sverige vill jag inte ha dem. Förklara det om du kan! Bland de bästa  hittar man på Einsteins Bagels och där kan man även hitta ruskigt gott kaffe. USA är väl annars känt för ganska blaskigt sådant men det finns tack och lov en hel del undantag!

Köpte ett helt dussin olika varianter men alla var faktiskt inte till mig.

Kanske var det det där som gjorde att simningen gick så bra (i dag också) men mest tror jag det var solen och mitt fina sällskap av Erin. Underbart att få träffas igen! Vi höll på att inte komma upp från The Hot tub efteråt för vi hade så mycket att prata om.

Det är lätt att skapa både inspiration och motivation här. Jag är ju av den åsikten att det är inget som kommer av sig själv utan måste just skapas och hur det görs får man komma på själv. För mig funkar det oftast att bara börja oavsett vad det gäller. Även målandet. Jag hade med mig en hel del målargrejer men har även inhandlat lite nytt. (Kommer garanterat att behöva en större väska hem…Tur jag får ha med mig två!)

Vi får se vad/om det blir något av det jag startade i dag men oavsett så älskar jag dessa stunder då jag får skapa och göra precis som jag vill utan krav på att det ska “bli” något.

Kram från Ingmarie

Olika skills

Helg och fint väder betyder oräkneliga bikers och hikers bland bergen. De flesta på två hjul beter sig både respektfullt, försiktigt och hjälpsamt när de kommer farande i kurvorna men det är inte utan att hjärtat stiger ytterligare några slag emellanåt. En del kommer nämligen i en helt galen fart och är totalt orädda oavsett vad underlaget bjuder på. Mest är jag nog dock imponerad eftersom jag själv är jordens mes så fort det inte är helt snubbelfritt. Och då behöver jag bara hålla reda på mina fötter!

Nåja, vi har olika skills här i livet och cykla fort är inte min. Däremot är jag hyfsat bra på att sega uppför långa backar. Även på höghöjd! Här är det extra belönande för oavsett var så kommer utsikten garanterat vara magnifik! Går det upp går det som bekant ner och då blir det fart t o m i mina ben. Det är som du kanske förstår inte helt enkelt att ta det lugnt så här i början av höghöjdsvistelsen när det är så här.

Utebassängen är så där perfekt tempererat att inte ens jag fryser och precis som förra gången jag var här så flyter jag som en kork här! (Sånt kommer jag ihåg trots att det är 5 år sedan!)
Jag har fortfarande inte fått klarhet i om det är höghöjden, en tillfällighet eller något magiskt vatten som gör det men härligt är det!

På tal om solnedgångar förresten. Inte konstigt jag älskar Sandia-berget och dalen. Det skiftar hela tiden i färg och jag tror ärligt att jag aldrig kommer kunna se mig mätt på det.

Kram från Ingmarie

Chocken

Minnet är emellanåt både kort och förträngande för trots att jag efter alla gånger vet att det är snorjobbigt i början när jag ‘är på höghöjd att träna så är chocken lika stor varje gång. Det är nästan en nära-döden-upplevelse.
“Värst” är löpning. Minsta lilla uppförsbacke och pulsen är på max och här finns måååånga backar. När man tar i kommer mjölksyran direkt och när den väl har kommit är den snudd på omöjlig att få bort om man inte stannar.

Men alltså, vem bryr sig? Att springa här gör vem som helst lycklig med eller utan sura muskler.

Samma sak på gymet. Åtminstone när man tar i. För att inte “overdo” något, det är lätt att få feeling här och köra på för fort, så bromsar jag medvetet. Jag hoppas och tror att det är ett klokt beslut.

Så här var förresten min lunchvy i dag.

Och kvällsvy.

Kram från Ingmarie

Framme!

Som sagt var. Åka business-klass är ju inte ens en sport! Man behöver varken stå i kö, trängas eller “knycklas ihop”.
Allt är precis tvärtom! Dessutom blir man bjuden på bubbel, 3-rätters och 2-rätters, obegränsat med snacks,  kakor, lyx-choklad och all sorts dricka både med och utan promille.

Denna knappen gillade jag!

 

Lyxigt och skönt att kunna sträcka ut sig till 100%!

Tro nu inte att jag/vi har guldbyxor och alltid åker i finklassen. Detta är bonusbiljetter och jag tackar så mycket för det! Resan är (extra) lång så just den 9-timmars resan kändes väldigt bra att slippa “lida” på. (Jodå, jag vet att detta är ett stort privilegium och en ynnest men jag tror du fattar vad jag menar.)

Chicago var som vanligt.
Rörigt och med mycket väntan på shuttle-bussen till hotellet. 40 minuter för att vara mer exakt! Turligt nog var där en trevlig flyg-kapten som jag kunde babbla med under tiden.
Hotellet var ok men märkligt nog sov jag kasst. Jag brukar nämligen sova som om jag vore medvetslös första natten när jag kommer hit och sen ha jetlag-problem några dagar. (På andra hållet kan det ta veckor innan jag känner mig normal!) Hoppas detta betyder att jag kommer sova extra bra i natt!

Hotellfrukosten var i mångt och mycket som den brukar här. Färgglada flingor, x antal olika sylter, vitt degigt bröd, omelett och flottiga korvar men de hade även gröt! Jag svimmade nästan! Dock ingen växtmjölk så det blev lite torrt.. haha

Kom till flygplatsen i god tid och som alltid är det en smula stressande innan man är innanför spärrarna. Nu för tiden ska man ju även göra det  mesta själv och jag tror banne mig aldrig att det blir rätt direkt! Stackarn som var bakom mig kom för sent för att checka in sina väskor. Undra just hur det gick…
Att få se denna skylten gjorde mig i alla fall lycklig ända in i minsta lilla cell.

Och nu är jag här! Det var och är som att komma hem. Jag behövde inte ens Gps:en från flygplatsen och hit trots att det är 5 år sedan sist jag bodde här hos mina fina och gästvänliga vänner.

Denna (köks)utsikt kommer jag troligtvis aldrig att tröttna på. Hur skulle jag kunna det liksom?

Egentligen hade jag inte tänkt att träna alls i dag (!) men det sket sig om jag säger så… Kom väl in i en andra andning.

Varje gång jag varit här så har jag valt S&W trots att det är dyrt men det är också grymt bra och det finns 5 stycken här att välja mellan. Del Norte är det jag varit mest på och kanske är jag den som kört flest vattenlöpnings-timmar av alla här?

Nu ska jag snart sova och det vore väl sjuttsingen om jag inte gör det bra i den här?

Kram från Ingmarie