Ingen vanlig fredag

När det är Ingmarie-väder, jag har en ledig förmiddag innan sista passet före två veckors semester, energin är extra bra och jag får tartan-feeling då blir det så här! 🥳

Inget märkvärdigt pass men 20 x 150 m (gåvila 50 m) kan vara nog så svettigt och mjölksyre-rikt om bara tar i tillräckligt mycket.🤪

Eftersom utegymet ligger bara några 100 m bort var det ju lika bra att svettas där också. 💪🏻

Nu har jag stämplat ut och jädrans vad jag ska njuta!

Kram från Ingmarie 

 

Midsommardagen 2020

Alltså denna starten på dagen!

Simma-fika-yoga!

I solen!

Hur mycket bättre kan det liksom bli?

 

Foto Rebecca C

Foto Pål T

Foto Pål T

Foto: Pål T

Coach Pål



Efter det var jag redo för allt jobbet ”erbjöd”.🤪

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Spontan-laddning

De flesta som håller på med löpning vet vad Backyard ultra är. Man springer en bana som är 6706 meter och där starten för varje varv sker varje hel timme. Klarar man inte varvet på en timme eller inte står på startlinjen i tid är man ute. Segraren är helt enkelt den som håller på längst.

Nu finns det även några swimrun-backyard och en ”råkade” jag anmäla mig till för bara några dagar sedan.😱

Last one standing (”LOS”)” går på Långholmen i morgon lördag där också  sprintloppet (ett varv) kommer gå av stapeln.Ett varv är 5 km fördelat på 4,5 km löpning och 500 m sim vilket kan verka som en baggis men dels ska man i och ur vattnet 5 ggr och dels är det en rejält kuperad bana om jag förstått det hela rätt.

Jag har absolut inga planer på att bli den som håller på längst. Tvärtom. För mig är detta ett ”enkelt” sätt att få till ett bra långpass med service och sällskap . 🥳 Jag kommer inte ens behöva ha vatten med mig. Allt finns! Hur bra och lyxigt är inte det? 😀🙏🏻

Min laddning inför detta är väl allt utom just en laddning. Bra träning hela veckan och PT-passet i går gav mig träningsvärk t o m i armvecken! Och kul var det som alltid!

Hur många timmar jag stått och gått på jobbet vågar jag inte ens fundera på. Jag vet bara att benen blir väldigt trötta av det. Så trötta att jag inte ens orkar stå sista biten på tuben.🤪

Utesimmet i dag var dock både kort och lugnt. Fick finsällskap av Per som provade sjösim för första, men inte sista, gången. Jättekul!

Nog räcker det för att vara pigg igen i morgon?😄

Det finns alltid något att fira

Egentligen kan man ju fira något varje dag. Faktum är att jag tycker man ska det och jag gör faktiskt det. Bara det att man vaknar varje morgon är ju en slags vinst, eller hur?
Så det firar jag. Varje morgon!

I dag firade jag även ett ok intervallpass, att solen sken och att det varit superlugnt på jobbet. Så lugnt att jag t o m kunde sluta tidigare och fick njuta av den fantastiska solnedgången.


Vad firar du?

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Fördelen

Jobba skift har åtminstone en fördel. Den att man har förmiddagen ledig och kan njuta av lugnet i naturen och att det är gott om plats på utegymet.

Det är väl å andra sidan den enda fördelen… Komma hem, och somna, sent är Inte lattjolajbans-skoj och ganska säkert inte heller särskilt hälsosamt. Men så länge jag får mina sovtimmar och återhämtnings-dagar så tror jag det ändå är ok. Eller så här; jag tänker att det är ok. Att oroa sig gör absolut inget bättre.

Och jodå. Jag vet att jag missar de fina sommarkvällarna men inte helt för nu är det ljust även när jag slutar!

Kram från Ingmarie

Intervalldag (och ett steg närmre)

När jag drömmer om passet jag ska köra dagen efter då vet jag 1: att det är tufft och 2: att jag är fokuserad och taggad.

Så var det med dagens löppass.

12+10+8+6+4+2+1 min. Spåret jag kör på är inte platt många meter så det är inget glidarpass precis. Hur man än kör på nerför är det svårt att ”hämta upp” det man förlorat uppför. Samma med med- och mot-vinden tydligen. (Det finns nämligen smarta uträkningar på det där men fråga mig inte hur.)
Men hur som helst så gick det riktigt bra med mina mått mätt. Farten är som den är men eftersom känslan är den viktigaste så är jag supernöjd! Både före, under och efter.

Den där efter är väl förresten en av de bästa som finns?

 

Simpasset var däremot helt utan plan. En gång i veckan har jag nämligen ett sånt. Enda målet är att jag ska i och skapa mer vattenvana. Vad det blir får känsla och dagsform avgöra. Tydligen var det en bra dag för det blev ett intervallpass till! 🥳🥳🥳

I dag är jag också ett steg närmre den där förändringen som kommer att bli i september. Kläder är utprovade på huvudkontoret och jag är om möjligt ännu mer nervös. Men också förväntansfull och pirrigt taggad!

Kram från Ingmarie

 

 

När man inte kan luras…

Ibland syns det liksom lite extra mycket vad man pysslat med innan jobbet….De där goggle-ögonen är alltid ruskigt svåra att dölja (mörka solglasögon passar sig ju inte så bra på mitt jobb..🤪) men vissa dagar verkar de liksom bita sig fast extra mycket.


Men det var det värt! Det är det förresten alltid.😍

Kram från Ingmarie 

 

 

PT-sim

Att simma med PT innebär blandade känslor för mig. Samtidigt som det är lite läskigt (hur mycket fel hör jag egentligen?) så är det jättekul! Särskilt med simcoach Anna. Hon är outstanding på alla plan. Rolig som få, pedagogisk, kunnig, lyhörd och finurlig. Jag har ju kört kurs med henne innan och hade gärna fortsatt om det inte vore för att de där kurstiderna är helt osynkade med mina jobbtider. Men detta med PT då och då funkar absolut som ett bra alternativ. Jag och Veronica fick en extremt välfylld timme med oräkneliga aha-upplevelser och tips.

Det är faktiskt så kul och bra att jag lätt skulle kunna bli beroende. Men plånboken skulle bli förtvivlad!

En annan bra grej är att när jag tog mig hem från jobbet vid 22.30 var det fortfarande hyfsat ljust. Hurra!

Olika lyckostunder

Det här med PT är verkligen ingen walk in the park eller mysträning. Det är svett, mjölksyra, kalkdamm, utmaningar, darriga muskler, tungt och fartfyllt.


Men det är allra mest lärorikt, kul, spännande och vansinnigt skoj! Även om jag blir galet trött så blir jag ändå mest väldans pigg. Och glad förstås! Faktiskt lycklig! Det är ju kul att utvecklas och förbättras! Hur pyttelite det än är.

Sen tycker jag onekligen det är både lyxigt och skönt att emellanåt ha någon som säger vad och hur jag ska göra. Precis som på simträningen. Mitt jobb är ju precis tvärtom där jag hela tiden ska ta beslut och agera. Men jag gillar det också!

För övrigt är jag tacksam för att jag blivit bättre och bättre på att njuta av de där små lycko-stunderna i vardagen. Som utsikten och kvällshimlen från jobbet.

Och för den okände mannen i tunnelbanan som princip varje kväll när jag åker hem sitter där och spelar så vackert på sin gitarr.

Kram från Ingmarie

 

Applåder

Kanske har du uppmärksammat grejen med att många hår ut och applåderar kl 20 för att visa sin uppskattning till alla inom vården? (Kanske sker på andra tider med.? Det är såklart en jättebra och uppskattad grej men det betalar vaken räkningar, studielån, fixar utslitna kroppar eller trötta huvud. Vi behöver högre lön och bättre arbetsförhållanden! Just nu går vissa på krisavtal som innebär en hel del xtra pengar men i princip hälften går till skatt. Den där slopade karensen innebär att man får ansöka om den och går det igenom får man ut 700kr. Före skatt! Det är fasen ett hån! När vi jobbar kväll får vi 22kr extra efter kl 19 och på helgerna drygt 55kr extra/timme. Före skatt. Så tro inte vi blir rika varken av skiftjobb eller övertid.

Pengar är absolut inte allt men de underlättar och när jag hör hur folk går hemma med (nästan) bibehållen lön trots att de bara jobbar halvtid/inget alls blir jag faktiskt en aning irriterad. (Läs förbannad.)  Hur är det möjligt att ett system är så helt genomkorkat? Hur kan vi ha över 10% arbetslöshet samtidigt som t.ex. skogsbolag och frukt/bär/grönsaksodlare skriker efter folk? Jag begriper det verkligen inte…

Till saken vet jag att vi har det ändå väldigt ”bra” där jag är eftersom det är en livsviktig verksamhet. Det finns de som har det väldigt mycket värre men det betyder inte att ”bra” är ens ok. Vi sliter hårt! Att sen Svenonius & Co vägrat/vägrar lyssna på oss gör ju inte saken bättre. Ingen kan ju säga att vi inte protesterat hårt, både när det gäller arbetsmiljö, säkerhet och lön, redan innan corona.


Nog om det. Jag blir bara så himla upprörd! De som drabbas hårdast är ju till slut de sjuka.

Några applåder under morgonens simpass hördes inte. Förutom de vi gav oss själv. Tufft och kul som alltid!

Min partner in crime till LED. Josefin – alias Sparven!

 

Kram från Ingmarie