Jobb

Löpningens dag 2026

Tänk att det redan har gått ett år sedan förra Löpningens dag. Även då firade jag på egen hand men det var åtminstone barmark.
Det är det inte nu och modden ser ibland ut som sand och det är minst lika jobbigt att springa i.

Men det hjälper inte att gnälla över saker vi inte kan påverka och oavsett så blir åtminstone jag alltid glad(are) av att springa!

Dessutom har vinden mojnat rejält, jag hittade hårt packade stigar i skogen och helt is-snö-moddfria cykelbanor på väg till jobbet.
Transportlöpning är ju också ett väldigt bra sätt att fira denna dag på tycker jag!

Har du också firat?

Kram från Ingmarie

Ännu mer onödigt

Alltså det här är rena löpardöden.. Och absolut en glädjedödare.

Jag vill nästan inte ens gå ut! Modden har helt invaderat världen (nåja – en del av den i alla fall) och hur jag än gör så slirar jag bara runt. Cykla till jobbet vara bara att fetglömma men det var besvärligt även med bil kan jag berätta.

Min vänsterfot har ju varit en smula ledsen ett bra tag nu så det var därför jag gick till min fantastiskt braiga naprapat idag. Jag har även ett besök inplanerat till ortopedkirurgen på måndag men jag hoppas på ett underverk att detta hjälpte och det känns faktiskt bättre!

Nu är det dock ryggen som är ledsen för den gillar inte att jag har slirat med tung (jobb)packning i modden.
Håhåjaja. Är det inte det ena så är det det andra men på något vis ska jag kuta i morgon på Löpningens dag!

Hur ska du fira?

Kram från Ingmarie

Mer firande

Jag hann nästan bara komma till jobbet innan de drog in mig i fikarummet för sång, blommor, present och tårta!
Gissa om jag blev glad!?

Man kan också säga att det var ett slags firande att solen sken i dag och gjorde isvindarna åtminstone lite mindre isiga.

Kram från Ingmarie

Mot ledigheten!

Jag hoppas det vita som yrde runt i dag stannar vid att bara vara några flingor.
Det var inte mycket men tillräckligt för att täcka den lilla is som var kvar. Jag klarade mig från att vurpa men några jag träffade i skogen hade inte haft lika mycket tur. Tack och lov blev ingen skadad.

I kväll har jag för övrigt jobbat mitt sista kvällspass på ett tag. Ska vara ledig ända till 3/2 om inget oförutsett händer.

Hurra!

Det kommer bli någon slags fest varje dag!

Kram från Ingmarie

Äntligen måndag!

Känns som en evighet sen det var helt barmark och ännu längre sedan jag gjorde fartleksintervaller på barmark men i går hände det!

Det var inte lätt någonstans men jag var i alla fall både tacksam och glad över att jag gjorde det! Man ångrar ju som sagt var ett träningspass lika lite som ett bad.
Nu längtar jag extra mycket efter det sistnämnda och hoppas och tror att det blir nu när helgjobbet äntligen är över!

 

Dock inte i dag även om man väl kanske kan kalla simma är lite av ett bad men att jämföra det med kall/isbad är som att jämföra en Ferrari med en legobil. Egen bana nästan hela passet blev det i alla fall!

Simning kan man absolut bli trött av och få träningsvärk av men jag tror aldrig det kommer att komma i närheten av vissa gympass.
Särskilt inte när man kombinerar dessa två.

Det var sjukt jobbigt och sjukt skoj.
Det kommer bli mycket intressant att uppleva hur kroppen blir i morgon och kanske ffa på onsdag…

Lediga måndagar alltså. Vilken bra grej det är!

Kram från Ingmarie

Ett av de bästa botemedlen

Jag sov som en kratta i natt. Somnade sent men vaknade efter bara några timmar. Tankar från det som hänt på jobbet på dagen/kvällen i går snurrade runt runt runt.
Någon gång somnade jag dock om för när klockan ringde sov jag väldigt gott.
Tog mig dock upp och så småningom ut för att kuta en omväg till jobbet.
Och vet du? Det var nästan helt isfritt!
Hurra!
Vilken bra medicin det här är mot ledsamheter och frustration. Att kunna och få vara ute, röra på sig och vara i naturen. Utan tvekan en av mina bästa ”botemedel”.

Vad har du för några knep när du behöver muntras upp?

Kram från Ingmarie

Lycka

Jag har banne mig träningsvärk precis överallt just nu efter de två senaste dagarnas pass. Utom möjligen örsnibbarna…
Men åh vad jag gillar det!
Det betyder ju att jag utmanat mig och förhoppningsvis därför utvecklar mig.

En annan grej jag gillar är att isen så sakteliga börjar försvinna och det blir fler och fler stråk av lycka! Dvs barmark.

Förhoppningsvis är även dessa hemskheter helt borta men tills dess får jag leka orienterare/traillöpare och tar omvägar genom obanat.

På något vis är jag extra tacksam över det där just i dag för det har varit en väldigt, väldigt tung kväll på jobbet med många timmars övertid.
Jag hoppas det blir en bättre morgondag.

Kram från Ingmarie

När man gör det ändå

Jag vet inte varför men jag var helt osugen på att ens gå upp i dag.
Inte för att jag var trött utan mer för att jag kände mig låg och en smula uttråkad på det mesta.

Nu vet jag dock att det kan bli så här emellanåt, särskilt på vintern och särskilt när det är blajväder och allmänt skitväder, så jag har mina olika ”verktyg” för att inte fastna under det grå molnet eller trilla ner i det svarta hålet.

Att bara sätta sig ner och glo hjälper inte och dessutom skulle jag iväg och jobba lite senare. Sjukskriven pga att man är uttråkad tror jag inte är helt giltigt…

Så hur som helst så tog jag mig ut, gick en omväg till gymet och började träna. Inte ens det var särskilt skoj. Då är det illa! Men jag gjorde det jag tänkt och mådde åtminstone inte sämre.

Sen vet jag inte vad som hände men jag fick plötsligt för mig att jag skulle jogga lite på bandet. Ute var det moddslafs och det lockade inte alls. Satte på musik och började springa och hipp happ drog jag till med 10 x 2 minuters-intervaller.

Det gick egentligen inte superbra, min vänsterfot är så där lite ledsen igen, men jag mådde betydligt bättre och var hundra gånger piggare efter det där. Ibland får man liksom bara göra och inte känna efter så himla mycket. Allt är ju liksom inte lätt alltid.

Jobbet var mest rörigt men som alltid så tänker jag att det blir kväll oavsett och jag får hojja hem. Det fick jag i dag också och nu väntar två hela lediga dagar innan helgkneget. Underbart!

Kram från Ingmarie

 

Äntligen måndag!

Måndag efter att ha jobbat långhelg = ledig dag och jag tokälskar det!

Det har varit lite extra långa och sena pass så jag var seg som mjuk kola i morse när jag gick upp och jag hade minsann lite träningsvärk sen gympasset i går.
Gött!

När jag cyklade hem i går kväll sent som attan (vi snackar efter 23) så snöade det ymnigt och snöflingorna var vassa som nålar i mina stackars trötta ögon. Det var snudd på ett mirakel att jag inte vurpade!

Men hur trött jag än var, och hur mycket snö (och modd) det än var så ville jag vara ute länge i dag.
Och så blev det.

135 minuter med alla underlag du kan tänka dig, lite sol, lite motvind, lite medvind, snö högt och lågt, en hel del (sliriga) backar och massor av springglädje!

Efter mat och en kort tupplur blev det även ett pass med ”Funktionell träning”. Riktigt skoj och bra! För dig som inte vet kan jag berätta att man kan bli helt galet trött av det lilla gröna gummibandet!

Jag ställde förresten en liten fråga på Insta. Verkar som de flesta känner mig ganska väl…

För såklart jag inte kunde motstå det!

 

Kram från Ingmarie

Ännu mer

Jodå, jag vet att det finns de som älskar det här vädret som dragit in men jag tillhör inte en av dem.
Precis allt blir krångligare.
Särskilt att ta sig till/från jobbet och patienterna. Här är nämligen ingen sån lyx som tak eller kupevärmare… Motorvärmare i all ära men den gör ingen större nytta varken på frusna rutor och iskalla säten.

Springa funkade ändå tack och lov ok. Förutom när det snöade isbitar i ögonen.
Jag behövde verkligen den där turen efter att ha städat ut julen. kan inte minnas att jag satte upp så mycket pynt! Haha!
När den är nästa gång hoppas jag befinna mig på varmare breddgrader!

Har du fått mycket snö?

Kram från Ingmarie