Jobb

Halmstad-guld

Det hade varit lite intressant att veta hur många gånger jag egentligen har sprungit på Prins Bertil-stigen. Särskilt biten ut till Grötvik. Många är det i alla fall och i dag blev det en gång till. Som alltid har man medvind ena hållet och motvind åt andra och som alltid är det bedövande vackert.

Innan gymet för egen träning och för att träna andra träffade jag finaste Nina för välbehövligt snack och jättegod mat hos Söderfamiljen. Extra plus  att kunna sitta ute i den härliga solen!

I kväll skiner denna i stället.

Kram från Ingmarie

 

Vardag

Fest och äventyr i all ära men de flesta dagar är trots allt mest vardag och jag är tacksam över att jag gillar min. Tänk att leva de flesta av sina dagar och önska att de var på annat vis. Vilken mardröm! Och så bortkastat liksom.. Tyvärr är det nog alldeles för många som har det så men jag hoppas de på något vis finner lycka och glädje emellanåt och helst också orkar göra något åt sin situation.

Genom åren har jag ex hört oräkneliga gnälla över sitt jobb och även om jag såklart fattar att det inte alltid är superenkelt att hitta något annat så kan man ju åtminstone försöka. Samma med träning. ”Inget är roligt”. Då undrar jag om man verkligen testat särskilt många olika varianter…

Själv är jag ju snudd på löjligt lättroad när det gäller den biten. En springtur innan jobbet och jag är lycklig hela dagen!

Kram från Ingmarie

It´s here

Det har varit mörkt ganska länge nu när jag cyklat hem på kvällen efter jobbet men himlen har ändå varit hyfsat klar och jag har i alla fall sett längre än två meter fram men nu känns det som att lampan helt har släckt. Lägg till motvind och regn så vet man att det inte finns någon återvändo,. Hösten är här vare sig jag vill eller ej och det är bara att gilla läget. Och ta på regnkläderna…

Nu är det ju dock så himla bra att eftersom jag har så nära till allt så är det ändå helt ok. Dessutom kom inte regnet förrän långt efter jag både varit till och från bassängen och till jobbet.

Gillar du hösten?

Kram från Ingmarie

Väder-appar och annat

När det vankas lopp blir vädret extra intressant att kolla. Särskilt när man samtidigt ska upp och ner i vattnet en massa gånger. regn spelar ingen större roll när det gäller swimrun men temperaturen gör det verkligen! Sen är det både enklare och roligare om solen skiner förstås.

Men trots att det tydligen tar fem år att bli meterolog så verkar de inte kunna spå vädret ens några dagar framåt för det ändras precis hela tiden. Det verkar dessutom finnas en massa olika väder för så här säger fyra olika väder-appar om lördagsvädret i Halmstad.

Hur är det möjligt? Hur de kan veta hur vårt klimat kommer vara om 40-50 år är för mig en gåta med tanke på hur dåligt de har koll på nutiden…

Men men, det blir som det blir. Redan nu har det ändrats igen så egentligen är det meningslöst att ens titta.

Jag valde gymet i går för jag trodde benen skulle vara snortrötta efter lördagens sega historia.. Vi kan väl säga som så att jag hade väldigt fel. Det blev både ben, rygg, mage och axlar innan jobbet. Att få ihop de dagliga minimala 12 000 stegen är förresten en baggis på mitt jobb. Man skulle faktiskt kunna säga att jag får betalt för att skrapa ihop dem!

I dag längtade jag ut och skogen gav mig ännu en magisk tur. Himlen må ha varit grå men det var varmare än jag trodde när jag valde tröja.

Nu när jag lärt mig när rusningen till Filborna arena är så är jag ännu mer tacksam över skiftarbete så jag kan vara där när det är lugnt. Fatta mig rätt, jag har inga problem med att dela bana och simma med andra, tvärtom är det stimulerande och roligt, men just i dag ville jag vara i min egna lilla bubbla och slippa anpassa mig.

Men trots att jag varit i vattnet så drog havet och vilken tur att jag lyssnade på den längtan för jösses alltså. Obeskrivbart vackert och vattnet var så klart att jag såg varenda sandkorn.
Har jag sagt att jag är otroligt tacksam och glad över att vi har flyttat hit? Med detta nästan inpå knuten tror jag t o m att jag överlever vintern.

Kram från Ingmarie

Team-träning

Om en dryg vecka är det dax för Halmstad swimrun och jag känner mig mer ringrostig än en gammal skrovlig mutter på ett sjunket båtvrak. Visst har jag gjort två pass i år varav ett med Åsa men det gör ingen till en nysmord (swimrun) mutter. Å andra sidan har vi båda gjort detta oräkneliga gånger så kanske vi kan ha väckt minnet till liv långt  innan sista simmet på loppet och dessutom synkat ihop oss till ett ”riktigt team”.
Våra enda mål är att ha skoj och att komma i mål innan repet dras och om inget oförutsett händer borde det inte vara några problem.

Köra ihop är dubbelt skoj men det kräver samtidigt lite mer av var och en i form av samspel för när man är två går det ju liksom inte att göra sin egen grej. I stället gäller det att pejla av, kommunicera och hela tiden se till att båda är med. Den som för dagen är strakast drar och den som för dagen är lite tröttare får bestämma tempot oavsett hur mycket spring  den andra har i benen. Men det är också det som är det roliga! Att man upplever och gör tillsammans! Jag är dock säker på att vi kommer få en härlig dag för Åsa är allt man kan önska av en teamie!
Nissan-vattnet var ljummet och om SMHI inte luras allt för mycket kommer det bli snudd på Ingmarie-väder även nästa vecka!

Torsdagar udda veckor betyder även Sats-jobb och jag tycker det är jätteskoj att klasserna börjar komma igång igen.

Kram från Ingmarie

Back on track

Det tog väl ungefär 10 minuter på jobbet i går sen kändes det som jag aldrig haft semester. Full rulle direkt och på två dagar har jag redan avverkat över 20 timmar. Inte konstigt jag känner mig som om jag åkt runt i en torktumlare.

Tränat har jag tagit mig tid till ändå. Såklart.

Gym i går och löpning i dag. Inget hårt eller komplicerat utan bara lätt och enkelt för åtminstone jag kan inte gasa på hur mycket som helst på en och samma gång.

Kram från Ingmarie

Bästa sättet

Förutom att jag inte är så förtjust i att gå upp tidigt så finns det andra anledningar till att jag väljer att jobba (nästan) enbart kvällspass.

Jag kan alltid yoga/meditera en stund på morgonen och äta frukost i lugn och ro.
Jag hinner också alltid träna innan benen blir blytunga av att ha traskat på betong och jag hinner njuta av både dagsljus och frisk luft oavsett årstid. Sen får jag ju lite extra ob-tillägg också fast det i ärlighetens namn mest är ett hån.

Det bästa sättet (för mig) att bli redo för ett jobbpass är utan tvekan att sprada. Då får jag liksom det bästa av det bästa!

Vilka tider jobbar du helst när du får välja?

Kram från Ingmarie

Inget särskilt

Egentligen har jag absolut inget vettigt att skriva om i dag men jag är i alla fall ännu ett arbetspass närmare lite ledighet och jag har fått uppleva ännu ett härligt löppass.

Vad hittar du på?

Kram från Ingmarie

2000 ljuvliga

2000 m sim är väl typ en fis i rymden för de riktiga simmarna men jag jämför mig enbart med mig själv vare sig det gäller simning, löpning, lyfta vikter, att måla, utbildning osv osv. Det är ju liksom helt meningslöst. Jag gör mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har just nu och med de ev mål jag har i sikte.

Dagens 2000 m var dessutom plättlätta och hade det inte varit för jag skulle till jobbet så hade jag velat fortsätta. Sånt räcker mer än väl för mig.

Kram från Ingmarie

Ännu en helg är över

Det är högst oklart hur det hände men när jag frågade Anders om han ville med på intervaller i går så svarade han ja.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det går alldeles utmärkt även om man inte har varken samma fart eller gör lika många. Varje set var 2 min bort och 3 x 30 sek tillbaka. Tanken är att man ska komma tillbaka till startpunkten på de där 3 x 30 men det är lättare sagt än gjort för en som har max 3 växlar. Jag körde 8 set och Anders 6 och vi hade det galet skoj samtidigt som vi kämpade på riktigt bra.

Mina ben var spagetti efter de avslutande utfallsstegen och grodhoppen och jag tror banne mig jag höjde vattentemperaturen flera grader.

I dag kämpar jag (märkligt nog) varken med träningsvärk eller stela ben men däremot med nattjobbs-baksmälla. Jag ogillar verkligen den känslan. Seg i kroppen och i huvudet, jag vet inte om jag är hungrig eller vill spy, om jag ska andas eller inte, stå, sitta eller ligga. Nu har jag ju varit i den här statusen oräkneliga gånger förr och vet att det inte hjälper att vara passiv och inaktiv. Vara ute, träna, skapa och hålla igång är utan tvekan bästa sättet att komma in i en något sånär normal rytm igen. Allt är dock helt kravlöst och lågintensivt.

Löptur i ömsom regn och sol med en luft som luktade så gott att jag nästan luktade ihjäl mig!

En sväng på gymet samtidigt som jag med emellanåt kollade hur det gick för Truls på OS. Vilken kille alltså!

Sen ner till havet medan regnet strilade och jag inte såg mer än en meter framför mig men jag skulle ju ändå bli ännu våtare så det spelade ju absolut ingen roll. Vattnet var ljummet och jag var helt ensam där. Märkligt…

Avslutar dagen med att kolla på Sarah och de andra superatleterna och förhoppningsvis somnar jag ovaggad i kväll så jag pallar den sista veckan innan 13 dagars semester.

Kram från Ingmarie