Svettig fredag

Det enda jag egentligen kan säga om dagen är att den varit svettig.

Först ett tufft gympass.

Och sen jobbet.

Men i morgon är jag ledig då ska jag minsann både svettas och svalka mig!

Kram från Ingmarie

Insamling

Mellan den 27/9 till 3/10 är jag med och samlar in pengar till Gotlands Djurfristad.

För varje kilometer jag springer dessa dagar skänker jag en krona och jag tänker även lägga till en krona för varje minut jag kall-simmar.

Jag funderade även på att lägga en krona för varje steg jag tar på jobbet men hur bra jag än tycker Gotlands djurfristad än är så är det bara att inse att det skulle bli alltför svidigt för min kassa. 😱

Exakt hur många steg jag tar per pass vet jag inte men jag vet att det är många. Det är faktiskt enklare räkna antalet minuter jag sitter ner så kanske ska ta med de minuterna till insamlingen  i stället även om de försvinnande få. 🤪

Kram från Ingmarie

Full dag och lyckliga stunder

Man kan verkligen hinna med en hel del på en ledig dag. Inklusive sovmorgon, powernap, matlåde-fix och tre SL-färder.

Springa (en omväg) till favvo-gymet för ett rejält styrkepass t.ex.( Därav de udda antalet SL-turer.)

Om någon tror jag tröttnat på ”släden” så är det helt fel. I still love it!

Men jag är ju å andra sidan en lättlurad rackare och tycker det mesta på gymet är skitskoj.🥳

Andra och tredje SL färden var  fram och tillbaka till stan för att coacha Indoor running .på Sveavägen. Sats har, som många andra, öppnat upp mer så nu börjar det bli fler pass igen och därmed behövs fler coacher. Jättekul såklart! Jag blir löjligt lycklig av det där. Och ännu mer löjligt svettig…

Sen hann jag precis med en liten simtur innan mörkret helt omslöt mig.

Det var som att simma i en sagobok. Så otroligt vackert! Alldeles stilla och tyst.

Det är de här stunderna jag kommer komma ihåg när jag blir riktigt gammal. Inte vilka prylar jag ägde…

 

14, 4 grader i vattnet. 14 minuters sim.

Kram från Ingmarie

 

En skitdag och en toppdag

I går var jag inställd på att vara ledig. hade sett fram emot två goa träningspass, måla och att hinna fixa lite andra grejer. Men det sket sig rejält. Det blev ett kort, stressigt löppass och sen kneg tills efter mörkret lagt sig. Kändes allt lite bittert men jag vet, manskavaratacksamöveratthaettjobbochöverattmanärfrisk.

I dag däremot! Då snackar vi om en superduperdag!

Började med 2,5 timmars swimrun där jag delvis hade sällskap av Veronica. Vi övade lite växlingar inför näsyta helg men precis som förra gången så tror jag vi babblade mest. (Inte inräknat i de där 2,5 timmarna alltså.) Å andra sidan är ju som sagt var det också viktigt.😄

Före…

…och efter! Nog syns det att jag är glad? 😄

Sen åkte jag och Anders in till stan med tuben och spårvagnen ut till fina Djurgården. Det var verkligen alldeles för längesedan jag var där. Vet inte varför egentligen för det är supersmidigt att ta sig dit. Målet var Ulla Winbladfh´s restaurang. Egentligen skulle vi varit där när Anders fyllde år i augusti men annat kom emellan och jag tror det var en mening med det. En vackrare dag än i dag var svår att få.

Jag vet inte ens om jag kan beskriva hur det var. Eller vi kan säga så här, när Anders är riktigt entusiastisk över något, så där att det både hörs och syns, då är det e-x-t-r-e-m-t bra. 🤩 Vi blev banne mig förälskade i stället. Maten var makalöst god, servicen absolut topp och miljön är bedårande vacker. ❤️

Mia och Monica är förresten inte bara fantastiska idrottskvinnor, och vänner, det var även de som fixade den goda maten och gjorde vår upplevelse så här magisk. Tusen miljader tack!🥰

Hem tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen. Folk må klaga på att SL är dyrt men med tanke på hur mycket som ingår tycker jag det är väldigt billigt.

Vår huvudstad är bra vacker ändå och jag är faktiskt väldigt tacksam att jag bor just här just nu.

Kram från Ingmarie

Tuffare än intervaller

Träna kan vara hårt, jobbigt, tufft och verkligen utmanande, liksom en körig dag på jobbet, men för mig är det absolut tuffare att sitta still en hel dag. Det går bra i 30-40 minuter sen börjar jag helt säcka ihop. Får ont, ffa i häcken, och blir trött, seg och okoncentrerad.

Nu var tack och lov dagens studiedag väldigt intressant och rolig, men särskilt pigg blev jag inte! Däremot kan jag konstatera att vi vet väldigt mycket mer nu mot i mars/april om hur Covid-19 ska behandlas och hur den fungerar samtidigt som vi vet oerhört lite om detta virus.

Jag blev inte heller direkt piggare av att maten vi fick var usel. Inte förmiddags-mackan, den var supergod med fina grönsaker, grovbröd och tartex.

Lunchen däremot var bedrövlig. Antingen var kocken stressad/lat/hade fått en blackout eller så var hen bara extremt okunnig. Veganer äter inte bara sallad, gurka, tomat, några majskorn, två halvbruna jordgubbar, några fruktbitar, några konserverade oliver och några hårda torra penne-pasta bitar. Jo, det är sant – det är vad jag fick! År 2020! Man baxnar. Det där är typ det jag aldrig äter.
Men dukningen var häftig. Långbord (med avstånd) i våra gamla IVA-lokaler! (Hela Intensiven blev flyttad ner till operation för att få plats när viruset slog till och vi kommer behöva vara kvar där åtminstone till december.)

Det var nästan så jag skippade vattenlöpningen när vi hade slutat men jag kunde verkligen inte dra hem hela väskan med prylar utan att ha använt dem och nu, efter avslutat pass och med mat i magen, är jag glad över att jag inte skippade det. Man ångrar aldrig ett träningspass, eller hur? Och hur hungrig jag än var så var det inte jobbigare än att sitta stilla en hel dag.

Kram från Ingmarie

Backar

Det var så längesedan jag körde ett ”riktigt” backpass att jag inte ens minns när det var sist. Hammarbybacken är förvisso en lång rackare men där handlar det mer om långsam uthållighet. Jag tänker mer på de där kortare backarna där det (helst) ska vara lite tryck och fart.
Men i dag tog jag tag i det och vi kan väl säga som såhär att det var varken särskilt mycket tryck eller fart men däremot jobbigt och kul!

Två olika backar blev det. Den ena tog ca 100 sekunder upp ( jogg ner) och den andra 40 sekunder ( jogg ner) och båda x 10



Totalt ca 90 minuter. Kanske inte världens bästa laddning innan jobbet men gjort är gjort och jag överlevde ändå hela kvällen.🤩

Kram från Ingmarie

 

 

Simtest och finalen

Några gånger per år brukar TS ha ett simtest som går ut på att man simmar 15 x 100 m i typ tröskelfart med kort vila.( 10-15 sekunder) Syftet är att se om det blir någon förbättring. Det krävs en viss laddning för det där och min var egentligen katastrofal. Två tuffa pass i går plus att jag sov kasst i natt. Dessutom skulle jag behöva köra dem själv eftersom jag jobbade när resten av gänget körde.

Jag bestämde mig ändå för att testa. De tre första var vidriga men sen rullade (eller kanske snarare flöt) det på. Det var faktiskt riktigt skoj! Kanske tog jag i för lite men jag blev i alla fall trött och förutom den första och sista (de var de snabbaste) så simmade jag ruskigt (långsamt) jämt.🤩

I dag var också dag 25 på utmaningen. Obegripligt hur fort det gått! 😱 Jag kommer faktiskt att sakna det för det har varit superskoj! Mina armhävningar är varken perfekta eller ”starka” men jag har gjort dem! Det har t o m blivit en del bonusar! 💪🏻

Kram från Ingmarie

Roliga timmen

Om du är lika gammal/ung som mig så hade kanske du också hade ”roliga timmen” på fredagar i skolan? Hos oss skiftade man om vem som skulle vara ansvarig och det kunde vara allt från sång- och dans uppträdande till frågesport på denna timme. Allt i olika grader av “rolighet”.

Nu för tiden är det ju lite annorlunda men jag har haft en slags roliga fredagstimmen i dag. En jätteskoj faktiskt! Egentligen spelar det ingen roll viken dag det är förresten för 100% av PT-timmarna med Rafael är alltid roliga! Och svettiga.


Armhävnings-utmaningen efter blev en dubbel utmaning om man säger så för det är ju liksom ingen slappe-timme han bjuder på.🤪


Resten av fredagsmys-fyset blev här.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka i 08a land och beslut taget

Det blev en härlig halv sista dag i min hemstad. Solen fortsatte skina och även om jag inte hann med varken någon sprada eller något sim så blev jag plaskblöt ändå. Av svett. Och kanske någon liten både lycko- och sorge-tår. Lycka för att jag får och kan uppleva detta ännu en gång och sorg för att jag måste lämna det.

Men så där är ju livet. Inget varar för evigt vare sig det handlar om lycka eller sorg. Det förenklar såklart att jag vet att jag kommer åka tillbaka. Jag vet bara inte exakt när i skrivande stund.

Tågresan hem gick smidigt. Det är något särskilt det där med att åka tåg tycker jag. Man reser vare sig man sover, läser, fikar, är på toa eller glor ut genom fönstret.  Det är också väldigt mycket enklare att undvika träsmak! Under förutsättning att det rullar som det ska vill säga. Det vore en mardröm att bli inlåst i ett stillastående tåg när det är så här varmt ute! Öresundståget upp till Göteborg var som en bastu men SJ hade perfekt temperatur!

Nu är jag hemma en kort sväng innan nästa äventyr. Det sista innan det blir jobb igen. Nu har jag velat och valt klart och bestämt mig för vad. det blir. Faktum är att valet blev ganska lätt till slut. Jag trivs ju på mitt jobb, mina kollegor och mina chefer är toppen och det är skönt att vara ny. Så jag blir kvar. Det känns faktiskt rätt både i hjärtat och i magen!

Kram från Ingmarie

Har man inte val så skaffar man sig…

I slutet av april tackade jag ja till ett nytt jobb (på ambulansen) och i dag var min sista dag på Södersjukhuset..

Trodde jag.

När jag fick schemat för utbildningen man måste gå först visade det sig att det inte alls var så som jag fått berättat. 75% av alla dagar var långt bort, 3 dagar så långt bort som i Norrköping, vilket i praktiken skulle betyda arbetsdagar på 10-12 timmar varje dag i 4,5 veckor. (Många timmar dessutom obetalda fraktandes av SL…)

Luften gick liksom ur mig där. Visst hade det varit kul att prova jobba pre-hospitalt men jag är inte så sugen på det att jag är beredd att riskera hälsan. Det blir ju värre än krisavtalet som varit under corona-våren som inneburit 48 timmars arbetsvecka med dubbelt betalt..

Så jag har hoppat av.

I stället har jag nu att välja på att börja på akuten som helst vill jag skulle ha börjat i går, eller stanna kvar och då även få lite mer ansvar eftersom jag numera är den som varit längst på post-op och för att de gärna vill jag ska stanna kvar. Med tanke på att jag bara varit där 2,5 år så kanske du fattar personalomsättningen. Det är en tuff arbetsplats med högt tempo som sliter om man inte är “den typen av person”. Du som följt mig vet hur trött jag har varit, hur många gånger jag fått jobba över och inte varken fått rast eller gå på toa men ändå gillar jag det. Jag gillar flödet och dynamiken. Jag trivs med kollegorna, cheferna och lokalerna. Ingen dag är den andra lik och man lär sig ständigt nya saker. Det kan låta hemskt men jag tycker om att jag väldigt sällan har samma patient två pass på raken för omsättningen är konstant. Vilket också driver upp tempot såklart. Grejen är att det är samma sak på akuten och där är det dessutom nya och annorlunda utmaningar. Mitt nuvarande jobb “kan” jag och känner mig trygg med. Faktiskt så bra att det ofta är mig folk frågar när de behöver hjälp och jag får ofta sköta flödet när driftledaren inte är där. (Jättekul!) På akuten kommer jag dra upp medelåldern rejält för de flesta som jobbar där är väldigt unga, men å andra sidan kommer min erfarenhet och specialistutbildning troligtvis vara till nytta.

Så nu står jag här och vet inte hur jag ska välja. Tack o lov har jag några dagar på mig att fundera och känna efter. Och vela…

Det var betydligt enklare i morse för då hade jag inga val. Eller rättare sagt det var ett enkelt val. Yoga, meditation och vattenlöpning vid och i Söderbysjön.

Det är vad jag kallar en drömstart på vilken dag som helst. Även val-dagar.

Kram från Ingmarie