Landstingsgödd

Vi må jobba häcken av oss mellan varven men jag får ju lov att säga att SÖS även är ruskigt bra på att göda oss!

Härom dagen blev vi bjudna på smörgåstårta (pengarna kom från särskild “kompetens-kassa”) och utan att jag ens sagt till hade cheferna fixat en fantastisk specialare till mig! Jättegod!

I dag blev vi bjudna på julbord minsann! Med extra vego till mig. 😍 Marinerad tofu, Oumph, morotslåda, falafel, vegokorvar, olika slags grillade grönsaker och jag vet inte allt. Vi har ju lite snålt med rast, plus att jag hade egen matlåda med mig, så jag fyllde på alla hämtlådorna vi fick till max. Det kommer ju en morgondag också tänker jag. Gratis är gott eller vad det nu är man brukar säga…🤪

Nu bryr jag mig inte så mycket om det där med antal kalorier in och ut men jag det kändes väldigt skönt att ha AW:n här.😄

Kram från Ingmarie

Måndagskärleken fortsätter

Förra måndagen var så vansinnigt rolig och härlig att jag genast började längta till nästa. Egentligen vet jag inte om det är bra eller dåligt med tanke på att jag ju tycker att det bästa ändå är att leva i nuet så mycket som möjligt. Framtiden kommer ju (förhoppningsvis) oavsett, eller hur?

Men visst har jag längtat! Efter simcoach Anna och hennes osannolikt roliga pass! Jag är (nästan) alltid tvärsist men jag jämför mig bara med mig själv, kämpar på och gläds över varje litet framsteg. För det går framåt! Jag känner det!.

Den där underbara drilltimman tar i praktiken över 3,5 timmar för jag ska ju ta mig dit, byta om, duscha, köra passet och sen allt om igen fast omvänt. Men fatta mig rätt, det är värt det! Det är så där 08a livet (tyvärr) oftast är, allt tar massor av tid, och det är bara att gilla läget eller så får man skippa en del roligheter alt. flytta.

Kvällsdrillen på SoFo är betydligt enklare att ta sig till. Särskilt om jag som i kväll springer dit.

Det är egentligen väldigt smart för då är jag ju liksom redan uppvärmd och kan köra på ganska bra jag också på IR-passet. För även om det är svårt att maxa på intervallerna när jag samtidigt även pratar, håller tiderna, justerar musiken, peppar  och ser till att inte snubbla eller något annat tokigt så blir det ett bra “extra” pass som gör mig glad i magen. Och det är väl det som är själva meningen? Att ha så roligt det bara går under sin jordelivstid.

Kram från Ingmarie

Alla dessa ljusglimtar

Du vet ju det gamla talesättet: ”det är alltid värst att stå inne och titta ut”. Och så väl det stämmer för hur illa det än såg ut när jag tittade ut genom de regnblöta (och skitiga) fönstren i morse så var det inte alls lika illa när jag väl var på den andra sidan av rutorna. Blött och blåsigt så det både räckte och blev över men jag är ju tack och lov inte gjord av socker och jag är inte en fjäder. Det grå får man försöka liva upp genom att vara sin egen lilla färgklick.

Jag är oändligt tacksam över att jag kan få dessa ”ljusstunder” för mest är jag ju ändå inomhus. Som de flesta andra antar jag. (?) Men jag är en rackare på att se till att även innelivet ger energi. På gymet är det plättlätt. Särskilt när jag kört PT-pass med Rafael! Kände mig som en grizzlybjörn efter gårdagens drill. Eller i alla fall som en pigg terrier.

Och på jobbet finns ju mina härliga kollegor. Och kaffe!! Som jag även hunnit dricka! S-i-t-t-a-n-d-e-s. Jomensåatt.😍

Nu väntar en helt ledig helg!

Kram från Ingmarie

Lyx(jobb)dag

Mitt jobb må mestadels vara groteskt stressigt och tufft men jag älskar egentligen verkligen det liksom mina kollegor, mina chefer och arbetsplatsen som sådan. Södersjukhuset/SÖS är en bra arbetsplats! Det finns t.o.m något som kallas “SÖS-andan”. Den är en smula svårdefinierad men när man väl upplever den så förstår man direkt. Det är liksom en slags härlig gemenskaphetskänsla, trots att sjukhuset är så stort, och som jag enbart upplevt där. Då ska man ju även komma ihåg att jag haft en hel del olika både arbetsgivare och arbetsplatser genom åren. (Ingen chans till guldklocka här inte…)

SÖS och SÖS Intensivvårdsavdelning (IVA) är stort! Ca 850 personer/år vårdas där vilket betyder att vi är det 3-4e största i Stockholm och topp 10 i Sverige. Plus att post-op/uppvaket ingår! Dvs dit nästan alla som opererats kommer direkt efter en operation innan de är redo att åka till vårdavdelning, hemmet eller i värsta fall åter till operation eller till IVA. Det blir en väldig massa patienter totalt varje dag/månad och år som vi tar hand om. Operationerna kan vara allt från små sårskador och blindtarmsinflammationer till stora buk- och kärloperationer. Många är dessutom svårt multisjuka med allt vad det innebär. Inte konstigt man kan bli både tröttmössa och matt i pälsen…

I dag har vi haft en av årets alla olika studiedagar på fina Hufvudsta gård för halva personalgruppen. De som s.a.s jobbat på jobbet i dag får sin studiedag nästa vecka när vi andra är på jobbet. Helt rättvist alltså. Och vi har inte använt skattepengar till denna lyxdag utan det är bl.a vinstpengar för seger i ett specialarbete som spenderats.

Det har varit en kanondag med mycket skratt, föreläsningar som gett nya lärdomar och ännu fler (statistik)bevis på att vi gör ett superbra jobb. Vi har t.ex räddat alla de vi borde rädda plus några till! Något faktiskt inte alla intensivvårdsavdelningar gör. Det finns såklart skillnad på hur sjuka patienterna är på olika IVA-avdelningar men man jämför enl olika gemensamma s.k score-system som t.ex SAPS och SIR så att det blir rätt i slutänden.

Själva Hufvudsta gård är magiskt fint! Det ligger precis vid vattnet mellan Huvudsta och Västra skogen och jag skulle lätt kunna tänka mig att bo där!

Eller åtminstone åka dit igen både för miljön och maten! Vi har blivit bjudna på både frukost, två-rätterslunch (jag fick extremt god vegomat!)  och fika x 2 med allt från rawfood-bollar till pajer och tårta. Jag känner mig därför mest som en fullproppad glad boll just nu.

Såna här dagar gör att jag känner mig extra uppskattad av min arbetsgivare och arbetsplats. Jag tror det är superviktigt med avbrott av olika slag som en slags personalvård.  Hur har du det på din arbetsplats?

Kram från Ingmarie

Småchockad!

Sen jag började på SÖS för ca 8 månader sedan har inget pass varit så lugnt att vi haft det helt tomt på post-op/uppvaket. Tvärtom är det ju oftast kaos, kö och jobbasåsvettenlackarutanpaus.

Men i dag hände det! Under en (kort) period var det helt tomt på patienter!

jag blev så chockad att jag började dansa loss lite.😁

Men det var förstås bara tillfälligt. Mest har vi knegat på men det har varit en ovanligt bra jobbhelg! Inte bara på jobbet förresten. I går körde jag på gymet innan det var dax att stämpla in och i dag fick jag en härlig löptur i skogen under solen. Det är en av fördelarna med eftermiddag/kvällsjobb för de som slutar på eftermiddagen fick ju i princip bara ljus av denna!

Månen är verkligen vacker så det gör ont men det vore väldans fint om den inte varje gång den är full gav mig sömnproblem.🤪

Kram från Ingmarie

Utmattad

Nog för att jag absolut inte vill ha ett jobb där jag måste sitta på rumpan mestadels men det känns ju lite väl tufft att nästan inte få sitta överhuvudtaget arbetspass efter arbetspass. Det här är första gången sen frukost jag satt längre än 45 sekunder. På bussen från jobbet kl 21.41 tre hållplatser till tuben.

Nej, jag har inte haft någon rast så jag kunde vila och det är ju tyvärr  inte första gången det blir så här… Inte konstigt benen känns som bly och kroppen allmänt protesterar… Jag skrev ju lite om hur jag funderade om detta även här och här och jag kan väl konstatera att ingen direkt förbättring har skett… Det hade varit extremt enkelt beslut att bara sluta men “problemet” är att jag ju egentligen verkligen, verkligen gillar både själva jobbet och kollegorna jätte-mycket. Det är belastningen det är fel på och jag är inte ensam om att uppleva samma. När ska politikerna förstå?

Men jag fick åtminstone min abstinens stillad och en liten endorfin-dusch innan jobbkaoset tog över. Man får (tydligen) vara glad för det lilla.🤪

Kram från Ingmarie

Abstinens

I dag är det fyra dagar sen jag simmade och jag toklängtar! Tänk som det kan bli va? Anledningen till att jag inte simmat är för att SM har pågått på Eriksdalsbadet sen i onsdags eftermiddag och även om det är delvis öppet för oss andra mer dödliga så vet jag av erfarenhet att det brukar vara galet trångt. Typ sardinburk. Åka till andra sidan stan för att simma är jag för lat för. Eller rättare sagt jag prioriterar min lediga tid till att göra annat än att åka onödigt långt med SL. Det finns ju andra grejer jag kan göra och springa i skogen är faktiskt perfekt innan en jobbkväll. I morgon förmiddag ska i alla fall abstinensen stillas för nu har proffsen åkt hem. Lekväskan står redan packad och väntar. Frågan är om jag får in den i skåpet på jobbet efteråt…

Fredagsfeeling

Fördelen med skiftarbete är att jag oftast har chans till att vara ute i dagsljus. För mig är det guld värt oavsett årstid och väder. Att det sen var som att springa i gyttja med blytyngder på släptåg struntar jag i. Det var en perfekt start på denna fredagen oavsett!

Men det bästa är trots allt att jag haft två riktigt ok dagar på jobbet. Full rulle men tid för både rast, fika och kisspauser. Observera pluralformen på det sistnämnda. 🤪 Ibland hade vi t o m mer än en ledig plats! Nästan så jag är i någon slags chocktillstånd.😱

I morgon är jag ledig hela dagen så hurra, hurra, hurra för fredagsfeeling!

Kram från Ingmarie

Njuter av den lilla stundens måndagslyx

Varje måndag då jag kan vara med på Team Snabbare och Coach Ulfs morgonträning blir en bra dag oavsett hur den blir efteråt. I dag trillade dessutom några små simpolletter ner och sånt gör mig alltid glad. Nu gäller det bara att de stannar kvar och inte trillar ur igen.🤪

Det är en  sagolik tur jag är så lättroad för helt ärligt har resten av dagen mest varit galen. Om ingen förändring sker på jobbet kommer jag välja att byta för som det är nu är det ohållbart för mig. Inte bara mig förresten. Flera har redan slutat pga den hårda belastningen. Detta tynger mitt hjärta för jag trivs ju egentligen jättebra med allt och alla. Men det finns en gräns för hur mycket press och stress man kan och bör utsätta sig för. I alla fall anser jag det. Ännu har jag inte helt gett upp men jag hoppas det ska ske någon slags mirakel och det väldigt snart!

Kram från Ingmarie

Hur man botar en (tillfällig) pyspunka

Ingen är väl på topp jämt. I alla fall inte jag. Min kropp är gjord av kött, blod, ben, muskler, oräkneliga hormoner, elektrolyter och olika slags laddningar, bindväv, lymfa, vatten och en massa annat. Och sånt påverkas såklart av allt runt omkring. T.ex av extrem arbetsbelastning med hög stress och avsaknad av både rast och energipåfyllning. Det är faktiskt så illa just nu att jag inte vågar dricka för jag kan inte vara säker på att jag hinner gå på toa. 😱 Nej jag varken överdriver eller ljuger. Situationen på 08a lands sjukhus är tuffare än vanligt. (Övriga landet har jag ingen koll på.)  Särskilt inom intensiv- och akutsjukvården. Den biten är ju liksom i princip omöjlig att bedriva på annat ställe än just där. Liksom det är i princip omöjligt att beskriva hur det verkligen är. Jag tror faktiskt man måste vara med och på plats för att förstå på riktigt.

Faktum är att det varit så här under ganska lång tid och det är klart det sliter. Inte bara på min kropp. Mina kollegor är också trötta och det är inte utan att vi undrar hur i all sin dar detta ska sluta. När ska politikerna fatta på riktigt? När ska alla vallöften ske? Och när ska den där förändringen komma? Jobbet är kul och jag trivs superbra men är bägaren full så är den oavsett om det är guld i den… Så vi kämpar på. Cheferna (f.ö de bästa som finns) på sitt vis och vi “på golvet” på vårt. Syftet med att jag berättar är inte att gnälla utan mer en förklaring till min pyspunka.

Tack och lov har jag flera dagars ledighet framför mig och jag gör mitt bästa för att ladda om. Kuta lugna pass i skogen är en bra grej. Och ta en extra lång powernap. Liksom att hålla ett fartfyllt Indoor Running-pass med glada deltagare. Energier smittar oavsett sort om man är mottaglig!

Packa en väska för ett garanterat lyckat litet äventyr är heller aldrig fel. Den är fullproppad med alla möjliga och omöjliga grejer men den är också absolut befriad från “finkläder”. 😍

Kram från Ingmarie