Ny måndagsrutin

Även om jag gillar att testa nytt, prova andra vägar och jobba oregelbundet så tror jag samtidigt att det här med rutiner är underskattat. Kanske särskilt om man lever så oregelbundet som jag gör. Borsta tänderna, yoga, meditera, träna, äta och sova är i och för sig grejer jag gör varje dag men de är ju ganska flexibla både när det gäller tidpunkt, längd och innehåll. Så under några veckor framåt kommer jag ha en exakt spikad måndagsrutin.

Klockan 12 är det simträning med Coach Anna i Vasalundshallen. Dvs i helt fel ände av stan. Men det ör det värt för dels är det ett härligt gäng som simmar ihop och dels är Anna så grymt bra! Och rolig! Vi skrattar nästan mer än vi simmar.

Jag hade sett en teknikdrill på Insta där det stod att 90% av alla människor inte klarade av den. Och den såg verkligen svår ut! Sidoläge, ena armen upp och andra ner på en simplatta. Fenor fick man ha. Och snorkel. Det sista skippade jag för naturligtvis skulle jag testa! Övningen handlar framförallt om balans och corestyrka. Viktiga grejer i simning!

Och tydligen är jag bra på det där för jag klarade det direkt! Inkl andning och byta från sida till sida. Skönt och kul att vara bra på åtminstone något i simvärlden. 🤪

Klockan 17 är det sen Outfdoor Running Sats Marievik. (Som f.ö är nyrenoverat och superfint!) Passet är “bara” 45 minuter och eftersom jag coachar blir det ju ännu mindre. Så jag kutade dit och hem och fick på så vis ihop många extra minuter. Plus att jag slapp trängas på tuben.

Visst verkar detta vara en bra veckostarts-rutin?😍

Kram från Ingmarie

Trött-varianter

Man kan verkligen bli olika slags trött.

Fartleksintervaller plus utegyms-styrka och lite extra yoga är en variant. Körde 50 x 30-30 sekunder på spåren i “min” skog, gymade på Kärrtorps utegym och yogade utanför huset.😍

Ännu en övertidskväll på jobbet är en annan typ..

Jag vet helt klart vilken av dessa tröttheter jag föredrar och det är inte jobbvarianten…

Kram från Ingmarie

Två goa!

1: Känslan av att veta att två lediga dagar väntar efter att ha gjort klart tre extremt tuffa kvällspass.

2: Känslan efter ett helt ok intervallpass trots strulig rygg. Det här att vara höghöjdsdopad är väldigt najs. Behöver nästan inte andas. Det går ju snabbt över så det gäller njuta så länge det varar.

Kram från Ingmarie

 

Olugnt

Man kan ju tro att det under helger, och kanske särskilt storhelger, är lugnt på operation, postop/uppvak och intensiven men det är snarare tvärtom. Det är då det akuta och mer avancerade händer och då det verkligen kör ihop sig. Men vad gör man? Det går ju liksom inte att strunta i det och gå hem utan vi jobbar på och gör vårt bästa. Efteråt är man mest som en urvriden trasa. Att vara jetlaggad, inte få ordentlig rast, endast ett toabesök och övertid (igen) är ingen bra kombo. 😱🤪

Men jag fick i alla fall en fin löptur ute i morse! Inkl ett av 08a lands finaste utegym. Sånt är jag tacksam över!

Kram från Ingmarie

Inne i rullarna igen

Det här att kuta efter att varit på höghöjd i 3 månader och samtidigt vara jetlaggad är som att kuta dopad och vara bakis. Typ… 🤪 Men det kommer såklart att gå över. Både baksmällan och dopingen. Jag är hur som helst fortsatt tacksam över det ljuvliga vädret!

Helst hade jag velat fortsätta vara ute men nu tyckte jobbet (och min plånbok) att det är dax att göra lite nytta igen. 🤪

Någon mjukstart blev det då inte för som i princip alltid var det full rulle. Men jag fick rast. Och hann gå på toa hela två gånger! Alltid något…

Kram från Ingmarie

Alltid är där något

Det var en smula segt att kuta i dag och har man en segdag så är de kuperade trailsen vid berget en extra utmaning. Men det är som det är. Gårdagen spelar säkert in. Benen ät ju som sagt var inte 50 längre.🤪 Energin är det inget fel på i alla fall och det finns verkligen otroligt många (vackra) anledningar till att uppleva lycka och glädje även med trötta ben. Eller hur?

Som t.ex nyckelpigan som gjorde mig sällskap i solstolen. Att kunna känna smaken av mat och lukten av gräs. Flowet under kvällens yogapass. Vänner. Ett avslutat skrivjobb och fler nya målarprojekt. Solnedgången och att det var 20 grader kl 18.

Kram från Ingmarie

Ner-upp-ner-taggad

Ibland är det bra att vara lite envis, plikttrogen och inte känna efter så himla mycket. Och ibland är det dumt. Rent av korkat. Gränsen kan vara hårfin och oftast vet jag inte förrän jag provat. Som i dag. Jag hade sovit kasst, drömt så där “sant” att jag inte visste hur den riktiga verkligheten egentligen var när jag vaknade och jag kände mig ruskigt illamående. Men så hade jag ju det där Indoor runningpasset jag skulle köra och eftersom jag vet hur svårt det är att hitta vikarie så bet jag ihop. Tänkte att i allra värsta fall får jag väl coacha från golvet. Så jag joggade iväg med (den blytunga) ryggan på ryggen. Inte ända fram, jag fuskade lite med tuben, för någonstans inom mig hade jag en förhoppning om att kunna kuta hemåt efteråt och en gång genom City räcker liksom. Det kändes märkligt nog helt ok. Passet också trots musikstrul och ett headset som levde sitt egna liv.

Det verkade med andra ord inte vara några större fel på mig.🤪

Så jag kutade vidare hemåt efteråt. Med ryggan som nu även innehöll en bra mängd svett. Tog mig genom stan och ut på Söder Mälarstrand på isfria cykelbanor. S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.

På andra sidan Söder, vid Eriksdalsbadet , hittade jag det jag ville. Ett litet isfritt område i vattnet precis vid en av bryggorna!

Det var så härligt uppfriskande att jag var i två gånger!

Sen jäklar var jag minsann helt friskförklarad från både trötthet, skumma verklighetsdrömmar och illamående. Fast jag mikrosomnade nog på den varma, sköna Hot yoga release-klassen kollegan Tonny hade. Jag må vara bra på att tagga till mig men jag är också minst lika bra på att tagga ner mig.

Kram från Ingmarie

Glad och tacksam över det lilla

Det är minsann inte lätt att vara löpare i (is)tider som dessa. Särskilt inte när man har en klen kropp som inte klarar dubbskor…

Jag investerade förvisso i ett par icebugs i höstas men de är nog mer lämpade för geggamoja och swimrun än att hålla den som har på sig dem upprätt på blankis. Dessutom känns de stenhårda. Men jag ska ge dem några chanser till.

Asfalten är fortfarande förrädisk och jag tappade till slut räkningen på hur många gånger jag höll på att vurpa på dagens löppass. (Jag vill förstås aldrig trilla och slå mig men särskilt inte nu när jag vet hur läget är på SÖS och Stockholms alla andra sjukhus just nu. Bli inte sjuk här säger jag bara!)

Så gissa hur glad jag blev när en av grusvägarna hade flera stråk av barmark? Korta men underbara!

Liksom de korta men underbara sittpauser jag lyckades få till på jobbet.

Jomensåatt. Man får som sagt var vara glad och tacksam även för det lilla.🤪

Kram från Ingmarie

Intervalldagar

Ibland bara orkar jag inte kriga mot is, modd, regn och kyla. Dessutom var jag sugen på fart i dag så då fick det bli hamsterbandet. Men antingen är jag i sämre form än jag trott eller så var bandet galet felkalibrerat för jäklar vad jobbigt det var trots ganska modest speed.

Eller så berodde min “långsamhet” (jag vet att allt är relativt) på att jag dels slitit hårt på jobbet med övertid, klena pauser och sena kvällar och dels pga att jag drillades hårt av PT-Rafael i går när vi körde ett delvis gemensamt cirkelpass. Skitskoj! Och skitjobbigt! Men det var skönt att slippa bli trött ensam.🤪

Simintervallerna gick hur som helst helt ok.

Det bästa är att jag sluppit både slir och att frysa och jag kunde belöna mig med lite smarrig havremjölks-cappuccino. Vi har nämligen inget sånt i Bagis. Ännu…

Kram från Ingmarie

Nyårsafton 2018

När jag helt frivilligt går upp 06.15 any morning, och ffa Nyårsaftons morgon, då är det garanterat något verkligen speciellt och extra skoj.

Och det var det! Som alltid! För simträning med Team Snabbare och Coach Ulf är alltid, alltid, alltid roligt! Många var vi också för en hel bunt lyckliga har kört simcamp sen innan jul och är inne på sluttampen nu.

Det “klassiska” nyårspasset är det där 100 x 100 meter men då hade vi behövt lite mer tid än den som var bokad åt oss. Och tid för vila efteråt. Vilket jag inte hade haft oavsett för min nyårsafton har spenderats på jobbet. Väldigt bra sätt att hålla sig vaken på ända till tolv-slaget!

Det har varit ett fantastiskt 2018! Förvisso med några rejäla dippar men det mesta har varit väldigt bra! Om jag ids ska jag göra en sammanfattning av det.  Jag är jättenyfiken på vad 2019 har att erbjuda mig och ser verkligen fram emot ett helt nytt år att leva och upptäcka! Så tack 2018 och välkommen 2019!

Gott slut och Gott Nytt År!

Kram från Ingmarie