Saker som trots allt är väldigt bra

Det är lätt att deppa ihop och känna hopplöshet just nu. Inte konstigt såklart. Att kanske behöva se någon nära vara sjuk, inte kunna besöka vem man vill, mista sitt jobb, se sitt livsverk försvinna, vara orolig för sin egen/andras hälsa eller känna sig begränsad är tufft för vem som helst! Jag är inget undantag men jag känner mig ändå ganska ok. En grej jag gör är att jag undviker media så gott det går för tro mig, det är mycket skrämselartiklar som enbart är till för att locka läsare. För mig räcker det gott med att jag håller mig uppdaterad så jag kan sköta jobbet och har hyfsad koll på utvecklingen/avvecklingen.

Sen försöker jag fokusera på allt som är bra. Det är inte enkelt men allt räknas!
Jag är t.ex extra glad och tacksam i dag över att jag har en mamma som fyller år och en lillebror som kommit hem efter x antal veckor i karantän i Australien. Liksom jag är glad och tacksam över att ha Anders, resten av min familj, mina vänner, ett hem och ett jobb. Miljön verkar må bra av det minskande resandet, uppfinningsrikedomen för att sköta sitt jobb är enorm och jag inbillar mig att människor är ute och rör på sig mer. Fast det är kanske just bara inbillning?

Jag är också glad och tacksam över två riktigt bra träningspass. De var dessutom hårda som attan. 100 min löpning i olika zoner i iskalla vindar (vem uppfann egentligen just isvindar?) och ett sim-intervallpass Att det sistnämnda blev så bra tackar jag Fredrik för.

Vad är du glad och tacksam för just nu?

Kram från Ingmarie

Så himla enkelt!

Det är inte ett skvatt konstigt eller märkligt att jag mår så bra och känner mig så lycklig här. Det är faktiskt plättlätt!

Det första jag ser när jag vaknar!

 

Underbara löpvägar


Bästa Skaparstället ❤️

Experiment 😁

Lunch-paus 😍

 

Söta kompisar 😍

 

Gångavstånd till närmsta badsjön 😍


En helt tyst dag gör allt extra lugnt och fridfullt 🙏🏻

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

På skaparäventyr igen

Som alltid är det som en befrielse att komma hit till ”min” lilla stuga på Rådmansö och Skaparladan. 

Det finns inte ett enda måste här. Faktiskt. Man är med på, och gör,  det man vill helt enkelt. Ateljén är öppen dygnet runt så det är liksom ingen stress att man måste skapa under vissa tider. Vi har dock ett litet schema men man väljer som sagt var själv vad/ hur man vill göra. ❤️

Just denna helgen är ett retreat, tror det är 4:e gången för mig, vilket innebär tystnad, meditation, yoga och mindfulness. Förutom obegränsat med målningstid förstås.  Denna gången är det bäste Peppe som håller i det.

Jag önskar verkligen att alla hade möjlighet att få prova en sån här helg. Man behöver inte ”kunna” måla. Det viktigaste är att vara nyfiken! Det är oerhört berikande och lärorikt att stanna upp flera dagar på rad.. Om inte annat så är det ganska säkert att man upptäcker nya sidor hos sig själv. Vi har alla både fantastiska sidor men också några som är  mindre smickrande. Det festliga är att man blir aldrig klar. Denna helgen har jag valt att fokusera på ”icke dömande, tålamod och tilltro/tillit”.  Ganska svåra grejer för mig men vem har sagt det ska vara enkelt?🤪

Så jag målar på och när jag känner att den där inre kritikern eller ”bråttomheten” gör sig till känna så påminner jag mig om de där orden. Jag gör ju detta för att jag har lust och behov av att skapa. Inte för att jag måste.

Tro det eller ej men man blir ruskigt trött av att måla så som paus har jag tränat. Sprang ett bra intervallpass på de fina grusvägarna här och avslutade med ”crab-walk”. Grymt bra övning för armar/axlar, rumpa, höfter och lår!

Och jo, jag har badat/simmat också. En kort tur. Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid känslan igen så nu börjar det bli dax att utmana med lite längre stunder.


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

Många ”äntligen” på samma dag

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

Jonkershoek och missad mat

Jonkershoeks Nature Reserve ligger bara någon mil från Stellenbosch och är en dal omsluten av höga vackra berg. Det finns en mängd trails att vandra och köra MTB på samt bäckar, forsar och vattenfall att både dricka vatten ur och bada i. Man kan köra med bil in också men vägen är minst sagt guppig och “okör-vänlig”. Och varför köra när man har ben som funkar?

Dalen är makalöst vacker. Jag som kan få lite cellskräck om det blir för bergigt, dvs när jag liksom inte ser något annat och ingen väg ut, tyckte detta var magiskt! Mycket space samtidigt som de låg där runt omkring stadigt förankrade och skyddande.

Själva körvägen, som är 10 km runt, var dock ganska tråkig efter ett tag så jag testade några av de trails jag hittade. Riktigt roliga med en salig massa kringelikrokar och springbara till 90 % för en klumpfia som mig.

Vi hade blivit varnade på turistinformationen i stan om att det var väldigt mycket ormar där, de påstod t.o.m att det var stängt, men infon vid ingången till parken sa att det enda de visste var att någon MTB:are hade kört på en orm som fastnat i hjulnavet. Inte kul förstås och jag såg inte ens någon pyttelten orm trots att jag letade. (Tillhör kanske en av de som verkligen vill se en!) Tog mig även in på en av de smalaste trailsen utmed bäcken och vattenfallen men inte ens en daggmask syntes. Kanske jag klampade för mycket och helt enkelt skrämde bort dem…

Anders han körde sin egen runda och den mannen alltså! Han kan så mycket mer än han tror! 8 km tog han sig fram i dag! Bara så där. Utan några längre promenader och absolut noll löpsteg sen innan operationen.

 

Mina nya Altra-skor som jag köpte för några dagar sedan var förresten supersköna! Nu är de dessutom super-dammiga…

Anders gjorde  inte bara det där. Han höll mig även lite sällskap under simträningen! På tal om att kunna mer än man tror så tänkte jag innan när jag såg passet från coachen  att “jösses, hur ska det här gå” men det gick! Bra dessutom.

 

Vi hade bestämt innan att vi efter allt sportande skulle åka till Tokara Winery som vi hört från flera håll skulle ha bra mat. Stället var supermysigt, massor av folk satt och käkade men det fanns lediga bord. kvar Vi var där i god tid, de skulle inte stänga förrän klockan 17, men köket det stängde klockan 15.30 det! Vi var där 15.31. Så nej, det blev inget med det för köket hade packat ihop allt redan klockan 15.25. Men hallå! kan man göra så? Särskilt mot hungrande sportnördar. Har tokletat men hittar ingen info om detta så dit lär vi inte åka igen. Bu!

I stället åkte vi till stället vi var på i onsdags. De hade i alla fall öppet och bjöd (nåja vi betalade ju faktiskt) på hejdlöst god mat! Vegan rakt igenom.

Rekommenderar verkligen alla som besöker detta område att åka dit vare sig man gillar vin eller inte. Det är väldigt vackert! Vi var “tvungna” och kolla om toaletterna var lika fina som resten av stället, och jo det var de. Skönt så jag får fortsätta tycka att det hela är superlyxigt.

Kram från Ingmarie

Root44 Parkrun och annat härligt

Det är kul att kuta Parkrun! Så himla enkelt liksom.  Man kommer bara dit, springer, får sin barcode scannad och efter några timmar kommer ett mail med det fullständiga resultatet inklusive age-graded score. I dag testade jag Root 44 Parkrun som går i/runt en vingård.  Den var en absolut kontrast till förra helgens. Det var 10 gånger så många deltagare, det var “flådigare” och en helt annan typ av bana även om det fanns en mördarbacke. Det är ofta med några riktigt bra atleter eftersom många ju även är här på trainingcamp och Parkrun är verkligen bra träning. Dessutom gratis!

 

Starten var crazy. Folk rusade som tokar, själva startfältet var säkert 40 meter brett, men kanske det bara var bra för då riskerade jag inte dra på och få mjölksyra.

Efter mindre än en kilometer hade jag fått en bra plats och kunde köra på i min fart. Den där mördarbacken var verkligen mördande (många som fick punka där!) men jag älskade den! Sen gick det ju nedför också såklart men jag har lite svårt för att ösa på när jag dels inte riktigt vet vad som väntar och dels att det var en smula ojämnt. Mestadels var det dock fin, hårt packad sand. Grymt bra!

Det är Anders som tagit alla bilderna ovan. Bästa supportern ever! men jag vill såklart helst han ska kuta själv.

Kom 1:a i min åldersklass, 4:a totalt av damerna och 61a totalt av alla nästan 1000 (!!!) startande. Nöjd som attan med det och vi firade med en stor supersmarrig grön drink från marknaden för även här finns en. Jättestor! De finns som sagt var typ överallt varje helg och jag älskar det! mycket bättre än alla stormarknader som så många andra länder envisas med.

Vi var på gymet också och märkligt nog var jag stark som en hel hästflock. Det tar sig! Sen vilade jag dock duktigt. Sånt är jag väldigt bra på. I synnerhet när det är i solen vid havet.

Kram från Ingmarie

 

Alla dessa nya vägar

Bara under denna korta tid vi varit här i  Stellenbosch har jag upptäckt fler och fler ställen att kuta på. Så många att jag tror inte jag skulle hinna med alla ens om jag var här ett helt år. 😮 I dag ”råkade” jag upptäcka en ny skog med nya trails bara för att jag lät nyfikenheten styra. Och för att jag gillar backar. Det må ha varit ”a park” men inte ”a walk in the park”.🤪

Där uppe var jag i söndags!

Jag sprang även ett varv i Jan Marais Nature Reserve. Den var däremot platt. Och väldigt vacker. 😄


Jättehärlig (och svettig) runda och simpasset efter gick som tjohejsan trots att jag i ärlighetens namn kände mig lite sliten av gårdagens mega-pass.. Det var ett teknikpass med lite fart och Anders höll mig lite sällskap i banan bredvid. Det gjorde ju såklart inte det hela sämre.😍


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Perspektiv, hur man kan bli glad av att se en kyrkogård och hajar

Där nere bor vi!

Berget, som vi kallar Hammarbybacken bara för det är lite likt, är samma berg jag kutade Parkrun på i lördags. (Btw så såg jag att jag satte banrekord för Quinnor i min AG minsann!💪🏻Nu har jag två sådana. Det andra är i Bunbury, Australien. Kul!)

Hur som helst så var det på de där grusvägarna, och backarna, jag sprang mestadels i dag. Väldigt fint!

 

Observera mundräglet! 🙂

Precis som i lördags så gav det också perspektiv. Jag sprang förbi den övre delen av kåkstaden och även om jag både såg, hörde och kände lukterna är det svårt att förstå. Men en sak är säker, fattigdom är mycket värre, och har många fler offer,  än hysterin runt Corona. Det vi ser här är ju dessutom långt ifrån “det värsta”. Fy satan vad vi har det bra. Jag skäms verkligen när jag tänker på vad jag gnäller på emellanåt…

När jag skulle springa hem igen tog jag samma väg men när jag kom till grinden, det är ett stort långt el-staket runt en stor del av området, så var den stängd! Och jättelåst. Till saken hör att det var 30 grader varmt, stekande sol och mitt vatten var i princip slut. Enda vägen jag visste var över berget igen, ner till Park-runstarten och sen asfaltsvägen hem. Typ 8 kilometer. Just då kändes det omöjligt. Det var inte utan att jag fick lite panik där. 😱Men så kom jag på att Anders hade ju gått en annan väg in, via kyrkogården, så jag chansade och tog en liten stig som åtminstone verkade gå i rätt riktning. Staketet fortsatte och fortsatte. Tog den sista klunken vatten och började fundera på om jag kanske skulle ställa mig vid staketet och tjoa. Innan vätskebrist- kollapsen.🤪Gnetade vidare och plötsligt! Staketet tog slut! Jag har aldrig varit så glad över att se en kyrkogård!

Vårt besök lite senare på Strand-stranden var helt olikt i lördags. I dag var det lugnt och fint med en perfekt bris. Makalöst härligt! Som sagt var, fy satan vad vi har det bra!☀️

Väldigt snälla vågor här! Inget “ut-sug” alls så t.o.m jag vågar leka i dem.

För övrigt måste detta vara ett av de bästa jobben man kan ha! Haj-varnare! Springa på stranden i solen och få betalt! Hur mycket bättre kan det liksom bli?

Och ja, vi såg dem. 😄Hajarna!

Kram från Ingmarie

Plettenberg – Swellendam

Det blev ett sista träningspass i ”Pletten” innan vi for vidare. Bra blev det också! Sprang runt en park som mätte ganska exakt 500 meter. 12 gånger med 1 min vila mellan varje och för att skoja till det hela en smula bytte jag varv efter var 3:e. Så lättroad är jag. 🥳 Ena varvet var ner-upp-ner. Andra därmed upp-ner-upp. Sprang jämt som attan även om det blev jobbigare och jobbigare förstås. Det är ju liksom det som är meningen med intervaller. Att ta sig utanför the comfortzone.

Innan jag kutade hem var jag inom gymet också. Jag var garanterat den som svettades mest…

Nu har vi lämnat allt det fina i Pletten och mellanlandat i Swellendam. En liten pärla med vackra berg runt omkring och vi bor superfint på A Hilltop Country Retreat.

Det finns t.o.m en liten pool här som jag körde lite vattenlöpning i.

Och ett hälsocafe som vi köpte supergod (vego)mat på. (Redan uppäten…Hann inte ens fota…)

Och en liten kompis!

Vägen hit har vi åkt innan och den är bitvis magiskt vacker och bitvis lika magiskt tråkig. Som överallt dyker kåkstäder upp och fattigdomen visar sig i sin fulla kraft. Bördiga jordar, täta skogar och flådiga lyxhus blandat med utarmade åkrar, steniga fält och ruckel. Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land…

Vi fick i alla fall en fantastisk vy på vårt lilla fika-stopp vid Wilderness. F.ö ett ställe jag varmt rekommenderar ett besök till!

Kram från Ingmarie

Utmaningar

Jag har skrivit många gånger förut om hur viktigt jag tror det är att ha mål och utmaningar i livet. Utan dem vi blir vi bekväma, lata, oinspirerade och rädda. Och framförallt slutar vi utvecklas. Jag vill t o m påstå att jag tror svårigheter och en del elände är både nödvändigt och viktigt.

Vilka mål man har är såklart högst individuellt och de behöver inte vara varken stora eller grandiosa. Däremot tror jag de måste vara ens egna. Inte någon annans. 

Jag har en himla massa olika med olika prioritet. Det går ju liksom inte att göra allt samtidigt och på en gång.🤪

En grej jag fortsätter med är simningen. Jag har några grejer framöver jag vill klara så då gäller det att jag gnetar på. De två första är redan i maj. (Mer om det senare.) i morse fick jag ihop 3500 m utan att bli särskilt trött.

Sånt blir jag glad och lite småstolt över faktiskt ! Simning är ju som sagt var inte lika ”naturligt och lätt” för mig som t.ex löpning. Även om den såklart kan vara förbenat jobbig den med.😱

En annan grej jag jobbar med att bli bättre på är att få bort min rädsla för havets vågor. Sen den där förrädiska tog mig i Australien för två år sedan, då min axel slogs ur led,, har jag en ännu större respekt för kraften de där vågorna och havet har. Och rädsla. Respekten vill jag inte ta bort men rädslan för den hindrar mig. Och det går framåt!
Jag vågar mer och mer vara i dem. 🤩

 

På tal om havet så kom denna ” blurp”, inklusive vandrande sniglar, upp på stranden i dag. Har aldrig sett något liknande! Fascinerande!

I dag var det vår sista hela dag i ”Pletten” och det kommer bli en utmaning bara att lämna detta fina ställe. Jag längtar redan tillbaka…

Men jag är såklart obeskrivligt tacksam både över att ha fått uppleva det och att Anders är piggare. Och ännu är äventyret inte slut! 🥳

Kram från Ingmarie