Nu är det vår på riktigt för vitsipporna har kommit!
Så fantastiskt fint och just i dag har det varit många plusgrader och sol! Synd man behövt jobba. haha
Fast jag kunde sluta tidigare i kväll och jag har njutit både av en löptur och promenad från gymet.
Fortfarande inget ont-ont i foten så hurra för det!
Ryggan är med för att jag skulle direkt till gymet
Onsdags-passet var precis lika jobbigt och skoj som alltid. Visst har jag sagt att jag älskar det?
Kram från Ingmarie
Man skulle kunna tro att det är denna månaden jag fyller år och inte januari för i dag var det fjärde gången jag blev firad i mars.
Jag tror banne mig jag ska fira jämt lite oftare. Det är ju jätteskoj!
I dag tog min stora inspirationskälla Camilla mig först på ett dopp och sen en mumsig brunch på Bruket.
Så himla härligt att ha en massa timmar tillsammans för att hinna prata! Boken som jag också fick är en som jag tänkt köpa jättelänge men av någon anledning aldrig gjort. Den kommer garanterat att bli väl använd. Gissa om jag längtar tills denna härliga människa flyttar ner hit i juni!
Jag har tränat också. Först ”bara” airbiken (undra om man någonsin vänjer sig vid hur jobbig den är) och sen ett snorskoj HIIT-pass där den där biken också var med.
Trots att jag tycker jag varit iväg och gjort en massa i dag har jag ändå hunnit med både en powernap och att måla.
Vara ledig är verkligen guld men nu är det slut på sån lyx. Å andra sidan kanske man inte njuter av ledighet lika mycket om man alltid är ledig?
Fast jo, jag skulle absolut göra det!
Helgkneg väntar men det ska nog gå bra det också.
Kram från Ingmarie
Min kloka vän Anna-Karin har en teori om vad som felar med min fot och det verkar (tyvärr) stämma. ”Löpardöden” heter på finspråk peroneustendios och är just en ”löpardöd” för det är i princip omöjligt att springa. Naprapaten är bokad på måndag och även om min fot må vara skrutt så vägrar jag att deppa ner mig och just i dag har jag lyckats extra bra!
Började med airbiken en stund innan favvo-passet. Det var så jobbigt att jag nära på svimmade.
Underbart!
Med buss och båt tog jag mig utomlands på ett tjillenix. Visst har jag sagt att jag älskar att bo här med närhet till så otroligt mycket? T o m utlandet! För ja, Danmark är utland.
Målet var att träffa min kära vän Ulrika. Det var så längesedan sist att jag snudd på glömt när det var!
Hemskt!
Ändå är det som i går och vi liksom bara fortsätter babbla.
Vi hade egentligen en annan plan men den ändrades och plötsligt hade vi ingen alls men det blev ändå, eller kanske just därför, så himla himla jättebra!
Ulrika är en stjärna på så otroligt och ofattbart många sätt och vis och denna fina kofta som hon stickat fick jag i dag! Själv fattar jag inte hur man kan skapa något ö h t av ett garnnysta!
Helsingör är f ö väldigt fint även en blåsig marsdag.
När vi strosade runt där, helt utan planer, så dök en brygga upp och där fanns minsann badstegar!
Jag lovar, jag hade faktiskt ingen som helst aning om att den fanns för tro mig, jag har googlat!
Nu är det så himla bra att Ulrika, liksom jag, tycker det är helt normalt att ha en baddräkt i handväskan denna tiden på året.
På samma sätt som jag tog mig dit tog jag mig hem och nu sitter jag här i soffan med lyckobubblor i hela kroppen!
Tack kära vän för en fantastisk dag!
Kram från Ingmarie
Det är här jag så hastigt och märkligt fick snoront. Alltså rödlampa-ont!
Vi hade planer på att passa på att äventyrslöpa denna helgen i samband med fortsatt firande av mina 60 levda år men med tanke på att jag haltade mig fram hela fredagen och även lördag fm så hade jag redan lagt det på hyllan.
Men kroppen alltså. Den är verkligen ett mirakel!
Och helgen! Olalallla! Den blev så bra att det är snudd på ofattbart! T o m vädret var perfekt!
Innan vi for iväg så drog jag till gymet för att rasta av mig. Om du vill bli garanterat trött så kör intervaller på Air-biken. Den är fruktansvärt jobbig!
36 x 30-30 sekunder + uppvärmning och någon slags nedvarvning blev det. Sen var jag helt rökt!
Helt klart så jag maskade jag inte och jag var precis så trött som jag kände mig.
När bilen var packade for vi direkt till fina Kronoskogen i Ängelholm. Vi parkerade på ett annat ställe mot vanligt och passade på att besöka detta festliga och fascinerande ställe. Har du inte läst den minst sagt fascinerande storyn så hittar du den här.
Inte långt därifrån ligger även Ängelholms havsbad och eftersom jag varit där innan och vet att det är ett fantastiskt badställe så var vi ju liksom ”tvungna” att åka dit så jag fick stilla min längtan.
Nästa stopp var själva målet. Ännu en födelsedagspresent och himmel alltså! Har du aldrig varit på Margretetorp Gästgivargård så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit för vilket ställe!
Precis allt var perfekt! (Fastän där inte är något gym.)
SPA , en underbart god middag, chill i vårt makalöst fina rum och en lika makalöst god frukost. Allt inramat av superb service och vacker miljö.
Hit vill jag igen!
Födelsedagsrum!
När vi svullat i oss den där makalöst goda frukosten och checkat ut så for vi till Hålehall vid Förslöv.
Även där har vi varit innan men då var det högsommarvärme, min fot var gladare och jag hade ett helt annat sällskap.
Vi traskade iväg tillsammans med sikte på att gå 5 km rundan.
Kanske var det vårsolen, kanske var det luften, kanske var det den där gigantiska frukosten, kanske var det någon bokstavskombination jag inte fått diagnos för (ännu) men plötsligt ville jag prova springa lite trots att jag gnällt bara några timmar innan över att foten ömmade.
Först kändes det jättekonstigt och jag kom bara några steg innan jag ville gå igen. Men så fortsatte jag sådär. Gå-jogg-gå-jogg.
Klumpigt till en början men sen vågade jag springa mer som vanligt och det funkade helt ok så länge det var platt eller nedför!
Det där gjorde att jag ville mer så efter några kilometer tog jag vänster medan Anders fortsatte höger.
Förutom några gånger när jag hade solen rakt i ansiktet och var osäker på om jag sett någon markering så var det busenkelt att hitta. Här snackar vi välmarkerat de lux! Sånt älskar jag!
Så här roliga grejer kan man hitta i denna skogen! Hur underbart som helst!
11 km senare var jag tillbaka och även om jag inte kunde kuta hela tiden så var det miljarders miljarder gånger bättre än jag ens hade vågat hoppas på. Tack foten!
På hemvägen stannade vi vid en jättefin lien gårdsbutik och köpte lite godsaker. Betydligt trevligare än stora matbutiken som vi också stannade vid..
Hann precis hem och packa upp innan nästa rolighet.
Svettigt och skoj som alltid!
En så fin helg som jag avslutade på allra bästa sätt med ännu ett magiskt dopp. Fortfarande under 5 grader. Dvs fortfarande isbad.
Är, som du nog förstår, obeskrivbart tacksam för dessa dagar.
Tack min älskade Anders!
Kram från Ingmarie
De här att fylla 60 och fira varje månad är en himla bra grej!
Särskilt när man har vänner som Anna och Fredrik som bjuder en på en makalös weekend i deras superfina sportstuga.
Vi, jag och Anna, började med en löptur som Fredrik planerat så den skulle bli exakt mitt födelseår. Det slutade dock med att jag numera inte ens är född. Jag ska förklara hur alldeles strax.
Rundan var så där fin och full av alla slags underlag och miljöer att hjärtat liksom hoppar dubbla kullerbyttor av lycka. I ärlighetens namn gjorde även backarna att hjärtat slog dubbelt emellanåt.
Precis allt var perfekt! T o m mina fötter var ovanligt glada!
Har du inte varit i Hovdala naturreservat så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit!
Vi hittade Anders där ute i skogen vid en ruin när han letade kontroller
Med lite fantasi kan man hitta på en massa siffer-kombinationer från sitt födelseår/ålder för att fira sin nya ålderssiffra. 60 km hade såklart varit allra häftigast men det sa mina fötter blankt nej till innan jag ens hann fråga dem. I alla fall just nu.
Jag lyckades minsann se exakt när klockan slog om till 19,66 km, dvs mitt födelseår men med ett kommatecken. Det tycker jag var super-coolt! Tack Fredrik för en så välmätt runda.
Nu var det dock som så att vi ”råkade” ta lite för långa kurvor ibland så innan vi var hemma igen stod klockan på 20,89 km och om fantasin säger att kilometerantalet är ens födelseår så är jag med andra ord inte född ännu. Faktum är att jag är inte ens påtänk!
Jag var helt inställd på att få bada och när jag är det så spelar det ingen roll att det är is i vägen eller att det är så grunt att inte ens vaderna blir blöta om man står upp.
Till slut fick jag till ett härligt badkar!
Helt ärligt föredrar jag ändå att få hoppa i där när bryggan ligger i, jag slipper skära benen på vassa iskanter och det är lite djupare vatten.
Firandet fortsatte till sent in på natten med massor av god mat som värdparet fixat, bubbel, blommor, presenter och oräkneliga skratt. Och såklart gos med sötnosarna Ove & Bertil. Jag funderade starkt på att smussla med mig dem hem men de håriga svansarna skulle nog ha avslöjat mig…
Vi sov i deras mysiga och jättefina gäststuga och nu på morgonen blev vi serverade frukost och en härlig promenad i vårsolen.
Vilken lyx och vilken perfekt start på en dag. Så skulle det ju egentligen vara varje dag för inget kan väl möjligtvis gå fel med en sån början?
Sen fortsatte vi kalasandet!
Som ”tack” för allt Anna och Fredrik gett mig (och Anders) bjöd jag på en svettfest med många extra knorrar. Det är en av alla fördelar med fina med vänner som gillar samma saker som man själv. Haha!
Antagligen bara jag som fattar vad det kråkorna betyder… Sen blev det inte alls som det står för min fantasi for iväg igen. Undra just om det finns en diagnos för sånt?
Vi gillar även att fika och äta. Särskilt när man har tränat.
Nu hoppas jag att jag blir extra ihågkommen i morgon i form av träningsvärk hos alla!
Nu är vi hemma i vardagen igen en massa fina, roliga, härliga och mysiga minnen. Dvs det som skapar livet.
Tack, tack, tack Anna och Fredrik! Jag är så himla glad att ni är en del av mitt liv! Tänk om vi inte börjat blogga då för längesedan! Då kanske detta aldrig hade hänt.
Vilken fruktansvärt hemsk tanke.
Det blev ett bad till denna helgen. Här hemma i havet. Ett sånt där obeskrivbart vackert som för att verkligen ringa in denna magiska och minnesvärda helg.
Fylla och vara 60 år är bra fint alltså!
Kram från Ingmarie
Onsdagar är det, som du kanske vet vid det här laget, ”Load & HIIT”-klassen och, som du nog också vet, så är det en av mina absoluta favvo-pass.
Det är en så galet bra kombo att först lyfta tungt och sen få pulsen att skena.
Något har hänt för det som var mitt Pb innan i marklyft, och som jag med stor ansträngning klarade att lyfta max två gånger, körde jag flera serier med i dag.
HIIT-delen var en killer. Det är den förresten alltid och jag älskar det!
Planen var att fortsätta kuta direkt efteråt, jag sprang en liten omväg dit nämligen, men jag fastnade i ett jättelångt och roligt samtal med coachen och hann bli galet hungrig så det blev bara den kortaste vägen hem.
Men du vet hur det kan bli bara blodsockret höjs en smula. Energin kom tillbaka och jag hade inte ens hunnit byta om innan jag gav mig ut igen.
12 x 2 minuter blev det. Kändes minst sagt förskräckligt de första fyra, benen var som blyklumpar efter passet, men sen repade allt sig och det kändes åtminstone ok.
Vädret däremot, det var absolut magnifikt!
Undrar du över fötterna? Mina favvoskor är ännu mer mina favvoskor nu för fötterna var glada hela passet!
Mitt hjärta är nog också lite extra lyckligt för det har verkligen fått leva loppan i dag!
Men man kan ju inte leva på enbart tränings-kickar. Återhämtning och att göra ingenting är lika viktigt.
Ett av de bästa sätten för mig är att åka till något av kallbadhusen för där kan jag inte göra någonting mer än bada i vattnet och i bastun och dumglo ut genom fönstren på den väldigt vackra och rogivande vyn.
På tal om vacker vy, du har väl sett månen?
Kram från Ingmarie
Om alla vinterdagar var som i går så gillar t o m jag vintern.
Olallaaa alltså. Sol, snudd på vindstilla och spring ibenen. En oslagbar kombination!
Efter att ha städat lyan (det behövdes…) så gav jag mig ut i solskenet. Målet var att ta mig till jobbet och jag passade på att köra lite intervaller när jag tog mig dit.
14 x 2 minuter som kändes riktigt bra. Även för foten!
Enda jobbiga var att jag inte kunde bada. Havet var så extremt lockande vackert att det var plågsamt!
Men det har jag tagit igen i dag. Två gånger t o m. Trots att det blåste väldigt mycket mer friska isvindar.
Först direkt efter löpturen. Dvs en klockren sprada. Inte ens fötterna protesterade i dag så det var dubbel lycka. Förvisso sprang jag bara en timme men så länge jag slipper smärta är jag tacksam för varje löpsteg.
Och sen efter Hyrox-passet. Utan det hade jag nog i ärlighetens namn inte varit tillräckligt upptinad och redo för ännu ett bad men med facit i hand är jag så glad jag tog mig till havet igen för vilken himmel! Och ja, passet var lika skoj som alltid!
Hur har din helg varit?
Kram från Ingmarie
Så underbart att vara ledig en hel dag och jag har verkligen maxat den med skojigheter!
Började med en löptur och fötterna var minsann glada nästan hela tiden. Kanske för att jag hittade en snö- och isfria grusväg.
Skogsvägarna är mest som en knölig isbana så jag undvek dem. Därför blev det även en hel del asfalt men det funkade faktiskt ok!
Tänk om fossingarna är nöjda med att ”bara” få behandling av naprapaten lite oftare? Skulle dock behöva någon slags mängdrabatt då för det är ju inte precis gratis att gå dit…
Innan mat, matlådefix och en stunds siesta så drog jag till havet. Frånlandsvind, en halv grad både i vattnet och i luften och kristallklart vatten. Gissa om jag njöt?
Screenshot
Avslutade hela kalaset med torsdags-dubbeln. Jag är medveten om jag nog låter löjligt entusiastisk över dessa pass men det går liksom inte att låta bli för de är sjukt roliga och bra!
Har du också hittat på något skoj i dag?
Kram från Ingmarie
Jag vet inte ens hur jag ska sammanfatta denna helgen för det går faktiskt inte.
Jag är liksom överväldigad av tacksamhet och lycka.
Hela helgen har jag blivit så galet firad att jag är alldeles snurrig i hela kroppen. Så himla skoj att så många kom på mitt kalas och stannade till långt in på natten.
Massor av skratt, prat, kramar, blommor, mat och presenter. Vilka vänner och familj jag har alltså! Snacka om att vara priviligerad på så oräkneliga många olika sätt och vis.
Från hela mitt hjärta; TACK!
Maten glömde jag helt ta bilder på men några av ballongerna är i alla fall kvar.
Två (iskalla) löppass har jag hunnit med.
Löppasset i dag blev ett A till B för att på så vis möta upp med Anders, Mattis och Maja. De två sistnämnda har varit här hos oss sen i fredags och det har varit så himla mysigt att ha tid att prata och bara hänga.
Vi sågs vid ett av våra favvohak här, Linneaträdgården, och vi blev inte besvikna i dag heller. Grymt gott!
Nu har dock alla åkt hem och vardagen tar snart över igen men alla mina presenter gör att det kommer bli plättlätt att fortsätta fira hela året!
Det var inte utan att jag kände mig lite matt innan kvällens Hyrox-pass men du vet hur det ofta blir. Energin kommer så fort man bara börjat och så blev det denna gången också.
Tre varv hann vi med sen dog vi trötthets- och lyckodöden allihop.
Kram från Ingmarie
Om jag fattat det rätt har det varit ett rejält snö-oväder och trippel-varningar i södra Sverige (igen) om att hålla sig borta från vägarna och det är inte utan att jag känner mig lite extra tacksam över att vara ledig just nu. Samtidigt drar iskyla och snöstormar fram både här och där över hela världen och jag kan inte låta bli att undra hur det var med de där varningarna för klimatförändringarna som skulle göra jorden varmare redan för typ 20 år sedan…
För att ”lösa” klimatkrisen flögs de ”allvetande” till Davos med 709 (!!!) privata jetflygplan till Davos förra året för att diskutera problemet vilket är en höjning med 10% mot 2024 och 3 gånger mer än 2023. Alltså jag vet inte men nog känns det som att något inte stämmer i allt detta?
Här är det i alla fall ingen som helst värme i isvindarna och det vita kom tillbaka i natt men jag såg minsann solen en kort, kort stund på min upptäckts-tur i förmiddags. Inte illa!
Tog mig västerut utmed vattnet och en sväng upp i en skog. Hittade även ett jättefint kallbadhus men där var ingen sån som mig som bara vill bada välkommen. Längst ut på bryggan var nämligen en jättestängd dörr så man inte kunde komma längre ut och nyttja stegen ut i vattnet. Trist.
Men jag är inte den som tjurar för en sån sak. I alla fall inte när jag visste att det fanns andra ställen. Det känns ofattbart att det fanns en tid när jag inte ens kunde tänka tanken på att vinterbada.
Numera är det helt tvärtom.
Beroende är liksom bara förnamnet.
Som det kan bli va?! Livet är bra häftigt om man bara tillåter det att få hända.
Och kolla vilket coolt ställe jag letade upp! Måste ju ha varit mig de tänkte på när de öppnade det. Haha!
Sjukt gott och så mycket att vi inte behöver äta mer i dag.
Kram från Ingmarie