Happy life

Kär

Vädersnubbarna lovade oss regn och kyla men i stället fick vi sol och över 23 grader. Det tycker jag var en väldans bra fel-prognos!
Vår dag blev därför den absolut bästa ever och ett minne för livet. Jag har dessutom blivit kär. Återkommer till det.

Började med att springa runt ”byn” och besöka gymet som vi får träna på. I princip alla husen har en veranda där man kan ha en gunga och som är mitt drömhus. Tänk att sitta där och se solen gå upp och ner när man dricker sitt kaffe.
Om jag har tur så kommer det att bli verklighet om några dagar.

Smygfotade några av dem för är inte helt säker på att de skulle uppskatta om en springande gråhårig dam stannade och tog bilder på deras hus…

Sen tog vi färjan in till Seattle. På 30 minuter är man mitt inne i stan och det är helt gratis när man åker dit. Från får man dock betala en liten slant men det är 100% värt det. Vyn man möts av är obeskrivbar och det var då jag insåg att jag blivit kär i detta ställe. Seattle är precis lagom på alla sätt och vis och var du än är så har du nära till naturen och havet. Trafiken kan vara lika crazy som i vilken stad som helst men den känns ändå inte så hetsig. Det finns hur mycket som helst att göra och se oavsett vad du gillar. Mat, konst, sport, arkitektur, shopping, musik, teater, kaffe, sightseeing eller bara vara. Allt finns och allt är möjligt!

Tyvärr finns det även en baksida med hemlöshet, droger och fattigdom men jag upplever det inte värre än i t ex Stockholm. Oavsett så svider det alltid i min mage och mitt hjärta men att ge pengar direkt är oftast helt meningslöst. Bättre att köpa mat och/eller ge till organisationer som hjälper dessa människor.

Roliga tröjor finns såklart också!

Det första vi gjorde var att åka ”The Seattle Great Wheel”. Jag har faktiskt aldrig åkt ett sådant så här vid vattnet i en stor stad och det var så himla häftigt! Lite som att vara med i en film!

På tal om film så var det här i Pike Place Market som Tom Hanks käkade i ”Sleepless in Seattle”.

Hela Pike Place är ett sammelsurium av all möjlig sorts mat, hantverk, blommor, nördgrejer och olika drycker. Inte på det där billiga krimskrams-viset utan det är verkligen kvalite på i princip allt. Här ligger också det allra första Starbucks-caféet.

Vi köpte mat på ett helt veganskt Burrito ställe och tog med ner till Waterfront park. Galet gott, galet mycket och galet härligt!

Tillbakafärden till Bainbridge var lika smidig och vyn lika storslagen men på ett helt annat vis.

Avslutade denna fina dag på allra bästa sätt med detta.

 

Jag borde kanske göra en bok med badpärlor på de mest oväntade ställena..

Kram från Ingmarie

Tre pärlor på samma dag

Vi har lämnat södra delen av Seattle och tagit oss västerut till Poulsbo, även kallad ”Little Norway”. Vi trodde av någon anledning att det skulle vara en liten sovande håla men vi hade tokfel.
Varenda hus är mitt drömhus och nere vid vattnet i Historical downtown dör man sötdöden direkt. Jag ska visa dig när jag sansat mig och tagit några bilder. Vägen hit var smidig och rakt över gatan har vi hittat en helt enastående fin och trevlig butik. Att jag skulle hitta en sån här var minst sagt otippat! Plånboken är dock inte lika glad..

Innan vi kom till denna pärlan hittade vi två andra.

Soos creek trail är 6 miles (ca 10 km) one way och jag trodde i min enfald att den skulle vara platt och perfekt för intervaller. En creek är ju liksom en creek och kan omöjligtvis ha några backar.
Well, I was wrong. Very wrong till och med. Jag är tveksam om där ens var några platta partier ö h t!

Men jag körde ändå, 6 x 5 min, och det var snorjobbigt men omgivningarna var bedövande vackra och solen var varm så det gjorde att all mjölksyra ändå var lite lättare att uthärda.

Precis jämte start/mål ligger Lake Meridianoch även här var vattnet ljummet. Jag hade t o m lite sällskap.

Åh vad jag längtar till i morgon när jag får upptäcka mer här!

Kram från Ingmarie

 

Första dygnet i Seattle

Man hinner tydligen makalöst mycket på mindre än två dygn trots att man tillbringat 10 timmar i en plåtburk högt upp i luften.
Förvisso har vi åkt ”bakåt i tiden”, en fördel med tidsskillnader när man åker på rätt håll, så det hjälpte ju onekligen till.

Men så här har det varit.

I går fredag började jag dagen på hotellgymet innan den långa resan över Atlanten och hela Usa började. Hann avverka tre filmer (redan glömt vilka), x antal måltider, en kort tupplur och en evig väntan både på att få gå på och av planet, komma fram, shuttle-bussen till hyrbilsplatsen och att få hyrbilen.
Men allt har ett slut, även väntan, så vi kom till första stället vi ska bo på och lyckades även handla innan vi totaldäckade. (Utan alkohol.)

Vaknade första gången kl 03 (vår tid) men lyckades somna om ända till kl 07.
På 12 timmar har vi sen hunnit, förutom frukost, detta:

Kutat (Anders gick) i helt makalöst magiska Discovery Park. Det tog ca 40 minuter att ta sig dit men det hade lätt varit värt det dubbla. Det finns massor av trails att upptäcka och jag hade hur enkelt som helst kunnat hålla på där i många timmar men 75 minuter var nog ändå helt lagom i dag.

 

Bara en kort bit från parken hittade vi en Wholefoods där vi åt lunch. Det stället är liksom alltid ett säkert kort.

Nästa stopp var inne i stan.

Egentligen hade vi bara en vag plan om ett besök på Space Needle men eftersom vi inte fick plats direkt att åka upp så hann vi med en promenad till Olympic Sculpture park vid vattnet. Redan när vi kom hit så kunde vi  förresten konstatera att Seattle är galet kuperat. San Fransisco är inte ens i närheten! Vägen till parken var en baggis. Tillbaka lite svettigare. (Om du frågar Anders så blir det mycket svettigare…🤪)
Parken i sig är inte så stor men utsikten var storslagen och båtarna gigantiska.

Space Needle ligger i det som kallas Seattle Center med en massa olika museum, food-courts, lekparker, utställningar och jag vet inte allt. Där finns även The International Fountain.
Den gjordes i samband med The World´s fair 1962 där vattnet rör sig i olika vågor och allt vatten återanvänds dessutom. Barnen älskar att bada och ”duscha” där men nu är jag ju som jag är och tyckte det var dax att höja medelåldern några snäpp. Jag hade sjukt skoj och fattar inte varför inte fler vuxna hängde på. Jag är säker på att flera ville men av någon anledning inte vågade…😳
Mina motton är bl a att jag aldrig ska sluta leka och aldrig ångra något jag inte gjort. 😄

Sen var det då Space Needle. Innan vi åkte hit visste jag helt ärligt inte vad det var men numera vet jag bl.a att det är en av Seattle´s största kännetecken.

At 605 feet tall, the landmark was constructed to symbolize humanity’s Space Age aspirations, and since its grand opening on April 21, 1962, continues to represent the innovative and forward-thinking spirit of Seattle.

The tower’s 520’ saucer-shaped “top house” offers visitors Seattle’s only 360-degree indoor and outdoor panoramic views of downtown, Mount Rainier, Puget Sound, and the Cascades and Olympic mountain ranges.

Det är inte billigt att åka upp (98 $ för oss två) men det var mer än väl värt det! Vilken grej alltså! En sån där Once in a lifetime-thing.

Och jodå, jag vet att jag har samma kläder hela dagen men jag hade ju duschat.
Haha! 🤣🤣

Det är mäktiga Mt Rainier i bakgrunden

Längtar redan till i morgon när vi ska fortsätta utforska denna fina plats!

Kram från Ingmarie

 

Maxad fredag

Är man uppvuxen, och bor, vid (bäst)kusten så vet man att det i princip alltid blåser. Det är mest bara en fråga om från vilket håll och hur mycket. Turen vid havet i morse var inget undantag. Motvind ut och medvind hem och får jag välja är det den absolut bästa varianten.

Strax före lunch blev jag hämtad av mina fina kusiner för en heldag tillsammans. Älskar att vi har så bra kontakt och det är alltid lika roligt och mysigt att träffas. De är som mina storasystrar!

Vi var på utflykt till lantmännen och Hafi i Harplinge och det kan kanske låta tråkigt men det är två riktigt skojiga ställen att besöka och jag gjorde en hel del fynd i form av lampor, färg och kryddor.

Några stenkast därifrån vid kusten hittar man Göstas i Steninge. Ett ställe som funnits så länge jag kan minnas och trots att det ligger lite ”off” så blomstrat det mer än någonsin. Sånt gör mig glad! Jättemysigt ställe och maten var makalöst god!

Jag är säker på att allt det där gjorde att jag hade extra mycket energi på Marinas fredags-(crosstraing)fest. Det enda man vet innan är att det kommer blir snor-jobbigt. And it was!

Turligt nog behövde jag inte göra mat efteråt för den fick jag hos mamma, Ulf och Sheila.

Hur har din lördag varit?

Kram från Ingmarie

Roliga timmen

Hade du också ”roliga timmen” i skolan? Det var en timme, oftast på fredagar, då det bara var lattjolajban.

Jag har behållit den traditionen, det var ju typ den enda bra traditionen skolan hade, med ändringen att det kan vara flera timmar på raken och absolut fler gånger än en gång/vecka. Vad är livet annars för mening om man inte har roligt?

Ledig dag betyder att det finns extra mycket tid till roliga timmar.

Först en springandes i hemma-skogen.

Med hjälp av buss och tåg blev det sen dubbel-pass på Sats.
Core plus Transformer.

Ju fler core-pass jag går på ju jobbigare blir det. Borde det inte vara tvärtom? Dock är det nog så att ju mer man fattar och liksom ”hittar rätt” ju jobbigare blir det för när man gör rätt så är det jobbigare hur bra tränad man än är.
Transformer är alltid svettigt och ibland t o m en nära döden upplevelse. Ja sånt tycker jag är roligt! Haha

Bada är bland det roligaste och härligaste man kan göra om du frågar mig. Särskilt när man tränat och särskilt med härliga vänner.

Har du också roliga timmar varje dag och vecka?

Kram från Ingmarie

Nostalgi-tripp och ett slags rekord

Jag börjar med ”rekordet” som inte alls är något rekord egentligen men ändå är det.

Så här;
När jag var elit-löpare så tyckte jag det var normalt och lagom att springa 15-16 mil/vecka. Min max vecka var 20 mil och en vilovecka var 10-12. Plus bl.a styrka och vattenlöpning. (På den tiden hade jag inte fattat grejen varken med simning eller yoga…)
Nu för tiden kan jag inte ens drömma om att springa så mycket.
Det känns som den tiden var i ett helt annat liv och det var den ju i och för sig.

Tack och lov kan jag ju fortfarande springa även om det går galet mycket långsammare. Känslan kan dock vara exakt densamma. Det är bara klockan som skvallrar om att så är det inte.
Tre-timmars långpass då var snabbare än mina intervaller är nu. Helt crazy när man tänker efter!
Det jag dock lyckats bevara är passionen och kärleken till löpningen. med tanke på mina fötter, avsliten hamstring, två diskbråck plus diverse annat strul så hade jag ju kunnat ha hur många ursäkter som helst till att sluta men jag har på något vis alltid hittat lösningar.

Denna veckan (mina tränings-veckor är lördag-lördag) så har jag gnetat ihop 73 km och för mig är det mer än på många år!
Det fanns ingen egentlig plan till det men när jag märkte i går att det innte var så mycket kvar till 70 km + så ville jag prova och det gick!

Nu velar jag lite om jag ska försöka ”byta upp mig” från halvan till helan i Helsingborg om 3 veckor. Jag tror man har minst 6 timmar på sig nämligen. oavsett sträcka så kommer jag behöva gå för mina fötter 6 asfalt är inte bästa kompisar…
Ska vela lite till innan jag tar ett beslut. Det kanske inte ens går för allt är utsålt sen länge.

Sen var det nostalgi-trippen.

Från andra till åttonde klass bodde vi i Egernahult utanför Knäred. Det ligger långt ut i skogen och anledningen till att vi flyttade därifrån var bl.a för att vi skulle hamna ännu längre ut i skogen. Jag är m a o egentligen en riktigt lant-lolla och det är väl därför jag ”måste” ha naturen in på knuten.

Hur som helst. Vi hade både hästar och hundar och jag red ofta till bl.a Össjöasjön ( i Småland) för att bada. I dag blev det både sim och picknick med mamma, Ulf, lillebror Daniel, Anders och lilla Sheila. Tyvärr kunde en av mina andra lillebröder. Markus, inte haka på och den andra har jag sorgligt nog ingen kontakt med längre..

Nästa stopp var vårt hus. Det gjorde mig så glad att allt var så välbevarat och fint. Det enda som saknades var mormor och morfars lilla stuga jämte dit jag ofta gick för att få rostat bröd med massor av marmelad och kaffe med ännu mer mjölk i.

Mitt över vägen går en stig ner till Flammafallet där jag badat och lekt oräkneliga gånger. Lika fint nu som då!

Nästa stopp blev Knäred för att bl. a kolla skolan som jag minns som gigantisk men i verkligheten är den pytteliten.

Vi gjorde även ett stopp på ”Kakor & kackel”. Ett café som man bara måste besöka om man är i krokarna. Det är verkligen unikt med allt från byggnaderna, inredningen, omgivningarna och maten. T o m utedasset var vackert!
De som har det gör precis allt själva och helt från grunden. Allt från att mala mjölet till att göra egna skärbrädor och läsk.
Ett kanonställe!
Det är bara öppet ca 10 veckor på sommaren så passa på innan det är för sent!

 

En makalöst fin dag att bevara i minnet!

Kram från Ingmarie

En trippel

Varför välja en, eller ens två, aktiviteter när man kan få göra tre?

Semester är extra toppen på det viset för då slipper man välja och kan man vara med på allt!

Sprang först en svettig runda i skogen. Märkligt nog var jag jättemycket piggare än i går. Kroppen alltså… Den är inte lätt att förstå sig på.

Hade i och för sig sovit nästan 10 timmar och bottnat med supergoda blåbär på morgongröten så det kanske var därför benen var så pigga?

Efter löpningen drog jag till havet för att simma med min vän och stora förebild Carin. Guppigt som attan men det gick i alla fall ruskigt snabbt i medvinden!

Ännu lite senare var jag på Sats för att springa ner till havet och ett jätteskojigt, och jättesandigt, crosstraining-pass på playan.

 

Och naturligtvis badade jag. Hur skulle jag ens kunna låta bli?

Kram från Ingmarie

Sol!

Äntligen kom den tillbaka! Jag menar såklart solen och värmen. Riktigt Ingmarie-väder som dessutom kommer nu när jag äntligen är lite ledig. Gissa om jag är glad?!

Som alltid vaknar min kropp till liv lite extra då. Benen pinnade på så fort att jag nästan inte hängde med.
Så härligt!

Havet var lite svalare än för några dagar sedan men 19 grader och strålande sol gjorde att jag inte ens orkade dra upp våtdräkten från väskan så det blev tre korta sim utan i stället.

Så härligt det också!

Och vattnet alltså. Så kristallklart att jag såg vartenda sandkorn!

Visst har jag sagt att jag älskar sommaren?

Kram från Ingmarie

Rivstart

Bättre start på semestern än så här är svårt att få.

27 km löpning. Förutom att fötterna gnällde något förskräckligt så kändes det ok. Varmt och svettigt. Precis som jag vill ha det!

1 km simning i havet. Vattnet var magiskt!

En magisk konsert med fantastiska Laleh på Sofiero. Den som inte blir berörd av hennes texter har ett stenhjärta. Hennes budskap är otroligt viktiga och jag hoppas alla som lyssnar på henne förstår drt hon vill förmedla…

Avrundade allt med snudd på obeskrivbar månskens-cykling.

Viist lyckades jag bra med denna första dag?

Kram från Ingmarie

Finbesöks-sightseeing och PB!

Jag och Lisa har känt varandra sen massor av år tillbaka. Minst 20. Hon var tonåring då och jag hade ett löpar-läger i Falun för Huddinge AIS. Det är som att ha en lillasyster för sen har vi följt varandra i alla år genom ups and downs.
Ibland har vi kunnat ses ganska ofta men oftast blir det bara ett par gånger per år men det är ändå som om det vore senast i går. Så sjukt häftigt!

Förra gången var i maj när jag var i 08a land på besök. Innan dess får vi gå tillbaka ända till för ett år sedan när hon var här på första sight-seeing trippen.

När man får sånt finbesök från storstan av en människa man väldigt gärna ska flytta hit så gäller det såklart att visa de finaste vyerna. Nu är det i och för sig inte särskilt svårt här och särskilt inte om man gör det springandes.

Blev en jättefin runda i min favvo-skog inklusive ett dopp (för mig) och kaffe på Lilla Bruket.
Vi hann att prata om i princip allt från jobb och prestationsångest till löpning och vardagsliv. Löpning måste vara den absolut bästa terapi-formen. Man får en massa må-bra hormoner, frisk luft, motion och tid för att prata.

En tupplur senare (visst har jag sagt att jag äääääälskar tupplurar?) så drog jag till gymet. Hade ingen särskild plan och egentligen kände jag mig inte ens särskilt på g.
Men kroppen du vet. kommer som sagt var aldrig att begripa mig på den. Inte knoppen heller förresten.
Började med lite lätta marklyft och axel-övningar + spänst. Sen hände något för jag lastade på mer och mer och mer och det blev så ”mycket 8allt är som bekant var relativt) att det blev ett nytt PB med 1,5 kilo. Det kan verka lite men allt räknas!

Det var garanterat ingen bra laddning inför morgondagen men vem bryr sig! Nu är nu och PB är PB!

Kram från Ingmarie