The end is the beginning

En av alla saker jag blivit påmind om denna Vedic art-vecka är just att slutet är början på något nytt. Inget varar för evigt men även om något är över så kommer och föds det också hela tiden något nytt.

Spelar egentligen ingen roll vad det gäller. Allt är ett kretslopp och vi, liksom våra handlingar, är en del av det.

I morgon är sista dagen här och jag har redan garderat mig för en fortsättning genom att boka två nya kurser. Sen har jag ju min lilla hörna hemma också förstås.🙏🏻😍 Den är guld värd!

Dagen i dag har varit precis så härlig som jag önskade. Det är ju liksom tråkigt om man får kreativitets-stopp eller kroppen strejkar. Värst är såklart om båda händer samtidigt.😱

Det har fötts fram fler målningar och jag känner mig jättenöjd. Mina målningar är som de är och jag står för dem.Tolkningen är dock fri för var och en.


”Blåkladdet” från i går, som f ö är gjort på ett lakan jag preparerat, blev så här till slut. Inte alls som jag tänkt mig men så där kan det bli när bilden och hjärtat får bestämma. 🤪

Träningen blev dels tidigt som attan. En fartlek på 55x 30-30. Plus upp- och nedjogg förstås. Sen ville benen inte mycket mer…

Simningen passade jag på att göra när solen tittade fram lite senare på dagen. Körde utan våtdräkt men med neopren-brallor för de värmer ändå lite. Eftersom Djupsjön är just djup och därmed ganska kall, förutom vid kanterna, så fick det räcka med 40 minuter. Men vilka 40 minuter!❤️❤️❤️

Njöt av tystnaden, lugnet och känslan av att bara vara där en bra stund efteråt. Så tacksam för sådana tillfällen!


Tror jag bröt upp i exakt rätt tid för precis när jag kom tillbaka till Skaparladan blev det så här.


Regnet fullkomligt vräkte ner och Tor körde rally på himlen i typ en kvart. Sen tvärslutade det. Nu skiner solen igen. Snacka om naturens magi!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Solfrukost, nya lärdomar och drömsim

Jag tog lite sovmorgon i dag. Och fick på köpet en solfrukost på verandan! 😍

Sovmorgon är bra! ❤️

Faktum är att jag högst troligt behövde det.Som jag skrivit innan tar det här skapandet mer än man kan ana på krafterna och fastän jag inte tränat särskilt hårt så har jag ju tränat minst en gång varje dag här. Faktiskt i månadsvis när jag tänker efter…

I dag blev det ett pass. En timmes drömsimning i Djupsjön. Den är så vacker att jag liksom måste nypa mig armen varje gång jag kommer dit!



Jag har även lärt mig, eller i alla fall fått kunskap om, hur man spänner upp en duk. Ska bli spännande att testa!

Målat har jag såklart också gjort. Många timmar.

Flickan börjar bli klar men ännu är det en del pill kvar innan jag kan släppa henne fri.

Det är därför det är så bra att ha många projekt på gång. Då kan man ta en paus från ett och fortsätta med ett annat. 🤩

Jag målar ”inifrån och ut”, dvs jag har ingen plan för vad det ska bli utan jag låter bilden berätta. Hittills har det där blå geggandet blivit det här.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Inspirerad och lycklig

För att kunna skapa behöver man bli inspirerad men som med (nästan) allting annat så får vi fixa den där inspirationen själva. Den kommer liksom inte varken på beställning eller utan en viss dos av ansträngning.I alla fall inte för mig.

Att kolla andras konstverk är ett väldigt bra knep. Antingen älskar man det man ser och blir pepp eller så kommer man på hur man inte vill göra.🤪

Weronicas verk inspirerar mig till fullo liksom hennes underbara lilla galleri i Nabbo. Kan du så åk dit! Eller kolla hennes hemsida. Själv köpte jag med mig hennes fina bok.


Jonna & Peppes  galleri är förstås också en outsinlig källa till inspiration. Finns massor att upptäcka, utforska och uppleva där! Bl a kan man kolla på världens (?) längsta ”ko-konstverk” och på en riktigt tjusig rumpa! 😀

Jag har börjat smida på en ny utställning som högst troligt blir i slutet av september. Mer info kommer. Kanske kommer den här färgstarka flicka vara med där. 😍

Peppe tipsade mig i går om en ”ny” väg jag kunde kuta. Egentligen var den gammal men stormen förr-förra vintern (tror det var den som hette Alfhilda) hade gjort den oframkomlig. Tills nu då. Magisk är bara förnamnet.

 

Tog en liten omväg för att även kunna njuta av lite sprada.❤️

Djupsjön är en pärla! Jag älskar den. Inte konstigt jag ville dit igen men då blev det lite ”riktig” simning.😄

Förresten. De här två sötnosarna mötte jag utanför min dörr i morse. Inte konstigt att jag är så lycklig här!


Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Framåt

Det går framåt! Hela tiden! Faktum är att det gör ju i princip alltid det även om vi upplever det som att tiden både kan stå still och t o m att vi åker bakåt rent ”utvecklings-mässigt”.

Fler och fler projekt tar form i min lilla hörna, jag upplever flow och dagarna är verkligen underbara från det att jag vaknar tills det att jag somnar. Livet är helt enkelt perfekt! Vädret är som det är men jag kunde i alla fall vara ute för att måla en stund i dag. Duken tål förvisso vatten men det är ju inte så där jättelattjolajbans att gå omkring i plaskblöta kläder.🥶


Ett av mina nya projekt blev jag så ivrig att göra klar att jag tvingade mig själv att lämna det. Risken är annars nämligen att jag ”ivrar sönder” det jag håller på med. Så nu är jag i det som kallas ”mellanrummet”, dvs tiden mellan olika faser, så jag kan fortsätta med det i morgon. Förhoppningsvis lite lagom sansad.😁
Jag börjar i alla fall  gilla den här Donnan och jag tror hon börjar bli ganska klar.

Intervaller har jag också avverkat. Så tidigt att jag fortfarande är lite chockad över mig själv. 😄 Jobbigt var det i alla fall. Så in i bängen. Men enligt klockan gick det bättre än det kändes så det är jag nöjd med!


Jag besökte Friskis i Norrtälje nu i kväll också. I ärlighetens namn var jag ganska mör men har jag bestämt mig så har jag. Plötsligt hade det gått 70 minuter och då maskade jag verkligen inte! Vilan mellan övningarna var obetydlig och svetten dröp. 💪🏻

Ändå avslutade jag med att gå bananas på den där säcken igen. Tänk att det kan vara så skoj! Eller så är jag bara väldigt lättroad.😀

Och än en gång kan jag konstatera; lita inte på kroppen!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Lite mindre fascinerande fult och fler upptäckter

Kreativitet är energikrävande som attan. Inte som fysisk ansträngning såklart men man kan verkligen bli vansinnigt trött. Särskilt när man fokuserat länge och mycket på något projekt. Men det ingår och det är också galet skoj! I dag har det ”fascinerande fula” jag ”lyckades” få till i går börjat bli åtminstone mindre fascinerande fult.😱 Vi får se hur denna Donna blir när hon är klar. Om hon nu ens blir klar.🤪

Som extra bonus i dag har vi fått en genomgång  av en del av alla olika verktyg som man kan använda sig av. Allt från penslar och skrapor till köksredskap och naturmaterial. Tror detta var min 10e verktygsdemonstration men jag lär mig nya trix och knep varje gång! Superskoj! Det finns precis hur mycket som helst att upptäcka, utveckla och testa när det gäller konst. Och man blir aldrig för gammal för att prova.

Jag började dock dagen med en timmes swimrun. Riktigt härligt!

Och jag avslutade med att åka till übersöta lilla Spillersboda och vara med på Norrtälje triathleternas simträning. Inget avancerat men det finns en bana man kan simma utan risk att bli påkörd av något fartvidunder och lite sällskap är aldrig fel. Supertrevligt!


Det finns även en kort swimrunbana visade det sig! Tänk vad man kan hitta även på det minsta lilla stället!

Det blev dock inget långsim. Hade bara baddräkt och flytbrallor på mig och med ynka 17 grader i vattnet blir åtminstone jag ganska snabbt nedkyld. Någon mer än jag som längtar efter värmen?

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På plats och igång

Min lilla söta stuga, liksom min lilla fina målarhörna, är nu ”inboade” av mig och Vedic art-veckan är äntligen i gång. 🥳


För mig är detta ungefär samma känsla som den jag har när sommaren är på väg. Du vet den där när man vet att allt det härliga ligger framför en och tiden för att njuta känns snudd på oändlig!
En hel vecka ska jag få vara här!🙏🏻

Jag kom igång (ovanligt) snabbt men ännu är allt bara mest ostrukturerat och oplanerat. Dvs exakt så som det ska vara!
Skaparladans nyckelord är nämligen frihet, nyfikenhet, tillit och närvaro. Visst är det bra!? Jag övar dagligen på att anamma dem. Inte bara när jag målar utan annars också just för att jag tycker de är så suveräna! Här är det (förstås) extra enkelt. Jag behöver verkligen inte göra något annat än att vara fri, nyfiken, närvarande och känna tillit.❤️

Vad just detta kommer bli är det därför ingen som vet just nu. Allra minst jag.🤪

Vi kör samlingar, meditationer och fika i Corona-style och som alltid har man gott om plats i ateljén.

Weronica, Jonna och Ellen.

Mest har jag målat, yogat och mediterat i dag. Och kutat en kort (skitseg) runda.


Simpasset höll nästan på att bränna inne för när jag var på väg i nu på eftermiddagen började det åska så in i bängen och inte ens jag är så korkad att jag hoppar i då. Sen började det dessutom hagla golfbollar.😱Och regna så där hinkvis! 😱

Men du vet! Den som väntar på något gott bla bla bla!

Några timmar senare såg sjön ut så här!

Det var ungefär lika segt som löppasset men hur det än är så ångrar man aldrig ett (sim) träningspass! 😀


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olika slags mirakler

Nog kände jag av gårdagens gym-besök och benen var väl inte de piggaste när jag gav mig ut, de var faktiskt skit-trötta, men om det är något jag lärt mig här i livet är det att inget varar för evigt och att även de stappligaste benen kan vakna till liv. Som i dag. När jag väl var igång funkade de (benen alltså) som genom ett mirakel helt ok. 3 x 10 minuter + 10 x 60-30. Totalt 15 km blev det till slut.

Men det där jag läst att man blir snygg av träning har jag aldrig förstått.🤪 Däremot piggare, friskare och gladare!

Regnade gjorde det också med korta, jämna mellanrum. Hela dagen! Ibland t o m extra mycket. Typ hinkvis.

Men när jag kom fram till Södersvik nu i kväll blev det helt plötsligt så här! Snacka om mirakel!

Nu väntar en hel vecka med måla-träna-äta-sova här på fina, fina Rådmansö och i  Skaparladan.

Jag invigde det hela som jag brukar göra. Med ett bad utan en tråd på kroppen. Frihetskänslan är total just nu!



När jag satt där på bryggan i kvällssolen kom herr och fru svan med sina sex barn förbi.

Alltså jag dog ju sötdöden direkt! 🥰 Och vad roligt de pratar med varandra! Har aldrig hört det så där innan vad jag kan minnas. Som små gurglande ljud.
Mirakel som sagt var. De finns och sker oftast närmre än man kan ana…❤️

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

Stark dag

Vi hade distans-simning på TS-programmetdenna morgon vilket betydde ett varv runt Källstorpssjön. Dvs den i Hellas. Om man “slickar” kanterna får man ihop ca 3.8-4  km och jag hade som mål att simma minst det. Behöver ju som sagt var öva inför LED……

Vädret var mulet och regnet kom i små skurar. Inte utan att jag var lite orolig för att börja tokfrysa men vattnet var betydligt varmare än luften (21,5 grader) och det var  i princip helt vindstilla. Vi bytte om under ett träd för att inte bli blöta innan vi skulle bli blöta. Haha. Jag vet! Verkar väl helknasigt men det är ju trots allt inte jätteskönt att behöva ta på sig blöta kläder när man vill bli torr.

Som alltid var det ett härligt gäng och tillsammans är vi starka och alla peppar alla.

Foto: Ulf H

Det kändes skitsegt i början och vänster axel var dessutom konstigt stel. Genast började fundera på om jag kanske skulle nöja mig med ett varv. Kanske t.o.m gena! Jodå, jag tänker så ibland jag också…

När man simmar är det väldigt mycket svårare att distrahera tankarna än mot när man springer tycker jag. Det finns ju liksom inte så mycket att titta på och “prata sig igenom” en svacka är ju av förklarliga skäl lite knepigt. Men jag gnetade på. Känslorna varierade mellan trötthet, eufori, flyt, uttråkning och en känsla av att vara både odödlig och outtröttlig. När jag simmat ett varv fortsatte jag direkt och fick ihop 5 km.  Före frukost! Känns bra att ha innanför våtdräkten och ännu en gång har jag lärt mig att man klarar mer än man tror och att känslor kommer och går.

Min team-mate Josefin simmade i princip lika långt men lite snabbare. Hon är grym och det är en ära att hon vill köra med mig som är nästan 20 år äldre och betydligt långsammare. Å andra sidan är LED allt utom ett sprintlopp så kanske det liksom jämnar ut sig lite ändå.

Foto: Ulf H.

Jag frös inte en enda sekund under simningen, tvärtom var jag perfekt lagom, men väl på land var Dryroben guld att ha. Och mössan.

Efter (en sen) frukost städade och fixade vi här hemma. Jag unnade mig en powernap också. Älskar när jag får den lilla stunden! Gör susen för återhämtningen! Gick hur bra som helst på gymet lite senare.

Hoppas jag har lite träningsvärk i morgon. Men inte värre än att jag pallar med nästa äventyr!

Kram från Ingmarie

Brickpass

Egentligen vet jag inte om man som swimrunner ”gör” brickpass men rent definitionsmässigt är det i alla fall vad jag har gjort i dag. Dvs kört två grenar direkt efter varandra.

Började med löpning. La ihop flera av mina fina löprundor runt bl.a Alet, Sperlingsholm. Furet och Galgberget och fick till slut ihop 33 km.



Var bara inom hemma för att hämta simgrejerna. Känslan att få hoppa i vattnet och simma de där 1600 m var ljuvliga! Hade kunnat hålla på mycket, mycket längre! Härlig upplevelse!

De sista 800-900 m på de där 33 km var dock efter simpasset och det var på väldigt stela ben och så långsamt att vilken rullator-ägare som helst hade hunnit i kapp.😱

Efter det för satt detta som en smäck. Vego såklart. På Cortado igen.😄

Kram från Ingmarie 

 

Bästkustsliv

Precis som jag skrev i går har jag tagit bort träsmaken från tågstols-nötandet.

Första metoden var två mils löpning utmed havet i sällskap med (nästan) alla sorters väder och vindar från absolut alla håll och kanter. Så där som det nog bara kan vid kusten och det är, om inte annat, i alla fall stärkande för både kropp och knopp.

Andra metoden var en timmes simning på fina Brottet tillsammans med Sara. Får nog lov att erkänna att det var lite svalt innan jag kommit igång. Jag har väl helt enkelt blivit bortskämd av värmen!

Men i ärlighetens har jag också skaffat lite ny träsmak. Denna var dock helt självvald!

Som en lång frukost på favoritverandan. Måste vara en av jordens mysigaste.

Liksom fika med mamma och Ulf på Cortado. Ett av mina favvo-hak här.

Och sen en härlig myskväll hemma hos de ovan nämnda med några av syskonen med barn och respektive.

Och Mogge förstås.❤️

Kram från Ingmarie