Backar! Och bästa simpasset!

Det är en himla tur att jag gillar backar så mycket för det finns väldigt gott om dem här. Enda platta partierna i närheten är typ på strandpromenaderna. Och vem vill kuta där fram och tillbaka när man kan få magiska utsikter och fantastiska trails att springa på? Inte jag i alla fall.

Tre gånger var jag uppe på de högsta topparna på “Playitas-berget” i dag. Eller egentligen är det flera berg och det är de som skiljer Playitas från Gran Tarajal. Dvs grannbyn. Det är tuffa backar och en hel del rejält tekniska partier då jag måste gå och/eller klättra på alla fyra. Då stannar jag såklart klockan också. Jag testade flera av de trails jag sett från toppen och en del var en “engångs-grej” för de var rejält knepiga att ta sig fram på, medan andra (de flesta) är såna jag kommer kuta på igen. Det är svårt att fånga stigningarna på bild men du kanske kan ana när du ser utsikterna.

Mellan två av bergen var jag nere vid havet igen

Jag var även nere i Gran Tarajal och sprang utmed strandpromenaden (där var det platt)  till den fina lilla hamnen.

Som små leksaksbåtar!

2,5 timmar löptid men 3 timmar totalt pga av de där gångerna jag stängde av klockan. Kände mig en smula kokt när jag sladdade in på “min” gata men framför allt var jag väldigt glad och tacksam!

Behöver väl kanske inte säga att lunchen satt som en smäck? De har helt ok vegan-mat här så det går absolut ingen nöd på mig!

Märkligt nog var jag jättepigg lite senare när jag skulle simma och det gick helt galet bra! Bästa passet på länge! Kanske för att jag vilade från att simma i går? Har ju faktiskt simmat varje dag sen jag kom hit så det kanske var bra med en simfri dag.

Egen bana!

Innan middagen hann jag även med ett “stretch & relax-pass” i solen. Mjumma för både kropp och knopp!

Kram från Ingmarie

 

Utflyktsdag!

Jag, Inger och Joachim har utforskat mer än 75% av ön denna dag.

Det är minst sagt ett varierande landskap med allt från lavastenar, karga slätter och enorma sanddynor till kritvita stränder, höga berg och blomstrande byar. Så otroligt fint!

Inger och Joachim

Jag är ju ingen större fan av att sitta i en bil några längre stunder, jag får träsmak och myror i brallan redan efter en kvart, men denna dag har verkligen varit värd det! Och lite har jag hunnit träna. Var uppe tidigt som attan för att yoga, kuta och gyma.

Kram från Ingmarie

 

Ingen vilodag

Förra veckan var en vän och extremt duktig multisportare och coach här, Johan Hasselmark på Aktivitus, och vi pratade såklart en hel del träning. Det blir ju lätt så här när två idrottsnördar träffas… Hur som helst så kom vi in på det här med att man (läs jag) blivit långsammare ju äldre jag blivit vilket i och för sig inte är så konstigt men jag vill bli snabbare än vad jag är och tror det ska gå. Som Johan sa så är jag extremt uthållig så den biten behöver jag egentligen inte alls jobba med utan det gäller att öka upp spänst, styrka och få in mer “hårt och kort”. Egentligen vet jag det men det är alltid bra att höra någon annan säga det också och att få både tips och förslag på hur jag kan gå vidare.

Det knepiga för mig blir inte att träna hårt och kort men däremot att avstå från “kickarna” mängdträningen ger mig. Jag behöver ju träningen framförallt för att inte trilla ner i något svart hål igen och för att orka med jobbet. Att då träna mindre tid, även om det är hårdare pass, känns ju en smula läskigt. Så till en början blir det nog en “mellanväg”. Åtminstone så länge jag är kvar här och har vansinnigt mycket tid över till att träna. Och vila också för den delen. Jag behöver ju varken städa eller göra matlådor!

Så i  dag har det inte varit någon vilodag vilket var helt enl. planen.

Dagen började dock lugnt. Det gör mina dagar i och för sig alltid. Jag undviker alltid att stressa på morgonen. Den där yoga- och meditations-stunden jag har varje dag oavsett var jag befinner mig är guld värd. Extra härlig blir den såklart med denna vyn.

Och kissekatt-besöket.

Efter frukosten sprang jag i väg till “röda vägen” för ett intervallpass. Nu sprang jag i och för sig inte på den för den är gjord av betong och dödar ben fortare än man hinner säga gurkburk. Åtminstone mina ben… Det går dock alldeles utmärkt att springa jämte så det var det jag gjorde. I med och motvind och upp och nedför. 16 x 1 min. efter Johans tips om “hårt och kort”.

Jag blev galet trött. Fick t o m blodsmak i munnen. Men det kändes bra! Jag la även till en del “hopp&skutt-övningar” för att fortsätta öva på (den urkassa) spänsten. PT-Rafael har gett mig många bra övningar så jag vet vad jag ska göra. Det gäller ju liksom bara att jag gör dem också…

Fortsatte sen direkt med nästan en timmes styrka + en timme i bassängen. Uthålligheten är det som sagt var inget större fel på…

Inger hade anmält mig till spinningen på eftermiddagen och jag är ju inte den som är den och säger nej. Kul och bra som alltid!

Tyvärr kunde hon inte vara med på hela själv men hennes Joakim som kommit hit körde och bada kan man ju göra oavsett.

Efter allt detta tyckte jag faktiskt att jag var värd den här.

I morgon ska vi på äventyr!

Kram från Ingmarie

 

 

Bergslöp

Jag kallar det Playitas-berget, för det ligger ju precis jämte, men det heter garanterat något helt annat. Jag tog mig i alla fall upp dit i dag på den lilla stigen. Eftersom jag har ganska rejäl svindel så var det en smula utmanande när det var så brant att jag fick hålla stenarna för att ta mig upp och stigen var så smal att man inte ens kunde ha båda fötterna jämte varandra. Men det var det värt!

Playitas från ovan

Väl där uppe var det helt ok att springa och jag har hittat massor av nya fina trails jag vill uppleva och upptäcka!

Det är också i princip omöjligt att springa vilse. Möjligtvis kan man springa runt, runt och omvägar.

Jag tog det väldigt lugnt för meningen var att detta skulle vara en “vilodag”. Det är lätt att dras med och göra för mycket när man ser alla andra tränar. Allt här är ju liksom upplagt för att man ska kunna göra det och det finns möjlighet till de flesta sporter. Allt från tennis och crossfit till simning, löpning och beach-volleyboll. Nu är ju allt relativt men för mig har den här dagen verkligen varit lugn. Efter den där lilla utflykten var jag på ett Body balance pass i solen. Så himla härligt!


Plus ett kortare simpass. Bassängen ligger precis jämte “utetränings-banan” så det är väldigt behändigt. Att älska att simma är verkligen plättlätt här!

Jag har t o m simmat lite i havet i dag. Så roligt! Och väldigt guppigt!

Kram från Ingmarie

 

 

Fullspäckade dagar

Visst blir det många timmar träning varje dag men det blir också väldigt mycket vila. Att slippa stressa i väg till ett stressigt jobb är hur skönt som helst och verkar göra underverk med både kropp och knopp.

I går hann jag med ett löppass i bergen.

Sen ett kort pass på gymet för de hade städtid och stängde. (Jag hade missat den lilla detaljen. Hygienen är extremt hög!) Men jag bokade snabbt en extra timme i bassängen och fick till både simning och vattenlöpning.🥳

Lite senare blev det ett Power-pass” (typ cirkelträning) tillsammans med Lona på utebanan. Riktigt skoj!

Och ett havsbad förstås men det är ju inte direkt någon träning.

Inte min morgonyoga eller att mata katterna heller men det är mysigt och liksom fridfullt. Sånt som ger energi och lugn för själen!

I dag blev det inte precis lugnare men minst lika skoj. Jag hittade lite nya trails vid Playitas-berget (det heter säkert inte så men det är vad jag har döpt det till) och hamnade i grannbyn Gran Tarajal. Superfint! En bit var även på den som kallas “röda vägen”. Ja du ser  säkert varför den kallas så…


Det kändes löjligt enkelt att springa dit så jag bestämde mig för att köra tröskelpass på tillbakavägen. Det jag liksom inte hade fattat var att jag hade både medvind och en himla massa nedför på ditvägen. Det kom jag på när jag vände… Men jag hade bestämt mig så då blev det så. 30 minuter för att vara exakt. Slitigt men med en bra känsla!

Sen hann jag även med både ett corepass och ett simpass innan lunchen. Jo, jag var uppe tidigt…

Corepasset var en av alla klasser man kan välja mellan här. Lite senare testade jag även “Full body” där  man, som orden avslöjar, tränar igenom hela kroppen. Riktigt skoj! Och bra!


Sen gick jag rakt ner till havet. Jag älskar att allt är så himla enkelt här och att allt är så nära.

För mig är detta som att vara i paradiset. Jag älskar solen, lugnet, miljön och maten är helt ok. Vad mer kan man liksom begära?

Kram från Ingmarie

 

Lighthouse-run

En sak man snudd på “måste” göra när man är här är att springa till fyren. “The lighthouse-run”. Det är ca 7 km upp dit från Playitas-anläggningen och det är i princip uppför hela tiden. Ibland har man turen, eller oturen beroende på hur man ser det, att ha motvind också. Sista biten är en brant serpentinväg som verkligen suger musten ur benen på de flesta. Landskapet är hisnande och väldigt vacker. Jag fick hänga på några atleter från “Race&Shine” vilket gjorde att det blev ännu lite tuffare för de är en grupp stenhårda triathleter. I ärlighetens namn hängde jag inte helt med de snabbaste, jag försökte inte ens, men bara vetskapen om att det är fler som sliter är peppande tycker jag. Dessutom är det ju faktiskt väldigt roligt att dela upplevelsen med andra.

En del av sista biten upp

Hemåt går det lite snabbare men med möra ben är det en utmaning ändå. Vi tog en liten extra omväg på slutet så det blev 15 km till slut. Jag tror jag svettades bort halva mig! Så himla härligt! Extra njutbart med en (serverad) utelunch efteråt.

Eftersom det ingår flera timmar i bassängen i mitt “rese-paket” så var jag såklart i även i dag. Jag ska simma så mycket jag bara kan och försöka ta igen alla missade timmar pga de där nedstängningarna.

Både simmade och vattenlöpte. Bra kombo! Inger var också med en stund.

Det är ju förresten inte utan att jag börjar känna mig en smula bortskämd när det är så här på varje morgonyoga-stund.

Mest är jag dock tacksam. Inte bara för de vackra morgnarna utan överhuvudtaget. Att få vara här är så lyxigt och härligt att det liksom inte finns ord.

Kram från Ingmarie

 

 

Minns rätt

Det är många år sedan jag var här på Playitas , minns inte ens hur många, men jag minns att jag gillade det väldigt mycket och inte ville åka härifrån.

Jag gillar det fortfarande! Det är precis så bra, vackert och härligt som jag minns det. Faktiskt t.o.m bättre för det är otroligt lugnt. Visst är här andra men det är liksom ingen hets som när det är väldigt många på samma ställe som vill få plats oavsett var det gäller. (Matsal, gym, bassäng, solstol… Ja du vet.) Ett ställe med sådana här skyltar kan man ju förresten bara älska!


Och om man nu är det minsta orolig för att bli smittad av det där viruset så är detta stället man ska vara på! Det är otroligt säkert! Inga som helst problem att hålla avstånd eller följa de väldigt enkla reglerna.
Munskydd krävs när du inte tränar, äter, badar eller solar. (Dvs nästan aldrig om man är som mig…) I matsalen är det bra uppdelat och det är noga att man alltid tar handsprit innan man går in för att hämta mat. Äta kan man göra både ute och inne. Hur maten är får jag återkomma med. Känns lite tidigt att säga varken bu eller bä men so far är den ok.

Jag tog mig upp mot bergen i dag. Sprang lite fel för jag missade markeringarna. Jag känner igen mig men minns liksom inte riktigt var jag skulle svänga av och är man inte uppmärksam missar man de där färgfläckarna som visar vägen. Ovan som man är vid värmen var jag orolig vattnet inte skulle räcka och jag skulle få värmeslag men det gick fint! Tur man är lite kamel. Jag älskar verkligen denna miljön! På hela tiden mötte jag en löpare och en som körde mountainbike. Ja du fattar hur lugnt det är!

Inger cyklade med ett gäng men vi började vår morgon tillsammans med yoga och meditation på “Yoga-verandan”. (Den är ny från förra gången jag var här.) Det behövs nog inte skrivas så mycket om hur det var…

Det finns massor av olika (gratis) pass att välja på och jag valde “stretch and relax” i kväll. Efter simpasset. Denna bassängen måste vara en av världens bästa och vackraste!

Det är bra när man minns rätt.

Kram från Ingmarie

(Bakvänt) triathlon med The Trip

Det finns ett sätt att få spinning att bli riktigt, riktigt skoj. Man kör The Trip!.

“THE TRIP™ är den perfekta fusionen av träning, teknologi och utmaning. Under passets gång befinner du dig i en virtuell 3D-värld, där musik och miljö är synkat till perfektion för att ge en helt ny dimension till din konditionsträning.”

Nu snackar vi ett pass som man nästan inte ens märker att man gör trots att både svetten och mjölksyran fullkomligt sprutar. Jag levde mig fullkomligt in i varenda backe och kurva så det var tur hojjen var stadigt förankrad i golvet.

S-å-g-r-y-m-t-s-k-o-j!

Jag hade Inger med mig vilket gjorde allt extra skoj!

Det där var definitivt något jag ska göra fler gånger. Kanske t.o.m borde bli instruktör…

Före det där hade jag kutat en sväng och det kändes faktiskt riktigt ok i både rygg och fot!

Och efter tog jag mig till Tyresö för att simma. På egen bana trots att det borde vara “rusningstid”.

Den här typen av triathlon gillar jag skarpt! Så mycket att jag garanterat kommer göra om det!

Har du testat The Trip?

Kram från Ingmarie

 

Dubbelnöje

Springa till gymet och direkt träna där är verkligen ett dubbelnöje. Jag menar, två roliga saker efter varandra!

Som alltid försvann en timme på nolltid där inne. Det är på något vis lika märkligt varje gång!

Isbad är förvisso bara en grej men det är ett ganska långt nöje om man ser på det tidsmässigt. Inte själva badandet, just nu är jag “bara” i 5- 6 minuter per gång, utan det är hela själva proceduren med att koka te, klä på sig allt, ta sig till sjön, ta av sig allt, vara i vattnet, ta på sig allt igen, dricka te och sen ta sig hem igen och ta av sig allt. Det tar sin lilla tid och jag älskar verkligen varje sekund!

Det är fortfarande is på hela Söderbysjön utom i en liten hörna där isvakarna var innan. Så himla perfekt!

Dubbla termometrar och de verkade vara synkade

Tänk ändå att dessa förhållandevis enkla saker kan göra en så glad! Och tacksam. Det behövs verkligen inte mycket. I alla fall inte för mig. I dag är jag också glad över flera givande samtal med vänner, över solen som visade sig en kort stund, över att snön som yrde några minuter försvann lika fort som den kom och såklart över att jag är frisk. Jag är också glad över att jag sålt ännu en tavla. Inte för att det är ett ändamål med mitt målande utan mer för att den gjort någon glad. (Har även uppdaterat min sida lite.)

Vad gör dig glad?

Kram från Ingmarie

Nu vänder det!

Märker du ljuset? Visst är det annorlunda? Inte bara för att det är ljust längre på dagarna utan även att det liksom är ett annat sken. Vårsken!

Jag sprang i det i dag! Inte långt eller snabbt men 30 minuter utan krämpor är inte att förakta! Jag hade absolut kunnat hålla på mycket längre men man ska sluta på topp heter det ju…

Jag tror ryggskottet har tröttnat på att vara hos mig och är på väg någon annanstans. Det är inte välkommet tillbaka!

För att få ännu lite hjälp att bli helt fri från eländet har jag även varit hos guru-Danne.

Den mannen alltså. Jag tror inte det finns något han inte fixar!

På vägen ut till honom passade jag på att besöka Tyresö-bassängen. Riktigt bra känsla och egen bana hela passet. Mycket bättre än så kan det ju faktiskt inte bli!

När jag väl var hemma igen var jag en smula mör men jag svirade om, kokade mitt te och cyklade ner till Söderbysjön för jag vet ju hur det är. Man ångrar aldrig ett isbad! Tvärtom så längtar man genast efter nästa.

Kram från Ingmarie