Happy life

Topp-dag!

Att kuta 25 km med bara 2,5 dl vatten med sig är kanske inte jättesmart. I alla fall inte när det (äntligen) är sommarvärme. Men så kan det bli när man får feeling och glömmer bort tiden.

Å andra sidan så är jag en värmetålig värmeälskare så det var inget egentligt problem. Jag njöt mest av allt det vackra.

Sprang bl.a till Hästhagen och förbi “Kranglan” där mitt drömboende finns. Vem vet, kanske drömmen en dag kan bli sann?

Sprang också runt vackra Erstaviken innan jag tog mig hemåt igen. Älskar kontrasterna av grönskande ängar och djuoa skogar.

Dagen avslutade jag i Hellas med härliga TS-gänget. Över 18 grader i vattnet nu! (Förvisso vid kanten men ändock…)

Det blåste en hel del så det guppade ganska mycket längre ut, men coach Pål höll hos som alltid varma och glada. Kul och bra övningar + lite distans.

Absolut underbart!

Foto: Pål Török

Foto: Pål Török

Kram från Ingmarie

 

Sköna söndag

Visst fanns det ett tv-program för längesedan som hette just så? “Sköna söndag”. Om jag inte minns helt fel så handlade det dock mest om skönhetskrämer, kläder, heminredning och växter. Typ i alla fall.

Min sköna söndag har inte innehållit något av det men skön har den varit! Så in i bängen. Och äventyrlig.

Klockan ringde tidigt och innan den var 9 hade jag kutat bort till Hammarbybacken i full swimrun-mundering för att möta upp ett gäng lika-klädda från Team Snabbare.

Det fanns en slags grundplan på vart vi skulle men planer är till för att ändras, eller hur? Särskilt när man är ett extremt glatt gäng, solen skiner, vattnet är minst sagt ljuvligt behagligt och bedårande vackert, skogen sagolik, fåglarna kvittrar och det luktar så där som bara svensk sommar-natur kan.

Pål var vår guide och tillsammans tog vi oss genom skogarna , på stigar och grusvägar, över stock och sten, genom fyra olika sjöar varav en innehöll mer näckrosor än en anlagd näckros-damm, upp och ner för branta backar, genom snår, över ängar och t.o.m genom två privata gårdar med stora varningförhunden-skyltar. Men vi klarade oss. Såg inte ens en nos på någon vovve. Phju liksom!

Efter ett par timmar hamnade vi på en äng där Påls fru Marika dukat upp med gofika till oss. Gissa om det var gott?

Fick ihop lite över 3 aktiva timmar innan jag var tillbaks hemma igen. Underbart! (Totalt var det 4 timmar men paus är paus även på klockan så fika och fotostopp räknas inte in.)

Vår egen fika-korg här hemma var redan fixad så efter snabb-dusch cyklade jag och Anders iväg till Flaten. Visst har jag sagt att jag älskar det stället? Och visst är det tur att man aldrig kan fika för mycket?

Anders passade på att cykla en extra sväng. i och runt Flatenskogen

Och jag, tja jag kunde bara inte låta bli… Hur skulle jag ha kunnat…?

Kram från Ingmarie

 

 

Härlig utedag!

Ledig dag samtidigt som solen skiner! Det är lycka det. Och tur. Det blir ju inte direkt sämre av att man “råkar” springa ett långpass som inte slutade förrän efter 200 minuter. Hittade några vägar jag liksom var tvungen att testa och eftersom jag hade i princip hur mycket tid som helst på mig så tänkte jag att det var ju liksom lika bra att stilla den där nyfikenheten. Nackareservatet är en guldgruva för oss som gillar att vara ute för det finns i princip hur mycket som helst att springa/cykla/vandra på. Förstå hur bra jag har det som har den precis in på knuten!

Mest blev det dock välkända grusvägar. Plus lite asfalt och trail. Och jo, benen var ganska trötta. Inte konstigt alls med tanke på att de fått kämpa hårt de senaste dagarna! Intervaller i går och vansinnigt  tuff styrka i förrgår.

De var dock inte tröttare än att de orkade med en cykeltur fram och tillbaks till Hellas. Jösses vad mycket folk! Överallt! Det var t o m en hel del “icke.bastande” som tog sig ett dopp! Med tanke på att det var 14,7 grader i vattnet var det kanske inte så märkligt. Makalöst! Förvisso i ytvatten och efter en solig dag men ändå! Snart kanske jag kan simma riktigt länge!

 

Men det där teet efter lär jag behöva ett bra tag framöver oavsett. Liksom mössan. Åtminstone om jag är i tillräckligt länge.

I morgon vet jag en som ska låta benen vila och simma med dolme. Vet dock inte hur sjuttsingen jag ska motivera jobbet att mina ben behöver lite lugn… (Har du förslag så mottages de tacksamt.)

Kram från Ingmarie

För att jag kan och vill

Det finns i princip alltid någon som tycker det man pysslar med är konstigt/knasigt/dumt/idiotiskt medan man själv tycker det är absolut helt normalt.😁

Springa intervaller till exempel. Det är jobbigt, det är ju liksom meningen, och många undviker nog det just därför. Men jag gillar det faktiskt och tycker det är skoj! I alla fall när kroppen är med på det hela. (Å andra sidan är det väl aldrig skoj när kroppen inte är med på det man vill oavsett vad det gäller…) Under alla dessa över 30 år jag varit löpare har jag gjort så många intervallpass att de är snudd på oräkneliga och kanske det är det som också gjort att jag liksom gillar det? För att jag helt enkelt vant mig. Jag har hyfsat bra lärt mig att hantera “obehaget” av att bli trött och vet på ett ungefär var min gräns går.

Därmed inte sagt att det gör det enklare. Jag är ganska säker på att oavsett vilken nivå man befinner sig på, och oavsett vilken sport man utför, så medför just intervallträning en viss dos av både nervositet, “ångest”, obehag och fokus.

Intervaller för mig kan vara på hur många olika sätt och vis som helst. Just i dag blev det 8 x 5 minuter ( 1 min. vila) + hopp&skutt i backe och löpskolningsövningar. Plus förstås upp- och nedjogg.

Hemma igen på “min” gata. Intervaller (och den mesta av min löpning) sker i skogen på grus/stig. För mycket asfalt och min kropp sparkar helt bakut!

Det gick inte “fort” men känslan var bra och jag kan ju alltid skylla på backarna. 🤪

Sen har vi ju det där med is/kallsim. Vet inte hur många gånger jag fått frågan “men hur kan du?” Senaste året verkar dock fler och fler verkat fattat grejen och jag ser oftare och oftare folk som badar trots att det är en-siffrig temperatur i vattnet. De som säger att de inte gillar det är till 99% de som aldrig testat alternativt probvat max två gånger.😉Det kan ta lite tid att vänja och “öva upp” sig men när man väl gjort det så är man fast. (Undantag finns förstås som alltid.)

Själv älskar jag  det! På riktigt! Men det tog nog något år innan jag blev helt angripen av “the bug”. Nu sitter den fast värre än en tatuering. Jag får hjärtvärk när jag springer förbi en sjö och inte har möjlighet/tid att hoppa i. I onsdags var en sån dag trots snöjoxet uppifrån. Eller kanske på grund av… Söderbysjön var så vacker och inbjudande att det var obeskrivbart. Men plikten kallade så det var bara att blunda och springa vidare. Men i dag! Då fanns tid! Och sällskap! Veronica är den mest lättövertalade jag vet när det gäller sånt här!😍Men allvarligt, hur skulle man kunna motstå detta…🤩

Glömde kolla temperaturen men jag tippar på ungefär samma både i vatten och land. (Ca 10 grader.)

Och som alltid varmt te och mys efter!

🥳🥰

Foto: Veronica W

Tror för övrigt vi hade alla årstider utom högsommar-värme under vår stund där. Bara en sån sak liksom! 😁

Kram från Ingmarie

 

 

Oplanerat (kan bli bra)

Planen i dag var att springa några timmar med Josefin och Ulf. I alla fall delvis. Jag kutade en halvtimme före till vår mötesplats och sen skulle vi då kuta en sväng ihop så det blev typ 2 timmar totalt. Men eftersom jag har så kort minne och liksom glömmer hur lång en runda är som jag inte kutar på ett tag så blev det inte ”några” timmar för mig innan jag var hemma igen. Det blev tre. Och det är jag rackarns glad över!  Särskilt med tanke på att rundan är ganska kuperad och jag ”överlevde” den på en liten ynka nötcreme och 2,5 dl vatten…

Observera våra synkade löpsteg! 🤩

Fast visst var det skönt att springa in på gårdsplanen! Så här långt och länge har jag inte kutar sen jag minns inte när. Benen var inte så spänstiga på slutet om jag säger så…😱

När man simmar behöver man dock inte använda benen jättemycket om man inte vill. I alla fall inte på samma vis som när man springer. (Benspark är dock galet jobbigt om man fokuserar på det!) Vet inte var energin kom från men det blev lite  (oplanerad) intervallträning! Hann precis bli klar innan det blev allt för trångt. Folk har visst börjat hitta dit igen verkar det som.

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Ett annat kalas

I stället för att vara samlad med min familj på födelsedagskalas för att fira min fina extrapappa Ulf nere i Halmstad så har jag haft ett annat kalas med en annan Ulf och en Josefin här i 08a land. Långt ifrån detsamma men helt klart det bästa substitutet jag kan tänka mig!

Först ett långpass i skogen med extra allt.

Väl tillbaka hos Ulf bytte vi snabbt om och hojjade iväg ner den korta vägen till Drevvikens strand.

Det roliga är att det var faktiskt Josefin som föreslagit det. Jag hade gjort det oavsett men helt klart är att även hon har fått “the coldswim-bug”. Det är något speciellt!

Josefin har t o m skaffat en Dryrobe!

Nu var det inte så jättekallt men det blåste så in i bängen och i motvinden blåste vattnet rakt upp i näsan. (Hade glömt badmössan så det fick bli “tantsim”…) 10.3 grader i vattnet minsann!

Att sen få fika och sitta ute på verandan och snacka i flera timmar med dessa två finingar gjorde denna dag extra bäst!

Så otroligt tacksam för detta. Tack!

Kram från Ingmarie

Sinnesfrid de lux

Så här skulle alla morgnar börja. Med en cykeltur ner till sjön, lite yoga, en simtur och en stunds meditation i solen. Jag är ganska säker på att världen varit både friskare och fredligare om alla haft chansen till det åtminstone en gång/vecka.

Men nu bor jag ju i Sverige där solen inte är att lita på och där det halva året är mörkt fram till lunch. Nästan i alla fall. Kanske det också skulle förlora sin charm och ljuvlighet om jag kunde ha det så här varje morgon? Men jag är tveksam och är absolut beredd på att ta den risken om det vore möjligt. Jag är hur som helst oändligt tacksam för de morgnar jag får som det är så här! Särskilt när solen fortsätter skina och värma resten av dagen. Jag har roat mig med att leta vidare efter de där Naturpasset-kontrollerna. Nästan fyra timmars svettande i skogen men det betyder inte att jag sprang lika länge. En halvtimme gick säkert åt till att bara stanna för att kolla kartan. (Det där att springa och kolla samtidigt finns liksom inte i min simpla orienteringshjärna.) Resten handlade mest om att gå/jogga.

Nu är det inte många kontroller kvar innan jag tagit alla 50 och jag är allt lite stolt över mig själv. Det är ju onekligen en väldans bra metod för att få ett långt lågpulspass. Tiden går rasande fort, jag har varit på stigar och i bröte jag aldrig skulle besökt annars, massor av frisk luft, absolut coronafritt och (nästan) helt gratis. (Kartan kostar en liten slant.) Dessutom är det lika skoj varje gång jag prickar rätt!

Som den sociala ensamvarg jag är så detta att vara ute så här mycket i naturen med bara mig själv som sällskap underbart! Det ger mig sinnesfrid de lux!

Vad gör dig lugn i själen?

Kram från Ingmarie

 

 

 

(Färg)gladast

Mitt swimrunprogram från TOT så att säga sket sig eftersom Utö swimrun , som jag skulle ha kört med Veronica, blivit flyttat från maj till september. Jag är tveksam till om jag kan då pga förändringen så det ligger lite på is. (Dessutom är det sent i september och därmed garanterat kallt både i vattnet och på land.) Nu hoppas istället jag och Josefin att vi ska klara LED swimrun den 1/8. Jag är ganska säker på att det bli, de har en plaaaaaan, så med “klara av” menar jag ta sig igenom de där 45 km löpning i tuff terräng + 10 km sim. Det kommer snart ett nytt program för det men tills dess kör jag lite efter eget huvud. I alla fall när det gäller löpningen. Dvs på känsla. I dag var jag sugen på att få igång kroppen lite. 50 x 30-30 sekunder  i skogen, + hopp&skutt i backe, satt som en smäck och även om det inte var “snabbt” så var jag åtminstone garanterat den färggladaste!

Solen sken och svetten rann när jag höll på. Sen drog de svarta molnen in precis som väderprognosen spått. Men jag hade bestämt mig för nästa grej oavsett. Så jag bytte om, cyklade de ca 4 km till Flaten och gjorde det jag längtat som en tok efter.

Lika glad före som efter!

Om du undrar över bilderna (och filmen på Insta/Fb) så är det ovan nämnda Josefin som tagit dem. Passande nog kom nämligen hon och Ulf springandes förbi precis när jag skulle i!

Nästan tvåsiffrigt nu!

Sen kom regnet. Men vad gjorde det? Med en Dryrobe klarar man det mesta och det är ju faktiskt bara vatten uppifrån.

Jag hade fika med mig och det där att sitta under ett träd, se ut på det vackra och lyssna på naturen det är bra fint det!

Kram från Ingmarie

 

Långpass med extra allt

Man kan verkligen få allt i ett paket. Bra väder, glad kropp, vacker natur, fantastiskt sällskap, fika och coldswim. Jag vet för det var precis det jag har fått i dag!

Jag fick haka på (simcoach) Ulf och Josefin när de skulle ut på långtur och vilken runda det blev! Från början i princip helt planlös men vi byggde på och om den efter hand beroende på vad vi var sugna på. Det blev verkligen allt. Grusvägar, stigar, asfalt och trail. Platt och kuperat. Och t.o.m. en liten fikapaus!

Vi började och slutade i Hellas och där finns ju en sjö och… tja du vet…

Och bryggor är även mysiga att fika vidare på.

Typiskt härlig ledig söndag! Tack!

Kram från Ingmarie

Glad!

Jag älskar verkligen den här tiden på året! När allt börjar gro och spira igen och jag vet att hela den härliga sommaren ligger framför mig.

Men jag vet ju också att många tycker detta är en jättejobbig tid. Särskilt de med allergier och SAD. Årstidsbunden depression. Jag vet inte hur det är att ha allergi men jag vet hur det är att ha depression. Något jag inte önskar någon för det är verkligen inget att ha… Kanske därför jag känner mig extra glad när jag är glad. 😀

Kram från Ingmarie.