Happy life

Finbesök och extra allt

Det känns som flera evigheter sen jag/vi träffade Anna & Fredrik sist och det var det men i dag blev det äntligen! Vissa saker är dock alltid värda att vänta på och att hänga med dem är det definitivt för det blir liksom alltid så himla bra och mysigt. Kanske helt enkelt för att vi gillar att göra samma saker.

Som att springa t ex.
Fredrik hängde med nästan halva rundan innan han lämnade oss som ville springa lite mer. Älskar att få visa runt i ”min” fina skog för den är banne mig fin även när det är gråväder och varenda löv ligger på marken.

Jag och Anna fortsatte genom Kungshult, Laröd och till Kulla Gunnartorps slott. Det där som jag av någon märklig anledning har blivit så förtjust i trots att det är ett riktigt kråkslott. Kollar du noga på bilderna så ser du dessutom något vitt spöklikt ovanför den stora dörren…
Men visst, hade jag haft alla de där 400 000 000 miljonerna så hade jag utan tvekan slagit till!

Därifrån tar man sig lätt ner mot havet (det går nedför) och Skåneleden och sen till Viken (medvind) där en av mina favvo-badställen är. Konstigt nog var det bara jag som ville bada…

Jag fipplar ner telefonen i bältet om du undrar…

21 km i för mig perfekt fart och sällskapet kunde som sagt var inte ha varit bättre!

Sånt här blir man ju hungrig av och det i sin tur resulterar i ännu en gemensamhetsfaktor vi har.
Mat!
Alla gillar dessutom Bruket så valet var väldigt enkelt.

Så otroligt tacksam över att dessa två ville åka ända hit för att hänga med oss hela dagen!

För att verkligen maxa dagen hann jag och Anders även med en sväng på Fredriksdals julmarknad. Vi var på den förra året också och gillade den massor. Har man Kulturkortet går man in gratis annars får man tyvärr betala en ganska stor slant vilket jag tycker är ganska kasst även om jag lite, lite kan förstå det för det är väldigt mycket att se, göra och uppleva både ute och inne.

Mysigt och fint är det i alla fall och jag hittade äntligen Ramslökskryddan jag letat efter sen vi bodde i Åhus. Vilken lycka!

Den här dagen ska jag leva på länge.

Kram från Ingmarie

Dubbel-lurad på min lediga dag

Planen var att inte nöta på rumpan i dag men när jag vaknade i morse var jag så trött att jag somnade om!
Det händer typ aldrig om jag inte är sjuk.
Kände mig helt vimmelkantig när jag väl gick upp och funderade allvarligt på om jag var sjuk fastän det egentligen inte kändes så.

Nu har jag ju den där regeln att jag i princip alltid provar träna 10-15 även om jag inte känner för det. Har det inte vänt då så är det läge att bryta.
Tror knappt det någonsin har hänt om jag ska vara ärlig och absolut inte i dag!

3 x 10 minuter + 16 x 30-30 sekunder som kändes plättlätta! Äntligen får jag väl tillägga för även om ”fart-passen” varit ok så har det ändå inte varit lätt.

Oavsett hur det hade känts och gått så hade jag siktet inställt på havet. Det var faktiskt nästan trångt där i dag för förutom mig var det fem till som ville i och jag förstår ju till 100% varför.
Man ångrar aldrig ett bad!

En extra bra sak med ledig dag förutom just det faktum att man är ledig är att då hinner jag ta en tupplur.
Borde vara lag på att ha tid till det varje dag för jag är bombsäker på att det är superbra på alla sätt och vis.
Kände mig lika vimmelkantig efter den som i morse och hade samma fundering på om jag kanske trots allt höll på att bli sjuk men drog ändå till gymmet för att testa hur det kändes.

Det gick snorbra!
En timmes lyft, hopp och svett.
Underbart!
Så jag är nog inte jättesjuk.

Nu är jag redo för jobb igen hoppas jag.

Kram från Ingmarie

Dag tre med extra allt

Min sista heldag här denna gång blev verkligen en pang-dag och så bra att den nästan är obeskrivbar. Du vet en sån där så man är så lycklig att det liksom bubblar av lycka i hela kroppen.
För en sån som mig innebär det också som du nog vet ett visst bubbel av en (fysiskt) trött kropp.

Jag och Kajsa stack från Sats Sjöstaden utan att ha en klar plan på var vi skulle springa både för att det emellanåt var glashalt och för att jag ville uppleva typ alla mina gamla hoods på en och samma gång. Med tanke på att det är hela Nackareservatet med omnejd så är det snudd på omöjligt men med facit i hand så lyckades vi ändå väldigt, väldigt bra.

Vi slirade genom Sjöstaden och runt i skogen till Hammarbyhöjden, Björkhagen och ner till ”min” fina Söderbysjö.

Vidare över bron till Hellas femma och ”fina vägen” förbi Brotorpsstugan. Där vek vi av på en liten stig ner till Ältasjön och sen vidare till Flaten. Undra just hur många gånger jag simmat, badat och sprungit där. Det är hur som helst ett fantastiskt fint ställe och en oas.

Vi tog oss sen tillbaka mot Hellas för att avsluta turen.

I Hellas finns som du kanske vet också en fantastisk sjö med perfekta bryggor för ett bad. Enligt skylten på väggen var det 4 grader i vattnet. Dvs ett isbad även här.
Underbart!

Helt obegripligt egentligen att allt detta finns bara några kilometer från Stockholms innerstad, eller hur?!

Kajsas man Sven visste vi skulle vara på plats för att hålla oss sällskap för mat i Storstugan men gissa om jag blev förvånad och överlycklig när min vän Inger satt där och väntade på oss! Jag trodde först att jag drömde (eller hallucinerade) men det var på riktigt! Jag fick t o m en tidig julklapp med hemmagjord sylt av henne.
Soppan och brödet satt f.ö som en smäck i magen. Jättegott!

Nu var ju dagen inte slut där…

Inte vi heller tydligen för det blev ett riktigt tufft crosstrainingpass också. Jag var rejält frusen innan och fick lov att sitta några minuter i bastun för att tina lite men efter det där passet frös jag absolut ingenstans.

Det var nästan så jag ville bada en gång till men även om jag är galen så är jag inte helt dum. Kroppen ska få vila till i morgon och sista träningen här för denna gången.

Kram från Ingmarie

Vilat upp mig

En del vilar upp sig på sina lediga dagar genom att göra så lite som möjligt.
Jag gör helt tvärtom för att orka jobba. Framförallt nu när jag sitter mer still än tidigare.

Efter att lyan städats drog jag iväg utan några större förhoppningar om pigga ben. Ärligt talat var jag inte ens särskilt sugen på att springa men just där och då var det enklast och jag var sugen på bad i fina Viken. A till B-löpturer är min favvo oavsett hur benen är.
I går ville jag kuta men benen var bly. I dag var jag osugen men jäklar vad benen pinnade på!
Hur förklarar man sånt?

Tog en omväg via Kungshult, Laröd och Kulla Gunnarstorp. Slottet är förresten nog fortfarande till salu om man har några buntar pengar över. Jag hade varit jättenöjd med att bara få gå in där!

Och badet… Underbart såklart! Ganska exakt 10 grader för den som undrar så coldswim-säsongen är nära nu!

Eftersom vi firar 24 år tillsammans lyxade vi till det lite med att äta lunch på Linneaträdgården. Alltid mysigt och gott!

Trots mat, massor av kläder och rumpvärme i bilen frös jag som attan plus att jag hade en massa energi över så jag drog till gymet när vi kom hem. Vi kan väl säga som så att sen frös jag inte längre….

Finalen på denna (celebration)söndag blev ”Höstljus” på Sofiero.
Vi var där förra året också och älskade det. I år var det minst lika fantastiskt och extra coolt att månen höll oss sällskap. Det pågår några dagar till så gå om du kan annars får du snällt vänta tills nästa år.

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

Fredags-triss

Jag fortsätter testa pass på Aktiverum men även om jag ligger i den här takten så kommer jag inte hinna med alla olika de har.
Ja så många är det!

Började med ett hotyoga-pass som de kallar ”Yindaliniyoga”. Här kombineras rytmiska rörelser från kundaliniyoga med statiska ställningar från yin yoga.
75 minuter var det och jag älskade varje sekund. Vilken underbar kombo!

Nästa var Indoor Running och det har jag kört så många gånger att det inte går att räkna. Jag var ju faktiskt med och startade det en gång för över 10 år sedan.
Här var det dock lite annorlunda för i stället för en sal hade man headset för musiken och instruktören pratade via dem. Sjukt smart!
Uppvärmning, 10 x 90 sekunder, nedjogg. Totalt 50 minuter och ruskigt skoj!

Tredje (och sista) passet blev på Sats. Inte för att det inte fanns på Aktiverum utan för att tiden var bättre + att HIIT alltid är skoj!

Mellan allt det där har jag haft ett möte om en utställning jag ska ha snart (mer info kommer sen), en härlig löpsnacks-lunch och fixat en tavla som ska få ett nytt hem i morgon.

Innan pyjamasen kom på var jag ”tvungen” att stilla badviruset en smula. Jag tror det var extra starkt för månskens-kvällen var så otroligt vacker!

Kram från Ingmarie

Middlefork trailrun 2025 och coolaste Dinern

Det var i går jag tog beslutet att springa Middlefork trailrun-loppet men egentligen har jag nog vetat att jag velat springa det ända sen jag hittade det för någon månad sedan.
Tveksamheten berodde dels på att jag ju inte är ensam på resan och kan göra helt hur jag vill även om Anders är med på det mesta, och dels på att jag inte visste vilken distans som skulle vara bästa och det i sin tur berodde på vädret.
Det var i ärlighetens namn utan tvekan prognosen som gjorde mig mest tveksam.
Från att ha varit sol varje dag skulle det nämligen bli regn, regn, regn och max 10 grader. Dock ingen vind.

21 km vet jag dock att jag klarar även om det är frysvarning så det var det det blev. (Fanns 10 + 36 + 50 km också och det var 36 jag egentligen mest ville.)
Innerst inne hade jag också en svag förhoppning om att väder-appen hade spått fel, det har ju liksom hänt förr, men i dag hade de prickat helt rätt.

Vi var uppe i snorottan och trots mörkret ute så visste vi att det regnade ruskigt bra för det smattrade oavbrutet utanför och när vi körde fick vindrutetorkarna gå på full speed stora delar av vägen.
Ändå såg jag fram emot det!
Jag som bara vill ha sol och värme.
Vad har hänt?
Är det all den friska luften som helt har fått hjärnan att gå bananas?

Tack och lov hade jag garderat mig med att packa ner lite extra varma kläder och Anders lånade snällt (och lite motvilligt) ut sin mössa till mig. Den satt förvisso inte på många minuter när jag väl började springa men just där och då innan starten kändes det skönt att ha den.

Loppet startade prick i tid och vi fick första springa en liten extra 2km-loop åt ”fel” håll. Första 5-600 m var det platt sen rakt upp i himlen innan vi tvärvände och sprang tillbaka. Dvs vi mötte alla som var bakom och det är en konst på smala stigar kan jag berätta. Där och då visste/fattade jag inte att det skulle bli mycket mer sånt och mycket mer besvärligt.

Banan går utmed Middlefork Snoqualmie river och än en gång blev jag lurad för jag trodde därför det skulle vara hyfsat platt. Vi kan väl säga som så att jag hade ganska fel. Egentligen var det ”bara” totalt 450 höjdmeter men förutom fina rolling hills var det några rejäla stigningar där det även var olika slags trappor som helt sög musten ur benen om man (läs jag) tog i för mycket.

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Som en löpare sa till mig för någon dag sedan så är naturen här gjord för att ta emot allt regn och tur är väl det för annars hade det blivit ännu blötare och slafsigare för torrt var det inte. Att jag inte stod på näsan är ett mirakel i sig för förutom oändligt mycket lera, vattenpölar och gegga var det lika oändligt mycket hala rötter och stenar i olika storlekar som var som gjorda att snubbla /halka på.

Men vet du? Jag älskade det! Inte en enda gång ångrade jag mig eller ens funderade på om jag skulle orka. Jag sprang nog banne mig med ett leende på läpparna hela vägen! Det var så obeskrivbart fint att jag helt enkelt inte finner ord som är bra nog. Det enda jag någon bråkdels sekund oroade mig för just att jag skulle trilla och bli liggande för det hade inneburit lång väntan på hjälp och jag hade garanterat frusit ihjäl.

Foto: Anders Gustafson

När de snabbaste löparna var på väg tillbaka och vi alltså möttes blev det både trångt och svårt för stigarna är oftast max en linjal breda och kantades antingen av en bergsvägg, ett stup, gigantiska träd eller snårskog. Lägg till slirig gegga och balansförmågan fick jobba på högsta nivå. Det blev samma för mig när jag skulle tillbaka men jag tog det lite lugnare än de där första bergsgetterna som inte verkar veta varken vad stopp eller snubbelrisk är.

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Bästa supportern

Trots att jag på något vis missat att klockan bara hade 22% kvar så höll den hela vägen och jag kom i mål. Blöt, pigg, skitig, glad och med en känsla av att jag vill göra om detta!

Tid; 2.48 och först bland de mogna damerna om någon undrar.

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson


Mat- och gottebordet efter var fantastiskt och jag blev nästan lite för mätt. Fråga mig inte varför personen har mask… Finns tydligen de som fortfarande går på det..

Innan nästa planerade (mat)stopp drog vi på en liten roadtrip till Snouqualmie Summit men såg mest bergen bakom dimma och regn och satt i en evighetslång bilkö..

Trots att jag redan varit mer än genomblöt så ville jag bada. Alltså det är nästan jobbigt att ha detta ”begär”! Särskilt när det är knepigt att hitta ett bra ställe. Till slut hittade jag via ett lokalt tips en  plats i rivern under en järnväg med tidigare mycket suspekta besökare… Måste vara en av de konstiga platser jag någonsin doppat min kropp i men sen var jag extra nöjd och lycklig. Vattnet var i alla fall garanterat rent för det rann på ordentligt.

Till slut blir det ännu en gång tillbaka till Twin Peaks-temat. Minns du hur de satt på Double R Diner?
Well här är det och nu har även vi varit där.
Inte bästa maten men gott och sjukt bra service!

I morgon är vårt äventyr här slut för denna gången. Hinner förhoppningsvis med åtminstone en kort löptur innan planet lyfter.
Känns jättetråkigt att behöva åka hem men jag/vi är så otroligt tacksamma över denna tiden och jag är säker på att jag kommer tillbaka.

Kram från Ingmarie

Två blöta och en film

Jag testade en bassäng i Issaquah och precis som den i Everett så var den så där ljuvligt varm  att det var omöjligt att frysa och lika omöjligt att inte gilla det.
Love it!
Ett bra pass blev det också!

Vi åkte vidare till Lake Sammamish State Park som just i dag var helt gratis. Här är det annars ganska ofta att man måste köpa någon slags ”park/forest-pass” för att få vara där. Just nu är ju dock en stor del av The Government nedstängt så vet i sjuttsingen om de kollat om vi betalat även om det inte hade var gratis just i dag. Vi betalar dock gärna de få dollar som krävs för att allt det vi får uppleva ska få finnas kvar.

Hur som helst. Parken ligger vid en jättestor sjö och när vi körde dit regnade det men som ett mirakel så slutade det helt när vi kom dit så du fattar hur det blev antar jag…?

Vi såg nog också den mest Halloween-pyntade vägen ever!
Plus lite till.
Omöjligt att ta bilder på allt för då skulle molnet sprängas på ett tjillenix.

Skrev ju i går och frågade om du kommer ihåg megacoola serien/filmen Twin Peaks? Och den där numera klassiska intro-låten?
Well, det var just här den spelades in och även om det kanske är löjligt tycker jag det är jättehäftigt att få se allt live.

Det helt otroliga är att egentligen finns det ingen skylt men just när vi kom så kom även en liten guidad tour och vi fick vara med på ett hörn. T o m FBI var där!

 

Och här är Ronett´s Bridge.

I morgon hoppas jag på lite film-vyer till och ffa ska jag göra en mycket spontan utmaning.
Stay tuned!

Kram från Ingmarie

Höjdare

Vi har hamnat i trailhimlen!
Det finns så mycket att välja mellan att det är snudd på omöjligt att göra det.
Men till slut så blev det Rattlesnake Lake Recreation area men även där måste man sen välja. Jobbigt värre! Haha

Jag började vid sjön medan Anders gav sig uppåt mot Cedar Butte summit dit jag också skulle ta mig så småningom.

Trots sitt namn så har Rattlesnake lake inte en enda snake och sjön förser tydligen stora delar med mycket rent vatten. Men helt ärligt kändes den lite kuslig trots sin magnifika bakgrund så det var inte där jag så småningom doppade kroppen och som sagt var, det finns en mening med det mesta.

Vägen upp till toppen gick verkligen uppåt. På först en bred grusväg och sen en smal slingrande stig genom minst sagt varierande skog. Obeskrivbart fint!

Älskar hur allt regn och all fukt gör att mossan växer på nästan varenda gren och det faktum att det är vindstilla.

Och toppen.
Alltså wow!
Hisnande är bara förnamnet.

Du vet väl förresten att megafilmen ”Twin Peaks” spelades in just här? Om du såg den och alla coola landskaps-scener så kan du ana hur fantastiskt vackert det är här.

 

Vi var där i flera timmar innan vi drog vidare till Twin Falls.  Jag har velat åka hit jättelänge! Det var nämligen också med i Twin Peaks och såg fantastiskt ut.
Trailen dit är plättlätt i början men sen får man kämpa lite. Det går upp, upp, upp , lite ner, mer upp, trappor hit och dit men sen så!

Makalöst vackert men just där kunde jag dock inte bada men den som söker du vet.
Bakom detta jätteträd närmare bestämt.

Om jag var lycklig?
You bet!!!!

Kram från Ingmarie

Från fint till megalyx

I dag lämnade vi ”veranda-huset”. Mysigt som attan och vi kan absolut tänka oss att bo där igen men helt ärligt finns det bättre områden runt Seattle att satsa på.

Då visste vi ju inte heller att vi skulle komma till THE HOUSE i North Bend..
Vi har bott på många Airbn´b genom åren och detta är utan tvekan på topp tre listan! Sjukt fint, mysigt , stort, rent och proppfyllt med en massa lyx.

På vägen hit åkte vi de mindre vägarna, vi gör ofta det för att få se mer, och pausdade vid en park i Carnation så jag fick rasta av mig lite.
Det var visserligen sammanlagt ingen lång bilresa men har man myror i brallan så har man…

Började med att springa och efter lite virrande hittade jag en perfekt grusväg utmed Snoqualmie river där jag kunde springa lite intervaller.

 

Precis innan jag kom tillbaka till bilen såg jag denna:

Så nu har jag badat även i denna vackra flod! Friskt vatten från bergstopparna!

Precis som i Seattle så finns det mycket broar här och jag tycker de är så himla fina! Fika gjorde vi i solen i en liten, liten park i lilla, lilla jättesöta Fall City.

 

Coolaste i dag var det oplanerade stoppet vid Snoqualmie falls.

Vi är inte direkt ensamma om att ha varit där för att beundra fallet. 1,5 miljoner (!) besökare kommer dit varje år. Den intressanta historian med allt från hur the Native Americans var här från början till hur det blev en kraftstation kan du bl.a läsa om här.

Fallet är 82 meter högt och fastän vi var där när det var ”lite” vatten så var det oerhört mäktigt och ljudet nästan öronbedövande.

Kram från Ingmarie

Banner, Long Lake & en egen gata

På vinst och förlust åkte vi till Banner Forest Heritage Park en bit söderut i morse. Parken är liten, ca 2,5 x 2,5 km men enligt källor skulle där finnas över 43 km med trails vilket lät lite för bra för att vara sant men även om jag inte testade alla så är jag säker på att det var minst så mycket.

Milde himmel alltså!
Det här är utan tvekan varje trail/skogs/hike/vandrares dröm! Stigarna var mjuka och fina med enbart korta partier av rötter/stenar och de slingrade sig hit och dit, upp och ner och huller om buller hela tiden så det fanns inte en chans att bli uttråkad. I princip gick det inte att springa vilse heller just för att skogsparken var begränsad åt alla håll plus att det var bra skyltat och markerat. Det enda svåra var att veta hur lång varje kringelikrok stig var.

Som jag njöt och numera vet jag att även Anders gjorde det. Han brukar ju vara den som får vänta på mig när jag ska vara ute i ”några timmar” men i dag kom vi tillbaka nästan samtidigt trots att jag höll på i flera timmar.

Vädret var perfekt och det känns ofattbart att det är galen storm där hemma. Hoppas verkligen ingen har skadats,,,

 

 

Undra om Corona farm är ett av biolabben…?

Nästan precis jämte ligger Long Lake som visade sig vara en lika otippad pärla. Det är perfekt att vara här nu för vi hade hela parken för oss själva. Antar nämligen det är ganska knökat under sommartid.

Så himla bra grej som vi sett på flera ställen.

T o m Anders badade! Utan att ångra sig. 🙂

 

På hemvägen var vi inom Sprouts som är en av mina favvobutiker i Albuquerque. Det var inget fel på den här men personalen var inte alls lika trevlig och hjälpsam. Trist och hoppas det var tillfälligt. Vi hittade ok mat i alla fall även om det inte var någon gourmet precis. Fattar inte heller varför de ska ha AC på i tid och otid! Äta och frysa är väldigt omysigt….

På den lilla extrakroken hem hittade vi Anders helt egna väg. 100% rättstavad! Jag tycker det borde innebära att man får ett hus att bo i där.

I morgon åker vi vidare norrut mot ännu fler äventyr!

Kram från Ingmarie