Happy life

Halmstad (trainingcamp) dag 4

Rent teoretiskt borde mina ben vara ganska trötta efter många timmars löpning under fem dagar. Men icke! De skuttade fram som om de vore nyfödda och verkade helt ha glömt bort både gårdagens långpass och tisdagens intervaller.

Jag kanske är i någon slags form? Eller så blir de bara lika glada och energifyllda som resten av mig när det är över 25 plusgrader, sol och världen sprudlar av liv!

Nissan var bedårande vacker och helt oplanerat (nåja) så blev det en Sprada mitt i. Makalöst skönt! Och jag lovar, det var ljummet!

Helst vill jag hålla på sådär hela dagarna och gå i träningskläder men jag både duschade och bytte om innan jag gick och grattade Ulf som fyller år i dag. Lite hyfs och vett har jag trots allt.🤪

Det var typ det jag hann med innan det var dax att åka tillbaka till 08a land igen. Mitt hjärta gråter men jag är såklart jätte-jättetacksam över att jag fick dessa dagar så längtan blev lite stillad.🙏🏻❤

Tre (!!!) timmar tog det från dörr till dörr med flyg och buss/pendel/tub. Helt sanslöst egentligen! Om det inte vore för den där miljöbiten så hade jag lätt valt flyget före tåget.

Så innan klockan blev 18 hade jag varit hemma, packat upp, åkt tuben till Medis och kört ett riktigt bra gympass på SoFo. Hur bra och crazy är inte det?

Nu får jag ladda om för en lång jobbhelg. Men det kommer hinnas (andra) roligheter också!

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 3

En stor fördel med att ha trainingcamp i sin forna hemstad är att man hittar och vet var guldkornen finns. Som t.ex Prins Bertil stigen. Den börjar vid slottet inne i stan, går utmed kusten till Tylösand och sen genom skogen till Möllegård.

Grötvik

Betydligt busigare vatten i Tjuvahålan i dag mot i går. Men lika vackert!

Tylösand och dess välkända livräddartorn

Från a till b är den ca 18 km men med extra knorr genom att fortsätta springa in till stan igen och lite kringelikrok fick jag många extra km. Osäker på hur många men 160 minuter i alla fall. I strålande sol! Kanske inte så konstigt att jag var pigg hela vägen när det är sånt här Ingmarie-väder.

Enda som störde var skav på min hallux-fotknölar. De verkar vara inne i någon slags kass fas. Hoppas de blir glada snart för jag vill verkligen undvika operation så länge det går! Helst resten av livet…

Men strunt i det nu. Det blev ännu en ljuvlig eftermiddag på playan! Det är lätt att vara människa när det är så här.😍

Söderpiren

Och eftersom jag hade chans till ännu ett simpass med klubben och grymma coach Pedda så tog jag förstås den. Är det mini-trainingcamp så är det. Efter 90 min hårdkörning kan man verkligen säga att jag kört in i kaklet….🤪 Men jädrans vad kul det var! Och ja, vi höll på till sent.

Bästa coach Pedda!

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 2

Jag minns att det fanns en gång i tiden då jag tyckte Galgberget var pest och pina. Plus tråkigt och fult.

Jag vet inte hur jag tänkte. Antagligen inte alls. Annars måste det ha varit i ett annat liv. Eller i alla fall för väldigt längesedan när jag var yngre och inte så klok.🤪 För Galgberget är magiskt vackert! Särskilt nu när bokskogen breder ut sig. Det blir som att kuta i ett grönt rum.

Inte ens mina ganska trötta ben kunde förbli trötta. De pinnade på som attan under intervallerna och det var egentligen inte förrän sista setet som de blev lite tjuriga. (Körde 5 x 3-2-1 min.) Så himla tacksam att jag fortfarande tycker det är skoj och för att kroppen fortfarande är med på det min skalle vill.

Gjorde mina hopp&skutt-övningar i Norre Katts park. Sämre ställe kan man ju liksom hitta…

Och sen kom bonusbelöningen. Jag och mamma åkte ut till Tjuvahålan med picknick-korgen. (Som i verkligheten var en liten plastpåse men det låter ju si sådär mysigt…) Tro det eller ej men det var så varmt att sanden brände! Och jag fick minsann med mamma ner i plurret inte bara en utan två gånger! Men allvarligt. Hur skulle vi kunnat låta bli? Det är extremt sällsynt att havet är så här stilla, spegelblankt och klart som i dag. Och det var minst 15-16 grader i vattnet. Minst.

Jag var allt lite harm att jag inte hade våtdräkten med. Men det kommer (förhoppningsvis) fler chanser. Och njöt gjorde vi så vi nära på dog njutardöden. Måtte detta bara inte vara den enda “riktiga” sommaren vi får…

Simträningen var spikad till kvällen och hur jag än försökte locka min team-mate Peter med OW-sim så blev det innebassängen. Och det var i ärlighetens namn inte så illa det heller.

Blev ett oväntat ok pass trots gårdagens drill. Det börjar ta sig! Nu längtar jag tokmycket efter mina och Peters sommar-(swimrun)äventyr. Och alla andra äventyr förstås. Det svåraste är att välja. Och att hitta en partner. Peter har ju ett annat liv också liksom. Men jag är säker på att det blir precis så som det är menat att bli till slut.

Kanske kan jag övertala min klubbis Sara att swimrunna lite mer med mig. När vi simmade cyklade hon och sen fixade vi till lite mat och hade äntligen tid att babbla massor! Och länge! Kvalitetstid på riktigt.😍

Kram från Ingmarie

Halmstad (training-camp) dag 1

Det är verkligen plättlätt att både roa sig i och älska Halmstad. Och att ordna sitt egna lilla mini-trainingcamp här.

Kutade till Sperlingsholms gods, förbi stallarna, genom bokskogarna och bort till det lilla kapellet i morse. Där har jag förresten gift mig en gång för längesedan men det hjälpte inte att det är så makalöst vackert. Äktenskapet kraschade ändå.🤪 Jag älskar bokskog!

Bron över Nissan och sen stigen jämte ån hela vägen tillbaka till stan = ca 70-80 min i lugn fart.

Väl där, i stan alltså, så slirade jag inom gymet och lekte lite.

Och sen är det ju bara att fortsätta i samma camp-anda .Tog (låne)hojjen till mysiga Söderpiren för att käka lunch med älskade mamma och hänga på stranden. Över 25 grader! Sommar-feelingen var total!

En eftermiddag går dock blixtsnabbt, särskilt en sån här, och plötsligt var det dax för coachning av några av mina goa klubbisar. Jösses vilka kämpar! Jag var nämligen på extra bra hårddrillnings-humör. 🤪Men de var glada ändå. Eller just därför. 😍

Direkt efter var det simträning med coach Pedda. Då jag blev drillad. Rejält! Ett under att jag orkade cykla därifrån för egen maskin. Men vi vet ju att endorfiner kan göra underverk med även den mest slutkörda kropp.

Kram från Ingmarie

Från där till här

I förmiddags sprang jag en ljuvlig 2-timmarstur i Nackareservatet fina skogar.

Plus Sprada såklart! Halle min dar så härligt!

Träffade även på herr och fru Schemweta (ja den herr Alfred S) men vi sprang åt olika håll så det blev inget sällskap där inte.

Tveksamt om jag hängt med dem om vi nu haft näsan åt samma håll. Benen var trötta som attan samtidigt som jag ändå liksom kände mig pigg i kroppen. Märklig känsla…🙄 Simträningen gick i alla fall som tjohejsan så armarna var åtminstone pigga!

Den gjorde jag förresten i Halmstad för simsalabim det är där jag är nu! Älskade hemstad! Men att spontanresa med SJ är groteskt dyrt så trots att mitt miljöhjärta svider så tog jag flyget… Hade jag tagit tåget hade det tagit minst 3 timmar extra restid one way plus kostat nästan dubbelt så mycket som flyget. Det är banne mig inte klokt!

Men min hemlängtan blev för stark, har ju inte varit här sen november förra året, så när jag fick några extra lediga dagar så slog jag till. Jag orkade helt enkelt inte vänta längre. Kalla mig gärna egoist men så är det…. Ibland går man emot sina principer fastän man vet att det är tokigt. Men att få vara här några dagar och träffa nära och kära är värt allt dåligt samvete i världen.❤️

Kram från Ingmarie

Sommarfeeling och tankeknep

Åtminstone en gång i veckan försöker jag pressa mig ordentligt på löpningen. Under förutsättning att kroppen är med vill säga. I dag var en sån dag.

16 x 2 min med 1 min gå-joggvila på kuperad runda. De sista 5-6 var en utmaning men jag har massor av små tankeknep att ta till när det känns som att benen ska vika sig och hjärtat hoppa ur bröstkorgen.

• Jag tänker att det är högst frivilligt. Ingen “tvingar” mig mer än jag själv. Alltså har jag valt det själv och har faktiskt ingen anledning att gnälla. Att kunna kuta så man blir trött är trots allt både en gåva och ett privilegium. Lätt att glömma och lätt att ta för givet.

• För varje intervallpass jag genomför blir jag (förhoppningsvis) lite starkare och lägstanivån lite högre.

• Ju äldre jag blir ju hårdare måste jag kämpa för att inte tappa den lilla form jag har. Så åter igen väljer jag av fri vilja för vem vill att det ska gå utför snabbare än nödvändigt?

• Det mesta sitter i skallen. Jag vet ju att jag inte kommer att dö. Det är inte ens farligt att bli så där trött. Bara  möjligtvis en smula “obehagligt”.

• Jag känner igen trötthets-känslan och vet att känslan efteråt är värt allt slit och all svett. Särskilt i dag när jag blev mångfalt belönad med sommar-sol, Sprada och picknick vid fina, fina Flaten!

Så himla härligt med en sån här lugn och skön eftermiddag! Hoppas, hoppas det blir många sådana här dagar denna sommar. Cyklade förbi ett av utegymen på hemvägen och fick till ett riktigt bra pass även där.

Och på tal om det jag skrev i onsdags om en annan slags vinst. Kolla så fint det är i Bagis nu!

Kram från Ingmarie

Swimrun-premiär för 2018!

Äntligen är den här! Swimrun-säsongen! Och vi var väldigt många med samma längtan på årets Sickla Swimrun-premiär! Tror det var nästan 40 pers som samlades på verandan.

Det var kända såväl som okända och erfarna såväl som nybörjare. Precis som det ska vara! Extra glad att Inger var med!

Och såklart Janne! det är ju han som fixar och styr allt detta härliga. Gratis!

Det var så himla kul! Och härligt! Tog det lilla lugna och kände mig nöjd efter 3,5 varv inkl 5 simningar. Hade finfint sällskap av Nina hela tiden. 😍

Och jodå, 8-10 grader i plurret är svalt. Första simningen var en smärre chock men jag har lärt mig att det bara är tillfälligt. Det gäller “bara” att andas lugnt, be in the moment, inte gripas av panik och ta det easy tills det vänt. Och jag har ju min Dryrobe att ta på efteråt. Inte ens jag fryser i den. Jag älskar den!

Det var faktiskt värst för fötterna. Kändes som jag sprang på benpiporna till slut. Resten var ofattbart nog helt ok. T.o.m händerna som jag frös groteskt mycket om på förmiddags-passet. Trots att jag körde på med mina intervaller så hårt att jag fick pausa en stund i trappen innan jag ens orkade gå in…

Men jag är som sagt var så tacksam över att jag är glad både på in- och utsidan igen. Det är ändå det allra, allra viktigaste för mig.

Kram från Ingmarie

Flyt!

Det går bra nu! Löpningen känns ruskigt bra. Så där så jag nästan inte vågar tro att det är sant. Visst är det bra märkvärdigt, och tramsigt, att man när det känns så där bra så blir man nästan rädd. 😳 Eller är jag ensam om att tänka så knasigt?

Båda axlarna är glada och i dag kändes det i alla fall som om jag simmade igen och inte harvade på som en gammal skördetröska. Du vet. Flyt!

Dessutom fick jag en hel timmes (social) vattenlöpnings-bonustid med Lisa! Det var alldeles för längesedan sist men att synka två liv med landstingsschema är nämligen en ganska svårslagen utmaning… Men du vet, plötsligt händer det!

Hann också med ett hyfsat styrkepass innan min yin yoga-klass. Jodå, Sats kör på (nästan) som vanligt. Valborg eller ej. Och jag med tydligen.🤪 Och som vanligt har jag missat besöka någon brasa. Mest för att jag helt enkelt inte ville komma hem ännu en sen kväll. Och för att jag tänker på alla de små djur som (antagligen) hunnit bygga bo bland pinnarna och som därför (antagligen) bränns ihjäl… Ja sån är jag. Ömhjärtad till förbannelse. Särskilt när det gäller djur.

Men jag har njutit av de vackra körsbärsträden i Kärrtorp! Vem behöver, och vill, liksom åka hela vägen till trängseln i Kungsan när man har egna fina alldeles nära?

Kram från Ingmarie

Goe-fredag

Efter en (för mig) tuff dag som i går behöver jag ta det easy i 2 dagar. Minst. Sen är ju såklart allt relativt men man ska bara jämföra med sig själv. Alltid! Och man ska vara självsnäll. Inte självtaskig. Ja så tänker i alla fall jag…

Simbassängen har dragit hela veckan men jag har verkligen velat få “halk-axeln” så glad som möjligt och därför tvingat mig själv att avstå. Och jag tror jag lyckats få den go och glad igen! Ett helt pass utan känning i någon av axlarna! Att det var snorjobbigt, långsamt, kändes osynkat och allmänt hemskt struntar jag i. Har ju lärt mig att den rätta känslan kommer tillbaka bara jag håller i. Och håller mig på benen…🙄

Swimrun-säsongen är ju här så nu är det extra viktigt med hela axlar. Och ben. Och rygg. Och händer. Och fötter. Och att ha bra utrustning såklart. Det går att skaffa nästan hur mycket prylar som helst om man vill, har råd och har plats. Efter att ha testat x antal våtdräkter hos Peter på Trispot blev varken jag, Inger eller Richard direkt mindre sugna på Arks nya swimrundräkt. Är den lika skön som snygg blir vi absolut livsfarliga i vattnet!🤪

Jag nöjde mig med en ny lina. Helt enkelt för att det bara fanns provex inne just i dag. Men jag vet minsann när säljleveransen kommer… Liksom jag vet att svett är halt. Men med stor handduk håller även jag mig på benen. Trots svettsjön runt mig. Nu är även Richard och Inger invigda i hot salens magiska värld. Eller nåt. De ser i alla fall glada ut! Och svettiga.😅

Kram från Ingmarie

En SÅN dag

Just denna dagens aktiviteter var planerade sen länge så den var helt frivillig. Men även frivilligt kan ju vara utmanade…🤪

Och ibland lyckas man verkligen pricka in en sån där känslaavodödlighetsdag samtidigt som man verkligen, verkligen behöver den.

Kutade till och från Marievik (45-50 min one way) för att coacha mitt favvogäng i förmiddags. Plus att jag rännde runt en hel del med dem på själva passet såklart. Det kändes plättlätt precis hela tiden och alla var glada blev så där duktigt trötta! 😄

Fixade en massa hemma, hämtade ett paket i byn, vilade lite och sen in till Stureplan (dock med tuben) för att coacha 45 min Indoor Running. Jag var beredd på både tunga ben och att behöva “fuska” (= floor coacha eller mesköra) men benen var skitpigga så det blev åka av så svetten stänkte även om mig!

Sen var det bara att leka vidare på gymet. Kände mig stark som en grizzlybjörn! Hade jag inte vetat bättre hade jag trott jag fått i mig någon slags uppåt-drog. Men nej, jag är ren som ett nyputsat fönster. Eller nåt. Äter inget konstigt om man inte tycker vegoliv med kilovis av grönsaker varje dag är det vill säga. 😄

Typiskt jättebra dag tycker jag men i morgon får det bli springfritt.🤪 För även om man ska spänna bågen emellanåt så ska man helst inte spänna den för hårt.

Kram från Ingmarie