Märkligheter

Ibland händer det verkligen inget speciellt alls utöver det gamla vanliga sova,äta, träna, jobba, sova, äta, träna, jobba osv osv i en Never ending story. Ibland blir det mer av det ena och ibland mer av det andra. Ja du vet. Livet helt enkelt.

Jag har under söndagen och måndagen helt klart haft övervägande mest av jobb. Särskilt i går då jag under hela passet var på toa en gång och då “rasten” blev en stående 5-minutare då jag mer eller mindre hetsåt det som hanns med från min matlåda. Att somna efter sådana kvällspass är inte helt enkelt. Tror jag lyckades någon gång vid 01.30-02. Och man kan kan ju inte sova hur länge som helst dagen efter för då pajjar ju hela planeringen. Inkl träningen och att hinna till jobbet igen.🤪

Därför är det egentligen väldigt märkligt att jag kände mig, och faktiskt var, extra stark i dag. Flera (styrke)PB och massor av energi hela dagen! Även på jobbet.

Det är som sagt var mycket man inte begriper här i livet. Särskilt inte kroppen. Eller så är det den där månen igen. Vad vet jag?

Kram från Ingmarie

Tre fredagspresenter

Att behöva åka till tandis igen redan efter två dagar är ju si så där skoj men det blev verkligen absolut nödvändigt. Dels gjorde den ledsna tanden ont och dels hade den där läkskruven lossnat igen. Men det bra är att allt fixades på mindre än 20 minuter och kostade noll riksdaler! Jag ser det som en (oväntad) fredagspresent!

Och fler blev det!

Löpintervallerna kändes helt ok! De är fortfarande korta och få men de är trots allt intervaller för de går snabbare än min vanliga slöfart och jag vilar mellan fartökningarna. Så enkel är ju faktiskt definitionen av just intervaller. 🤪

PT-passet med Rafael var som alltid en (svettig) höjdare! Jag må vara klen men ingen kan då beskylla mig varken för att fuska eller maska i alla fall. Eller påstå att coachen inte är påhittig.🤪

Men nu blir det vila! I alla fall tills i morgon! No matter vad coachen säger. 😁 En ledig lördag kan ju liksom inte tillbringas varken osvettig eller i planläge, eller hur?😄

Kram från Ingmarie

En skruv lös

Precis när jag trodde att jag var inne på slutspurten av alla operationer och annat omysigt hos tandis så kommer nya upptäckter och nya (ovanliga) situationer. Och inget beror på att jag missköter mig utan det är helt enkelt “otur” med taskiga gener och dåligt omhändertagande hos tandis som barn.

Det ena var att man i samband med CT-röntgen inför implantat-operationen såg att en tidigare rotfylld tand inte mådde bra. Så den behövde fixas. Det andra var att helt plötsligt lossnade en skruv från implantatet och höll på att åka med tandborstvattnet till dit man inte vill leta.😱 Snacka om att ha en skruv lös! Haha!

Tack och lov hade jag ändå tid i dag för tandavtryck och koll så den kunde hyfsat lätt skruvas tillbaks igen. Det var heller inget “farligt” för skruven ska bara vara där under själva läkningen innan den riktiga tanden kommer. Förhoppningsvis redan om tre veckor bara för att det läkt så fint! Jag må ha kassa tänder men jag har tydligen vansinnigt bra läkkött.😍 Rotfyllningsproceduren fortsätter redan om 2 veckor. Kan ju inte precis säga att jag längtar… Men det är väldigt skönt att det är över för denna gången! 2,5 timmar hos 2 olika tandläkare (den ledsna tanden behövde nämligen en superspecialist) tar på krafterna. Särskilt de inre.

Den yttre energin har trots allt orkat med allt jag önskat. Den kan ju annars också lätt dräneras när man får mer mental stress än man egentligen mäktar med.

Simpasset gick t ex mycket bättre än väntat! På programmet stod det tröskelpass och då blev det såklart tröskelpass! Och ja, det är precis lika jobbigt som ett löp-tröskelpass.

På gymet fick jag sällskap av bästa Fredda. Jättekul! Han hakade på det mesta av mina övningar så har han tur blir det lite go träningsvärk både här och där i morgon.😄

På väg till omklädningsrummet “råkade” jag svänga fel , hitta ett par box-handskar och en ledig säck. Tja, the rest is history som det heter.

Kram från Ingmarie

Stillhets-chill

Något jag har lärt mig mer och mer de senaste åren är att verkligen ta det lugnt när jag får chansen. Ja du vet, chilla helt enkelt. Finna stillhet och koppla av både i kropp och knopp. Jag tror att mycket är tack vare att jag mediterar varje dag och har lärt mig att både andas lugnt och att vara i stunden. Att inte rusa med i varken känslostormar eller kullerbytte-tankar utan mer sansa sig och se det för vad det är. Känslor och tankar som kommer och går i ett evigt flöde och som ofta faktiskt behöver ifrågasättas. I alla fall de som är negativa, stressande eller allt för mycket i då/fram-tiden.  Kanske spelar min ökade ålder också in, jag har ju på något vis lärt mig med åren att det mesta löser sig så småningom. Att de där värsta scenariona i princip aldrig händer och när de händer är man ändå aldrig förberedd. Men å andra sidan finns det de som inte kan chilla hur gamla de än blir så jag vet inte vad som är ägget eller hönan. Jag tror ändå helt enkelt man måste öva hjärnan på att koppla av. Helst varje dag för precis som all annan träning är det en färskvara. Om det nu inte är så att man är född med lugnt sinne. Själv tillhör jag alltså inte den kategorin. Och jag säger inte att det är enkelt eller att jag alltid klarar av det. Tvärtom. Men det går som sagt var väldigt mycket enklare än för bara några år sedan. Och det i sin tur gör ju att jag mår så otroligt mycket bättre.

Det behöver inte vara några långa stunder man ger sig själv och ju mer man övar på att chilla ju snabbare går det att tagga ner. I alla fall har det blivit så för mig. Dagens efterlöpförejobb-chill blev så här enkel. Bara några minuter men det räckte.

Hur gör du för att återhämtnings-chilla och finna stillhet?

Kram från Ingmarie

Glad-ledsen måndag

Fördel skiftarbete är att man kan ha ledig måndag! Love it!

Nästan ledig i alla fall. Vickade nämligen på ett Indoor Running-pass men helt ärligt är det ju mest bara svettig lek. Som jag dessutom får (lite) betalt för att göra!

Dessutom var jag ju ändå där för att gyma. Snacka om att nyttja tiden och allt kul på SoFo! Samma sak på Eriksdalsbadet. Att jag hade kul alltså. Det enda jag nyttjade där var ju som vanligt i princip omklädningsrum, dusch, bastu och en simbana. Men jag nyttjar å andra sidan det hela väldigt väl! Hade fått ett teknikpass i läxa som emellanåt var skitsvårt. Jag och fenor alltså. Ingen bra kombo.Begriper mig helt enkelt inte på dem riktigt. Antagligen för att jag är en usel kicker… Men jag kämpar på, gör så gott jag kan och det får vara bra nog. Åtminstone när coachen inte står bredvid och kan korrigera direkt.

Allt det där var alltså det roliga i dag.

Det tråkiga i dag, och då pratar vi jättetråkiga och supersorgliga, är att lilla Demi har åkt hem till sig igen.😢 Trots att hon bara bott hos oss i lite över en vecka så har hon satt djupa små tassavtryck i våra hjärtan och det är så fruktansvärt tomt utan henne.

Men har vi tur så kommer hon snart tillbaka och hälsar på oss igen!

Kram från Ingmarie

En sån helg

Det är ju egentligen lite läskigt att man vill tiden ska gå lite extra fort ibland, ungefär som om man liksom vill komma närmre sin sista livsdag, men jag säger ändå äntligen söndagskväll för det betyder att jobbhelgen är slut för denna gången. Just i dag har det varit superlugnt men i går var det som om kaoset nådde nya nivåer. Och så där är det ju med mitt jobb. Upp och ner utan minsta lilla förvarning, särskilt på helgerna, och det är väl det som är både fram och baksidan antar jag. För samtidigt som jag gillar att det händer grejer mest hela tiden så finns det såklart en gräns till när det händer för mycket. Ibland vill man ju faktiskt kunna både andas lugnt, fika, gå på toa och småprata med kollegorna under ett arbetspass…

Och såklart jag har varit ledig också! Har bl.a hunnit med två fina löpturer i skogen. Alltså vilka färger naturen bjuder på! Man blir ju nästan religiös på kuppen!

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

Den där speciella dagen…

Trots att det är 27 år sedan är och förblir den 1:a oktober en mörk dag för mig med en stark påminnelse om livets oerhörda sårbarhet och ändlighet. Jag hade såklart helst velat slippa att ha behövt gå igenom och uppleva allt det där fruktansvärda men samtidigt kan jag känna en slags märklig tacksamhet. Tacksamhet över att jag lever, över allt jag har, allt jag får vara med om och att jag är frisk. Mitt jobb påminner mig ju också i princip dagligen om hur allt det vi har, och kanske tar för givet, kan ryckas bort från oss på ingen tid alls.

Så jag lever på mitt liv så som jag vill. Gårdagens lilla klenhet verkar ha försvunnit lika fort som den kom och tur är väl det för jag har haft en ledig dag och en sån ska ju nyttjas på bästa sätt och vis. Eller hur? Har därför både kutat, kört toksvettig Hot Mojo och övat vidare på PT-Rafaels övningar. Tycker det går riktigt bra! Bebis-vikterna börjar så sakteliga gå över till barn-vikter. I vissa fall kanske t.o.m lite mer! Typ tonårs-vikter. 🤪💪🏻

Sen har jag visst även fått bästa yoga-och meditationssällskapet! Demi alltså. Jag vet faktiskt inte hur många gånger per dag jag dör sötdöden.

Kram från Ingmarie

Klappar mig själv på axeln

Plötsligt händer det! Jag hade noll lust att kuta långpass i dag. Faktiskt inte att kuta ö h t.😳 Åtminstone inte många steg åt gången. “Något” blaj cirkulerar i kroppen och jag bestämde mig för att lyssna på den och inte ens försöka prova. Så det blev bara någon timmes gå-jogg och det får vara bra nog tänker jag och känner mig präktigt duktig som attan. 🤪💪🏻 Skogen är ändå skogen med alla sina fördelar hur långsamt man än tar sig fram, eller hur?

Egentligen var den största anledningen till att jag var så “duktig” och chillade att jag skulle jobba sen. Det kan absolut vara toklugnt där på helgerna men man vet ju aldrig det före. Sannolikheten är trots allt att det inte är det och då kan man ju liksom inte komma dit helt slutkörd redan innan… Och tur var väl det för det var lätträknade antal “sittpauser” denna kväll. Ingen risk att det gror någon mossa på mig/oss i alla fall…🤪

Kram från Ingmarie

Lite fys & mycket mys

Jag har spenderat i princip hela dagen på ”Spåris” i dag.

Förutom styrkepasset (som gick bra!) har det dock varit väldigt osvettigt för anledning till den långa visiten har varit att jag gått Sats Yin yoga release-utbildning.

Här snackar vi avslappning på hög, kanske t.o.m högsta, nivå! Och såååå härligt! Det är en förkoreograferad klass så den kommer vara samma oavsett var du går eller vilken instruktör som instruerar. Så prova den! Vi är dock fria att sätta lite egen prägel vilket är både bra och fint tycker jag.🙏🏻

Men mysigast och härligast är ändå att vi har besök av en fyrbent liten Demi!

Hon ska bo hos oss i lite över en vecka! ❤️

Och hon verkar redan hittat sin favoritplats….😻

Kram från Ingmarie

Extra-lampan

Den ger mig sömnproblem så in i bängen men ändå älskar jag den där månen! Som en extra lampa lyser den upp i mörkret och gör att det liksom blir extra mysigt att komma ut från SÖS-dörrarna.

Mest glad är jag ändå över att benen och foten (fötterna) funkade att kuta med även i dag. Inget ont-ont någonstans för träningsvärk räknas ju inte in i den kategorin.🤪 Det är bara skön-ont och ett bevis på både att man tagit sig ur sin comfort-zone och hittat försummade (och slumrande) muskler.😍💪🏻🙏🏻

Kram från Ingmarie