Fredags-boost

Förra veckan missade jag coach Ulfs fredagsboost för jag kunde inte flexa och komma senare till jobbet ens en minut pga ett möte.

Men i dag så!

Och jämrans så skoj det var! För att inte tala om jobbigt. Men trots att jag simmade som en potta med broms så bet jag i och hann lika mycket som de andra snabbisarna på min bana.

Coachen!

“Avbad” kan man ju göra på lite olika sätt. De flesta tänker nog några 100 meter lugn sim. Det gjorde jag och Yvonne. Också. Men vi piffade till det hela lite. Här.

Är det fredags-boost så är det!

9,5 grad i vattnet vilket var varmare än på land men vi nöjde oss med 8-9 minuter.

Temp-koll är viktiga grejer. 🙂

Min coldswim-abstinens är stillad för tillfället och nu är jag nog så redo jag kan för en helhelg på sjukan.

Hur har du firat fredag?

Kram från Ingmarie

08a igen

Underbart är kort heter det ju och när det gäller denna Halmstad-resa stämmer det (tyvärr) verkligen. (Helg)plikten kallar och eftersom SJ är som det är tog jag det säkra före det osäkra och åkte hem i tid och med facit i hand var det nog bra. Fatta mig rätt, jag gillar tåg och tycker det är kanonbra på alla sätt och vis men det är en smula osäkert emellanåt… Även i dag. Märkligast är väl ändå att de inte ens kan ändra skyltarna!

Men jag kom hem även om det var försenat och innan jag åkte hann jag med ett fint löp-pass i en av sagoskogarna plus en sväng på gymet.

Dessutom blev jag bjuden på lyx-lunch hemma hos mamma, Ulf och Mogge.

Kram från Ingmarie

Måndag

Nu har tiden rusat så där fort igen. Måndag och tidig morgonsim igen. Vad hände liksom? Det var ju typ i går förra gången.

En bra (riv)start blev det i alla fall.

Resten av dagen har varit si så där. Livet är skört och man vet aldrig vad som väntar eller hur det blir hur bra allt än verkar. Ingen går fri. Även den starkaste kan förlora fotfästet och kraften. Så var rädd om dig och varandra.

Kram från Ingmarie

Solo

Jag gillar absolut att ha sällskap på mina träningspass men jag skulle inte vilja ha det alltid. Som den sociala ensamvarg jag är både behöver och vill jag ha mycket egentid. Att kuta långpass i skogen är ett perfekt sätt att bara få vara. Jag vet att många lyssnar på musik eller t ex ljudböcker när de är ute på längre pass men jag skulle aldrig få för mig något sånt. Jo jag vågar säga aldrig faktiskt. För mig är det snudd på livsviktigt att slippa lyssna på något annat än det naturen bjuder på. Särskilt som nu under en intensiv jobb-vecka när jag nästan hör larmljuden fastän jag inte är på jobbet.😱

Jag sprang till Hellas och sen bl.a 12-kilometrsslingan där. Den är grymt fin och väldigt varierande!

Det blev några timmar och mil och jag var precis lagom trött när jag var hemma igen. Har sen mest målat, pysslat och slöat innan jag avslutade dagen på bästa sättet. Ja du vet….

13,5 grader i vattnet nu. Att vara i den där dryga kvarten var inga som helst problem, jag njöt nog lika mycket som änderna, men att gå i och framförallt upp när det blåser är en smula tjurigt. 🤪

Men som jag brukar säga, man ångrar aldrig varken en sprada eller ett kall/is-sim! 🤩

Längtar redan till nästa gång!

Kram från Ingmarie

Full dag och lyckliga stunder

Man kan verkligen hinna med en hel del på en ledig dag. Inklusive sovmorgon, powernap, matlåde-fix och tre SL-färder.

Springa (en omväg) till favvo-gymet för ett rejält styrkepass t.ex.( Därav de udda antalet SL-turer.)

Om någon tror jag tröttnat på ”släden” så är det helt fel. I still love it!

Men jag är ju å andra sidan en lättlurad rackare och tycker det mesta på gymet är skitskoj.🥳

Andra och tredje SL färden var  fram och tillbaka till stan för att coacha Indoor running .på Sveavägen. Sats har, som många andra, öppnat upp mer så nu börjar det bli fler pass igen och därmed behövs fler coacher. Jättekul såklart! Jag blir löjligt lycklig av det där. Och ännu mer löjligt svettig…

Sen hann jag precis med en liten simtur innan mörkret helt omslöt mig.

Det var som att simma i en sagobok. Så otroligt vackert! Alldeles stilla och tyst.

Det är de här stunderna jag kommer komma ihåg när jag blir riktigt gammal. Inte vilka prylar jag ägde…

 

14, 4 grader i vattnet. 14 minuters sim.

Kram från Ingmarie

 

Olika passioner

Att hålla en passion vid liv några månader eller år är inte jättesvårt men att göra det i över 35 år kräver en del jobb. Särskilt om passionen kan göra ont, trilskas, överge en och vara sjukt tråkig emellanåt.
Det är löpning jag pratar om förstås. 😍

Jag skulle kunna skriva en väldigt tjock bok om alla bakslag, skador, tuffa pass, förlorade pengar, förlorade satsningar och sega pass löpningen inneburit. Ändå håller jag fortfarande på och älskar det lika mycket som för 35 år sedan. Med andra ord är jag antingen ovanligt korkad, har extremt dåligt minne eller så är det en verklig passion. Personligen tror jag på det sista. 😄 För en minst lika tjock bok skulle jag kunna skriva om alla fantastiska upplevelser löpningen har gett mig, alla vänner, alla resor, framgångarna, vinsterna, passen jag flugit fram på och de där gångerna känslan av både odödlighet och total närvaro infunnit sig.

När jag tänker på att jag en dag inte kommer kunna springa längre så blir jag både sorgsen och bedrövad. För det kommer en sån dag. Det gör det för alla. En dag när kroppen inte kan och vill längre. Det är bara att hoppas att det dröjer länge, länge och att jag den dagen känner mig “färdig”. Tills dess njuter jag av varenda steg, även de där siraps-sega, och varenda dag kroppen är med på det jag önskar av den.

I dag körde jag tröskelpass + korta intervaller. (3 x 10 min + 12 x 30-30) Min tröskelfart those days är långsammare än mina långpass på 1990-talet men ärligt talat, vem bryr sig? Känslan efter ett hårt pass är exakt densamma även om klockan visar snigelfart. Jag är nöjd, trött och glad!

Styrketränat/gymat har jag hållit på med nästan lika länge men inte alls på samma vis. Den har mer varit ett komplement och korta perioder har jag faktiskt helt struntat i det men oftast har det straffat sig. (Stavas s-k-a-d-o-r.) Nu för tiden tycker jag det är ruskigt roligt och jag kan t o m säga att jag längtar efter mina gympass! Mycket är det tack vare att jag har PT och för att jag blir inspirerad när jag är på gymet. Den här är en riktig (abs)killer à la PT-Rafael. (Film finns på Insta för den som vill se. Ingmarie_yoging.)

Att jag älskar att simma vet de flesta som följer mig men den passionen är inte ens 10 år ännu så vet inte om jag riktigt kan räkna den.🤪

Sen har vi matpassionen…..

Jag har valt vego i 39 år och inte ångrat mig en sekund. I perioder har det varit med lite mjölkprodukter men mest vegan. Främsta anledningen är etiska, jag vill absolut inte vara en del av en vidrig och plågsam industri, men också av medmänskliga, globala, hälsomässiga och klimatmässiga orsaker. För mig verkar det jättekrångligt att laga kötträtter! Och dyrt. Och super-läskigt.

Enkelt, snabbt, billigt, jättegott och helt vegan.

Har du någon verklig passion?

Kram från Ingmarie

Bra ord och en ovanlig grej

Jag har en kollega som myntat ett väldigt bra ord. “Njutar-löp”. Visst är det fint? Det ägnade jag mig åt i dag. Förvisso en seg sådan men njutning var det och sprang gjorde jag.

“Sprada” ordet har ju jag “uppfunnit” och det gjorde jag också. Ljuvligt!

Med lite sällskap!

Om det var samma pippi när jag lite senare var vid samma sjö för att simma vet jag inte men lite sällskap hade jag även då  i alla fall.

På tal om kollegor så har jag gjort något jag inte gör särskilt ofta. Man kan nog snudd på säga aldrig för det är så galet sällan om jag ska vara ärlig. Men i dag så!  Jag tog på mig människokläder och var på AW med några kollegor. Jomensåatt. Superskoj såklart för jag har underbara jobbkompisar.

Miss Behaves vegan salad. Helt ok och snordyr.

Kram från Ingmarie

Måndagskärlek

Jag vet att det finns de som avskyr måndagar men jag tillhör inte en av dem. Vet inte ens om jag någonsin har gjort det. Tycker faktiskt det är lite sorgligt om det är som så att man verkligen gör det för det borde betyda att man inte gillar det ,man håller på med. Eller?

Jag har ingen dag jag tycker sämre om för varje dag är en gåva. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag vilket under det är att vakna varje morgon! Det är ju inte alla som gör det menar jag…

Just denna måndagen den 7:e september det konstiga året 2020 har i alla fall varit ljuvlig om du frågar mig. Den började med tidig morgonsimning med TS-gänget, den första inne för mig denna säsongen, och det gick så himla bra! Mycket teknik plus en del fart på slutet.

“Stålmannen” med 3 armtag mellan var 6e kick. En favvo-övning! Det är jag första till höger i närmsta banan.

Jag är precis lika glad som jag ser ut. Samma här!

Det finns de som tycker gym är trist men inte heller där räknas jag in. Jag tycker det är skitskoj och blir alltid full av energi och känner mig både glad och stark.

Dag 22 på armhävningsutmaningen

 

Den här har PT-Rafael utmanat mig att jobba med. Upphopp med 10 kg kettllebell. Jobbigt som fasen och jag blir direkt avslöjad med hur lite spänst och “tryck” jag har i traktorbenen…

Hela dagen avslutades i Söderbysjön. Så ja du fattar va? Inte konstigt jag älskar måndagar när de kan vara så här!

Kram från Ingmarie

Den snabba tiden

Det är när man (t.ex) gör såna där utmaningar à la 25 armhävningar/dag i 25 dagar som man man märker hur rasande fort tiden går! Jag är redan inne på dag 18 av 25! Vad hände? Tycker jag började typ i förrgår.

Jag tycker också det bara var nyligen Eriksdals utebad öppnade men även om det var väldigt försenat i år, faktiskt flera, flera veckor, så var det fortfarande långa ljusa kvällar med en känsla av att ha hela sommaren framför sig. Nu är det snart mörkt klockan 19.30 och utebadets öppetdagar lätträknade. Så jag njuter och nyttjar verkligen varje minut jag kan få där.

Springa funkar fortfarande göra barbent och trött går ju alltid att bli om man är på det humöret. 30-sekundare (med lika lång gå/joggvila) kan verka plättlätt men gör man bara tillräckligt många, typ 60 st, blir åtminstone jag förbenat trött.

Hur märker du att tiden går (extra) fort?

Kram från Ingmarie

 

Slut för denna gången

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Känns alltid sorgligt att åka från Rådmansö men jag är såklart oerhört tacksam över alla dessa fantastiska dagar jag fått!

Jag körde hem i ösregn (inkl galna köer, lastade av i ösregn, lämnade bilen i ösregn, åkte SL i ösregn, handlade i ösregn och traskade hem i ösregn. Men 90%  av sista dagen i Skaparladan (för denna gången) var det sol!

Morgon-sprada i sol är bra fint det!

Det har varit underbart att få och kunna vara så länge som 10 dagar på Rådmansö. Ju mer jag är där ju mer förälskad blir jag. Under åren har jag ju varit där alla årstiderna så jag är mycket väl medveten om att det är väldigt, väldigt mörkt och öde på vintern. Som den lantis jag i grund och botten är så gillar jag även det.

Skaparladan är alltid fin oavsett väder och årstid. Skapa kan man ju tack och lov alltid göra.

En del nav min hörna denna helgen. Älskar ladans fönster!

Och de här människorna alltså. Weronica, Jonna och Peppe. Och hunden Inga såklart. Så otroligt härliga och underbara! De är de som gör Skaparladan till den unika plats det är. Frihet, Närvaro, Tillit, Nyfikenhet… …och TRYGGHET!

Kram från Ingmarie