Bakslag

Allt som händer skrivs (såklart) inte här. För att det är absolut ointressant, för att jag inte vill dela med mig eller för att jag genom att inte skriva om det tror att det ska försvinna. (Jättelöjligt, jag vet, men den där förträngningsmekanismen är väl etablerad i hjärnan verkar det som.)

I söndags, när jag var vid Hellas och bara skulle kliva över en sten, blir jag kraftigt yrslig, vinglar och tappar helt balansen. Det var som om allt gick i extrem slowmotion. Jag märkte liksom hur jag trillade men kroppen funkade inte och plötsligt sitter jag på marken. Tack och lov med huvudet fortfarande över marken och inte i någon sten. 😱

Sen gick yrseln över och jag kunde utan problem resa på mig, gå vidare och sen cykla hem. Men benet/ryggen var kaputt!

I går gjorde det lika ont. Som om nerv kommit i kläm inne i benet. Det bra i eländet är att jag sen innan hade bokat tid hos Kiropraktor-Erik (som är kiropraktor-Mickes jättebraiga stand-in) och han såg direkt att bäckenleden fått sig en rejäl törn. Inkl mitt redan förvisso gladare, men ändock ledsna, hamstringfäste. Han fixade och trixade med nålar och justeringar. Troligtvis sitter mycket av hela hamstringproblemet i min vänsterfot så även den har fått hjälp. Men grundproblemet är (som jag sagt innan) högst troligt jobbet. Det går liksom inte riktigt att förklara hur det är när tempot, pressen, bristen på rast/mat/vätska kombinerat med stort ansvar, svåra beslut, snabba beslut och tuffa situationer fortsätter under varje pass vecka efter vecka efter vecka. Det sliter såklart på kroppen både fysiskt och psykiskt.

Jag är verkligen jättetrött. Så där in i märgen slutkörd och less. Tom, energilös, hjärntrött och nästan lite likgiltig. Och kroppen talar. Jag är väl medveten om det så därför drar jag ner på allt som går att dra ner på. Min situation är inte unik på något vis, de flesta inom vård/omsorg sliter, men “felet” jag nog gjort är att inte ta sommarsemester. Nu har jag liksom ingen riktig paus att se fram emot förrän till vintern. (Förutom två kort tripper men den tiden är “inarbetad”.) Under hösten ska vi nämligen flytta hela verksamheten till den nybyggda avdelningen så ingen kommer beviljas ledighet. Och ja, cheferna är väl medvetna om hur det är men det är inte helt enkelt att förändra ett tokigt system eller att trolla fram mer resurser i form av pengar och personal.

Hå hå ja ja. En dag i taget och en sak i taget. Jag kommer inte kunna/orka göra precis som jag vill och planerat framöver men nu är det som det är och jag strävar efter en lösning. Jag har ju själv valt detta jobbet och därmed är det jag själv som får göra de förändringar som behövs för just mig.

Oavsett så är jag säker på att träningen hjälper mig massor för att orka. Även om vi som håller på och sportar har vetat det det sen tidernas begynnelse så finns det ju en hel del forskning som verkligen bevisat det nu för tiden. Så jag nöter på som vanligt. Funkar inte en grej så funkar något annat. Kroppen må vara hur smart och finurlig som helst men ännu har den inte klurat ut att skilja på var endorfinerna kommer ifrån så den blir glad vare sig de kommer av simning, löpning, yoga, styrketräning, vattenlöpning eller vad det nu är man hittar på. Det är faktiskt himla käckt! Däremot har man sett att ffa löpning är väldigt bra vid/mot depression. kanske därför jag behöver det så mycket..?

Så jag kämpar på tills solen skiner igen. För det gör den alltid förr eller senare. Det är (också) något jag lärt mig av livet.

 

Kram från Ingmarie

Hela sjön runt

På tal om att flytta sina gränser. För bara någon ynka månad sen tyckte jag att bara tanken på att simma runt hela Källtorpssjön (dvs sjön vid Hellasgården) var jobbig nog. Sen gjorde jag det det där PB:t och i dag bara gav jag mig iväg för att simma runt hela sjön utan att ens fundera. Bara jag, solen, det ljumna vattnet, fåglarna, fiskarna, saferswimmern och himlen. Obeskrivbart härligt och precis vad jag behövde för att piggna till lite efter allt (stress)jobbandet.

Följer man sjökanten hela vägen (+ några meter extra) blir det 4 km. Kändes lagom för i dag.

Vattenlöpningen var lika härlig men på ett annat vis. Och fika ute är aldrig fel!

Hoppas nu bara jag hunnit ladda om för ännu ett nytt jobbrace…

Kram från Ingmarie

Tur ändå

Det är en himla tur att jag har så bra fritid som jag har. Annars hade jag nog fått både frispel och psykbryt vid det här laget för jobbet är bara för mycket. Det är så illa att jag har börjat våndas inför varje pass och det är (förstås) inte bra. Faktum är att jag inte riktigt vet om jag pallar det här så länge till så jag funderar en hel del på hur jag ska göra fortsättningsvis. Jag är ju inte direkt ensam om att uppleva det så här. Sjukvården är väl inte direkt känt för att ha medarbetare som stannar kvar överdrivet länge eller tycker arbetsförhållandena är superduper…

Morgonen (innan jobbet) var i alla fall verkligen underbar! Simträning med Team Snabbare och coach Tomas. 24.7 (!!!) grader i vattnet, fika på “vår klippa” och riktigt bra simning. Tack och lov för stunder som dessa!

Det är också tur att jag lever med världens bästa man. Det är minsann inte alla som kommer hem till en sån här bukett utan någon mer anledning än att han tyckte jag behövde den.❤️🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Glad-grejer

Det är egentligen inte så himla mycket som behövs för att jag ska känna mig glad och lycklig. Troligtvis är det samma för dig. Särskilt om man vet, och påminner sig om, hur eländigt en del människor (och djur) har det. Man glömmer lätt bort det när man är mitt upp i sitt eget lilla liv. I alla fall gör jag det.

En god natts sömn t.ex. Lätt att ta för givet men alla som någon gång sovit kasst/för lite vet exakt hur hemskt det känns. Jag blir både bakis, jetlegad och allmänt korkad.

Kunna kuta två dagar på raken utan att ha ont i benet är hur underbart som helst. Att det går skitlångsamt och är jättetungt försöker jag bortse från..

Och som jag älskar att det är så soligt och varmt att svetten stänker! T.o.m från skorna!🤪 Riktigt Ingmarie- (och Anna) väder!

Gå hem från jobbet i tid och det fortfarande är ljust är väldigt mycket bättre än att gå hem efter att ha jobbat övertid och det är mörkt. (Men jo, helst hade jag ju förstås varit ledig varje dag nu..)

Äta ute i det fria är något jag uppskattar jättemycket! Man behöver inte göra det så märkvärdigt eller komplicerat. Faktum är att ju enklare ju härligare om du frågar mig!

På tal om mat gillar jag enkelt oavsett. Kvällens simpla bestod av rotfrukter, broccoli och Tempeh som jag grillat i ugnen i kokosolja och kryddor plus sallad, avokado, gurka och rivna morötter. Jättegott, billigt, snabbt, mättande, enkelt och både miljö- och djurvänligt!

Meditera och yoga inne i all ära men att göra det ute är ändå bäst!

Och det här att ha flera sjöar i närheten att kunna både vattenlöpa och simma i. Alltså det är banne mig oslagbart! Särskilt när det är så varmt att jag inte ens behöver någon våtdräkt!

Den andra fisken heter förresten Anders.🤪😍

Bäst i dag var ju ändå att jag varit helt ledigt (innan ännu en jobbhelg) så jag har sluppit både stress, press och att vara inne.

Så berätta! Vad gör dig extra glad?

Kram från Ingmarie

När man gör saker man för inte så längesedan trodde man inte kunde

Första grejen:

Två simpass på en dag. Det är förvisso inte första gången men det är första gången jag gör två pass med Coach Ville. (Med coach ö h t förresten.) Ena gången stod han på brygg-kanten när han drillade mig och Fredrik.

Mest teknik av olika slag men det är tröttsamt på sitt vis. Och vansinnigt bra!

Den andra var hans pass på pappret. Intervaller. Och det är garanterat alltid jobbigt.

Två helt olika pass men båda galet bra och kul! “Pappers-passet” var (inte helt oväntat) klart jobbigast.

Andra grejen:

Hänger upp några av mina tavlor så de blir offentliga och kan ses av i princip vem som helst. Så vill du kika finns de hos Kiropraktorkompaniet. (Ligger smidigt vid Hötorget) De flesta är även till salu om man är på det humöret.🤪

Läskigt som attan även om jag egentligen skiter i vad folk tycker. Jag har skapat dem och de är väldigt mycket jag. 😄 Konst är subjektivt rakt igenom och jag tror inte ens det finns någon riktigt bra definition på vad konst egentligen är. (?)

Ernst Billgren har i och för sig i sina två böcker ”Vad är konst 1 och 2” både ett kort och ett långt svar i båda böckerna.

De korta svaren är: “Ett sätt att tänka” och “Vem bryr sig?” De långa svaren är för långa för att stå här och inte riktigt så som man kanske tror de ska vara. 😁

Böckerna må utifrån titeln verka handla om enbart konst men faktum är att de handlar om livet. Roliga, kluriga, underfundiga och tänkvärda både frågor och svar. De är ruskigt bra och absolut läsvärda!

Kram från Ingmarie

Swimrun-dag

Spontangrejer är bra skoj. Särskilt när de innehåller både simning, löpning, fina vänner, perfekt temperatur, vacker natur, goda hallon och (skön)sång mitt i skogen! Och exakt så hade vi det i dag! Jag, Ulrika, Lena och Christian.

Hela min runda blev till slut 160 minuter. Vi började och slutade nämligen på lite olika ställen. Christian fick hoppa av först pga familje-event men vi tre ladies fortsatte och förutom att vi simmade i fyra olika sjöar, sprang många kilometrar och babblade om allt från boktips till ungdomssynder, åt vildhallon, sjöng och kom på att vi skulle haft en si så där 30 miljoner riksdaler så vi kunde köpa drömgården vid Flaten och starta ett sportkollektiv.

Benet funkade ok så länge vi tog det superlugnt (vilket vi gjorde hela tiden) och jag hoppas verkligen det vänder nu. Rehabövnibgarna fortsätter och nu har dessutom Kiropraktor-Micke satt in stora (nål)stöten för att göra mitt hamstringfäste lyckligt igen.

Enda trista i dag är att lilla Demi har åkt hem till sig igen. Men vi är såklart glada att vi har fått låna henne denna tiden! 😻

Kram från Ingmarie

Sprängd bubbla

Den där Skaparlada-Rådmansö-lugnalivet-bubblan jag njutit av försvann betydligt snabbare än den kom. Upp i ottan, gym, jobb, jobb, jobb, vattenlöpning, hem, slutirutan.

Det är ganska galet när man tänker efter.

Men utan dessa tokdagar så hade antagligen inte de där sköna inneibubblan-dagarna varit riktigt lika härliga. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig…

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

Skaparladan sista dagen

Avslut och farväl är som bekant inte min grej. I alla fall inte när man lämnar något roligt, fint, spännande och mysigt. Rådmansö i allmänhet, och Skaparladan i synnerhet, är alltid svåra att säga hej då till. Även fastän jag vet att jag kommer tillbaka. Det har varit en jättehärlig vecka och jag är så himla tacksam för allt jag lärt mig och upptäckt! Utan Jonna, Weronica och Peppe hade det såklart inte blivit någonting men de andra kursdeltagarna berikar också massor!

Att bara vara där är inspirerande. Galleriet är mer än väl värt ett besök.

Galen bild på Peppe.:-)

För att inte tala om Rådmansö bageri! Man får beslutsångest varje gång man är där men man kan vara helt säker på att man ändå väljer rätt. Det kan liksom inte bli fel.

Man kan även här njuta av att titta på en del av Jonnas fina tavlor!

När vi haft vår sista samling och kramkalaset var över stack jag ut på en sista (för denna gången) löptur.

Efter alla gånger jag varit på Skaparladan har jag lärt mig att jag når bäst av att få vara en stund i “mellanrummet” innan jag kastar mig in i 08a tempot och allt det intensiva det innebär. Kuta är ett bra knep. Göra en mini-picknick med världens bästa sambo ett annat. Med macka från ovan nämnda bageri och sista bitarna av de smarriga tofubitarna.

Min fantastiske man kom nämligen ut till Norrtälje för att möta upp mig ( och hjälpa mig med all packning) så vi tog en liten sväng till Gillfjärden där jag var i fredags. Det var betydligt mycket mer folk på den lilla gräsplätten i dag och betydligt guppigare vatten!

Men perfekt för lite vattenlöpning!

Nu är jag tillbaka i 08a lyan. Trött, omtumlad, lycklig, inspirerad och väl mottagen av “vår” fyrbenta lilla vän.

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 7

Det är enkelt att älska livet när man har det så här. Sova, äta, träna, måla, äta, träna, måla, sova i precis den takt man själv vill.

Två simpass, yoga, ett vattenlöpningspass, många timmars målande ute i det fria, meditation och lunch vid vattenkanten är lite av det jag pysslat med denna ljuva sommardag.

http://media.yoging.se/2019/07/img_1942-1.mov

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 4

Tänk att livet kan vara så här enkelt! Och framförallt, tänk att just jag har valt att ha det så här! Men som jag sagt så många gånger innan, livet kan ta märkliga svängar och ta en till de mest oväntade platser och upplevelser! Om man vill. Som människa där har vi ju faktiskt lyxen att kunna välja vad vi prioriterar. Åtminstone i den delen av världen vi lever i.

Jag var inte riktigt lika tidigt på plats som i går men tillräckligt tidigt för att hinna måla en timme innan morgonens gemensamma meditation och “linjedragning” började. Två väldigt bra saker att göra för att starta upp sin kreativa sida. Det är också mycket det Vedic Art handlar om. Att ha verktyg för att öka kreativiteten vi alla har inom oss. Det handlar också om frihet att göra precis hur och vad man vill. Inom lagens gränser och utan att göra skada förstås. Det finns helt enkelt ingen regel mer än den att det inte finns några regler.😀

Inte ens klädstilen spelar någon roll!

Eller var/vad man väljer att skapa.

Mina flickor/kvinnor fortsätter att komma fram i bilderna. Och ett och annat djur. Jag låter dem hållas för ännu gillar jag dem! Få se vad det blir av dessa två.😍

Mitt på dagen valde jag att ta några timmar off. Sprang en härlig runda som började med bly i skorna och ben som fyllts med betong men som slutade med studs i hela kroppen och sprada i Djupsjön.

Så härligt att jag direkt hämtade simgrejerna för att simma!!

Den heter dock inte Djupsjön för intet. 5,4 meter djup ör den tydligen.Temperaturen var förvisso 17,5 grader vid bryggan där det var mer grunt, men bara 15-20 m ut var det betydligt svalare! Men simmade gjorde jag och bra gick det även om det inte blev så långt eller länge.

Njöt sen av min lilla enkla matlåda på bryggan. Jösses alltså! Vilken lyx och ynnest detta är!😍🙏🏻

Kram från Ingmarie