Den sjuka sjukvården. Och det jag kunde ha missat

Du får förlåta mig för gnället och samma tragglande men det är så här mitt liv är just nu. I princip allt handlar om att slippa krampa och att fixa det praktiska med lösningar, behandlingar och jobb.

Det där gamla talesättet “man måste vara frisk för att vara sjuk” stämmer tyvärr alldeles för ofta… När jag blev utskriven i fredags var allt jag fick ett recept till en påse med piller. Ingen ordentlig förklaring till vad som hänt. (Inte ens en teori.) Inga rekommendationer. Inga förhållningsorder. Ingenting! Bara bye bye liksom. De borde verkligen ha fattat att jag var för korkad för att ens fråga efter den där cocktailen jag hade fått. Själv var jag totalt osmart och helt befriad från allt vad sunt förnuft heter… Dessutom led jag ju av akut sömnbrist.

I natt kom samma kramper igen och trots högsta doserna av tabletterna jag fått släppte det inte. Ringde åter 1177 med råd om att avvakta någon timme till. Detta var efter ett par timmars krampande och jag grät av smärta. Efter ca 30 min tog jag en annan slags värktablett. Då släppte det äntligen! I ca 5-6 timmar. Sen började det igen. Konstant smärta är en sak, och något jag kan klara av ganska bra ett tag, men dessa stötliknande spasmer är för mig vidriga. De är omöjliga att andas igenom eftersom de är oberäkneliga och hugger som elstötar helt utan förvarning.

I dag har jag försökt få tag på den/de läkare som hade hand om mig (försökte även i helgen men då var t o m växeln stängd på Norrtäljes sjukhus) men icke! Enda chansen är på telefontiden i morgon mellan 7.45-09. För att ytterligare spä på det hela fick jag ett brev (ett sånt där vanligt via snigelposten) om att min husläkare ville jag skulle boka telefontid eftersom mina sköldkörtelprover var koko. Men gissa vad? Han är ledig hela veckan och sen fanns ingen telefontid förrän det ändå var dax för ny provtagning och återbesök.

Alltså jag baxnar!

Svensk akutsjukvård må vara bra men resten vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt. Och jag är ju ändå både van, kunnig med systemet och “driven”. Tänk alla de som inte orkar tjata och/eller leta andra vägar. Sjukvården är banne mig sjuk!

Nu har jag ju tack och lov mina livlinor. Micke har jag varit hos redan i dag och ska dit i morgon igen.  Även om behandlingen var förbenat oskön så känns det bra att ha fått “handgriplig” hjälp.

Den andra är såklart Guru-Danne. Är det inte bättre tills på onsdag har jag tid hos honom också. Både hans och Mickes teori är att all denna (jobb)stress som varit sista tiden, plus någon slags snedvridning (antagligen också jobbrelaterad), plus någon ev överbelastning (på jobbet eller på träningen) har utlöst allt detta. När en nerv kommer i kläm i en stressad kropp/muskel kan det i sällsynta fall tydligen bli så här illa.

Kroppen slår helt enkelt i både hand- och fotbroms. Jag tror jag har läst allt som finns om detta och tro mig, jag jobbar stenhårt för att bli bra. Vi snackar behandlingar, andningsövningar, extra med mineraler, lätt yoga, ispåsar, värme, Tens och jag vet inte allt. Det har tyvärr inte skett några underverk ännu men det är å andra sidan inte heller värre… Kroppen är smart som attan men jag är tacksam om den kan sluta krampa nu när jag lyssnar och verkligen intensiv-chillar! Vara helt stilla är dock (nästan) aldrig bra men jag ägnar mig inte åt något mer ansträngande än att gå det långsammaste jag kan. Och jag kan gå väldigt långsamt! Tror faktiskt jag skulle kunna vinna någon slags pris på min långsamhets-gång. Så “bra” är den! För att se något positivt i detta så väljer jag att tänka att jag skulle missat detta om måndagen hade blivit som den var planerad.

Kram från Ingmarie

Avslut

Det är lika trist och sorgligt varje gång de här Skaparladan-helgerna är slut men inget varar för evigt. Inte ens målarkladdiga händer!

Men jäklar så kul det är att gå loss på en blank duk. Så där så jag liksom känner mig smått euforisk och går omkring och laddar innan. Jag börjar oftast på samma sätt. Med några små färgpluttar placerade på måfå.

Vad det sen blir har jag ingen aning om och det är det som är så häftigt! Kursen heter ju ”Måla utifrån glädje & lust” av särskilda anledningar. 😍 Det finns inga rätt eller fel, snyggt eller fult, bra eller dåligt. Ibland blir det verkligen ingenting och ibland kommer det fram en bild nästan direkt!

Varje gång lär jag mig massor av nya grejer både när det gäller målandet och om mig själv. Denna gången har jag jobbat massor med pyttesmå detaljer vilket är ovanligt för att vara jag. Kanske påverkar den brutala starten denna gångens process? För en process är det! Precis som hela livet ju är. Som alltid har jag kommit fram till vissa insikter liksom jag startat nya tankebanor om hur jag vill mitt liv ska vara. Det är både spännande och lite scary! Man vet ju vad man har men inte vad man får du vet.

Jag vet dock att jag vill kuta så länge kroppen bara är med mig. Jag provade en kort och mycket försiktig runda i dag och det var ok men inte bra. Fast också väldigt skönt att få en stund ute i den fina naturen.

Nypet i ryggmuskeln ligger på lur och jag förstår att det inte krävs särskilt mycket för att det ska hugga till igen. Och det oroar mig. Samtidigt som jag förstår så förstår jag inte. Kroppen talar, högljutt, och jag begriper allt det där mer än väl. Ändå är det så himla svårt att verklige lyssna…

Men kanske det är så man funkar? De allra flesta vill ju kunna orka, hålla i och hålla ut med det man försatt sig i. Eller hur? När man sen inte riktigt kan det så är det ju inte helt konstigt att livet svajar. Jag känner mig en smula vilsen faktiskt. När jag kom hem plockade jag fram den gamla TENS-apparaten och körde på för fullt. Hoppas den hjälper.

Det bästa är att det i alla fall inte dröjer allt för länge innan jag är tillbaka på en ny kurs och får bo i fina stugan!

Kram från Ingmarie

När det blir bra igen

Med tanke på starten av denna helgen så vet jag i alla fall att jag inte hade kunnat vara på ett bättre ställe än där jag befinner mig just nu. “Min” lilla stuga är som en stor varm famn med mjuka kuddar och mysiga filtar. Jag älskar den!

Skaparladan går inte ens att förklara. Den måste upplevas. Hela stället är och andas frihet, glädje, inspiration, stillhet, kreativitet, lugn, gemenskap, tystnad, skratt och aha-upplevelser. Hade jag haft råd skulle jag gå varenda kurs de har året runt men jag är verkligen himla glad och tacksam för de jag kan vara med på! Och att jag ö.h.t har hittat detta guldkorn! Eller om det hittade mig.. Vem vet liksom?

Bara en kort promenad bort ligger även Rådmansö bageri. Är man i dessa trakter är det ett måste att åka dit! Faktiskt! Och jag kan förresten garantera att du inte kommer ångra dig ens om det blir en rejäl omväg!

I natt sov jag nästan 12 (!!!) timmar! Och jag hade kunnat sova ännu längre. Snacka om sömnbehov… Det bra är att i natt får vi ju en extra timme att sova . Eller göra något vakenskoj!

Kram från Ingmarie

Det blev inte alls som jag tänkt mig…

Starten till min efterlängtade helg blev inte alls som jag tänkt mig.

Det började redan i går eftermiddag. Ett smärtsamt molande på höger sida av ryggen som blev värre och värre framåt kvällen. När jag skulle lägga mig hade det hela gått över till en slags elstötsliknande kramper typ var 10e sekund och hur jag än försökte hitta en ställning där det skulle släppa så gick det inte över. Jag hade så ont att jag svalde Naproxen-tabletten som av någon anledning kommit med i väskan. Liksom 2 alvedon. Ingen som helst effekt och då ska man komma ihåg att jag normalt sett somnar av enbart 2 alvedon. Vid varje kramp spändes ryggen som en båge så vid 2-tiden på natten förstod jag att detta inte skulle gå över. Jag var dessutom ganska orolig över vad i all sin dar det var! Vid 02.30 ringde jag 1177 och blev nästan genast hänvisade till akuten. Köra själv var bara att glömma och ambulans kändes lite för mycket. Fast med facit i hand kanske jag skulle gjort det. Det blev istället en snordyr taxi men jag fick hjälp nästan omedelbums på akuten i Norrtälje. Förutom undersökning så fick jag muskelavslappnande och morfinliknande tabletter. Ingen effekt. Jag fick Toradol (NSAID) direkt i blodet. Ingen effekt. Jag fick Stesolid och morfin direkt i blodet. Ingen effekt.

Vid det här laget var jag helt slut både av sömnbrist och smärta. Läkaren bestämde då att jag skulle bli inlagd och efter ännu mer stesolid + att fysioterapeuten startade med Tens på min rygg så släppte det äntligen! Vilken lättnad! Jag somnade trots att jag hade två senila damer som tjoade hela tiden jämte mig, trots allt skrammel och kackel som är på en avdelning och trots att personalen kämpade tappert med att få mig att käka lite frukost. Jag var stenad!

Så vad var det som hände?

Egentligen vet ingen till 100% för det här var tydligen ingen direkt vanlig åkomma.

Antagligen var det någon slags muskelbristningen, plus den extrema jobbstress jag berättat om innan, som har orsakat det hela. En/flera triggerpunkt(er) i ryggen har påverkats som i sin tur gjorde att muskeln började krampa konstant och till slut blev det en slags kortslutning och den kunde liksom inte sluta krampa. Smärtmässigt är detta bland det värsta jag upplevt hittills faktiskt. Mycket pga det höll på så länge förstås. Nu är jag mest orolig för att det ska hända igen och såklart jättetrött för jag har ju inte sovit ordentligt på flera dygn. Efter lite diskussioner blev jag i alla fall utskriven och har t.o. m målat lite! 💕💕💕 Kanske kommer bli extra spejsiga tavlor med tanke på vad jag har i kroppen.🤪

Kram från Ingmarie

Nu är det äntligen dax!

Med tub, buss och hyrbil en liten bit (jag är långt ute i skogen dit i princip inga bussar går) är jag äntligen här! Som jag längtat efter denna dagen! Det är faktiskt flera månader sedan jag anmälde mig till ännu en kurs på Skaparladan. Och jag har längtat sen dess. Eller nej. Jag har längtat ända sedan förra gången. Dvs sen i april! 😱

Denna fina lilla plats i Roslagen som ger lugn bara jag tänker på den. En unik plats som jag nästan inte vill berätta om av rädsla att “alla” kommer vallfärda hit då. Samtidigt vill jag berätta för det är en plats de allra flesta skulle må så väl av att besöka. Min vanliga lilla stuga är lite “krasslig” (läs vattenläcka a la monsterstor) men jag har haft turen att få hyra en annan liten pärla! Så där fin att jag nästan svimmade lite!

Vi börjar inte kursen förrän i morgon så jag har hunnit med ännu ett skoj och utmanande pass med PT-Rafael innan jag tog mig hit. Tänk att t.ex frivändningar som ser hyfsat enkelt ut när man ser någon annan göra det är så himla svårt när man själv ska göra dem korrekt. Liksom detta! (Observera “handstegen” på golvet.😄)

Att simma är svårt vet jag ju redan och det blir inte enklare av att jag hade proffset Yvonne med mig. Trots att hon haft ett ganska långt simuppehåll så bara”försvann” hon!😱 Jodå man kan försvinna även i en bassäng när man simmar fort men jag visste åtminstone var hon befann sig. Men det är bara att nöta vidare, hålla i och hålla ut. Om inte annat så för att det är så himla härligt och kul!

Kram från Ingmarie

Hur man botar en (tillfällig) pyspunka

Ingen är väl på topp jämt. I alla fall inte jag. Min kropp är gjord av kött, blod, ben, muskler, oräkneliga hormoner, elektrolyter och olika slags laddningar, bindväv, lymfa, vatten och en massa annat. Och sånt påverkas såklart av allt runt omkring. T.ex av extrem arbetsbelastning med hög stress och avsaknad av både rast och energipåfyllning. Det är faktiskt så illa just nu att jag inte vågar dricka för jag kan inte vara säker på att jag hinner gå på toa. 😱 Nej jag varken överdriver eller ljuger. Situationen på 08a lands sjukhus är tuffare än vanligt. (Övriga landet har jag ingen koll på.)  Särskilt inom intensiv- och akutsjukvården. Den biten är ju liksom i princip omöjlig att bedriva på annat ställe än just där. Liksom det är i princip omöjligt att beskriva hur det verkligen är. Jag tror faktiskt man måste vara med och på plats för att förstå på riktigt.

Faktum är att det varit så här under ganska lång tid och det är klart det sliter. Inte bara på min kropp. Mina kollegor är också trötta och det är inte utan att vi undrar hur i all sin dar detta ska sluta. När ska politikerna fatta på riktigt? När ska alla vallöften ske? Och när ska den där förändringen komma? Jobbet är kul och jag trivs superbra men är bägaren full så är den oavsett om det är guld i den… Så vi kämpar på. Cheferna (f.ö de bästa som finns) på sitt vis och vi “på golvet” på vårt. Syftet med att jag berättar är inte att gnälla utan mer en förklaring till min pyspunka.

Tack och lov har jag flera dagars ledighet framför mig och jag gör mitt bästa för att ladda om. Kuta lugna pass i skogen är en bra grej. Och ta en extra lång powernap. Liksom att hålla ett fartfyllt Indoor Running-pass med glada deltagare. Energier smittar oavsett sort om man är mottaglig!

Packa en väska för ett garanterat lyckat litet äventyr är heller aldrig fel. Den är fullproppad med alla möjliga och omöjliga grejer men den är också absolut befriad från “finkläder”. 😍

Kram från Ingmarie

Sköna söndag

Känslan att gå hem i tid från jobbet en lördagskväll och veta att man har en ledig söndag framför sig är bara skön!

Och som jag njutit av denna dag!

Tog så lång sovmorgon att man nästan skulle kunna tro jag blivit tonåring igen.🤪 Men varför inte? Hade ju ingen brådska med någonting utan kunde yoga, käka frukost och t.o.m måla lite innan jag stack ut för dagens första pass. Intervallerna går fortfarande långsamt (ja jag vet att allt är relativt och jag jämför bara med mig själv) men trött blev jag ändå.

Sen var det bara att ladda om för en av mina absolut bästa lekkamrater är i stan. När jag och Sara ses vet man att det garanterat blir svettigt.

Och kul! Jag skrattar aldrig så mycket på ett gym som med Sara!

vem sa att gym inte är skoj?

I morgon ska vi njuta av träningsvärken!

Kram från Ingmarie

Hur man kan vara social

Det finns de som säger att en av anledningarna till att de jobbar är för det sociala och för att annars skulle de varken ha rutiner eller något (vettigt) att göra. Eller ens en “riktig” identitet.

Well, jag tillhör inte dem. Jag är inte mitt yrke och jag har inga som helst problem med att roa mig/fördriva tiden när jag är ledig. Eller skapa rutiner. Hade plättlätt kunnat skippa jobba resten av livet om det inte vore för den där lilla detaljen som stavas pengar. Man kan ju fortfarande göra nytta och jobba som sjuksköterska genom t.ex volontärarbete, sätta väckarklockan på samma tid, fortsätta med det man gillar göra på sin fritid och umgås med människor. För även om jag trivs med mina kollegor så är jag liksom inte “beroende” av dem för att ha ett socialt liv. Det fixar jag liksom ändå.😄

Köra PT-pass med Rafael är kanske inte så himla socialt just då. Det får bli före och efter för den där timmen är ju mest bara ruskigt mycket mjölksyra och svett. Och som alltid innehåller den nya (galna) utmaningar. Det här är en grej jag behöver öva mer på…

Och box-jump måste jag definitivt bli bättre på.😱

Hänga med Ulrika är supersocialt även om vi mest har näsan ner i vattnet när vi simmar. Men i pauserna, före och efter tar vi igen varenda tyst sekund med råge. Om det fanns en tävling i flest ord/minut hade vi vunnit med hästlängder!

Sen gillar jag ju faktiskt väldigt mycket att umgås med mig själv. Helst i skogen.

Och allra bäst när det blir Sprada

Hur är det med dig? Behöver du ett jobb för att ha ett bra liv?

Kram från Ingmarie

Höst-feelings

Det gäller att på något vis turbo-njuta av alla höstens färger för precis som våren verkar komma och gå på två veckors blixtvisit så verkar hösten ha lika bråttom att övergå till grå november och frusen vinter. Som de flesta nog vet är jag ju en vår-och sommarfantast av rang men en höst som denna är minsann som balsam för både in-och utsidan av kroppen!

Jag vet inte hur det är med dig men jag upplever ofta ett större lugn när hösten kommer. Mörkret gör på något vis att man automatiskt drar ner på tempot. Och det är väl kanske så det ska vara om man följer naturens rytm. I längden funkar det antagligen skitdåligt att leva turbo-liv 12 månader/år. Fast helt ärligt kan jag chilla jätteduktigt även när solen skiner och termometern är på över +20 grader. Vårt samhälle skiter ju också fullständigt i vilken årstid det är. Det går på högvarv oavsett. Med undantag av några veckor i juli och mellan jul och trettonhelgen. Då verkar alla som inte “måste” jobba ha tagit långsiesta.🤪

Eriksdalsbadet bli det dock mer och mer buzy ju senare/tidigare på året det är. De flesta är nog i full gång med inomhus-träningen vid det här laget. Kommer man efter kl 15 när stora bassängen har stängt (den är öppen enbart föreningsträning då) så vet man att det blir trångt. Jag tänker att det är extra bra träning i stället för att reta upp mig. Det är som det är och behovet är helt enkelt större än tillgångarna. Ungefär som sjukvården med andra ord… Simpasset jag fått (köpt) av Ville på Wolff Wear var snorjobbigt (tusentals meter med fenor och paddlar) men superskoj och det gick bra. Mina nya Aqua Sphere vista-goggles var förresten precis lika bra som ryktet sagt!

Men goggle-ögonen kom jag visst inte undan… De blev bara lite större.🤪

Kram från Ingmarie

Märkligheter

Ibland händer det verkligen inget speciellt alls utöver det gamla vanliga sova,äta, träna, jobba, sova, äta, träna, jobba osv osv i en Never ending story. Ibland blir det mer av det ena och ibland mer av det andra. Ja du vet. Livet helt enkelt.

Jag har under söndagen och måndagen helt klart haft övervägande mest av jobb. Särskilt i går då jag under hela passet var på toa en gång och då “rasten” blev en stående 5-minutare då jag mer eller mindre hetsåt det som hanns med från min matlåda. Att somna efter sådana kvällspass är inte helt enkelt. Tror jag lyckades någon gång vid 01.30-02. Och man kan kan ju inte sova hur länge som helst dagen efter för då pajjar ju hela planeringen. Inkl träningen och att hinna till jobbet igen.🤪

Därför är det egentligen väldigt märkligt att jag kände mig, och faktiskt var, extra stark i dag. Flera (styrke)PB och massor av energi hela dagen! Även på jobbet.

Det är som sagt var mycket man inte begriper här i livet. Särskilt inte kroppen. Eller så är det den där månen igen. Vad vet jag?

Kram från Ingmarie