Livet

Feltryck

Jag har fått en ny klocka för någon vecka sedan som sen julklapp av min snälla sambo. Han tyckte det var dax för detta är den enda jag har haft när jag ska köra intervaller….

En gammal hederlig Casio som inte visar en endaste meter, puls, höjdkurva eller steglängd. Den tål inte vatten och har inte ens en hel klockrem! Enda funktionerna är start och stopp och den går att ställa in tidsintervaller på. I alla fall till max 10 minuter, sen får man börja om igen.
Egentligen  är den bra i sin enkelhet och det är den sorten jag haft under alla mina elitår så helt kass är den ju uppenbarligen inte. Jag bryr mig egentligen inte om alla finesser som finns på de nya coola klockorna men visst, de förenklar ju betydligt om man slipper starta om hela tiden när det är intervalldax och det är roligt att veta hur lång en runda är.

När det gäller intervaller gäller det såklart att man programmerar in rätt… När jag började första i dag tyckte jag det dröjde väääääldigt länge innan den pep och den andra var ännu värre.
Där och då tänkte jag att det var en skitklocka och stängde av allt och körde “manuellt”. När jag kom hem och kollade lite extra visade det sig att jag programmerat in kilometer i stället för minuter och inte ens under mina bästa år skulle jag ha klarat 2 km på 2 min. Haha.

Så nästa gång går det förhoppningsvis bättre!

Och ja, den nya är både snyggare, lättare och bättre. Den har ju t o m ett riktigt armband.

Och ja igen, jag blev ruskigt trött av de “nästan” 12 x 2 minutrarna jag gjorde.

Gårdagens tur var betydligt softare. Cruisade fram i skogen och utmed havet och njöt av solen till max. Bara synd att jag behövt jobba dessa  ljuva påskdagar men det kommer förhoppningsvis nya snart!

Vi kunde t o m sitta ute och fika i går! Hur härligt som helst!

I morgon är jag äntligen ledig en hel dag. Då ska det visst regna…

Kram från Ingmarie

 

En smula matt

Att vara med på konstrunda är både roligt, inspirerande och lärorikt men det tar också massor av energi. Jag är helt både tom och slut i mössan nu. Fast det kan ju kanske också bero på att jag gjort en massa annat också…

Löpturen var en av de ljuvaste hittills i år. Alltså vilket väder! Som alltid känner jag hur varenda cell i kroppen vaknar till liv när solen och värmen når den. Jag t o m eftersvettades! Minns inte när det hände sist.

Kändes ju nästan skamligt att vara inomhus sen men det har det varit värt! Mycket folk i dag också och väldigt många härliga samtal med människor jag högst troligt aldrig skulle träffat om jag inte varit med på konstrundan. Konkurrensen från alla som ställer ut i hela Skåne är stenhård så jag är verkligen extra glad över att folk velat köpa av just lilla mig! Känns snudd på ofattbart!

När jag väl kom till gymet hade jag i princip noll förväntningar men kroppen är som bekant en lurig manick och bjöd mig på ett jättebra pass!

När jag sen även hade handlat och gjort matlådor för det “riktiga” jobbet som börjar i morgon igen, så både behövde och förtjänade jag detta.

Kram från Ingmarie

Ett sista och första dagen

Om ca 1,5 vecka är det Öst 60 km km och jag begriper att det kommer bli en av mina största utmaningar ever. Dels har jag aldrig tagit mig till fots så långt och dels har jag sprungit på tok för få riktiga långpass. Men nu är det som det är. Jag har helt enkelt inte kunnat/pallat mer utifrån de förutsättningarna som varit och är just nu. Flytt, nytt jobb med allt vad det innebär, utbildningar, köp av fritidslya och inflytt i den, sjuk närstående och lite annat som tagit tid och kraft.
Dagens pass kändes åtminstone helt ok (förutom möjligtvis när isvinden låg rakt på mig) men det är ju inte ens hälften av sträckan på Öst och jag kan ju inte påstå att benen var jättesugna på att fortsätta lika långt till…

Men kanske Ultrastjärnan Camille Herron har rätt när hon säger att man ska skippa långpassen? Trots att hon är världsbäst på ultra/24 timmars/48 timmars mm så kör hon max 22 miles (35 km)  1-2 gånger /månad. I stället koncentrerar hon sig på att ha kontinuitet och ökande mängd. Hur som helst så kan jag inte göra mycket mer än att hoppas kropp, knopp och väder är med mig. Känslan att kunna njuta i solen efteråt är i alla fall oslagbar!

En annan sak som tagit tid är förberedelserna inför Konstrundan som startade i dag. Väldans skoj!

Välkommen om du vill och kan! (Jag är där nästan hela fredagen och lördagen. Ej söndag pga jobb.)
Det finns massor av olika slags konst i hela Skåne att åka runt och kolla på! Om du inte kan komma men vill boka något så är det bara att maila via min konstsida.

Kram från Ingmarie

Fullspäckade dagar och skum teknik

Bloggen fick lite krupp och det funkade plötsligt inte att varken göra inlägg eller ladda upp bilder. Fick bara ett jätteskumt meddelande om “error” och hänvisades till att klicka på en massa länkar vilket jag inte varken ville och vågade.

Vi hann inte ringa supportern när det var öppet och i dag när vi skulle så dubbelkollade jag hur det såg ut och simsalabim så funkade den igen. Märkligt va? Ibland är det tydligen bra att prokastinera. Haha

Det har varit extremt hektiska dagar i Halmstad.

Som du kanske minns så skrev jag att toan inte funkade i lyan. Hjälp kom sent på kvällen men han kunde inte fixa det så vi fick ta in på hotell. (!) Aldrig bott på Plaza innan men om jag någonsin ska bo på hotell i Halmstad igen blir det nog det jag väljer. Superfint! Fanns t o m hantlar på rummet. Fast jag hade såklart hellre valt gymet på 11e våningen. På frukosten fanns väldigt mycket vegan-alternativ. T o m korvar! Aldrig varit med om förr. Inte för att jag ville ha det men jag gillar omtanken.

Vi har hämtat bord och grejer till badrummet, fått en säng, skruvat ihop allt, städat, flyttat en garderob, burit bort skräp, klurat på hur vi ska få ut så mycket som möjligt av de få kvadratmetrar vi har, flyttat runt lite till, mätt och fyllt skåpen. Vi har även hälsat på pappa på sitt nya boende, träffat hel- och halvsyskon och firat min älskade lilla mamma som fyllt år.

Jag har tränat med. Flera gånger. På fredagen blev det intervaller i vattengravar. Milde himmel så mycket regn det kommit! Det var liksom inte lönt att försöka hålla fötterna torra…

Gymet var i alla fall fritt från den typen av väta. Svett är en bra mycket trevligare att bli blöt av!

I går sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsen med förlängning runt Möllegård, Söndrum och Alet. Fruktansvärt trögt men solen sken, utsikten var magisk och jag hade sällskap av Maria en bit så jag ska väl egentligen inte gnälla. Men jag var allt extra glad när jag sladdade in på vår gata och jag fick stanna.

Vi kom hem i går kväll och det känns ju nästan skönt att “bara” ha jobbat i dag.

Eller nej, nu ljög jag igen. Lite mer har jag gjort. Vi har städat, tvättat och jag har sprungit till och från gymet för ett hyfsat lätt pass där.

Kram från Ingmarie

Gratis för hälsan

Sol, hav, löpning, skog och meditation.

Helt gratis vitaminer och livselexir och dessutom helt biverkningsfritt. Jag är ganska säker på att om just uteliv av något slag, enkel meditation/andningsträning och ljus hade ordinerats mer av läkare/vårdpersonal så hade fler människor både varit friskare och mått bättre. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Lekdag

Vara ledig mitt i veckan är bra fint! (Jag förtränger att jag därmed har en oledig helg…)
Egentligen finns det en massa andra grejer jag antagligen “borde” göra. Som t.ex packa tavlor till vernissagen, fixa i uteförrådet och införskaffa bl.a säng till Halmstad men jag prioriterade att leka nästan hela dagen. Vem vet när nästa tillfälle ges menar jag? Man måste passa på!
Vi har faktiskt varit i stan och köpt en del nödvändigheter både hit och till Halmstad i dag men just säng är inget man bestämmer så där bara hur som helst. Jag har också planerat hur min lilla hörna på konstrundan ska vara så det kommer bli bra! Jag hinner med det jag ska hinna med. Det är min filosofi.

Lekdag för mig är när jag enbart gör lustfyllda saker utan klocktider, stela ramar, planer och krav. De ska också absolut innehålla träning både för kropp och knopp.
Du som hängt här ett tag vet ju vid det här laget att jag är ruskigt bra på att ha lekdagar. För mig är det livsviktigt och det som gör att jag mår bra.

Just denna lekdagen började med en längre meditation för jag är med i en liten “utmaning” där man under 10 dagar lyssnar på olika mantra. Väldigt härligt! Oavsett vad man “tror” så påverkas kroppen av detta. Exakt hur beror en del på var du är i livet fysiskt såväl som psykiskt men de kan bl.a hjälpa till att hela, skapa lugn och balans. Om du provat så vet du vad jag menar om du inte testat så ge dig själv chansen. Det finns massor av appar, youtube-klipp och spår på Spotify  att testa gratis. Det är enkelt, kravlöst och helt fritt från biverkningar! (Och nej, det har inget med religion att göra!)

Efter frukost drog jag ut i skogen. Sprang omvägen bort till elljusspåret för att köra intervaller. Hade tänkt 12 x 2 minuter men de blev både 14-16 och till slut 18 st. Inte för att det egentligen kändes jättebra utan mest för att jag tyckte det var skoj och liksom härligt att få ta i och bli så där jättetrött!

Lite senare var jag på gymet och något rätt gjorde jag för benen blev som överkokta spagetti och hela jag genomsvettig. Det är väl så man vet att man tagit i? Haha

En sak hade jag faktiskt absolut bestämt att jag skulle göra i dag fastän jag vill mina lekdagar ska vara just planeringsfria.  Det är alldeles för många dagar sedan jag badade sist och min abstinens var nästan outhärdlig! Nu är den åtminstone lite stillad…
Dubbelt blött för det regnade också!

Har du lekdagar och hur är de i så fall?

Kram från Ingmarie

Tacksamhet

Alla träningspass, eller dagar ö h t, är inte lattjolajbans och jag tror det ska vara så för hur skulle man annars kunna uppleva de dagar de verkligen är lattjolajbans?

En sak försöker jag dock alltid se till att uppleva är tacksamhet över det jag har. Efter många år av daglig träning så kommer den där tacksamhetskänslan av sig själv men visst får jag ibland verkligen anstränga mig för att inte hamna i något slags gnällträsk eller att jag tar saker för givna. Det är med andra ord inget som alltid kommer automatiskt utan ibland får jag påminna mig själv men jag låter aldrig det gå en dag utan att jag känner mig tacksam. För jo, det finns alltid något att vara tacksam över.

I dag har det varit extra enkelt att känna tacksamhet. Jag kunde sluta jobbet så jag hann med en tidigare buss, kroppen är fortsatt glad och skogen bjöd på magi denna förmiddag.

Har du lätt för att känna tacksamhet?

Kram från Ingmarie

Aldrig aldrig

Som du vet är jag ingen vidare morgon-människa men om det alltid så här skulle jag allvarligt fundera på att försöka bli det!

Man ska ju som bekant aldrig säga aldrig… När jag tänker efter är det galet många grejer jag “aldrig” trodde skulle hända som hänt. Du har säkert samma!

Jag trodde ju t ex inte för ett år sedan att jag skulle hamna här i Åhus, börja jobba på IVA igen eller gå en ATLS-kurs. Livet alltså! Det svänger verkligen! Ibland vare sig man vill eller ej men det mesta är trots allt självvalt.
Kursen tog slut i dag och jag är så himla tacksam att jag fått vara med. Grymt bra och lärorik! För dig som undrar vad den egentligen handlar om så är det kortfattat hur man tar emot trauma-patienter.
En enkel förklaring och definition av trauma i litteraturen är:
Trauma är grekiskans ord för sår eller skada, som kan vara fysisk eller psykisk. Inom akutsjukvården används ordet trauma om en allvarlig kroppslig skada som är orsakat av yttre våld. Misshandel, trafikolyckor, fallolyckor, klämskador och brännskador är vanliga typer av fysiskt trauma.

Jag förstår att det kan verka lite skumt och knasigt att man tycker sånt är “skoj” men som jag beskrev i måndags så gillar jag dessa (oftast) korta, intensiva och oförutsägbara situationer.

Efter sådana här intensiva dagar blir det också ofta lite pyspunka för mig därför var det perfekt att simma när vi var klara. I vattnet rinner liksom allting av  mig.

I morgon är jag ledig och på fredag ska vi “få” (läs betala för) våra nycklar till vårt så kallade fritidshus. I verkligheten är det varken eller för det inte ens ett hus och kommer nyttjas även vid arbete.

Kram från Ingmarie

Tomt men proppfullt

Det är något i knoppen som inte är riktigt med mig just nu. Kroppen är tipp topp men huvudet trött och egentligen vet jag ju varför. Under två månader har precis allting varit (och är fortfarande) nytt med allt vad det innebär. Ny plats, nytt jobb, nya kollegor, nya utbildningar, nytt hem, nya rutiner, nya träningsmiljöer, nya grannar, nytt gym och mitt i alltihop en extra kurs som kräver både tid och fokus, inköp av ett “fritidsboende”, sjukdom i familjen och utställning på Åhus konstrunda.
Så nej, det är inte ett dugg konstigt att skallen är både full och tom på en och samma gång. Den håller liksom på att svämma över men eftersom ännu mer måste in så försöker jag göra tomrum genom att inte fundera så mycket på någonting som kan ta plats. Troligtvis en konstig förklaring men det är också en märklig känsla…

Fatta mig rätt, det mesta är ju övervägande bara roligt och positivt och framförallt helt självvalt så jag klagar inte. Jag bara konstaterar och förstår varför jag liksom har lite svårt för att “tagga till” när det vankas intervaller eller lyfta tungt.

Sen vet jag inte om jag kanske bara inbillar mig allt för kroppen fortsätter att funka och leverera. Jag är millimeter från att klara en chins utan band, jag ökar på vikterna och på dagens 4 x 1500 m på elljusslingan här sprang jag många sekunder snabbare än förra gången.
Å andra sidan blev jag också tröttare. Tror jag. Minnet när det gäller sånt är tack och lov högst kortvarigt.

Samtidigt så tror jag att träningen är min bästa ventil och den som gör att jag orkar. Ute är bäst men simma i en solfylld bassäng på egen bana är inte så illa det heller!

Det blev några kilometer innan jag tyckte jag var klar. Gjorde lite olika teknikövningar och intervaller men mest bara väldigt kravlöst på känsla.
Enda nackdelen med simningen är att det är en bit att åka så det blir inte riktigt så ofta som jag önskar. Till sommaren öppnar de dock en utebassäng här som jag ser fram emot att nyttja!

Kram från Ingmarie

Velarna

Nu när vi har blivit med radhus, ja alltså vi hyr det för många pengar, så behöver man plötsligt tänka trädgård. Den är förvisso pytteliten men vi har en stor altan och en balkong så vår plan var att införskaffa utemöbler till dessa i dag men det blidde inte ens en sittdyna.
Vi drabbades helt enkelt av beslutsångest de lux och velade så mycket att vi velade bort hela eftermiddagen. Det finns för mycket att välja på men tack och lov är det ju ändå inte riktigt tid för att sitta ute ännu så vi kan vela åtminstone en liten stund till…  Fördelen var att vi slapp packa upp och montera resten av kvällen….

Lika veliga var vi inte på gymet. Där är mitt problem snarare att jag vill göra allt varje gång vilket i och för sig kan ställa till med lite beslutsångest. Fast där bara gör jag. Oavsett vad jag väljer blir det ju liksom aldrig “fel”. Möjligtvis kan det bli lite extra träningsvärk men det är mycket bättre än ingen alls tycker jag!

Intressant det där med velande ändå för ibland är åtminstone jag totalt ovelig och vet precis hur det ska vara eller vad jag vill ha.
Är du velig?

Kram från Ingmarie