Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Det enda dåliga med bra kurser i allmänhet, och Skaparladans i synnerhet, är att de tar slut. Annars vore det ju heller ingen kurs. Vår sista dag har varit lika härlig som de andra med fina meditationer, yoga och ännu mer målande. Bland annat “gjorde jag slut” med en duk och målade över allt som var där. Fram kommer något helt annat. Få se hur och med vad det slutar. Lika spännande varje gång!

Jag kutade en fin runda i trollskogen och det kändes så bra att jag sprang en liten extra knorr. Det är fantastiskt hur naturen kan variera på en och samma tur!

Sen kom jag på att jag kanske inte skulle få fler sprada-chanser i år. Då gäller det minsann att passa på! Vattnet hade helt plötsligt fått en betydligt grumligare form än i går (tänk dig crunched ice) men det var bara vid kanten och fortfarande i rörlig form.

Det var friskt om jag säger så. Och underbart!

Som alltid var det sorgligt att ha den sista gemensamma samlingen. Det blir som ett enormt tomrum samtidigt som hela jag ändå är överfylld av intryck, lugn och inspiration. Duken som vår lärare Weronica, hon som hade den fina utställningen i Gamla stan, håller i är vår s.k “gemensamhets-duk. Alla på kursen “kladdar” av överbliven färg på den, det är alltså en ny för varje kurs, och varje år säljs samtliga dukar till förmån för någon välgörenhetsorganisation. I år har alla försäljnings-pengarna gått till Operation Smile. Jättefint och bra tycker jag!

Nu när jag skriver är jag åter rent fysiskt hemma i lyan i 08a land. Men mentalt och känslomässigt är jag fortfarande på vackra Rådmansö i fin-stugan och i Skaparladans unika miljö och atmosfär.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

Denna dagen har varit i tystnadens tecken. Från första meditationen på morgonen till den sista ute vid ännu en vackert sprakande brasa så har ingen av oss pratat.

Inte ens när vi åt den fantastiskt goda lunchen Weronica bjöd på. (Jag höll däremot på att föräta mig av soppan för himmel så god den var!)

För en del är det jättetufft att behöva vara tyst så många timmar. Jag tycker det är jätteskönt trots att jag gillar att prata. Eller kanske just därför… 🙄

Och jag har målat massor! När jag börjar vet jag aldrig hur det slutar. Jag bara målar. Kravlöst, lustfyllt, nyfiket och utan stress. Ibland blir det ingenting. Ibland blir det någonting. Oftast kommer det som ska bli liksom till mig. Som den gåtfulla kvinnan i lång klänning. Jag vet inte vad hon symboliserar inom mig men hon dyker upp allt som oftast på de mest olika vis.

Oavsett är det jäkligt coolt! Och spännande! Om någon annan tycker det är “fint” eller inte bryr jag mig faktiskt inte om. Lika lite som jag bryr mig om i fall någon tycker jag har en “snygg” kropp eller inte eller springer/simmar tillräckligt bra för att s.a.s duga. Så länge känslan är rätt och jag är glad så är jag nöjd. Att sträva efter att vara glad och nöjd borde förresten vara det som är viktigast för alla oavsett vad andra tycker och tänker. Eller hur?

Magin och det vackra finns överallt bara vi är tillräckligt uppmärksamma. Jag testade en ny runda i dag och jag behövde inte ens anstränga mig för att se det!

Jag lyckades även hitta det (troligtvis) enda isfria stället runt ön.😍Sånt kan ju inte slarvas bort!

Det är verkligen, verkligen en ynnest att få och kunna vara här.🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie

(Ny) måndags-kärlek

Jag tycker jag har fixat det riktigt bra för mig som sett till att jag har i princip varje måndag ledig! Ingen måndagsångest här alltså. Inte för att jag skulle haft det annars heller. Har man det så är det väldigt hög tid att fundera på sina livsval. Jag älskar varje dag jag får vakna! Vilken grej det är egentligen. Livet. Dag ut och dag in funkar kroppen så vi kan vara med här på jorden. Men det kommer inte vara för evigt så det gäller att leva sitt eget liv så som man själv vill tänker jag. Inte så som någon annan tycker eller så som (man tror) förväntas av en.

Mina måndagar fyra veckor framåt har fått en ny touch och rutin. Och här snackar vi om supermåndagar!

Lite sovmorgon, yoga, meditation och frukost innan SL-färd till Vasalundshallen på andra sidan stan. Där väntade simcoach Anna för att drilla mig och fem andra lyckliga i en hel timme.

Jag hade före idag enbart hört en himla massa gott om denna Anna och hur skicklig hon är som coach och nu vet jag!

Hon är bara så himla bra!

T.o.m bättre än sitt oklanderliga rykte. Ja du fattar va?

Vilken Quinna!

Jag tror banne mig jag är lite kär!

Efteråt var jag lyckligare än lycklig. Du vet så där bubbligimagen-lycklig! Jag har redan lärt mig nya saker och jag vet till 100% att det kommer hända grejer på riktigt med min simning nu!

Åkte hem, käkade, tog en powernap och sen tuben igen in till Sats Sofo. Körde först egen styrka och direkt efter ett Indoor running-pass så svetten stänkte. På alla! Den som inte blir svettig på mina pass har förresten garanterat fuskat!🤪

Vet du, jag längtar redan till nästa måndag!

Kram från Ingmarie

Springdag

Ledig i dag igen! Om man bortser från klassen på Sats vill säga. Men den är ju över på ett tjillenix. Där kan vi snacka om pang på rödbetan så i dag valde jag att även springa dit för att kunna vara med ordentligt på själva svettkslaset. I vanliga fall hinner jag ju liksom precis komma igång när allt är över. Så är nämligen livet som trögstartad.🤪

Nästan hela vägen i alla fall. Sista biten är bara bilar, stnabbåkande cyklister, trängsel och en vansinnig massa rödljus så då valde jag tuben i stället. gott om tid hade jag liksom inte trots ledigheten för det är ju annat som också ska hinnas med du vet. Sova, yoga, meditera, äta, slöa, handla, göra matlådor, fika och springa (egna) intervaller t.ex. Det sistnämnda var skitjobbigt men jag tycker det gick riktigt bra! Inte varken långt, fort eller många men den där braiga känslan du vet var där igen. Trallallallallalaaaa!

Kram från Ingmarie

Hemfärd, insikt och tips

Det här att åka bort på en mini-weekend är bra härligt alltså. Särskilt när den är en fin present! (Och därmed “gratis”. T.o.m tågresan har varit “gratis”‘ för vi har åkt på poäng.😍)

Det känns som att jag hunnit med att uppleva en vansinnig massa och har varit borta jättelänge! I verkligheten är det ju bara lite mer än ett dygn och mesta tiden har jag verkligen bara slöat och liksom tillåtit mig själv att bara vara utan krav på någonting förutom att göra det jag känt för.

Kuta på nya platser är nästan alltid inspirerande och kravlöst. I alla fall när man hittar så fina löpvägar som jag gjorde i dag!

Vi softade verkligen in i det sista med lunch, soffhäng och en (försenad) tågresa innan vi var tillbaka i 08a land och tempot där. Varje gång jag är i city så slår det mig hur tacksam jag är över att bo i Bagarmossen. För även om det bara är en 20 minuters färd med tuben så är Bagis som en helt annan världsdel. Ganska häftigt egentligen!

Jag känner och tror att den här lilla resan kom precis i rätt tid och att den varit ett steg i rätt riktning efter att min kropp så bestämt sa stopp. För jag har verkligen förstått att det är precis det den gjorde. Och den gjorde det i god tid så jag inte skulle ha en chans att bita ihop längre och åsamka mig själv ännu större skada. Den är så himla smart!😍 Att yoga och meditera är ingen “garanti” för att leva ett för evigt lyckligt och harmoniskt liv eller klara av vad som helst. Vi är ju som sagt var bara människor. Men jag tror bestämt att de gör att man blir lite mer lyhörd och lite mer ödmjuk, att man accepterar enklare och kanske även återhämtar sig fortare efter de nedförsbackar livet bjuder på. Åtminstone för mig. Yoga-Jona har skrivit en mycket bra text om yogafilosofi här för den som vill lära sig mer. ❤️

Vill som avslut även slå ett slag för detta Podd-avsnitt med YogaWifeInLife och Jenny Boström. Mycket bra om att (inte) räcka till, att inte orka, om prestationskrav och om att överprestera men också om less is more och #såjävlatillräcklig. På slutet får man även en fin meditation.

Kram från Ingmarie

Stillhets-chill

Något jag har lärt mig mer och mer de senaste åren är att verkligen ta det lugnt när jag får chansen. Ja du vet, chilla helt enkelt. Finna stillhet och koppla av både i kropp och knopp. Jag tror att mycket är tack vare att jag mediterar varje dag och har lärt mig att både andas lugnt och att vara i stunden. Att inte rusa med i varken känslostormar eller kullerbytte-tankar utan mer sansa sig och se det för vad det är. Känslor och tankar som kommer och går i ett evigt flöde och som ofta faktiskt behöver ifrågasättas. I alla fall de som är negativa, stressande eller allt för mycket i då/fram-tiden.  Kanske spelar min ökade ålder också in, jag har ju på något vis lärt mig med åren att det mesta löser sig så småningom. Att de där värsta scenariona i princip aldrig händer och när de händer är man ändå aldrig förberedd. Men å andra sidan finns det de som inte kan chilla hur gamla de än blir så jag vet inte vad som är ägget eller hönan. Jag tror ändå helt enkelt man måste öva hjärnan på att koppla av. Helst varje dag för precis som all annan träning är det en färskvara. Om det nu inte är så att man är född med lugnt sinne. Själv tillhör jag alltså inte den kategorin. Och jag säger inte att det är enkelt eller att jag alltid klarar av det. Tvärtom. Men det går som sagt var väldigt mycket enklare än för bara några år sedan. Och det i sin tur gör ju att jag mår så otroligt mycket bättre.

Det behöver inte vara några långa stunder man ger sig själv och ju mer man övar på att chilla ju snabbare går det att tagga ner. I alla fall har det blivit så för mig. Dagens efterlöpförejobb-chill blev så här enkel. Bara några minuter men det räckte.

Hur gör du för att återhämtnings-chilla och finna stillhet?

Kram från Ingmarie

Den där speciella dagen…

Trots att det är 27 år sedan är och förblir den 1:a oktober en mörk dag för mig med en stark påminnelse om livets oerhörda sårbarhet och ändlighet. Jag hade såklart helst velat slippa att ha behövt gå igenom och uppleva allt det där fruktansvärda men samtidigt kan jag känna en slags märklig tacksamhet. Tacksamhet över att jag lever, över allt jag har, allt jag får vara med om och att jag är frisk. Mitt jobb påminner mig ju också i princip dagligen om hur allt det vi har, och kanske tar för givet, kan ryckas bort från oss på ingen tid alls.

Så jag lever på mitt liv så som jag vill. Gårdagens lilla klenhet verkar ha försvunnit lika fort som den kom och tur är väl det för jag har haft en ledig dag och en sån ska ju nyttjas på bästa sätt och vis. Eller hur? Har därför både kutat, kört toksvettig Hot Mojo och övat vidare på PT-Rafaels övningar. Tycker det går riktigt bra! Bebis-vikterna börjar så sakteliga gå över till barn-vikter. I vissa fall kanske t.o.m lite mer! Typ tonårs-vikter. 🤪💪🏻

Sen har jag visst även fått bästa yoga-och meditationssällskapet! Demi alltså. Jag vet faktiskt inte hur många gånger per dag jag dör sötdöden.

Kram från Ingmarie

Recept på en superlördag

Jag är så himla bra på att roa mig och dränka missat lopp-sorg att jag banne mig borde få pris! Eller skaffa patent.

För så här gör man! (Efter yoga, meditation, frukost eller vad det nu är man pysslar med på morgonen.)

Börja med en kravlös löptur i finskogen. Spring dit näsan pekar och magkänslan styr dig. Spring i den farten kroppen vill och stanna precis innan kroppen börjar bli allt för trött.

Ta en snabbdusch, lite mellanmål och åk sen så fort som möjligt till närmsta bassäng. (Vilket i mitt fall är Eriksdalsbadet. ) Strunta i att det är helgtrångt och fokusera enbart på att genomföra det tänka passet. Kör på, bli trött, tänk att snabbsimmarna på samma bana är inspirationskällor snarare än störande konkurrenter och känn dig som en vinnare när alla övningar, intervaller och kilometrar är avklarade!

Snabbdusch igen. Skippa sånt som hårtvätt och frisyrfix för då hinns det med en cappuccino på vägen till nästa grej. Hot Mojo yoga. Extra bra och svettig träning blir det när man har Tindra som leder.

Efter detta kan man såsa precis hur länge man vill och orkar i duschen för det enda som ska göras efter detta är att ta sig hem och käka. Så det blir lite ny energi i kroppen för att måla.

Och spela spel.

Hur det gick? Vi kan väl säga så här. Jag är tydligen inte bra på varken kvinnliga eller manliga fördomsfulla frågor medan Anders däremot är skrämmande bra. 🤪 Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska tolka det…🙄

Kram från Ingmarie

Gråmåndag

Jag vill inte tro det men jag inser att det är så. Hösten är på väg med sitt mörker och sin kyla.

Jag kan i och för sig tycka det är helt ok med höst. Den har sin charm med alla färger, friska luft och inneaktiviteter som börjar igen. (Däremot har jag extremt svår vinterallergi.)

Innesimningen är ju redan i full gång. Innegymandet också. Körde faktiskt båda i dag. Och jag har tänt varenda lampa i lyan!

Men trots denna mysighet, och trots den fantastiska sommar vi haft, så känner jag mig liksom snuvad. Här har jag gnetat på hela sommaren i landstingets kläder med hopp om några fina lediga veckor i mitten/slutet av augusti. Men vad händer? Ledigheten börjar med regn och efter bara någon vecka stupar jag och får en obrukbar fot. Borta var både de efterlängtade soldagarna och de långa springpassen i skogen. Kvar blev en, troligtvis två, DNS-lopp, noll dagar liggandes på en handduk i solen och noll löppass i skogen över 30 min.

Antagligen borde jag skämmas som gnäller men just nu tycker jag ändå lite synd om mig själv och har inte ens vett nog att känna någon skam.😳

Men även denna känsla av “snuvenhet” (tror inte det ordet finns i SAOL) kommer såklart gå över. Just för att det bara är en känsla och de kommer ju och går lite hur som helst beroende på hur mina tankar är. Men tankar kan man styra så jag fortsätter där och jobbar dem mot rätt väg igen. Och planerar flyktvägar.😍

Kram från Ingmarie

Heldag

Min måndag började i ottan med en cykeltur till Eriksdalsbadet för att köra ett simpass med Coach Ulf. Vi var 6 st som drillades med en massa roliga teknikövningar och jag tror minsann min hjärna blev lite överfull där ett litet tag av alla nya grejer den skulle hålla reda på.  Nyttigt och nödvändigt och förr eller senare kommer nog både hjärna och kropp att fatta allt samtidigt. Det gäller bara att hålla i. Oavsett så har jag i alla fall väldigt roligt på vägen!

Dusch, cykel hem, lite mat, byta väska och sen hojen till Coachen för vidare färd till Dalarö och bilbåten till Ornö för att heja på alla som skulle köra ÖtillÖ. (Phju vilken lång mening det blev!)

Bara båtturen var ett äventyr och så vacker att jag nästa svimmade! Kolla vattnet! Och himlen! Bättre swimrunväder än så här blir det inte och det märktes! Jag återkommer till det sen.

Jag och Ulf fick helt oplanerat även sällskap av härliga klubbisen Maggan.

Vi fick verkligen en helt fantastisk dag tillsammans som hejaklackare vid kyrkan på Ornö. Just där är det väldigt enkel löpning men man ska komma ihåg att det mesta av de där 65 km är ren och skär mekkig trail, klippor eller stig. Just där är det även timesplit nr 14 (av 18) och mindre än en mil till sista cutoffen. Det är också ungefär där “The last 15” börjar som jag och Peter körde förra året. Jag hade med mig alla preliminära tider plus nummer på alla jag skulle heja lite extra på.

Det är banne mig tufft att vara supporter! Jag har tjoat, peppat, kramats, fotat, traskat och klappat händer mer under denna dag än sammanlagt under de senaste 10 åren. Men kul har det varit och jag tror jag har gjort nytta! Hur många gånger på en dag får man liksom annars höra: Åh där är Ingmarie! Som jag längtat efter dig!

Alternativt: Åh där är ju Ingmarie! Vilken underbar överraskning!

Inte utan att jag funderar på att bli professionell hejare.🤪

Här är några av alla team:

Coach Tomas och Andreas.

Fredrik SA och Pelle

Olle och Håkan.

Elin och Ville.

Joanna och Lennart.

Johan och Per.

Sofia och Victor.

“Min” Micke och Anna! De gjorde ett kanonlopp! 12.33 och en 44:e plats! 💪🏻💪🏻💪🏻

Åsa och Patric.

Vilka hjältar alla som tog sig i mål är och var! Och gissa om jag var avis… Ingmarie-väder och inte en krusning på havet. Hur ofta händer liksom det första måndagen i september…? Och det märktes som sagt var att det var idealiska förhållande. Fredrik Axegård och Alex Flores putsade banrekordet med nästan 20 min så nu är det 7.39.25. På 65 km (obanad) löpning och 10 km sim inkl 46 gånger i och ur vattnet. Klura på den kilometertiden och försök gör om det! Ofattbart för mig hur jag än försöker förstå…

Men hur avis jag än varit, hur mycket jag än önskade jag hade varit en av de som var med och hur mycket jag än lipat så är jag ändå oerhört tacksam att jag fick vara med på ett litet hörn denna makalöst vackra dag. Mest av allt har jag ändå blivit inspirerad, peppad, glad, lycklig och hänförd. Av alla människor, stämningen, solen, energin och naturen.

Hemfärden över vattnet var lika vacker som ditfärden och det var så både jag och Ulf fick nypa oss lite för att inte tro vi drömde. Har du möjlighet så åk med någon av alla båtar som går ut i Stockholms skärgårdar. Du kommer inte att ångra dig!

Jag har en fundering på varför detta med foten hände som jag kom på när jag mediterade nu i kväll. Men jag tar det en annan dag. Nu ska jag vila. Det tar som sagt var på krafterna att vara hejaklackare.

Kram från Ingmarie