Hemfärd, insikt och tips

Det här att åka bort på en mini-weekend är bra härligt alltså. Särskilt när den är en fin present! (Och därmed “gratis”. T.o.m tågresan har varit “gratis”‘ för vi har åkt på poäng.😍)

Det känns som att jag hunnit med att uppleva en vansinnig massa och har varit borta jättelänge! I verkligheten är det ju bara lite mer än ett dygn och mesta tiden har jag verkligen bara slöat och liksom tillåtit mig själv att bara vara utan krav på någonting förutom att göra det jag känt för.

Kuta på nya platser är nästan alltid inspirerande och kravlöst. I alla fall när man hittar så fina löpvägar som jag gjorde i dag!

Vi softade verkligen in i det sista med lunch, soffhäng och en (försenad) tågresa innan vi var tillbaka i 08a land och tempot där. Varje gång jag är i city så slår det mig hur tacksam jag är över att bo i Bagarmossen. För även om det bara är en 20 minuters färd med tuben så är Bagis som en helt annan världsdel. Ganska häftigt egentligen!

Jag känner och tror att den här lilla resan kom precis i rätt tid och att den varit ett steg i rätt riktning efter att min kropp så bestämt sa stopp. För jag har verkligen förstått att det är precis det den gjorde. Och den gjorde det i god tid så jag inte skulle ha en chans att bita ihop längre och åsamka mig själv ännu större skada. Den är så himla smart!😍 Att yoga och meditera är ingen “garanti” för att leva ett för evigt lyckligt och harmoniskt liv eller klara av vad som helst. Vi är ju som sagt var bara människor. Men jag tror bestämt att de gör att man blir lite mer lyhörd och lite mer ödmjuk, att man accepterar enklare och kanske även återhämtar sig fortare efter de nedförsbackar livet bjuder på. Åtminstone för mig. Yoga-Jona har skrivit en mycket bra text om yogafilosofi här för den som vill lära sig mer. ❤️

Vill som avslut även slå ett slag för detta Podd-avsnitt med YogaWifeInLife och Jenny Boström. Mycket bra om att (inte) räcka till, att inte orka, om prestationskrav och om att överprestera men också om less is more och #såjävlatillräcklig. På slutet får man även en fin meditation.

Kram från Ingmarie

Stillhets-chill

Något jag har lärt mig mer och mer de senaste åren är att verkligen ta det lugnt när jag får chansen. Ja du vet, chilla helt enkelt. Finna stillhet och koppla av både i kropp och knopp. Jag tror att mycket är tack vare att jag mediterar varje dag och har lärt mig att både andas lugnt och att vara i stunden. Att inte rusa med i varken känslostormar eller kullerbytte-tankar utan mer sansa sig och se det för vad det är. Känslor och tankar som kommer och går i ett evigt flöde och som ofta faktiskt behöver ifrågasättas. I alla fall de som är negativa, stressande eller allt för mycket i då/fram-tiden.  Kanske spelar min ökade ålder också in, jag har ju på något vis lärt mig med åren att det mesta löser sig så småningom. Att de där värsta scenariona i princip aldrig händer och när de händer är man ändå aldrig förberedd. Men å andra sidan finns det de som inte kan chilla hur gamla de än blir så jag vet inte vad som är ägget eller hönan. Jag tror ändå helt enkelt man måste öva hjärnan på att koppla av. Helst varje dag för precis som all annan träning är det en färskvara. Om det nu inte är så att man är född med lugnt sinne. Själv tillhör jag alltså inte den kategorin. Och jag säger inte att det är enkelt eller att jag alltid klarar av det. Tvärtom. Men det går som sagt var väldigt mycket enklare än för bara några år sedan. Och det i sin tur gör ju att jag mår så otroligt mycket bättre.

Det behöver inte vara några långa stunder man ger sig själv och ju mer man övar på att chilla ju snabbare går det att tagga ner. I alla fall har det blivit så för mig. Dagens efterlöpförejobb-chill blev så här enkel. Bara några minuter men det räckte.

Hur gör du för att återhämtnings-chilla och finna stillhet?

Kram från Ingmarie

Den där speciella dagen…

Trots att det är 27 år sedan är och förblir den 1:a oktober en mörk dag för mig med en stark påminnelse om livets oerhörda sårbarhet och ändlighet. Jag hade såklart helst velat slippa att ha behövt gå igenom och uppleva allt det där fruktansvärda men samtidigt kan jag känna en slags märklig tacksamhet. Tacksamhet över att jag lever, över allt jag har, allt jag får vara med om och att jag är frisk. Mitt jobb påminner mig ju också i princip dagligen om hur allt det vi har, och kanske tar för givet, kan ryckas bort från oss på ingen tid alls.

Så jag lever på mitt liv så som jag vill. Gårdagens lilla klenhet verkar ha försvunnit lika fort som den kom och tur är väl det för jag har haft en ledig dag och en sån ska ju nyttjas på bästa sätt och vis. Eller hur? Har därför både kutat, kört toksvettig Hot Mojo och övat vidare på PT-Rafaels övningar. Tycker det går riktigt bra! Bebis-vikterna börjar så sakteliga gå över till barn-vikter. I vissa fall kanske t.o.m lite mer! Typ tonårs-vikter. 🤪💪🏻

Sen har jag visst även fått bästa yoga-och meditationssällskapet! Demi alltså. Jag vet faktiskt inte hur många gånger per dag jag dör sötdöden.

Kram från Ingmarie

Recept på en superlördag

Jag är så himla bra på att roa mig och dränka missat lopp-sorg att jag banne mig borde få pris! Eller skaffa patent.

För så här gör man! (Efter yoga, meditation, frukost eller vad det nu är man pysslar med på morgonen.)

Börja med en kravlös löptur i finskogen. Spring dit näsan pekar och magkänslan styr dig. Spring i den farten kroppen vill och stanna precis innan kroppen börjar bli allt för trött.

Ta en snabbdusch, lite mellanmål och åk sen så fort som möjligt till närmsta bassäng. (Vilket i mitt fall är Eriksdalsbadet. ) Strunta i att det är helgtrångt och fokusera enbart på att genomföra det tänka passet. Kör på, bli trött, tänk att snabbsimmarna på samma bana är inspirationskällor snarare än störande konkurrenter och känn dig som en vinnare när alla övningar, intervaller och kilometrar är avklarade!

Snabbdusch igen. Skippa sånt som hårtvätt och frisyrfix för då hinns det med en cappuccino på vägen till nästa grej. Hot Mojo yoga. Extra bra och svettig träning blir det när man har Tindra som leder.

Efter detta kan man såsa precis hur länge man vill och orkar i duschen för det enda som ska göras efter detta är att ta sig hem och käka. Så det blir lite ny energi i kroppen för att måla.

Och spela spel.

Hur det gick? Vi kan väl säga så här. Jag är tydligen inte bra på varken kvinnliga eller manliga fördomsfulla frågor medan Anders däremot är skrämmande bra. 🤪 Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska tolka det…🙄

Kram från Ingmarie

Gråmåndag

Jag vill inte tro det men jag inser att det är så. Hösten är på väg med sitt mörker och sin kyla.

Jag kan i och för sig tycka det är helt ok med höst. Den har sin charm med alla färger, friska luft och inneaktiviteter som börjar igen. (Däremot har jag extremt svår vinterallergi.)

Innesimningen är ju redan i full gång. Innegymandet också. Körde faktiskt båda i dag. Och jag har tänt varenda lampa i lyan!

Men trots denna mysighet, och trots den fantastiska sommar vi haft, så känner jag mig liksom snuvad. Här har jag gnetat på hela sommaren i landstingets kläder med hopp om några fina lediga veckor i mitten/slutet av augusti. Men vad händer? Ledigheten börjar med regn och efter bara någon vecka stupar jag och får en obrukbar fot. Borta var både de efterlängtade soldagarna och de långa springpassen i skogen. Kvar blev en, troligtvis två, DNS-lopp, noll dagar liggandes på en handduk i solen och noll löppass i skogen över 30 min.

Antagligen borde jag skämmas som gnäller men just nu tycker jag ändå lite synd om mig själv och har inte ens vett nog att känna någon skam.😳

Men även denna känsla av “snuvenhet” (tror inte det ordet finns i SAOL) kommer såklart gå över. Just för att det bara är en känsla och de kommer ju och går lite hur som helst beroende på hur mina tankar är. Men tankar kan man styra så jag fortsätter där och jobbar dem mot rätt väg igen. Och planerar flyktvägar.😍

Kram från Ingmarie

Heldag

Min måndag började i ottan med en cykeltur till Eriksdalsbadet för att köra ett simpass med Coach Ulf. Vi var 6 st som drillades med en massa roliga teknikövningar och jag tror minsann min hjärna blev lite överfull där ett litet tag av alla nya grejer den skulle hålla reda på.  Nyttigt och nödvändigt och förr eller senare kommer nog både hjärna och kropp att fatta allt samtidigt. Det gäller bara att hålla i. Oavsett så har jag i alla fall väldigt roligt på vägen!

Dusch, cykel hem, lite mat, byta väska och sen hojen till Coachen för vidare färd till Dalarö och bilbåten till Ornö för att heja på alla som skulle köra ÖtillÖ. (Phju vilken lång mening det blev!)

Bara båtturen var ett äventyr och så vacker att jag nästa svimmade! Kolla vattnet! Och himlen! Bättre swimrunväder än så här blir det inte och det märktes! Jag återkommer till det sen.

Jag och Ulf fick helt oplanerat även sällskap av härliga klubbisen Maggan.

Vi fick verkligen en helt fantastisk dag tillsammans som hejaklackare vid kyrkan på Ornö. Just där är det väldigt enkel löpning men man ska komma ihåg att det mesta av de där 65 km är ren och skär mekkig trail, klippor eller stig. Just där är det även timesplit nr 14 (av 18) och mindre än en mil till sista cutoffen. Det är också ungefär där “The last 15” börjar som jag och Peter körde förra året. Jag hade med mig alla preliminära tider plus nummer på alla jag skulle heja lite extra på.

Det är banne mig tufft att vara supporter! Jag har tjoat, peppat, kramats, fotat, traskat och klappat händer mer under denna dag än sammanlagt under de senaste 10 åren. Men kul har det varit och jag tror jag har gjort nytta! Hur många gånger på en dag får man liksom annars höra: Åh där är Ingmarie! Som jag längtat efter dig!

Alternativt: Åh där är ju Ingmarie! Vilken underbar överraskning!

Inte utan att jag funderar på att bli professionell hejare.🤪

Här är några av alla team:

Coach Tomas och Andreas.

Fredrik SA och Pelle

Olle och Håkan.

Elin och Ville.

Joanna och Lennart.

Johan och Per.

Sofia och Victor.

“Min” Micke och Anna! De gjorde ett kanonlopp! 12.33 och en 44:e plats! 💪🏻💪🏻💪🏻

Åsa och Patric.

Vilka hjältar alla som tog sig i mål är och var! Och gissa om jag var avis… Ingmarie-väder och inte en krusning på havet. Hur ofta händer liksom det första måndagen i september…? Och det märktes som sagt var att det var idealiska förhållande. Fredrik Axegård och Alex Flores putsade banrekordet med nästan 20 min så nu är det 7.39.25. På 65 km (obanad) löpning och 10 km sim inkl 46 gånger i och ur vattnet. Klura på den kilometertiden och försök gör om det! Ofattbart för mig hur jag än försöker förstå…

Men hur avis jag än varit, hur mycket jag än önskade jag hade varit en av de som var med och hur mycket jag än lipat så är jag ändå oerhört tacksam att jag fick vara med på ett litet hörn denna makalöst vackra dag. Mest av allt har jag ändå blivit inspirerad, peppad, glad, lycklig och hänförd. Av alla människor, stämningen, solen, energin och naturen.

Hemfärden över vattnet var lika vacker som ditfärden och det var så både jag och Ulf fick nypa oss lite för att inte tro vi drömde. Har du möjlighet så åk med någon av alla båtar som går ut i Stockholms skärgårdar. Du kommer inte att ångra dig!

Jag har en fundering på varför detta med foten hände som jag kom på när jag mediterade nu i kväll. Men jag tar det en annan dag. Nu ska jag vila. Det tar som sagt var på krafterna att vara hejaklackare.

Kram från Ingmarie

Sorglig men rolig dag

Det var med tungt sinne jag vinkade av alla mina vänner som ska köra ÖtillÖ i morgon. Jag ville ju så gärna vara med men foten har klart och tydligt sagt nej till att ens försöka ta sig fram 65 km. Eller 32.5 för den andra foten är ju också med.🤪. Och jag accepterar. Life goes on anyway. Önskar av hela mitt hjärta alla ett stort lycka till i morgon! Jag vet ju vilket jobb som ligger bakom till att bara tänka tanken på att ens vilja försöka komma med.

Jag kommer stå på Ornö tillsammans med Coach Ulf och heja allt vad jag kan i morgon! Och jag är säker på att min ersättare Anna är den bästa Micke kunde få! Nästa år hoppas jag dock att det är jag som åker med honom i bussen ut till “campen”. 🙏🏻

Men det är som sagt var bara att torka tårarna, snyta näsan och ta nya tag. Eller kanske snarare fortsätta där man är. Det svider över som mormor brukade säga. Det är ju dessutom inte första gången jag haft stolpe ut så jag vet att jag överlever och att det blir medvind igen. Det är en av fördelarna med att bli äldre. Man vet att inget varar för evigt. Inte ens en stukad fot och ett tungt hjärta.

Sen är jag ju faktiskt väldigt bra på att fokusera om, gilla läget och leka med det jag kan leka. För det är ju faktiskt det allt detta sportande är. En rolig lek! Som man absolut kan vara både tokfokuserad på, och 100% dedikerad till, men som man ändå kanske inte bör ta på allt för stort allvar… Åtminstone inte om man är “icke-proffs”. Kanske inte då heller förresten. Livet är ju väldigt mycket mer än enbart en grej.

Foten tyckte i alla fall att 45 min löpning var ganska ok att göra i dag.

Gyma har den okejat hela tiden. Om jag inte får för mig att hoppa enbenshopp eller något annat trams vill säga. Men det finns ju faktiskt miljarder andra grejer att roa sig med!

Min fina Ark-dräkt får ju inte heller vara med på ÖtillÖ-äventyret men vi tog oss i alla fall en vattenlöpningstur i Söderbysjön. Jättehärligt!

Dessutom börjar mitt målarrum bli nästan helt klart!💕🙏🏻

Kram från Ingmarie

En slags bakslag

Det här att gå och stå många timmar på hårda betonggolv non stop var inget min fot gillade.😱 Den blev genast bulltjock och oglad. Kände det redan i tisdags men trodde den liksom skulle vänja sig och bli glad igen av lite nattvila men icke… Nästan så den inte vill i skon…

Enl läkaren är det troligtvis inte själva stukningen som spökar utan att den blivit överansträngd och inflammerad av det där stågåpåbetonggolvutanvila. Det var ju nämligen inte så innan.

Så jag backar.och kör aktiviteter som inte belastar. Ja du vet sånt där som yoga, meditation och simning t.ex. Turligt nog är ju TS-träningen i full gång med inomhusträningen nu så trött kan jag bli även utan löparskor!

För att få tillgång till simbanor får man dock vara beredd på att både åka en bit, simma snortidigt som på måndagar alt toksent som i dag när vi började kl 20.30. Men det är värt att vänta en hel dag på detta! Snacka om uüberlyx!!!

Coach Tomas drillade oss väl under de där 90 min. När jag såg passet innan vi började så tänkte jag milde himmel hur ska det här gå men som alltid hade jag så fullt upp med att fokusera att tiden verkligen bara försvann! Och som alltid lärde jag mig (minst) ännu en ny grej! Tycker det är skitcoolt att få känna att jag utvecklas trots att jag väl inte direkt kan kallas ung och lovande längre.🤪 Age is just a number eller vad man nu brukar säga. 😄

Sen hjälper det ju till att det är 100% härliga människor som är med! Lena är en verkligen förebild som alltid gör mig glad i magen! Då gör det absolut ingenting att man kommer hem mitt i natten med blött hår och goggle-ögon.

Kram från Ingmarie

Skrynklig

Det här att köra mestadels av sin träning i vatten kräver sin hud! Känner mig redan konstant ihopskrynklad. 😳Men den blir faktiskt inte enbart skrynklig. Sjövatten gör den nämligen även sammetslen och mjuk som babyfötter. Simdrillades i finsjön av Coach Ulf tillsammans med resten av gänget i morse. Fikabåten var såklart också med.😍 Och även om det är tidigt så är jag så vansinnigt tacksam att jag har dem och att jag ö h t kunde ta mig dit!

Avrundade som alltid med en stunds meditation. Älskar att jag kan göra det just här!

Nyttjade även Eriksdalsbadets bassäng för 2 timmars vattenlöpning och bastun nästan lika länge.

Och mittemellan blev det ännu en behandling av Fredrick och om det är den, något av allt det andra eller allt tillsammans kommer jag aldrig få veta men kolla här! Foten går i skon igen och jag kan gå både upp och ner för trapporna! Det är minsann inte illa för en fossing som var mer eller mindre obrukbar för bara 3 dygn sedan. 🙏🏻💪🏻💕

Den är färgglad också! Vem behöver liksom en Pride-flagga när man har det här?🤪

Kram från Ingmarie

Morgonstund

De här lördagsmorgnarna när jag har möjlighet att vara med Team snabbare och Coach Ulf är magiska och guld värda för mig. Och kul såklart! Alltid lär jag mig något nytt och alltid blir det mycket skratt! Fikabåten är förstås som alltid med.😄

Innan jag hojar hem igen för den efterlängtade (och välförtjänta) frukosten pausar jag för en stunds meditation. Det blir liksom dubbelt så bra när man har det så här tycker jag. 😍🙏🏻 Och såklart extra perfekt innan en jobbkväll!

Kram från Ingmarie