Mumsmums

Mys-söndag

Leave a Comment

Det blev precis så skojigt och härligt i dag som jag trodde i går. Faktiskt t.o.m bättre för vädret blev inte alls så illa som prognosen visat. (Enl den skulle det regna precis hela långa dagen i olika grader.)

Jag och min fina klubbis/Co-partner Karin fick förvisso en hel del störtskurar på vårt lilla swimrunäventyr men det blev aldrig kallt varken i luften eller i vattnet. Dessutom spelar det ju inte så stor roll vid denna typ av aktivitet för vi blöter ju ner oss med jämna mellanrum ändå.😜

Det blev verkligen en superfin runda och när min kropp väl vaknat till liv (det tar dock 30-40 min. innan den verkar ha fattat vad huvudet vill) så kändes det riktigt bra och jag hade helst kört ännu längre.

Enda anledningen till att jag inte fortsatte var att jag skulle bli upplockad av lillebröderna Markus och Daniel plus brorsbarnen Iris och Juno för vidare färd ut i djupaste skogen. Pappa bor verkligen ute i tassemarkerna. Har säkert skrivit om det förr men googla Bögilt så förstår du. Men det är ljuvligt där ute. Vackert, fridfullt och så där lugnt att man verkligen hör tystnaden.

Proppmätta blev vi också för (vego)smörgåstårta är svårt att sluta käka även när man är lagommätt. Halvbror Erik hjälpte till så faten blev tomma.

Jag har ännu en halvbror, Hannes. Det är han som även har supergoa Morgan. Extra mysigt att få träffa honom lite i kväll för denne lille stackare, Morgan alltså, har varit så krasslig att han varit inlagd på djursjukhuset. Tycker det är fruktansvärt se djur lida oavsett, det är ju bl.a därför jag valt vegoliv, så nu hoppas jag verkligen det vänt för honom och han blir den piggelin han brukar vara.❤️

Kram från Ingmarie

Så många hjältar!

2 Comments

Jag är så vansinnigt impad över alla dessa prestationer som mina vänner gjort i dag! (Ja alla andra okända med för den delen.😄) Hoppas de känt hur jag hejat och sänt kraft, glädje och energi till dem genom luften.

Anna och Fredrik rockade på Ultravasan. 90 km är väldigt långt att kuta men de grejade det med bravur!

Ännu längre är Ironman och mina kompisar i Kalmar har verkligen topp-presterat i dag. Så himla roligt att det gått bra för alla mina klubbisar! Peter och Daniel var grymma! Första Ironman-racet och de liksom bara kööööör! Samma med Elina som trots oflyt vägrar ge sig. Inte utan att jag blivit lite sugen på att en gång i livet göra en IM jag med… Kanske en 55-års grej? Vem hjälper mig?😀

Och Jona…. Vilken quinna!! Hon staplar sina IM-medaljer på hög. Helt ofattbart i min värld!

En annan superquinna är Inger. Hon har haft det grymt tufft på många sätt och vis men den lilla knoppen har blommat ut för fullt och jag är supertacksam över att få följa med i denna utveckling. Pallplats på en av sina första Swimrun-race är fantastiskt bra gjort!

Min lilla träning denna dag är som en fis i rymden men man gör så gott man kan och bör väl egentligen bara jämföra med sig själv.

Jag var oförklarligt nog sugen på de där Galgbergstrapporna. ”Värmde upp” med 45 min jogg i mestadels ösregn. Borde haft swimrunstassen där…

Men precis lagom till jag tog mig an de där 197 trappstegen/630 metersrunda kom solen!

Ryggen styr helt men jag tänkte att jag skulle klara av åtminstone 6 st. Som blev 8 som blev 10 som blev 12 varv.. Yes!!!! Eller 13 om man ska vara petig för jag fick ju ta ett extra för fototagningen.😜Overall känslan var ok och nu efteråt verkar ryggen inte gnälla mer än innan i alla fall.❤️

Sen sprang jag en liten omväg hem så det blev 120 min. totalt. Det var jag nöjd med!

Liksom den där halvtimmes simningen. Övade på läxorna Pedda gav oss i måndags. Skitskoj!

Mitt i denna träning-mat-kollarace-dag fick jag till en gofika med bästa Kenth. Vi kommer ju båda två härifrån, och bor båda i 08a land, men att få till gemensam tid kan vara knepigt värre så himla turligt vi var här samtidigt för det var hiskeligt mycket som skulle avhandlas. Så även himla turligt att solen sken och cappuccinon på Cortados var himmelskt god. (Superställe b t w!)

I morgon väntar andra skojigheter. Tjohooo!

Kram från Ingmarie

Laddar för osvett

Leave a Comment

Undra just vad som är jobbigast. Köra race själv eller vara den som är jämte. Rent fysiskt är det såklart svettigast att köra själv men puls- och nervositetsmässigt vet i sjuttsingen. Jag tycker i alla fall det är multum-mycket värre att stå jämte. Jag kan ju inte göra ett skvatt mer än att heja. Och kanske sända kraft genom atmosfären. I morgon kommer det därför bli kämpigt värre. Anna ska kuta Ultravasan 90 km.Hur coolt som helst men det kommer ju ta sin lilla tid vilket betyder att det blir en lång dag även för mig som vill hänga med.

Sen har jag en hel bunt klubbisar och andra vänner inkl. Jona som ska köra Kalmar Ironman. Det tar minst lika lång tid som Annas race. Men jag har hittat bra appar till telefonen så att jag i alla fall (förhoppningsvis) slipper sitta still vid datorn.😜För då blir det ju dubbel-jobbigt.

På tal om att stå jämte så är det här med att ordna tävling ganska tufft också. Fel. Det är skittufft! Men på kvällens möte kunde vi konstatera att Halmstad triathlon 2017 över lag var superlyckat! Kul! Nu är det fokus på 2018 som ska bli minst lika bra!

För att orka i morgon har jag laddat så gott jag kunnat i dag.

Vattenlöpning och gym är bra sätt tänker jag. Actic i stan är så himla käckt att allt finns under samma tak. Smidigt!

Det här är f.ö en bra liten övning för att både lugna systemet och öppna upp både fram och baksida.

Mest chill, och mysigast, har ändå utan tvekan långlunchen med mamma varit. Så himla mysigt att kunna ses så här lite hur som helst. Precis när vi slagit oss ner vid mysiga Rotundan och fått våra smarriga smörrebröd så kom dessutom solen. Och ja, det var lika gott som det ser ut.

Kram från Ingmarie

Bara fördelar och (ännu mer) hopp

4 Comments

Halmstad alltså. Så obeskrivbart härligt att vara här igen. Livet är verkligen så mycket enklare i en lagomstor stad. Inte bara för att den är "min", och jag kan den både utan och innan, utan även för att det är nära till allt och (nästan) alla.

Som vackra löpturer. I princip oavsett var man håller till så finns minst en inpå knuten. Jag tog stigen utmed Nissan och bortåt in i skogen i morse. Lugnt och fint helt enligt Camillas instruktioner i går men jag hade velat mer. Ser det som ett gott tecken.😍

Det finns hur många härliga fikaställe som helst lika nära. Jag och min fina mamma hängde en lång stund på mysiga Rotundan. Den var nedstängd ett tag pga (tror jag) både regelverk och personalbrist men tack och lov fixade det sig. Rekommenderas!

Sen har jag ju alla mina goa (tränings)vänner som alltid, alltid gör mig glad! Och ibland även ruskigt trött. Kvällens PT-pass med super-Pedda var inte så fysiskt jobbigt men klurigt, otroligt nyttigt och galet skoj! I ärlighetens namn även galet kallt för den där sköna solen gick och la sig långt innan vi var klara. Fräckt… Men det finns ju bastu!

En annan grej med denna stad är att här finns en av jordens bästa närings- och hälsoterapeuter. Jag har Guru-Danne i 08a land och Sven Bertil här. Lyxigt! Under min elittid hjälpte Sven Bertil mig minst en gång/ vecka. Jag har mycket att tacka honom för. Han är verkligen unik och otroligt kompetent, proffsig och dessutom supertrevlig. I dag hjälpte han mig alltså igen. Nu vet jag vad kroppen behöver för att komma i balans och bli "normal" igen. Det här med kinesiologi är så himla häftigt! Eftersom vi hade så himla mycket att babbla om blev det även en smarrig lunch på Gastro grön.


Om sanningen ska fram så har det varit väldigt tufft ett tag både fysiskt och mentalt, men jag är (för) bra på att hålla skenet uppe och kämpa på. Det svarta hålet har varit skrämmande nära men jag tycker det känns som jag kommer längre och längre bort från den där branta slukande kanten.
Nu känner jag mig dock för första gången på väldigt länge verkligen super-pepp och jätte-hoppfull och det är jag mycket, mycket tacksam över. ❤️

Kram från Ingmarie

High on Life på Rådmansö

Precis som de andra dagarna här så var vi helt planlösa i morse och jag börjar mer och mer verkligen tro att det är det som är grejen. Det är det som gör att man upplever tokeufori och hamnar på ställen man varken visste eller trodde fanns.
För hör (läs) det här!

Vi drog till Riddersholms naturreservat, där vi var en liten stund i måndags. Reservatet består av bl.a ca 19 km vandringsstigar och det var ju bara absolut nödvändigt att testa dem. Men springandes såklart.

Vet du, jag tror banne mig detta var en av mina bästa löpturer denna sida nyår. Vilka stigar! Och vägar! Och vyer! Inte blev det hela sämre av att hela kroppen var full av spring. Vi hade lite olika rutter och fart men råkade ändå mötas några gånger. Lika lyriska!


Dessutom är det perfekt för Sprada!

Så vad du än gör, missa inte detta ställe när du är i närheten! Det vore snudd på kriminellt faktiskt!

Ett annat ställe man absolut inte får missa är Rådmansö bageri. Flera hade berättat om detta fantastiska ställe med ringlande köer, magnifika bullar och gudagott bröd. Men du vet hur det är. Man begriper sällan om man inte upplevt det själv. Vi kom dit strax efter 14. Dvs mindre än en timme innan stängning, Vi var nästan oroliga att allt skulle vara slut och att de var på väg att bomma igen. Men icke! Det var knökfullt och kön ringlade verkligen!

Vi lyxade till det rejält och jag är fortfarande mätt. Den där vegomackan med extra allt gjorde att jag dog gottedöden flera gånger om. Hade jag jobbat där hade jag förvandlats till en surdegslimpa. Eller en kanelbulle.

På samma ställe såg vi en skylt om något konstgalleri som hade öppet och eftersom mackan ändå skulle smältas innan nästa aktivitet så kunde den ju lika väl göras det framför lite annan kultur än idrott. Nu ska man veta att jag inte är någon särskilt konstintresserad person men jag uppskattar det och drömmer om att ta upp mitt gamla rit-och målarintresse igen. Nu visade det sig att detta var ett supermysigt ställe med en himla massa fina saker. Jag blev helt kär! Såg också att de har väldigt mycket kurser…Is it a sign?

När vi var tillbaka i stugan var jag egentligen inte supersugen på den där sista aktiviteten. Särskilt inte när jag kom ner till vattnet och isvinden gjorde att blodet stelnade. Men jag tänker som så här att det är bra att vänja både knopp och kropp för det är ju så här verkligheten är. Ibland lugnt, ibland stormigt. Ibland varmt, ibland kallt. Ibland ljust, ibland mörkt. Precis som livet i stort faktiskt. Det är liksom bara att anpassa sig och hänga med.
Det blev till slut en riktigt bra halvtimme. Själv men inte ensam för jag var ju tillsammans med allt liv i havet. Fantastiskt när man tänker efter, eller hur?


Det är inte utan att jag tror jag fortfarande ligger i sängen och drömmer efter all denna magi. Eller är i himlen. Men nyper jag mig armen så gör det ont. Då är man väl ändå både vaken och vid liv?

Kram från Ingmarie

Roslagsleden och Lommaren

Roslagsleden börjar i Danderyd norr om 08a land och slingrar sig sen upp förbi Norrtälje och slutar i Grisslehamn. 190 km vandringsled och den är en del av Europavandringsleden E6 via Sverige som sträcker sig från Turkiet till Kilpisjärvi i norra Finland. Så himla coolt! Man behöver verkligen inte åka långt för att hitta häftiga stigar, vägar och leder att kuta på. Det har t.ex Anna, Märta och Malin (be)visat mer än 18 gånger.

Hur som haver löparen kär så bestämde jag mig för att testa en bit av den i dag.(Pinsamt nog har jag nämligen inte gjort det innan…)

Den slingrade sig hit och dit. Över staket och broar, på smala stigar och fetbreda grusvägar och t.o.m en snutt asfalt.

Jag sprang genom byar så små att hade jag blinkat hade jag nära på missat dem.

Efter drygt 70 min vände jag för jag hade delvis tänkt ta en annan väg tillbaka. Plus att det var sjukt segt i hela kroppen. (Sovit kasst så jag hoppas det är därför och inte bara för att ryggen tjurar lite igen.) En del av leden passerar nämligen en massa elljusspår vid Porshanken jag ville testa. Vansinnigt fina! Det må ha varit mestadels mulet men det var då inte kallt och svetten rann så jag var vit av salt. En lite vattenflaska räcker ju bara till en viss del så när jag var tillbaka vid starten fanns bara två saker i min skalle. (Om man bortser från att få stanna vill säga.) Den första var vatten.

Den andra simma. Lommaren bjöd på både svalkande och guppigt vatten. Och en massa näckros-stjälkar.

Läste sen att där tydligen även är gott om bävrar men någon sådan fick jag inte äran att se.

Anders hade hunnit vila upp sig från sitt löppass och hoppade i en stund han också. Eller om han legat här hela tiden. Vad vet väl jag, vad vet väl jag…😜

Hade jag vetat då när jag vände att jag hade en mycket längre hemväg än ditväg hade jag nog lagt mig ner och lipat en skvätt. Så "kul" kändes det. Det hjälpte liksom inte att det var superfint. Benen var sega från start till stopp och då är 150 min. extremt långa. Alla löppass är verkligen inte lattjolajbans men jag hade inte "ont" och mådde liksom inte dåligt. Det var bara en "sån dag". Och när man kämpat sig igenom 3 timmars träning (simningen var i och för sig förhållandevis lätt) så sitter fikabelöningen extra fint!

Jag vill verkligen springa mer på denna led. Och andra förstås. Vilket är ditt hetaste tips? (Helst utan allt för mycket jox på marken.😀)

Kram från Ingmarie

Sommardag mot en skurad veranda

Det känns som om väldigt många i min närhet åker utomlands under sommaren. Jag kan på något litet vis förstå det, särskilt med tanke på det minst sagt varierande sommarvädret, men ändå inte. Jag älskar verkligen den svenska sommaren och vill ogärna lämna landet även om det regnar en massa. (Att jag frusit och huttrat så tänderna skallrat, piskande nordanvind och iskallt vatten har jag helt förträngt…) Jag vill liksom tokbunkra mig med ljuset, dofterna, ljuden, stillheten, färgerna och den där speciella känslan av just den "svenska" solen på huden. Utomlands sparar jag till vintern, kylan och grådasket när jag inte är riktigt lika entusiastisk över vårt land…
I dag har verkligen varit en sån där härlig äkta svensk sommardag med sol (i bland bakom moln), ljumna vindar, fågelsång och picknick.

Först en löptur. Tog favvorundan runt Flaten. Kom på att det var jätte-jätte-jättelängesedan! Enda abert är att jag känner av (diskbråcks)ryggen igen. Ok att jogga men sen finns det ingen mer växel och den är ontstelt som attan.😳



Hojade sen direkt ner till Hellasgården. Simmade min längsta tur där ever! 45 min utan paus. Solo! Kändes vansinnigt lätt och bra. Tacksam för det!

Hade lätt kunnat simma längre men jag hade hunnit bli duktigt hungrig. Turligt nog kom Anders precis då för att hålla mig sällskap.


Den stora bryggan är ofta full med soldyrkare, simmare som är på väg i eller precis kommit upp, glassätare, kaffedrickare, hoppaiplurret-badare (högt räcke att hoppa från) hundägare som pausar och sådana som bara passerar för ett foto. Men det är emellanåt också väldigt lugnt. Och alltid fridfullt…


Det är lätt att älska både Sverige, Stockholm och livet när det är så här, eller hur? Och vi har lyckats hamna i en annan idyll. Ett foto på en skurad veranda för bara några veckor sedan gjorde att vi helt oplanerat hyrde en stuga vid havet utanför Norrtälje. Har aldrig gjort detta. Hyrt en sommarstuga i Sverige alltså. Kändes vansinnigt pirrigt innan vi kom fram på kringelikrokvägarna. Men jag är ganska säker på att jag inte kommer längta särskilt mycket varken efter 08a land eller något annat ställe.



Kram från Ingmarie

Vatten x tre

Innan vi drog hit till Njurunda visade väderprognosen regn, regn, regn och max 18 grader för hela helgen. Men som hittills i sommar var det fel för här har inte fallit en endaste droppe och solen har värmt hur skönt som helst. Meteorolog måste vara ett rackarns komplicerat jobb…

Packningen var ju därefter men det enda jag ändå har använt är Swimrun- och simgrejerna. Helt oplanerat blev det här ju som bästa trainingcampen i de där två grenarna. Magnus och Linda tog mig med på ännu en swimrunsafari. I dag blev det i Juniskärs skärgård. Bland guppiga vågor, klippor, sommarstugor, fina stigar och båtbryggor. 



Jag sprang dit (och hem) också så det blev flera timmars härligt sportande under solen innan jag hoppade i Ljungan för ett litet extra dopp och sen satte mig hos Anders i solen för att fika.



Men jag fick inte riktigt nog ändå. Sjöar och hav är numera inte bara till för att Spradas och vattenlöpas i utan även för att simtestas! Dyket ligger bara ett par kilometer från där vi bor hos Anders föräldrar. Så nu har jag simmat runt hela den sjön. Vilket inte betyder mer än ca 1500m. Anders körde en egen Sprada-variant med jogg och bad. 😍🏃🏻‍♀️💦





Vilka makalöst goa dagar det varit och jag har inte ens fått simhud mellan tårna.

Kramar från Ingmarie

Relaxed klädkrav-val

Jag gillar att cykla och känslan av fartvinden men jag kommer aldrig bli någon ”riktig” cyklist. Dels för att jag tycker det är för mycket mekk och dels för att jag aldrig kommer kunna anpassa mig efter alla tramsiga dresscodes de s.k ”riktiga” cyklisterna har för sig. Vem bryr sig liksom om sockarnas längd och färg eller om det är rätt längd på brallor och tröja? Jag minns mitt första cykellopp som i går fastän det säkert är 10 år sedan. Det var i Falun en vår. Loppet var 7-8 mil långt och jag hade en högst oproffsig cykel. Men jag hade hjälm. Och cykelbrallor. Och riktiga cykelskor. Så helt ”oriktig” var jag väl inte. Just den dagen hade vintern kommit på tillfälligt återbesök och det yrde snöblandat iskallt jox från alla håll och kanter. För att inte bli helt genomblöt och förfrusen om fötterna virade jag plastpåsar runt skorna. Du kan ju föreställa dig reaktionen bland de ”riktiga”. Mitt beteende var miljarder gånger värre än att svära i kyrkan. Jag tror banne mig flera av de där nördcyklisterna var nära en brak-hjärtinfarkt. Eller i alla fall ett svimningsanfall. Men det funkade och jag kom inte ens sist. Bryr mig fortfarande inte om någon cykel-dresscode. Varför liksom? Mina skogsturer gör jag ju enbart för min egen skull.


Funderar på om det finns någon annan sport som är så klädnördig? Golf kanske?!Ridning? Swimrun är det inte. Eller löpning.  Inte simning heller vad jag tror. Där kan man ha precis vad som helst som funkar och det känns snarare som att det är väldigt openminded. Snabbaste, effektivaste och mest funktionella ”vinner” liksom. Alt det som har bäst träningseffekt. Jag körde light i dag. Mössa, goggles och öronproppar. Skulle dock vilja ha något bra hjälpmedel för att lära mig det där med kullerbyttor och voltvändningar. Fasen vad svårt det är!


Yin yogan är också nördbefriat. Även för mig som instruktör. Behövs inga fancy yogakläder för de flesta blundar ju ändå hela tiden.🙏🏻❤️

Och när jag träffar lillebror Daniel, som i och för sig alltid är snyggt klädd, så är det 100% relaxed. På alla sätt och vis. Det är så jag vill ha det och eftersom det ju är jag som lever mitt liv så är det ju också jag som bestämmer och har ansvar för hur det ska vara. Och ja (Vego-)maten var sjukt god!❤️

Söndagsguldmix

Grannarna hade party i natt (tack och lov väldigt ovanligt) så min sömnbehovskvot var egentligen på tok för låg för att ens gå upp när klockan ringde. Men jag masade mig upp och gjorde som jag oftast gör alla andra söndagar. Yogade , käkade frukost, läste SvD och svirade om. Vägrade liksom låta deras tokerier förstöra min planerade dag. (Var väldigt sugen att ringa på och fråga om de var vakna och ville med ut men avstod…)

Segt att komma igång men jag var verkligen sugen på intervaller och lite annat. Tycker det blev en perfekt smått och gott blandning. Utan sockerkick.😜 Och det gick ruskigt bra!

20×60-30 sek. Intervaller på kuperade spår.


Utfall (200st) + burpees (32 st) på fotbollsplanen.


Core + resten av överkroppen på utegymet. (Ligger precis vid gräsplanerna och löpslingorna.)


Sen var jag lite trött… Pausade faktiskt en stund innan jag sprang sista biten hem. Kändes skönt att ”behöva” ta foto.😄


Men jag var inte riktigt klar där. Tog en rejäl återhämtningsdryck, fick med mig Anders, matlådor och leksaker (=simgrejer) och hojade bort till Hellasgården. Det där stället är som sagt var guld för idrottsnördar. Måste vara bästa i hela 08a land och det har absolut en av de bästa simsjöarna i landet.

I Hellas finns hyfsat bra mathak men dels är jag lite ekonomiskt sparsam (eller snål om man vill vara elak), dels vågade jag inte chansa på att matkön skulle vara tillräckligt kort och dels ville jag vara säker på att bli mätt. Och egen matlåda är faktiskt aldrig fel. Särskilt inte med fin utsikt och bästa sällskapet.


Kram från Ingmarie