En SÅN dag

Vissa dagar alltså! Du vet de där när allt flyter friktionsfritt, energin är obegränsad och man känner sig totalt odödlig. På något vis verkar de komma med en viss slags regelbundenhet så man liksom håller både (livs)gnistan och hoppet om vad det nu är man hoppas vid liv.🤪

Och ja, jag har haft en sån dag i dag. 😍🙏🏻

Det var snorkallt när jag joggade iväg för att köra intervaller nere vid floden. Så där kallt så jag ville vända, åka hem och lägga mig under ett värmetäcke. Känslan innan ett intervall-pass kan ju liksom vara en utmaning i sig utan att man fryser. Den där ångest-längtan-farhågor-nervositet-jäklaranamma-varförgörjagdethär-känslan. Du som vet vet. 

Det tog väl typ 90 sekunder från det att första intervallen var igång sen hade jag glömt allt det där hjärn-tugget före. Jag stänger liksom helt av när jag kör kvalité av något slag. Jag är totalt fokuserad och har fullt sjå med att hålla reda på när jag ska börja, känslan och när pauserna är. Och helt ärligt så har det nog hittills aldrig hänt att jag ställt in ett planerat intervall-pass. I alla fall inte p g a att jag frusit eller för att skallen har försökt övertala mig att det är för jobbigt/onödigt.

Det kändes bra! Och det blev väldans varmt.

Och känslan när man är klar är alltid värd själva obehaget intervaller innebär. För det är just bara det det är. Obehagligt. Det är inte smärtsamt som många verkar tro och tänka. Gör det ont så är det något som är fel. Ont är så det känns när man smäller i tån i ett bordsben, sätter handen på en het spisplatta, får en hjärtinfarkt, en puck i nyllet eller trillar pladask i marken och får skrapsår/bryter ett ben. Mjölksyra, trötta ben och flåsig andning är mest bara oangenämt. Och helt ofarligt! Dessutom ger det en massa endorfiner, bättre kondis, friskare celler, klokare hjärna, starkare kropp och en massa annat positivt!

Direkt efter körde jag ett bra pass på gymet och sen du! Dagens första belöning! Jag fattar inte hur jag kunnat missa detta ställe innan för Annapurna’s World Vegetarian café är ett sånt där top of the top hak!

Så galet gott att jag banne mig höll på att dö gottedöden. Igen….

Enda felet var väl att det nästan fanns för mycket att välja på men jag ska äta av så många rätter jag bara kan! Idag blev det den som heter “ABLT”.🤩

Och eftersom jag har haft en sån där odödlighets-dag så blev det ett simpass också. Det var bara jag och mina leksaker i utebassängen men vi roade oss minsann så bra ändå att vi borde få pris!

Dagens andra belöning var det här.

Bagels alltså! Det konstiga är att jag är bara så här tokförtjust i dem när jag är i USA  Aldrig annars. Förklara det om du kan!

Dagens fjärde belöning var detta. (Den tredje var bubbel-poolen tillsammans med några vänner som sportat på annat vis.)

Svårt att inte bli annat än glad och tacksam med ett sånt avslut på en redan superhärlig och bra dag, eller hur?

Kram från Ingmarie

Solo

Nu har Anders åkt hem till 08a land. Eller mer korrekt, han är i skrivande stund på väg. Det är i princip alltid tomt när han inte är i närheten men det blir såklart extra tomt när man hängt ihop 24/7 i över 4 veckor. Så länge som vi ska vara ifrån varandra nu har vi nog aldrig varit. Inte ens när vi träffades för över 17 (!!!) år sedan och bodde på olika orter. Men som jag skrev i går så tror jag det är bra både att längta och att få “klara sig själv” ett tag. Eller vad tror du? Jag är verkligen obeskrivbart tacksam över att få och ha möjligheten att få vara här igen och jag har en hyfsad, om än flexibel, plan med vad jag ska hitta på medan jag är här, Träna är (förstås) en grej. Det gör jag ju förstås hemma också men här är både höghöjd och moddfritt med en (nästan) alltid blå himmel. Skitväder varar liksom aldrig länge. Allt jag behöver finns på smidigt avstånd och jag behöver inte stressa varken före eller efter. Därmed inte sagt att jag sölar.🤪

Styrka (i finskorna) och vattenlöpning först i dag.

Och “athletic yoga” lite senare. Det var riktigt svettigt och bra! Dessutom var det min favvo-instruktör som hade det plus att vi blev bjudna på fin och smarrig Valentine-chocolate efteråt!

På tal om träning så är här lite bilder från i söndags. 🤩 (Tagna av Runfit.) Grabben som jagade mig kom aldrig förbi.😄

Vad det är mer jag ska pyssla med här kommer det mer om sen.😍

Kram från Ingmarie

Valde en bra dag

Det gäller att välja sina dagar för både det ena och det andra. Långpass t.ex. Jag fick 130 min ren och skär lycka upp och ner för trailsen under solens sken. Och okej. Det var även en hel del tung andning, hög puls och mjölksyre-svidiga ben också. 🤪

Det var också ett bra val för en sista dag här. Inte för mig men för Anders. Jag är så lyckligt lottad att jag får vara kvar ännu en stund. Han tog sig upp till över 2200 m ö h på utmanande Pino trail och ja, vi är lite olika klädda…

Det kommer bli fruktansvärt tomt utan Anders såklart men det är ju inte precis första gången vi gör så här. Det är ju faktiskt inte ett skvatt farligt att få längta lite och liksom få klara sig själv ett tag tänker jag.

Det var också en bra dag för att simma. Kändes riktigt fint! Men jag vet fortfarande inte om det är höghöjden som gör att jag hittat ett så bra flytläge eller om jag verkligen “kommit på grejen”. Det lär väl visa sig sen…

Bagels och kaffe är dock bra alla dagar!

Kram från Ingmarie

Route 66

Kanske du redan vet men den välkända Historic route 66 går via Albuquerque. Dvs den berömda och klassiska vägen mellan Chicago och Santa Monica som även bl a kallas ” The Main street of America”.

Vi har åkt den förr och den är lika cool nu. Särskilt när man åker den mot Sandia mountains.

Berget jag f.ö verkligen tokälskar inte bara för alla dess trails utan även för dess olika skepnader.Dessa är bara några av dem. Det lär komma fler här…

Route 66 passerar även Old town som vi gjorde ett litet stopp vid. Det är jättemysigt och fint där med många vackra byggnader och butiker.

Men ingen dag ( i min värld) är fullkomlig utan träning av något slag.

Gym + sim är en superbra kombo! Observera förresten de coola skorna jag har!

Extra bra blir det såklart när man kan avsluta så här.

Ingen dag är heller helt fullkomlig utan bagels. Det finns många smarriga men Einstein Bros är nog ändå favvostället att införskaffa dem på.😍

Kram från Ingmarie

Höghöjdshög

Jag vet inte riktigt vad det är med kroppen men trots att jag sprungit kuperat på höghöjd sju dagar på raken så var den sugen på intervaller i dag.😳 Det kanske är höghöjden? Oavsett så vill jag ju liksom inte varken förbise, nonchalera eller trycka undan en sån grej. Så jag körde! På platten nere vid floden vid fina Alameda open space park. Det är så himla bra där, förutom att man undviker i princip allt som kallas backar om man är på det humöret, för man kan springa asfalt/grus på spikraka cykelvägar alt. på slingriga trails. Jag körde båda. Upp-och nedjogg på trailsen och intervaller på rakan. Intervaller på platten med pigg kropp betyder dock inte varken att det går fort eller är “enkelt”. Intervaller är fortfarande intervaller, höghöjd fortfarande höghöjd och jag är ju inte 50 längre.🤪

Avrundade med ett gymbesök. Eller förresten. Det blev två besök. Styrka ena och vattenlöpning andra.

Och såklart vi ätit. Flying Star är inget “riktigt” vegohak men det de har är mjumma och de fixar till så man får det precis som man vill ha det. Kallar jag bra service!

Vi “råkade” även åka inom Sport Systems. Ett ställe man inte bara ska “åka inom och kolla lite” i. Det slutar nämligen alltid likadant…

Till mitt försvar så är hälften Anders, vi behövde dem och det var rea.🤩

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 4

Jag minns när jag såg Shannon åka konståkning första gången, det är mer än 10 år sedan, och hur galet imponerad jag var redan då. Nu, många tusentals träningstimmar senare, är hon a Super-star och jag ännu mer imponerad. Vi var och kollade när hon, plus en massa andra super-stars körde sitt andra pass i dag, och milde himmel. Så vackert! Och så galet svårt! Jag blev nervös bara av att kolla. Både för att de kan smasha in i varandra och för att de kan trilla riktigt illa. Det var inte tillåtet ta foto när de tränade så det fick bli ett sånt här.

Skrillor och hårda isar är inte min grej men roströda trails, backar, sol, svett och höghöjd är det! Vi testade några av de andra trailsen i Red Rock Canyons Open Space, där vi även var dag 1, och alltså det finns nästan inga ord! Tänk Runners high från första till sista löpsteget så kanske du kan ana! Varmt var det också! Jag var rejält over-dressed men hellre det än tvärtom.😄

Vi har även åkt en liten road-trip på slingrande och svindlande vägar uppe i bergen tillsammans med Trish och James.

Vi var även vid Manitou incline. Jag hade aldrig hört talas om denna “trappa” innan men nu är jag helt fast och vill verkligen ta alla de där 2744 stegen upp till toppen. Själva trappan är drygt 1500 m lång med en stigning på mellan 45-68% så det är inte gjort på en kafferast precis. Och absolut inte på ett snabbstopp där man är den enda som är sugen på mjölksyra… Rekordet upp är strax under 17 minuter men för de flesta tar det minst en timme enl informations-tavlan. Ner tar man sig sen via en ca 6 km lång trail och man får inte ha hund med sig helt enkelt för att det är för tufft. Jag fick i alla fall gå några steg upp och ja, den går hela vägen upp till trädgränsen!

På hemvägen plockade vi upp Shannon och åkte till ett av hennes coffee-favvohak. Dutch Bros. F.ö ännu en grej jag aldrig hört talas om innan. De är enbart drive-thru och det finns över 290 st spridda i (ännu så länge) sju stater. Och ja, kaffet var supergott!

För att inte tala om maten på veganhaket Moxie! Visst var besöket på Broadmoor fantastiskt och superlyxigt men maten var jag helt ärligt inte så superimpad av. (Typiskt fantasilös vegomat trots att vi skriver 2019…) Moxies mat däremot! O lalaaaa! T o m Trish och James som är extrema köttälskare blev nöjda och absolut proppmätta. Kanske, kanske jag sådde ett litet, litet vego-frö? 🙏🏻

Och kolla! Pusslet är avklarat!

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 3

För det allra mesta gillar jag intervall-träning. Undantag är väl egentligen bara de gånger kroppen inte alls vill det huvudet vill. Men en sak är stensäker. Det är väldigt mycket roligare och enklare när det är så här!

Det var inget märkvärdigt pass, 30 x 30-30, men det kändes riktigt bra!

Jag avslutade det hela med att springa hela långa backen upp till huset så det blev ett riktigt bra pass!

Liksom sim-och vattenlöpningspasset.

Att det sista gick så himla bra kan bero på att vi varit på OTC. Colorado Springs Olympic Trainingcenter.

Blir man inte inspirerad där blir man det aldrig!

Tack vare Trish fick vi även äta i atleternas matsal. Wow alltså! Förutom att (vego-)maten var excellent så var det lite småunikt eftersom det inte är öppet för allmänheten. Coolt va?

Vi fick även en fantastisk guidad rundtur där jag lärde mig massor av nya grejer om bl.a skytte, brottning och hur simträningen kan gå till. De har även kök för matlagningskurser och ett altitude-room där man kan ändra allt från altitude till temperatur och luftfuktighet beroende på vad atleterna behöver anpassa sig till. Och såklart alla möjliga olika slags tränare, terapeuter, tester, mätningar, maskiner, specialutrustningar och bostäder.

Det som nästan alltid slår mig när jag är här är hur extremt stolta amerikanerna är över sina idrottare och hur hyllade de är. Samtidigt är skyddsnätet när karriären är över inte särskilt utvecklat. Faktum är att det är i princip obefintligt. Liksom i många andra länder. I Sverige är det inte heller bra men ändå väldigt mycket bättre.

Som sagt var enormt inspirerande och intressant så är man det minsta sport-intresserad och har vägarna förbi så är OTC ett måste!

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 1

Innan vi kom hit till Colorado Springs i går trodde jag, av någon oförklarlig anledning, att det mest var en skidort. Vi kan väl säga som så här. Jag hade helt fel! Det här är (ytterligare) ett löparparadis med så många trails att springa på att jag tror att jag aldrig skulle bli klar med dem även om jag springer varje dag resten av mitt liv. Ja du fattar va? Det är många!

Så vi får försöka välja ut några av guldbirarna medan vi är här.

I dag blev det Red Rock open space park. Mellan de stora röda klipporna slingar sig trails fram och tillbaka upp och ner för backarna. Det blev många höjdmeter, många “ååååh”, många “aaaah”, många fotostop och många härliga löpsteg.

Direkt efter for vi till lyxiga Boulder Country Club för att simma och vattenlöpa i en i princip helt ny simbassäng som dessutom hade riktigt varmt vatten! Inte ens om jag bara legat still hade jag frusit!

Anders testade även att simma med fenor för första gången. Han kallas numera raketen….

Det allra, allra lyxigaste denna dag, jag menar lyxigt som i lyxigt, har ändå varit middagen på Broadmoor tillsammans med Trish och James. Faktum är att jag nog aldrig ätit på något så fint ställe. Nu är det väl egentligen ingen vidare referens för jag är väl kanske inte direkt känd för att käka på fancy restaurants, men helt novis är jag inte.

Sen är det förstås jättelyxigt att ha en Theo som morgon-yoga kompis. Som jag saknat honom! Och jag tror faktiskt han saknat mig lite också trots att det är tre år sedan sist.😍

Kram från Ingmarie

Going south

Monday is funday is gymday is swimday eller hur det nu var. Man har det i alla fall inte roligare än man gör det och East Boulder recreation center har ju hittills varit ett säkert kort om man vill ha skoj! Även i dag!

Men nu har vi lämnat fina Boulder. Kört söderut genom alla möjliga och omöjliga väder!

För att stanna i Colorado Springs hos Trish, James, Shannon och Theo. Så underbart att äntligen ses igen! Så tacksam för det! Vi bor lyxigare än lyxigt och har hunnit babbla, ätit så magarna står åt fyra håll och lagt pussel så jag är alldeles vimmelkantig. 🤪

Kram från Ingmarie

Boulder dag 3

Plötsligt blev det vinter igen! Men det är så Colorado-vädret kan vara. Men när man vet att solen kommer visa sig inom kort, och snön försvinna, då har jag inga problem med att “stå ut”. Dessutom blir vägar och cykelbanor fixade på nolltid, här är ingen som helst modd, den lilla snö som föll var puderlätt och vi hittade en helt makalöst fin trail att kuta på.

South Boulder trail följer vattnet och är i princip helt platt. Man springer genom små skogsdungar och över öppna fält med bergen som kuliss hela tiden. Magiskt vackert! Får man inte springsug här får man det aldrig! Massor av löpare ute, jag fick sällskap av en local en bit (inte Anders alltså) och fick ännu mer tips till denna fantastiska stad!

l

Men inte nog med det! Precis jämte “starten” ligger South Boulder recreation center. Som jättestor lekplats för vuxna med gym, gruppträning, bollplaner, klättervägg och simbassäng plus bubbelpool och bastu att relaxa i när man lekt klart.

För bara drygt 75 riksdaler får man härja där hur mycket man vill! Man får dessutom gå ut och komma tillbaka om man känner för det. Antingen dit eller till någon av de andra två centren. Makalöst! Tre likadana i samma lilla stad! Jag nyttjade både gymet och bassängen. Kände mig skitstark och hur pigg som helst!

Jag höll på så länge att Anders började bli orolig. Då har det gått långt. Han är ju liksom van vid att “jag är borta en timme” i verkligheten i princip aldrig stämmer utan behöver minst dubblas. Åtminstone om jag inte har en tid att passa.

Efter alla de där tränings-timmarna var jag såklart superhungrig. Vi åkte till första stället med bra namn, Native foods, utan att jag egentligen kollat upp det. Hade gluttat på menyn och sett att det fanns åtminstone en vegorätt. När jag frågade i kassan vad de hade för vego tittade killen på mig som om jag kom från en annan planet. Alternativt rymt från någonstans.

It’s all plantbased and vegan dear!”

Jäklar vilket ställe! Fanns ju plötsligt hur mycket som helst att välja mellan! (Försök det när du är hungrig och allt låter tokgott.)

Helt klart var valet bra för jag fick den godaste burgare jag någonsin ätit!

Många timmar senare är jag fortfarande mätt. Bra grejer det där!

Kram från Ingmarie