Stadtlandet dag 3

Det finns nog de som skulle ha deppat över vädret här för hela dagen har det regnat i olika grad och temperaturen emellanåt knappt två-siffrigt. Jag tänker att det bara är vatten. Och ett bra sätt att vänja sig vid att springa blöt. Kall hann jag märkligt nog aldrig bli. Eller det är kanske inte så märkligt förresten. De norska backarna ser nämligen till att även en fryslort som mig förblir varm. Dessutom hade jag lyxen att kunna springa från A till B. Eller rättare sagt till C även om det inte alls var vad jag planerat.

Jag började direkt utanför grinden. Kutade mot Drage och Indre Fure på andra sidan Stadltandet. Backe upp och backe ner. Före, efter och jämte några av alla de hundratals får som strövar fritt här. De är inte bara otroligt söta. De har trafikvett också!

Pausade lite kort vid St Olav korset där Olav Trygvasson år 997 ska ha sammankallat till ting för att kristna folket. (Om jag fattat det hela rätt fick de välja mellan att döpas och att kriga..)

Där finns också fina platser för picknick och en jättefin liten utomhusteater.

I Drage springer man längs med havet för att komma till Indre Fure och man skulle kunna tro att det är platt där men icke. Helt ärligt tror jag inte det finns några platta vägar här!

Den sista delen mot det som kallas Ytre Fure går på en sytråds-smal liten såphal gräs-stig som kantar till stupet ner mot havet. Där i mitten någonstans vände jag. En del kanske kallar mig feg. Själv tycker jag att jag var smart.

På denna delen av turen passade Anders på att kuta. Och det vi båda fick se och uppleva är bortom förklaring. Ljuset alltså!

Det var också där jag bestämde mig för att fortsätta till Hoddevik. Det kändes nämligen ganska bra och jag visste att vägen dit skulle innebära långa, goa uppförsbackar. I verkligheten var det en lång kringelikrok uppför och en ungefär lika lång nedför. Typ 300 höjdmeter. Sånt jag älskar och går i gång på direkt! Ju längre jag ser backen ju bättre!

Hoddevik är, liksom Ervik, känt som ett bra surf-ställe. Därav bakgrunden. 🙂

När man kutat i över tre timmar i regn upp och ner för de norska backarna (du som varit här vet vad jag menar) då är man mer än väl värd en (vegan)macka och kaffe på Kafé Strandro även om det var lika dyrt som en 5-rätters på en flott restaurang.

Och en försenad sprada. I regn och vackert tjock dimma. Observera vem som är med! Jag tror det bor en sprada-kallsimmare i honom. Han vet bara inte om det ännu…

Kram från Ingmarie

Stadtlandet dag 1

Det är här vi håller till just nu. I The Barn, i Ervik  på Stadtlandet i Norge.

 

Äventyret hit började i torsdags natt med någon slags magsjuka 😱 och fortsatte sen med en galet lång dagsresa. För även om det fågelvägen inte är så långt hit så tar det tidsmässigt en himla massa timmar. Vägen från Ålesund var dock värt rumpskavet. Vägarna är kringilikrok precis hela tiden. 16 mil på nästan 5 timmar säger det mesta. Då ingick dock två färjeresor, flera långa tunnlar, cykelgäng,  fårskådning, utsiktspauser, matpauser och kisspauser.🤪

 

Utsikten från vårt lilla hus är absolut obeskrivbar. Sjön med bergen i bakgrunden är så vackert att det nästan gör ont. Bättre än så här blir liksom inte en morgon-yoga.

Eller en fönstervy.

En av anledningarna till att vi är här är för att i dag är dagen då världens bästa sambo (d.v.s Anders) fyller 50. I snart 18 av dessa har jag fått leva med honom. Bara det är ju värt att fira!

Jag tror han är nöjd med vad dagen gett även om jag roade mig några timmar med att kuta hit och dit och till slut hela vägen upp till Vestkapp.

Gravplatsen i Ervik är bl.a ett minne från andra världskriget.

Sötare publik får man ju leta efter!

Denna lilla stackare träffade jag också på … 🙁

0B92BB56-665A-410E-9A65-93EAC3742D21

Det var där nere jag började. Efter att ha kutat även dit.

Där uppe får man en utsikt som heter duga och en lunch så god och mättande att man nästan dör ljuvlighets-döden.

Åker man sen vägen ner men svänger vänster i stället för höger hittar man bl.a detta.

Och jo självklart är sjön invigd. Lika fantastisk att simma i som den ser ut att vara. Det är förresten första gången jag simmar i Norge! Men definitivt inte den sista. Inte för 50-åringen heller tror jag.

 

 

Kram från Ingmarie

Hela sjön runt

På tal om att flytta sina gränser. För bara någon ynka månad sen tyckte jag att bara tanken på att simma runt hela Källtorpssjön (dvs sjön vid Hellasgården) var jobbig nog. Sen gjorde jag det det där PB:t och i dag bara gav jag mig iväg för att simma runt hela sjön utan att ens fundera. Bara jag, solen, det ljumna vattnet, fåglarna, fiskarna, saferswimmern och himlen. Obeskrivbart härligt och precis vad jag behövde för att piggna till lite efter allt (stress)jobbandet.

Följer man sjökanten hela vägen (+ några meter extra) blir det 4 km. Kändes lagom för i dag.

Vattenlöpningen var lika härlig men på ett annat vis. Och fika ute är aldrig fel!

Hoppas nu bara jag hunnit ladda om för ännu ett nytt jobbrace…

Kram från Ingmarie

Glad-grejer

Det är egentligen inte så himla mycket som behövs för att jag ska känna mig glad och lycklig. Troligtvis är det samma för dig. Särskilt om man vet, och påminner sig om, hur eländigt en del människor (och djur) har det. Man glömmer lätt bort det när man är mitt upp i sitt eget lilla liv. I alla fall gör jag det.

En god natts sömn t.ex. Lätt att ta för givet men alla som någon gång sovit kasst/för lite vet exakt hur hemskt det känns. Jag blir både bakis, jetlegad och allmänt korkad.

Kunna kuta två dagar på raken utan att ha ont i benet är hur underbart som helst. Att det går skitlångsamt och är jättetungt försöker jag bortse från..

Och som jag älskar att det är så soligt och varmt att svetten stänker! T.o.m från skorna!🤪 Riktigt Ingmarie- (och Anna) väder!

Gå hem från jobbet i tid och det fortfarande är ljust är väldigt mycket bättre än att gå hem efter att ha jobbat övertid och det är mörkt. (Men jo, helst hade jag ju förstås varit ledig varje dag nu..)

Äta ute i det fria är något jag uppskattar jättemycket! Man behöver inte göra det så märkvärdigt eller komplicerat. Faktum är att ju enklare ju härligare om du frågar mig!

På tal om mat gillar jag enkelt oavsett. Kvällens simpla bestod av rotfrukter, broccoli och Tempeh som jag grillat i ugnen i kokosolja och kryddor plus sallad, avokado, gurka och rivna morötter. Jättegott, billigt, snabbt, mättande, enkelt och både miljö- och djurvänligt!

Meditera och yoga inne i all ära men att göra det ute är ändå bäst!

Och det här att ha flera sjöar i närheten att kunna både vattenlöpa och simma i. Alltså det är banne mig oslagbart! Särskilt när det är så varmt att jag inte ens behöver någon våtdräkt!

Den andra fisken heter förresten Anders.🤪😍

Bäst i dag var ju ändå att jag varit helt ledigt (innan ännu en jobbhelg) så jag har sluppit både stress, press och att vara inne.

Så berätta! Vad gör dig extra glad?

Kram från Ingmarie

PB!

Det bra med att börja med en ny sport (särskilt när man är i lite mer mogen ålder) är att det blir väldigt mycket enklare att sätta PB (d.v.s personbästa) än om man tragglar på med exakt samma aktivitet år efter år efter år.🤩

Sex (minst) kilometer sim med bara några korta vätske- och energipåfullnings-pauser blev det i dag = PB både när det gäller distans och simtid.

smacap_Bright

Hurra!

Inte blev det sämre av att Ulrika var med och satte sitt PB (4,5 km) plus bjöd på gudomligt god fika! ( Bl a hemmagjord hummus och vegankakor.) Vissa har det bra!

Även Anders var i några gånger. Är det 22 grader i vattnet, 28 i luften, vindstilla och sagolikt vackert går det ju faktiskt verkligen inte att låta bli.

Så ja, det blev ett pass vattenlöpning också. ❤️

Kram från Ingmarie

Fridag!

När man jobbat hela helgen så har man ledig måndag! I alla fall om schemaläggaren heter Ingmarie. 🤪 Vi har ett s.k “önskeschema” vilket innebär att vi lägger vårt eget schema (oftast 10 veckor åt gången) som vi sen gemensamt “diffar” så det blir jämt fördelat mellan passen och att det alltid finns minst så mycket personal som krävs. I praktiken innebär det att det nästan alltid blir som man vill men just denna perioden har jag galet mycket helgpass. Alla måste lägga ett visst antal men det betyder inte per automatik att det räcker…

Nåja. Ledig har jag i alla fall varit i dag. Det riktiga Ingmarie-vädret verkar komma lagom tills jag kör nästa (lång)jobbhelgrace men så länge jag slipper frysa är jag tacksam!

Om det var för att det var måndag, eller om jag bara var extra modig, vet jag inte men jag sprang i dag igen. En timme utan ens ett gåsteg uppför de värsta backarna. Det tar sig! Härligt svettigt var det också! Men jösses vad jag känner mig tung!😳 Och det var ändå innan jag kränkt i mig en jättelunch på Chutney tillsammans med bästa Fredda.

Det var 36 evigheter sen vi sågs så det var mycket att “babbla igen”.

Märkligt att jag inte sjönk i bassängen med all mat i magen. (jag tog om tre gånger. Eller om det var fyra…) Och märkligt hur man kan flytta sina gränser. Eller kanske snarare fascinerande. För inte allt för längesedan tyckte jag 3000m var hisnande långt att simma. Jag tycker fortfarande det är långt men varken hisnande eller särskilt märkvärdigt. Extra kul också när Villes program säger att jag ska göra det med mina “leksaker”.🤩

Kram från Ingmarie

Skaparladan sista dagen

Avslut och farväl är som bekant inte min grej. I alla fall inte när man lämnar något roligt, fint, spännande och mysigt. Rådmansö i allmänhet, och Skaparladan i synnerhet, är alltid svåra att säga hej då till. Även fastän jag vet att jag kommer tillbaka. Det har varit en jättehärlig vecka och jag är så himla tacksam för allt jag lärt mig och upptäckt! Utan Jonna, Weronica och Peppe hade det såklart inte blivit någonting men de andra kursdeltagarna berikar också massor!

Att bara vara där är inspirerande. Galleriet är mer än väl värt ett besök.

Galen bild på Peppe.:-)

För att inte tala om Rådmansö bageri! Man får beslutsångest varje gång man är där men man kan vara helt säker på att man ändå väljer rätt. Det kan liksom inte bli fel.

Man kan även här njuta av att titta på en del av Jonnas fina tavlor!

När vi haft vår sista samling och kramkalaset var över stack jag ut på en sista (för denna gången) löptur.

Efter alla gånger jag varit på Skaparladan har jag lärt mig att jag når bäst av att få vara en stund i “mellanrummet” innan jag kastar mig in i 08a tempot och allt det intensiva det innebär. Kuta är ett bra knep. Göra en mini-picknick med världens bästa sambo ett annat. Med macka från ovan nämnda bageri och sista bitarna av de smarriga tofubitarna.

Min fantastiske man kom nämligen ut till Norrtälje för att möta upp mig ( och hjälpa mig med all packning) så vi tog en liten sväng till Gillfjärden där jag var i fredags. Det var betydligt mycket mer folk på den lilla gräsplätten i dag och betydligt guppigare vatten!

Men perfekt för lite vattenlöpning!

Nu är jag tillbaka i 08a lyan. Trött, omtumlad, lycklig, inspirerad och väl mottagen av “vår” fyrbenta lilla vän.

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 4

Tänk att livet kan vara så här enkelt! Och framförallt, tänk att just jag har valt att ha det så här! Men som jag sagt så många gånger innan, livet kan ta märkliga svängar och ta en till de mest oväntade platser och upplevelser! Om man vill. Som människa där har vi ju faktiskt lyxen att kunna välja vad vi prioriterar. Åtminstone i den delen av världen vi lever i.

Jag var inte riktigt lika tidigt på plats som i går men tillräckligt tidigt för att hinna måla en timme innan morgonens gemensamma meditation och “linjedragning” började. Två väldigt bra saker att göra för att starta upp sin kreativa sida. Det är också mycket det Vedic Art handlar om. Att ha verktyg för att öka kreativiteten vi alla har inom oss. Det handlar också om frihet att göra precis hur och vad man vill. Inom lagens gränser och utan att göra skada förstås. Det finns helt enkelt ingen regel mer än den att det inte finns några regler.😀

Inte ens klädstilen spelar någon roll!

Eller var/vad man väljer att skapa.

Mina flickor/kvinnor fortsätter att komma fram i bilderna. Och ett och annat djur. Jag låter dem hållas för ännu gillar jag dem! Få se vad det blir av dessa två.😍

Mitt på dagen valde jag att ta några timmar off. Sprang en härlig runda som började med bly i skorna och ben som fyllts med betong men som slutade med studs i hela kroppen och sprada i Djupsjön.

Så härligt att jag direkt hämtade simgrejerna för att simma!!

Den heter dock inte Djupsjön för intet. 5,4 meter djup ör den tydligen.Temperaturen var förvisso 17,5 grader vid bryggan där det var mer grunt, men bara 15-20 m ut var det betydligt svalare! Men simmade gjorde jag och bra gick det även om det inte blev så långt eller länge.

Njöt sen av min lilla enkla matlåda på bryggan. Jösses alltså! Vilken lyx och ynnest detta är!😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Skaparladan dag 3

Ännu har jag inte fått svar på magnetröntgen jag gjorde i lördags men jag fortsätter (p)rehaba som om det är en hamstringskada . Det är ju liksom aldrig “fel” oavsett. För att göra det på bästa vis krävs ett gym och även om Rådmansö må vara ett paradis med jordens bästa Skaparlada och Bageri så måste men åka in till Norrtälje för att hitta ett sånt.

Jag valde att testa Nordic Wellness och det var helt ok. Fräscht med bra grejer och en sån här gammal sidocore-goding!

Musiken var dock inte den bästa. Jag fattar att det kan vara svårt att göra alla nöjda när det gäller det men helt ärligt måste det väl finnas vissa gränser och regler på hur extremt det får vara.😱 Tur jag är bra på att fokusera…

Bilderna är från i lördags men hör är några av mina hamstringövningar. “Glidet” och excentrisk hamstringcurl. “Bollen” gör jag i princip varje dag för den är en sån där “allmänt bra” övning. Ffa för ryggen.😍

Mest har jag såklart målat. Jag sov bra men för få timmar och vaknade snortidigt. Men i stället för att försöka somna om traskade jag i väg till mitt staffli. Jag var absolut först på plats och det var så härligt! Jag har tre tavlor jag håller på med just nu och har ännu ingen aning om vad/hur de kommer bli. Vilket är precis som det ska vara! Det är en väldigt befriande känsla att liksom bara vara i skapandet och se vad som händer. Något blir det ju alltid.

Och du vet väl att man kan besöka Skaparladan utan att gå kurs? Jag lovar att det är värt åkturen dit! ( Och missa som sagt var inte bageriet! Jag återkommer till det senare.)

Kram från Ingmarie

Två dagar på raken…

…har jag haft sällskap av allra bästa Ulrika i och runt Hellas-sjön.

I går mest i och med en tidig start så jag skulle hinna till jobbet. Ljummet och guppigt vatten och alldeles, alldeles underbart. Ulrika som är en riktig Super-woman sprang dessutom både dit och hem från Södermalm. Jag fick nöja mig med att cykla genom skogen. Men bättre än inget och absolut jättebättre än ex. bussen eller tuben.

I dag skulle jag egentligen varit ledig och på väg till Halmstad men det blir som bekant inte alltid som man tänkt sig.🤪

Superkris på jobbet så det blev till att jobba extra. Jag kunde dock komma lite senare så vi hann med ett härligt swimrun-pass innan. Det var en sån där dag när naturen var så vacker att det liksom gjorde ont i ögonen. (Tyvärr inga bildbevis. Du får använda fantasin. Tänk bara på gröna skogar, fågelkvitter, klart vatten och blomdofter så vet du exakt. )

Vi sprang och simmade. Sprang och simmade. Sprang och simmade. Benet funkade ok men inte bra och jösses vad både det och det andra benet var tunga. Och långsamma. 😱

Men Ulrika är snäll och har stort tålamod så mitt ben bestämde farten. Som “tack” drog jag henne i simningen.

Inte nog med att sällskapet var det bästa. Hon bjöd på gofika också! 😍

Sen kan jag konstatera att jag fick jobba på extra bra på extrapasset. Multitasking är bara förnamnet. 🤪

Men nu är jag ledig flera dagar på raken och det ska bli väldans skönt. Målet är att inte ha något mål. Jag ska bara go with the flow och göra en sak i taget.

Kram från Ingmarie