Mumsmums

På platten

I dag hittade jag minsann det perfekta stället för intervaller! I alla fall om man vill ha platt, ny fin asfalt utan en enda bil i sikte, mycket skog och oändligt långa raksträckor med lite svaga kurvor. Totalt är Centennial Trail  30 miles (ca 48 km) så det fanns inte en chans i välden att den skulle ”ta slut” under mina intervaller även om jag inte började i ”änden” av den.

4 x 5-3-1 min blev det med en hyfsad känsla. Jag känner mig stark och har energi men benen har liksom inte så många växlar. Typ 3 och den högsta är verkligen inte snabb.
Men men.
Viktigast är ju faktiskt att det känns bra och att jag blev trött och det blev check på båda!

Anders tyraskade en massa kilometer och vi var tillbaka vid bilen snudd på exakt samtidigt.

Nästan precis där vi parkerade fanns en sjö men trots fin brygga var det omöjligt att ta ett dopp där. Då hade jag behövt en extra jättelång stege alternativt vada i en massa sjögräs och inget av det kändes lockande ens för mig och då är det illa!

Istället körde vi några minuter bort till Lundeen Park vid Lake Stevens. En fin liten park som just i dag hade fullt av ungar som firade någons födelsedag. I vattnet var det dock bara jag. Långgrunt, ljummet och inte en av de bästa sjöarna jag hittat men helt klart godkänt!

När vi kom tillbaka ”hem” (man har många ”hem” när man reser) så gick vi direkt till Everetts farmers Market.
Varje söndag har de detta och flera gator är därför helt avstängda. Det var massor av folk och fina produkter att köpa. Vi hamnade på ett cafe för att stilla hungern och åt de dyraste avocado-mackorna och drack det dyraste kaffet/varma chokladen ever. Men är man hungrig så är man… Vi blev i alla fall mätta ett tag.

En lång promenad, plus en liten biltur, senare så hamnade vi i norra Everett och Evergreen Arboretum & Gardens i Everett’s American Legion Memorial Park.  Parken är liten men otrolig fin, det är gratis och allt sköts av volontärer. Fantastiskt om du frågar mig!

Kram från Ingmarie

Banner, Long Lake & en egen gata

På vinst och förlust åkte vi till Banner Forest Heritage Park en bit söderut i morse. Parken är liten, ca 2,5 x 2,5 km men enligt källor skulle där finnas över 43 km med trails vilket lät lite för bra för att vara sant men även om jag inte testade alla så är jag säker på att det var minst så mycket.

Milde himmel alltså!
Det här är utan tvekan varje trail/skogs/hike/vandrares dröm! Stigarna var mjuka och fina med enbart korta partier av rötter/stenar och de slingrade sig hit och dit, upp och ner och huller om buller hela tiden så det fanns inte en chans att bli uttråkad. I princip gick det inte att springa vilse heller just för att skogsparken var begränsad åt alla håll plus att det var bra skyltat och markerat. Det enda svåra var att veta hur lång varje kringelikrok stig var.

Som jag njöt och numera vet jag att även Anders gjorde det. Han brukar ju vara den som får vänta på mig när jag ska vara ute i ”några timmar” men i dag kom vi tillbaka nästan samtidigt trots att jag höll på i flera timmar.

Vädret var perfekt och det känns ofattbart att det är galen storm där hemma. Hoppas verkligen ingen har skadats,,,

 

 

Undra om Corona farm är ett av biolabben…?

Nästan precis jämte ligger Long Lake som visade sig vara en lika otippad pärla. Det är perfekt att vara här nu för vi hade hela parken för oss själva. Antar nämligen det är ganska knökat under sommartid.

Så himla bra grej som vi sett på flera ställen.

T o m Anders badade! Utan att ångra sig. 🙂

 

På hemvägen var vi inom Sprouts som är en av mina favvobutiker i Albuquerque. Det var inget fel på den här men personalen var inte alls lika trevlig och hjälpsam. Trist och hoppas det var tillfälligt. Vi hittade ok mat i alla fall även om det inte var någon gourmet precis. Fattar inte heller varför de ska ha AC på i tid och otid! Äta och frysa är väldigt omysigt….

På den lilla extrakroken hem hittade vi Anders helt egna väg. 100% rättstavad! Jag tycker det borde innebära att man får ett hus att bo i där.

I morgon åker vi vidare norrut mot ännu fler äventyr!

Kram från Ingmarie

Kär

Vädersnubbarna lovade oss regn och kyla men i stället fick vi sol och över 23 grader. Det tycker jag var en väldans bra fel-prognos!
Vår dag blev därför den absolut bästa ever och ett minne för livet. Jag har dessutom blivit kär. Återkommer till det.

Började med att springa runt ”byn” och besöka gymet som vi får träna på. I princip alla husen har en veranda där man kan ha en gunga och som är mitt drömhus. Tänk att sitta där och se solen gå upp och ner när man dricker sitt kaffe.
Om jag har tur så kommer det att bli verklighet om några dagar.

Smygfotade några av dem för är inte helt säker på att de skulle uppskatta om en springande gråhårig dam stannade och tog bilder på deras hus…

Sen tog vi färjan in till Seattle. På 30 minuter är man mitt inne i stan och det är helt gratis när man åker dit. Från får man dock betala en liten slant men det är 100% värt det. Vyn man möts av är obeskrivbar och det var då jag insåg att jag blivit kär i detta ställe. Seattle är precis lagom på alla sätt och vis och var du än är så har du nära till naturen och havet. Trafiken kan vara lika crazy som i vilken stad som helst men den känns ändå inte så hetsig. Det finns hur mycket som helst att göra och se oavsett vad du gillar. Mat, konst, sport, arkitektur, shopping, musik, teater, kaffe, sightseeing eller bara vara. Allt finns och allt är möjligt!

Tyvärr finns det även en baksida med hemlöshet, droger och fattigdom men jag upplever det inte värre än i t ex Stockholm. Oavsett så svider det alltid i min mage och mitt hjärta men att ge pengar direkt är oftast helt meningslöst. Bättre att köpa mat och/eller ge till organisationer som hjälper dessa människor.

Roliga tröjor finns såklart också!

Det första vi gjorde var att åka ”The Seattle Great Wheel”. Jag har faktiskt aldrig åkt ett sådant så här vid vattnet i en stor stad och det var så himla häftigt! Lite som att vara med i en film!

På tal om film så var det här i Pike Place Market som Tom Hanks käkade i ”Sleepless in Seattle”.

Hela Pike Place är ett sammelsurium av all möjlig sorts mat, hantverk, blommor, nördgrejer och olika drycker. Inte på det där billiga krimskrams-viset utan det är verkligen kvalite på i princip allt. Här ligger också det allra första Starbucks-caféet.

Vi köpte mat på ett helt veganskt Burrito ställe och tog med ner till Waterfront park. Galet gott, galet mycket och galet härligt!

Tillbakafärden till Bainbridge var lika smidig och vyn lika storslagen men på ett helt annat vis.

Avslutade denna fina dag på allra bästa sätt med detta.

 

Jag borde kanske göra en bok med badpärlor på de mest oväntade ställena..

Kram från Ingmarie

Vilse och rumpskav

Det har blivit många timmar i bilen i dag som varit planerade men ändå oplanerade.
Vi vill ju liksom ”passa på” att se så mycket som möjligt för vem vet när det blir nästa gång? Därför blir det lätt både omvägar och extrarundor. Men det har det varit värt!

Det svåra är att välja för det är en omöjlighet att hinna se allt. Inte ens om du lever hela ditt liv här hinner du uppleva allt.
Men det är ett lyxproblem att behöva välja. T o m rumpskav pga allt bilåkande är det.

Vi har bl a varit i Port Gamble där det även finns en gigantiskt stor park man kan springa vilse i (återkommer till det), gulliga små butiker, den festligaste General Store jag varit i och en vik så jag kunde ta mig ett dopp i Stilla havet. Det var uppfriskande om jag säger så.

Parken ligger precis före Port Gamble och har ett myller av stigar och vägar. På kartan kändes det som att det skulle vara lika enkelt att hitta  som alla andra vi varit i. Jag hittade direkt skyltar att följa och gav mig iväg. Upp, upp upp upp.

Det var fina skogsvägar och magiskt vackra stigar. Emellanåt var jag i en djungel!

Hela tiden tyckte jag att jag hade koll på var jag var. Även när jag sprang in på denna stigen. F ö en dröm att springa på!

Jag hade uppenbarligen inte koll för när jag väl kom ut på en väg igen stämde ingenting. Tog till telefonen och den nedladdade kartan och sprang fram och tillbaka för att försöka fatta var jag var.  Fattade om möjligt ännu mindre men tack och lov kom en man med sin hund precis så med hans hjälp kom jag åtminstone på rätt håll.
Stressen att inte kunna förmedla mig till Anders att jag skulle bli lite sen gjorde att jag försökte pinna på allt benen kunde vilket var minst sagt slitigt i backarna.
Är man löpare här blir man garanterat snabbt en bergsget!

Sladdade in 25 minuter sen på parkeringen men tack och lov är ju Anders ganska van så han var inte överdrivet orolig.

Efter Port Gamble drog vi över till Olympic National Park-sidan. Om man kör non-stop kortaste vägen runt tar det ca 8-10 timmar så den trippen har vi lagt ned för längesedan men vi tog oss till Port Angeles och hann därmed se lite av den norra sidan. Kan lätt konstatera att det finns mycket skog här, bergen är gigantiska och vädret hur som helst. Kanske därför väders-folket här spår vädret lika dåligt som SMHI…

Lunchen åt vi i jättemysiga Port Townsend.

Vi var båda jättehungriga och tog första bästa ställe vi hittade vilket visade sig vara en höjdare.

Vi såg även denna på vägen!

Innan vi var hemma var det kolsvart men här är några bilder från söta Poulsbo där vi är nu.

I morgon blir det andra äventyr!

Kram från Ingmarie

Första dygnet i Seattle

Man hinner tydligen makalöst mycket på mindre än två dygn trots att man tillbringat 10 timmar i en plåtburk högt upp i luften.
Förvisso har vi åkt ”bakåt i tiden”, en fördel med tidsskillnader när man åker på rätt håll, så det hjälpte ju onekligen till.

Men så här har det varit.

I går fredag började jag dagen på hotellgymet innan den långa resan över Atlanten och hela Usa började. Hann avverka tre filmer (redan glömt vilka), x antal måltider, en kort tupplur och en evig väntan både på att få gå på och av planet, komma fram, shuttle-bussen till hyrbilsplatsen och att få hyrbilen.
Men allt har ett slut, även väntan, så vi kom till första stället vi ska bo på och lyckades även handla innan vi totaldäckade. (Utan alkohol.)

Vaknade första gången kl 03 (vår tid) men lyckades somna om ända till kl 07.
På 12 timmar har vi sen hunnit, förutom frukost, detta:

Kutat (Anders gick) i helt makalöst magiska Discovery Park. Det tog ca 40 minuter att ta sig dit men det hade lätt varit värt det dubbla. Det finns massor av trails att upptäcka och jag hade hur enkelt som helst kunnat hålla på där i många timmar men 75 minuter var nog ändå helt lagom i dag.

 

Bara en kort bit från parken hittade vi en Wholefoods där vi åt lunch. Det stället är liksom alltid ett säkert kort.

Nästa stopp var inne i stan.

Egentligen hade vi bara en vag plan om ett besök på Space Needle men eftersom vi inte fick plats direkt att åka upp så hann vi med en promenad till Olympic Sculpture park vid vattnet. Redan när vi kom hit så kunde vi  förresten konstatera att Seattle är galet kuperat. San Fransisco är inte ens i närheten! Vägen till parken var en baggis. Tillbaka lite svettigare. (Om du frågar Anders så blir det mycket svettigare…🤪)
Parken i sig är inte så stor men utsikten var storslagen och båtarna gigantiska.

Space Needle ligger i det som kallas Seattle Center med en massa olika museum, food-courts, lekparker, utställningar och jag vet inte allt. Där finns även The International Fountain.
Den gjordes i samband med The World´s fair 1962 där vattnet rör sig i olika vågor och allt vatten återanvänds dessutom. Barnen älskar att bada och ”duscha” där men nu är jag ju som jag är och tyckte det var dax att höja medelåldern några snäpp. Jag hade sjukt skoj och fattar inte varför inte fler vuxna hängde på. Jag är säker på att flera ville men av någon anledning inte vågade…😳
Mina motton är bl a att jag aldrig ska sluta leka och aldrig ångra något jag inte gjort. 😄

Sen var det då Space Needle. Innan vi åkte hit visste jag helt ärligt inte vad det var men numera vet jag bl.a att det är en av Seattle´s största kännetecken.

At 605 feet tall, the landmark was constructed to symbolize humanity’s Space Age aspirations, and since its grand opening on April 21, 1962, continues to represent the innovative and forward-thinking spirit of Seattle.

The tower’s 520’ saucer-shaped “top house” offers visitors Seattle’s only 360-degree indoor and outdoor panoramic views of downtown, Mount Rainier, Puget Sound, and the Cascades and Olympic mountain ranges.

Det är inte billigt att åka upp (98 $ för oss två) men det var mer än väl värt det! Vilken grej alltså! En sån där Once in a lifetime-thing.

Och jodå, jag vet att jag har samma kläder hela dagen men jag hade ju duschat.
Haha! 🤣🤣

Det är mäktiga Mt Rainier i bakgrunden

Längtar redan till i morgon när vi ska fortsätta utforska denna fina plats!

Kram från Ingmarie

 

Guppigt, gott och galet bra!

SMHI skrev att det var hyfsat svag vind i dag och det var det kanske egentligen men vågorna var ändå en smula jobbiga för mig. De kom liksom lite huller om buller och var löjligt ojämna. Ibland kunde jag andas vanlig tre-takt men oftast fick det bli två-eller fyrtakt för att jag skulle slippa få halva oceanen i magen.

Det blev därför inte så långt men det var härligt och vattnet var fortfarande ljummet!

Tanken var att benen skulle få vila lite i dag men vädret gjorde att vi gick en riktigt lång promenad. Dock pausade vi halvvägs på ett av våra favvohak för att njuta av maten, solen och omgivningarna.

Sist men inte minst så hoppas jag du såg 10 000 metersfinalen på VM i dag. Almgren alltså. Vilken löpare och vilket lopp han och de andra bjöd på!

Kram från Ingmarie

Och en maxad lördag

Det där crosstraining-passet i går visste var det tog. jag tror banne mig jag hade träningsvärk i precis hela kroppen när jag vaknade i morse!

Men springa ville jag. Den första halvtimmen var det nog dock mer stapplande. Milde himmel vad jobbigt det är att springa med trötta ben!
Tog ett varv på Galgberget och sen ut till Sperlingsholm och utmed Nissan tillbaka hem och en runda runt huset för jag kunde ju inte stanna på 19,6 km….

Solen sken och rundan var jättefin så trötta ben är ju verkligen inget att gnälla över.

Jag var ruskigt hungrig när jag träffade min kära vän Nina så det var tur att maten var både riklig och jättegod på Söderpiren.

Det där gjorde susen och att jag orkade kånka på den megatunga sjukvårdryggan på matchen jag jobbade på. Trevligt att hänga med kollegorna men fotboll är verkligen inte min grej. I alla fall inte en allt för stor del av publiken. Vad är det egentligen med fotboll som verkar locka fram det sämsta hos en del?

Kram från Ingmarie

Maxad fredag

Är man uppvuxen, och bor, vid (bäst)kusten så vet man att det i princip alltid blåser. Det är mest bara en fråga om från vilket håll och hur mycket. Turen vid havet i morse var inget undantag. Motvind ut och medvind hem och får jag välja är det den absolut bästa varianten.

Strax före lunch blev jag hämtad av mina fina kusiner för en heldag tillsammans. Älskar att vi har så bra kontakt och det är alltid lika roligt och mysigt att träffas. De är som mina storasystrar!

Vi var på utflykt till lantmännen och Hafi i Harplinge och det kan kanske låta tråkigt men det är två riktigt skojiga ställen att besöka och jag gjorde en hel del fynd i form av lampor, färg och kryddor.

Några stenkast därifrån vid kusten hittar man Göstas i Steninge. Ett ställe som funnits så länge jag kan minnas och trots att det ligger lite ”off” så blomstrat det mer än någonsin. Sånt gör mig glad! Jättemysigt ställe och maten var makalöst god!

Jag är säker på att allt det där gjorde att jag hade extra mycket energi på Marinas fredags-(crosstraing)fest. Det enda man vet innan är att det kommer blir snor-jobbigt. And it was!

Turligt nog behövde jag inte göra mat efteråt för den fick jag hos mamma, Ulf och Sheila.

Hur har din lördag varit?

Kram från Ingmarie

Hemma bäst

När jag är i ex USA, Australien eller Spanien längtar jag i princip aldrig hem men när jag är iväg i Sverige så gör jag det ofta. Även om jag bara är borta en eller några dagar.  Visst är det märkligt?

Det har varit en fantastiskt härlig dag i Halmstad med 14 km löpning, lunch med mamma, Ulf och Sheila, gymträning och min fantastiska yin yoga grupp.

Vår lilla lya i Halmstad må vara minimal men den är jättemysig och jag älskar att vara där men ändå längtar jag hem en smula och hjärtat slår dubbelslag när jag passerar stadsgränsen till Helsingborg.

Det är en ynnest att få känna så tänker jag för att inte trivas i sitt hem är riktigt oskoj.

Kram från Ingmarie

En liten vinst utan något lopp

Ibland vinner även jag på utlottningar!
Denna vinsten kom på posten i dag! Fina handgjorda koppar och exklusivt kaffe. Oj vad jag ska njuta! Extra skoj att det kom i dag när knegandet började igen.

För att ladda till jobbet drog jag till Olympiaskogen och körde fartlek. 30 x 30-30 sekunder. Kändes riktigt bra!

Innan dess hade jag hunnit måla lite också. Det har sina fördelar med att börja sent. I alla fall första passet för jag kommer ju i säng sent också vilket betyder att jag sover lite längre på morgonen därefter men för mig är det perfekt!

Kram från Ingmarie