En fin Halmstad-dag

Springa, eller gå, på Galgberget nu är som att vara i en sagobok. Tusentals gröna färger både högt och lågt, en sol som sken igenom allt och pigga ben. Vad mer kan man begära?

.

Onsdag i Halmstad betyder ju också dubbelskoj med Marina och gänget på Sats.

Svettigt och jobbigt är det alltid och just i dag avslutade vi kalaset med en jägarvila-tävling. (Dock utan extra vikt.) Efter 7,5 minut satt bara jag och två till kvar av alla 20 + som var med från starten och eftersom låten var slut utsågs vi till vinnare. Det roliga är att jag hade ganska lätt kunnat sitta kvar ett bra tag till. Skoj att jag är bra på något bland alla de andra superstarka stjärnorna som är med!

Mellan träningspassen hade vi vår återkommande lilla kusinträff. Älskar verkligen, och är så himla tacksam, att de är en del av mitt liv! Vi for till Feldts på Skolberget i Oskarström och jag var riktigt positivt överraskad. Liter dyrt men jättemysigt och riktigt god mat! Man kan även köpa växter, bröd och diverse prylar. Allt från nyckelbrickor och kepsar till pussel och äppeldricka.

För att jag skulle få mitt badsug stillat åkte vi ut i djupaste skogen till den sötaste lilla sjön man kan tänka sig. Den vill jag prova att simma runt i sommar!

Kram från Ingmarie

 

Bornholm

Jag är minsann lite kär i den här ön! Faktiskt så kär att jag ganska lätt hade kunnat tänka mig att bo här ett år eller två.
Och det trots att det mestadels av denna dag har regnat småspik och blåst så mycket att jag emellanåt trott jag skulle flyga bort. Då är det banne mig kärlek eller hur?
Men jag är oerhört tacksam att loppet inte gick i dag för då hade jag antagligen hamnat på sjukan med minst ett brutet ben någonstans på kroppen…

Kroppen kändes förvånansvärt bra i dag men jag var både klok och smart nog att ändå välja vattenlöpning i Rönnes mysiga lilla simhall. Där finns en hopp-bassäng som var som min egen nästan hela tiden. Härligt!

Dagen har ägnats åt att upptäcka denna fina ö och även om vi blivit blöta, frusit och som sagt var nästan flugit bort så har det varit ett fantastiskt äventyr. Vi har klättrat upp på högsta punkten Rytterknaegten, besökt magiskt vackra Ekkodalen, åkt förbi oändliga rapsfält, sett byar så söta och välskötta att man tror man är i en sagobok, sett Österlars runda kyrka, förundrats över Helligdoms klipporna och nästan skrattat ihjäl oss för att det blåste så mycket, ätit god mat i pittoreska Gudhjem, åkt runt hela kusten och upplevt både Duoeddes fyr och makalösa strand, sett oräkneliga badhotell och letat efter någonstans för mig att bada utan att jag skulle riskera blåsa bort och du vet ju att den som söker den finner! I Arnager finns en jättefin brygga ut i havet med en pytteliten bastu och en perfekt stege ner i det blå. Danskarna har verkligen fattat det här med  att bada året runt!

Uppe på Rytterknaegten

 

Ekkodalen – som taget ur Bröderna Lejonhjärta

Österlars runda kyrka

 

Vid Helligdoms klipporna

Gudhjem

Dueodde fyr och strand. Här behöver man inte trängas även om det är den finaste sommardagen ever

Arnager och där kom solen!

Verkligen en dag att bevara i minnesbanken för evigt.

Kram från Ingmarie

 

Hammer trail 2025

Jag förstår att Hammer trail kallas för Danmarks hårdaste traillopp.
Mamma Mia. Det var mer än en gång jag undrade om benen skulle vika sig eller om jag ens skulle överleva eller trilla ner för något stup och bli upplockad i olika delar. Nej jag skojar inte.

Vi var i perfekt tid till loppet och behövde bara gå en kort promenad till startområdet. Det blåste rejält och jag frös så jag skakade. Därav både jacka, vantar och pannband…

Men du vet hur det är. Det tog typ 20 minuter sen var värmen tillbaka i kroppen och allt det där extra åkte av. Resten av tiden var det faktiskt perfekt temperatur och jag tackar vädergudarna för att det inte hade regnat för då hade jag garanterat inte kunnat hålla mig på benen.
Tydligen är banan aldrig samma från år till år vilket gör att det aldrig går att jämföra men själva sträckorna är desamma på våren. (På vinter-upplagan är de något kortare.)  Det finns massor av olika klasser att välja mellan och jag hade som sagt var valt ”mellan-distansen” 25 km och Anders 8 km. Längsta är 50 miles och även om jag vet att man aldrig ska säga aldrig så kan jag nog säga det om att försöka ta sig an den banan. Inte ens 50 km är jag sugen på.

25 an är ett 17 km varv + den där 8an som även går upp på Hammeren Fyr. För mig var det dock inte varken vägen dit upp eller något annat upp heller som var det jobbigaste. Det fanns betydligt värre utmaningar…

Men jag tar det från början.  Starten gick i exakt tid och vi var många som valt just 25an. Som alltid känner jag mig som en fjant bland alla andra coola ”riktiga” traillöpare med dubbade skor och tonade glasögon.

Som planerat tog jag det lugnt från början men första halvtimmen var ändå slitig för jag tyckte det var jobbigt att andas. Kändes som jag hade damm i lungorna och det hade jag kanske för dammet yrde verkligen!
Gillar man inte backar så är detta lopp inget att ens fundera på för de kommer i princip direkt, de är många och ibland sjukt branta både upp och ner. Dessutom är det ett gäng trappor inlagda. Men belöningen i form av utsikter som aldrig kan beskrivas gör att man glömmer mjölksyran fortare än kvickt.

De första 17 km är utan tvekan de finaste. Jag var helt lyrisk och var utan tvekan den som ropade wow, OOOH och kolla så fint  flest gånger och när vi sprang genom ramslöks-ängarna höll jag på att andas ihjäl mig för åh vad det luktar gott! Vi sprang över ängar bland kossorna (tack och lov var de totalt ointresserade av oss), förbi små byar, uppför på stigar, nedför på stigar, över/under stockar, uppför branter, nedför branter, genom stenbrott, utmed havet, förbi gigantiska klippblock och genom vitsippehav och grönskande bokskog. Vi var även upp och igenom Hammershus slottsruin! Vilken tur vi inte betalade snordyr parkeringsavgift i går för att kolla på det på avstånd. haha

Den första rejäla utmaningen för mig var någonstans efter Vang när vi skulle rakt ner, ja rakt ner, till havet. Stigen var förvisso torr men det var full av rullgrus och rötter och lider man som jag dessutom av svindel så blir det inte direkt enklare…
Jag är tacksam de som var bakom inte hade bråttom utan tvärtom sträckte ut både en och två hjälpande händer. Det var lika brant uppför och även om det är fysiskt jobbigare så är jag säker på att pulsen var lägre än nedför. Så mesig är jag.

Efter 17 km fortsätter man på den där 8an och helt ärligt hade jag kunnat vara utan den för det var på tok för mycket bröte för min del och ffa var biten på klipporna en mardröm. Här var jag verkligen verkligen utanför min bekvämlighets-zon och det är nog mest ett under att jag inte stöp eller fastnade någonstans.

Vägen upp till fyren var egentligen inga större problem förutom att jag höll på att stupa då foten fastnade i ett snår.

Jag hade hoppats på lite löpvänliga stigar efter de där vidriga klipporna men tji fick jag. Det var upp och ner och kringelikrok i princip hela tiden och för att inte snubbla höll jag blicken nedåt och höll på att springa på en stor get som plötsligt dök upp!
De där sista 8 km var bland de långsammaste jag tagit mig igenom någonsin just för att det inte gick att kuta och helt ärligt blir jag lite less när det är så.

Men jag tog mig i mål utan nästan en skråma och jag är både supernöjd, jätteglad och obeskrivbart tacksam! Undrar dock om strumporna någonsin kommer att bli vita igen…

Anders som ju känner mig ganska bra trodde nästan inte jag skulle ta mig runt de där sista 8 just pga allt bröte så jag är extra nöjd över att det dessutom gick snabbare än jag hade trott. Är sjukt glad att jag gnetat både backar och benträning på gymet för det hjälpte säkerligen! Anders är en gammal orienterare så han klarade av brötet finfint. Värre med backarna…

Kön till maten efteråt var evighetslång men det var det värt!

På hemvägen stannade vi i Hasle för jag hade en liten önskan kvar…

Nu är vi tillbaka i vår lilla stuga och chillar för fullt.

När jag var på väg ner för de där branterna så svor jag på att aldrig göra detta lopp igen men nu så här efteråt så har jag ändrat mig men nästa gång kommer jag troligtvis att nöja mig med den fina delen och ”bara” kuta 17 km. Men som sagt var, man ska ju aldrig säga aldrig!

Tack Hammer trail för en magiskt äventyrlig och fin dag!

Kram från Ingmarie

Hoppas vädergudarna vill vara med mig

Man kan ju inte kolla väderprognoser allt för tidigt för de förändras ju fortare än jag hinner säga pannkaks-smet men när jag började för någon vecka sedan så var skulle det bli sol och typ 18 grader på Bornholm på lördag.
Nu ser det ut så här.

Nio grader kan jag stå ut med men regnet kan jag absolut vara utan. Tror det blir jobbigt nog ändå på Hammer trail utan att jag behöver slira runt i lera också.

Nåja, det blir som det blir och jag kan inte göra något mer än att gilla läget och ha rätt kläder med mig. Fast jag kommer garanterat kolla extra flitigt på väder-appen och be till vädergudarna om både uppehåll och sol. Vem vet, det kanske funkar?

I dag har det i alla fall varit kalasfint väder och jag fick för mig att 3 x 10 minuters intervaller var en bra sak att göra. Det var det nog egentligen men träningsvärken från i går gjorde sig verkligen påmind! Det som var bra är att jag ändå inte helt tvärdog även om jag blev väldans trött och att jag återhämtar mig supersnabbt!
Hade ett par nya Distance-skor på fossingarna och som alltid så kändes det som jag studsade fram!

I dfag var också fagen för invigning av vår terass. Förra sommaren blev det aldrig pga av ”fågel-bekymmer” men vår hyresvärd har fixat allt jättebra så nu har vi en oas där på 14e våningen!

Naturligtvis var jag nere vid havet också. Underbart för trötta muskler att få flyta runt i vattnet. Börjar så smått planera för 2025 års OW-premiär och jag längtar verkligen som en tok!

En annan toppengrej för musklerna och huvudet oavsett vad det gäller är Yoga och för mig som gillar värme är Hot yogan extra ljuvlig. Tänk att ha ett sånt bra ställe nästan runt hörnan. Lycka!

Kram från Ingmarie

De fina små-solarna

Det finns otroligt mycket jag inte förstår och en sak är hur man inte tycker dessa små solar är fina utan kallar dem för ogräs. Hur är det möjligt och varför?

Blev en runda i skogen både i går och i dag och milde himmel vad det är vackert med allt det gröna och alla blommor överallt!

I dag har jag varit ledig och hunnit med en sväng till Halmstad för att hälsa på pappa och hämta upp/hänga med lillebror Daniel. Även om jag inte känner jättestarka band med min pappa så gör det ont i hjärtat att se hur liten och ynklig han har blivit. Jag fattar ju att och hur det blivit så men ändå känns det så konstigt och märkligt hur det kan bli för en åldrande människa. Det är bla därför jag håller igång som jag gör för om vanorna och styrkan inte byggs nu medan jag kan så kommer det garanterat bli jättesvårt när jag inte kan. Jag vill kunna bära mina matkassar, gå upp ur sängen, resa mig från toastolen, hänga på gymet, ta mig framåt och laga min egen mat även när jag är 85+. Visst kan saker och ting hända som ställer till det men vi kan verkligen göra massor själva både för kropp och knopp för att vara friska och pigga även som äldre.
Hur som helst var det en mysig eftermiddag.

Måndags-racet på Sats var lika skoj som alltid även om jag nästan dog på den där Air-biken. Den och burpees är nog det jobbigaste jag vet!

Vilka gym-övningar är de jobbigaste du vet?

Kram från Ingmarie

Pb och finbesök

Att jag skulle sätta nytt Pb i marklyft har jag nog aldrig tvivlat på men att det skulle ske just i dag trodde jag dock inte.

Om det var de ändrade planerna eller om det hade skett oavsett kommer jag aldrig att få veta och det spelar ju heller ingen roll.
Planen var intervaller på förmiddagen, styrka på kvällen och dessemellan finbesök.

Intervaller blev det som planerat. 20 x 60-30 sekunder. Blev trött men hade ändå power i benen och mycket energi. Härlig känsla!

Sen blev det lite grus i planerings-hjulet men det var inte så stora stenar än att det gick att omplanera.

Anna och Fredrik skulle cykla till oss men så hände det ena och det andra (du kan läsa på Anna´s sida om allt från avbruten cykling till teknikstrul och felcykling) så då allt blev försenat hade jag plötsligt en massa tid över. Det var då jag tog det blixtsnabba beslutet att dra till gymet direkt.

Började som vanligt med lite lättare vikter på marklyftet. Tyckte det kändes ganska tungt men fortsatte samtidigt som jag gick ner i reps och lastade på. Plötsligt var jag på mitt gamla Pb och det kändes så bra att jag la på ett kilo till.
Det blev ett nytt Pb!

14 kilo mer än min vikt och jag tror jag skulle ha klarat lite till faktiskt men man ska sluta när man är på topp, eller hur?

Såklart ingen revolutionerande varken grej eller vikt för många men för mig är det stort så HURRA!

Sen kom de äntligen. Anna & Fredrik. Älskar att hänga med dem och vi hann med både mat på ett av mina favvoställen Linneaträdgården, fika hos oss och ett ljuvligt dopp i havet. Det sistnämnda var det mycket märkligt bara jag som ville njuta av…

Kram från Ingmarie

Österlen trail 10 år och Friden

Österlen trail är utan tvekan ett av vårt lands vackraste lopp och ett av mina favvolopp alla kategorier. I år firade de 10 år och jag hoppas det blir minst lika många till. 🙏🏻

Förra gången jag kutade det var för två sen då jag valde att springa 60 km.

Detta året nöjde jag mig med 22 km. Om jag inte minns helt fel har jag gjort det minst två gånger innan varav ett som springande reporter för RW..
😅
Det finns även 14 och 6 km som man kan kuta i morgon så det är verkligen ett evenemang för alla!

22 km är helt klart kortare än 60 men det betyder inte att det är en easy walk in the park. Backarna är både sega och branta, ”staket-stegarna”, spången, naturhindren, stockarna och de supersmala stigarna som inte tillåter ens en bergsget att springa om är många och avlöser varandra hela tiden.

Innan start. Fullt i princip alla klasser.

Trapporna innan mål är  vida beryktade och inte att leka med men just i dag gick de konstigt nog riktigt lätt.

Mest är det ändå så bedårande vackert att jag nästan tappar andan vilket ju är mindre bra när man samtidigt ska kuta.🤪

Banan är välmarkerad och går genom skog, över ängar, på grusvägar och som sagt var upp och ner. Upp går ju an men för en som lider av svindel är en del av nedförsbackarna en rejäl utmaning! 😱 Men jag höll mig på benen, tog det lugnt och njöt precis hela vägen.😍

16 minuter långsammare än för 8 år sedan men en 3e plats i min åldersgrupp. Det är jag jättenöjd med! Älskar den fina medaljen som dessutom luktar underbart av tjära!

Hängde kvar en stund innan vi for mot havet. Jag badar ju mer än gärna men just i dag var det lite extra nödvändigt inför finalen på denna mini-resa.

Några kilometer utanför Kivik ligger Friden – vid vägs ände.. Jag hade aldrig hittat det utan vår vän Helens tipsande för det ligger verkligen vid vägs ände! Så mysigt! Extra härligt att få uppleva detta med våra fina vänner!

Deras grej är pizzor men inte vilka som helst. Här snackar vi hantverk med extra allt och t o m jag som inte är någon särskilt stor pizza-fan dog njutar-döden flera gånger om!

Nu är vi hemma och jag säger tack alla och allt för i dag!

Kram från Ingmarie

En fredag med allt möjligt härligt

Yin Yoga med singing bowls. Ja du hör ju redan på namnet att det måste vara något speciellt och det var det! Min själ svävade helt iväg. Underbart!

Tror det blev extra härligt eftersom jag kom dit direkt efter att ha simmat 2000 m. Då passar det liksom perfekt med värme och lugn.

Lunchen åt vi på Sveriges kanske mest gömda pärla. Borgeby stenugnsbageri & café
ligger nämligen väl gömt i ett megatrist industriområde. Det var rena turen att vi hittade det en gång för längesedan när vi var i krokarna. Jättemysigt och jättegott och så fantastiskt att kunna sitta ute i deras träödgård i solen.

Lite mer österut ligger Ale stenar. Vi har varit där en gång förut, jag springandes och Anders körandes för att plocka upp mig när jag var klar, och den gången var vi verkligen inte ensamma. Ale stenar måste vara ett av Sveriges mest besökta platser men i dag var vi där helt ensamma! Vilken magi!

Nu är vi dock här. I gulliga Simrishamn. Där vi snabbt konstaterade att husen inte är gjorda för anders.

I morgon åker vi till Christinehof slott där jag ska få (hoppas jag) njuta av 22 km i vacker natur. Ser verkligen fram emot det!

Kram från Ingmarie

Måndags-maxning

Ledig måndag är verkligen guld. Det blir liksom en extra bra start på veckan så hur det än blir de andra dagarna så ser jag till att få en bra början. Jag ser i och för sig till att alltid ha något att se fram emot oavsett vad dagen heter. Det kan vara små grejer som köpe-kaffe, ett roligt tränings-pass, äta ute, se en film/serie, träffa en vän, bada eller ta en tupplur.

I dag blev det en massa av de där guldkornen.

Först löpning i skogen. Bara en kort tur på 45 minuter men jösses vad det är fint nu!

Sen simning i egen bana. Ljuvligt! 1700 m med bra feeeling.

Vidare på lunch på favvostället med världens bästa sambo. Vi tokgillar verkligen Linneaträdgården. Mysigt, trevligt och alltid god mat!

The Grand finale var som vanligt dubbel-passen.

Det var också det näst sista på detta Prf Strength-blocket och eftersom jag kommer missa det sista (buhuuuu) så passade jag på att sätta Pb i bänkpress vilkert inte var så svårt med tanke på att utgångsläget var minst sagt klent. Bänkpress är verkligen inte min gren men jag måste säga att efter dessa veckor tycker jag det är riktigt skoj! Men visst, om jag måste välja så väljer jag sumo marklyft/marklyft alla veckans dagar.

HIIT-passet var ett av de roligaste jag kört och absolut ett av de jobbigaste.

Har du någon favvo-dag?

Kram från Ingmarie

Inte alltid skorna hjälper

Som du vet så älskar jag alla Newton-skor men det finns några som är lite mer favvisar än de andra och som har en delad första plats.
De delar för alla har liksom lite olika användningsområde. Ja du vet, sistans, fart och klafs-trail.

Momentum är en sko som är ganska ny på deras marknad och redan första gången jag satte dem på mina fötter kände jag att de var något extra speciellt. Som att ha en socka på fötterna som studsar fram!
Ändå har jag mest haft dem på gymet. Tills i går och himmel alltså! Underbara! Lägg till alla fina blommor och lite sol så var lyckan fullkomlig! Dessutom blev det ett ovanloigt lugnt lördags-pass på tokhuset. (Dvs jobbet…)

I dag var det inte riktigt lika lätt trots de verkliga snabbskorna. Mjölksyran kom redan på uppvärmningen men eftersom jag inte var varken skadad eller kände mig sjuk så hade jag två val.
Strunta i det eller ändå köra och se det som ett skallbens-pass.

Jag valde det senare alternativet. Det var fruktansvärt segt, tungt och mjölksyrefullt från början till slut men jag drog ner på farten, kämpade på och gjorde t o m 8 istället för 6stycken  5-minutare! Men sen dog jag nästan och nedjoggen var nog den långsammaste detta seklet.

Så där är det ju ibland och den typen av trötthet kan man dock oftast bota.

T ex med smarrig mat på Linneaträdgården. Vi har hittills aldrig blivit besvikna när vi varit där.

Ett härligt dopp i havet gör alltid underverk!

Ledig söndag betyder också chans att vara med på Kundalini-yogan så den möjligheten tog jag!

Kram från Ingmarie