Ännu fler presenter (Lyllos mig!)
Fylla jämt hela året är verkligen verkligen en bra ide som jag rekommenderar alla! Man kan såklart fylla ojämnt hela året också! På så vis kan man fira vartenda år och det är väl det man borde göra. Det är ju som sagt var ingen garanti att man ens får ett till…
Hur som helst. Innan denna presenten i dag som Maria och Eeva fixat till mig så var det ju påskdagen,
En kort löptur hemma i friska vindar, färd till Halmstad för att passa galleriet, en minst sagt uppfriskande promenad utmed havet (inte ens jag ville bada!) och sen jättegod mat och mysig kväll hos mamma, Ulf och Sheila.
Kl 08.15 blev jag upp-plockad av mina vänner för färd ner till Mölle och ”Krukis” i morse där jag skulle bli bjuden på frukost. Det blev jag också men vi fick vänta i över en timme trots att vi bokat bord och vi fick inte ens allt som skulle finnas på frukostbrickan vi beställt trots att vi sa till x flera. Vi har varit där flera gånger innan och man får i princip alltid vänta men detta var extremt och verkligen inte ok.
Vi fattar att det var för få personal men då kan man ju inte heller ta in hur mycket folk som helst. När vi så småningom var klara flera timmar senare och det blev snudd på folktomt så kom det in massor av personal. Någon där behöver verkligen lära sig planera…
Det vi åt var i alla fall gott, vi blev mätta och sällskapet var det absolut bästa! Som kompensation bjöd de på lite rabatt och jag fick en söt liten keramik-mugg.
Men på riktigt så behöver de skärpa sig.
Först på programmet var att kolla lite på all konst som visas under Konstrundan i nordvästra Skåne. Vi hade inga specifika vi ville se utan det blev lite där vi hamnade och jag kan säga att 100% av det vi hann se var fantastiska skapelser. Måleri, glas, keramik, grafik mm mm.
Nere vid hamnen passade vi på att fascineras över havet och de entusiastiska surfarna. De måste ha universums största tålamod som väntar och väntar och väntar på den där perfekta vågen som nästan aldrig verkas komma. Själv har jag för längesedan insett att det inte är något jag ens kan fundera på att göra. Tvärtom får jag snudd på en mardröms-skräckupplevelse bara av att titta på hur de tumlar runt och i de där vågorna!
¨
Det verkliga konstverket skulle vi uppleva senare men det visste vi inte då..
Nästa plan var en kort runda på Kullabergs m-y-c-k-e-t kuperade stigar. Så blev det inte.
Vi sprang iväg ut på Skåneleden. Backarna kom direkt men vi hade åtminstone medvind.
En del av den leden har jag sprungit en enda gång innan för flera år sedan tillsammans med Catrine men av någon märklig anledning, trots att vi kom från andra hållet, så kände jag igen stigen ner till Nimis.
Du vet det där ”konstverket av drivved och pinnar som konstnären Lars Vilks under 30 år skapat på en kullerstenstrand i naturreservatet Kullaberg.”
Jag och Anders har sett det från havet förra sommaren och jag minns hur fascinerad jag var av denna skapelse och att jag någonstans inom mig fick en önskan om att få uppleva det på plats.
Eftersom jag har de vänner som jag har, dvs likeminded, så behövde vi bara titta på varandra för att sen ha bestämt att vi såklart skulle ner där.
Det tog en halv evighet att ta sig ner, vi snackar brant med en massa stenar och bröte, men det var värt vartenda extra näradödenupplevelse-hjärtslag jag fick. Alltså det är så coolt och så galet att det inte går att beskriva. Detta är verkligen ett konstverk med stort K.
Klättra tillbaks upp gick betydligt snabbare och vi fortsatte till Arild innan vi vände och tog oss tillbaka genom skogen,, i motvind, förbi vitsippe-ängar och ännu fler backar.
Den tänkta korta rundan blev 2,5 timmar men det var inget vi hängde läpp över. Tvärtom såklart!
Har ingen aning om hur vi kom ner på -25 meter…
Märkligt nog var det bara jag som var badsugen men med de fina vänner jag har så fick jag längtan stillad i fina Höganäs innan denna magiska dagen var slut.
Tack kära vänner för dessa minnen vi skapade tillsammans i dag!
Kram från Ingmarie
