Grattis till mig!

56 år! Det är verkligen värt att fira! 🥳🙏🏻

Jag gör i och för sig nästan alltid som jag vill men när jag fyller år gör jag det till 100%!

T ex med 56 intervaller! Förvisso ”bara” 30 sekunders men joggar man lika länge mellan varje så blir det ganska tufft på slutet.😁 Med upp-och nedjogg höll jag på i 90 minuter så det är jag nöjd med.🤩🙏🏻 Jag började i reservatet men gav upp ganska snart pga halkan så det fick bli lite mer säkra “tråksträckor” men det funkar det också! Kör jag intervaller bryr jag mig inte så mycket. Eller rättare sagt, jag orkar inte bry mig. Haha!

En annan grej jag valt att göra är att köra ett riktigt skoj pass med min favvo-PT.. Eller så här. Vi körde tillsammans tack vare att Rafael ville svettas med mig en timme.🤪 Han är stark som en oxe och snabb som en vessla men jag slår honom i alla fall (ännu så länge) när det gäller uthållighet.😀 Galet skoj och bra var det! Mina armar darrar fortfarande.😱

Det var därför mina badbilder blev lite suddiga. För självklart ville jag göra det också!

Liksom att äta god vegomat och dricka lite vin.

Tusen tack alla som grattat mig i dag på något vis! Ska bli så spännande att se hur detta år blir! Jag vet redan nu att i april kommer det bli nya vindar i mitt liv.

Kram från Ingmarie

 

 

Gott nytt år!

Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken men om löpningen kommer vara som i dag resten av 2022 så kommer det bli ett väldigt bra löpar-år!🥳

Hade tänkt 5×5 minuter strax under tröskelfart men det blev 8 x 5 bara för det kändes så bra och var så kul! Hittade en bra runda som var nästan helt isfri och bara det ger ju ett lyckorus!

Dagen blev ju inte direkt sämre av det här.

Plus det här.

Första gången vi var på Holy cow men inte sista för deras veganmat var verkligen grymt god och personalen supertrevlig!

Faktum är att jag läste ett inlägg där personen som skrev hade läst i en bok att det man gör första dagen på året speglar resten av året. Nu kan man ju såklart inte bevisa att det är så men om det är det så kommer 2022 bli ett ruskigt bra år!

Hur har dit 2022 börjat?

Kram från Ingmarie

Lyxiga alternativ

Att springa ute nu är snudd på livsfara. I alla fall där vi bor. Helt galet halt!😱

Men det är förstås väldigt enkelt att ta det lugnt om nu det är planen. Jag blir liksom inte ens svettig och jag är svett-beroende!

Så det är ju en himla tur att jag har gymet. Där kan jag svettas dubbelt med först styrka och sen mitt Indoor Running-pass. Det är sånt jag kallar (torsdags)lycka!🤩😀

Har dessutom fikat med lillebror Markus och hans Lina och fått plats på en kurs så det har varit en väldigt bra dag. Med livet i behåll och utan benbrott!

Kram från Ingmarie

Den andra har startat

I dag körde jag i gång min andra löparvecka och vilken start!
Ännu fler deltagare och minst lika roligt!
Jag kommer köra i princip samma program (varför liksom ändra på något som funkar?) så i dag blev det först teknik och sen intervaller på strandpromenaden. det var en härlig blandning av löpare och alla vann. Man gör alltid det på mina pass. Haha!

För att krydda till det lite mer för egen del så körde jag även ett pass på gymet.

Och ett kort simpass i havet. Så vindstilla och lugnt som det varit i dag vet jag aldrig om jag upplevt här så det var bara att passa på!

Ännu en härlig dag men det är ju svårt att “misslyckas” när de börjar så här…

Och slutar så här.

Kram från Ingmarie

 

 

Utflyktsdag

Nog för att jag älskar att hänga på Playitas men efter ett tag behöver man lite miljöombyte.

Förra gången hyrde jag ju bil flera gånger men det är bara att glömma nu. Allt är fullbokat!😱

Så i stället blev det lokalbussarna till Puerto Del Rosario.

Funkade riktigt bra! I alla fall dit. På hemvägen fick jag dubbelvänta (de går bara max 1 g/halvtimme och oftast bara 1g/timme) för den första bussen bara åkte förbi.🙄😳 Sen fick jag vänta igen Gran Tarajal för så ”sent”(vi snackar efter kl 15) går bussarna bara 1g/timme.

Nåja. Det funkade ju trots allt!

Totalt med byte i Gran Tarajal tog det ca 80 min dit och  2 timmar hem (kostade €6 one way) och istället för kustvägen så åkte bussen uppe i bergen vilket var trevligt för där hade jag inte varit!

Plus att det ju är väldigt skönt att slippa köra och konsertera sig. Nu kunde jag bara slöa och kolla på landskapet. Fuerteventura är en vulkan-ö och därmed karg. Men jag gillar det! Oändliga vidder, stora berg, söta små byar, getter till höger och vänster, oräkneliga Aloe Vera odlingar, små och stora palmdungar, kaktusar och såklart havet!

En stor baksida här är dock alla stackars bandhundar. Det är hemskt att se och mitt hjärta brister varje gång. Ofta har de bara någon meter koppel fastsatta i en påle i jorden, två dunkar vatten och förhoppningsvis lite skugga. För mig är det obegripligt att det är tillåtet plus att jag undrar varför man har hund om den ändå bara ska vara bunden? Det finns en liten vovve nästan jämte där jag bor men jag har aldrig sett den lös oavsett när jag gått förbi.🥲

Puerto Del Rosario är “huvudstaden” på Fuerte men den är inte någon stor turistattraktion som jag fattat det, och skulle jag haft bil skulle jag nog inte valt det som utflyktsmål.🤪

Det finns en del att kolla på som ex små fina parker, hamnen, stranden, statyer och en liten kyrka, det stora shoppingcentret (kändes som alltid onekligen bakvänt att stöta på julgpynt när det är 25 grader ute), city-beachen, söta små hus och en gågata med 103 (nästan i alla fall) caféer och Tapas-barer.

Cappuccino med havremjölk men den var långt från den godaste jag druckit

Summa summarum så funkade det ok att åka lokalbussar. Det fanns t o m bra med toaletter på buss-stationerna! Men man får se till att ha mycket tålamod och inte ha bråttom.🤪

En annan fördel med denna dagen är att jag sprang tidigt och som belöning fick jag både pigga ben, magisk soluppgång och i princip vindstilla!🤩

Och denna frukostvy.😍

Kram från Ingmarie

Pose

Att vara med på andra människors gruppträningar är (oftast) både roligt och lärorikt. Hemma gör jag det så ofta jag kan  och här i princip varje dag. Tycker jag får en massa bra idéer och inspiration. Ibland kan det ju faktiskt t o m hända att jag kommer på hur jag inte vill vara eller göra…

Just i dag testade jag en löptekniks-klass med fransmannen Stephane. Han lär ffa ut Pose-metoden Kortfattat går den ut på att kroppen har vissa grund- och nyckelpositioner när den rör sig och att de måste följa ett visst mönster för att rörelsen ska bli korrekt och därmed förhindra skador.

“Efficient, injury-free movement taught through poses. You can use the Pose Method techniques to prevent injuries and to dramatically improve your athletic performance.

The Pose Method® is a system for teaching and learning human movement and sport specific techniques. It was developed by a 2-time Olympic Coach Dr. Nicholas S. Romanov in 1977 in the former Soviet Union. The name of the method comes from the word “pose” or “body pose”.

If you analyze the movement of any body through time and space, you will clearly see that the body passes through an infinite number of poses. Most of the poses are transitional movements and are the result, not the cause, of proper positioning.”

Jag har testat metoden innan och läst en hel del om den. Faktum är att jag nog använder en del “Pose” utan att tänka på det.. Kul var det i alla fall och en del övningar var ruskigt svåra för mig. Som att hoppa jämfota framåt..

I förmiddags sprang jag dock helt utan tanke på “hur”. Det blåste galet mycket och molnen var rikliga. Det kändes bra och inte ens de galna backarna verkade bekymra mina ben. Fast visst var det en smula segt när det var både uppför och motvind men det som inte dödar bla bla bla du vet. Och det var väldigt lätt när det var nedför och medvind.

Körde lite på gymet också och lagom till lunch kom solen. Stor, vacker och härligt varm.

På tal om lunch. Maten är fortsatt väldigt bra här och det finns massor av god vegomat att välja på!

Kram från Ingmarie

SUM 2021

Hittills i år har alla de lopp jag kutat varit roliga och känts bra men som med det mesta så varar inte ens det för evigt. Dagens, och årets, SUM 50 km var en hiskeligt tung och tuff historia. Jag minns faktiskt inte när jag tog mig fram så här långsamt sist! Om man kan göra PB i störst tidsskillnad mellan två lopp så gjorde jag det i dag. (Alltid något…)

Banan är tuff med mycket svår teknisk trail, lera och gegga, slir, klättring, snåriga kalhygge och backar men det är också långa partier med grusvägar, en del asfalt och snubbelfria stigar. Första energistationen kommer efter ca 18,5 km men sen kommer de tätt. Totalt 5 st välfyllda med bullar, choklad, chips, dricka, bananer och saltgurka. På den näst sista kan man t o m få sin cola spetsad!

 

Det var inget fel på min energi men mina fötter gjorde fruktansvärt ont precis hela tiden och det blev ju inte direkt bättre av all sten och alla rötter de tvingades springa på. (Du som sett hur de ser ut förstår varför..) Det fanns absolut noll power i benen och det var liksom bara allmänt trögt. Det hjälpte inte att vädret var perfekt och banan vacker men det underlättade helt klart. Det här loppet var utan tvekan ett av mina jobbigaste någonsin och det handlade enbart om pannben, vilja och till viss del erfarenhet. Det var ju inte första gången jag upplevde den här känslan menar jag och även om det var slitsamt så var det inget jag skulle dö av. Inte heller var det några röda smärt-lampor som blinkade så att bryta fanns inte på världskartan. Vilket jag är en smula stolt över att jag inte gjorde faktiskt. Jag kom i mål, fick medalj och  t-shirt och jag kom inte ens sist! Haha!

Belöningen, förutom dusch och fika, var ett dopp i fina Rudan.

Bästa Kajsa var snäll och väntade in mig (hon är en odödlig traildrottning som alltid presterar när det gäller) så jag fick verkligen bästa sällskapet hem. Väl hemma hade världens bästa sambo fixat med mat. Så lyxigt! Och ja, man får ha medaljen på sig när man äter efter att ha sprungit långt.

Tror förresten inte jag behöver gå något extra varv runt huset för att få ihop stegen i dag…

Kram från Ingmarie

Röjning och finbesök

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Med mig hem fick jag en (hyr)bil full av tavlor, minnen, upptäckter, färger, målarpryttlar, ofärdiga dukar, smutstvätt och ffa  inspiration.

Jag vet inte var jag fick energin från när jag var hemma igen i går kväll men när jag väl packat ur, in och upp allt så fick jag världens ryck och började röja i mitt ”målarrum”. (I verkligheten är det en plats för böcker, förvaring/kontor, ett prisskåp och målargrejor inklusive staffliet.)

Slängde bl a sju (7!!!) kassar med böcker och torkade bort flera kilo (nåja) damm. Och himmel vad bra det blev! Det där att rensa och röja bort är verkligen en härlig känsla. Du kanske tycker det verkar rörigt fortfarande förresten men nu är röran sk organiserad. Haha!

Måndag betyder, när det funkar, simträning i ottan med TS. Gick riktigt bra! Jag jobbar (fortfarande) extra mycket med min rotation. Emellanåt tror jag att jag fattat grejen men som så många gånger innan förundras jag över hur något som ser så enkelt ut kan vara så förbenat svårt…

Hann även med ett gympass. Inget märkvärdigt men kul och bra. Lite som vanligt alltså.🤪

Sen har jag hängt med  goa Daniel och Noel som är på blixtvisit i stan men alla stunder räknas!

Lunch på UD  för att få energi och babbla. Inklusive få kolla in deras nya fina förlovningsringar!

Och sen ett besök på Fotografiska . Jag gillade ffa “Between These Folded Walls, Utopia”.

Lever vi i en förlorad utopi? Vems utopi har vi i så fall förlorat? I skenet av rådande politiska oroligheter och strömmen av flyktingar och migranter som försöker bygga upp ett nytt liv i Europa riktar konstnärsduon Cooper & Gorfer kameran mot en grupp unga kvinnor, vars liv har påverkats av påtvingad migration, och undersöker vad det innebär att förlora sin identitet. Genom sitt skickliga bildberättande framställer konstnärerna denna nya diaspora som en utopisk teaterscen där de utforskar idén om ett Utopia – hur det ser ut i människors föreställningar och vem som tillåts vara med.

Och alltså, visst är Stockholm vackert..?

Kram från Ingmarie

 

Otrångt och tillbaka i ladan

Det vore att ljuga om jag säger att de där 130 minuterna jag kutade i dag var lätta men de var åtminstone varierande och jag led ju inte precis. Hur skulle jag kunna det?

Asfaltsrakor och småstigar i kombination med grusvägar och obanat. Pluttenutt-byar, djup skog, öppna fält i en salig blandning och när jag tänker efter så tror jag att jag bara stötte på en människa på hela rundan. (Förutom de som satt i en bil vill säga.) Restriktionerna må ha släppt i dag men här är det då ingen risk för trängsel oavsett.

Vissa stigar var dock lite väl besvärliga så då fick jag gå. Och då stänger jag av klockan såklart. Löpning är löpning och gång är gång.

Detta var min belöning.

Stor tallrik med (vego)mat. Älskar falafel och potatis!

Testade sen ett nytt badställe. Väldigt fint, väldigt öde och väldigt långgrunt.

I dag är jag också äntligen tillbaka i min skaparhörna. Det är fantastiskt att kunna göra så här. Två kurser med bara några dagars mellanrum då jag hunnit fundera och tänka på vad jag ska göra och hur jag ska gå vidare.

Kram från Ingmarie

 

 

Boostad

Från början var vi två, sen tre och nu fyra. Fyra quinnor med olika bakgrund, olika åldrar och olika liv men ändå med många gemensamma nämnare. Exempelvis rätten till våra kroppar och våra liv. Något som borde vara en självklarhet men som tyvärr inte är det. I kväll har vi träffats för att kunna diskutera, fråga, skratta och fundera tillsammans över livets både stora och små ämnen. Inga ämnen är tabu, inga frågor är dumma och man kan säga precis vad som helst utan att riskera kallas korkad, foliehatt, militant feminist, fanatiker eller konspirationsteoretiker.

Dessutom firade vi Petra (till höger) lite extra för hon fyllde år!

Chutney är ett säkert kort om man vill bli mätt. Testade att ta två olika rätter och det var hellyckat. Så gott!

Bara vego (såklart)

I morse träffade jag en annan härlig kvinna., min vän Lisa, för en timmes vattenlöpning. Underbart! Alldeles för längesedan sist men så där är ju livet. Allt går i perioder och det viktigaste är väl att se till att hålla kontakten tänker jag.

En man har jag hängt med också. (Förutom Anders vill säga. )

PT-Rafael!

Den bästa av de bästa och utan honom hade (tränings)livet varit mycket, mycket både tristare och svagare.

Avrundade med att hålla mitt vanliga Indoor-runningpass så nu är jag verkligen full-boostad av lycko-hormoner!

Kram från Ingmarie