Fortsatt bra

Om det var gårdagens “ribba”, eller om det hade blivit så ändå, kommer jag aldrig att veta men även i dag har varit jättebra! Inte enbart för att jag varit ledig utan för att den har varit svettig, jobbig, härlig, kul och upplevelserik.

Löpturen var förvisso en smula seg men 90 minuter i sagoskogen är aldrig fel även om man springer i gummistövlar med blyinlägg. Alltså det är ju så fint att man blir lipfärdig av lycka.

Stannade en stund vid vattnet och bara njöt. Men jag hoppade inte i. Inte då…

PT-träningen fortsätter som planerat men även om jag blir starkare och starkare så är PT-Rafael vansinnigt både påhittig och pådrivande så det hjälper liksom inte även om jag blir som Hulken… Utmaningarna kommer kvarstå och det är ju liksom det som är grejen.

Jobbigare än man tror med gummiband!

Liksom att meningen med coldswim är just att det ska vara kallt. Annars kan man ju lika väl simma/bada i en bassäng. Eller i badkaret.

Josefin hakade på i dag för att testa och även om hon tyckte det var kallt, vilket det är, så är jag 100% säker på att även hon fått “the coldswim-bug”.

Jag har aldrig simmat i Tanto innan och det var jättehärligt! Perfekt att ta sikte på de olika bryggorna.

Lite senare anslöt även Susanne som tog sig ett dopp och bjöd på smarriga cookies! Så där satt vi i kväll. På bryggan. Babblandes och mumsandes. Och njöt!

Kram från Ingmarie

 

Olika slags sekundrar och intervaller

30 sekunder kan vara väldigt långt men också väldigt kort. Allt beror på vad man gör. Du som vet vet…

Gjorde också en hel radda med löpskolnings-övningar. Helt klart är även det en färskvara. Men kul var det! Och ännu roligare var det att ha finfint sällskap av både Veronica och Fredrik i bassängen. Långa intervaller med paddlar som gjorde gott för (och med) musklerna. Gott om plats fick vi med!

Avrundade med riktigt god mat på ett (ganska) nytt Falafel-hak på Ringen. Väldans gott!

Dessutom undkom jag ovädret som drog in senare på dagen. Det gjorde inte Anders…

Kram från Ingmarie

 

Värme i kylan

Jag förstår mer och mer att de där supermodellerna och stjärnskådisarna verkligen är värda sina pengar för att göra film och fota ute i snöyra, kalla vindar och några ynka plusgrader kräver sin kvinna.  Och man. Å andra sidan har de väl både någon som klär på och av dem, serverar varma drycker och sätter på en värmelampa om det behövs. Vi höll ut länge, jag och Joachim på TOT, utan någon sån lyx men till slut fick vi ge oss. Det blir liksom inget bra när fingrarna slutar samarbeta med fotografen och modellen fryser så hon hackar tänder. Fortsättningen får bli om några dagar då vi tinat upp igen.

Men kul var det och bra blir det! Kanske inte min insats men själva grejen som sådan är snorbra! Stay tuned!

Bastun efter vattenlöpningen med delvis sällskap av Fredrik har nog aldrig varit ljuvligare. För att inte tala om den värmande goda vego-maten på Mahalo och den ännu mer värmande stunden med Karin.

Kylan tär på mig både fysiskt och själsligt. Det är inget nytt, och såklart en bagatell med tanke på världsläget, men likväl något som jag verkligen vill undvika. Därför är det en väldans tur att jag har roliga saker som detta, och så underbara vänner, för annars hade jag hamnat i “det svarta hålet” inom 3 sekunder.

Kram från Ingmarie

Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett “måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie

Jonkershoek och missad mat

Jonkershoeks Nature Reserve ligger bara någon mil från Stellenbosch och är en dal omsluten av höga vackra berg. Det finns en mängd trails att vandra och köra MTB på samt bäckar, forsar och vattenfall att både dricka vatten ur och bada i. Man kan köra med bil in också men vägen är minst sagt guppig och “okör-vänlig”. Och varför köra när man har ben som funkar?

Dalen är makalöst vacker. Jag som kan få lite cellskräck om det blir för bergigt, dvs när jag liksom inte ser något annat och ingen väg ut, tyckte detta var magiskt! Mycket space samtidigt som de låg där runt omkring stadigt förankrade och skyddande.

Själva körvägen, som är 10 km runt, var dock ganska tråkig efter ett tag så jag testade några av de trails jag hittade. Riktigt roliga med en salig massa kringelikrokar och springbara till 90 % för en klumpfia som mig.

Vi hade blivit varnade på turistinformationen i stan om att det var väldigt mycket ormar där, de påstod t.o.m att det var stängt, men infon vid ingången till parken sa att det enda de visste var att någon MTB:are hade kört på en orm som fastnat i hjulnavet. Inte kul förstås och jag såg inte ens någon pyttelten orm trots att jag letade. (Tillhör kanske en av de som verkligen vill se en!) Tog mig även in på en av de smalaste trailsen utmed bäcken och vattenfallen men inte ens en daggmask syntes. Kanske jag klampade för mycket och helt enkelt skrämde bort dem…

Anders han körde sin egen runda och den mannen alltså! Han kan så mycket mer än han tror! 8 km tog han sig fram i dag! Bara så där. Utan några längre promenader och absolut noll löpsteg sen innan operationen.

 

Mina nya Altra-skor som jag köpte för några dagar sedan var förresten supersköna! Nu är de dessutom super-dammiga…

Anders gjorde  inte bara det där. Han höll mig även lite sällskap under simträningen! På tal om att kunna mer än man tror så tänkte jag innan när jag såg passet från coachen  att “jösses, hur ska det här gå” men det gick! Bra dessutom.

 

Vi hade bestämt innan att vi efter allt sportande skulle åka till Tokara Winery som vi hört från flera håll skulle ha bra mat. Stället var supermysigt, massor av folk satt och käkade men det fanns lediga bord. kvar Vi var där i god tid, de skulle inte stänga förrän klockan 17, men köket det stängde klockan 15.30 det! Vi var där 15.31. Så nej, det blev inget med det för köket hade packat ihop allt redan klockan 15.25. Men hallå! kan man göra så? Särskilt mot hungrande sportnördar. Har tokletat men hittar ingen info om detta så dit lär vi inte åka igen. Bu!

I stället åkte vi till stället vi var på i onsdags. De hade i alla fall öppet och bjöd (nåja vi betalade ju faktiskt) på hejdlöst god mat! Vegan rakt igenom.

Rekommenderar verkligen alla som besöker detta område att åka dit vare sig man gillar vin eller inte. Det är väldigt vackert! Vi var “tvungna” och kolla om toaletterna var lika fina som resten av stället, och jo det var de. Skönt så jag får fortsätta tycka att det hela är superlyxigt.

Kram från Ingmarie

Välfylld

Ibland funderar jag på, så här i efterhand, om jag ens hade orkat gå upp om jag vetat hur mycket jag skulle göra och hinna med under dagen. Men jo, det hade jag nog för det allra mesta jag gör, även hemma i vardagen, är sånt jag gillar och tycker är kul! Livet är för kort och värdefullt för något annat. (Till det icke-roliga är sånt där som tandläkarbesök, städa och för mycket SL-åkande.)

Men jag tar det från början.

Vi har lite nya rutiner här nu. Upp tidigt och efter morgonyoga och frukost jobbar vi. Japp. Jobbar. Anders med sitt “vanliga” jobb och jag med ett projekt som jag hoppas ska bli det jag vill. Ännu är det i sin linda men jag  återkommer (förhoppningsvis) med mer om det senare. Målar en stund gör jag också. Men det handlar bara om några timmar, särskilt för mig, innan jag måste ut och rasta mig på något vis. Just i dag kutade jag bort till Maties (d.v.s där gymet och bassängen är) för att köra intervaller på en av de gigantiska gräsbanorna som ligger precis jämte. En sak jag har börjar lägga till nu i och med mitt nya program, är löpskolning. Genom åren har jag gjort det tusentals gånger men sen emellanåt blir jag lat och “glömmer bort” att göra det…🙄  Samtidigt vet jag ju att det är superviktigt! Särskilt för en Master som mig. Spänst, koordination och styrka får man slita hårdare och hårdare för att behålla ju högre siffra åldern visar. Å andra sidan ger ålder också erfarenhet och uthållighet så på så vis är det ändå åtminstone lite rättvist.😄

Intervallerna gick superbra men jag ska erkänna att jag inte följde dem till punkt och pricka… Farten och ansträngningen var på tok för hög mot vad det stod på pappret men jag fick feeeling och det där gräsfältet alltså! En dröm att kuta på!

När jag var klar dröp jag av svett. Nästan så där så jag började frysa du vet! 😅

Avslutade hela detta party med 90 minuter gym-sim- och vattenlöpning. Sen var jag faktiskt färdigrastad. 🤪 Och jättehungrig! Bästa Pekkas tips om att käka på Botaniska var ett perfekt botemedel mot svältkänslan. Vi tog en varsin supergod (vego-)currygryta plus extra sallad och bara njöt! Ett så otroligt lugnt, vackert och fridfullt ställe.😍

Bara 500 meter därifrån ligger Runners Edge. Jag hade läst om den innan och när vi först gick in tänkte jag att “oj vad liten den är” men  den visade sig ha precis det man behöver! Benni Stander, the owner, är en sån där genuin löpare (han hade hållit på i mer än 50 år av sina 60 hittills levda) som vet vad han snackar om men som dessutom är enormt ödmjuk. Fick en massa bra tips och gick ut med ett par skor, strumpor och ett vätskemidje-bälte.

Ska tillägga att vägen dit är kantad av jättegulliga affärer, caféer, restauranger och byggnader av alla möjliga och omöjliga slag. Bland annat var vi inom Art on Church street/Vincent Da Silva där vi såg Dylan Lewis´magnifika skulpturer. Wow alltså! 🤩

Sen gjorde vi något vi inte alls hade planerat. Simproffset och vännen Åsa i Falun, som dessutom är sommelier, hade tipsat oss om att åka till Lanzerac Wine Estate så vi for dit. S-å-v-a-c-k-e-r-t! Och lyxigt. För skojs skull kollade vi vad det skulle kosta att bo i det “enklaste” rummet under lågsäsong och vi kan väl säga som så att inte ens då var det inom vår budget…😱😱😱

Men nu kan man tack och lov ändå få njuta av allt det vackra och vi testade t.o.m på en vinprovning. Ingen av oss hade gjort det innan så det var en ny och kul erfarenhet. Vi fick prova 5 olika sorter som vi valt från en lista och för varje vin fick man berättat hur det var gjort, smaker, lukter och en massa annat som jag helt ärligt inte riktig begrep… Man kan svälja det man smakar eller så spottar man ut det och allt “överblivet” häller man sen i en särskild behållare. Väldigt fiffigt!

Två flaskor köpte vi med oss. Ett rött och ett vitt trots att vi aldrig dricker vitt. Så kan det gå. Vi blev helt enkelt lite överförtjusta i just ett av dem.

De hade inte bara vin. Det fanns mat och kakor också! Så med oss hem åkte en fin vegan chocolate cake. Numera jämnt fördelad i våra magar. 🥳

Tja det var väl typ allt och jag tror det räcker så. Åtminstone för i dag. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Plettenberg – Swellendam

Det blev ett sista träningspass i ”Pletten” innan vi for vidare. Bra blev det också! Sprang runt en park som mätte ganska exakt 500 meter. 12 gånger med 1 min vila mellan varje och för att skoja till det hela en smula bytte jag varv efter var 3:e. Så lättroad är jag. 🥳 Ena varvet var ner-upp-ner. Andra därmed upp-ner-upp. Sprang jämt som attan även om det blev jobbigare och jobbigare förstås. Det är ju liksom det som är meningen med intervaller. Att ta sig utanför the comfortzone.

Innan jag kutade hem var jag inom gymet också. Jag var garanterat den som svettades mest…

Nu har vi lämnat allt det fina i Pletten och mellanlandat i Swellendam. En liten pärla med vackra berg runt omkring och vi bor superfint på A Hilltop Country Retreat.

Det finns t.o.m en liten pool här som jag körde lite vattenlöpning i.

Och ett hälsocafe som vi köpte supergod (vego)mat på. (Redan uppäten…Hann inte ens fota…)

Och en liten kompis!

Vägen hit har vi åkt innan och den är bitvis magiskt vacker och bitvis lika magiskt tråkig. Som överallt dyker kåkstäder upp och fattigdomen visar sig i sin fulla kraft. Bördiga jordar, täta skogar och flådiga lyxhus blandat med utarmade åkrar, steniga fält och ruckel. Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land…

Vi fick i alla fall en fantastisk vy på vårt lilla fika-stopp vid Wilderness. F.ö ett ställe jag varmt rekommenderar ett besök till!

Kram från Ingmarie

Parkrun, marknad, gym och Robberg

Lika slö som gårdagen var, lika aktiv har denna dagen varit.

Upp klockan 06 och kl 8 var jag redo (nåja..) för Harkerville Parkrun. Jag har ju bara kutat några få Parkrun förut, i Australien, så det var kul att få göra det även här! Det är ju onekligen en himla smart och bra grej! Gratis, lättsamt, age-groups och ffa bra träning. Det går ju inte att komma ifrån att man faktiskt tar i lite mer när det är fler som springer.

Smart grej!

Banan var superfin! Breda grusvägar förutom en avstickare i skogen där det först gick brant utför,  med lite läskiga rötter retsamt placerade mitt på stigen, och sen lika brant uppför. Så brant att där fanns ett rep att dra sig upp med! 😱 Där tappade jag en del på min annars helt (för mig) ok fart. ( Ca 4.30-4.40/ km om någon nu råkar vara intresserad…) Kom 1:a  i min AG, 4a bland damerna och 18:e totalt. Helt ok med tanke på att benen var ganska sega. Men inget banrekord som i Bunbury. 😄

Anders agerade fotograf och hejarklack. Nog så viktigt!

På samma ställe är det även marknad varje lördag. Det är en grej jag verkligen gillar här! Spelar ingen roll hur liten en håla är. Minst en marknad med lokala produkter av olika slag finns alltid! Vi köpte en massa fina grejer! Bröd, kombuscha och bakelser. 🥳

Efter frukost och min dagliga målarstund drog jag till gymet. Gott om plats överallt!

Passade också på att handla, hem och sen fika. Det där surdegsbrödet var himmelskt gott!

Bara 7-8 kilometer bort ligger Roberg Nature Reserve. som också är ett National monument. Det var förresten dit jag sprang vår första dag här.

För ynka knappt 40kr får man uppleva en natur som fullkomligt tar andan ur en. Så vansinnigt vackert. ❤️

The Gap!

Fina “Pletten”.❤️

Det finns fina vandringsleder och vi gick en del av dem. Hade gärna velat gå runt hela men  vi tar det lilla lugna med Anders så det får bli en annan gång. Det räckte fint med allt detta!

Och kolla in honom! Bara två veckor efter en en allvarlig operation!! 💪🏻

Man hinner mycket när man går upp tidigt!😄 Nu ska vi käka och spela spel! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Softardag

Ingen av oss har gjort många knop i dag och det har varit skönt!

Jag simmade förvisso ett riktigt bra pass i morse but that’s about it.

Sen har vi hängt på playan. Läst, kollat på vågorna, promenerat, badat och lyssnat på podd. Jag  plöjer igenom min favvopodd Rich Roll’s program och är fortsatt helt hooked. Rekommenderas varmt om du vill lära dig mer om hälsa, livsstil och om  livet i både stort och smått.

En gillar solen lite mer än den andra...🤪

Nästan varje kväll har vi spelat spel. Just nu är det ett som heter 0-100 där man ska gissa vilken siffra ( mellan 0-100) som är svaret. Skitskoj!

I går var det load shedding mellan kl 20-22.30 så då passade vi på att hänga på vårt kvartershak igen. De har nämligen, förutom sin goda mat och höga mysfaktor, även en generator som ger ström.

Mobil-lamporna är himla bra de också! Särskilt när man ska gå hem i totalt kolsvart mörker. 😄


Kram från Ingmarie

 

Abstinens-stillad och äventyrs-hög

Cirka 7-8 mil från “Pletten” börjar Garden Route National Park. (Även kallad Tsitsikamma.) Vi hade hört och läst väldigt mycket om detta enorma område så vi visste också att det skulle krävas mer än en utflykt dit. Målet i dag var egentligen bara att kolla de två mest kända broarna. Bloukrans Bridge, där världens högsta bro-bungy jump är (216 m) och Storms River bridge som mest “bara” är vacker.

Men det blev väldigt mycket mer än så…

Vägen dit är, som de flesta vägar här, i bra skick. Vacker är den också. Bloukrans bridge visade sig inte bara vara ett bungy jump ställe utan även ett ställe för många hantverkare och konstnärer att hålla till vid. Många fina saker! jag är dock osäker på hur “snällt” det var med tanke på om det ev. innehöll material av utrotningshotade djur/växter/materia. Så nej, vi köpte inget.

Vi fick se flera hopp och om det är något jag inte är sugen på för några pengar i världen (det får vara oräkneliga nollor efter första siffran i så fall) så är det just bungy jump. Det finns inte en enda cell i mig som längtar efter det. Jag får skrämselhicka och hjärtinfarkt bara av tanken.

För oss räckte det väldigt fint med att kolla på den andra bron vid Storms river. Det var adrenalin-kickigt nog liksom. Så mesiga är nämligen vi…

 

För att slippa stora vägen åkte vi omvägen inom Natures Valley. Det var en ruskigt bra omväg! Makalöst vackert! På ena sidan av den gigantiska stranden ligger havet. På den andra en sjö. Havet brusade och dånade så där högt som bara hav kan. Vid sjön var det alldeles tyst och stilla. Magiskt!

Men inte nog med det. Vi fick även se en hel flock babianer i alla åldrar. Alltså så fina de är!

Och denna fina!

Vi avslutade detta lilla äventyr med mat på vårt kvartershak Full Circle som visade sig vara ett höjdarställe med god mat, trevlig personal och hög mysfaktor! Det blir garanterat fler besök där!

Jag har hittat ett höjdarställe till förresten. Plett gym & pool. 

Så nu har jag äntligen stillat min sim-abstinens. Och använt alla musklerna. Gissa om jag kommer hänga en hel del där.

Som sagt var, inte konstigt att jag är kär i det här stället…

Kram från Ingmarie