Backar och flådig utflykt

Backar alltså! Jag gillar inte korta som jag ”måste” sprinta uppför (dör mjölksyredöden direkt😱) men ge mig långa, sega och jag går igång på alla cylindrar! Som t ex Hammarbybacken.
Har ju mitt varv på 2 km med två gånger upp och lika många ner som jag på något underligt vis älskar!. Oavsett hur lugnt man tar det så suger det i benen kan jag lova! Eftersom det var ett tag sen sist, och eftersom träningsvärken känns i benen sen i söndags, tänkte jag bara ta två varv plus dit och hem-spring (vilket är ytterligare ca 40 minuter) så tänkte jag att två varv vore lagom. Det blev 3,5 för jag kände mig tokstark och det var både varmt och soligt. Dvs riktigt Ingmarie-väder 🤩☀️.

“Barnbacken”. Fråga mig inte varför den heter så för den är åtminstone ingen barnlek att ta sig varken upp eller ner för.🤪

För ett tag sedan öppnade man en slags äventyrspark i backen med bl.a klätterpark, “Mountain coaster” och “Mountain Tube”. Är inte riktigt säker på vad jag tycker om det faktiskt. Såklart bra om folk är ute och hittar på saker men det är plötsligt väldigt mycket dånade maskiner, traktorer/fyrhjulingar som kör upp och ner så sand och grus yr och mindre med grönområde.

Efter lunch tog vi oss med SL:s hjälp (tub – buss- rälståg) till flådiga  Saltsjöbaden och checkade in på (ännu flådigare) Grand hotel. Tror vi ska stå ut här några nätter…😀🥳

En långpromenad tog oss förbi hus man inte fattar hur ,an skulle ha råd med att betala ens för handtaget till grinden. Vi gick även förbi och runt pampiga Uppenbarelsekyrkan  som tyvärr var stängd. Trist. Hade ju varit kul se hur den ser ut inuti! Betalar ju faktiskt min kyrkoskatt ännu så länge…

Lite spöklikt och scary på något vis på vissa ställe.

 

 

 

 

 

Målet var Saltsjöbadens centrum vilket inte alls ligger i Saltis utan flera kilometer därifrån vid “Tippen”. (Ja det heter så.) Väldigt oflådigt i jämförelse men vi hittade både mat och vin som vi drack på “internationellt vis” (dvs i dricksglas) lite senare. 🥳

Och jodå, jag har badat också. Något annat vore väl obegripligt!?😆

Kram från Ingmarie

Ojobbigt och ganska bra planerat

Jag har förstått att det finns de som tycker det är jobbigt att snöra på löparskorna och sticka ut och springa men för mig är det helt tvärtom. Jag tycker det är jobbigt de dagar jag inte gör det.🤪 Springa är så enkelt att göra plus att det ger så mycket även på kort tid. ( Det finns förresten de som tycker det är jobbigt att byta om till träningskläder ö h t  för att träna vilket är heeeelt obegripligt för mig.😱😬😆)

Nu måste jag dock tänka mig för lite för hur mycket jag än gillar att springa och hur snäll min kropp än är så tror jag inte på ensidig träning. Så därför fick det bli annat i dag.
Tack och lov är jag ju extremt (tränings)lättroad. 😀

Gymade ett bra pass på förmiddagen när regnet härjade som värst.


Efter lunch simmade jag på Brottet i solskenet men klen som jag är 🥶 så hade jag våtdräkten på.😅 Ja, jag var den enda som hade det och nej jag frös inte men jag svettades inte heller. Jag var riktigt svenskt lagom!😄

Cykla på tant-cykel räknar jag inte riktigt som träning (däremot vardagsmotion) men två (!) timmar på denna görs inte av sig själv. Särskilt inte i motvind…🤪

Tränar man blir man som bekant hungrig och jag gillar det! Tänk så tråkigt att aldrig känna hunger! Eller kunna njuta av maten och känna sig mätt. Jag fick sällskap av mamma och Ulf till mysiga Rotundan  i Norre Katts park. Skön kvällssol och supergod vegomat så nu är vi både mätta och belåtna! 💕🤩🙏🏻

I morgon ska jag på äventyr igen! Hoppas det inte blåser för mycket bara…😱😬

Kram från Ingmarie

 

Äventyrslöpning igen

En av anledningarna till att jag fortsätter träna som jag gör är att jag vill kunna tacka ja till att springa 2-3-4 timmar med vänner när jag får möjlighet. Innebär det dessutom löpning från A till B på en ny plats med matavslut och Annas fantastiska sällskap så finns det ju liksom absolut inget att tveka på!

Jag tog tåget till Åstorp. Tredje gången på någon vecka jag är där och innan dess visste jag inte ens att stället  fanns!🤪

Anna och Fredrik mötte upp och medan Fredrik for vidare för att köra MTB så sprang jag och Anna mot starten av dagens äventyr. Två etapper av Skåneleden. Åstorp-Krika.

Första 10 km är hyfsat platta och går genom bokskog, förbi böljande fält och hagar med betande djur. Jag visste det skulle bli kuperat på slutet så jag bad en tyst bön att benen skulle vakna till liv. Det gjorde de inte.🤪😱

Men Anna är snäll och höll nere tempot så jag kunde hänga med. Vi hade ju faktiskt ingen brådska heller!😀

Vi gjorde ett kort stopp vid Hålebäck innan vi vimsade vidare. För lite tokigt ”måste” det såklart bli! Annars är det väl inget riktigt äventyr? 😃 Tre felspringningar och en vurpa lyckades vi med men ingen skada och hellre för långt än för kort du vet!😄

Hur som helst så började klättringen vi väntat på så småningom. Ibland var det så brant och mekkigt att vi både fick gå och hålla oss i träden.🤪 Men det var det värt! Det är verkligen en sagolikt vacker miljö!

22 km senare väntade snälla Fredrik. Han hade varit lite väl optimistisk över när vi skulle vara framme och fått vänta på oss en bra stund. Han kommer dock nog att lära sig att när jag är med går det inte snabbt! haha!

P g a lite (trots allt) tidsbrist, tågen går inte jätteofta, så fick vi hoppa badet men maten missade vi inte. Mitt andra besök på vegohaket Sababa i Röstånga. Blev inte besviken denna gången heller!

Jag känner mig verkligen superbortskämd och obeskrivligt tacksam. Blir ju skjutsad hit och dit av dessa två, mamma och kusinen och tågen jag åkt har gått enl. tidtabell. (Bara en sån sak liksom!)  Jag får uppleva nya vyer och äta god mat med finfint sällskap, har en familj som jag älskar och en kropp som ställer upp på (nästan) allt jag önskar av den. Vad mer kan man egentligen begära och vilja ha?

Tack för i dag Anna & Fredrik! Jag kommer ha kvar dagens lyckobubblan i magen länge!

Bada fick jag också! I havet!

Kram från Ingmarie

Sommar-enkelheten

Sommar-värme alltså! Livet är så mycket enklare och härligare! Hade lätt kunnat börja varje morgon så här resten av min tid på jorden!

Intervaller i sommarvärme är också  mycket enklare än i vinterkyla om du frågar mig. Och lättare. Mindre med kläder, garanterat barmark och varma muskler från start. 😍

Sprang bort mot stan och körde runt, runt i Aleskogen. 6 x 5 minuter. 1 minut vila. Kändes ganska ok. Plus nedjogg och lite ”bänkhopp”.😀

Fick min absoluta bästa belöning efter. Sol, hav, sand och mat. En liten stund dessutom med sällskap av en liten del av min goa familj.💕


Simmade också. Liksom lite svårt att låta bli.🤪 Fick agera surtant (igen) när ungarna tyckte de skulle leka i simbanan. Fattar inte vad grejen är när de har massor av annan plats att leka på! Det är farligt också vilket en av ungarna förhoppningsvis begrep efter att jag simmade rakt på hen…😱

Kvällen innebar familjemys och massor av god mat. Extra bra för jag kommer behöva det i morgon när jag ska på äventyr med Anna igen!

Kram från Ingmarie 

 

Noll karaktär och disciplin

Jag har verkligen noll karaktär och disciplin när det kommer till träning (ffa löpning)och solvarmt väder. Förlorar förståndet helt och glömmer både tid, rum och den lilla plan jag ev. har. Sprang på tok för långt men jag tog det åtminstone lugnt så jag ska nog palla helgens äventyr oavsett. Liksom svårt att låta bli när det är så här…😀

Det är enklare att ha disciplin och karaktär när jag simmar för där börjar jag förr eller senare att frysa och valet att gå upp blir enkelt hur härligt det än är i vattnet.😬

Jag har i ärlighetens namn dålig karaktär och disciplin när det gäller (god) mat också… Mammas i synnerhet. Vi slök allt hon hade gjort! (Tur vi var tre för annars hade min mage spruckit! 😂😂)

Den här fyrbenta behöver man dock inte ha varken karaktär eller disciplin inför. Mogge the dog ska älskas och det är plättlätt!❤️

Däremot har jag karaktär och disciplin på en väldans massa andra grejer och det får räcka. jag ‘r ju faktiskt bara en simpel människa. 🤪🤪🤪!

Kram från Ingmarie

 

Ovilse (och varken klokare eller oklokare)

För första gången har jag lyckats springa helt prickfritt i Pålsjöskogen. Inte en endaste felspringning på gröna 10 km rundan minsann! Får man pris då? Dit och hem klarar jag dock utan markeringar.

Simma fel i Saxtorpssjön är nog snudd på omöjligt men vem vet. Immar glasögonen igen så kan allt hända!

 

Inter en enda gång körde vi heller fel till Anita på Börringe kloster. En liten oas med både butik, utställningar och mat. Vi har spanat in denna innan men aldrig testat förrän i dag.

På köpet hade vi sällskap av bästa Daniel och Sofie och deras två barn. Vi har inte setts på säkert 8 år men det kändes som i går! Så roligt!

Under sommaren har de “sommarmeny” och resten av året både à la carte och buffé om jag fattat det hela rätt. Personligen tror jag de hade tjänat på att ha buffé nu med för det tog en väldans tid innan maten kom och som hungrig idrottare är det aldrig skoj. Dessutom var salladen som man fick ta innan också slut så även den fick vi vänta på. Maten var jättegod men inte den godaste jag ätit. I synnerhet inte för det priset. Kaffet fick man betala extra för vilket jag tycker var lite snålt. Nu låter det som jag/vi var missnöjda men det är vi inte. Det är utan tvekan värt ett besök!

I morgon är vår resa här slut och vi är både klokare och oklokare över vår framtid. Vi vet bara att den kommer bli spännande och rolig och på en helst annan plats än där vi är nu.

Kram från Ingmarie

 

Från hav till skog

Den som inte tycker Skåne är fint måste ha någon slags extremt udda bokstavskombination. Här finns ju liksom allt fint! I alla fall om man gillar varierande natur, vackra miljöer och god vego-mat.

Vår första tur gick till gulliga Laröd. Vi har åkt förbi innan men aldrig verkligen varit där. Så pluttinuttigt att man inte tror det är sant. Vi passade på att reka inför framtiden samt ha lite picknick på stranden och njöt av både den och utsikten.😍

Nästa stopp blev vid Skäralid i Söderåsens nationalpark. Det var helst sanslöst mycket folk/bilar där så vi var tvugna att köra en bit upp på vägen till Kopparhatten, även kallad Skånes Grand Canyon, för att hitta en parkering. 😱 Helst hade vi velat gå leden upp till toppen men det blev en bra runda ändå. Väldigt, väldigt vackert men ändå inte riktigt som jag hade tänkt mig. Vyerna är mäktiga (Kopparhatten ligger 212 m ö h), ravinen djup och jag som älskar bokskog kände mig som i ett himmelrike. Det jag dock hade trott var att det skulle varit mer öppet. (Fråga mig inte varför men jag antar jag hade hakat upp mig på det där med att det skulle vara likt Grand Canyon.) Absolut ett måste att besöka om man är i närheten!

Om jag hade varit tvungen att välja så hade jag nog ändå parkerat i Röstånga som vi sen gjorde och gått via Nackarpsdalen till Odensjön. Bedårande vackert, tyst och fridfullt.❣️

Den sjön alltså!❤️❤️❤️❤️

30 meter höga rasbranter omger den nästan cirkelrunda sjön. Vattnet är klart och rent och är mer än 20 meter djup. Det var nära på att jag grät en smula av lycka när jag simmade där. När en man sen frågade om jag hade tävlingssimmat för han tyckte jag simmade så fint blev jag ju inte direkt mindre lycklig!🙏🏻🤩🥰
Även Anders tyckte det var härligt med ett bad.

I Röstånga, precis vid Turistinformationen och parkeringen, ligger även Sababa Foodtruck. Vi hade spanat in den redan när vi var här i fredags och jag hade längtat efter att få sätta tänderna i något på menyn ända sen dess. Haha! Så glupsk är jag!🤪

Det var ännu godare än jag hade kunnat ana! Vi kunde inte ens prata för det var så ofattbart gott! 😄

Jodå, jag har tränat också. Förutom simturen så sprang jag en kort runda i den lilla parken jämte där vi bor innan gymet i morse. Lite sega ben sen gårdagens äventyr men ändå pigg i kroppen!

Tror jag kommer somna ovaggad även i kväll…

Kram från Ingmarie

Landskrona-Helsingborg

Egentligen skulle jag ha sprungit lopp i dag. Det kändes som en jättebra idé för en vecka sedan men sen jag lämnade mitt uppdrag i Lindesberg har lusten försvunnit mer och mer till att slut bli obefintlig.

Då blir ju frågan, ska man springa ändå? Jag är ju trots allt varken sjuk eller skadad. Eller ska man ställa in och lyssna på hjärtat?

Jag vet av erfarenhet att när lusten inte finns så blir det inte bra. Plus att jag tänker som så att livet är för kort för att göra saker man egentligen inte vill “bara för att”.

Den största anledningen till att jag inte hade lust är nog ändå att en annan sak lockade mer. Anna har fler än 14 gånger berättat om sin favvosträcka mellan Landskrona och Helsingborg och jag har velat springa den sen första gången jag fick höra om den. Nu hade jag ju plötsligt chansen! Jag är här och Anna både kunde och ville!

Så nu blev det så och med facit i hand vet jag att jag valde rätt till 100% för vilken dag vi haft.

Jag tog tåget norrifrån och Anna söderifrån så vi i möttes på stationen i Landskrona.

Regn, grått och lite småkyligt men bara efter någon kilometer åkte min jacka av. Anna var mer hardcore och körde t-shirt direkt.

Själva sträckan börjar egentligen några kilometer från stationen och följer delvis Skåneleden och följer kusten i princip hela vägen in till Helsingborg city.

Redan där i början började fatta varför Anna var så lyrisk över denna sträcka. Den är magisk! Man springer utmed havet, inne i skogen på små stigar, passerar hus så gulliga att man dör gullighetsdöden direkt, beskådar färgsprakande blommor på gula ängar och förbi bryggor som kan få vem som helst badsugen. Det blev många fotostopp!

Undra var Stor-Ola finns?

 

Om man nu tror det är platt hela vägen så tror man helt fel. Sträckan innehåller både branta backar och trappor minsann!

Sista ca 7 km in till stan går genom industriområde och är väl kanske inte lika vackert men jag måste erkänna att jag tycker det har sin charm det också. Dock glömde jag helt att fota…

Att ha Anna som guide är både roligt, trevligt, mysigt, lättsamt och med ett garanterat kaffestopp. I dag på mysiga Bruket.  Satt finfint i magen efter dryga 25 km. Vi var dock inte riktigt klara där för det finns ju andra “måsten” på en tur med mig…

På en (lång)löptur med mig utmed ett hav kan man ju liksom inte skippa att sprada. Det vore ju rent kriminellt!

Sista biten till “vår” lägenhet uppför Hälsovägs-backen var en smula seg men jag är oerhört tacksam över att mina fötter pallade dessa 28 km och allra mest över att Anna ville dra med mig på detta. TACK! 

(Det tog 17 minuter att åka tåget ungefär samma sträcka men liiiiite längre tid att springa. haha)

Dessutom fick vi både hennes och Fredriks fina sällskap på middag. Det är andra gången jag och Anders äter på veganska restaurang Chay och vi blev inte besvikna denna gången heller. Otroligt gott och helt ok priser. Rekommnderas!

Tror förresten inte jag behöver ta några extra steg i dag. haha

Kram från Ingmarie

Midsommarafton

Jag hörde att det inte varit så här varm midsommar på 50 år men helt ärligt minns jag inte hur den där förra var.🤪 Denna ska jag dock lägga på ett säkert ställe i minnesbanken.🤩 Att jag dessutom är ledig hela helgen är nästan ofattbart!

Jag (och Anders) är ju inte så mycket för att fira ”traditionsenligt ” oavsett vilken högtid det är men firar gör jag!

Först yoga, meditation och frukost såklart men det är ju same same vad kalendern än visar.🤪

Sen blev det intervaller på grusvägen runt Nytorps gärde. 8 X 5 minuter. Vila 1. Skojade till det genom att byta varv efter 4:e. 🥳 Avslutade med utfallssteg, enbenshopp och burpees innan nedjoggen hem.

Solen stekte,  svetten rann, jag blev toktrött och kände mig både jättelycklig och jättenöjd!😅

Hemma stod väskorna färdigpackade för cykelfärd till Flaten. Picknick, bad, simning, mer bad, poddlyssning, bokläsning och lite siesta. Plus massor av underbar sol! Hur najs är inte det?❣️🙏🏻 De ekologiska jordgubbarna var groteskt dyra men det var det värt. Vill inte förgifta min kropp mer än nödvändigt och när man vet att bären är bland det mest besprutade man kan äta (och man läser vad de sprutar med) så är valet plättlätt.





Middagen avnjöts på balkongen i kvällssol.

Visst har jag sagt att jag älskar sommar och sol?!😀☀️

Hoppas du också haft en fin midsommarafton!
Kram från Ingmarie

 

 

Spontanat igen

Spontana är mitt nya favvo-verb. Då gör man ju i princip bara grejer man känner för! Spontant! Som att anmäla sig till ett lopp kvällen före det är som jag gjorde i går. Det blir inte alltid så bra uppladdning men det blir garanterat roligt, lustfyllt och bra träning oavsett. Dvs så som jag gillar att göra och ha det just nu.

Jag har kutat Lunchloppet en gång innan för längesedan men då var det på Djurgården. I dag var det i Tanto på Södermalm.

Upplägget är enkelt. Man betalar 100 kr, får nummerlapp, kutar loppet, lämnar tillbaka nummerlappen. Typ så. Inga utdragna tal varken före eller efter, ingen medalj, inga priser och ingen statistik men roligt, lättsamt, kamratligt, billigt, enkelt, avskalat, bra träning som sagt var och alltid i fina miljöer. Tycker det är en jättekul och bra grej!
Vi var inte så många i dag men vi som var med sprang vårt bästa för dagen. Banan är i platt men en solig dag som denna är den absolut proppfull av strosande människor, barnvagnar, cyklister, andra löpare, kaffedrickare, kompisgäng, ungar som ska spela boll, hundar som drar iväg i koppel och to.m fåglar. Det var väl mest rena turen att jag inte sprang på/över någon eller något…Haha!

Värmde upp som vanligt ca 4 km inkl stegringslopp innan vi drog i väg. Tyckte jag hittade ett ganska bra tempo men när det var lite över en kilometer kvar var jag ganska trött och sista lilla kullen till målet var jag rejält mör. Men på ett bra sätt för hur det än är så vill jag ju inte komma i mål och känna det som jag joggat runt.

Lite bättre tid hade jag hoppats på men jag är ändå nöjd och jag var garanterat den enda som inte klagade på värmen.

Hade siktat in mig på ett pass på Tantos fina utegym efteråt men det var absolut knökat med folk (även där) så jag bestämde mig för att springa hela vägen hem (7km) i stället. Väl hemma vände jag nästan bara innan jag cyklade ner till sjön för ett varv i sjön. Återhämtningen är det som sagt var inget fel på och den blir extra stark för en solcellsdriven person som mig sol-dagar som dessa!

Dagen avslutade jag tillsammans med mina fina vänner Desirée och Petra. Är så tacksam över att jag har dem i mitt liv. Vi ses inte så ofta men tjattar i princip dagligen om allt mellan himmel och jord. Underbart!


Maten på Mahalo är förresten grymt god. Och riklig! Sånt gillar jag. Vego såklart!

Kram från Ingmarie