Som att börja om igen

32 intervaller mellan 30 och 120 sekunder.  Det är banne mig jobbigare än man tror! Jag vart tokslut efteråt!

Det kändes helt ok men jag märker jättemycket av kylan. Blir liksom stel och kantig och har inte alls samma flyt som när det är varmt. Samma sak oavsett vad jag gör när jag fryser/är kall förresten. Utegym i all ära men jag kommer nog aldrig kunna bli lika “på” eller köra lika bra som inne. Åtminstone inte när det är 2 plusgrader och blåser isvindar från precis alla håll. Hjälpte inte ens att jag hade fantastiska Veronica som sällskap.Fast det underlättade!!!!

Solen må ha skinit men vindarna gjorde att det var som att stå i en isfläkt. (Inte för att jag har gjort det men det är ju inte jättesvårt att föreställa sig…)
Vi frös faktiskt. Och velade läääänge om vi verkligen skulle. Samtidigt vet jag att vi båda visste att jo, vi skulle. Och så blev det.

Om vi ångrade oss? Inte ens en millisekund!

Men jag har blivit klen, mina bruna fettceller har tydligen tagit semester ,så det finns en del att jobba med här.

Men man glömmer fort du vet. Hemma igen, varmduschad och med mat i magen så är man redo igen!

Kram från Ingmarie

 

 

I besvärliga tider

Precis som t.ex bästa Anna hade jag inte tänkt skriva så mycket om corona men det går ju liksom inte att undgå hur den förändrar allt och alla. Aldrig har jag sett så mycket folk ute i Nackareservatet och på utegymet en vanlig vardag mitt på dagen som i dag. Visst var det fint väder men det spelar ingen roll i vanliga fall. På något vis är det ju faktiskt positivt att. folk är ute och rör på sig! Jag har också läst att på många håll har luftföroreningarna minskat dramatiskt tack vare den minskade flygtrafiken. Det är ju superbra!

Men jag vet och förstår också att många är rädda, ledsna, arga, frustrerade och t.o.m panikslagna. Det är faktiskt helt naturligt för detta är något  i princip ingen av oss varit med om förr. Vi kan inte heller påverka detta hur och vad vi än gör och hur mycket vi än vill. Vi måste acceptera och gilla läget. Det betyder dock inte att vi gillar det…

Och vet du, även detta kommer ta slut. Jag lovar! Förhoppningsvis kommer det då även bli bra saker av det hela. Så mitt tips är att försöka på allt bra som faktiskt också finns runt omkring oss. Hur mörkt det än är så finns det en strimma ljus någonstans även om den kan kännas svag. Håll fast vid den!
Det kan vara att du har vänner, en familj, mat i kylen, gjort något bra på jobbet eller hemma. Själv har jag köpt blommor i massor för att liva upp.

Elviras lilla hörna. 🙂

Det kan vara en hjälpande hand eller ett leende från en okänd, att vi har el, känslan av att kunna sova i en säng eller kunna höra fåglarna. Kanske du är så lyckligt lottad som mig som har naturen inpå knuten där det går att springa tills man bara inte orkar längre, (gratis) utegym och både träd och mossbeklädda stora stenar att vila mot och känna den sköna solen mot huden.

Det är jättelätt att gripas av panik när det blir sånt här medialt pådrag som det blivit. Jag dras också med men jag tänker att det hjälper inte ett skvatt. Särskilt inte för vårt immunförsvar. Vi ska vara försiktiga och tänka extra på att inte riskera sprida smitta men kom ihåg att corona är inte livsfarligt för de allra flesta. Så låt oss hjälpas åt att andas lugnt, stilla våra sinnen, ta hand om oss själva och om varandra.

Kram från Ingmarie

Lurad

Är det så här för dig med att när man tror/tänker att något ska vara enkelt och lätt så blir det ofta  jättejobbigt! Men också vice versa. När man tror något ska blir svårt och skitjobbigt så går det superlätt!

Jag trodde t ex att dagens lugna en-timmes löpning skulle vara plättlätt. HA! Jag fick slita som en galning! Och det berodde varken på motvinden eller uppförsbackarna. Det var nämligen lika segt i medvinden och nerför…🙄

När jag läste simpasset i dag då tänkte jag att ”det där kommer jag avklara fortare än på en timme”. Haha! Så tokfel! Det tog 70 minuter.! 😱 Och jag slöade verkligen inte. Anders körde sitt eget pass och var klar före mig…

Kram från Ingmarie

Rätt val

Jag hade funderingar på att springa ännu en Parkrun i dag, eller rättare sagt någon av de två jag gjort här, men jag var absolut helt osugen. Inte på att köra “hårt” utan mer det där upp tidigt, i väg och passa en tid.

Så därför blev det helt enligt programmet.. Eller nästan i alla fall. Kanske jag körde på lite mer än tänkt men det kändes bra! ”Endurance 90 min” med bl a 18 + 18 + 30 min i runt tröskelfart. Det blev många varv på favoritfältet.🥳

Och svettigt var det.

Anders mötte upp på gymet. Vi kör sällan samma pass. Typ aldrig när jag tänker efter… Jag ”vilar” t.ex i princip aldrig utan kör olika slags cirklar non-stop. Sånt tycker jag är kul och miljön på Maties med en massa topp-atleter är verkligen inspirerande!

Strandhänget efter var hur skönt som helst.

Är fortfarande lika fascinerad över hur tidvattnet helt kan förändra ett landskap! Det här är med bara några timmars mellanrum.

I kväll slipper vi den förbenade loadsheddingen. Det kan vara mysigt ett tag men det är också en smula stressande. Särskilt om man är på gränsen att inte hinna göra mat. I går höll den på i 4 timmar så tur vi var mätta.

Kram från Ingmarie

Enkel dag med stora beslut

Löpning på de fina vägarna ovanför Maties. Märkligt nog kändes benen helt ok trots gårdagen.

Simning i bassängen. Som jag f ö blev ganska trött av.🤪

 

Resten av dagen har jag legat i gräset, läst och lyssnat på poddar. Hur skönt som helst!

Men det är ju inte så här lugnt överallt. Corona-hysterin/skräcken verkar vara skyhög i Sverige, Europa och USA. Min plan var att åka till Albuquerque den 25/3 men det blir inget med det nu när Trump beslutat att inga flyg från Europa får komma dit. På jobbet är det kaos och trots att jag är tjänstledig till 1/6 har jag gått med på att börja jobba i april efter att ha fått en bra deal  rent arbetstids-mässigt. Men som den obotliga optimist jag är så tänker jag att det är precis som det ska vara och att det blir det bästa till slut. I stället för flygbiljett har jag bokat kurser och lite annat. Och Albuquerque finns kvar!

Kram från Ingmarie

 

Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett “måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie

Zoner och planka med vy

Nog för att jag har ett träningsprogram numera men jag följer det inte slaviskt så när denna lilla krabaten dök upp på vägen mitt i ett av dagens ”set” var jag ju bara tvungen att stanna!

Så fascinerande att titta på! Och så söt!

Löppasset var väldigt annorlunda och jättekul! Faktum är att de flesta passen är väldigt annorlunda mot vad jag är van vid. Men det är ju också det som är meningen. Förutom uppvärmning och baklänges-löpning var där olika långa löpsektioner i en viss zon. Just i dag bara zon 2 ( av 5) så inget tufft. Men det är klart, de där backarna är tuffa hur långsamt man än springer.😄

”Pauserna” bestod av plankan i 2 minuter. Det är jobbigare än man tror efter ett tag. Kanske spelade gårdagen också in…🙄Trodde ju jag var skitstark.🤪

De nya skorna och vätskebältet funkar i alla fall fortsatt jättebra!

Simpasset var däremot intervaller i zon 5. Jädrans vad trött jag blev! Min teknik är inte särskilt lysande annars heller men den blir pinsamt dålig när jag försöker ösa på och absolut katastrof när jag blir trött. Men det är bara att kämpa vidare! Att ge upp är liksom inget alternativ.

I kväll blir det strömlöst här. Från att ha sluppit loadshedding ett tag så är det plötsligt stage 4!

Crazy…

 

Kram från Ingmarie

Jonkershoek och missad mat

Jonkershoeks Nature Reserve ligger bara någon mil från Stellenbosch och är en dal omsluten av höga vackra berg. Det finns en mängd trails att vandra och köra MTB på samt bäckar, forsar och vattenfall att både dricka vatten ur och bada i. Man kan köra med bil in också men vägen är minst sagt guppig och “okör-vänlig”. Och varför köra när man har ben som funkar?

Dalen är makalöst vacker. Jag som kan få lite cellskräck om det blir för bergigt, dvs när jag liksom inte ser något annat och ingen väg ut, tyckte detta var magiskt! Mycket space samtidigt som de låg där runt omkring stadigt förankrade och skyddande.

Själva körvägen, som är 10 km runt, var dock ganska tråkig efter ett tag så jag testade några av de trails jag hittade. Riktigt roliga med en salig massa kringelikrokar och springbara till 90 % för en klumpfia som mig.

Vi hade blivit varnade på turistinformationen i stan om att det var väldigt mycket ormar där, de påstod t.o.m att det var stängt, men infon vid ingången till parken sa att det enda de visste var att någon MTB:are hade kört på en orm som fastnat i hjulnavet. Inte kul förstås och jag såg inte ens någon pyttelten orm trots att jag letade. (Tillhör kanske en av de som verkligen vill se en!) Tog mig även in på en av de smalaste trailsen utmed bäcken och vattenfallen men inte ens en daggmask syntes. Kanske jag klampade för mycket och helt enkelt skrämde bort dem…

Anders han körde sin egen runda och den mannen alltså! Han kan så mycket mer än han tror! 8 km tog han sig fram i dag! Bara så där. Utan några längre promenader och absolut noll löpsteg sen innan operationen.

 

Mina nya Altra-skor som jag köpte för några dagar sedan var förresten supersköna! Nu är de dessutom super-dammiga…

Anders gjorde  inte bara det där. Han höll mig även lite sällskap under simträningen! På tal om att kunna mer än man tror så tänkte jag innan när jag såg passet från coachen  att “jösses, hur ska det här gå” men det gick! Bra dessutom.

 

Vi hade bestämt innan att vi efter allt sportande skulle åka till Tokara Winery som vi hört från flera håll skulle ha bra mat. Stället var supermysigt, massor av folk satt och käkade men det fanns lediga bord. kvar Vi var där i god tid, de skulle inte stänga förrän klockan 17, men köket det stängde klockan 15.30 det! Vi var där 15.31. Så nej, det blev inget med det för köket hade packat ihop allt redan klockan 15.25. Men hallå! kan man göra så? Särskilt mot hungrande sportnördar. Har tokletat men hittar ingen info om detta så dit lär vi inte åka igen. Bu!

I stället åkte vi till stället vi var på i onsdags. De hade i alla fall öppet och bjöd (nåja vi betalade ju faktiskt) på hejdlöst god mat! Vegan rakt igenom.

Rekommenderar verkligen alla som besöker detta område att åka dit vare sig man gillar vin eller inte. Det är väldigt vackert! Vi var “tvungna” och kolla om toaletterna var lika fina som resten av stället, och jo det var de. Skönt så jag får fortsätta tycka att det hela är superlyxigt.

Kram från Ingmarie

Root44 Parkrun och annat härligt

Det är kul att kuta Parkrun! Så himla enkelt liksom.  Man kommer bara dit, springer, får sin barcode scannad och efter några timmar kommer ett mail med det fullständiga resultatet inklusive age-graded score. I dag testade jag Root 44 Parkrun som går i/runt en vingård.  Den var en absolut kontrast till förra helgens. Det var 10 gånger så många deltagare, det var “flådigare” och en helt annan typ av bana även om det fanns en mördarbacke. Det är ofta med några riktigt bra atleter eftersom många ju även är här på trainingcamp och Parkrun är verkligen bra träning. Dessutom gratis!

 

Starten var crazy. Folk rusade som tokar, själva startfältet var säkert 40 meter brett, men kanske det bara var bra för då riskerade jag inte dra på och få mjölksyra.

Efter mindre än en kilometer hade jag fått en bra plats och kunde köra på i min fart. Den där mördarbacken var verkligen mördande (många som fick punka där!) men jag älskade den! Sen gick det ju nedför också såklart men jag har lite svårt för att ösa på när jag dels inte riktigt vet vad som väntar och dels att det var en smula ojämnt. Mestadels var det dock fin, hårt packad sand. Grymt bra!

Det är Anders som tagit alla bilderna ovan. Bästa supportern ever! men jag vill såklart helst han ska kuta själv.

Kom 1:a i min åldersklass, 4:a totalt av damerna och 61a totalt av alla nästan 1000 (!!!) startande. Nöjd som attan med det och vi firade med en stor supersmarrig grön drink från marknaden för även här finns en. Jättestor! De finns som sagt var typ överallt varje helg och jag älskar det! mycket bättre än alla stormarknader som så många andra länder envisas med.

Vi var på gymet också och märkligt nog var jag stark som en hel hästflock. Det tar sig! Sen vilade jag dock duktigt. Sånt är jag väldigt bra på. I synnerhet när det är i solen vid havet.

Kram från Ingmarie

 

Alla dessa nya vägar

Bara under denna korta tid vi varit här i  Stellenbosch har jag upptäckt fler och fler ställen att kuta på. Så många att jag tror inte jag skulle hinna med alla ens om jag var här ett helt år. 😮 I dag ”råkade” jag upptäcka en ny skog med nya trails bara för att jag lät nyfikenheten styra. Och för att jag gillar backar. Det må ha varit ”a park” men inte ”a walk in the park”.🤪

Där uppe var jag i söndags!

Jag sprang även ett varv i Jan Marais Nature Reserve. Den var däremot platt. Och väldigt vacker. 😄


Jättehärlig (och svettig) runda och simpasset efter gick som tjohejsan trots att jag i ärlighetens namn kände mig lite sliten av gårdagens mega-pass.. Det var ett teknikpass med lite fart och Anders höll mig lite sällskap i banan bredvid. Det gjorde ju såklart inte det hela sämre.😍


Kram från Ingmarie