Glad och tacksam över det lilla

Det är minsann inte lätt att vara löpare i (is)tider som dessa. Särskilt inte när man har en klen kropp som inte klarar dubbskor…

Jag investerade förvisso i ett par icebugs i höstas men de är nog mer lämpade för geggamoja och swimrun än att hålla den som har på sig dem upprätt på blankis. Dessutom känns de stenhårda. Men jag ska ge dem några chanser till.

Asfalten är fortfarande förrädisk och jag tappade till slut räkningen på hur många gånger jag höll på att vurpa på dagens löppass. (Jag vill förstås aldrig trilla och slå mig men särskilt inte nu när jag vet hur läget är på SÖS och Stockholms alla andra sjukhus just nu. Bli inte sjuk här säger jag bara!)

Så gissa hur glad jag blev när en av grusvägarna hade flera stråk av barmark? Korta men underbara!

Liksom de korta men underbara sittpauser jag lyckades få till på jobbet.

Jomensåatt. Man får som sagt var vara glad och tacksam även för det lilla.🤪

Kram från Ingmarie

Intervalldagar

Ibland bara orkar jag inte kriga mot is, modd, regn och kyla. Dessutom var jag sugen på fart i dag så då fick det bli hamsterbandet. Men antingen är jag i sämre form än jag trott eller så var bandet galet felkalibrerat för jäklar vad jobbigt det var trots ganska modest speed.

Eller så berodde min “långsamhet” (jag vet att allt är relativt) på att jag dels slitit hårt på jobbet med övertid, klena pauser och sena kvällar och dels pga att jag drillades hårt av PT-Rafael i går när vi körde ett delvis gemensamt cirkelpass. Skitskoj! Och skitjobbigt! Men det var skönt att slippa bli trött ensam.🤪

Simintervallerna gick hur som helst helt ok.

Det bästa är att jag sluppit både slir och att frysa och jag kunde belöna mig med lite smarrig havremjölks-cappuccino. Vi har nämligen inget sånt i Bagis. Ännu…

Kram från Ingmarie

Årets första…

…löptur blev en rackarns hal historia. Skogen är hopplös just nu med så mycket is att det var nära på krypvarning.😱 Och nej. Dubbskor funkar inte för mig. Hela kroppen tokprotesterar direkt.

Och “Älta-rundan” som brukar vara det säkraste kortet med fixade cykelvägar hade massor av förrädiska snoris-fläckar som inte syntes. Plötsligt for fötterna liksom bara iväg och det är ett mindre underverk att jag kom hem hel i ett paket. Så bilden ljuger lite. Det ser finare ut än vad det var. Men solen sken!

….miss var att jag helt glömde att det är en sån där super-röd dag och att gymet stängde redan kl 18. Men jag hann! Med marginal. Men jag var visst sist ut…🤪

…besök i lyan blev av lillebror Markus med familj. Så himla mysigt! Lyckades även göra så mycket mat att vi alla blev proppmätta men att det ändå blev över till morgondagens matlådor. Bra gjort tycker jag!

Hur har din första dag 2019 varit?

Kram från Ingmarie

Ben-nötardag

Jag fick för mig att jag var sugen på back-intervaller i dag. Ja alltså jag var verkligen det! Backe är kul! Och ruskigt jobbigt förstås.🤪Hammarbybacken är omöjlig att kuta i nu när den förvandlats till 100% skidbacke men jag har en annan som dessutom till 95% alltid är grusad och halkfri. Det du! One way är den 250 meter, hyfsat brant och jag tänkte mig 10 st. Som blev 12 som blev 16. Sen var benen nästan inte med mig. Men de tog mig i alla fall ända hem.😄

Men kanske de bara lurades för några få timmar senare gick de/jag bananas på gymet. En timme non-stop med övningar både högt, lågt och mittemellan. (Har du insta kan du kolla en liten core-film om du vill. @Ingmarie_yoging)

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Det enda dåliga med bra kurser i allmänhet, och Skaparladans i synnerhet, är att de tar slut. Annars vore det ju heller ingen kurs. Vår sista dag har varit lika härlig som de andra med fina meditationer, yoga och ännu mer målande. Bland annat “gjorde jag slut” med en duk och målade över allt som var där. Fram kommer något helt annat. Få se hur och med vad det slutar. Lika spännande varje gång!

Jag kutade en fin runda i trollskogen och det kändes så bra att jag sprang en liten extra knorr. Det är fantastiskt hur naturen kan variera på en och samma tur!

Sen kom jag på att jag kanske inte skulle få fler sprada-chanser i år. Då gäller det minsann att passa på! Vattnet hade helt plötsligt fått en betydligt grumligare form än i går (tänk dig crunched ice) men det var bara vid kanten och fortfarande i rörlig form.

Det var friskt om jag säger så. Och underbart!

Som alltid var det sorgligt att ha den sista gemensamma samlingen. Det blir som ett enormt tomrum samtidigt som hela jag ändå är överfylld av intryck, lugn och inspiration. Duken som vår lärare Weronica, hon som hade den fina utställningen i Gamla stan, håller i är vår s.k “gemensamhets-duk. Alla på kursen “kladdar” av överbliven färg på den, det är alltså en ny för varje kurs, och varje år säljs samtliga dukar till förmån för någon välgörenhetsorganisation. I år har alla försäljnings-pengarna gått till Operation Smile. Jättefint och bra tycker jag!

Nu när jag skriver är jag åter rent fysiskt hemma i lyan i 08a land. Men mentalt och känslomässigt är jag fortfarande på vackra Rådmansö i fin-stugan och i Skaparladans unika miljö och atmosfär.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

Denna dagen har varit i tystnadens tecken. Från första meditationen på morgonen till den sista ute vid ännu en vackert sprakande brasa så har ingen av oss pratat.

Inte ens när vi åt den fantastiskt goda lunchen Weronica bjöd på. (Jag höll däremot på att föräta mig av soppan för himmel så god den var!)

För en del är det jättetufft att behöva vara tyst så många timmar. Jag tycker det är jätteskönt trots att jag gillar att prata. Eller kanske just därför… 🙄

Och jag har målat massor! När jag börjar vet jag aldrig hur det slutar. Jag bara målar. Kravlöst, lustfyllt, nyfiket och utan stress. Ibland blir det ingenting. Ibland blir det någonting. Oftast kommer det som ska bli liksom till mig. Som den gåtfulla kvinnan i lång klänning. Jag vet inte vad hon symboliserar inom mig men hon dyker upp allt som oftast på de mest olika vis.

Oavsett är det jäkligt coolt! Och spännande! Om någon annan tycker det är “fint” eller inte bryr jag mig faktiskt inte om. Lika lite som jag bryr mig om i fall någon tycker jag har en “snygg” kropp eller inte eller springer/simmar tillräckligt bra för att s.a.s duga. Så länge känslan är rätt och jag är glad så är jag nöjd. Att sträva efter att vara glad och nöjd borde förresten vara det som är viktigast för alla oavsett vad andra tycker och tänker. Eller hur?

Magin och det vackra finns överallt bara vi är tillräckligt uppmärksamma. Jag testade en ny runda i dag och jag behövde inte ens anstränga mig för att se det!

Jag lyckades även hitta det (troligtvis) enda isfria stället runt ön.😍Sånt kan ju inte slarvas bort!

Det är verkligen, verkligen en ynnest att få och kunna vara här.🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie

Tur jag hann att ladda

Det var “tur” jag hade tokladdat mig inför jobbet i dag för hu vilken kväll. Ingen rast, noll (!) toabesök plus övertid. Inte skoj någonstans men jag försöker verkligen tänka som jag skrev i går att hur tufft det än är och har varit denna julhelg så är jag tacksam jag slipper vara sjuk och tvingas vara kvar. Jag fick ju som sagt var en fin uppladdning före även i dag…

Jag hoppas verkligen det blir lugnare till nyår.. Eller att vi plötsligt blir fler som jobbar alt. färre som blir sjuka. Jag vet att det är en utopi men hoppas kan man ju alltid…

Kram från Ingmarie

Dopparedan

Är det dopparedan så är det! Och alla vet väl att man ska julsprada! Eller i alla fall julbada.😄 Det funkar även när isen ligger tjock för tack och lov finns det nästan alltid några små isfria plättar. Hellas har t.exen och det var härligt uppfriskande vill jag lova! Och garanterat både alg- och myggfritt.🤪

När jag var hemma igen testade jag denna (uppvärmda) värmande kombon. Jättegott!

Och som de flesta vet så blir människor sjuka och behöver både vård och opereras oavsett dag och tidpunkt på dygnet. Jag är tacksam att jag inte är en av dem utan bara behövde ta hand om några av de drabbade…

God Jul och kram från Ingmarie

Hemstaden dag 4

De som begriper sig på det där med solljus, planeters position och jordens lutning säger att det vänt nu! Att vår ljuskortaste dag i år är passerad (i går) och att vi nu åter går mot ljusare tider! Inte för att det kommer märkas på ett tag, vi snackar  ju bara några ynka minuter mer ljus/dygn, men bara tanken gör mig ännu gladare och piggare! Jag får ju också lov att säga att kommunerna är bra duktiga på att lysa upp vårt samhälle och Halmstad är inget undantag. Deras landskapsarkitekt (eller vad det nu kan heta) har verkligen lyckats!

I morse hade Halmstad även förvandlats till ett vinterlandskap. I alla fall lite. Så där så det mesta blivit vitt och allt plötsligt blev en aning ljusare. Men inte så mycket att det blev klurigt och slirigt att springa (förutom några snorhala isfläckar) vilket jag uppskattar kolossalt mycket! Den största ljuspunkten var dock att jag fick med mig bästa Sara och att vi därmed fick en härlig Run & talk-tur tillsammans!

Underbart är i princip alltid (för) kort. Min hemstads-visit är över för denna gången och det kommer dröja länge till nästa. På gott och ont. Ont för att jag ju älskar att vara där. Gott för att jag ska hitta på en massa annat som gör att jag liksom inte kan åka tillbaka förrän typ i juni. (!!!) Men först ska jag bl.a jul-jobba. Och dricka ännu lite mer SJ-kaffe.

Hur de andra dagarna varit kan du, om du vill,  läsa här, här och här.

Kram från Ingmarie

 

 

Hemstaden dag 3

Det är verkligen skönt att ha i princip allt och alla inom räckhåll så som det är här “hemma”. Livet är allt lite enklare i en mindre stad där man inte behöver frakta sig själv i halva evigheter för att kunna träffas, handla, träna eller vad det nu är man ska göra. Om man har dem man vill träffa och det man vill göra här vill säga. Och det gör det. Det är ju därför jag är här och älskar att vara det!

Det är så himla mysigt att kunna hänga med mamma, Ulf och Morgan (inkl “Helge” i Morgans mun). Vi har setts varje dag och det är så härligt! Försöker liksom bunkra upp mig för jag vet det kommer dröja till nästa gång…

Jag har också träffat min goa lillebror Markus. Tog med honom till Cortado cooffe trots att jag ju var där i förrgår. Så bra är det helt enkelt!

 

Markus, och resten av hans familj, får jag förhoppningsvis träffa väldigt snart igen. Fast utan Cortado- haket.

Förutom att jag ser till att träffa så många som möjligt så mycket som möjligt nu när jag är “hemma” så passar jag på att träna så mycket som möjligt. Vad kan väl vara bättre än att ha sitt eget lilla training-camp när precis allt är serverat på gång/springavstånd?

Fina Galgbeget ligger precis i stan och är perfekt för intervaller. Det är kuperat och skitjobbigt men också platt och plättlätt. Bokskog är förresten vackert även när det inte är grönt.

Jag körde 5 x 6 min + hopp&skutt i backe. Efteråt var jag tacksam det var nedför till där jag bor just nu.

 

Sats i Halmstad är hyfsat nyombyggt och typ 13 miljarder gånger bättre än det gamla. Det gamla var förresten ett av Halmstads första, nu snackar vi 1990-tal, och jag minns att jag tyckte det var sååååå coolt! Nu finns det minst 12 olika slags gym att välja på + Cross-fit, PT-gym och jag vet inte allt. Tiderna förändras minsann. Jag har bara varit där en gång i somras och jag hade lika kul denna gången. Ja det har jag ju förresten alltid för man får ju så skoj som man gör det, eller hur?

På fredagar har klubben en av sina tre simtider vilket betyder att vi har bokade banor. Helt klart hade det inte behövts i dag. Det var ingen där! Varken klubbisar, “vanligt” folk eller andra klubbar/föreningar. Noll, narda, zero. Men hallå! Jag fick ju för sjuttsingen beslutsångest!

Jag hade lite sett fram emot att bli servad ett färdigt pass men det sket sig alltså. Tur jag är påhittig och inte ger upp så lätt. Plötsligt hade jag drillat mig själv en hel timme och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt hur det gick till. Jag plockade ihop övningar allt eftersom de ploppade upp i min skalle. Snacka om att vara in the moment.

Kram från Ingmarie