Löpning

S-e-m-e-s-t-e-r!

Tror minsann jag hade träningsvärk överallt ända upp till halsen efter gårdagens styrkepass. Det är inte mycket som behövs. Nya övningar och andra vikter så vips sitter den där.
Men jag gillar det. Då vet jag att jag har varit utanför min comfortzone och att jag har utmanat mig.
Benen var väl dock kanske inte jätteglada över att kuta en-minutarsintervaller i dag men det funkade ändå ok.

Hann även med ett halvakut tandläkar-besök.
Eller så här;
Hade det inte varit för att vi skulle iväg så hade jag inte stressat en sekund med det men plötsligt blev jag livrädd för att få akut tandvärk efter en liten lagning som lossnat. (No wonder liksom…)
Är så himla glad att jag äntligen har hittat en så bra tandis här! Tog knappt 10 minuter så hade han fixat problemet så istället för att behöva ta av flextiden så blev jag blev extra tidig till jobbet.

Hade ett hyfsat lugnt pass där jag åter fick se fina vyer.

Här springer man btw förbi när man springer Landskrona-Helsingborg på Skåneleden. Makalöst fint!

Och nu har jag semester! Det kommer bli en magisk sådan!

Kram från Ingmarie

Sista jobb-helgen på ett tag

Helgjobbet är över och nu har jag bara ett pass kvar innan semesteräventyret börjar! Hurra!
Det har varit hyfsat lugna dagar och jag/vi har hunnit både äta, gå på toa, snacka (med varandra) och andas. Inte illa va?

För att verkligen optimera tiden före jag började så hade jag fixat matlådor för alla tre passen så jag kunde kuta till jobbet både lördag och söndag.
Och jodå vi har dusch där. Helt crazy är jag inte. Dessutom slipper jag ta med en massa extra kläder för det är bara att ta på jobb-pyjamasen när man är klar. Himla bra!

I går blev det lite intervaller. 3 x 5-3-1 minut. Känslan var helt ok och jag blev så där ”lagom” trött. Komma slutkörd till arbetet är ju aldrig en bra idé. Särskilt inte om man ska kunna både räkna, ta beslut, starta avancerade apparater, ge injektioner och köra bil långt ut i tassemarkerna i mörkret. (Det är alltså typ det jag gör just nu.)

Vädret var ljuvligt och jag älskar verkligen att svettas!

I dag blev det typ samma fast lite annan väg och betydligt lugnare. Benen var egentligen pigga men jag har (till slut)  fattat att återhämtningen tar sin lilla extra tid nu när jag inte längre är 55 år.

Till sist vill jag bara visa vilken fantastisk kväll jag hann uppleva under mitt jobbpass!
Snacka om magi!

I morgon ska jag njuta av en helt ledig dag.

Kram från Ingmarie

Torsdags-långpanna

Ledig torsdag innan jobbhelg då gäller det att passa på! Särskilt när regnet samtidigt bestämt sig för att göra uppehåll.

Tog först en vända på 10 ans spår i Pålsjöskogen innan jag hoppade på Skåneleden. Tänkte dels att jag skulle göra en av mina vanliga längre rundor ”på fel håll” och dels att jag skulle undvika värsta motvinden vid havet.
När man tar en runda på ”fel håll” märker men verkligen hur backarna är. Det är ganska festligt faktiskt. Plötsligt blir liksom de annars ganska sega partierna lätta och vice versa och ibland kom jag på att jag inte ens har tänkt på att där var en backe!
Beträffande vinden så kan jag väl säga som så att SMHI hade inte prickat helt rätt denna dagen heller… Å andra sidan så fick jag medvind där jag inte hade räknat med det så kanske det jämnade ut sig ändå.

När jag kom till Domsten fick jag chans att fylla på min lilla vattenflaska innan jag vände tillbaka. Vem hade trott det skulle behövas i mitten på september? Men jag klagar inte på varken solen eller värmen!

27 km senare stapplade jag in på vår gårdsplan. Ett pass som jag nog bäst sammanfattar som en blandning av himmel och helvete. Dvs allt utom mittemellan och svenskt lagom.

Efter att jag fått i mig mat somnade jag en stund på soffan. Så himla härligt och antagligen välbehövligt.
De där extra sena jobbkvällarna ställer verkligen till det med min dygnsrytm och sömn så tupplurarna är guld värda!
På en ledig dag med sol kunde jag såklart inte skippa att ta ett dopp på. Det var friska vindar om jag säger så men vattnet var ljuvligt!

Kram från Ingmarie

Tråkigaste mailet

Jag har ju vetat det här ett tag men nu är det officiellt.

Vi är många, många (typ alla som tränar/jobbar där) som ifrågasätter detta och ffa sättet det har gjorts på. Det har varit allt utom smidigt och snyggt!
Vi har dock inte mycket att säga till om, som vanligt när det gäller ”makten”, och jag vet inte riktigt hur det blir med min ”Sats-framtid”. Tiden får utvisa det.
Fruktansvärt tråkigt och ledsamt hur som helst…

Löpturen var inte heller så mycket att hurra över. Det var faktiskt en ganska usel och tråkig tur men jag hittade åtminstone en rolig sten mitt ute i skogen!

 

Mitt jobb är ju inte heller direkt av det lättsamma slaget men i  morgon hoppas jag på en lite muntrare dag!

Kram från Ingmarie

 

 

Galet

Skogen ger förvisso en del lä när vindarna blåser som tokar men samtidigt var/är det en smula läskigt när man ser och hör grenar som knakar och faller mot marken. Jag är tacksam jag inte fick någon i skallen i dag när jag for fram där. Eller for fram var väl att ta i kanske. Gjorde ett tappert försök att få lite fart i benen men det gick väl si så där. Kan fortfarande inte leva upp till Garmins förväntningar på mig. haha!
Men trött blev jag!

I stället för att vara med på ett av mina favvo-gympass på kvällen så valde jag att träna själv flera timmar tidigare.
Varför?
Svaret är väldigt enkelt. Jag hade helt ärligt ingen ork till att vänta + att jag kände jag ville ha en tidig kväll hemma. Det gick i alla fall riktigt bra och jag tror faktiskt jag kommer känna av denna timmes lyftande lika mycket som det tänkta passet. Jag är ju som sagt var ruskigt bra på att roa mig själv.

Om det var guppigt på havet i går så var det ingenting mot i dag. Tror inte ens en miljard dollar skulle få mig att vilja simma i det.
Eller jo kanske…
Frågan är ju dock om jag hade överlevt och haft någon nytta av de där pengarna…?
Det räckte att stå på stegen för att bli plaskblöt och det var inget väder för den som är rädd om frissan.

Kram från Ingmarie

Och en maxad lördag

Det där crosstraining-passet i går visste var det tog. jag tror banne mig jag hade träningsvärk i precis hela kroppen när jag vaknade i morse!

Men springa ville jag. Den första halvtimmen var det nog dock mer stapplande. Milde himmel vad jobbigt det är att springa med trötta ben!
Tog ett varv på Galgberget och sen ut till Sperlingsholm och utmed Nissan tillbaka hem och en runda runt huset för jag kunde ju inte stanna på 19,6 km….

Solen sken och rundan var jättefin så trötta ben är ju verkligen inget att gnälla över.

Jag var ruskigt hungrig när jag träffade min kära vän Nina så det var tur att maten var både riklig och jättegod på Söderpiren.

Det där gjorde susen och att jag orkade kånka på den megatunga sjukvårdryggan på matchen jag jobbade på. Trevligt att hänga med kollegorna men fotboll är verkligen inte min grej. I alla fall inte en allt för stor del av publiken. Vad är det egentligen med fotboll som verkar locka fram det sämsta hos en del?

Kram från Ingmarie

Maxad fredag

Är man uppvuxen, och bor, vid (bäst)kusten så vet man att det i princip alltid blåser. Det är mest bara en fråga om från vilket håll och hur mycket. Turen vid havet i morse var inget undantag. Motvind ut och medvind hem och får jag välja är det den absolut bästa varianten.

Strax före lunch blev jag hämtad av mina fina kusiner för en heldag tillsammans. Älskar att vi har så bra kontakt och det är alltid lika roligt och mysigt att träffas. De är som mina storasystrar!

Vi var på utflykt till lantmännen och Hafi i Harplinge och det kan kanske låta tråkigt men det är två riktigt skojiga ställen att besöka och jag gjorde en hel del fynd i form av lampor, färg och kryddor.

Några stenkast därifrån vid kusten hittar man Göstas i Steninge. Ett ställe som funnits så länge jag kan minnas och trots att det ligger lite ”off” så blomstrat det mer än någonsin. Sånt gör mig glad! Jättemysigt ställe och maten var makalöst god!

Jag är säker på att allt det där gjorde att jag hade extra mycket energi på Marinas fredags-(crosstraing)fest. Det enda man vet innan är att det kommer blir snor-jobbigt. And it was!

Turligt nog behövde jag inte göra mat efteråt för den fick jag hos mamma, Ulf och Sheila.

Hur har din lördag varit?

Kram från Ingmarie

September-sommar

Det blev gymet i går trots sommarvärmen ute. Ärligt talat så har jag inga som helst problem med det för jag tycker ju det är himla skoj plus att jag gillar känslan av att känna mig stark. Dessutom är det livsnödvändigt för mig liksom för i princip alla andra också.

 

Men som jag sagt innan, det har sina fördelar med att börja sent för det var ändå gott om tid för en promenad till havet.

Nu hade ju SMHI tack och lov fel så istället för regn och rusk i dag blev det en underbar soldag till. Underbart ju! Jag passade på att köra intervaller. 14 x 2 minuter och sen dog mina ben en smula.

Blev minsann så trött så det krävdes en tupplur när jag kom till Halmstad för annars hade jag kanske somnat på mitt yin-yogapass.

Efteråt cyklade jag till Östra stranden för det där badviruset hade slagit rot i skallen. Var nära att strunta i det för det kom en rejäl regnskur och vinden blåste från precis alla håll och kanter.
Men som alltid.
Man ångrar aldrig ett bad!

Kram från Ingmarie

 

Himmels-lampan

Du har säkert också sett hur den är nu.

Månen!

Vi missade se hela blodmånen i går kväll men hann i alla fall att se en liten del av den. Så sjukt coolt!
Såg du den?

Och i kväll var den lika cool. Behövde nästan inte ens ha på cykel-lampan när jag hojjade hem från jobbet. (Men jodå, självklart hade jag det.)
Jag är lika fascinerad och förundrad varje gång den ser ut så här. Hur någon kan tro att den inte påverkar oss på ett eller annat vis är för mig en gåta.

Kanske var det på grund av den jag följde Garmins ”råd” om anaerobiska intervaller i dag. 9 x 1 min med 3 min joggvila mellan varje är inget tufft pass för mig men farten var det. Fattar inte var/hur Garmin baserar sina tider på men det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna springa så fort som den tyckte. Inte ens nedför.
Haha!
Jag väljer dock att se det som att jag har lite att jobba på och att förbättringspotentialen är stor. Dessutom var det riktigt roligt!

Kram från Ingmarie

Bra alternativ till DNS

Det blir som bekant inte alltid som man har tänkt sig eller planerat men det kan bli ganska bra ändå. Kanske t o m bättre till slut fastän man inte vet det just då.
Det är åtminstone så jag försöker tänka nu när det blev ett DNS i Helsingborg…
Såklart det svider i (löpar)hjärtat att inte få vara med på den stora löpar-festen men det kunde ju också varit så himla mycket värre med allting. Nu var det ju faktiskt  ”bara” kramper i ryggen, sömnbrist-trötthet och klena fötter som hindrade mig just i dag.

Med facit i hand så vet jag också att det var helt rätt beslut för även om jag fick en magisk tur på Hallandsleden i dag så är det ljusårs skillnad på att kuta en sån grej i lagom takt, där man bitvis dessutom mer eller mindre måste gå pga jox på marken, mot att kuta flera mil på asfalt och då helst i åtminstone hyfsad fart.

Hur som helst.

I natt sov jag äntligen ok och efter frukost drog vi till Mästocka utanför Halmstad. Jag har länge, länge velat springa därifrån till Simlångsdalen och i dag blev det! Om det är något jag är riktigt bra på så är det att ordna en egen liten fest när man inte kan vara med på den stora.

Anders valde att promenera där och vid mitt stopp plus frakta sig mellan så det var ingen stress. Började vid de fina ljunghedarna och bad en stilla bön att det skulle funka hela vägen.

Stigarna var mjuka och fina och leden extremt välmarkerad hela vägen.

Efter bara några kilometer kom den första biten på asfalt men det gick bra. De andra bitarna var aldrig särskilt långa vilket jag är tacksam för.

Leden räknas som röd, dvs den tuffaste graderingen, men för mig var den mer grön. Jag tror att det var backarna som gjorde att den graderades som svår för där var en del men mest var det fina skogsvägar så för mig var den ganska lättsprungen. Backar är en walk in the park i jämförelse med läskiga rötter, gegga och hårda stenar.
Mellan tummen och pekfingret så kanske 10-15% var ”riktig” trail där jag valde att gå för att inte riskera något. Man behöver ju liksom inte spä på det hela med en bruten fot eller något ännu värre…

Enda gången jag kände mig lite, lite osäker på om jag var rätt trots markeringarna var när ett (nytt?) elstängsel plötsligt dök upp. Det fanns förvisso ingen varningsskylt om vilda djur av något slag men det behöver ju inte betyda att det inte fanns… Som du förstår så överlevde jag dock och såg inte ens en ekorre.

De enda människor jag stötte på innan jag närmade slutet var några som jobbade med elledningarna på något vis och om det är något jobb jag aldrig hade klarat även om jag visste hur det skulle göras så är det hans som sitter där uppe på toppen.

Hujedamig!

Det absolut coolaste, finaste och mest förvånansvärda ever var allt detta! Jag vet inte hur det är för dig men jag har då aldrig sett något liknande! Mitt ute i skogen där närmsta väg var en bra bit bort. Makalöst och så himla gulligt!

Några kilometer innan Simlångsdalen ligger Danska fall. Om du inte varit där så är det ett hett tips att åka dit!
Det är obeskrivbart vackert och det finns flera olika slingor att gå/springa på förutom Hallandsleden.

När jag var framme vid bilen var Anders inte där och klockan stod ”bara” på 21 km så jag fortsatte till Brearedssjön. På så vis kom vi snudd på exakt samtidigt till ”målet” och jag fick några kilometer till.

Såklart jag skulle i sjön. Anders också faktiskt. För mig är detta den absolut bästa avslutningen på vilket löpppass som helst och extra fint efter 25 km som kändes helt ok! Jag besparar dig dock en bild på hur det ser ut under min vänsterfot…

Så det blev himla bra ändå trots att det inte blev som jag planerat men nu hoppas jag att jag får en ny chans nästa år att vara med på den stora festen!

Kram från Ingmarie